måndag 30 november 2020

"Granen" av H.C. Andersen

Granen av H.C. Andersen. En novell från Novellix (2020). Antal sidor: 17. Originaltitel: Grantræet (1845).

Från egen hylla (bokpresent).


I den här sagan har en gran huvudrollen. Granen vill som liten bara växa och bli ännu större. Han får höra talas om hur granar kan bli till ståtliga skeppsmaster, något sådan fint vill han därefter bli. Får sedan höra berättas om julgranar, och tycker även det låter stiligt. Lycka då när han blir huggen till julgran, pyntad och beundrad. Men vad händer sen? Ja det får ni veta i denna lilla saga om granen som inte hade förmåga att uppskatta det naturligt enkla i tillvarons existens... vinden, fåglarna, solen, daggen.

Granen är en saga som kan gillas av såväl stora som små, var och en på sitt vis. Precis så skall en riktigt bra saga vara!

(Min favoritsaga av H.C. Andersen är dock fortfarande, och har alltid varit, Den lilla flickan med svavelstickorna, också den en saga som passar i jultid.)

Betyg: 4/5


Läst november



  1. Maskiner som jag av Ian McEwan. Bibliotekslån.
  2. Maigrets jul av Georges Simenon. Bibliotekslån.
  3. Nidamörkur av Peter Fröberg Idling. Bibliotekslån.
  4. Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein. Recensionsexemplar.
  5. Lejongap : Noveller 2020 (antologi). Egen hylla (Bokvinst).
  6. Kvicksand av Edith Wharton. Annat lån.
  7. Kugghjul av Ryūnosuke Akutagawa. Annat lån.
  8. Natt i London av Charles Dickens. Annat lån.
  9. En gata i Paris och dess invånare av Honoré de Balzac. Annat lån.
  10. Sammanflöden av Jonas Sjöstedt. Bibliotekslån.
  11. De kanske lämpade av Peter Høeg. Bibliotekslån.
  12. Granen av H.C. Andersen. Egen hylla (Bokpresent).


Ps. Missade visst att lägga in en sammanställning för oktober månads läsning. Inlägget finns nu här. Säkert var det ingen som saknade det. Men ändå.


söndag 29 november 2020

Första advent: H.C. Andersen, doftminnen och förändrad natur



Så blev det då första Advent och dags för första Novellix-novellen + te från adventslådan.



Novellen påminde om Clarissa Pinkola Estés Det som aldrig kan dö (tidigare nämnd på bloggen här) i Den trofaste trädgårdsmästaren (The Faithful Gardener: A Wise Tale About That Which Can Never Die). En riktigt fin liten bok, läs även den!

" – Vart ska de? frågade granen. De är inte större än jag! Det var till och med ett som var mycket mindre. Varför fick de behålla alla sina grenar? Vart far de?
 – Det vet vi! Det vet vi! kvittrade gråsparvarna. Nere i staden har vi kikat in genom rutorna, vi vet vart de åkte. Ack, de har kommit till den största glans och härlighet som kan tänkas! Vi har kikat in genom fönstren och sett att de har planterats mitt i det varma rummet och prytts med de vackraste saker, både förgyllda äpplen, pepparkakor, leksaker och många hundra ljus.
 – Och sedan? frågade granen och skälvde i alla grenar. Och sedan? Vad händer sedan?"

Sid. 6; Granen H.C. Andersen (En novell från Novellix nr 163)

Gråsparven har blivit betydligt mindre vanlig p.g.a. minskad jordbruksareal under slutet av 1900-talet och fram till idag. Det är ju bekräftat. Har inte sett någon gråsparv på väldigt länge känns det som. Var ju den vanligaste småfågeln förut. Allt förändras, gäller inte bara för små otåliga granar i sagorna.



Trevlig 1:a Advent!



lördag 28 november 2020

"De kanske lämpade" av Peter Høeg

De kanske lämpade av Peter Høeg. Översättare: Ann-Mari Seeberg. Förlag: Norstedts (1995 och 2015). Originaltitel: De måske egnede (1993). Antal sidor: 252.

Bibliotekslånad (inbunden).


"Tre udda barn möts på en privatskola i Köpenhamn. I det noggrant inrutade och schemalagda helvetet är rektorn den oinskränkte härskaren som styr med hjälp av skolklockan. En dag revolterar de tre eleverna mot reglerna genom att sätta just denna klocka ur spel. Men är det möjligt att hejda tiden i vuxenvärldens sociala experiment?"


