lördag 30 november 2019

Läst november


  1. En sång för Hedda av Annika Estassy, (rec.ex. författaren/Norstedts)
  2. Ruinerna av Scott Smith, (bibliotekslån)
  3. Höstväsen - skräckberättelser (Antologi), (bibliotekslån)
  4. Livet som en dyslektiker av Cecilia Poulsen, (rec.ex. författaren)
  5. Skräcken på Wakenhyrst av Michelle Paver, (bibliotekslån)
  6. Ur led är tiden av Philip K Dick, (bibliotekslån)
  7. Harungen av Ina Rosvall, (bibliotekslån)


Månadens bästa bok:


Philip K Dick

(Dystopi, Science fiction)


torsdag 28 november 2019

Dagens bokpost: Malmö 2048


Malmö 2048
En antologi från Svensk Sci Fi. Deltagande författare:
Emanuel Blume, Elise Elley, Hanna Axelsson, Roger von Bonsdorff, Teodor Werelius, Ina Rosvall, Dan T. Sehlberg, Sofia Albertsson, Carl Aberatio, Pontus Joakim Olofsson, Jenny Green, Björn Ahlström, Christian Gripenvik, KG Johansson, Camilla Olsson. Illustrerad av Lisette Knutsen och John Nietzsche.


Dagens bokpost var väntad och efterlängtad. Just ställt undan lövkorg och räfsa, tagit fram snösläde och skovel. Snö och kyla väntas i morgon, detta lär bli sista bokbilden utomhus (rackarns tur att det inte regnade). Bokens yttre matchar f.ö. dagens grafitgrå himmel, och mångas nuvarande sinnesstämning, let's face it.

Har ju redan nämnt här på bloggen hur frestad jag var av att få läsa denna antologi, och efter att nu fått den i min hand, bläddrat lite i den, blev frestelsen om möjligt ännu större. Kommer följaktligen att lyda devisen av Oscar Wilde, d.v.s. att ge efter.

Ytterligare en ambition med denna antologi (förutom att leverera välskriven svensk sci-fi) lär vara att ge liv åt den viktiga offentliga debatten kring dagsläget och hur vi ser på framtiden. Ett antal event skall ske i anknytning till boksläppet den 30 november och därefter vidare under december. Något för malmöiten att hålla utkik efter, kan jag tänka, låter hursomhelst jättespännande! Mer finns att läsa på förlagets hemsida: www.svenskscifi.se. Antologin ges ut med stöd av Malmö stad.

Känner för egen del igen flera av författarnamnen, har tidigare läst texter av de flesta faktiskt. Några riktiga favoriter. Detta bådar gott vill jag lova, och med den här beskrivningen dessutom:

”Vem vågar skilja på dikt och verklighet i ett universum så stort och mystiskt som vårt?” 

Så inleds antologin, och så fortsätter den, med femton stycken fantasieggande och säregna noveller om Malmös framtid. Här blandas debutanter med etablerade författare. Malmö ska brinna, sprängas, dränkas, men gång på gång återuppstå i nya skepnader. Läsaren kommer få ta del av svek och försoning, kärlek och hat. Stifta bekantskap med besatta forskare, frivilliga och ofrivilliga tidsresenärer, klimatflyktingar och kentaurer. Knarkare och trygghetsministrar. Levande döda. Förövare och offer. Alla ska de berätta sina historier om sina liv i Malmö 2048.

En tankeväckande antologi, som inte bara djupdyker i det fantastiska, utan även ger oss en inblick i hur vi just nu ser på vår framtid, på Malmös framtid.

Just. Passar helt perfekt. Underbart.

Nu vill jag bara börja läsa.

Stör mig inte.


ISBN: 978-91-519-1373-5


Tusen tack för rec.ex. Johan Agorelius / Svensk Sci Fi!


söndag 24 november 2019

En smakebit på søndag: Ur led är tiden

Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Kände att det var hög tid för en bok av Dick igen. Så tomt det kommer att kännas när det inte finns några titlar kvar att läsa av denna författare, sen kvarstår endast en oläst som biblioteket har att låna ut (men fler titlar finns ju förstås därutöver).

Den här gången är det dags för Ur led är tiden av Philip K. Dick. Har på kort tid läst över halva boken, smakbitarna hämtas lite mer från början. Kunde inte välja en av två, så båda fick bli med.


