Fortsätt till huvudinnehåll

En smakebit på søndag: Natoagenten


Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Precis som igår fortsätter jag att läsa spänningsromanen Natoagenten av Anders Jallai.


(Grisslehamn, onsdag 30 december 2009) sid. 123-124:

  "Modin sparkade till en snöbit på vägen. Han frös om tårna. Han tänkte på det faktum att Estonia gick ut på sin sista tur den 27 september 1994. Det var på 50-årsdagen av Rysslands återerövring av Estland den 27 september 1944. Då slog ryssen ned Hitlers trupper och förvandlade esterna, över en natt, från nazister till kommunister.
   Var det en slump att det var samma dag?
   Han tänkte på att Paldiski varit en hemlig ubåtsbas. Han visste att det fanns bergrum för ubåtar och att den ryska militären lämnade basen först under det andra halvåret 1994, trots att Estland återfick sin självständighet redan 1991.
   Fanns det ett samband mellan haveriet, ryssarnas uttåg från Estland och Natos intåg ... ?"


Passagerarfärjan M/S Estonia lämnade Tallinns hamn den 27 september 1994 med 989 människor ombord, förliste den 28 september (mitt lästips: M/S Estonia : svenska statens haveri av Stefan Torssell). Exakta årsdagen för Rysslands återerövring av Estland 1944 vet jag ej, men att låta datumen sammanfalla gör ju fiktionen spännande och intresseväckande.

Estland (med i Nato sedan den 29 mars 2004) var för övrigt ett av de första länderna som godkände Sverige och Finland som Natomedlemmar, de menade att en rysk militäroperation i området aldrig skulle lyckas om vi också blev medlemmar. Estland var dessutom det land som allra tidigast varnade för Rysslands avsikt att invadera Ukraina, vilket EU den gången inte hörsammade (och senare bad om ursäkt för att ha negligerat).

Paldiski lär under en del av sovjettiden ha varit en sluten militärstad byggd 1965-68, där fanns ubåtsbas och ubåtskrigsskola för atomubåtspersonal med två kärnreaktorer. Basen lämnades alltså fullständigt av ryska militären först 1994, så det stämmer. Hamnområdet sanerades då det var kontaminerat av radioaktivt avfall och basen jämnades med marken 2007. (wiki)


Frestar med en smakbit till, eftersom den passar så bra in just nu:

(Stockholm, torsdag 31 december 2009) sid. 132:

  "Han hade lyckats passera Norrtälje med nöd och näppe. En SL-buss hade kört av vägen vid Statoilmacken, blåljus överallt och räddningsfordon hade blockerat vägen. Två personer hade skadats, barn chockats och föraren hörts av polisen, hörde han på radion. Det var vinterkaos i landet, igen. Snön, isen, kylan kom lika plötsligt varje år.
   Som om vi aldrig lär oss. Det berodde på att ingen vill lära sig, tänkte Anton Modin och bytte till vänsterfilen och passerade en gammal röd Datsun med nerisade rutor och ett svart rökmoln efter sig. Vi tycker helt enkelt inte om vintern. Se på sommarn och alla förberedelser som görs. Redan i mars börjar svensken planera för båtsäsong och altaner. Grillar och båtar ses över i april, långt innan de ska användas, men vintern, nää, den kommer när den kommer och lika plötsligt varje år."


Fler dagsfärska smakbitar finns här.


Kommentarer

  1. Ja, jag håller med om den sista smakbiten. Jag blir lika förvånad varje år över hur överraskade folk verkar bli när vintern kommer.

    SvaraRadera
  2. verkar innehålla mycket, vinterdäck pratas det om, som det var för första gången, tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  3. Det ligger mycket i den andra smakbiten. Och ju längre söderut i Sverige man bor, desto mer förvånad blir man. För att inte tala om Stockholm. Krävs nog inte mer än någon centimeter snö där för att huvudstadstidningarna ska basunera ut att det är snökaos.

    SvaraRadera
  4. Håller verkligen med om den sista smakbiten!

    SvaraRadera
  5. Känner inte till boken, men beskrvning två är ju klockren. Sitter i Dalarna o längtar efter snön som inte kommer, medan östkusten dignar under snömassor. Orättvist...Tack för smakbit

    SvaraRadera
  6. vintern är verkligen alltid lika överraskande. ingen glad överraskning om någon frågar mig. verkar vara en intressant författare. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  7. Hög igenkänning på andra smakbiten. Även om det är lite bättre här uppe i Norrland, än det var i Uppsala/Stockholm där jag tidigare bodde.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!

Populära inlägg i den här bloggen

En smakebit på søndag: Disekvilibrium

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Idag blir det förstklassig svensk fantastik som smakbit. Kommer närmare bestämt från den suveränt bra novellen Mama Sema i novellsamlingen  Disekvilibrium av Oskar Källner. Sju noveller ingår och boksläppet sker den 23 april. Sidan 10: "Mama Sema lät blicken glida över dem. Det var mest turister från stan. De var inte lika många som i fjol. Och de spenderade inte lika mycket pengar. En tillfällig ekonomisk regression kallade regeringen det. De skyllde på den galaktiska marknaden.     Hon fnös. Som om Nyumbani bara var ett oskyldigt offer för andra världars dåliga beslut. Som om det inte fanns tillräckligt med skrupelfria politiker här hemma.   ...

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Hämtar idag smakbiten ur Allting växer   av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):   " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.    Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fa...

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen  Flukten fra virkeligheten  som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag. Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen  Döden under ytan  av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12: "Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.    Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.    "Det blir nog ganska...