lördag 31 oktober 2015

"Strax efter solnedgången" av Stephen King

Bokförlaget Bra Böcker om; Strax efter solnedgången av Stephen King:


Strax efter solnedgången
Stephen King
"Stephen King levererar ännu en häpnadsväckande novellsamling. Vem – förutom Stephen King – skulle förvandla en bajamaja till en slemmig födelsekanal, eller en sjaskig bar vid en motorväg till platsen för evig kärlek? En handelsresande i böcker kan plocka upp en stum liftare, utan att förstå att den tystlåtne mannen i passagerarsätet lyssnar bara alltför uppmärksamt. Passen på en träningscykel, avsedda att få ned kolesterolhalten, kan förvandlas till en fängslande och skräckinjagande resa. ”Pepparkaksflickan”, som utspelar sig på en ödslig ö utanför Floridas kust, är en nagelbitarnovell om en en ung kvinna som är lika sårbar och rådig som Audrey Hepburns rollgestalt i Nattens ögon. I ”Ayana” utför en blind flicka ett mirakel med en kyss och en smekning.
För King är gränsen mellan de levande och de döda ofta suddig, och sömmarna som håller samman vår verklighet kan brista i vilket ögonblick som helst. I en av de längre novellerna, ”N.” orsakar en psykpatients irrationella tankevärld ett apokalyptiskt hot på landsbygden i Maine … eller förhindrar att världen faller offer för det.
Strax efter solnedgången – kalla det skymning, kalla det kvällsmörker, men det är en tid på dygnet då mänskliga mellanhavanden får en onaturlig prägel, då inget är som det först verkar, då fantasin sträcker sig efter skuggor som skingras i mörkret och man blir skrämd från vettet. Den perfekta tidpunkten för Stephen King."

Den här samlingen uppfattar man ganska ojämn, men tidigare här på bloggen rekommenderades speciellt novellen "N.", tyckte till även samtidigt om att bokens förord, samt "Anteckningar i solnedgången" i slutet, var mycket bra.

Vad gäller "N." trodde jag den var influerad av H.P. Lovecraft, men det visade sig alltså vara Arthur Machens Den store guden Pan, enligt författarens novellkommentarer i slutet (uppmärksammade senare också att texten sidan före innehållsförteckningen var ett citat av just Arthur Machen). N.B.: Lovecraft skall ha ansett Machen vara "en av de främsta skräckförfattarna genom tiderna", så inspirationskällan kan på så vis spåras bakåt även där. Skräckberättelsen Den store guden Pan (från 1894) publicerades för första gången på svenska oförkortad 2012. Stephen King, Clive Barker, H.G. Wells, Jorge Luis Borges och Henry Miller skall ha påtalat Machens betydande inflytande på skräcklitteraturen, och Arthur Conan Doyle ansåg honom tydligen vara ett geni... Får nog ge den där andre Arthur en chans, tror jag.

Men här skulle det ju nu handla om Stephen Kings novellsamling, och då inte specifikt "N." (den kunde väl f.ö. ha fått förärats en publicering som singelnovell?!). Sticker ut lite extra bland de tretton novellerna gör även de två första; "Willa" (inte så välskriven, men bra ändå; kärlek som överlever döden...) och; "Pepparkaksflickan" (alltför mycket våld för min smak, men ack en så oerhört spännande thriller!).


Noveller i Strax efter solnedgången (betyg inom parentes, förord och "efterord" höjde helhetsupplevelsen/medelbetyget):
(4/5)  Willa
(4/5)  Pepparkaksflickan
(4/5)  Harveys dröm
(1/5)  Rastplats
(2/5)  Träningscykel
(1/5)  Kvarlämnade effekter
(2/5)  Examenseftermiddag
(4/5)  N.
(1/5)  Katten från helvetet
(3/5)  The New York Times till förmånspris
(1/5)  Stum
(2/5)  Ayana
(1/5)  Sitta i skiten

Ibland läser jag blurbar och den här var ganska träffande:
"King är lika skärpt och motbjudande som vanligt [...] Omöjligt att värja sig mot."
- People Magazine
Det motbjudande blir i mitt tycke ibland bara för mycket, men när King är skärpt blir det för det mesta så himla bra och fängslande! Så är det då detta med noveller... ibland bra ibland mindre bra (lite som halvfärdiga utkast till romaner, ungefär). Stephen King gör det bäst i "tegelstensformat" - det är nog min åsikt, trots de korta små guldkornen jag nämner ovan - som ni såklart inte får missa!

Betyg: 3/5

"Kvinnan i hissen och andra mystiska historier" av Helene Tursten

Kvinnan i hissen och andra mystiska historier
Helene Tursten
Alfabeta bokförlag om; Kvinnan i hissen och andra mystiska historier av Helene Tursten:

"Helene Tursten, deckarförfattaren bakom kriminalinspektör Irene Huss, berättar här spökhistorier och andra kusliga historier. Författaren har själv ett förflutet som sjuksköterska och har arbetat på flera av Göteborgs gamla sjukhus. Där fick hon lära sig att varje sjukhus med självaktning har minst ett eget spöke. I Kvinnan i hissen och andra mystiska historier delar Helene med sig av de historier hon själv fick höra under kusliga nätter på mörka avdelningar. Hon berättar också om en otäck natt på ett skotskt slott och om en märklig helg i Köpenhamn. Dessutom får vi möta Irene Huss när hon utreder en kvinnas mystiska död."