Sidan 40-41:

"Inget hände. Inga ljud någonstans. Barn, bilar, vinden; allt var borta.
   Femtiocentmyntet sjönk ner genom träet i disken. Det försvann.
   Jag dör, tänkte Ragle. Eller något åt det hållet.
   Skräcken högg tag i honom. Han försökte tala, men läpparna rörde sig inte. Fångade i tystnaden.
   Inte nu igen, tänkte han.
   Inte nu igen!
   Nu händer det igen.
   Kiosken föll sönder. I molekyler. Han såg molekylerna, färglösa, utan egenskaper, som format den. Sedan såg han genom den, han såg höjden där bakom, träden och himlen. Han såg kiosken försvinna tillsammans med expediten, kassaapparaten, juicekylaren, kranarna för Coca-Cola och soda, islådan med flaskor, korvgrillen, senapsburkarna, hyllorna med glasstrutar, raden av tunga runda metallock som låg skyddande över de olika kylbehållarna med glass.
   På dess plats låg en papperslapp. Han böjde sig ner och tog upp papperslappen. Där stod tryckt med stora bokstäver: 
KIOSK 
Han vände sig om och gick ostadigt tillbaka, förbi lekande barn, förbi bänkarna och gamlingarna."


Sidan 45:

  "Ord, tänkte han.
   Ett centralt filosofiskt problem. Ordets relation till tinget... vad är ett ord? Ett slumpartat tecken. Men vi lever i ord. Vår verklighet är bland ord, inte föremål. Det finns inga föremål; skapelser i medvetandet. Föremålsmässighet... en känsla av substans. En illusion. Ord är mer verkliga än de föremål de representerar.
   Ord representerar inte verklighet. Ord är verklighet."


Ur led är tiden (Time Out of Joint) är en dystopisk roman som första gången publicerades i denna form 1959. Här finns återkommande teman kring författarens intresse för medvetandet och verklighetens natur, hur denna "verklighet" tycks bli upplöst kring människorna i deras vardagliga liv. Romanens originaltitel syftar till en replik i Shakespeare's Hamlet:

"The time is out of joint: O cursed spite / That ever I was born to set it right!"

Hamlet ger uttryck för att världen inte är tillräknelig, att allt inte är som det ska, detta efter en chockerande och övernaturlig händelse som förändrat hans sätt att uppfatta staten och universum. Detta stämmer även för Dicks roman från slutet av 50-talet, verkligheten är sannerligen inte tillförlitlig. Något är mystiskt med tid och rum, men hur?

Återigen tycker jag det är synnerligen märkligt att ingen ny upplaga kommit ut sedan den här första svensköversatta från 1990. Även denna boken av Dick framlevde sitt undanskymda liv i bibliotekets källarmagasin. Ur led är tiden är också den värd att bli mer sedd och läst.


Andras smakbitar finns här


onsdag 20 november 2019

"Skräcken på Wakenhyrst" av Michelle Paver

Skräcken på Wakenhyrst av Michelle Paver. Översättare: Carina Jansson. Bokförlaget Semic. Läste boken som bibliotekslån (kartonnage). ISBN: 9789155267414

""Jag vet vad du gjorde."

En gotisk skräckhistoria av Michelle Paver, författare till succéromanen Evig natt. Skräcken på Wakenhyrst är historisk roman. Den är också en spökhistoria, en kärlekshistoria, en berättelse om klass och kvinnors roll och ett mysterium med undertoner av ren, otäck skräck.

I ett bortglömt hörn av England ligger det ståtliga godset Wake's End. Huset står på randen till ett kärr, en mörk våtmark där vassen viskar hemligheter. Här lever Maud, en ensam flicka som har förlorat sin mor. Huset styrs av hennes dominante, stränge far. Maud lockas av vildmarken kring Wake's End, särskilt det mystiska kärret …

En medeltida målning av djävulen väcker någonting till liv. Hemligheter ur det förflutna stiger till ytan. Och tecknen har alltid funnits där. Maud måste kämpa ensam när demoner från hennes fars förflutna ger sig till känna …

Ett skrämmande mästerverk av Michelle Paver."

