onsdag 31 juli 2019

Läst juli


  1. Höjden av förändring av David Eriksson, (rec.ex. författaren)
  2. Prepping av Anna-Maria Stawreberg, (bibliotekslån)
  3. Elddjur av Joni Huttunen, (bibliotekslån)
  4. "Harpsundsmordet" av Bo Balderson, (bibliotekslån)
  5. Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till av Pär Holmgren, (bibliotekslån)
  6. Dorei av Karolina Bjällerstedt Mickos, (rec.ex. Fafner Förlag)



tisdag 30 juli 2019

måndag 29 juli 2019

"Dorei" av Karolina Bjällerstedt Mickos

Dorei av Karolina Bjällerstedt Mickos. Fafner Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188861023

"Larona kämpar förtvivlat för att återupprätta det fallna Storriket, och när hela Norrstad står i lågor inser hon att den nyfödda kronprinsessan Berilen måste föras i säkerhet. Uppdraget går till Dorei, en ung kvinna med ovanliga krafter. Som skydd får hon med sig soldaten Turq, duvpojken Gambor och den mystiske Sagern.

Men det är onda tider. I skogen dånar trummor. Ryktet går om en hemlig sekt, de fruktade gnistbärarna. De sägs ägna sig åt blodsriter och leds av en man vid namn Mantor.

Dorei och hennes sällskap ger sig ut på en resa som blir farligare och mer fantastisk än vad någon kunnat föreställa sig.

Karolina Bjällerstedt Mickos bor i Järfälla och arbetar som kommunikatör. Dorei är tredje och sista boken i hennes sällsamma fantasyserie Till Esperani.

"Det är tur att vi har författare som Karolina Bjällerstedt Mickos, författare som vågar blanda ingredienserna på ett lite annat vis och vågar baka en annorlunda, men dock minst lika läcker kaka."- Ben Roimola, Enhörningen"

Helt okej fantasy, dock inte min typ av bok, men ändå en välskriven historia med bra tecknade karaktärer och avancerad intrig. Kan nog kalla det ambitiöst, på gränsen till överambitiöst. Vibbar av äventyrlig Sagan om ringen-känsla kompletterad med amning, barnafödande och spädbarnsskötsel. Trilogins längsta bok, för lång enligt mig, blev för egen del aldrig riktigt fängslad av storyn. Rörigt med Mantor i "olika upplagor" och allt detta med "gnistan" upplevde jag som ganska tröttsamt. Får erkänna att det blev en hel del skumläsning, enda sättet för mig att komma igenom boken. Kanske hade den tjänat på att kortas något?

Själv tyckte jag riktigt bra om trilogins första del Mantor, hyfsat bra om andra delen Larona, men som sagt blev jag tyvärr inte lika imponerad av den här sista avslutande delen Dorei, som alltså aldrig lyckades fånga mitt intresse och kändes trögläst.

Men, ändå, säkert utmärkt för dig som älskar fantasy av den här sorten! Har man läst de första två böckerna (vilket nog är nödvändigt för att ha något slags utbyte av att läsa Dorei) vill man ju även säkert - precis som mig - ha någon slags avslutning i bokserien Till Esperani, och ett ordentligt avslut får man, precis som boken i övrigt med ett utdraget långt och storstilat allra sista slut dessutom.

En eloge för de vackra bokomslagen vill jag ge!


Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 2/5

Andra bloggare om Dorei:
lagomlycklig
En blogg för bokugglor
Tusen sidor


onsdag 24 juli 2019

"Harpsundsmordet" av Bo Balderson

"Harpsundsmordet" av Bo Balderson. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Statsrådet rår ingen på och åtföljd av sin trogne Watson, adjunkten Persson, löser han på sitt energiskt förvirrade sätt en överraskande mordgåta i den sörmlänska idyllen inpå Harpsunds knutar. Några uppsluppna scener försigår också på själva statsministerns slott och t.o.m. i den celebra ekan.

Handlingen är spännande och munter och kryddas med de elaka politiska interiörer som kommit hela det offentliga Sverige att ängsligt fråga sig om Bo Balderson är deras kollega, deras assistent eller deras chef."