Nu är det som så, att jag bland de övriga bloggetiketterna placerar även etiketten "Feelgood" för denna härliga novellsamling. Feelgood är ju ett ganska flytande begrepp, men jag tror att det för Kvinnan i hissen passar rätt bra. Enkelt, lättsamt och okomplicerat berättas här vardagsnära spökhistorier; det är trivsamma och mysiga berättelser, light-ruskiga och hjärtevarma. Ett troligen utmärkt boktips för alla lättskrämda som oftast väljer bort skräckgenren; för det är nog ytterst tveksamt om man kan kalla detta skräck... mysrys passar kanske bättre (om det nu fanns en sådan genre, förstås).

Hur det än är, tycker jag detta är fantastiska noveller! Förstår bara inte varför den här boken verkar vara så dåligt uppmärksammad... men nu blev den ju det åtminstone något mer, på det här pyttelilla sättet, via min bokblogg. :)

Novellerna som ingår + mina små kommentarer inom parentes därefter:

Kvinnan i hissen, I   (handling i sjukhusmiljö)
Kvinnan i hissen, II   (som ovan)
Brinnande hat   (bilsemester i Skottland på 70-talet)
Eldfängd jul   (stressig julafton...)
Ränderna går aldrig ur...   (handling i sjukhusmiljö)
Hur vi blev av med spöket på avdelningen   (-"-)
Inte utan byxor   (-"-, fin - favorit!)
Från andra sidan Cyberspace   (pensionerade Sven får hjälp från andra sidan)
Värdshusets arvtagerska   (sommarsemester på Gotland)
Kärlekens vatten   (en tur till Köpenhamn i mitten av december)
Hämnd, min syster   (extra lång "bonus"-novell med kriminalinspektör Irene Huss)

Tycker så väldigt mycket om Turstens spökhistorier i sjukhusmiljö (blev bl.a påmind om den sommar jag själv jobbade natt - delvis ensamarbete på enheten - som undersköterska). Men även de andra novellerna som bl.a utspelar sig i Skottland och Köpenhamn, samt den sista deckarnovellen med Irene Huss, är oerhört bra.

Boken gavs ut 2003 och antalet sidor är lätthanterliga 190. Rekommenderar denna varmt - läs och njut!

(För er som kan och hellre vill lyssna på böcker, finns den även som mp3-bok - inläst av Alexandra Drotz Ruhn.)

Betyg: 5/5

Läst oktober

  1. Rörelsen (2:a del av trilogi), John Ajvide Lindqvist (bibliotekslån)
  2. Elva dagar i Berlin (3:e del av trilogi), Håkan Nesser (bibliotekslån)
  3. Den onda viljan (serie: Kommissarie Sejer #9), Karin Fossum (ur egen bokhylla)
  4. Spökhanden (Novellix-novell), Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
  5. Två sällsamma berättelser (noveller), Aurora Ljungqvist (bibliotekslån)
  6. Sandfågeln, Susanne Nygren (annat lån)
  7. Evig natt, Michelle Paver (bibliotekslån)
  8. Bunkern, Hanna von Corswant (bibliotekslån)
  9. Feberflickan, Elisabeth Östnäs (bibliotekslån)
  10. Yuko, Jenny Milewski (E-bok, bibliotekslån)
  11. Kvinnan i hissen (novellsamling), Helene Tursten (bibliotekslån)
  12. Från de döda (novell), Ola Hansson (bibliotekslån)
  13. Strax efter solnedgången (novellsamling), Stephen King (bibliotekslån)

Bokförlagen var inte så givmilda med recensionsexemplar denna månad (men så är man ju varken pressjournalist, lärare eller bibliotekarie heller!). Så alldeles lite extra just för oktober månad:
Hurra för biblioteket! Utan den möjligheten att låna böcker hade läsandet blivit ruskigt kostsamt. ;-)

torsdag 29 oktober 2015

Novell: Från de döda av Ola Hansson

(Bokus): Från de döda
Ola Hansson
(Adlibris Mondo): Från de döda av Ola Hansson, en klassikernovell från Mix Förlag:

""Min familj är hallucinatorisk", sade han, "och själv har jag haft fall av clairvoyance, högst egendomliga fall."  
"Vill du höra ett av dem?" tillade han plötsligt. 
Berättaren är en ung ingenjör och han målar upp en ryslig historia om en död hund, en död kvinna och ett hemsökt hus. 
Ola Hansson (1860-1925) var på sin tid en av Sveriges mer tongivande författare, känd för mystik, psykologiskt djup och en innerlig stil. 
Lästid 13 min"

Av framsidan, och reklamfilmsnutten nedan, kan man förledas tro att något ganska obehagligt händer en hund, och det skulle nog för mig ha blivit en anledning att inte läsa den här novellen (har verkligen svåra problem med att läsa böcker i vars handling djur far illa på olika vis). Nu var så inte fallet, hade varken sett framsidan eller filmen och tog mig därför an att läsa denna korta, mystiska klassiska novell. Och så mycket kan jag avslöja att hunden i berättelsen redan är en "spökhund".


Mörkrädsla är sen nog en fördel att ha för att tycka historien inger rysningar, äger för egen del inte tillstymmelse till rädsla för mörker, så skrämseleffekten vad gäller det faller ganska platt för mig.

Men visst finns det andra kvalitéer med en mystisk historia, än att låta den sätta skräck i oss? Sådana kvalitéer (inlevelsefull psykologisk spänning och historisk miljöbeskrivning) finns i den här klassiska novellen och gör den absolut läsvärd. Det vilade faktiskt även lite Kafkastämning över den här berättelsen, tyckte jag.