Skräcken på Wakenhyrst är inte direkt en bok jag vill placera i skräckgenren, såtillvida att det inte handlar om något direkt övernaturligt. Helt klart är det istället en historisk roman som vill synliggöra en rent förfärlig kvinnohistoria fylld av förakt, överlägsen nedlåtenhet och hånfull ringaktning... levererat med hänsynslös härskarteknik. Med ett sådant förflutet gestaltad på det här sättet är det inte konstigt att något så djupt rotat är svårt att helt komma tillrätta med. Vi får nog vara rätt tacksamma att vi kommit så långt som vi har gjort ändå, med tanke på hur helt annorlunda det var för inte alltför länge sedan. Det handlar mycket om klass, religion och läkevetenskap. Kvinnoföraktet finns där, och vi kan inte frånsäga oss den historia vi har bakom oss, eller de skrifter som fortfarande sätter sin prägel. Men att göra något synligt gör det förstås mer begripligt. Detta tycker jag Michelle Paver lyckas med, även om det inte riktigt var vad jag förväntade mig, liknar ju inte författarens tidigare spökromaner.

Dagboksromaner är något jag inte gärna läser, Skräcken på Wakenhyrst är till viss del en sådan, men anteckningarna (kallade man det verkligen dagboksanteckningar för "inlägg" förr?) är integrerade i texten på ett smidigt sätt som inte stör läsflytet. Tron på demonologi är otäck och hör väl antagligen till en del av teologin (förhoppningsvis inte alls i nutid?). Möjligen blev detta lite väl djupgående utforskat i en sådan här roman, kändes övermäktigt på något vis. Boken bjuder på spännande dramatik och oväntade twister, trots att handlingen fortskrider i ganska maklig takt. Efterordet på slutet kompletterade utmärkt, uppskattar oftast när det finns ett sådant som t.ex. förklarar olika paralleller till verkligheten och författarens efterforskningar.
Miljöbeskrivningarna lämnar inget övrigt att önska, gillar Pavers sätt att locka fram det stämningsfulla. Varje kapitel inleds med vackra små illustrationer som förhöjer just den där speciella stämningen. Karaktärerna är färgstarka och deras agerande väcker alla möjliga sorters känslor.

Boken var bra, men inte vad jag hade förväntat mig. Tror författaren kommer att nå en annan sorts läsekrets med just denna historiska roman, d.v.s. läsare som oftast väljer bort skräckgenren.

Betyg: 3/5

Andra bloggare om Skräcken på Wakenhyrst:
Läsa & Lyssna
Annas bokblogg


tisdag 19 november 2019

"Livet som en dyslektiker" av Cecilia Poulsen

Livet som en dyslektiker av Cecilia Poulsen. Förlag: Type and Tell. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789176838716



"Cirka 5-8 procent av Sveriges befolkning har idag någon form av dyslexi. Detta betyder att cirka 3 barn i en klass på 20 personer har någon form av dyslexi. Många tycker precis som jag att det är super jobbigt att få diagnosen dyslexi. Denna boken är en självbiografi och handlar om hur jag fick min diagnos. Och hur jag har fått kämpa mig igenom min skoltid ihop med min dyslexi. Det har inte varit enkelt. Men nu vill jag peppa andra till att göra samma resa som jag har gjort. Oavsett om man har dyslexi eller inte så kommer man att lyckas i livet med en stark vilja."




Livet som en dyslektiker är 26-åriga Cecilias debutbok där hon berättar om sina egna personliga erfarenheter som dyslektiker.

Väljer att inte betygsätta denna typ av självbiografier, då jag ser det som både ogörligt och irrelevant. Bra att bestämma detta redan nu, för vill absolut läsa fler böcker som denna, d.v.s. självbiografiska böcker skrivna av människor som berättar om hur det är att leva med olika typer av dolda sjukdomar och/eller funktionsnedsättningar (handikapp). Vill gärna försöka, på de sätt jag kan, dra mitt strå till stacken för att uppmärksamma dessa människors berättelser om sina erfarenheter och eventuella problemlösningar.

Cecilia och alla andra som på det här sättet skriver och berättar om sin livssituation hjälper både de i samma eller liknande situationer, och alla andra som behöver förstå vad det innebär att leva med dolda handikapp.
Om man kunskapsmässigt vill veta mer om om just läs- och skrivsvårigheter/dyslexi vill jag hänvisa till Dyslexiföreningens webbplats här. Där finns mycket bra information som grundar sig i aktuell forskning och vetenskap. Observera att rätt professionellt stöd i tid kan reducera problemen med ett funktionshinder som dyslexi.