Persongalleri:

Adolf Lindberg; fabrikör
Mommy Lindberg; Adolfs syster, tidigare Statsrådets barnsköterska
Ejnar Lindberg; Adolfs son, bankdirektör
Olivia Lindberg; Ejnars hustru
General Ygdecrantz; godsägare
Ambassadör Petersén; diplomat
Apotekare Karlander; bridgespelare
Therese Carlsson-Doolck; deckarförfattare
Lotta; hembiträde hos syskonen Lindberg

Statsrådet
Vilhelm Persson; Statsrådets svåger, adjunkt, berättare


Denna komiska deckare är andra delen i Statsrådet-serien och utgavs 1969. Uppföljande titel är Statsrådets fall.

Böckerna och vilka årtal de gavs ut första gången (stryker vartefter över sådana som är lästa eller omlästa på nytt):

  1. Statsrådet och döden -68
  2. Harpsundsmordet -69
  3. Statsrådets fall -71
  4. Statsrådets verk -73
  5. Mord, herr talman -75
  6. Statsrådet sitter kvar -78
  7. Statsrådet i tiden -80
  8. Partiledarn avgår med döden -82
  9. Statsrådet och den utsträckta handen -83
  10. Statsrådets klipp -86
  11. Statsrådet klarar krisen -90

Omläsning blev det även för "Harpsundsmordet", som jag första gången läste för sisådär trettio år sedan. Minns de där första tre böckerna i serien som så vansinnigt skojiga, men inget är ju vad som en gång varit, så heller inte detta. Visst blev det ett och annat litet fniss här och där, men väldigt glest. Tyckte alltså inte att den här uppföljaren var lika bra som första delen. Gillade inte själva deckargåtans upplösning och bokens titel känns faktiskt rätt vilseledande, då ju mordet inte sker på Harpsund utan i det fiktiva sörmländska samhället Ädelsta. Men vissa stadigt återkommande komponenter sitter ju ändå där det ska, även om nu inte just den här mordhistorien kändes så värst engagerande. Året 1969 som är bokens tillkomstår är även mitt födelseår, kanske en anledning till varför det är intressant att få dessa historiska tillbakablickar, men samtidigt kan jag ju förstå att en senare generation inte kan ha samma utbyte av att läsa om dåtiden och namn som t.ex. Tage Erlander, Gunnar Sträng, Olof Palme och Ingvar Carlsson. Som kuriosa kan nämnas att bokens chef för riksmordkommissionen "Dieter Lijk" är Baldersons parodi på Maria Langs karaktär Christer Wijk.

Hursomhelst, hyfsat underhållande pusseldeckare, lätt roande och lagom småelak satir, men inte så värst engagerande mordhistoria. Statsrådet lyckas klanta till det ordentligt som vanligt och den trogna följeslagaren adjunkt Persson levererar sina iakttagelser med stegrande förfäran.

Statsrådets fall står på tur, också en tidigare läst bok. Men härmed tar jag en paus från den glättiga Statsrådsserien, allvaret här och nu känns på något sätt viktigare att fokusera på än gamla dammiga böcker (från definitivt mer bekymmerslösa tider).

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


tisdag 23 juli 2019

"Elddjur" av Joni Huttunen

Elddjur av Joni Huttunen. Doppelgänger Förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789188391087

"I himlen brinner rävarnas eld och i Lumi brinner saknaden. Endast kyla och fysisk ansträngning kan få henne att glömma.

Lumi, en ung lovande skidtalang, blir erbjuden en plats på ett elitläger. Det är hennes chans att nå toppen och hon ger allt. Men under de stenhårda träningspassen händer något. Nya skrämmande nivåer av tillvaron visar sig och hon ställs inför flera svåra val och ett djupt mörker.

Elddjur är en historia om hur saknad och förlust kan få en att pressa sig till det yttersta, långt bortom vad som egentligen borde vara möjligt.

Joni Huttunen är född 1980 och uppväxt i Bollebygd. Han är en mångsysslare som växlar mellan musik, filmskapande och det litterära skrivandet.

År 2016 kom hans debutroman, den rosade spökhistorian Barrfiolernas rike.