Handlingen startar med att två studiekamrater kommer in på samtalsämnet spökerier (via ett föregående varsel) och på frågan; "Tror du på spöken?" börjar den andre berätta om "ett högst egendomligt fall". Han hade som ingenjör för två-tre år sedan haft ett förordnande som kontrollör vid ett bränneri i Kristianstad. Inackorderingen hos bränneriägaren brukspatron Lundholm samt hans hustru, visar sig bli en rysare...
"Dagarna gick. Brukspatronen hade uppenbarligen underrättat sin hustru om mitt missnöje: man tog ej längre undan maten mitt för min näsa, just som jag sträckte mig efter den, och den gamla pinnsoffan hade blivit utbytt mot en annan av nyare och tidsenligare konstruktion. Men jag vantrivdes ändå. Jag kände mig jämt olustig till mods. Där vilade över denna gård och dess invånare en underlig stämning, någonting hälften tryckt, hälften nervöst. Jag förnam den helt instinktivt, oupplöst, ungefär som förändringen i atmosfären före åska." 
Ur novellen "Från de odöda" av Ola Hansson

Betyg: 3/5

tisdag 27 oktober 2015

"Yuko" av Jenny Milewski

Yuko
Jenny Milewski
Denna höst utgavs av bokförlaget Styxx Fantasy Yuko av Jenny Milewski. En skräck- och spökhistoria; bokens baksida:

"Malin flyr bruksorten för Linköping och studier på ekonomilinjen. När kontraktet på ett eget studentrum landar i brevlådan kan det nya livet börja. Men snart upptäcker Malin att allt inte är som det ska i studentkorridoren på Ryds Allé 23. Vad hände egentligen med den japanska utbytesstudenten som bodde i hennes rum och varför står hennes saker kvar i källarförrådet? Och varifrån kommer de märkliga hårtussarna i badkarsavloppet?

Steg för steg förvandlas tillvaron i korridoren till ett skrämmande kaos för Malin och hennes korridorsgrannar. Snart ställs de inför en verklighet där tentaångest och kärleksproblem överskuggas av en betydligt större utmaning. Att överleva.

Yuko är en gastkramande spökhistoria där greppen från 90-talets klassiska college-skräck ställs mot asiatisk spöktradition. Under studenternas förtvivlade kamp mot det obehagliga väcks frågor om kulturell förståelse och människans eviga jakt efter mening."

Tyckte särskilt mycket om det tänkvärda kring kulturell förståelse. Visst kan vi inte alltid fullständigt förstå, men tror absolut vi kan få nya viktiga insikter om vi drar lärdom av varandras olika kulturer genom en ödmjuk attityd. Det som handlade om japansk kultur och språk var riktigt intressant och spännande, skulle verkligen ha velat att just det hade utvecklats mer och fått tagit mer plats i handlingen.

Riktigt bra var även de insikter som förmedlades om hur det kan vara att bli bemött som adopterad - de förutfattade meningar som finns bara för att människor väljer att gå efter det yttre utseendet, snara att dra förhastade slutsatser med minsta möjliga ansträngning. De adopterades situation i Sverige kan nog vara nyttig för många att inse på det här sättet.

"Människans eviga jakt efter mening" är förstås också tänkvärt, att det i vår kultur verkar finnas en tendens att alltid försöka finna en mening med det som händer, eller det vi drabbas av. Men ibland finns det ju ingen mening med det som händer, rättmätigt straff följer inte alltid på brott och lidande har långt ifrån alltid självförvållande orsaker för den som blir utsatt och drabbas. Man har verkligen inte alltid "förtjänat" det. Men med tanke på allt våld och elände man läser om dagligdags i nyhetsflödet - inte kan vi väl alltid finna en mening med det som sker eller det som drabbar oskyldiga? Förr fann man kanske förklaringar och tröst i religionen; onda makter som hade sitt finger med i spelet, eller en gud som genom prövningar mäter människans tro.

Visst kan romaner i skräckgenren vara tankeväckande! ;)

Var det då en skrämmande berättelse? Jo, så där lite lagom. Som film skulle den säkert bli jätteruskig.

Den som varit universitetsstuderande (speciellt på Linköpings universitet) tror jag nog kan finna något extra tilltalande med romanen i form av igenkänning. För mig är den biten främmande, och förfasas faktiskt lite över hur universitetsstudenter så med liv och lust tycks gå in för att ta död på sina stackars hjärnceller medelst intensivt "festande" intagande alkohol. Stämmer den bilden förstår jag helt klart att jag inte skulle ha passat in där. :)

Språket i Yuko var ganska enkelt och karaktärerna har ett ungdomligt naivt lättsinne som kanske kan bidra till att man får lust att kategorisera den här boken som en YA/ungdomsroman, och det är som sådan jag tänker mig den då betyget sätts.

Betyg: 3/5

En smakbit ur boken kan man finna här.


söndag 25 oktober 2015

Fantasi och verklighet under timmen som inte finns


"To see a world in a grain of sand
And a heaven in a wild flower,
Hold infinity in the palm of your hand,
And eternity in an hour."...

Auguries of Innocence
av William Blake


"Vad som nu är bevisat var än gång bara fantiserat."


"Fantasin är inte ett tillstånd: den är människans själva existens."

