- Gubbe och katt, Nils Uddenberg (annat lån)
- Sommarön, Eva Frantz (bibliotekslån)
- Tidsmaskinen, H.G. Wells (recensionsexemplar från Fafner Förlag)
- Alfa och Omega, Oskar Källner (recensionsexemplar från Fafner Förlag)
Boktips, bokomdömen, läsinspiration, m.m. (fr.o.m. 1/6 2024 finns sådant som rör facklitteratur på bloggen Fyra årstider)
tisdag 31 januari 2017
Läst januari
måndag 16 januari 2017
"Sommarön" av Eva Frantz
Sommarön av Eva Frantz. Schildts & Söderströms förlag:
Upplevde lite samma mysfaktor som kan infinna sig för Agatha Christies pusseldeckare och (om jag inte minns fel, länge sedan) Maria Langs bättre deckare. Klassiskt i nutida tappning och egen stil, kanske man kan säga. Språket - lätt och trivsamt - ger ett härligt flyt. Sommarön kan nog enkelt bli en bok att sträckläsa.
Karaktärerna är många men lätta att hålla ordning på med hjälp av både karta över semesterön och förteckning över familjerna som vistas där under deras turbulenta lediga tid tillsammans. De olika personligheterna är komiskt stereotypa och oerhört underhållande. Härlig oförarglig humor inbegriper också roliga dialoger.
Händelseförloppet är spännande (berättandet utgår från två tider; nutid och ett diffust 80-tal) och ger ledtrådar vartefter som väcker intresse för hur det hela till slut kommer att hänga ihop. När dimman drar in över semesterön blir detta ett kusligt drag som bara förhöjer läsupplevelsen ytterligare.
Stämningsfulla beskrivningar av miljöer och väderförhållanden gör att man verkligen befinner sig på den där ön, och att på så vis få en varm sommarupplevelse mitt i vintern var ju faktiskt riktigt angenämt. Annars kan jag nog tycka det här vore en förträfflig bok att rekommendera till just sommarläsning.
En mysig och roande roman av en deckardebuterande författare. Allt känns enbart positivt och högsta betyg är för mig då givet att ge.
"Deckardebutant i den finlandssvenska sommarnatten
” – Extra kufiskt gäng den här veckan, sa Kurre muntert och slog sig ner på en ölback.
– Tycker du det? Många chefer. Undrar om de har kommit överens om att semestra tillsammans?”
I Porkala skärgård ligger Sommarön som är försäkringsbolaget Axelssons sommarparadis. Här finns stugor som personalen kan hyra för en symbolisk summa. Denna vecka är alla stugor upptagna: Det är meningen att chefer, försäljare, it-personal och kundtjänst skall umgås med varandra under fria former, familjerna är också med – mer eller mindre motvilligt. Allt är upplagt för sol, bad och lagom mängder lådvin till grillbiffarna.
Mitt i veckan hittar någon diabilder från somrar på 1970-talet och alla deltar i bildvisningen. På natten blir det ett oherrans oväder och så lägger sig dimman över ön. Öborna inser att de har drabbats av den moderna människans yttersta form av utsatthet – smarttelefonerna har slutat fungera. Nervositeten sprider sig och alla skulle helst lämna ön så snabbt som möjligt. Döden står på lur …
Eva Frantz debuterar med en deckare där finlandssvensk sommarstämning och en skickligt byggd intrig kombineras med hög igenkänningsfaktor och humor."
Upplevde lite samma mysfaktor som kan infinna sig för Agatha Christies pusseldeckare och (om jag inte minns fel, länge sedan) Maria Langs bättre deckare. Klassiskt i nutida tappning och egen stil, kanske man kan säga. Språket - lätt och trivsamt - ger ett härligt flyt. Sommarön kan nog enkelt bli en bok att sträckläsa.
Karaktärerna är många men lätta att hålla ordning på med hjälp av både karta över semesterön och förteckning över familjerna som vistas där under deras turbulenta lediga tid tillsammans. De olika personligheterna är komiskt stereotypa och oerhört underhållande. Härlig oförarglig humor inbegriper också roliga dialoger.
Händelseförloppet är spännande (berättandet utgår från två tider; nutid och ett diffust 80-tal) och ger ledtrådar vartefter som väcker intresse för hur det hela till slut kommer att hänga ihop. När dimman drar in över semesterön blir detta ett kusligt drag som bara förhöjer läsupplevelsen ytterligare.
Stämningsfulla beskrivningar av miljöer och väderförhållanden gör att man verkligen befinner sig på den där ön, och att på så vis få en varm sommarupplevelse mitt i vintern var ju faktiskt riktigt angenämt. Annars kan jag nog tycka det här vore en förträfflig bok att rekommendera till just sommarläsning.
En mysig och roande roman av en deckardebuterande författare. Allt känns enbart positivt och högsta betyg är för mig då givet att ge.
tisdag 3 januari 2017
"Tidsmaskinen" av H G Wells
Tidsmaskinen av H G Wells. Fafner Förlag:
"Det här var inte vad han hade väntat sig.
Uppfinnaren från London har anlänt till en avlägsen framtid. Omedelbart blir hans tidsmaskin stulen. Strandad i en värld fylld av mirakel och förfall söker han efter en väg hem och finner en dold ondska.
Tidsmaskinen gavs ut första gången 1895 och är en av de största science fiction-klassikerna. Här ryms både ett vilt äventyr och en skarpsinnig reflektion över människans hjärta och drivkraft."
Tidsmaskinen betraktas ofta som den första science fiction-romanen. Film har det även blivit baserad på boken, den första från 1960, men förutom denna lär det 2002 kommit en up-to-date-speedad modern actionversion.
Denna klassiker kan säkert med fördel passa även yngre läsare i och med denna nyöversatta utgåva. Lättillgängligt och smidigt språk gör boken lättläst.
För mig har det av mindre betydelse om det tekniskt/mekaniska och vetenskapliga är trovärdigt, genom att författaren siat rätt (med lagom dos fantasi) kring framtiden, via kopplingar till sin egen tid. Fascineras av påhittigheten kring hur mänsklighetens utveckling tagit form vid tidsresenärens destination år 802701, dess sociala uppdelning av två folkslag; vackra men korkade eloaner ovan jord och skrämmande brutala morlocker under jord. Två samhällsklasser som antagligen distanserat sig från varandras beroendeförhållanden så till den grad att arbetarklassen flyttat under jord och utvecklats till en annan ras anpassad till mörker. Att ens vilja kännas vid att där finns ett folkslag under jord tycks av eloaner uppfattas genant, trots medvetenheten om dess existens och trots den skräck och fasa de känner då de ljusskygga morlockerna kommer upp från underjorden, vid nätter med mörkermåne.
Tidsresenären som även är vetenskapsman får stort huvudbry i att komma underfund med vad som skett med mänskligheten, då han först bara kommer i kontakt med de tillsynes sorglöst tanklösa eloanerna, som verkar framleva sitt liv i sus och dus. Att det skulle visa sig vara en utopi tycks vara en felaktig första slutsats, samhällets dolda hemligheter finns i mörkret under jord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)