Boken Livet som en dyslektiker är utgiven genom en digital självpubliceringstjänst och därmed är texten inte redigerad/korrekturläst såsom andra böcker utgivna av vanliga etablerade bokförlag. Uppfattar det som en särskild slags styrka (och oerhört mod av Poulsen!), då det på så vis ger en realistisk bild av problemet som det faktiskt kan se ut. Vi har så lätt för att alltid försöka dölja och putsa till våra fasader, men då får ju heller ingen veta hur det oförfalskat egentligen är, och ingen blir på det sättet mer upplyst om den verkliga situationen. Den här ganska enkla (men ändå ofta förbisedda) tanken som kom till mig när jag läste boken kändes viktig att nämna.
Cecilia Poulsen berättar i första hand om sin grundskole- och gymnasietid, hur hon med stark vilja och kämpaglöd klarade av dessa år utan att behöva gå om någon klass. Här finns tips, råd och pepp till alla andra som befinner sig i samma situation. Huruvida boken är lättläst för en dyslektiker kan jag tyvärr inte svara på, men det är ingen tjock bok, och kapitlen hålls korta.

Blir för egen del så oerhört glad när det går bra för någon som har varit tvungen att gå igenom sådana bistra erfarenheter som funktionsnedsättningar ofta orsakar. Så ja, den här boken gjorde mig glad, och den kan säkert inge dyslektiker en del av det hopp och stöd de behöver få känna.

"Så till alla er som har en dröm där ute i livet. Kom ihåg att aldrig ge upp. Utan att ska man lyckas så måste man ibland kämpa lite extra för att klara det. Och alla kan vi inte allt men alla är vi bra på något."

Sidan 61; Livet som en dyslektiker av Cecilia Poulsen

Starkt gjort Cecilia! Tack för att du på det här viset låter oss få ta del av din historia.❤

Och så förstås, till alla er andra: Läs!

Tidigare blogginlägg med en smakbit ur boken finns här.

Andra bloggare om Livet som en dyslektiker:
Villa Freja


"Höstväsen - skräckberättelser" (olika författare)

Höstväsen - skräckberättelser av Lena Ollmark, Anders Fager, Alex Haridi, Kerstin Lundberg Hahn, Madeleine Bäck, Magnus Nordin och Niklas Krog. Förlag: B Wahlströms. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789132181399

"Hösten är tiden då skuggorna breder ut sig över både stad och land. Är du ensam där i mörkret - eller finns det något som rör sig vid din sida? Något som vakar och följer dig på avstånd? Hösten är deras tid, det är skördetid. Det är då otäcka väsen vågar sig fram. De vill ha upprättelse, ta plats eller bara mätta sin hunger. I sju skrämmande noveller möter vi höstens vänner och varelser, en samling kusliga berättelser från gränslandet mellan vår verklighet och en dunklare värld.

Skräck- och kuslighetsmästarna Anders Fager (Samlade svenska kulter), Alex Haridi (Huset mittemot), Kerstin Lundberg Hahn (Barnkolonin), Madeleine Bäck (Vattnet drar), Magnus Nordin (Hemsökta), Niklas Krog (Nattbuss 198) och Lena Ollmark (Inmurade) har tillsammans skapat en samling mörka berättelser om kärlek, sorg, hat, förbjudna tankar och fruktansvärda monster.

DE SAKNADE av Lena Ollmark
Hundratals människor försvinner varje år spårlöst i Sverige. Var tar de egentligen vägen och vem letar efter dem?
STILLA LIGGER KYRKSJÖN av Niklas Krog
Petters längtan efter Frida visar sig kunna väcka både ömhet och okontrollerad ilska. Och slumrande odjur.
NEW VIEW av Madeleine Bäck
Tänk att med filterlinser kunna förvandla vardag till skräck på nätet. Men vad skulle du göra om filmen blev blodig verklighet? Hur stoppar du en lek där ondskan tagit över?
DEJTA MED LIAM av Anders Fager
I en storstad kan människor försvinna. Det vet Liam. Han har ett uppdrag, men något har kommit i vägen. Vad gör man med en längtan efter närhet samtidigt som något under jorden hungrar efter kött?
ALLA HELGONS DAG av Alex Haridi
Ett harmlöst skämt eller en förbannelse och önskan om ond bråd död? Välj dina ord och handlingar väl på alla helgons dag.
DET SOM EXISTERAR av Kerstin Lundberg Hahn
Studera ditt andrahandskontrakt noga. Och kanske också byggnadens historia. Finns existenser som vi människor inte kan uppfatta? En filosofisk fråga, ända tills det okända närmar sig just din dörr.
NATTSKÖTERSKAN av Magnus Nordin
I dödens väntrum, sjukvårdens sista anhalt: Något omänskligt och skrämmande rör sig genom de slitna sjukhuskorridorerna. Något som vet vem som står på tur."

