"Midnattsblot" av Camilla Sten

Midnattsblot av Camilla Sten. Förlag: Rabén & Sjögren. Utgivningsdatum: 2021-05-28. Antal sidor: 353.

 

"De hade sett någonting ute i skogen. Hört någonting. Någonting som inte var mänskligt. Hur kunde allt förbli detsamma efter det? Det var som om alla hade glömt. Alla utom hon.

För de flesta i Järvhöga har livet återgått till det vanliga efter den dramatiska händelsen i skogen, då den försvunna eleven Markus återfanns vid liv. Men för Julia är inget sig likt. Det som lurade bland träden är kvar. Det som lockar pojkar in i skogen, det som alltid funnits i Järvhöga, finns fortfarande där ute.

Samtidigt börjar Emil, Markus rumskamrat, ana att någonting inte är som det ska på skolan. Någonting har förändrats. Med Markus, med allt, och ingen går säker.

Medan ljuset och våren återvänder till Järvhöga måste Julia och Emil försöka rädda sig själva, och dem som de älskar. Innan det är för sent.

Midnattsblot är den fristående fortsättningen i Järvhögatrilogin, där stark spänning blandas med magisk realism."

Järvhögatrilogins andra del Midnattsblot, uppföljare till Bergtagen, upplevde jag som en något mer utpräglad unga vuxna-roman. Är fullt på det klara med att boken på så vis kan uppskattas och bedömas bättre av ålderskategorin den är avsedd för. Lätt oroande om framställningen av de unga karaktärernas destruktiva livsstil och dystra framtidstro är realistisk... tyvärr tror jag ofta det numera kan vara så (läskigt om det normaliserats med användande av narkotika/droger bland unga), kanske mer än man anar, mer än det som synliggörs. Julias hemsituation med sin sjuka mamma är tyvärr nog också mer vanligt än vad de flesta vill tro. Finns många orsaker till det. Just den situationen var hursomhelst otroligt väl gestaltat, oerhört inlevelsefullt i hela sjukdomsutvecklingen. Astrid är en karaktär som kliver fram i denna andra del, visar prov på vänskap, såsom vänskap skall vara. Fint beskrivet!

För övrigt i denna uppföljare blir bilden av familjen Erlander mer tydlig, det nystas skräckblandat i det förflutnas mörka hemligheter. Det övernaturliga fungerar också tillsammans med det vardagligt realistiska, en förmåga den här författaren hanterar skickligt. Bra upplägg. Korta kapitel, bra indelning i övrigt, lagom med dialog. Perfekt för den här typen av bok. Språket... nja, sådär. Kul med inflikad samtidsparodi, men en aning för tillkrånglad och krystad emellanåt. Kanske lite för ungt för mig?

Anade efter att ungefär halva boken var läst att det fick räcka, men detta ändrade sig en bit in på andra halvan, klart jag vill läsa tredje och sista delen också när det blir så dags. Cliffhanger finns, och man vill veta hur det kommer att gå.

Sammanfattning: Även om jag nu själv inte tyckte Midnattsblot var fullt lika bra som Bergtagen, kändes karaktärsutvecklingen trovärdig och boken var lagom spännande för att kallas bladvändare. Författaren behärskar utan tvivel konsten att skapa ruggiga stämningar på ett mycket skickligt sätt.

En smakebit på søndag

"Bergtagen" av Camilla Sten

Bergtagen av Camilla Sten. Förlag: Rabén & Sjögren. Utgiven den 24 april 2020. Antal sidor: 380.

"En elev försvinner från Järvhöga Läroverk, en gammal internatskola belägen i Jämtlands skogar. En kedja av skallgångar, polisutredningar och ryktesspridning drar igång. Julia, som går på ortens gymnasium, deltar i sökandet först av ren tristess, men snart blir hon alltmer indragen. Det visar sig snart att det inte är första gången en ung pojke från skolan har försvunnit ut i skogen för att aldrig mer återvända.

Stark spänning och magisk realism i Bergtagen, första delen i en trilogi där förflutet och nutid vävs ihop i ett samhälle där alla känner alla."

Lagom till att Järvhögatrilogins andra del Midnattsblot nyligen släppts är det förstås förträffligt att ha första delen läst. Köplats är redan ordnad på bibliotek och förväntningarna inför uppföljaren är på topp! För detta var bra, mer än bra. Camilla Sten skriver utmärkt. Målgrupp för den här spänningsromanen är unga vuxna, men intygar att den även kan fungera att läsa för vuxna, som åldersmässigt kommit förbi det där unga (liksom bloggaren själv).

Har av författaren tidigare läst Staden och Arvtagaren. Båda dessa kapade hem högsta betyget här i Bokhyllan. Bergtagen gjorde mig alltså heller inte besviken. Nu satte jag etiketten "thriller" för denna optimala bladvändare, men magisk realism kallas det visst, en slags mysrysare, trivsam lightvariant av skräck.

Hela storyn byggs upp på ett skickligt sätt som håller läsaren fängslad från början till slut. Platsen för dramat är som gjuten. Småpåvar i landsortssamhällen är säkert mer regel än undantag, kan vara både roande lustigt och lätt obehagligt, Sten passar in det i berättelsen genialt. Indelningen börjar med "Sjutton dagar kvar", sen räknas det ned, del för del, och spänningen stiger. Här varvas ett då med ett nu, vi ges ledtrådar som successivt vävs samman. Lägg till inkännande och fördjupade personporträtt av de mest centrala karaktärerna, en gåtfull miljö bakom den alldagligt normala, gamla undangömda hemligheter, oförklarlig mystik, stämningsfull och kuslig atmosfär. 

