"Maigret och sheriffen", Georges Simenon

Maigret och sheriffen (1977), Georges Simenon. (Originaltitel: Maigret chez le coroner, 1949). Översättning Håkan Wallqvist.

"Den franske kommissarie Maigret är på studieresa i USA. I Arizona följer han en domstolsförhandling inför rättsläkaren. Medan Maigret till en början undrar över sina amerikanska kollegors ovanliga metoder, börjar han gradvis utveckla ett intresse för fallet där fem arméanställda anklagas för att ha orsakat en ung kvinnas död."

Den här gången är Maigret alltså på studieresa i USA och får i Arizona vara med under ett förhör angående en 17-årig flicka som hittats död, eventuellt mördad. Maigret tycks en aning konfys inför den amerikanska färgstarka kulturen, intensiteten och den översvallande vänligheten, uppenbarligen knepig att förstå inledningsvis. Det förmodade mordet menas vara en påföljd efter ett party och några unga män från en flygbas skall förhöras. Metoderna som används under förhöret upplever Maigret till att börja med märkliga. Men så småningom börjar skeenden skissas upp, olika bilder skärskådas och de inblandade personerna blir successivt tydligare, så även den sanna händelseutvecklingen.

Inte en av de bättre Maigret-deckare jag läst. Alldeles för mycket dialog och förhör. Men miljöbeskrivningar, det amerikanska - socialt och kulturellt - fick också ta plats, gjorde även denna bok läsvärd. Simenon hade en speciell förmåga att levandegöra atmosfärer och stämningar.

Även: Veckans mening

"Maigret vid gränsen", Georges Simenon

Maigret vid gränsen (1974), Georges Simenon. (Originaltitel: Chez les Flamands, 1932). Översättning: Katja Birmann.

"Maigret blir inbjuden till den vindpinade, regniga gränsstaden Givet av en ung kvinna som desperat försöker rentvå sin familj från mord. Men deras välskötta butik, det sömniga samhället och dess rasande flod döljer alla sina egna mysterier."

Att läsa stämningsfulla Maigret-deckare är fin avkoppling. Tyvärr är kvinnosynen tidvis urusel och antydningar till antisemitism är sådant som kan detekteras i böcker utgivna innan andra världskrigets slut. Men står man ut med sådant så ger böckerna intressanta betraktelser av tider, platser och folk, bjuder på otroligt stämningsfullt beskrivna miljöer, och en spännande deckargåta förstås.

Den franska titeln betyder väl översatt "Hos flamländarna"(?). Och platsen för dramat är franska Givet, med en gränsstation innan Belgien. Den flamländska familjen Peeters har bett kommissarie Maigret om hjälp, då misstankar riktats mot en familjemedlem i samband med ett befarat mord på en fransyska. Familjens son menas nämligen ha ett barn med denna nu förvunna (och misstänkt dräpta) fattiga fabriksarbetande kvinna, alltmedan planer fanns för honom att äkta en dotter till en flamländsk läkare. Familjen Peeters hus och speceriaffär är beläget på gränsen mellan Frankrike och Belgien. Flamländarna i Givet ses inte med blida ögon av fransmännen (den flamländska regionen, Flandern, ligger i norra Belgien). Maigret lyssnar och antecknar vad folk i den lilla småstaden säger om familjen Peeters. Att det finns en slags etniska och kulturella motsättningar och spänningar i det Givet Maigret besöker råder det liksom inga tvivel om, en ganska tydlig avoghet finns mot flamländare. Här i Givet finns även valloner (en folkgrupp bosatt i södra Belgien främst, men också i norra Frankrike), även de beskrivna på ett visst sätt. Men kommer de att finna den förvunna kvinnan? Och stämmer det att någon faktiskt har mördat henne? Läs boken så får du veta.

Miljöbeskrivningarna med suggestivt framställda atmosfärer sticker ut lite extra just i Maigret vid gränsen, och gör den ännu mer läsvärd förutom det jag nämnt ovan.

