I sagan om svinvaktaren (av H.C. Andersen) möter man huvudkaraktärerna som består av en uppfinningsrik försigkommen prins och en prylgalen bortskämd prinsessa. I stora drag: Det var en gång en fattig prins i ett väldigt litet, obetydligt och anspråkslöst konungarike. Trots detta faktum närde prinsen en önskan om att gifta sig med kejsarens dotter. Där prinsens fader var begravd blommade detta år en törnbuske, denna blommade endast vart femte år och vid dessa tillfällen med endast en blomma. Från denna magiska blomma spreds en så ljuvlig doft att man alldeles glömde alla sina bekymmer. Vidare ägde prinsen en skönt sjungande näktergal och denna, liksom blomman, förpackade prinsen i ett silverskrin som skickades till prinsessan. Alla på kejsarens hov blev mäkta imponerade och beundrade gåvan, även så kejsaren. Prinsessan själv lät sig dock inte imponeras det ringaste, utan snäste endast: "Usch och fy, de är ju alldeles naturliga! Men prinsen lät sig icke nedslås. Han klädde sig ...