En skrämmande och otäck historia som inte kan lämna någon oberörd. Det är helt klart något väldigt speciellt med dessa romaner skrivna av Peter Høeg. Så länge där ännu finns olästa titlar kommer jag att läsa dem, och sen ha oerhört svårt att sätta ord på tankarna kring det jag läst...  Medkänslan känns rakt igenom äkta, en starkt medryckande historia även detta. Tänkvärd, brutal, innerlig. Egentligen är boken värd en femma i betyg, men det snåriga sätt den till viss del är skriven på tror jag tyvärr kan avskräcka många. Vilket förstås är oerhört synd(!), för då går man miste om en ganska fantastisk läsupplevelse, om än krävande.

"De som var innanför, alltså de flesta, för dem måste det ha varit svårt att fatta vad han menade, för dem måste det mest ha varit glädjen över att de var innanför och de bäst lämpade.
För dem som är utanför fyller rädslan eller uppgivenheten nästan allt, det vet man ju.
Förstår, det gör man bäst när man är på gränsen."

Smakprov.

Betyg: 4/5


"Sammanflöden" av Jonas Sjöstedt

Sammanflöden av Jonas Sjöstedt. Bokförlaget h:ström - Text & Kultur (2009). Även utgiven som e-bok (2020; Förlag: Saga Egmont). Antal sidor: 248.

Bibliotekslånad (inbunden).


"Sammanflöden kretsar kring Daniel Löf och hans vänsterpartistiska grupp i EU-parlamentet. Det som till en början är en initierad berättelse om vardagens byråkrati utvecklar sig efter hand till både en dagsaktuell mordhistoria med kopplingar till nedtystade dumpningar av kemiskt avfall och en djupgående problematisering av hela den Europeiska gemenskapen. Sammanflöden är en kriminalroman som har den globaliserade världen som spelplats. Med samma hemtama säkerhet rör sig Sjöstedts äventyr i såväl maktens korridorer i Bryssel, New York, Västerbotten som Somalia."


Trilogin Maktens korridorer (genre: deckare och politiska thrillers) består av titlarna: Sammanflöden, Sahara och Spanska brev. Handlingen är i huvudsak förlagd till Bryssel och EU-parlamentet (där Jonas Sjöstedt varit ledamot mellan 1995-2006). Så beskrivningar kring miljön och hur det parlamentariska arbetet där går till är såklart intressant. Men även om det där nu får ta ganska mycket plats finns här även ett riktigt dramatiskt och spännande kriminalfall. Det hela börjar med att en EU-parlamentariker efter något slags utknuffat fall blivit spetsad på skulpturen Confluences, "Sammanflöden" (även kallad "Medbeslutandeprocessen", d.v.s. en komplicerad sak). Assistenten David Löf har dagen innan händelsen mottagit en samling mystiska dokument av den mördades assistent Meral. Meral själv har försvunnit och är nu misstänkt för mordet.

Jonas Sjöstedt är som vi vet en svensk politiker som nyligen lämnat partiledarposten (sedan 2012). De skönlitterära författartalangerna var mig dock okända tills i år, då den här trilogin gavs ut på nytt som e-böcker och fångade min uppmärksamhet. Första delen fanns på biblioteket, tråkigt nog bara den, hade gärna läst serien i sin helhet. Ruskigt och ruschigt spännande, precis sådär perfekt som en riktigt bra thriller skall vara. Karaktärerna David och Meral engagerar, och man bara måste läsa vidare för att se hur det ska gå för dem. Verkligen ordentligt nagelbitande episoder framemot slutet då handlingen även utspelar sig i Sverige. Gillade dessutom det delvis ironiskt skämtsamma kring EU, maktkampen och de politiska intrigerna, en gnutta satir (med skönlitterärt konstnärliga friheter) sitter aldrig fel, det piggar upp. Kriminalgåtans kärna har en viss verklighetsbakgrund.

Betyg: 4/5


Personalmöte med Döden


”Ja, vi kommer såklart att skriva anställningskontrakt och kollektivavtal finns självklart, jag är inte någon oseriös skojare ska du veta. Jag betalar arbetsgivaravgift för dig, pension och sjukförsäkring kommer du också få. Kommer det bli nödvändigt att ha att göra med " [...] "så lovar jag att hjälpa dig fylla i blanketterna, jag vet att dom krånglar till dessa med flit.”


