lördag 31 oktober 2015

"Kvinnan i hissen och andra mystiska historier" av Helene Tursten

Alfabeta bokförlag om; Kvinnan i hissen och andra mystiska historier av Helene Tursten:

"Helene Tursten, deckarförfattaren bakom kriminalinspektör Irene Huss, berättar här spökhistorier och andra kusliga historier. Författaren har själv ett förflutet som sjuksköterska och har arbetat på flera av Göteborgs gamla sjukhus. Där fick hon lära sig att varje sjukhus med självaktning har minst ett eget spöke. I Kvinnan i hissen och andra mystiska historier delar Helene med sig av de historier hon själv fick höra under kusliga nätter på mörka avdelningar. Hon berättar också om en otäck natt på ett skotskt slott och om en märklig helg i Köpenhamn. Dessutom får vi möta Irene Huss när hon utreder en kvinnas mystiska död."

Nu är det som så, att jag bland de övriga bloggetiketterna placerar även etiketten "Feelgood" för denna härliga novellsamling. Feelgood är ju ett ganska flytande begrepp, men jag tror att det för Kvinnan i hissen passar rätt bra. Enkelt, lättsamt och okomplicerat berättas här vardagsnära spökhistorier; det är trivsamma och mysiga berättelser, light-ruskiga och hjärtevarma. Ett troligen utmärkt boktips för alla lättskrämda som oftast väljer bort skräckgenren; för det är nog ytterst tveksamt om man kan kalla detta skräck... mysrys passar kanske bättre (om det nu fanns en sådan genre, förstås).

Hur det än är, tycker jag detta är fantastiska noveller! Förstår bara inte varför den här boken verkar vara så dåligt uppmärksammad... men nu blev den ju det åtminstone något mer, på det här pyttelilla sättet, via min bokblogg. :)

Novellerna som ingår + mina små kommentarer inom parentes därefter:

Kvinnan i hissen, I   (handling i sjukhusmiljö)
Kvinnan i hissen, II   (som ovan)
Brinnande hat   (bilsemester i Skottland på 70-talet)
Eldfängd jul   (stressig julafton...)
Ränderna går aldrig ur...   (handling i sjukhusmiljö)
Hur vi blev av med spöket på avdelningen   (-"-)
Inte utan byxor   (-"-, fin - favorit!)
Från andra sidan Cyberspace   (pensionerade Sven får hjälp från andra sidan)
Värdshusets arvtagerska   (sommarsemester på Gotland)
Kärlekens vatten   (en tur till Köpenhamn i mitten av december)
Hämnd, min syster   (extra lång "bonus"-novell med kriminalinspektör Irene Huss)

Tycker så väldigt mycket om Turstens spökhistorier i sjukhusmiljö (blev bl.a påmind om den sommar jag själv jobbade natt - delvis ensamarbete på enheten - som undersköterska). Men även de andra novellerna som bl.a utspelar sig i Skottland och Köpenhamn, samt den sista deckarnovellen med Irene Huss, är oerhört bra.

Boken gavs ut 2003 och antalet sidor är lätthanterliga 190. Rekommenderar denna varmt.


Läst oktober


  1. Rörelsen (2:a del av trilogi), John Ajvide Lindqvist (bibliotekslån)
  2. Elva dagar i Berlin (3:e del av trilogi), Håkan Nesser (bibliotekslån)
  3. Den onda viljan (serie: Kommissarie Sejer #9), Karin Fossum (ur egen bokhylla)
  4. Spökhanden (Novellix-novell), Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
  5. Två sällsamma berättelser (noveller), Aurora Ljungqvist (bibliotekslån)
  6. Sandfågeln, Susanne Nygren (annat lån)
  7. Evig natt, Michelle Paver (bibliotekslån)
  8. Bunkern, Hanna von Corswant (bibliotekslån)
  9. Feberflickan, Elisabeth Östnäs (bibliotekslån)
  10. Yuko, Jenny Milewski (E-bok, bibliotekslån)
  11. Kvinnan i hissen (novellsamling), Helene Tursten (bibliotekslån)
  12. Från de döda (novell), Ola Hansson (bibliotekslån)
  13. Strax efter solnedgången (novellsamling), Stephen King (bibliotekslån)



tisdag 27 oktober 2015

"Yuko" av Jenny Milewski

Denna höst utgavs av bokförlaget Styxx Fantasy Yuko av Jenny Milewski. En skräck- och spökhistoria; bokens baksida:

"Malin flyr bruksorten för Linköping och studier på ekonomilinjen. När kontraktet på ett eget studentrum landar i brevlådan kan det nya livet börja. Men snart upptäcker Malin att allt inte är som det ska i studentkorridoren på Ryds Allé 23. Vad hände egentligen med den japanska utbytesstudenten som bodde i hennes rum och varför står hennes saker kvar i källarförrådet? Och varifrån kommer de märkliga hårtussarna i badkarsavloppet?