Elddjur är Jonis andra roman och rör sig på många sätt i samma litterära landskap som debuten."

Har av författaren tidigare läst debutromanen Barrfiolernas rike, vars handling utspelar sig under sommartid i finsk skogsmiljö och där huvudkaraktären Miika söker skrivro, något som visar sig bli till något helt annat. I Elddjur handlar det istället om vintertid i norrländsk miljö, där huvudkaraktären Lumi skidtränar på elitläger och upptäcker en värld bortom den synliga. Just natur- och miljöbeskrivningarna var det som fick mig att vilja läsa även denna senaste roman av Huttunen, och jag blev verkligen inte besviken. Det finns i båda dessa böcker komponenter som är samstämmiga: unga karaktärer med drivkraft men vilsenhet, kommande från fattiga och trasiga hemförhållanden, resan från stad till glesbygd och där ett slags ökat medvetande förvärvas genom omskakande händelser... och så då alla dessa stillsamma naturskildringar, som jag upplever som så magiska. Allt detta tilltalar mig, och i Elddjur har den där inlevelseförmågan, som förmedlas genom ett anspråkslöst elegant språk, förhöjts ytterligare. Nämnde i förra recensionen om hur jag upplevde ett slags ytområde på råstenen där den lät ana sitt allra bästa, och här är den nu, slipad. Sånt blir man glad för.

Tyckte även om karaktärsbeskrivningarna, sättet som personerna själva, relationerna och intrigen utvecklades på. Tillsammans med det övernaturliga - som innehåller en skön mix av både skräck och saga/myt - blir det riktigt spännande läsning som mot slutuppgörelsen fick mig att ogärna lägga boken åt sidan innan sista sidan var läst. Bokens avslut var helt magnifikt, av sån sort som gjorde mig påmind om hur viktigt just en berättelses avslut är. Ett riktigt bra slut gör dig lycklig, Elddjur bjöd på det.
Möjligen uppfattade jag den delen skräckmoment där Mäster Håtes uppenbarelse beskrivs (och konfrontationen med densamma då det går till handgripligheter) som mer fånigt mediokra är läskiga, men bara en bagatell i det stora hela.

Korta kapitel och ett upplägg i övrigt med kursiva korta insticksavsnitt gör det hela lättläst, ökar spänningen och ger ett bra driv. Detta förstärker även det poetiska, och då menar jag inte poetiskt som i något pompöst, utan bara som något vackert och följsamt i all sin enkelhet.

Elddjur är helt klart en intressant kombination av idrott och skräck, och det funkar ypperligt! Det är dessutom en historia om förlust, saknad och sorg efter en älskad syster, en sorg som stagnerar en familj och får Lumi att pressa sig i sina fysiska idrottsprestationer till det allra yttersta, till gränsskiktet och där förbi, där den synliga världen övergår i något annat...

Missa nu inte denna spännande lilla pärla så full av känsla och inlevelse! Ser glatt fram emot att läsa kommande böcker skrivna av Joni Huttunen.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bloggare om Elddjur:
Vargnatts bokhylla
Tankar om böcker.



måndag 22 juli 2019

"Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta" av Anna-Maria Stawreberg

Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta av Anna-Maria Stawreberg. Norstedts förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad/flexband). ISBN: 9789113077109

"Hur länge skulle du klara dig om det blev ett långvarigt strömavbrott? Om vattnet försvann och våra bensinkort eller betalkort slutade fungera? Det finns en grupp människor som övar sig i att vara förberedda på just det: prepparna.

Samtidigt som myndigheterna uppmanar medborgarna att vi måste klara oss själva i minst 72 timmar står många av oss handfallna när elen går eller vattnet tar slut.

En preppare har bunkrat färskvatten och konserver. De riktigt seriösa lämnar staden och flyttar ut på landet till ett hus med egen brunn och större möjligheter att ta sig igenom civilisatoriska sammanbrott.

I boken får vi möta ett antal svenska preppare som delar med sig av hur de går till väga för att vara förberedda vid alla typer av katastrofer. Det är kvinnan som jobbar på UD, ensamstående mamman som preppar med barnen, pensionären som blir alltmer självförsörjande på sin odling och paret som lagrat 400 liter vatten i sin lägenhet.