William Blake


lördag 24 oktober 2015

"Evig natt" av Michelle Paver

Evig natt
Michelle Paver
Evig natt [en arktisk spökroman] av Michelle Paver. Okej, nu har jag fått en ny toppfavorit! Sådant händer verkligen inte ofta, men Evig natt var helt enkelt en roman för mig. Oerhört vacker, ödslig och så underbart kuslig! Saknar ord helt enkelt.

Beskrivning från Bokförlaget Semic:
"Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London - han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är ljusår ifrån den smutsiga dimman i London.

Men den arktiska sommaren är kort. När nätterna åter blir mörka känner Jack ett krypande obehag. Han ser en mörk gestalt stiga upp ur havet, men vågar inte berätta om det för sina vänner. Inbillade han sig bara? Mörkret tilltar. En efter en tvingas expeditionens medlemmar att ge sig av, och till slut är Jack ensam kvar. Hur ska han klara fyra månader ensam i mörkret? Den eviga arktiska natten kan man inte fly ifrån, och snart fryser havet. Då kan Jack inte lämna lägret. Men Jack är ju inte helt ensam på Gruhuken - något vandrar i mörkret därute ..."

Historien är skriven i form av Jacks dagboksanteckningar, hans upplevelser kryper på så vis nära inpå (man läser romanen med klar fördel sent om kvällen). Det här är psykologisk spänning på hög nivå, det är rent, enkelt rakt, briljant välskrivet. Hela boken igenom finns ett driv som gör den svår att lägga ifrån sig. Äntligen en spökroman som skrämmer, och det krypande obehaget byggs rysligt väl upp på ett mycket proffsigt sätt.

Av bokens efterord framgår tydligt att författaren gjort en gedigen research inför Evig natt, bl.a rest till Spetsbergen ett par gånger för att själv uppleva miljöerna, bekanta sig närmre med hundrasen siberian husky, vandra med snöskor i mörkret och bli varse hur polarmörkret känns (inte nämnt; men jag skulle tro - av egen erfarenhet - att hon även upplevt ett spektakulärt norrsken). Dessutom ligger en välgjord undersökning bakom vad gäller hur det var i Spetsbergen i början av 1900-talet, t.ex förekomsten av vetenskapliga expeditioner dit under den tiden.

Det finns en lockelse i vildmarksupplevelser och i sådant som är kusligt. Lägger man sen ihop dessa båda blir det för mig något rent fantastiskt, högsta betyg känns då på något vis inte nog...

Betyg: 5/5


"Feberflickan" av Elisabeth Östnäs

Feberflickan
Elisabeth Östnäs
Feberflickan av Elisabeth Östnäs var en rätt säregen läsupplevelse. Ovanlig. Riktigt bra, men så otroligt mörk och hemsk.

Så här skriver man om boken från förlaget Columbi Publishing:
"Feberflickan är en skildring av en familj i sönderfall, både bildligt och bokstavligt. Det handlar om vad som finns kvar när alla gränser passerats. Det är en tragedi, en mörk men subtil historia om det allra värsta.

Boken handlar om Luna som rör sig i huset där hennes far och en kvinna, som Luna aldrig kallat något annat än hon, ligger döda. Läsaren får en tydlig bild av det Luna gör, men hennes tankar är febrigt oskarpa. Genom hela romanen finns det en gräns mellan det som är och det som har varit, mellan det som görs och det som tänks.

Texten kan läsas som en deckargåta där delarna ska summeras och ge bilden av en helhet, men den är också som en inträngande skildring av en person som inte entydigt är vare sig förövare eller offer.

Elisabeth Östnäs är född i Lund 1974. Hon har en fil.mag. i såväl religionshistoria som litterärt skapande och har jobbat som lärare i kreativt skrivande, bland annat för Kristianstad högskola. Det mesta hon skriver kretsar kring staden hon bor i.

Så här kommenterar Elisabeth sin debutroman: Den berömda mordgåtan Lizzie Borden har fascinerat mig i många år. Som barn läste jag med bultande hjärta om den gamla ungmön som misstänktes ha dödat sin far och styvmor med en yxa. Skrivarbetet med den här boken inleddes med att jag helt enkelt ville ta reda på om jag trodde att Lizzie Borden gjort det eller inte. Jag läste på om fallet, försökte ta reda på fakta i målet. Och så började jag skriva. Varpå jag beslöt mig från att bortse från alla fakta. Jag ville skriva med bakvänd research: använda det skvaller, de rykten som jag stött på under min läsning, men inte försöka hålla mig till det de flesta var överens om. Jag tänkte att det kanske kunde ge en bild av det som hände, en bild som rörde sig bort från sanningen, men ändå speglade den. Därför är detta en annorlunda historia, och den är min egen. Den utspelar sig dessutom i Lund, inte Fall River.

Mats Strandberg, författare till Cirkeln, om Feberflickan: Feberflickan är en skrämmande, oemotståndlig berättelse vars opålitliga berättarjag får mig att tänka på Lizzie Borden. Texten är full av detaljer som är äckliga, vackra och sinnrika oftast samtidigt. Jag älskar den här boken!"

Att författaren tagit starkt intryck av fallet Lizzie Borden och funnit inspiration därav för denna historia, framgår med klar tydlighet.

Ingående och detaljerat, trots en febrig sorts dimma, får man följa huvudpersonens tankar och handlingar, man anar att något inte stämmer, att något väldigt otäckt hänt, vilket det mycket riktigt har. Men hur, varför och vem är skyldig? Vad ligger egentligen bakom?