Steg för steg förvandlas tillvaron i korridoren till ett skrämmande kaos för Malin och hennes korridorsgrannar. Snart ställs de inför en verklighet där tentaångest och kärleksproblem överskuggas av en betydligt större utmaning. Att överleva.

Yuko är en gastkramande spökhistoria där greppen från 90-talets klassiska college-skräck ställs mot asiatisk spöktradition. Under studenternas förtvivlade kamp mot det obehagliga väcks frågor om kulturell förståelse och människans eviga jakt efter mening."

Tyckte särskilt mycket om det tänkvärda kring kulturell förståelse. Visst kan vi inte alltid fullständigt förstå, men tror absolut vi kan få nya viktiga insikter om vi drar lärdom av varandras olika kulturer genom en ödmjuk attityd. Det som handlade om japansk kultur och språk var riktigt intressant och spännande, skulle verkligen ha velat att just det hade utvecklats mer och fått tagit mer plats i handlingen.

Riktigt bra var även de insikter som förmedlades om hur det kan vara att bli bemött som adopterad - de förutfattade meningar som finns bara för att människor väljer att gå efter det yttre utseendet, snara att dra förhastade slutsatser med minsta möjliga ansträngning. De adopterades situation i Sverige kan nog vara nyttig för många att inse på det här sättet.

"Människans eviga jakt efter mening" är förstås också tänkvärt, att det i vår kultur verkar finnas en tendens att alltid försöka finna en mening med det som händer, eller det vi drabbas av. Men ibland finns det ju ingen mening med det som händer, rättmätigt straff följer inte alltid på brott och lidande har långt ifrån alltid självförvållande orsaker för den som blir utsatt och drabbas. Man har verkligen inte alltid "förtjänat" det. Men med tanke på allt våld och elände man läser om dagligdags i nyhetsflödet - inte kan vi väl alltid finna en mening med det som sker eller det som drabbar oskyldiga? Förr fann man kanske förklaringar och tröst i religionen; onda makter som hade sitt finger med i spelet, eller en gud som genom prövningar mäter människans tro.

Visst kan romaner i skräckgenren vara tankeväckande! ;)

Var det då en skrämmande berättelse? Jo, så där lite lagom. Som film skulle den säkert bli jätteruskig.

Den som varit universitetsstuderande (speciellt på Linköpings universitet) tror jag nog kan finna något extra tilltalande med romanen i form av igenkänning. För mig är den biten främmande, och förfasas faktiskt lite över hur universitetsstudenter så med liv och lust tycks gå in för att ta död på sina stackars hjärnceller medelst intensivt "festande" intagande alkohol. Stämmer den bilden förstår jag helt klart att jag inte skulle ha passat in där. :)

Språket i Yuko var ganska enkelt och karaktärerna har ett ungdomligt naivt lättsinne som kanske kan bidra till att man får lust att kategorisera den här boken som en YA/ungdomsroman, och det är som sådan jag tänker mig den då betyget sätts.


lördag 24 oktober 2015

"Evig natt" av Michelle Paver

Evig natt [en arktisk spökroman] av Michelle Paver. Okej, nu har jag fått en ny toppfavorit! Sådant händer verkligen inte ofta, men Evig natt var helt enkelt en roman för mig. Oerhört vacker, ödslig och så underbart kuslig! Saknar ord helt enkelt.

Beskrivning från Bokförlaget Semic:
"Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London - han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är ljusår ifrån den smutsiga dimman i London.

Men den arktiska sommaren är kort. När nätterna åter blir mörka känner Jack ett krypande obehag. Han ser en mörk gestalt stiga upp ur havet, men vågar inte berätta om det för sina vänner. Inbillade han sig bara? Mörkret tilltar. En efter en tvingas expeditionens medlemmar att ge sig av, och till slut är Jack ensam kvar. Hur ska han klara fyra månader ensam i mörkret? Den eviga arktiska natten kan man inte fly ifrån, och snart fryser havet. Då kan Jack inte lämna lägret. Men Jack är ju inte helt ensam på Gruhuken - något vandrar i mörkret därute ..."