💀

Arbetsgivaren Döden tar ett snabbt personalmöte med nyanställda Karin i novellen Benkvarnen som finns i Sofia Albertssons novellsamling med samma titel. Och visst, det blev fler meningar än bara en, men det får ni ta, för repliken var så bra. Nämnde här tidigare hur höga förväntningar jag hade när denna bok landade hos mig, känns som om förväntningarna är på väg att infrias. Författaren är verkligen en stjärna på att skriva, det intygas med emfas.

(Hoppas det är okej med ett sådant här blogginlägg trots att boken ännu inte är utgiven. Lovar att hålla inne med recension till releasedatum den 18 december. Perfekta julklappstipset ju. Årets julklapp, en bok såklart! Beredskapstänkandet har väl redan försett de flesta med ett stormkök?)

Varje novell har dessutom en illustration av Kim Engström såväl som av författaren själv, varvat.




Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).



Deltagande meningar kan du denna gång finna här



onsdag 25 november 2020

Dagens bokpost: Benkvarnen

Benkvarnen
Sofia Albertsson


Dags för bokpost! Piggar upp en grå dag som denna. Novellsamlingen Benkvarnen av Sofia Albertsson kommer jag såklart att sätta igång att läsa direkt.


Om Benkvarnen:

"Det här är tiden innan, medan och efter en mystisk smitta drar igenom huvudstaden. Någonting har hänt i Sverige och den tunna hinna som annars skiljer vår verklighet från andra verkligheter verkar ha lösts upp - för det händer märkliga saker. Väsen som glömts bort för längesedan börjar lägga sig i våra liv, sådant som gömts långt nere i havets djup spolas i land och långt under marken utspelar sig mardrömsscener. Det är en farlig tid att känna sig ensam, att längta efter kärlek, att ta emot främmande ting och att följa sina drömmar. Men det hindrar tyvärr inte människor från att längta och försöka. I Benkvarnens noveller får vi läsa om hur olika personer till sin fasa blir varse den nya verkligheten.

Samlingen innehåller åtta noveller samt tre bonusnoveller som utvecklar skeenden i debutromanen Stockholmspesten."

Just precis, och Stockholmspesten fick full pott i betyg från mig. Så jo... en del höga förväntningar har jag nu.


ISBN: 9789189115132
Releasedatum: 2020-12-18


Tusen tack för rec.ex. Jonny Berg / Swedish Zombie


söndag 22 november 2020

En smakebit på søndag: De kanske lämpade

Nu var det ett tag sedan jag deltog i En smakebit på søndag, och får väl erkänna att söndagarna därmed saknat något essentiellt.☺

Denna vecka är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår smakbitarna här. Vi delar med oss av en mindre text som vi citerar ur böckerna vi läser och sprider på så vis läsinspiration samt boktips.

Läser återigen en roman av Peter Høeg. De kanske lämpade, sidan 36-37:


  "Då kom tecknet.

Det kom under en biologilektion. Biehl gick igenom darwinismen, de bäst lämpades överlevnad, den gäller fortfarande, sade han, också i samhället, men det mildras därför att vi avhjälper följderna.
   Det blev en paus sedan han hade sagt det. Det var ett rikt ögonblick.
   Han såg inte på någon särskild, han vände sig på det hela taget aldrig till enskilda individer. Kanske var jag ändå i det ögonblicket den som bäst förstod honom.
   De som var innanför, alltså de flesta, för dem måste det ha varit svårt att fatta vad han menade, för dem måste det mest ha varit glädjen över att de var innanför och de bäst lämpade.
   För dem som är utanför fyller rädslan eller uppgivenheten nästan allt, det vet man ju.
   Förstår, det gör man bäst när man är på gränsen.

Det fanns en lag, det var det man förstod. Den valde ut en del, en del störtade den i fördärvet. Men för dem på gränsen arbetades det för att råda bot på följderna. För dem fanns en chans."



lördag 21 november 2020

Ihärdigt


 

"Hon hade velat lämna honom på restaurangen men han limmade sig fast vid henne som ett höstlöv under skorna."


Meningen hämtades ur Jinn av KG Johansson. Första delen i Jinntrilogin. Inte bara höstlöven är ihärdiga, så även sommarens ringblommor... men nu är de allra sista plockade, strax innan första snön föll i torsdags.



Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).