Blev helt enkelt överrumplad när man tilläts förstå hur det hela hängde ihop. Vidrigt, äckligt, mörkt, otäckt... usch! Läs den!

(Ett av mina tidigare blogginlägg om boken Feberflickan finns på denna länk.)

Betyg: 4/5


"Bunkern" av Hanna von Corswant

Bunkern
Hanna von Corswant
Bunkern av Hanna von Corswant menas vara en klassisk skräckberättelse - lät lockande!

Till viss del stämmer det, och till viss del inte. Klassiskt, fast i modern tappning, kanske?

Det börjar bra, fram till och med halva boken, eller förresten; tre fjärdedelar in i boken, är det utmärkt. Sen börjar jag tyvärr dessvärre tycka historien är en aning rörig, för mycket trycks in på för litet utrymme och det hela fallerar lite därav.

Visst är sen fästingar inte särskilt trevliga, men att de skulle framkalla skräck-känslor...? Nja, jag vet inte jag, kanske bör man ha fästingfobi eller så är man som hund- och kattmänniska en aning avtrubbad för att kunna känna kalla kårar för det lilla spindeldjuret?

Huvudkaraktären Charlotta förstår man sig heller inte riktigt på, och eventuellt inverkar även detta på helhetsuppfattningen?

Trots att det blir många frågetecken kring handlingen (och karaktärerna) i den här skräckromanen, är det ändå till vissa delar en ganska fängslande och kuslig historia, blev dessutom bara ytterligare nyfiken på författarens debutroman Barnflickan, skall helt klart även läsa den!

Mer info om handlingen för Bunkern och en smakbit därur kan man få här.

Betyg: 3/5

torsdag 22 oktober 2015

Listade skräckfilmer (och lite mindre läskiga skräckkomedier)

Att göra den här listan med svensk skräckfilm kändes som en nästintill omöjlig uppgift (fick bara med en svensk film i min lista, som tur är finns det gott amerikanska skräckfilmer som är ruskigt bra!). Därför blir det först lite oordnat blandat; därefter några skräckkomedier och spooky familjefilmer. Kanske kommer listan att utökas under det som kvarstår av denna månad, då bloggtemat alltså är "skräck/rysare" (och i år företrädesvis "svensk skräck", men inte vad gäller film då alltså...).

The Ring
Amerikansk skräckfilm från 2002. Varning: Hemskt otäck!

The Eye
Amerikansk skräckfilm från 2008. 

The Blair Witch Project
Amerikansk skräckfilm från 1999.

Skeleton Key
Amerikansk thrillerfilm från 2005 med Kate Hudson och Gena Rowlands.

The shining
Brittisk-amerikansk psykologisk skräckfilm från 1980 med Jack Nicholson; klippt och skuren för rollen som Jack Torrance. (Efter Stephen Kings roman "The Shining" (sv. titel; "Varsel").

Paranormal aktivity
Amerikansk skräckfilm från 2007.

Psycho
Amerikansk rysare/skräckfilm från 1960. Regi: Alfred Hitchcock.

Poltergeist
Amerikansk film från 1982.

The Mist
Amerikansk skräckfilm från 2007. (Återigen efter en roman av Stephen King; "The Mist" (sv. titel: "Dimman").

The Others
Amerikansk-spansk-fransk långfilm från 2001. Nicole Kidman suverän i huvudrollen.

Nosferatu
Tysk stumfilm från 1922.

I Am Legend
Brittisk-amerikansk postapokalyptisk science fiction-skräckfilm från 2007. Will Smith suveränt bra i huvudrollen. Filmen är baserad på boken Legend av Richard Matheson.

Shelter
Amerikansk övernaturlig/skräckfilm från 2010. Julianne Moore and Jonathan Rhys Meyers i huvudroller.

Omen
Amerikansk skräckfilm från 1976. Ett ruskigt litet barn...

Besökarna
Svensk skräckfilm från 1988. I rollerna bl.a: Kjell Bergqvist, Lena Endre och Johannes Brost.

Harper´s Island
Amerikansk skräck/mysterieserie. Serien hade premiär 2009.



Mindre läskigt; skräckkomedi, familjefilm:

Spökhuset
("The Haunted Mansion"). Amerikansk långfilm från 2003, med Eddie Murphy i huvudroll. Familjefilm.

Det våras för Frankenstein
Amerikansk komedifilm från 1974. Regi: Mel Brooks. OBS! Från 15 år.

Gremlins
Amerikansk skräckkomedi från 1984. OBS! Från 15 år.

Beetlejuice
Amerikansk skräckkomedi från 1988. Från 11 år.

