tisdag 31 januari 2017

Läst januari


  1. Gubbe och katt, Nils Uddenberg (annat lån)
  2. Sommarön, Eva Frantz (bibliotekslån)
  3. Tidsmaskinen, H.G. Wells (recensionsexemplar från Fafner Förlag)
  4. Alfa och Omega, Oskar Källner (recensionsexemplar från Fafner Förlag)

onsdag 25 januari 2017

"Gubbe och katt: en kärlekshistoria" av Nils Uddenberg

Gubbe och katt: en kärlekshistoria av Nils Uddenberg. Natur & Kultur:

"Det här är berättelsen om hur Nils Uddenberg blev med katt fastän han aldrig i livet hade tänkt sig att ha något husdjur. En vintermorgon satt det en, som det skulle visa sig, herrelös katt utanför sovrumsfönstret och tittade på honom med stora runda gula ögon. Sakta men säkert nästlade den sig in i hans liv. 
Med mycket humor och självdistans berättar Nils Uddenberg om hur tillvaron förändrades sedan Kissen flyttat in i huset i Lund. De känslor hon väcker överraskar honom. Han blir förälskad i denna gråbrunspräckliga lilla dam, som snart också sover i hans säng om natten. 
Med sin bakgrund som psykiater kan Nils Uddenberg inte låta bli att fördjupa sig i Kissens själsliv. Har den humor? Är det ens rimligt att tillskriva den mänskliga känslor? Och den kanske knepigaste frågan av alla: Är vår lilla kisse överhuvudtaget intresserad av den gemenskap med henne som vi lägger ner så mycket möda på att bygga upp?"

En liten bok med stor portion kärvänlig värme och stillsam humor är väl precis vad vi kan behöva så här års i gråkalla månaden januari. De mjuka och fina illustrationerna av Ane Gustavsson blir sen absolut pricken över i.

Tänk vad en rar liten katt kan fängsla och fascinera oss, hur mycket den kan komma att betyda för oss och vilka starka band vi kan få till dessa fantastiska djur. För mig, som i stort sett haft en katt eller två hela livet (dock inte nu, saknaden är enorm!), var detta en bok jag verkligen uppskattade.

Rekommenderar varmt denna utomordentligt trevliga kåserande essä som ingen kattvän bör missa. Förresten så tror jag nog att Gubbe och katt kan fungera som feelgood-bok även för människor helt utan erfarenhet eller relation till katten som husdjur. Perfekta gå-bort-presenten dessutom!

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Gubbe och katt:
Vargnatts bokhylla

måndag 23 januari 2017

Tidsresor på film

Det här inlägget har varit på väg ett tag nu... ja, sedan H G Wells Tidsmaskinen hamnade i bokhyllan, närmare bestämt. Den slutgiltiga puffen blev när Kråkguldet upptäcktes på SVT öppet arkiv. Denna svenska TV-serie (thriller-/äventyrsserie för barn och ungdom, finns även som bok) spelades in under januari och februari 1969. Knappt en månad gammal kan jag knappast minnas seriens TV-premiär i november/december 1969, men därefter lär den ha gått i repris flera gånger. Det blev för mig en bakåtresa, roligt att se, så där såg ju det/vi ut, då och ett tag framöver. Framåtresor är förstås något vi alla gör, sakta men säkert. Men framåtresa i snabbare takt, till en fjärran framtid, vill vi verkligen veta? Plockar fram 10 filmer/TV-serier (både sett och inte sett/vill se) om tidsresor, ni kan säkert fler?:


1. Tidsmaskinen (1960)




2. Tidsjakten (1979)




3. Måndag hela veckan (1993)




4. De 12 apornas armé (1995)




5. Välkommen till Pleasantville (1998)




6. Timeline (2003)




7. Primer (2004)




8. The Butterfly Effect (2004)




9. Déjà vu (2006)




10. Timeless (2016)




söndag 22 januari 2017

En smakebit på søndag: Alfa och omega

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Tar mig friheten att idag hämta två små smakbitar från novellen "Stockholms drottning" ur den ännu inte utgivna (releasedatum den 30 januari) novellsamlingen Alfa och omega av Oskar Källner.
En försvinnande god bokkaramell som jag förutsatt vara lite sparsam med, så den räckte länge... men det gick ju inte! Novellerna visade sig vara lite som Pop Rocks Magic, det där poppande och sprakande godiset vilket fanns på 80-talet och som sen förbjöds. Dessa sprakgodis-noveller är betydligt nyttigare och kommer garanterat inte att förbjudas, förbaskat tur då att detta är en riktigt maxad mix spännande och roande fantastik. Absolut njut-läsning man har rätt att unna sig emellanåt.