"Maigret flyttar hemifrån" av Georges Simenon

Maigret flyttar hemifrån av Georges Simenon. Översättare: Gun och Nils A. Bengtsson. Förlag: Albert Bonniers. Antal sidor: 167. Utgivningsår: 1963. Originaltitel: Maigret en meublé (1951).

"Det är vår i Paris, med nyutslagna kastanjer och sol mellan åskregnsmoln, och kommissarie Maigret vet inte var han ska göra av sig. Madame Maigret har rest till Alsace för att ta hand om en sjuk syster och kommissarien är gräsänkling. Desorienterad äter han sin ensliga middag på restaurang och ska just gå och lägga sig i den tomma våningen, då det ringer i telefon. Janvier, en av hans närmsta män, har fått en kula i bröstet då han patrullerade utanför ett litet hôtel garni i Quartier Latin under spaning efter deltagarna i en hold up!
    Naturligtvis måste polisen sätta till alla klutar, och Maigret tar själv hand om ärendet. Han flyttar – inte alltför ogärna – över till det lilla hotellet, där en frodig, levnadsglad värdinna för spiran bland en samling ytterst originella hyresgäster, och lyckas rätt snart klara upp själva rånkuppen utan att han för den skull blir klokare. Han hinner dricka många glas vitt vin och aska ur många pipor, innan han kommer underfund med tragedin som ligger bakom attentatet mot den trogne Janvier, och han måste spela på många strängar, inte minst sin egen självövervinnelse och sin mänskliga förståelse, innan han kan ringa in gärningsmannen och överlämna honom åt rättvisan."

Maigrets kollega blir allvarligt skottskadad och av gärningsmannen finns inte ett spår. Vem tycks så medvetet ha velat undanröja Janvier? Maigret, som den här gången är solokvist (hustrun är bortrest på tillfälligt sjukbesök), flyttar hemifrån för att mer på plats lösa fallet.

Fick en del associationer till Hitchcocks mysteriefilm Fönstret åt gården (1954). Älskar sådana gamla filmer! Och inte heller den här Maigret-boken gjorde mig besviken, att läsa dessa böcker denna sommar har varit lite som non-stop godis när man var barn, lagom gott och man bara fortsätter mumsa vidare. Men snart är bibliotekets magasinerade innehav av Maigretserien slut, liksom sommaren även den, så efter denna del tar jag en liten paus för dessa små förträffliga deckarklassiker. Återkomma till serien lär jag garanterat göra. Skulle verkligen vilja se filmatiseringar, helst de äldre, ska kolla vad som finns, om de går att få tag på.

Maigret flyttar hemifrån har även den ett brokigt persongalleri, flertalet riktigt halvskumma och luriga typer. Spännande miljö för handlingen, ett slags pensionat där värdinnan minst sagt är originell, dock tröttsamt att hennes utseende kommenterades så tjatigt. För övrigt var det en välskriven och snabbläst detaljrik historia med levande atmosfärer/stämningar, inte sällan rätt obehagliga. Deckargåtan är lagom klurig med twist, och det hela ges ett trevligt galant avslut där kommissarien visar prov på sin humanism.

"Maigret och spöket" av Georges Simenon

Maigret och spöket av Georges Simenon. Översättare: Britte-Marie Bergström. Förlag: Aldus/Bonniers. Antal sidor: 116. Utgivningsår: 1965. Originaltitel: Maigret et le Fantôme (1964).

Utmattad kommer Maigret hem efter att ha löst ett särskilt svårt fall, bara för att inom några timmar bli väckt av beskedet att kollegan Lognon utsatts för ett mordförsök och hamnat på sjukhus. Så småningom visar det sig att "Tvärviggen" (Lognon) - en synnerligen olycksdrabbad man - på egen hand tycks ha bedrivit en utredning av ett misstänkt internationellt konstbedrägeri då han blev skjuten. Ett fåtal ledtrådar leder Maigrets utredning vidare till konstvärdens toppskikt där han finner såväl girighet som grymhet.