Ghostbusters - Spökligan
Amerikansk långfilm från 1984. Från 11 år.

tisdag 20 oktober 2015

"Sandfågeln" av Susanne Nygren

Sandfågeln
Susanne Nygren
MBF Bokförlag om Sandfågeln av Susanne Nygren:

"Berättelsen tar avstamp på en kyrkogård, där en kvinna mitt i natten står och gräver en grop. Intill henne på marken ligger ett bylte. Det är en stund av overklighet. Samtidigt är det som nu sker så självklart; Pendeln har börjat slå tillbaka…
I en lägenhet några kvarter bort ligger Jonna Bjelke, 33 år, och sover. Hon och pojkvännen Fredrik är nyinflyttade till Norrtälje. Jonna har haft tur, hon har fått jobb i en blomsterbutik, och nyligen även anlitats av Norrtälje morgonblad för att skriva om växter. När tidningen har personalbrist frågar redaktionschefen Jonna om hon kan tänka sig att ta några nyhetsuppdrag. Hon säger med viss tvekan ja. Ett av uppdragen rör en anmäld försvunnen man, ett fall som redaktionschefen inte lägger någon större vikt vid, då han vet att mannen har semester. Jonna söker upp den arbetskamrat som gjort anmälan och får en intervju. Denne är rädd att något hänt hans vän – men verkar samtidigt ångra sin anmälan. Jonna blir konfunderad; Är kamraten verkligen orolig eller bara nervös – i så fall för vad? Dessutom tycks ingen sakna mannen. Ingen utom anmälaren. Snart börjar Jonna trots allt tvivla på att det handlar om ett vanligt semesterförsvinnande…"

Med vissa böcker man inte är tvingad att läsa är det för mig på så vis att man bara inte fixar att fortsätta läsa (av olika anledningar), men i några gränsfall läser man vidare trots att boken kan upplevas så erbarmligt långsamt sävlig och tjatig (så var det tyvärr med denna). Något får mig alltså att läsa klart Sandfågeln av Susanne Nygren, även om jag nu - vilket jag väldigt sällan gör - skumläst vissa partier. Att man bara inte ger upp beror inte enbart på att platserna för handlingen är mer välkända för mig än vad de tycks vara för både huvudkaraktär och romanens författare, utan det beror även på att jag faktiskt vill veta hur det kommer att sluta. Att det är på det viset får man väl ändå räkna till något positivt med denna debutroman och vilket därmed inger ett hopp om att eventuellt nästa roman (om det nu kommer en sådan) blir bättre.

Så var det då det jag själv tyckte mindre om... (att det skall vara så svårt detta!). Inomhusväxter... är ni intresserade av sådana? Kanske kommer ni då att tycka jättemycket om handlingen i Sandfågeln, men för egen del är intresset obefintligt, eftersom så mycket levande vegetativt finns runtom utanför fönstren kanske? Möjligen. Mycket handlar om krukväxter, kaktusar, snittblommor och kvalster - en hel del skumläsning blev det här. Upprepningar och vardagsrealism, alldeles vanlig vardag, samma rutiner, samma sak varje dag... Majas hembakta bullar med kaffe på jobbet i blomsteraffär, butiksdekorationer inför Halloween, korv och makaroner hemma på Lundmansgatan, reklam om pensionsförsäkringar på TV, kaktusar med lusangrepp...

Nej, Jonnas vardag intresserar mig verkligen inte. Men det här är en bok som går mycket bra att skumläsa, för allt vad gäller själva "deckargåtan" upprepas och ältas gång på gång. Så prova läs den ändå, trots att jag själv inte kan ge den här s.k. spänningsromanen mer än;

Betyg: 1/5


söndag 18 oktober 2015

"Den onda viljan" av Karin Fossum

Den onda viljan
Karin Fossum
Den onda viljan av Karin Fossum, är den nionde delen i deckarserien med kommissarie Konrad Sejer.

Fossums deckare brukar hålla mästarklass, men tyvärr tyckte jag själv inte lika bra om Den onda viljan, som tidigare böcker som lästs ur serien. Eftersom det handlar om en relativt kort roman (206 sidor) är det väl dock inte alltför bortkastad tid att ge den en chans ändå.

Så här beskrivs romanen och författaren av bokförlaget Forum:
"Karin Fossums bekanta poliser, Konrad Sejer och Jacob Skarre, ställs inför ett mysterium med ett underligt självmord. Tre unga män har åkt till en stuga vid en sjö i skogen för att umgås över en helg. En av dem, Jon, har tillfälligt lämnat det behandlingshem där han bor på grund av sin svåra ångest, och under en tur på sjön med vännerna Alex och Reilly kastar han sig plötsligt ur båten.
       Alex och Reilly påstår emellertid att Jon måste ha gått upp mitt i natten medan de sov och att de inte vet vart han tog vägen. Sejer och Skarre fattar dock misstankar när man efter en god stunds sökande i den närmaste omgivningen finner den icke simkunnige Jon i vattnet hundra meter från stranden.
       Det är uppenbart att den charmige och framgångsrike men till synes känslokalle reklammakaren Alex och den ovårdade och flummige Reilly, som arbetar som sjukhusvaktmästare och tar droger för att fly verkligheten, har någonting att dölja. De gjorde inget försök att rädda sin drunknande vän och så småningom framgår det att någonting fruktansvärt har hänt ...

Karin Fossum betraktas som Norges och en av Nordens främsta kriminalförfattare. Detta är den nionde romanen med kommissarie Konrad Sejer i huvudrollen. De åtta tidigare – bland dem Älskade Poona, Svarta sekunder och Mordet på Harriet Krohn – finns alla på svenska."

Som man kanske kan förstå, bara genom att läsa ovanstående, är detta en lite ovanlig handling för en kriminalroman. T.ex. så handlar det i Den onda viljan om mord som inte riktigt är mord, om skuldkänslor/samvete eller avsaknad av detta... När en deckare sen blir mer relationsroman än kriminalroman fungerar det inte alltid, så är det lite här.