Boken är kategoriserad till läsålder 12-15 år. Hade själv god behållning av novellerna (läser gärna böcker inom skräckgenren och spökhistorier), vågar nog därför påstå att den även kan rekommenderas till vuxna läsare, speciellt då den där kategorin "unga vuxna". Höstväsen är en trevlig mix av välskrivna noveller med variation. Samtliga noveller håller hög kvalité och beroende på olika tycke och smak finns här nog åtminstone något som passar.

För egen del var jag inledningsvis intresserad av hur Anders Fager och Madeleine Bäck skrev, men mina favoriter bland novellerna blev slutligen några helt andra. Samtliga författare, som bidrar med varsin novell i denna antologi, var för mig tidigare olästa. Återigen: Alltid en bra sak med novellsamlingar är förstås att upptäcka nya författare.
Min favoritnovell i Höstväsen blev Nattsköterskan. Topp! Effektiv rysare med förträffligt bra framställd sjukvårdsmiljö och nattarbete i sådan. Härligt kuslig med den rätta stämningen som skall infinna sig för en lyckad spökhistoria. Blev dessutom påmind om att läsa Magnus Nordins YA-bok Hemsökta, nämnde den i ett tidigare blogginlägg här.

Kort och gott: Perfekta noveller att kura skymning tillsammans med när de gråmulna dagarna blir allt kortare. Om du tycker verkligheten är alltför skrämmande just nu, låt det då bli en liten tröst att den hade varit snäppet värre med övernaturliga höstväsen, såsom exempelvis elaka spöksköterskor och svarta madamer. Du behöver heller inte hålla köttätande tentakelmonster på gott humör eller konfronteras med andra okända existenser. Eller?

En smakbit ur Höstväsen finns här.

Betyg: 4/5

Anda bokbloggare om Höstväsen:
Tusen sidor
Eli läser och skriver
barnboksbloggen


måndag 18 november 2019

"Ruinerna" Scott Smith

Ruinerna av Scott Smith. Översättare: Olov Hyllienmark. Bazar Förlag. Läste boken som bibliotekslån (pocket). ISBN: 9789170281389

"Tre veckors festande och slappande i Cancún. Det är vad fyra amerikanska backpackers planerar att göra i Mexico. Men inget blir som de tänkt sig. Ruinerna är en klibbig, krypande djungelrysare som Stephen King kallat för "Århundradets bästa skräckroman".

När en nyfunnen väns bror plötsligt försvinner ser de fyra vännerna det som en möjlighet till äventyr och bestämmer sig för att hjälpa till med sökandet. Med kurs på en ruin från mayatiden beger de sig ut i djungeln. Men det som är tänkt som en spännande utflykt förvandlas snart till en mardröm något okänt och skräckinjagande lurar på deras väg.

Ruinerna är lika mycket en psykologisk studie av samspelet mellan vanliga människor när de utsätts för extrem stress, som en skildring av ett okänt, krypande hot. Den klibbiga, närmast outhärdliga djungelhettan är klaustrofobisk och bidrar till att stegra ångesten och undergångskänslan. Läsaren blir så skickligt indragen i historien att man till slut känner sig lika fångad som bokens karaktärer. Tänk en kallsvettig skräckversion av The Beach i Mexicos djungel, eller en variant av Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Stephen King kallar Ruinerna för århundradets bästa skräckroman och menar att den kommer att göra för djungelsemestrar vad Hajen gjorde för badstränder 1975."

Hajpat så det förslår, åtminstone upplever jag det så för egen del vad gäller texten ovan.

Det som först och främst lockade mig att läsa Ruinerna var just den där nämnda psykologiska studien "av samspelet mellan vanliga människor när de utsätts för extrem stress". Sådant intresserar mig. Men visst, det får gärna vara placerat i en rysare också. Är för egen del inte alltför förtjust i skräckromaner där det skräckiga innebär självskadebeteende, rotande i sår och avkapade kroppsdelar. Dessutom vill jag nog gärna ha något slags hopp, trots undergångskänsla, här är utgången liksom given. Man inser en aning för tidigt att allt kommer att gå åt fanders. Så nej, Ruinerna var inte en roman i min smak. Hade dessutom svårt att känna tillräcklig sympati med någon av karaktärerna, kan ju vara en fördel vad gäller helhetsuppfattningen om man gör det.

På plussidan: Läste klart och undvek skumläsning, de inlevelsefulla miljöbeskrivningarna var utmärkta och själva idén var klart spännande. Så okej ändå, helt okej.