Deltagande meningar kan du denna gång finna här



torsdag 19 november 2020

"Lejongap : Noveller 2020" (antologi)

Lejongap : Noveller 2020 av Jenny Green, Anders Liegnell, Sofia Nilsson, Patrik Centerwall, Sissel Myrup, Kersti Vikström, Peter Westberg, Amanda Rudelius, Vilma Antonov, Margareta Mörck. Förlag: Ekström & Garay (Utgivningsdatum: 28 september 2020). Antal sidor: 180.

Vinst i utlottning. Format: Häftad.


Lejongap är en specialutgåva från förlaget Ekström & Garay. Antologin samlar vinnarbidragen från en novelltävling. Medverkande författaren Patrik Centerwall utlyste nu i höst en utlottning av boken, och så hade jag då lyckan att denna gång vinna.

Vet inte säkert, eftersom information inte hittats på förlaget, men på bokus uppges antologin vara första delen av en kommande serie böcker?: "Ekström & Garays novelltävling (del 1)". Men som sagt, mer än så vet jag ej. Kanske är mer av samma stil påtänkt. Hoppas i sådana fall att den tanken går att fullfölja, för denna samling gav åtminstone mig uppslag till nya författarnamn jag vill plocka upp och läsa mer av.

Klart lysande stjärna i antologin var givetvis De sörjandes sällskap av Patrik Centerwall. Skildrar samhällsscenariot där en slags socialdarwinism tagit sig groteskt uttryck. Berättelsen ger ett tankefrö att fundera något varv extra kring. Har sedan tidigare läst och uppskattat många noveller av Centerwall, texterna utforskar samtida tendenser som angår oss här och nu. Blev även motiverad till att läsa mer av särskilt Jenny Green och Peter Westberg.

Om jag utifrån eget tyckande skulle kora en "vinnare" i den här antologin vore det Jenny Greens Resan hem. Det är en novell jag hade velat se utgiven av Novellix, fler måste bara få chansen att ta del av den, enligt min mening. Så otroligt välskriven med stark inlevelse, gripande i all sin vardagliga stillsamhet. Läs den om ni får chansen! Peter Westberg var ett författarnamn jag tyckte mig känna igen, och visst, längst bak i boken presenteras de medverkande och blev där upplyst om att det är författaren bakom bl.a. Europa Pandemus, en boktitel som funnits med på två av mig nyligen skrivna listor (här och här). Vill absolut läsa den. Antologins novell Duban var riktigt rolig med helt underbar satirisk udd! Älskade dessutom berättelsens slutkläm. Mycket bra!

Samtliga medverkande författare/noveller i antologin Lejongap:

Jenny Green (Resan hem)

Anders Liegnell (Faye)

Sofia Nilsson (Eldorado)

Patrik Centerwall (De sörjandes sällskap)

Sissel Myrup (Fallet)

Kersti Vikström (Korsvägen)

Peter Westberg (Duban)

Amanda Rudelius (Smittan vi alla bär på)

Vilma Antonov (En glasflaska och tre liv)

Margareta Mörck (Viljan)

På minussidan räknar jag onödiga upprepningar, och i dessa fall ordföljder som upprepades bara ett par rader senare. Fanns i flera av novellerna. Förstår inte riktigt vitsen med sådant. Jag menar... man fattar ju första gången man läser, så varför upprepa samma sak igen? Men i stort sett har alla noveller något insiktsfullt att förmedla på ett sätt som berör.

Samtliga noveller är sådär behagligt lagom långa för att t.ex. läsas styckevis varje kväll innan lampan släcks inför natten. Kan absolut tänka mig att läsa fler novellsamlingar som denna, där humanism tycks vara en slags röd tråd (lite flytande genrer, mest samtida fokus). Varför har Lejongap inte fått någon mer utvecklad beskrivning/baksidestext från förlaget, mer än att det bara rör sig om just vinnarbidrag från novelltävling arrangerad av Ekström & Garay? En sådan presentation hade den varit värd för mer uppmärksamhet. Tror det har betydelse.

Betyg: 4/5


onsdag 18 november 2020

"Döden som vakar" av Anne-Marie Schjetlein

Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken (2020). Antal sidor: 366.

Recensionsexemplar (inbunden).