Maigret och spöket är en kort och snabb historia, riktigt underhållande. Gav den betyget 3, men egentligen snudd på 4. Såklart kan inte varken framställning eller själva konstruktionen bli så värst fördjupad/noggrann av förklarliga skäl med det ringa sidantalet (bara drygt hundra sidor). Trots detta är ändå miljöbeskrivningarna magnifika och karaktärerna görs intressanta, som vanligt. Atmosfärerna och sinnesstämningarna känns levande. Uppskattar verkligen dessa små kriminalhistorier som utspelar sig i Paris. Inga problem att konsumera nonstop.

Upptäckte att den här deckarhistorien, även den, blivit film: Maigret and the Ghost (1994). I filmatiseringen har tydligen kommissarie Maigrets kollega Lognon blivit skjuten i Helsingfors(!), konsthandlaren är svensk, konsthandlarens fru är dock fransk, och en engelsman tycks vidare vara inblandad i skjutningen. Så kommissarien tar sig till Finland för att lösa mysteriet med hjälp av den lokala polisen där. Ganska annorlunda alltså, klart man blir nyfiken på filmen också.

Maigret och spöket har uppenbarligen bara givits ut i svensk översättning vid ett tillfälle, hade varit värd en andra utgivning enligt mig, utan tvekan.

"Maigret på nattklubb" av Georges Simenon

Maigret på nattklubb av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 190. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1951 och första svenska upplagan utkom 1954). Originaltitel: Maigret au »Picratt's«.

"I Montmartre, där ljusreklamerna flammar på kvällen och turisterna trängs i kvarteren runt Place Pigalle, där den sista neonskylten släcks i småtimmarna och nattklubbarnas tristess avslöjas av det nyktra dagsljuset, där finner sig kommissarie Maigret en regntung dag.

Han ska reda ut mordet på en vacker strip tease-dansös som polisen funnit strypt i sin lägenhet. Den döda visar sig vara nyckelfigur i ett drama som utspelas kring en rad tvivelaktiga existenser och vars trådar leder långt utanför Paris. Från sin strategiska punkt, den lilla sjaskiga nattklubben, dirigerar Maigret med sin vanliga orubbliga säkerhet spaningarna efter den gäckande skugga som sitter inne med gåtans lösning.

Över den spännande jakten, som går från kafé till kafé, genom Montmartres trappor och prång, vilar en tjusande Parisstämning, som gör läsningen av Maigret på nattklubb till ett lika stort nöje för Paris-entusiasten som för deckarfantasten."

Hyfsat bra och klurig mordgåta, inga direkt oväntade vändningar, en väldigt mörk och dyster historia där jag fann det svårt att hitta någon sympati med karaktärerna.

Maigret på nattklubb har nog inte åldrats så väl, men man får väl ta det för vad det är, boken kom ut i början av 50-talet. En hel del fördomsfullt, t.ex. det där om att de i ensamhushåll oftast är skumma typer... risigt läge för Sverige om så vore (nästan 1,9 miljoner av de 4,8 miljonerna hushåll består av en person, enligt SCB:s uppdaterade statistik 2021).

Men ändå, väldigt inlevelsefullt och välskrivet. Intressant tidsskildring, samtidigt motbjudande, skrämmande och tankeväckande. Man blir liksom tacksam för att vår tid är betydligt mer liberal och mindre kvinnoförnedrande. Skildringen av hur utbrett narkotikabruket tycktes vara - brottsligheten, lidande eländet och misären i dess väg - överensstämmer det med verkligheten då? Man undrar. Kanske började det redan under krigstid bli mer vanligt förekommande? Narkotika och brott hör ju förstås ihop, då likväl som nu, inom fiktionen såväl som i verkligheten.