Känner mig mest irriterad över de tre struliga och omogna karaktärerna som skall föreställa vara gamla vänner med varandra. Sen: Varför blanda in en stackars kattunge i handlingen? Bara avskyr när djur far illa! Karaktären Alex är ganska trovärdigt gestaltad - sådana falska personer finns ju faktiskt dessvärre i verkligheten också, där en charmerande yta och ett spelat uppträdande döljer ett samvetslöst och känslokallt inre. Gillade såklart sen att mödrarna Kim Van Chau och Ingerid Moreno blev sådana förtroliga väninnor som kunde luska ut de rätta förhållandena, stötta varandra och tala sig fram till ett sätt att hantera situationen.

Ganska okej och lättläst roman, inte vad man kanske klart kan tycka vara en kriminalroman dock.

Betyg: 2/5


"Två sällsamma berättelser" av Aurora Ljungstedt

Goodreads:
Två sällsamma berättelser
Aurora Ljungstedt
Två sällsamma berättelser av Aurora Ljungstedt (läs mer om författaren här) finns eventuellt att införskaffa som begagnad eller låna på bibliotek. Vill man däremot köpa en bok där berättelserna ingår, lär dessa även finnas med i En jägares historier från 1861 (denna nya upplaga är utgiven 2013 av Hastur Förlag).

De två berättelserna har titlarna; "En gubbes minnen" (som uppges vara ett fristående utdrag ur romanen med samma namn) och; "Harolds skugga" (återgiven i fullständigt skick. Texterna i Två sällsamma berättelser (utgiven av Aleph Bokförlag 2002) skall vara hämtade från "Samlade berättelser af Claude Gérard" (pseudonym), band 1, Albert Bonniers förlag 1872.

Bokens baksida:
"Två sällsamma berättelser av en bortglömd mästarinna:
   Till ett säteri i Östergötland kommer den mystiske doktor Testa. Därmed börjar märkliga saker hända. En ung kvinna lever som en sömngångare, en man vågar inte säga vad han såg i en spegel och utanför ett fönster ser en greve hur han själv kommer att bli mördad. Scenen där gårdens patron undertecknar sitt testamente är ett kusligt mästerstycke som bör läsas och inte beskrivas.
   Harold har dragit sig undan världen i en idyllisk och drömlik dal i Kolmården. Men bland traktens folk sägs det att han står i förbund med djävulen och inte är densamme på dagarna som på nätterna. En jägare blir bekant med Harold och får veta hemligheten med hans dubbelliv.

Aurora Ljungstedt (1821-1908) var på sin tid en av landets mest framgångsrika och uppskattade författare. Hennes spännande, mystiska och mardrömslika berättelser är fortfarande njutbar läsning och förtjänar att räddas från glömskan de fallit i."

I denna utgåva, (2002) från Aleph Bokförlag, finns teckningar av Jonas Anderson och en presentation av Rickard Berghorn.

Tycker så mycket om alla de metoder denna - under sin livstid så uppskattade - författare använde för att få berättelserna riktigt kusligt skrämmande! Hon åstadkom det medelst beskrivningar som bygger upp stämningar suggestivt, genom att spela på överkänslighet för förnimmelser, göra vaga antydningar och med tvetydigheter; betydelser med dubbla bottnar; man kan läsa in så mycket mer än det rent uppenbara (allt detta så vanligt förr, men tyvärr inte lika vanligt för senare tids tillkommen skräcklitteratur). Man har nämnt att hon åstadkom stor verkan med små medel - och det är nog just det jag gillar. Klassisk skräck är inte lika grovkornig och rå, inte lika rakt på sak, än dess moderna motsvarighet. Det är det försiktigt insmygande kusliga, det inlindade - som rättmätigt tillskriver läsaren förmågan att själv utläsa vad som antyds (en förmåga vi ju faktiskt besitter!) - som gör den så fantastisk. Blir så glad när nutida författare i skräckgenren tar fasta på åtminstone några av dessa metoder för att uppnå skräckeffekt. Aurora Ljungstedt behärskade det verkligen, och skulle nog kunna vara en klar förebild. Hoppas man.

Betyg: 5/5


torsdag 15 oktober 2015

Novell: "Spökhanden" av Selma Lagerlöf

Spökhanden
Selma Lagerlöf
Spökhanden av Selma Lagerlöf, en nätt liten sak på blott 22 sidor från Novellix, är i egentlig mening inte så mycket spökhistoria/skräck, utan mer som en kort men effektiv relationshistoria med övernaturliga inslag. Som sådan är den mycket bra, med ett tydligt budskap som går fram.

Det hela handlar om avslöjade falskspel, där en spökande hand visar sig för Ellen. Ellens fästman spelar också falskt i dramat, men blir i sin tur inte utsatt för spökerier. Istället blir han den som efter Ellens avslöjande lockar henne åter till planerna på ett kommande äktenskap dem emellan, på så vis tar han också tillbaka makten.

Väldigt mycket 1800-tal och en tänkvärd liten berättelse som ger en inblick i det förflutnas landskap, där inskränkta valmöjligheter gav upphov till generöst med falskspel blivande makar emellan.

En smakbit från novellens inledning kan man läsa här.

Betyg: 4/5


lördag 10 oktober 2015

"Elva dagar i Berlin" av Håkan Nesser

Elva dagar i Berlin
Håkan Nesser
Elva dagar i Berlin är Håkan Nessers avslutande del i storstadstrilogin. Tidigare böcker i serien: Maskarna på Carmine Street och Himmel över London.