"Det har gått sex månader sedan Andreas och Stina fick sin dotter, ljuvliga Julia. Hemmet är varmt och lyckligt men Stina börjar känna sig rastlös. Är fembarnsmamma allt hon vill vara eller finns det något mer för henne? Stina bestämmer sig för att ta tag i sina gamla frisördrömmar vilket medför att hon och Andreas behöver nu anpassa sig till en ny vardag.

På jobbet blir Andreas tvungen att hantera en underlig situation, en man påstår sig vara anhörig till en patient i koma men så fort hon vaknar är han som bortblåst. Och hon har ingen aning om vem han var. Snart visar det sig att liknande saker har hänt på andra sjukhus runtom i Sverige.

Dessutom har Stinas nya vän Lena problem med sin frånvarande make och Andreas kollega är ofokuserad. Frågorna blir fler och fler. Vad är det Lenas man undanhåller? Vad har Andreas kollega i tankarna? Och framför allt, vem är den okände mannen och vad gör han egentligen vid patientsängarna?

Döden som vakar är femte boken i serien om kirurgen Andreas. Återigen väver Schjetlein en spännande historia som ifrågasätter hur mycket man egentligen vet om sina nära och kära."


Så blev det då dags för femte delen i bokserien om kirurgen Andreas Nylund, och egentligen handlar det till stor del även om Stina, deras "livspussel" och familjeliv som nu utökats med gemensamma lilla barnet Julia.

Precis som de föregående böckerna, som jag tidigare läst i denna serie, är också Döden som vakar en spänningsroman värd benämningen, utan tvekan. Skickligt skriven roman där spänningen byggs upp och fängslar, inte minst genom att kapitlen varvas utifrån olika bestämda eller endast till en början anade personers perspektiv. Gåtans lösa trådar knyts sakta och psykologiskt trovärdigt ihop. Själva intrigen och upplösningen är klart tänkvärd, man kan inte låta bli att fundera över om den sortens avvikelser på sjukhus skulle kunna hända i verkligheten. Ruskigt. Aldrig tänkt tanken. När något beskrivs realistiskt på det sättet så känns det faktiskt extra skrämmande och obehagligt. Även frågan som ställs ovan, att säkert många inte alltid vet relevanta saker om ens de allra mest närstående, är ju klart intressant. Men läskig. Tanken på att folk kan leva någon slags dubbelliv... Våra närstående (eller arbetskamrater) vill vi ju kunna lita på, fullt ut, för att känna oss trygga.

Precis som föregående del i serien finns en trovärdig samtidsrealism i både miljöbeskrivningar och dialoger, såväl i sjukhusmiljö, hemmiljö och skola. Sistnämnda miljö, och relationer som uppstår i samband med denna, beror på att Stina den här gången bestämt sig för att, mitt upp i allt, skaffa sig en yrkesutbildning. Inte helt lätt för logistiken, med den stora familjen och ett helt litet barn. Men de löser det, på ett (som jag förmodar) modernt medelklassmanér. Som vanligt gillade jag relationsförvecklingarna, det omtänksamma lyser starkt och klart, precis som man vill att det ska vara. Här har vi kurskamrater som bryr sig om varandra, arbetskamrater som stöttar och ställer upp, och såklart paret Andreas och Stina som löser problemen, ger varandra livsrum och förståelse, även när det är kämpigt. Jag tycker om det, helt enkelt.

Ett plus är att författaren inte räds att öppenhjärtigt ta upp aktuella problem inom den svenska sjukvården, så även i förordet. Den sortens civilkurage uppskattas.

Sammantaget en otroligt fängslande och snabbläst (superkorta kapitel funkar perfekt här!) psykologisk thriller. Fastnade med en gång och intrigen triggade mig att vilja få bitarna på plats, förstå hur allt hängde samman. Så lätt att bara läsa ännu ett till kapitel, och ännu ett... Ja, sådär. Ni förstår. Ännu en page-turner. Perfekt avkoppling när man behöver koppla bort och koppla av. Och oj vad det behövs just nu!☺

Betyg: 4/5


lördag 14 november 2020

"Nidamörkur" av Peter Fröberg Idling

Nidamörkur av Peter Fröberg Idling. Förlag: Natur & Kultur (2020). Antal sidor: 350.

Bibliotekslånad (inbunden).


 

"Simon har förlorat sin släktgård och längtar tillbaka till barndomens somrar på södra Gotland. Som andra generationens storstadsbo vill han återknyta banden med vad han ser som sin egentliga hembygd. När han får möjlighet att köpa en tomt slår han till, utan att fråga sin sambo Jenny.