"Maigret tar miste" av Georges Simenon

Maigret tar miste av Georges Simenon. Översättare: Eva Alexandersson och Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 188. Utgivningsår: 2018 (publicerades första gången 1953 och första svenska upplagan utkom 1956). Originaltitel: Maigret se trompe.

"Lulu har hittats död. Vem står för denna före detta prostituerade kvinnas lyxvåning nära Triumfbågen, i Paris flottaste kvarter? Lulu visar sig ha kopplingar till den berömde hjärnkirurgen Etienne Gouin. Kring honom kretsar ytterligare fem kvinnor som har sina skäl att avsky eller skydda honom."

 

Ännu en bra Maigretroman. Simenons deckarklassiker är mer psykologiska än Christies dito, antagligen därför jag finner dem mer intressanta. Sen är det ju detta med de beskrivna atmosfärerna, tidsskildringen, folklivet, miljöbeskrivningarna. Inte för att jag någonsin varit i Frankrike eller kan ha den minsta susning om hur det var där på 50-talet. Men inlevelsefullt, verkligen.

Utredningsarbetet innehåller många ledtrådar, riklig och laddad dialog, plus ett fullt godtagbart avslut (en klart viktigt sak). Som alla deckarhistorier och thrillers vill man inte nämna för mycket kring handling och händelseutveckling. Rätt dyster och hårdkokt historia hursomhelst, många obskyrt tvivelaktiga existenser, även den härdade Maigret själv verkar rätt oförberedd.

På minussidan hamnar att så väldigt mycket skall få plats på så få sidor. Gillar det korta formatet annars, men här kändes det en aningens för fullmatat.

"Maigret och den gamla damen" av Georges Simenon

Maigret och den gamla damen av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 190. Utgivningsår: 2018 (publicerades första gången 1950 och första svenska upplagan utkom 1954). Originaltitel: Maigret et la vieille Dame.

"Maigret har rest till Etreat i Normandie för att reda ut ett märkligt giftmord. Sensommarsolen lyser över färggranna strandparasoller och mistluren tjuter under dimmiga kvällar på denna fina gamla badort där Calvadosen har sitt ursprung. Maigret gör gärna avstickare in på någon bar för att smaka av den väldoftande drycken. Det är en elegant gammal dam, änkan efter apotekaren som uppfann skönhetskrämen Juva, som sökt upp Maigret för att få honom att lösa fallet. Så inträffar ytterligare ett mord …"

En förvillande pusseldeckare med en stor dos trevlig gammaldags charm, oväntade vändningar, smart intrig, snåriga karaktärer och den lilla kuststadens stämningsfulla atmosfär framställs mycket skickligt. Man hinner misstänka flera i dessa dysfunktionella familjer som träder fram och upplösningen överraskar.

Trots att Maigret den här gången verkar något ur balans och lätt sömnig - av förklarliga skäl - så finns där ändå hans berömda förmåga till klarsyn för att till slut lösa fallet. Assisterande inspektören började tvivla på honom där ett tag, inte så konstigt.

Maigret får anledning att mer än vanligt irritera sig på hur folk beter sig, deras lögner och oärlighet. Badorten påverkar även kommissariens sinnesstämning på annat sätt, då den väcker minnen från flydda, mer okomplicerade, tider.

Behändig och lättläst historia.

"Maigret gillrar en fälla" av Georges Simenon

Maigret gillrar en fälla av Georges Simenon. Översättare: Harriet Ribbing. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 177. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1955 och första svenska upplagan utkom 1957). Originaltitel: Maigret tend un piège.

"I Paris har fem kvinnor fallit offer för en brutal seriemördare. Vad är sambandet mellan de meningslösa överfallen i Montmartres gränder? Polisen har ingen ledtråd, allmänheten är otålig och tidningarna pressar på. Maigret tar hjälp av en framstående psykiater och bestämmer sig för att gillra en fälla. Medan mörkret faller över världsstaden efter ännu en brännhet sommardag, har Maigret inte annat att göra än att vänta."