Sidan 189:
"De gled ljudlöst ut över Djurgårdsbrunnsviken. Fortfarande kom ingen efter dem. När de passerat Sjöhistoriska muséet vågade Beth starta aktersnurran. Den startade på tredje försöket, hostade och förde sedan med god fart in mot stan. Några enorma villor gled förbi på högersidan, samt resterna av en småbåtshamn. Stadens röda ljus kom allt närmare.
    De nådde Djurgårdsbron. Uppe vid gatan stod statyn av Frigg på sin pelare, ryggen vänd åt dem. Långsamt gled de in i mörkret under brovalvet. På stenfundamentet satt det som vanligt flera dussin stora troll. De följde Beth och Pug med smala, halvslutna ögon, men ingen rörde sig. Antagligen hade de en lång och hård arbetsdag framför sig."


Sidan 191:
"Regnet hade lättat något när de lade an vid Nybroplan. Små figurer rörde sig på torget, smutsiga, barfota och klädda i trasor. Flera hade långa, ovårdade skägg, och bar toppluvor som en gång haft starka röda eller gröna färger. Några låg och sov i det minimala skyddet från John Ericssons staty.
    Nissar.
    Misstänksamma blickar följde Beth och Pug när de tog sig upp på kajen. Beth satte omedelbart av mot Dramaten, försökte gå bestämt men inte för fort. Nissarna var menlösa en och en, men kunde vara dödsfarliga i grupp. Och de anföll alltid i grupp. Pug gick ner på alla fyra och kilade runt hennes fötter. Ingen kom efter dem."


Novellsamlingen omfattar sju fantastiknoveller. Baksidans text, kort och korrekt:
"Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom."



måndag 16 januari 2017

"Sommarön" av Eva Frantz

Sommarön av Eva Frantz. Schildts & Söderströms förlag:

"Deckardebutant i den finlandssvenska sommarnatten 
” – Extra kufiskt gäng den här veckan, sa Kurre muntert och slog sig ner på en ölback.
– Tycker du det? Många chefer. Undrar om de har kommit överens om att semestra tillsammans?”
I Porkala skärgård ligger Sommarön som är försäkringsbolaget Axelssons sommarparadis. Här finns stugor som personalen kan hyra för en symbolisk summa. Denna vecka är alla stugor upptagna: Det är meningen att chefer, försäljare, it-personal och kundtjänst skall umgås med varandra under fria former, familjerna är också med – mer eller mindre motvilligt. Allt är upplagt för sol, bad och lagom mängder lådvin till grillbiffarna.
Mitt i veckan hittar någon diabilder från somrar på 1970-talet och alla deltar i bildvisningen. På natten blir det ett oherrans oväder och så lägger sig dimman över ön. Öborna inser att de har drabbats av den moderna människans yttersta form av utsatthet – smarttelefonerna har slutat fungera. Nervositeten sprider sig och alla skulle helst lämna ön så snabbt som möjligt. Döden står på lur … 
Eva Frantz debuterar med en deckare där finlandssvensk sommarstämning och en skickligt byggd intrig kombineras med hög igenkänningsfaktor och humor."

Upplevde lite samma mysfaktor som kan infinna sig för Agatha Christies pusseldeckare och (om jag inte minns fel, länge sedan) Maria Langs bättre deckare. Klassiskt i nutida tappning och egen stil, kanske man kan säga. Språket - lätt och trivsamt - ger ett härligt flyt. Sommarön kan nog enkelt bli en bok att sträckläsa.

Karaktärerna är många men lätta att hålla ordning på med hjälp av både karta över semesterön och förteckning över familjerna som vistas där under deras turbulenta lediga tid tillsammans. De olika personligheterna är komiskt stereotypa (lite Solsidan-stuk på en del av dem) och oerhört underhållande. Härlig oförarglig humor inbegriper också roliga dialoger.
Händelseförloppet är spännande (berättandet utgår från två tider; nutid och ett diffust 80-tal) och ger ledtrådar vartefter som väcker intresse för hur det hela till slut kommer att hänga ihop. När dimman drar in över semesterön blir detta ett kusligt drag som bara förhöjer läsupplevelsen ytterligare.

Stämningsfulla beskrivningar av miljöer och väderförhållanden gör att man verkligen befinner sig på den där ön, och att på så vis få en varm sommarupplevelse mitt i vintern var ju faktiskt riktigt angenämt. Annars kan jag nog tycka det här vore en förträfflig bok att rekommendera till just sommarläsning.

En mysig och roande roman av en deckardebuterande författare. Allt känns enbart positivt och högsta betyg är för mig då givet att ge.

Har tidigare på bloggen skrivit om boken i detta inlägg (smakbit).

Valde Sommarön som min "Månadens bästa bok" för januari.

