måndag 27 juli 2015

"Löwensköldska ringen; Charlotte Löwensköld" av Selma Lagerlöf

Löwensköldska ringen
Charlotte Löwensköld

Selma Lagerlöf
Av den första och andra delen (i trilogin) av Selma Lagerlöf: Löwensköldska ringen; Charlotte Löwensköld gillade jag helt klart Löwensköldska ringen bäst, men skulle heller inte ha något emot att läsa även sista delen; Anna Svärd.

Mycket bra förord, med relevant bakgrundsinformation, av Vivi Edström i denna utgåva ("Nobelklassiker" med Horace Engdahl som huvudredaktör).

Som jag upplevde berättelserna höll den första; Löwensköldska ringen, ihop på ett bättre sätt än den andra delen, men till saken bör väl nämnas att jag själv föredrar en god spökhistoria framför ett romantiskt relationsdrama. Lagerlöf kan verkligen berätta en skräckhistoria på ett bra sätt som säkert även kan få yngre generationer av idag att fängslas av dessa.

I Charlotte Löwensköld är det istället romantik och relationsdrama som står i fokus. Skulle nog kunna placera den i feelgood-facket för klassiker, för den går att läsa som en "askungesaga". Intressant som också stod i förordet att Selma Lagerlöfs levnadstecknare Elin Wägner ansåg att karaktären Charlotte Löwensköld framhölls så som Selma önskade vara. Skulle dock själv vilja läsa lite mer om karaktären Anna Svärd, och lämpligt nog verkar ju sista delen; Anna Svärd, i trilogin handla om just henne.

Gillar man Jane Austens böcker tror jag att man kan uppskatta att läsa Charlotte Löwensköld - eventuellt ett ganska bra tips.

Skulle jag ge varje del betyg för sig skulle Löwensköldska ringen få en 4:a och Charlotte Löwensköld en 3:a. Men tillsammans blir det en stark:

Betyg: 3/4


fredag 24 juli 2015

"Under byggandet av den kinesiska muren" av Franz Kafka

Under byggandet av den kinesiska muren
och andra texter ur kvarlåtenskapen

Franz Kafka
I samlingsvolymen Under byggandet av den kinesiska muren finns en samling texter av Franz Kafka, varav flera av dem är utgivna på svenska för första gången. Det handlar om från Kafkas kvarlåtenskap blandade texter (både "avslutade" och oavslutade) skrivna mellan år 1916-1919, den tid som benämns som hans tredje mest produktiva period.

Helt magnifika blandade texter, noveller, aforismer, "dagboksanteckningar"... avbrutna tankar, man läser, läser om, funderar över dessa, och önskar emellanåt att människan hade fått leva vidare lite till (tillräckligt frisk att skriva) för att fortsätta tänka de avbrutna tankarna till slut...
...men så är det ju lite som kinesiska muren, eller Babels torn... vissa tankar kan aldrig tänkas färdiga och vissa texter som påbörjats lämnas oavslutade för alltid, kanske är de heller inte menade att finna ett slut.

Detta gav mersmak för att fortsätta läsa Kafka och man blir förstås återigen nyfiken på att ta reda på mer om personen bakom. Att läsa detta och uppleva hans tankevärld är långt ifrån tråkigt. Så ge t.ex inte upp efter att ha läst t.ex Processen! För så är det då dessa böcker (detta är en av dem) vilka lämnar något varaktigt efter sig kvar hos läsaren. Dostojevskij och Kafka tycks vara två litterära konstnärer som gör detta ruskigt väl, såsom jag själv uppfattar det, och säkert många fler gör.

Det är egentligen inte så ofta behovet av att äga en bok infinner sig (lånar de flesta böcker), ej heller alltid att läsa om den, men detta är en sådan, och betyget blir såklart då:

Betyg: 5/5

"Den sanne motståndaren ingjuter oändligt mycket mod i dig."
Franz Kafka


torsdag 23 juli 2015

"Alba" av Kristina Hård

""Min första rymdfärd var en sofistikerad tonårsrevolt. Istället för att stå med tummen längs långtradartyngda motorleder tog jag steget ut i universum. Jag ljög om min ålder, fejkade mitt förflutna och låtsades vara någon annan. Sedan dess har jag räknat tiden. Min son är sexton jordår nu, tror jag. Hans far är inte längre i livet, åtminstone inte i detta livet, i detta universum. Så lite vi visste, så fyllda av vetenskaplig prestige, när vi drog på oss våra skyddsdräkter, klev ut från bergets innanmäte till solskenet och fann oss stå uppe på en främmande högplatå. Från en kaotisk Jord till en avlägsen, eftersatt och glest befolkad del av den här planeten. Hade allt blivit annorlunda om vi tagit kontakt med dem från början?" 
Alba ingår i en forskningsgrupp som har färdats till en okänd planet. Gruppen består av en udda samling människor, som har svårt att hantera varandra och utsattheten i den nya världen. Tillsammans ska de föra hem fakta om planeten, men påfrestningarna är oanat svåra. Gradvis förstår gruppen att ruinstaden, som de bosatt sig i, är byggd av en högtstående kultur och alla har förväntningar på planetens befolkning. Men när de väl står öga mot öga med invånarna blir mötet brutalt och allt förändras." 
Baksidestext till "Alba" av Kristina Hård

Alba
Kristina Hård
Romanen Alba, av Kristina Hård, var med de inlevelsefulla stämningarna och miljöerna; spännande, ruvande på hemligheter, fantasifull och oförutsägbar, d.v.s riktigt bra fantasy/scifi!