Jenny delar inte hans entusiasm inför ett gotländskt sommarhus och motsättningarna växer när han bestämmer sig för att själv bygga huset.

Väl där blir Simon snart alltmer isolerad och paranoid. När han inser att tomten, Nidamörkur enligt folktron, ligger på en plats där eldar brann och avrättningar och människooffer ägde rum, växer hans obehag. Husbygget fortskrider, men platsens fasansfulla förflutna tycks stiga ur den steniga heden.

I Nidamörkur har Peter Fröberg Idling lyckats förena den litterära romanens stilistiska höjd med skräckberättelsens förmåga att gestalta mänskliga och omänskliga nattsidor."


En roman som väcker intresset för Gotlands kulturhistoria, etnologi och geologi, på så vis utmärkt. Gillar själva nystandet i det förflutna som Jenny ger sig in i, även om det mesta sen blir hängande i luften. Författaren har gjort ett rejält ambitiöst djupdyk i t.ex. folklivsforskning (en diger lista med källhänvisning finns i slutet av boken).

Inte lika imponerad på romanens själva upplägg, där mycket känns ovidkommande för handlingens utveckling. Och slutet blev lite platt fall, på något sätt, snopet liksom. Karaktärerna kunde jag vidare inte finna någon slags medryckande sympati för, blev mest irriterad på Simons stöddiga och respektlösa attityd. Simon och Jennys exklusivt flotta livsstil går fullständigt förbi min horisont. Begrepp som inte förklaras och diverse överklassproblem kanske förstås av andra som lever den sortens liv, men för mig var det helt obegripligt (vad är t.ex. en "skaldjursplatå", och varför kastar man dyr mat direkt i soporna?). På sätt och vis kan jag nog tycka det här är mer av en relationsroman (om bortskämda storstadsbor) än skräck. Plus dock för hur miljöerna och hur kusligt atmosfären beskrivs, det stämningsfulla, vad gäller den biten är det i klass med Michelle Pavers Evig natt, d.v.s. toppkvalité!

Så ja, lite kluven känner jag mig inför omdömet av Nidamörkur. En stadig trea blir det i varje fall i betyg från mig.

Betyg: 3/5


Orädda ögonblick mellan hopp och förtvivlan



"Det finns inga orädda människor, bara orädda ögonblick."


Meningen hämtas från De kanske lämpade av Peter Høeg.



Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).



Deltagande meningar kan du denna gång finna här



fredag 13 november 2020

Dagens bokpost: Jinn

 

Jinn
KG Johansson


Fredagen den 13:e, en olycksdag? Pyttsan! Snarare tvärtom vill jag påstå.

Visserligen har det grå molntäcket tovat ihop sig igen, men genom en tillfällig reva vid lunchtid tittade faktiskt solen fram. Dessutom kom en bok på posten, sann lycka. Den här gången blev det en överrumplande och särdeles glad överraskning. Trodde väl kanske inte det skulle gå så fort, vågade nog inte ens hoppas att jag skulle föräras ett recensionsexemplar. Men nu är den alltså redan här; Jinn (baksidestext):

"Flera hundra år efter klimatkatastrofen har människan uppfunnit sätt att färdas mellan stjärnorna. Beboeliga planeter har hittats, andra har omskapats, och vid vissa stjärnor svävar enorma ihåliga livsmiljöer. Teknik utvecklas snabbare än någonsin och mänskligheten frodas. Tills en dag …

Varelserna tycks komma från ingenstans och försvinna på samma sätt. De kan visa sig i vilka former som helst och kallas jinner efter andar i arabisk mytologi. De vägrar att kommunicera och tycks bara ha en vilja: att döda och förstöra.

Casimir är befälhavare på ett krigsskepp. Medeya flyr från ett inte helt fläckfritt förflutet. Dreas anklagas orättvist för ett övergrepp. Coral är tolv år gammal och försöker lösa ett problem. De fyra kommer att dras in i kriget mot jinnerna."

ISBN: 978-91-8020-090-5

Releasedatum: 2020-10-31


Ännu en trevlig upplysning var att även den nya Jinntrilogins andra del Alpha är färdigskriven och kommer att ges ut snart (enligt författare och förlag). Såklart ser jag fram emot att läsa trilogin i sin helhet.