Såhär långt tror jag faktiskt att Maigret gillrar en fälla är favoriten av de böcker jag ännu hunnit läsa av Georges Simenon. Utmärkta karaktärer och en intrig med ett något högre tempo, en deckarintrig mer åt psykologisk thriller, vilket i min mening gör det hela ännu mer lockande. Maigret lever sig in i situationen med skärpta sinnen, känner in stämningar och söker de rätta metoderna för att locka fram lösningen på den gäckande mordgåtan.

Rättvisa, inkännande psykologi och en särskild förmåga att förstå vad det innebär att vara människa är centralt och något rent instinktivt i kommissariens sätt att arbeta. De som arbetat/arbetar inom människorelaterade yrkesområden kan nog särskilt förstå Maigrets speciella sätt att känna in den person han antingen föreställer sig eller har framför sig rent fysiskt. Erfarenhetsmässigt är det förstås en livslång process, men här har kommissarie Maigret med all säkerhet kommit en bra bit på väg. Även om det också tär på honom. Tur att han har en förstående hustru, för sanning att säga gör det honom en smula butter.

Det här fallet med seriemördaren som sätter skräck ibland kvinnorna som rör sig genom Montmartres gränder bjuder på ett särskilt motstånd. Motivet känns oklart, tillvägagångssättet är ovanligt och gärningspersonen kan vara någon helt oväntad. Ett tungt ansvar åligger Maigret hur utvecklingen blir, hur väl han lyckas gillra sin fälla, då liv kan sättas på spel. Han har press på sig från många håll. Riktigt fängslande bladvändare. Miljöbeskrivningar från ett sommarhett Paris är som vanligt enastående. Mycket känsla, påtagliga stämningar. Helt enkelt suverän sommarläsning.

Georges Simenons Maigret-serie tycks vara klassiska deckare som passar mig alldeles utmärkt, bättre än något annat jag läst. I min mening bättre än Agatha Christie och Sir Arthur Conan Doyle. Såklart vill jag att fler skall upptäcka böckerna om Maigret.

"Maigret och hans mord" av Georges Simenon

Maigret och hans mord av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 215. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången  1948 och första svenska upplagan utkom 1953). Originaltitel: Maigret et son mort.

 

"Maigret påträffar död man mitt på Place de la Concorde och jagar kall och undanglidande mördare i vårljumt Paris.

Maigret påträffar en död man mitt på Place de la Concorde. Samme man som tidigare sökt honom och sagt sig vara förföljd. Vem är mördaren? Vad är motivet? Det enda Maigret har att gå på är att han till varje pris måste få tag på en gul Citroën med Parisnummer, där de två sista siffrorna är 38. Vi får följa Maigret genom ett vårligt Paris på en andlöst spännande hetsjakt efter en kall och undanglidande mördare."

Här har vi en mordgåta som leder vidare till ett kriminellt gäng i den undre världen, en oerhört ruskig sådan fylld av brutalitet och kallblodiga rånmördare med vilt djuriskt leverne i slummen. Man undrar om det är en överensstämmande bild av hur samhället såg ut sådär i Paris då boken gavs ut 1948. Efterkrigstiden i Frankrike vet jag inte så mycket om. Inte heller vet jag så mycket om detta med tyska ockupationen under andra världskriget. Något att ta reda på. Detta med folk som befann sig illegalt i andra länder, som där blev tillfällig billig arbetskraft, och som kunde tillhöra ligor som begick brott, är såklart inget nytt under solen, varhelst det fanns och finns.