Den brokiga gruppen människor (med olika utmärkande karaktärsdrag) som färdats till den okända planeten Tnai-iri, uppvisar stressituationens hela spektra av kommunikationsmönster: den hjälplösa blidkaren, den kritiska klandraren, den korrekte kalkylerande datamänniskan och den irrelevanta smått frånvarande avledaren. Vem bestämmer? Finns för uppdragsgivaren ett dolt syfte för planetens framtid? Vem kan lita på vem, är de vilka de utger sig för att vara? Funktionsnivåerna skiftar hos gruppens medlemmar och bristerna i den raka kommunikationen blir påtaglig då en oväntad och brutal stressituation uppkommer. Såklart bäddar detta för ytterligare konflikter och bristande förtroende dem emellan, vilket till slut får ödesdigra konsekvenser...

Karaktärerna har alla något osympatiskt över sig och detta bidrar till att handlingen får nerv, spänningen stiger i den lilla dysfunktionella gruppen individer på den främmande planeten. Både det yttre och inre hotet smyger sig på, ger sig till känna bit för bit. Skickligt välskrivet - läs den!

Betyg: 4/5


"Arvet från Stonehenge" av Sam Christer

Arvet från Stonehenge
Sam Christer
Arvet från Stonehenge är den brittiske dokumentärfilmaren Sam Christers första bok, och som sådan var den faktiskt ganska bra. Inledningsvis kändes det som alltför många karaktärer introducerades för hastigt och utan den underbyggnad man kan önska då en roman är "tätbefolkad". Spänningen är väl sen inte konstant, men drivs upp så småningom för att i slutet förstärkas ytterligare med allt kortare kapitelindelning som extra knep.

Lite verklighetsbakgrund kring Stonehenge kombinerad med generöst mycket fantasifull fiktion om densamma. En helt okej mix som fungerar.

Betyg: 3/5


onsdag 22 juli 2015

"Mordet i Eiffeltornet" av Claude Izner

Mordet i Eiffeltornet
Claude Izner
I "första Victor Legris-mysteriet" Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner, är tid och plats år 1889 under världsutställningen i Paris.

Hade ganska höga förväntningar på den här deckarserien som skulle kombinera kriminalroman och historisk berättelse, mordgåtor i 1800-talets Paris. Uppges dessutom - synnerligen lockande - vara en "mordgåta i Agatha Christies anda". Förhoppningen var att detta skulle bli en serie att följa upp. Möjligen blir det just inte så, för själv upplevde jag handlingen alltför rörig och överdrivet detaljerad. Har man specialintresse för världsutställningen i Paris har man dock en hel del att hämta i denna skönlitterära form. Skulle nog för egen del ändå föredragit mindre "korvstoppning" (som - tyvärr - nästan lockade till bitvis skumläsning).

Positivt dock: trivsam miljö, spännande karaktärer (kul med en bokhandlare som privatspanare i huvudrollen) och självklart; intressant tid.

Betyg: 2/5


måndag 6 juli 2015

"Processen" av Franz Kafka

Processen
Franz Kafka
Processen av Franz Kafka tyckte jag kändes som ett ganska givet val för sommarens Klassikerutmaning - i detta fall i sanning en riktigt utmaning visade det sig... Efter att tidigare bara läst Förvandlingen - väldigt udda, men i mitt tycke ganska fantastisk bok - har jag länge velat läsa något mer av denna författare.

Med Processen menas att Franz Kafka övergav sitt "linjära" skapande i sitt författande, till förmån för att skriva efter en i förväg bestämd plan. Därför skrevs första och sista kapitlet i den här romanen allra först, de andra kapitlen arbetade han sedan med parallellt, med hopp om att dessa delar skulle mötas till slut. Denna förhoppning skall tyvärr sedan inte ha infriats.

Nu när jag själv läst romanen (vars kapitel faktiskt inte ens helt kan bekräftas ligga i rätt följd) ställer man sig lite frågande; är den överskattad eller fattar jag helt enkelt inte fullt ut det där fantastiskt fina i kråksången? Detta lär ju vara Franz Kafkas främsta verk, rentav ansedd som 1900-talets viktigaste och största klassiker samt av Le Monde placerad som trea på listan över Århundradets viktigaste böcker. Det vill inte säga lite det. Hmm.