Historien är skriven i form av Jacks dagboksanteckningar, hans upplevelser kryper på så vis nära inpå (man läser romanen med klar fördel sent om kvällen). Det här är psykologisk spänning på hög nivå, det är rent, enkelt rakt, briljant välskrivet. Hela boken igenom finns ett driv som gör den svår att lägga ifrån sig. Äntligen en spökroman som skrämmer, och det krypande obehaget byggs rysligt väl upp på ett mycket proffsigt sätt.

Av bokens efterord framgår tydligt att författaren gjort en gedigen research inför Evig natt, bl.a rest till Spetsbergen ett par gånger för att själv uppleva miljöerna, bekanta sig närmre med hundrasen siberian husky, vandra med snöskor i mörkret och bli varse hur polarmörkret känns (inte nämnt; men jag skulle tro - av egen erfarenhet - att hon även upplevt ett spektakulärt norrsken). Dessutom ligger en välgjord undersökning bakom vad gäller hur det var i Spetsbergen i början av 1900-talet, t.ex förekomsten av vetenskapliga expeditioner dit under den tiden.

Det finns en lockelse i vildmarksupplevelser och i sådant som är kusligt. Lägger man sen ihop dessa båda blir det för mig något rent fantastiskt, högsta betyg känns då på något vis inte nog.


söndag 18 oktober 2015

"Två sällsamma berättelser" av Aurora Ljungstedt


Två sällsamma berättelser
av Aurora Ljungstedt finns eventuellt att införskaffa som begagnad eller låna på bibliotek. Vill man däremot köpa en bok där berättelserna ingår, lär dessa även finnas med i En jägares historier från 1861 (denna nya upplaga är utgiven 2013 av Hastur Förlag).

De två berättelserna har titlarna; "En gubbes minnen" (som uppges vara ett fristående utdrag ur romanen med samma namn) och; "Harolds skugga" (återgiven i fullständigt skick. Texterna i Två sällsamma berättelser (utgiven av Aleph Bokförlag 2002) skall vara hämtade från "Samlade berättelser af Claude Gérard" (pseudonym), band 1, Albert Bonniers förlag 1872.

Bokens baksida:
"Två sällsamma berättelser av en bortglömd mästarinna:
   Till ett säteri i Östergötland kommer den mystiske doktor Testa. Därmed börjar märkliga saker hända. En ung kvinna lever som en sömngångare, en man vågar inte säga vad han såg i en spegel och utanför ett fönster ser en greve hur han själv kommer att bli mördad. Scenen där gårdens patron undertecknar sitt testamente är ett kusligt mästerstycke som bör läsas och inte beskrivas.
   Harold har dragit sig undan världen i en idyllisk och drömlik dal i Kolmården. Men bland traktens folk sägs det att han står i förbund med djävulen och inte är densamme på dagarna som på nätterna. En jägare blir bekant med Harold och får veta hemligheten med hans dubbelliv.

Aurora Ljungstedt (1821-1908) var på sin tid en av landets mest framgångsrika och uppskattade författare. Hennes spännande, mystiska och mardrömslika berättelser är fortfarande njutbar läsning och förtjänar att räddas från glömskan de fallit i."

I denna utgåva, (2002) från Aleph Bokförlag, finns teckningar av Jonas Anderson och en presentation av Rickard Berghorn.

Tycker så mycket om alla de metoder denna - under sin livstid så uppskattade - författare använde för att få berättelserna riktigt kusligt skrämmande! Hon åstadkom det medelst beskrivningar som bygger upp stämningar suggestivt, genom att spela på överkänslighet för förnimmelser, göra vaga antydningar och med tvetydigheter; betydelser med dubbla bottnar; man kan läsa in så mycket mer än det rent uppenbara (allt detta så vanligt förr, men tyvärr inte lika vanligt för senare tids tillkommen skräcklitteratur). Man har nämnt att hon åstadkom stor verkan med små medel - och det är nog just det jag gillar. Klassisk skräck är inte lika grovkornig och rå, inte lika rakt på sak, än dess moderna motsvarighet. Det är det försiktigt insmygande kusliga, det inlindade - som rättmätigt tillskriver läsaren förmågan att själv utläsa vad som antyds (en förmåga vi ju faktiskt besitter!) - som gör den så fantastisk. Blir så glad när nutida författare i skräckgenren tar fasta på åtminstone några av dessa metoder för att uppnå skräckeffekt. Aurora Ljungstedt behärskade det verkligen, och skulle nog kunna vara en klar förebild. Hoppas man.