Maigret är rättmätigt hård mot de hårda. Utan pardon. Står på brottsoffrens sida och jobbar ihärdigt för att få fast förövarna. Det finns något så genuint i denna kommissaries sätt att arbeta som gör att jag bara vill läsa mer ur samma bokserie. Där rättvisa skipas för de som har rätten på sin sida är riktiga må bra-böcker tycker jag. Maigret och hans hustru (som alltid tycks finnas med på ett hörn i historierna) är dessutom ett trevligt par som kompletterar varandra väl, som visar varandra förståelse, hänsyn och omtanke. Det som också tilltalar mig väldigt mycket är hur olika miljöer beskrivs, miljöer som ges liv på ett väldigt rakt och direkt sätt. Så även om jag upplevde Maigret och hans mord en aning diffus inledningsvis och själva deckargåtan i sig en aning alltför tillkrånglad med olika sidohistorier, så var väl själva helheten rätt bra och intressant ändå.

Ja, jag tror det får räcka så. Nu skall jag vidare välja vilken nästa Maigret-klassiker som står på tur att bli läst. Utmärkta sommardeckare som även ger spännande historiska tidsskildringar genom väl beskrivna miljöer och dess folkliv.

"Maigrets första fall" av Georges Simenon

Maigrets första fall av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 196. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1949 och första svenska upplagan utkom 1952). Originaltitel: La première enquête de Maigret.

"Maigrets första fall var inte den första Maigretbok som Simenon skrev, men det är en av hans bästa. Här möter vi Maigret som nybliven kriminalassistent och redan då visade hans sin förmåga att se igenom människor och att tåla en eller flera konjak."

En på många sätt utmärkt Maigret, nummer 30 i serien som alls inte verkar kräva att bli läst i någon ordning. Passar mig bra.

Året är 1913 och här möter vi en nygift, ung (inte så lite naiv) Jules Maigret som polisassistent på ett distriktskontor i en av Paris lugnare stadsdelar. I detta första fall börjar han så smått utveckla sitt kommande förfaringssätt i utredningarna, inte minst lär han sig hantera den förmögna eliten, deras makt och inflytande. Klasstemat är tydligt, det känns både träffsäkert och trovärdigt, helt klart en del av behållningen. Gillar Maigrets sätt att förhålla sig till det, även om självsäkerheten inte riktigt är på sin plats ännu, en nybörjartabbe som begås är även nära att kosta honom livet, där blev det lite extra spännande!

Atmosfären är Paris-noir och miljöbeskrivningarna hör till en av anledningarna till att jag tycker detta är så outstanding, trots att jag aldrig varit i Paris, inte ens Frankrike. Just detta att utan större omsvep, men med snabba skickliga drag beskriva en plats, och allt vad som hör till den av sinnesintryck, är något utöver det vanliga.

Till minussidan hör att persongalleriet är så stort, man bombarderas under en episod med massor av namn och det är med svårighet man lyckas hålla isär alla sådär kvickt. På sätt och vis tycker jag mig dessutom bättre uppskatta den mer yrkeserfarna Maigret, även om det var kul att få själva bakgrundshistorien på det här sättet.

Annars i det stora hela en hyggligt trevlig, bra och klurig Maigret-klassiker som utspelar sig i ett väl beskrivet Paris.

"Maigret i New York" av Georges Simenon

Maigret i New York av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 195. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1946 och första svenska upplagan utkom 1953). Originaltitel: Maigret à New York.

"Maigret i New York hamnar mitt i gangsteruppgörelse med rötter i tragisk historia trettio år tillbaka.

Maigret har precis gått i pension och tillbringar sina dagar på landet i Meung-sur-Loire med att spela belote och tömma ett och annat glas calvados. Han är dock inte svårövertalad när en ung fransk-amerikan, sonen till en välbärgad affärsman, dyker upp och berättar att hans far är i fara och att han behöver Maigrets hjälp. Redan första dagen i New York försvinner den unge mannen och Maigret hamnar mitt i en gangsteruppgörelse. Men med hjälp av en före detta varieté­artist som blivit sierska, en alkoholiserad journalist, en ambitiös överkonstapel samt hans gamle vän från FBI, Michael O’Brien, lyckas Maigret till slut lösa mysteriet som har sina rötter i en tragisk historia långt tillbaka i tiden."