Den här nu sista romanen i trilogin fick ganska negativa omdömen i dags- och kvällspressen. Vid sådana tillfällen brukar man alltsomoftast sen tycka det handlar om en särdeles riktigt bra bok, så ock i detta fall - för det här gillades! Trivsamt småputtrig berättelse med humor och feelgood-känsla, samt till det en passande dos fängslande mystik. Läsningen flyter på lätt och man fattar tycke för huvudkaraktärerna direkt (för mig spelar det här ingen roll om dessa uppfattas som mindre trovärdiga).

Det är bara att hoppas att Håkan Nesser fortsätter skriva och inte lägger av ännu (trots sitt långa författarskap). För näst efter Henning Mankell, vars böcker jag själv alltid uppskattat som allra bäst (med jämnt hög kvalité) bland de svenska kriminalromanerna, kommer ju Nessers böcker som klar tvåa (för när dessa är bra är de oftast riktigt bra, och ibland rentav fantastiska). Visserligen är nu inte denna Elva dagar i Berlin en kriminalhistoria, utan mer i stil med böckerna av Fredrik Backman och Jonas Jonasson. Att göra jämförelsen med Tage Danielssons sagor för barn över arton år är väl dock lite att ta i. Inget senare tillkommet går att jämföra med Tage Danielssons för sin tid egenartat otroliga förmåga att berätta, enligt mig.

Så här beskrivs hursomhelst Elva dagar i Berlin från förlaget AB:

"Det må vara att Arne Murberg inte är något nobelprisämne. Men han är en god människa och när hans far på sin dödsbädd ger honom ett uppdrag gör han sitt bästa för att ro det i land. En komplikation är att uppdraget hör hemma i Berlin; Arne är ingen van resenär och hans tyska kunde vara bättre. Han preparerar sig noga och ger sig så småningom iväg. Väl framme i den tyska huvudstaden tar han sig fram med karta och på Guds försyn, åtminstone till en början, men hans snirklande väg korsas av både onda och goda krafter. En galen professor och en ung kvinna i rullstol, till exempel. Och ett par gula skor. Och en häxprocess.

Elva dagar i Berlin är en saga för barn över arton år i Tage Danielssons och Astrid Lindgrens efterföljd. Boken är också den tredje delen i Håkan Nessers storstadstrilogi; de bägge inledande är Maskarna på Carmine Street (2009) och Himmel över London (2011)."

Det här är en söt och rar historia; en vänlig, lättsam och rolig bok, som jag varmt rekommenderar (oavsett vad andra tycker):

Betyg: 4/5


lördag 3 oktober 2015

"Rörelsen" av John Ajvide Lindqvist

Rörelsen - Den andra platsen
John Ajvide Lindqvist
Rörelsen - den andra platsen av John Ajvide Lindqvist, är uppdelad i tre delar; "Utanför", "Innanför" och slutligen; "Bortanför". De första två delarna av boken var helt fantastiska (därav det slutliga och förvånansvärt höga betyget), men sen flippar det ur fullständigt. Tyvärr!

Bokens sista och avslutande del är bara alltför groteska. Det kyliga råa våldet sätter den också i en klass för sig, något man har svårt att klara av. Alltför överkänslig kanske? Kommer jag trots detta att läsa den (preliminärt till hösten 2017) planerade fortsättningen; X - Den sista platsen? Troligen. Svårt att fatta? Troligen.

Ska försöka förklara...

Rörelsen är helt klart en "tematisk fortsättning", men även uppges den vara en prequel till Himmelstrand. En prequel skall ju vara en föregångare i fiktionen (efterföljare i verkligheten). Med tanke på det i kombination med den handling som beskriver "fältet" såsom man får ta del av det i Rörelsen, är det ofrånkomligt att man blir ganska nyfiken på hur det hela skall jämkas samman i den sista platsen.

Huvudperson, tillika berättare, skall föreställa en fiktiv version av bokens författare. Det handlar om en ung vuxens relation till andra och om den gränsöverskridande översinnliga dragningskraften; vilka olika individuella gränser som de som ger efter för den attraktionen är beredda att passera.

Det jag gillade som allra mest med Rörelsen var beskrivningen av det tidstypiska för åren 1985-86. Visst blandas sen verklighetens Palmemord in i handlingens fiktion, men hur det blandas in i det hela får man först veta mot slutet, förstås. Handlingens existentiella air, det där något som anas bortom den synliga världen/verkligheten, tilltalar självklart också, gör det extra spännande.

Till vilken grad önskar vi utforska mörkret? Vilka gränser är vi beredda att överskrida för att få en glimt av det som finns bortom den synliga världen? Om vi får tillträde till det okända, tänk om det inte gör oss till bättre människor, mer tillfreds med tillvaron, utan tvärtom till alltmer olyckliga människor, ondskefulla och känslolösa till vår natur? Och samhälleliga utopin; är den ens möjlig att delvis föreställa sig i verkligheten? Tänk om... säkert en rätt vanlig början innan en berättelse börjar ta form hos den som skriver, eller till de tankar som blir kvar hos läsaren efter att ha läst en bok.

Rörelsen är; väldigt annorlunda, riktigt spännande, oerhört svår att lägga ifrån sig, generös med tidstypiskt från 80-talet, tankeväckade vad gäller det mellanmänskliga, existentiella och samhällsfenomenen... för mig blir det den behållning som överskuggar det man verkligen ogillade, d.v.s det känslokalla, våldet och det där verkligen groteskt motbjudande, som inte utelämnar något.

Bokens baksidestext har jag tidigare på bloggen citerat här.

Betyg: 4/5