(Den fullständiga bokserien kommer att bestå av tre trilogier: Noisytrilogin; Beatrice, Ett slags frihet, Arkitekterna. Samvetsmakartrilogin; Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega. Jinntrilogin; Jinn, Alpha, Megaomega.)



Tusen tack för rec.ex. KG Johansson


lördag 7 november 2020

Terrordåd på film

Den här filmtrailern gav mig verkligen rysningar (men skulle ändå vilja se filmen i sin helhet):

Det har gjorts många filmer som baserar sig på verkliga terrordåd. Att se den sortens filmer kan vara ett sätt att bearbeta detta otäcka och fullkomligt obegripliga som hänt och fortfarande händer. Hade tänkt mig en lista, fast det kommer nog att ta tid att skapa en sån. Ge mig gärna tips. Det ska helst vara lite mer påkostade kvalitetsfilmer.

Mitt bästa lästips i ämnet terrordåd: Mitt hat får ni inte av Antoine Leiris.

Såklart bör vi också få in i ryggmärgen hur vi handlar på rätt sätt om vi själva skulle befinna oss på fel plats vid fel tillfälle. Känns som väldigt viktigt att uppmärksamma i nuläget. Obs! Terrorhotnivån ligger fortfarande på nivå 3 ("1. Inget hot. 2. Lågt hot. 3. Förhöjt hot. 4. Högt hot. 5. Mycket högt hot" - MSB).



Gotlänning med säljande filmstjärneleende

 

"Simon tänkte att om man satte ett grässtrå i mungipan på gubben skulle han kunna göra reklam för ekologiskt smör."


Vi befinner oss på Gotland. Söderut bortom Hundlausar finns mark (Nidamörkur) som reklammannen Simon är beredd att köpa av bonden, vilken alltså har denna beskrivna air av smörreklamsglamour över sig. Meningen plockas ur Nidamörkur av Peter Fröberg Idling.





Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).



Deltagande meningar kan du denna gång finna här



fredag 6 november 2020

"Maigrets jul" av Georges Simenon

Maigrets jul av Georges Simenon. Översättare: Katja Birmann. Förlag: Albert Bonniers (1975; Delfinserien). Även utgiven som e-bok, alt. pocket, alt. inbunden 2017; Atlantis Bokförlag AB. Originaltitel: Un Noël de Maigret (1951). Antal sidor: 100.

Bibliotekslånad (inbunden).


Under juldagsmorgonens frukost kommer två grannar på besök från huset på andra sidan gatan. Kan Margret hjälpa dem att forska kring något mystiskt som inträffat i närheten av den ena kvinnans lilla fosterbarn Colette? Någon utklädd till tomte har varit inne i hennes rum, lossat på några stavar i parkettgolvet, lämnat en stor dyr docka till flickan och sen bara försvunnit. Vem är det och vad var han ute efter? En besynnerlig historia börjar nystas upp när Maigret tar tag i mysteriet. Maigrets fru blir på samma gång bekymrad över den lilla flickan som tvingas leva med en styvmor som verkar så fullständigt hjärtlös och kall, kvinnans man som är barnets farbror är ständigt bortrest. Fadern är hemlös alkoholist och hennes biologiska mor död i en bilolycka. Fru Maigrets omtanke om det förbisedda barnet är så fint berättad. Tyckte dessutom väldigt mycket om miljöbeskrivningarna från Paris under den tiden. Om de flesta av Maigret-böckerna (belgisk författare) utspelar sig i Frankrike känner jag inte till.

Själva deckargåtan i sig är ganska snårig och komplicerad, det krävs rätt god koncentration till att passa ihop alla bitar. För det är raskt marscherat, mycket händer på kort tid i denna kortroman på blott 100 sidor. Men som sagt, den var både lite småsorglig och fin. Gillade verkligen Maigret och hans fru. Det här är en gammal klassisk bokserie jag kommer att fortsätta med.

Även nämnt bokserien i tidigare blogginlägg här och här.

Betyg: 3/5


Spännande boknytt: Den andra pandemin

Tja, nytt och nytt vet jag inte om ni skulle kalla det. Men romanen är ny för i år i varje fall (utgivningsdatum 2020-07-01). Den andra pandemin av Daniel Sandberg.



En debutroman skall det vara. En thriller med aktualitet och mystik. Ett realistiskt beskrivet katastrofscenario. Låter väl oerhört spännande?