Men boken är också en praktisk handbok med en mängd värdefulla tips på hur man överlever, håller värmen, lagrar vatten eller klarar sig mentalt i en kris."

Ännu en bok jag skulle rekommendera precis alla att läsa. Lättillgänglig, inspirerande och för vår tid (och framtiden) absolut nödvändig kunskap.

Läs om enklare sjukvård och mental förberedelse inför krissituation, om hur vi skall klara mat- och vattenbehov. Men även hur vi klarar en överlevnadssituation i naturen, kunskap om värme och kyla, samt hur vi kan bli mer självförsörjande genom odling. Längst bak i boken finns även en "Ordlista för preppar-rookien", många nya ord för gammalt på nytt sätt och under andra omständigheter, med en uppdaterad hotbild. Här finns även listor på böcker och filmer med preppinginslag.

Genom boken får man också ta del av intervjuer med sådana människor - preppers - som förbereder sig inför situationer där samhällets funktioner och resurser upphört att fungera.

Ordet prepping lär ha dykt upp här i början av 2000-talet, inspirerat av amerikansk preppingkultur. Men på något sätt kan jag tycka att det numera smält ihop med vanlig sund krisberedskap (åtminstone i Sverige), då är det förstås bara positivt. I sammanhanget kan man ju inte låta bli att fundera över att så många idag inte ens har ett sparkapital på banken, en ekonomisk beredskap t.ex. om de själva eller någon närstående skulle drabbas av sjukdom/handikapp. För ja, det vet vi ju nu, sjukförsäkringen är inte att lita på, den tryggheten kan vi numera glömma att den finns. Konstigt nog verkar många tycka det mer lättvindigt att ta lån och skuldsätta sig, istället för att spara - oavsett vad medlen skall användas till - för egen del har jag aldrig förstått det tänket.

Att det skulle finnas en risk med att tilliten till samhället rubbas om alltfler inser det nödvändiga med individens egna krisberedskap (oavsett vad som kan hända, individuell eller samhällelig kris) tror jag inte är något problem egentligen (om man tänker på prepping i form av den sunda typen av beredskap), för såsom samhällsutvecklingen varit under de senaste fem åren har den där tilliten redan avtagit drastiskt. Tror inte jag idag är ensam om att ha förlorat den tilliten (även om jag alltid haft en viss betryggande egen beredskap och till största del ett förebyggande tankesätt i det mesta). Så själv ser jag det alltså bara som en naturlig utveckling med det ökade intresset för prepping. Insikten om att samhället varken har beredskap eller resurs vid kris och katastrof blir alltmer påtaglig. Utmaningarna nu och framöver är många och ofta samverkande.

I bokens slutord nämns att hjälp vid kris i första hand skall gå till människor med funktionsvariation, barn och äldre. Men hur mycket jag än vill att det skall vara på det viset så tror jag inte heller detta kommer att fungera, för då det inte fungerar annars, hur skall det då kunna göra det ö.h.t. vid en större kris?

Problem kan det väl bli om folk (finns ju alla sorter) börjar bunkra brandfarliga vätskor (t.ex. drivmedel) i värsta fall i flerfamiljshus, eller förvara en massa stöldbegärligt i hemmen i form av pengar och silver (jo, tydligen är silver något som en del preppare hamstrar)... inte minst med tanke på nutidens eskalerande kriminalitet. T.o.m. överdrivet stora förråd av vattenförvaring kan ju säkert ställa till det för flera hushåll än ett, vid läckage i lägenhetshus. Ökad förekomst av skjutvapen borde förstås också ses som ett jätteproblem.
Så visst, jag kan se risker med att samhällets beredskap och trygghetssystem nedmonteras alltmer, men nu är det så det ser ut och så länge de flesta verkar tycka det är okej tror jag preppingkulturen är på frammarsch, på både gott och ont.

Tidigare blogginlägg om boken finns här och här (smakbit).