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Sommarön:
Bokpool

söndag 15 januari 2017

En smakebit på søndag: Sommarön

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Hämtar idag en smakbit från trivseldeckaren Sommarön av Eva Frantz, sid. 90:

"När den där Annika hade känt igen honom i restaurangen för några timmar sedan hade han för en stund känt sig lite speciell och berömd. Men känslan gick om fort, det gjorde den alltid. Det kanske hade hjälpt honom i författarskapet om han varit en spännande person. Men å andra sidan, som tråkmåns var det ganska lätt att snappa upp nyanser i andras personligheter och sätta ord på dem. »En mästare på färgstarka persongallerier« hade en recensent skrivit gällande hans senaste bok. Senare också att intrigen var tunn och förutsägbar, fast just i det fallet var André benägen att hålla med. Han var själv lite missnöjd med boken, han borde ha tagit mera tid på sig."

Är än så länge inte det minsta missnöjd med boken Sommarön. Även Eva Frantz verkar som en riktig "mästare på färgstarka persongallerier" och i mitt tycke är intrigen varken "tunn eller förutsägbar". 😊

Det här gillar jag riktigt mycket; lättsamt och trivsamt, njutbart humoristiskt, stämningsfullt och såklart spännande! Snart utläst.

Det ultimata sommarläsningstipset vill man dessutom tillägga, även om just "sommar" känns bra avlägset ännu. 😉

tisdag 3 januari 2017

"Tidsmaskinen" av H G Wells

Tidsmaskinen av H G Wells. Fafner Förlag:

"Det här var inte vad han hade väntat sig.

Uppfinnaren från London har anlänt till en avlägsen framtid. Omedelbart blir hans tidsmaskin stulen. Strandad i en värld fylld av mirakel och förfall söker han efter en väg hem och finner en dold ondska.

Tidsmaskinen gavs ut första gången 1895 och är en av de största science fiction-klassikerna. Här ryms både ett vilt äventyr och en skarpsinnig reflektion över människans hjärta och drivkraft."

Denna klassiker, som nu givits ut i nyöversättning av Oskar Källner, verkar jag helt ha missat tidigare. Har på senare år läst mig igenom ett antal klassiska sf-romaner, dock inget av den engelske författaren och populärhistorikern H(erbert) G(eorge) Wells. Känner förvisso såklart till "Världarnas krig" (1898) och "Den osynlige mannen" (1897), men bara sett dessa som filmer baserade på hans böcker. Att just Tidsmaskinen tydligen ofta betraktas som den första science fiction-romanen var på så vis heller inget jag kände till (hade istället som pionjärer inom genren tänkt att dessa skulle vara Mary Shelley eller Jules Verne). Så naturligtvis får man inte missa denna klassiska pärla som förutom utmärkt äventyr och spänning dessutom inbjuder till eftertanke, både för den tid vi lever i nu och den tid som var då boken skrevs i slutet av 1800-talet... och såklart även den tid som hör till mänsklighetens framtida öde.

Film har det även blivit baserad på boken. Blev väldigt lockad av att se den första från 1960 (se inbäddat klipp längst ned), men förutom denna lär det 2002 kommit en up-to-date-speedad modern actionversion, väldigt futuristiskt som det verkar.

Tidsmaskinen kan jag nog tycka passar både gammal och ung, säkert även med fördel för yngre generationer i och med denna nyöversatta utgåva. Lättillgängligt och smidigt språk gör den till en fröjd att läsa, inte alltid fallet då det gäller så här gamla klassiker.

För mig har det av mindre betydelse om det tekniskt/mekaniska och vetenskapliga är trovärdigt, genom att författaren siat rätt (med lagom dos fantasi) kring framtiden, via kopplingar till sin egen tid. Fascineras däremot av påhittigheten kring hur mänsklighetens utveckling tagit form vid "tidsresenärens" destination år 802701, dess sociala uppdelning av två folkslag; vackra men korkade eloaner ovan jord och skrämmande brutala morlocker under jord. Två samhällsklasser som antagligen distanserat sig från varandras beroendeförhållanden så till den grad att arbetarklassen flyttat under jord och utvecklats till en annan ras anpassad till mörker. Att ens vilja kännas vid att där finns ett folkslag under jord tycks av eloaner uppfattas genant, trots medvetenheten om dess existens och trots den skräck och fasa de känner då de ljusskygga morlockerna kommer upp från underjorden, vid nätter med mörkermåne.
Tidsresenären som även är vetenskapsman får stort huvudbry i att komma underfund med vad som skett med mänskligheten, då han först bara kommer i kontakt med de tillsynes sorglöst tanklösa eloanerna, som verkar framleva sitt liv i sus och dus. Att det skulle visa sig vara en utopi tycks vara en felaktig första slutsats, samhällets dolda hemligheter finns i mörkret under jord.

Miljöbeskrivningarna är helt fantastiskt levande, och för anglofilen som inte läser science fiction; gör ett undantag för Tidsmaskinen (gäller troligen även Wells Världarnas krig).

Stort tack till Oskar Källner för denna bonusbok till recensionsexemplar. Detta var en av de bästa SF-klassiker jag hittills läst, en klassiker man vill äga stående i bokhyllan för att rekommendera, låna ut och kunna läsa om... någon gång i framtiden.

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusKartonnage / E-bok / MP3-bok
AdlibrisKartonnage