Maigret, som nu alltså har gått i pension, hamnar i ett hektiskt New York med ett mysterium att lösa. Med sitt varsamma tempo går han grundligt tillväga, i detta land och i denna storstad där irritationsmomenten blir många. Om de kulturella skillnaderna mellan USA och Frankrike på 40-talet är trovärdigt överensstämmande med verkligheten kan jag förstås inte ha en aning om, men det är helt klart roligt och underhållande. Det finns verkligen mycket Maigret retar sig på och finner störande, t.ex. detta med idéerna om individens maximala frihet, som ibland tycks försvara mänsklig misär och kriminalitet.

De snillrika twisterna är många, spännande och slutet kommer som en överraskning. Miljöer, atmosfär och stämningar levandegörs på ett slags filmiskt sätt. Känns verkligen som man befinner sig där och då i New York (med allt vad det innebär) sett ur Maigrets perspektiv och vad han får vara med om. Romanen är trots sitt ringa sidantal fylld av dramatik och spännande karaktärer, historien är både mörk och laddad, vad hemlighålls i det förflutna? Händelserna som inträffar har länkar tillbaka i tiden, alla är inte vad de först verkar vara. Lurigt.

Maigret låter sig verkligen inte imponeras av New York. Ingen talar franska, oartigt bemötande, för mycket whisky, inga vicevärdar i de slitna flerbostadshusen där fattigt folk flyttar ut kort efter de flyttat in, kriminella som tycks ges frihet att fortsätta brottets bana, det där hycklande godtyckliga vind för våg-sättet ... Maigret biter ihop, men blir på dåligt humör. Riktigt rolig, snabbläst och klurig deckarklassiker!

Såklart kommer jag att fortsätta läsa Georges Simenon. Maigrets humanism och rättspatos ger mersmak. Här är några av titlarna i serien om kommissarien:

"Maigrets jul" av Georges Simenon

Maigrets jul av Georges Simenon. Översättare: Katja Birmann. Förlag: Albert Bonniers (1975; Delfinserien). Även utgiven som e-bok, alt. pocket, alt. inbunden 2017; Atlantis Bokförlag AB. Originaltitel: Un Noël de Maigret (1951). Antal sidor: 100.

Bibliotekslånad (inbunden).

Under juldagsmorgonens frukost kommer två grannar på besök från huset på andra sidan gatan. Kan Margret hjälpa dem att forska kring något mystiskt som inträffat i närheten av den ena kvinnans lilla fosterbarn Colette? Någon utklädd till tomte har varit inne i hennes rum, lossat på några stavar i parkettgolvet, lämnat en stor dyr docka till flickan och sen bara försvunnit. Vem är det och vad var han ute efter? En besynnerlig historia börjar nystas upp när Maigret tar tag i mysteriet. Maigrets fru blir på samma gång bekymrad över den lilla flickan som tvingas leva med en styvmor som verkar så fullständigt hjärtlös och kall, kvinnans man som är barnets farbror är ständigt bortrest. Fadern är hemlös alkoholist och hennes biologiska mor död i en bilolycka. Fru Maigrets omtanke om det förbisedda barnet är så fint berättad. Tyckte dessutom väldigt mycket om miljöbeskrivningarna från Paris under den tiden. Om de flesta av Maigret-böckerna (belgisk författare) utspelar sig i Frankrike känner jag inte till.

Själva deckargåtan i sig är ganska snårig och komplicerad, det krävs rätt god koncentration till att passa ihop alla bitar. För det är raskt marscherat, mycket händer på kort tid i denna kortroman på blott 100 sidor. Men som sagt, den var både lite småsorglig och fin. Gillade verkligen Maigret och hans fru. Det här är en gammal klassisk bokserie jag kommer att fortsätta med.