Betyg: 5/5

Andra bloggare om Prepping:
Zombieöverlevnad


söndag 14 juli 2019

En smakebit på søndag: Prepping


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Kommer nu att fuska lite och hämtar smakbit ur en bok som lästes ut redan i fredags, d.v.s. Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta av Anna-Maria Stawreberg. Yulekatten markerade sidan 82-83, varifrån jag citerar ett stycke krisberedskap (en sorts beredskap som ju varit en självklarhet i alla tider) under rubriken "Börja lagra mat":

    "Numera lever vi i det så kallade »on demand-samhället«. Vi låter impulserna styra, vi förutsätter att allt går att lösa i alla situationer och har slutat planera. Men det räcker att det blir snöoväder under några dagar så gapar kvartersbutikens hyllor tomma. I en undersökning som Civilförsvarsförbundet gjorde för några år sedan visade det sig att var sjätte barnfamilj i våra storstäder inte har tillräckligt med mat hemma för att klara sig mer än en eller två dagar. Det är både dumt och onödigt. Att köpa en konserv eller ett par extra paket pasta varje gång du handlar blir varken dyrare eller jobbigare. Det är små åtgärder som knappt kräver någon extra ansträngning.
    Visst, det kanske inte blir några kulinariska trerättersmiddagar av det du har samlat på dig, men du håller dig mätt och humöret uppe. Det finns nämligen mängder av matvaror som håller i flera år, egentligen är det bara att börja titta på hållbarhetsdatumet när du är i affären. Kolla också så att maten håller i rumstemperatur och att den inte kräver för lång tillagningstid, eftersom du förmodligen inte har stor tillgång till bränsle.
    Rent generellt kan man säga att torrvaror och konserver är bättre att lagra än frysvaror, eftersom risken för långvariga strömavbrott ökar vid samhällskriser. Se också till att den lagrade maten går att laga utan vatten, eftersom vatten riskerar att bli en bristvara." 

Mer info om bok och författare finns att läsa på förlaget Norstedts.


Andras smakbitar hittas idag här


onsdag 10 juli 2019

"Höjden av förändring" av David Eriksson

Höjden av förändring av David Eriksson.
Förlag: Type and Tell. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789176838815

"”Hej! Jag kan tyvärr inte svara just nu eftersom jag stängt av min telefon, tagit ut SIM-kortet och sedan flyttat tusen kilometer norrut. Om det var något viktigt ber jag om ursäkt, men det kommer att bli krångligt: jag nås för närvarande bara via brev. Om du insisterar på att det är viktigt, ring min syster och hon löser något sätt att nå mig. Om du inte vet vem min syster är, kan detta samtal omöjligen vara viktigt. Ha en fortsatt trevlig dag!”

Höjden av förändring är en tidvis humoristisk, tidvis sorglig berättelse om vad som händer när man byter Huvudstadens 1 000 000 invånare till Vemforshöjdens 33. Vad som händer när man faktiskt vågar ta det där steget som innebär Stor Förändring. Som många pratar om, men väldigt få genomför.

Följ med på en berättelse om oväntad vänskap och oavsiktligt ansvar. För allt är ett projekt. Även konsten att spontant bosätta sig mitt i ingenstans.

David Eriksson (född 1988) är verksam inom IT-branschen i Stockholm, uppväxt i norra Norrland och har vid flera tillfällen lekt med tanken på att det börjar bli dags att flytta tillbaka upp in i skogen. Höjden av förändring är hans första roman."

Det här blev en positiv överraskning för mig! Alltid spännande (och lite läskigt) att läsa debutromaner som recensionsexemplar... kan ju kila iväg både upp och ned vad man tycker. Höjden av förändring kilade stadigt upp till toppskiktet, mycket p.g.a. den träffsäkra humor och öppna ärlighet som historien utstrålar.