Vad är det som sker och vad är bara fantasiskapelser hos de inblandade? Mycket effektfullt. Nu vill jag bara veta hur det kommer att fortsätta.

En oerhört spännande ungdomsroman.

"Arvtagaren" av Camilla Sten

Arvtagaren av Camilla Sten. Norstedts förlag (2020). Antal sidor: 418.

Bibliotekslånad (inbunden).

Eleanor ser sin mormor Viviannes mördare fly från brottsplatsen, och tyvärr kan hon efteråt inte ge polisen ett signalement, p.g.a. ansiktsblindhet. Vid bouppteckningen får hon vetskap om att Vivianne ägt en större herrgård. Eleanor beger sig dit med sin sambo för att träffa den advokat som kontaktat henne. Även mostern möter oväntat upp vid herrgården. Frågorna kring mormoderns förflutna väcks till liv, och något står verkligen inte rätt till, någon försöker hindra henne att söka svar.

Superspännande thriller och familjedrama... och jag som tidigare nämnt att familjedrama inte är något för mig, nu blir det att omvärdera.

Blev även väldigt förtjust i författarens skräckroman Staden. Fortsatte med den dystopiska debutromanen En annan gryning, men det gick inte alls, kom inte långt och gav upp. Tur då att jag vågade mig på denna allra senaste. För det här var inte bara bra, det var toppen!

Arvtagaren har ett bra luftigt upplägg med korta kapitel som ger ett oerhört driv tillsammans med spännande dramatik, kusliga stämningar/miljöer, klaustrofobiska känslor, hemligheter och gåtfull mystik. Olika berättarperspektiv från olika tider, som varvas, driver också upp tempot. Handlingen byggs upp effektivt, jag fängslas från början till slut och lägger ogärna ifrån mig boken, försöker förstå hur allt hänger ihop. Överraskande upplösning. 

Länge sedan jag läste en bok så snabbt och med så fokuserad koncentration som för denna. Utmärkt uppslukande läsning! Perfekt bortkoppling av verkligheten, något som sannerligen behövs. Handlingen dröjer sig kvar efter att man läst färdigt, funderar över intrigens upplösning, karaktärsutvecklingen. Precis så här ska det vara när man just avslutat en helt fantastisk roman, en thriller som har allt man kan tänkas begära. Magnifikt!

"Staden" av Camilla Sten

Staden av Camilla Sten. Läste boken som annat lån (pocket).

 

 

"Det har gått 60 år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Kan stadens fanatiska väckelserörelse ha spelat en roll i försvinnandet?

Alice är en dokumentärfilmare som en gång för alla vill ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och bevittna oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också.

Staden är en klaustrofobisk nagelbitare om en ondska som inte borde finnas och en gåta som kanske aldrig borde lösas."

Överraskande bra!

Den här romanen tyckte jag hade allt som en effektiv rysare (eller psykologisk thriller) ska ha, helt enkelt toppklass. Det är välskrivet med en skickligt uppbyggd historia placerad i ett då och ett nu som varvas i korta kapitel. Spännande persongalleri, karaktärer som är mystiska, som man inte riktigt vet var man har, misstankar... Spöklika miljöer, påtagligt beskrivna, som om man var där, med försiktiga steg över murkna, knarrande golv... Söker du en bladvändare och en rysare värd namnet, så sluta leta, läs Staden.

Egentligen undrar jag om det finns någon bättre miljö att förlägga en rysare eller psykologisk thriller till än just gamla övergivna platser med en dunkel historia? (Tänker här t.ex. på The Blair Witch Project-filmen) Lägg till det att platsen är isolerad från omvärlden, att där finns en olöst gåta, misstanke om att något otäckt utspelats där. Och ja, detta med sekter är ju verkligen vansinnigt läskigt, oavsett om det rör sig om isolerade samhällen, religiösa sammanslutningar, företag, vad som helst där det kan förekomma! Just det där att man tycker människor innerst inne borde förstå när något är helt fel och då gå emot gruppen/ledaren, men ändå inte gör det. T.ex. när oskyldiga människor blir utsatta och far illa. Då gruppen utan egna individuella tankar av förnuft, som en sammanhängande enhet, inte tycks förstå eller protestera, utan bara fortsätter att blint tro på en galen ledargestalt, en falsk verklighetsbild, lögner, som i ett slags zombieliknande tillstånd. Det kryper i mig bara jag tänker på det! Det är såna tankar som kommer till mig när jag läser Staden, som tycks ha alla de komponenter som tillsammans skapar skräck när den är som allra läskigast.

Jo, jag blev besviken på Ruinerna av Scott Smith och Experimentet av Catrine Tollström; två böcker som jag verkligen trodde var precis sådana romaner av den lite liknande sorten som skulle vara bra. Av den sorten var de, men tyvärr tyckte jag inte de var särskilt bra. I det avseendet var däremot Camilla Stens roman en fullträff! Om man tillåts jämföra på det viset.

För mig var det första gången jag läste något av Camilla Sten, och hoppas verkligen inte den sista. Ska på stört kolla upp om (i så fall vad) hon skrivit något mer. För ja, just nu vill jag förstås läsa allt av den här författaren. Trevligt när det händer att man känner så.