Beskrivning (Norstedts förlag):

"Gamla stan i Stockholm. Tre män insjuknar plötsligt i en sjukdom som förbryllar läkarna. Patienterna vårdas isolerade på Karolinska, men blir snabbt sämre. Den amerikanske epidemiologen Noah är på besök i Sverige och dras in i utredningen om det okända, ebolaliknande viruset.

Det lilla utbrottet i Stockholm växer snabbt och under en rekordhet värmebölja börjar sjukdomen spridas över världen. Noah återvänder till USA och arbetar febrilt för att hindra smittan, men rapporterna om nya fall kommer tätare och tätare. Samtidigt kämpar Noahs fru Katie och deras lilla dotter Amelia genom ett kollapsande samhälle, mot andra människor för vatten och skydd, och för att ta sig till Noah och deras hem. Noah blir alltmer besatt av att spåra virusets ursprung, men det hans utredning avslöjar verkar omöjligt."



måndag 2 november 2020

"Maskiner som jag" av Ian McEwan

Maskiner som jag av Ian McEwan. Översättare: Meta Ottosson. Förlag: Brombergs (2019). Antal sidor: 320.

Bibliotekslånad (inbunden).


Citerad baksidestext:


"Kan maskiner uppleva känslor som empati, sorg och djup kärlek? Eller är frågan snarare - kan vi människor verkligen det?

London 1980. Charlie hoppar mellan jobb och har ingen egentlig riktning i livet. Hans granne och flickvän Miranda är hans raka motsats, ambitiös och målinriktad.
   Miranda visar sig dock bära på en mörk hemlighet. Allting avslöjas och dras till sin moraliska spets när Charlie köper roboten Adam. Han är så nära en människa man kan komma både till det yttre och inre. Snart kastas Adam, Miranda och Charlie in i ett triangeldrama med förödande konsekvenser.

Maskiner som jag är ett rafflande moraliskt dilemma som håller upp en spegel framför oss människor. Obönhörligt avslöjas vad som kan hända när vi uppfinner sådant som ligger bortom vår kontroll."

Kontrafaktisk roman (man skulle väl kunna kalla det science fiction?) som beskriver en intressant samhällsutveckling. Den hade jag velat veta mer om, men får tyvärr bara några spridda pusselbitar (se nedan). Varför det? Antagligen för att fokuset skall ligga på de frågor som ställs, d.v.s. vad det innebär att vara människa, vad liv är, om en maskin kan förstå det mänskliga och handla därefter, själva utforskandet av det mänskliga medvetandet (spännande!), mänsklig moral, syn på sanning och lögn. Å ena sidan är det väl ändå en slags fängslande spekulativ science fiction med satirinslag, å andra sidan en relationsroman med karaktärer som är svåra att förstå sig på.

Storyn fascinerar. Helt klart vill man veta hur det kommer att gå, med än det ena och sen det andra. Snyggt, smart och välformulerat, men gillade inte hur karaktärerna framställdes. Hade som sagt även velat ha mer kring samhällsutvecklingen, den socioekonomiska situationen i en sådan värld. En automatiserad värld med hög arbetslöshet är ju inte ett helt osannolikt framtidsscenario. 5G står för dörren, kanske rentav 6G, en klimatomställning kommer dessutom att krävas. Hur blir det? Människans försörjningsbehov kommer ändå att kvarstå. Ibland förstår jag inte varför sånt här inte diskuteras mera, det kommer till slut inte vara möjligt låtsas leva kvar i föreställningen om att arbetslivet är exakt såsom det varit förut, när det inte kan vara det. Att beskriva verkligheten fiktivt kan inte hålla i längden. Varken nu eller sen.

I den här världen 1982 är EG redan EU, Brexit är en realitet. Storbritannien förlorar Falklandskriget, John F Kennedy blev aldrig mördad och Jimmy Carter är president för andra gången, vann över Ronald Reagan. John Lennon är inte död och Beatles återförenas. Självkörande elbilar används, AI har automatiserat samhället - arbetslöshet och hemlöshet har nått oanade höjder (basinkomst diskuteras). Och såklart: intelligenta humanoida robotar (androids) finns tillgängliga på marknaden (13 Eva och 12 Adam). En Adam införskaffas av Charlie, något som visar sig få oanade konsekvenser i hans liv. Ta reda på hur!

Det här var den första bok jag läst av Ian McEwan. Troligen inte den sista. Maskiner som jag får en stark trea av mig.

Betyg: 3/5