Huvudkaraktären innehar hela perspektivet, men det är en intressant karaktär att känna sympati för och man vill verkligen veta hur det kommer att gå för honom, åt vilket håll det utvecklar sig. Det handlar om en förändringsvillig ung man på 30-årsstrecket som är sådär positivt udda med stark egen vilja... även när det krisar, alltid med humorn och ett ymnigt ordflöde i beredskap. Ordflödet i tanke och replik kunde i några fall vara svårt att hålla isär, man får vara uppmärksam på citattecken som markerar att det handlar om en replik och inte något som hör till tanken. För dagboksanteckningarna (får man väl kalla det) är korta och man kommer snabbt in på nya situationer och vändningar, vilket egentligen bara är en fördel och ger berättelsen liv och driv. Gillar när författare (som här) ibland nöjer sig med antydningar, det outtalade, som låter läsaren själv förstå vidare händelseutveckling, istället för att behöva skriva precis allt. På något sätt ger det en fördjupad känsla och inlevelse, åtminstone enligt mig, men det kanske är en konst i sig att åstadkomma det på ett sätt som fungerar, möjligen.

På samma vis som huvudkaraktären beskrivs de övriga inblandade personerna underhållande och känns sanna för de olika miljöerna (som ibland är sådär härligt slitna och icke tillrättalagda), alla med sina fördelar såväl som sina tillkortakommanden, folk med olika förmågor, livshistorier och knepiga personligheter (allt har sin bakgrundsbild, här finns gudskelov ingen uppdelning i ond och god!). Vem har t.ex. inte stött på en Anette någon gång, ett sånt tillfälle då man plötsligt upptäcker sig äga en anarkistisk ådra.😊

Stor fördel när sen författaren tycks ha fördjupad egen erfarenhet av de olika miljöerna, kontrasterna, de sociala- och kulturella skillnaderna. Höjden av förändring startar i den stora "Huvudstaden" och fortsätter till lilla fiktiva (får jag anta) byn Vemforshöjden i Norrbotten. Storstad och glesbygd/landsbygd upplevdes trovärdigt framställt, så även tidsmarkörer i livsstil och kultur för generationen. Visserligen tillhör jag själv, åtminstone nästan, den föregående generationen till vilken huvudpersonen (liksom författaren) tillhör, så kan inte fullkomligt ha koll på allt. Men, kan ändå tänka att allt det här är helt pricksäkert framställt, både det som hör till den generationen och det som rör dessa vitt skilda typer av samhällen, såsom det ser ut idag. Romaner med landsbygdsperspektiv behövs det absolut mer av, storstadsperspektivet tar alldeles för stor plats, vilket förstås möjligen beror på urbaniseringen.

Tack och lov presenteras inte romanen som feelgood, i såna fall hade jag troligen inte varit lika intresserad av att läsa den. Feelgood kan jag ofta ha svårt för. Men den här historien hör absolut till må bra-sorten (som jag väljer att kalla det), trivsam läsning som får dig att le av medkänsla och ibland igenkänning. Förutom att jag fängslas av händelseutvecklingen så blir det extra lättläst genom att själva upplägget/indelningen i antal dagar (Huvudstaden och sedan Vemforshöjden), månaderna, mängd olästa mail, m.m. funkar så bra ihop med storyn och dess utveckling i sig. Det hela mynnar ut i ett riktigt avgörande relationsdrama och (kanske, kanske) en förändring som var ofrånkomlig, men lite synd ändå... kan inte undvika fundera över hur livet sen kommer att bli för den där ålderskrisande(?) killen och "Den Där Tjejen".

Nu kan jag ju inte veta om den här boken (stort lycka till med den!) är en engångsföreteelse eller om författarambitionen är större än så... men jag hoppas såklart på det sistnämnda och ser i sådana fall fram emot Erikssons nästa bok.

Sammanfattningsvis en riktigt bra debutroman; träffsäkert rolig, medmänsklig och lite sorglig. Rekommenderar: Läs!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bloggare om Höjden av förändring:
Boklysten
Villa Freja
Bokprataren


söndag 7 juli 2019

En smakebit på søndag: Höjden av förändring


Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbiten hämtas här idag från Höjden av förändring av David Eriksson. Sidan 34-35:

   "Trivs väl inte sådär toppen, ändå. Funderar med jämna mellanrum kring om man borde dra någon annanstans", svarar jag sådär som jag gör då jag inte vill berätta något, men har tvångstankar kring att jag inte tekniskt sett får ljuga.
   "Förstår. Hela 'sälja-allt-och-skaffa-sig-en-bondgård'-grejen. Ta hand om några höns. Det vi alla egentligen vill göra."
   Hon låter allvarlig. Men hon är från Småland så det är svårt att höra om hon någonsin är allvarlig. Kanske är bondgård-och-höns motsvarigheten till vår norrländska stuga-i-skogen.
   "Lite så. Minus höns. Plus lite träd och grejer", lägger jag till och vi är snart tillbaka i humorns säkra träskmarker.
   Jag är inget vidare på farväl. Och att berätta om mina planer innebär ett farväl varje gång, så jag låter oftast bli. Trots att, eller kanske på grund av att, jag antagligen aldrig mer kommer träffa dessa människor. Vi är ju bara ett skönt gäng som hänger här i Huvudstaden. Vi är inte själsvänner. Några såna illusioner jobbar vi inte med. Vi levererar inte soppa till varandra då någon är stormförkyld. Vi hämtar inte varandra från flyget. Och ingen av dem har varit norr om Uppsala.
   Är dessa människor en del av problemet med Huvudstaden? Att jag aldrig riktigt blivit vän med dess innevånare, utan bara skaffat mer eller mindre kompatibla bekantskaper?
   Kanske är det så. Kanske är det något annat, och då har jag antagligen folk som dessa att tacka för att jag orkade med den här staden så här länge.

En lättläst, humoristisk och till viss del småsorglig historia. Läser säkert ut den idag, inte så mycket kvar nu. Mer info om bok och författare finns på goodreads här.


Länkar till andras smakbitar finns denna gång här


onsdag 3 juli 2019

Näst sista sanningen av Philip K Dick

Näst sista sanningen av Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättare: Andreas Vesterlund. ISBN: 978-91-7742-498-7

"Romanen Näst sista sanningen av Philip K Dick i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av John-Henri Holmberg.

Under 1960-talet författade Dick romaner i en rasande fart, flera per år, romaner som i vår tid görs till filmer, och vi blir ständigt lika förundrade: Hur var det möjligt? Hur kunde denna geniale författare kasta ur sig roman efter roman med alla dessa varierade och preciserade framtidsdetaljer och hela framtidsscenarier som 50 år senare fortfarande känns aktuella, häpnadsväckande på kornet och till och med framåtblickande?

Dick var som person mycket speciell. Han var manisk och paranoid och full av konspirationsteorier. Allt är bedrägligt, ingen trygghet finns, allt kan vara manipulerat.

Han var inte lätt att leva med, kvinnorna i hans liv stod bara ut med honom i några år vardera. När just denna bok skrevs, 1964, var han 36 år och gift för tredje gången. Hustrun hette Ann Rubenstein, med henne hade han fått dottern Laura 1960. Äktenskapet knakade i fogarna. Det blev skilsmässa kort senare och strax gifte han sig på nytt, nu med Nancy Hackett som han 1967 fick dottern Isolde med. Han fick i sina fem äktenskap sammanlagt tre barn (tredje barnet var sonen Christopher som han fick 1973 med femte frun Leslie Busby). Mellan äktenskapen hade han otaliga förhållanden som bara varade några månader. Kvinnorna blev förälskade och ställde upp för denne djupt komplicerade man, så lång eller kort tid de orkade.

Det Dickmästerverk som Bakhåll nu avtäcker, och som för första gången utkommer på svenska, bär titeln The Penultimate Truth. Svenska titeln blir Näst sista sanningen.

Handlingen utspelar sig år 2025. Ett tredje världskrig har tvingat ner merparten av mänskligheten i underjordiska anläggningar eftersom förhållandena på jordens yta enligt officiella uppgifter är radioaktivt hälsovådliga. Dessutom pågår kriget fortfarande. Påstås det.

En av anläggningarna - uppkallad efter stumfilmsstjärnan Tom Mix - är robotfabrik och tillverkar maskiner som levereras till härskarna däruppe.

Befolkningen hålls informerad via TV-utsända tillrättalagda dokumentärer och studiofilmade politikerframträdanden. Mediaflödet är tänkandet. Bildskärmen är världen.