torsdag 15 oktober 2015

"Spökhanden" av Selma Lagerlöf

Spökhanden
av Selma Lagerlöf, en nätt liten sak på blott 22 sidor från Novellix, är i egentlig mening inte så mycket spökhistoria/skräck, utan mer som en kort men effektiv relationshistoria med övernaturliga inslag. Som sådan är den mycket bra, med ett tydligt budskap som går fram.

Det hela handlar om avslöjade falskspel, där en spökande hand visar sig för Ellen. Ellens fästman spelar också falskt i dramat, men blir i sin tur inte utsatt för spökerier. Istället blir han den som efter Ellens avslöjande lockar henne åter till planerna på ett kommande äktenskap dem emellan, på så vis tar han också tillbaka makten.

Väldigt mycket 1800-tal och en tänkvärd liten berättelse som ger en inblick i det förflutnas landskap, där inskränkta valmöjligheter gav upphov till generöst med falskspel blivande makar emellan.


lördag 3 oktober 2015

"Rörelsen" av John Ajvide Lindqvist

Rörelsen - den andra platsen
av John Ajvide Lindqvist, är uppdelad i tre delar; "Utanför", "Innanför" och slutligen; "Bortanför". De första två delarna av boken var helt fantastiska (därav det slutliga och förvånansvärt höga betyget), men sen flippar det ur fullständigt. Tyvärr!

Bokens sista och avslutande del är bara alltför groteska. Det kyliga råa våldet sätter den också i en klass för sig, något man har svårt att klara av. Alltför överkänslig kanske? Kommer jag trots detta att läsa den (preliminärt till hösten 2017) planerade fortsättningen; X - Den sista platsen? Troligen. Svårt att fatta? Troligen.

Ska försöka förklara...

Rörelsen är helt klart en "tematisk fortsättning", men även uppges den vara en prequel till Himmelstrand. En prequel skall ju vara en föregångare i fiktionen (efterföljare i verkligheten). Med tanke på det i kombination med den handling som beskriver "fältet" såsom man får ta del av det i Rörelsen, är det ofrånkomligt att man blir ganska nyfiken på hur det hela skall jämkas samman i den sista platsen.

Huvudperson, tillika berättare, skall föreställa en fiktiv version av bokens författare. Det handlar om en ung vuxens relation till andra och om den gränsöverskridande översinnliga dragningskraften; vilka olika individuella gränser som de som ger efter för den attraktionen är beredda att passera.

Det jag gillade som allra mest med Rörelsen var beskrivningen av det tidstypiska för åren 1985-86. Visst blandas sen verklighetens Palmemord in i handlingens fiktion, men hur det blandas in i det hela får man först veta mot slutet, förstås. Handlingens existentiella air, det där något som anas bortom den synliga världen/verkligheten, tilltalar självklart också, gör det extra spännande.

Till vilken grad önskar vi utforska mörkret? Vilka gränser är vi beredda att överskrida för att få en glimt av det som finns bortom den synliga världen? Om vi får tillträde till det okända, tänk om det inte gör oss till bättre människor, mer tillfreds med tillvaron, utan tvärtom till alltmer olyckliga människor, ondskefulla och känslolösa till vår natur? Och samhälleliga utopin; är den ens möjlig att delvis föreställa sig i verkligheten? Tänk om... säkert en rätt vanlig början innan en berättelse börjar ta form hos den som skriver, eller till de tankar som blir kvar hos läsaren efter att ha läst en bok.

Rörelsen är; väldigt annorlunda, riktigt spännande, oerhört svår att lägga ifrån sig, generös med tidstypiskt från 80-talet, tankeväckade vad gäller det mellanmänskliga, existentiella och samhällsfenomenen... för mig blir det den behållning som överskuggar det man verkligen ogillade, d.v.s det känslokalla, våldet och det där verkligen groteskt motbjudande, som inte utelämnar något.