Det är inte bara kapitlens ordning i romanbygget som debatterats genom åren, utan såklart även vad Processen egentligen handlar om? Den symboliska tolkningen av Processen har det tydligen forskats om in absurdum. Att sedan i all min obetydlighet på den egna lilla kammaren försöka tänka ut något klyftigt att skriva om den saken verkar ganska onödigt, men visst kan man inte låta bli att ana att "rättegången på hotellet" mellan Franz Kafka och hans fästmö Felice, hennes syster Erna samt väninnan Grete Bloch, påverkade romanen Processen en hel del. Utgången av den "process" som Kafka troligen kände sig utsatt för på hotellet mynnade ju sen ut i en bruten förlovning mellan Kafka och Felice. Dessutom själva skrivandet som process, hade jag i tankarna när jag läste berättelsen om Josef K.

Handling: Romanens huvudperson, banktjänsteman Josef K., blir en morgon på sin trettioårsdag häktad, utan att få reda på vare sig orsak eller vad för slags brott han anklagas för. Från den utgångspunkten går en totalt maktlös Josef K. en snårig väg genom ett skrämmande absurt rättssystem, med total avsaknad av fungerande byråkrati. Han kallas till förhör, men skall vid sidan om fortfarande sköta sitt arbete. Åklagaren försöker han förgäves övertyga sin oskuld, domaren får han inte ens se och inte heller lyckas han någonsin få veta vad det är för brott han står anklagad för. Josef K. befinner sig ständigt i en hotfull omgivning och i en otäck situation - får man upprepa det nötta "kafkaliknande"?

Blir efter att ha läst den här romanen riktigt nyfiken på den dystopiska filmatiseringen från 1962, regi Orson Welles och med Anthony Perkins i huvudrollen.

På samma gång som jag kan tycka att det är en otroligt avancerad roman som verkligen griper tag
 - fascineras av den där karaktäristiska stämningen Kafka förmedlar - så blir det för mig bitvis väl tråkig läsning, retade mig dessutom lite för mycket på att romanen med kapitlen inte hängde ihop ordentligt (men så var den ju heller inte färdig, eller ens av författaren själv tänkt att bli publicerad innan han gick ur tiden).

Ingen vidare läsning för den som känner sig deppig, kan jag även tänka... så för den som befinner sig i det tillståndet bör man nog avråda till att läsa Processen. Men annars skulle jag nog rekommendera att prova läsa den. Ångrar för egen del absolut inte mitt bokval och trots mitt halvbra betyg nedan blev jag ytterligare triggad till att läsa mer av och om denna författare.

Betyg: 3/5


Mitt absoluta favoritcitat av Kafka:

"Var inte alltför optimistisk, ljuset i tunneln kan vara ett tåg."
Franz Kafka (1883-1924)


fredag 3 juli 2015

"En herrgårdssägen" av Selma Lagerlöf

En herrgårdssägen
Selma Lagerlöf
Vilken sagoskimrande liten klassisk pärla detta var!

En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf tog i varje fall mig med storm, tyckte om precis allt med den här nätta boken på blott 112 sidor (pocket). Ljuvlig!

Nu har jag dock inte förmånen att kunna jämföra med så mycket annat läst av Lagerlöf. Kejsarn av Portugallien är nog den enda jag med säkerhet vet mig ha läst hela. Men En herrgårdssägen fick mig verkligen intresserad av att läsa mer.

För sommarens klassikerutmaning var tanken från början att läsa något skrivet av Selma Lagerlöf, funderade då i första hand att välja Herr Arnes penningar, blev dock under biblioteksbesöket istället mer intresserad av denna kortroman från 1899. Kanske var det tur, för det här gav mersmak, en fantastisk berättelse fylld av värme, sagomagi och ett helt underbart språk. De övernaturliga inslagen (och självklart; karaktären Ingrids drömmar - kommer aldrig att glömma fru Sorg och hennes fladdermöss!) gör att jag själv gillar den bara ännu mera.


Lite kort om handlingen, såsom den är återgiven på bokens baksida:

""Ni vet kanske vad tiomilaskogen vill säga. Inte en gård, inte en koja på mil och mil, bara skog."
För Gunnar Hede är tiomilaskogen mer ogenomtränglig än vanligt. Getterna bräker, högt och klagande. En efter en sjunker de ihop och täcks av den fallande snön. Gunnar ser tillbaka på raden av drivor, som alla gömmer en djurkropp. Gunnar förlorar förståndet. Men unga Ingrid, med sin trosvissa och osjälviska kärlek, läker hans själ. 
I kampen mellan det onda och det goda visar Selma Lagerlöf prov på en djup psykologisk insikt vilket gör "En herrgårdsdröm" till en av hennes mest helgjutna verk."

Det menas att Lagerlöf för sin berättelse skall ha lånat från den gamla franska folksagan Skönheten och odjuret från 1700-talet, och ett visst drag av sagan om Törnrosa då skendöda Ingrid i kistan vaknar upp ur sin dvala. Herremannen Hede, som i sitt sinnessjuka tillstånd får nidnamnet "Getabocken" av bygdens folk, lär det ha funnits en verklig förebild för, en sägen ur verkligheten.

För mig var det här en sådan bok som knappt gick att lägga ifrån sig, blev trollbunden helt enkelt. Man vill helst njuta den i ett obrutet svep.

Betyget blir utan tvekan den allra starkaste femma. En smakbit ur boken kan man läsa här.

Betyg: 5/5