Åter ser vi hur Dick förutspår förhållandena i vår tid.

Den manipulerande massmediacynism som han målar upp i denna roman från 1964 framstår på många sätt som en träffsäker skildring av de makt- och massmediastrukturer vi har idag. Av hur härskare som Trump och Putin härskar. Hur man erövrar och utökar makten genom att äga, ljuga och överrösta.

Romanens huvudperson - Nick - är ordförande i Tom Mix-anläggningen och avkrävs ännu tätare robotleveranser. När hans chefstekniker blir allvarligt sjuk bestämmer han sig för att ta sig upp till marknivån för att söka hjälp."

Och vad kan man egentligen ha att tillägga efter en sådan utförlig innehållsbeskrivning?

Manipulerande massmedia och "hur man erövrar och utökar makten genom att äga, ljuga och överrösta", är något som skildras på ett spännande sätt som kan översättas till dagsläget (inte bara förbehållet Trump och Putin, många i maktposition verkar ta lärdom och idka lightversioner). Egentligen är det inte alls konstigt att galna konspirationsteorier frodas och demokratin tar skada av den här typen av taktik, varken förr eller idag, oavsett hur den utövas under olika tider.

Har med denna hunnit läsa mig igenom hela sju romaner (och en novell) av den här amerikanska science fiction-författaren. Alla böcker har varit väldigt givande att läsa, och som tur är var det en produktiv författare, så ser fram emot att fortsätta läsa det som är kvar av översatta titlar. Idéerna och genialiteten bakom skildringarna är helt lysande, utförandet inte alltid lika lysande, ibland helgalet och lite väl snårigt, därav ibland mina låga betyg på böcker som ändå varit oerhört fängslande och intressanta. Hittills uppfattar jag Näst sista sanningen vara den allra bästa, för visst "förutspår" den alltså en hel del kring vår tids nuvarande förhållanden, finns en del skarpsynt att begrunda. Det är en bok att läsa noggrant för att hänga med i alla turer och förvecklingar. Så snabbläst är den inte, trots dess endast 227 sidor, men väl värd tiden den tar i anspråk. Handlingen fängslar och det går lätt att leva sig in i storyn (och ja, romanen är en variant av novellen Försvararna).

För mig var det en bok som blev svår att lägga ifrån sig och som inspirerade till tankar och insikter om vår tid, riktigt bra och spännande! Bör dessutom nämna att det även i denna nyutgåva (förlaget Bakhåll) av PKD-roman finns ett utmärkt lagom avvägt och utförligt efterord av John-Henri Holmberg. Intressant och kompletterande att ta del av, så hoppa inte över det.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


Dagens bokpost: Höjden av förändring



Höjden av förändring
av David Eriksson


Så, idag kom boken med posten! Den här debutromanen var väntad och satte faktiskt igång att läsa den på direkten. Passar perfekt för tillfället med något som blandar träffsäker humor och tänkvärt för vår tid. Tror man kan kalla det biblioterapi nästan.😊


Baksidestext:

”Hej! Jag kan tyvärr inte svara just nu eftersom jag stängt av min telefon, tagit ut SIM-kortet och sedan flyttat tusen kilometer norrut. Om det var något viktigt ber jag om ursäkt, men det kommer att bli krångligt: jag nås för närvarande bara via brev. Om du insisterar på att det är viktigt, ring min syster och hon löser något sätt att nå mig. Om du inte vet vem min syster är, kan detta samtal omöjligen vara viktigt. Ha en fortsatt trevlig dag!”

Höjden av förändring är en tidvis humoristisk, tidvis sorglig berättelse om vad som händer när man byter Huvudstadens 1 000 000 invånare till Vemforshöjdens 33. Vad som händer när man faktiskt vågar ta det där steget som innebär Stor Förändring. Som många pratar om, men väldigt få genomför.

Följ med på en berättelse om oväntad vänskap och oavsiktligt ansvar. För allt är ett projekt. Även konsten att spontant bosätta sig mitt i ingenstans.


ISBN: 9789176838815


Tusen tack för rec.ex. David Eriksson!