Betyg: 2/5

Andra bloggare om Ruinerna:
Ett hem utan böcker


torsdag 14 november 2019

"En sång för Hedda" av Annika Estassy

En sång för Hedda av Annika Estassy. Förlag: Norstedts. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789113096872

"Mindre än två veckor före jul erbjuds Lina Sundell ett avgångsvederlag av sin chef i stället för den befordran hon hoppats på. I ren ilska tackar hon ja och bokar genast en tangoresa till Buenos Aires. När Linas biologiska pappa, som hon trodde var död, står livs levande framför henne på Kastrup flygplats samtidigt som mamma Hedda bryter handleden uppe i Måneby, bestämmer sig Lina hastig och lustigt för att åka upp till familjens gästgiveri och hjälpa till med julfirandet. Men också för att avkräva modern sanningen bakom den återuppståndne fadern. Vad hände dem emellan egentligen?

Mamma Hedda har å sin sida inte det lätt. Oron över gästgiveriets framtid och all stress inför julen gör henne både trött och förvirrad. Vem ska ta över verksamheten när hon inte längre orkar? I En sång för Hedda återvänder Annika Estassy till det lilla samhället Måneby från Gröna fingrar sökes och bjuder på en berättelse om kärlek, frigörelse och försoning och modet att göra en nystart i livet."

Vad jag kanske inte riktigt insåg från början var att den här boken tillhörde den serie som inleddes med Gröna fingrar sökes, men så är det. Båda romanerna utspelar sig till största del i ett litet fiktivt norrländskt samhälle, ett sorts feelgood-samhälle jag kommit att trivas med. Uppskattade första delen i serien, och denna senaste ännu mer. Hoppas såklart få komma tillbaka till Måneby och kanske även få träffa en framtida Hedda och Lennart (eller någon av deras barn och barnbarn) på något hörn? I En sång för Hedda får vi åter möta Agnes från Gröna fingrar sökes. Agnes befinner sig i livets slutskede och författaren lyckas gestalta det hela på ett både stillsamt sorgligt och medmänskligt fint sätt. Den enas livshistoria vävs skickligt in i nästa, och ni som liksom mig uppskattade föregående bok bör naturligtvis inte missa denna uppföljare.

Det hela kretsar kring ett familjedrama med relationsförvecklingar; syskonrelationen, en knepig relation mellan mor och dotter; allas viljor och åsikter som spretar åt olika håll. Undanträngda omständigheter, gamla hemligheter och konflikter kommer upp till ytan inför och under en julhelg. Familjesammankomsten fångade upp mitt intresse och jag blev nyfiken på hur allt skulle fortskrida när alla samlades i Måneby inför julhelgen. Heddas symtom och initiala sjukdomsförlopp framställdes äkta, såsom man kan tänka sig är verklighetsnära för hur det kan vara.

Upplevde karaktärerna trovärdiga med ett markant undantag för en sidokaraktär. Linas nyinflyttade granne i Malmö - där romanens handling startar - var väl den mest osannolika man kan tänka sig. Veronika, handläggare på [...] ... ska man skratta eller gråta när det blir såhär bakvänt och verklighetsfrämmande i samtida prosa? Men bortsett från detta så tyckte jag riktigt ovanligt bra om denna andra bok i Månebyserien, det mesta därutöver hade faktiskt en sorts må bra-effekt. Även om jag för egen del inte riktigt hänger med i tiden vad gäller ny teknik, moderna trender och designade livsstilar, finns här många allmängiltigt tidstypiska detaljer som tycks rätt träffsäkra och smålustiga. Flera roliga scener lockade fram äkta leenden emellanåt, precis som det ska vara. Hur det lilla landsortssamhället Måneby skildras - med dess miljöer, människor och sociala liv - är i detta sammanhang bara fullständigt utmärkt. Ger mersmak.

Texten delas upp perfekt. Kapitlen är lagom långa och med jämna mellanrum dyker små inledande "citerade" horoskoptexter upp, vilka leder vidare till nästa händelsekedja. Detta ger såklart extra stämning och en förväntansfull effekt. Ett passande avslut tycker jag också är viktigt för en fungerande feelgoodroman, och här lyckas det helt brilliant! Att som Hedda vara ateist skulle i min mening vara helt omöjligt i ett sånt läge.

En sång för Hedda är en typisk julroman och den förmår väldigt väl att ge den där speciella julstämningen som många söker. Här har ni bästa säsongstipset! Lämpar sig även utmärkt som bokklapp under granen, för de vilka söker dylikt såhär års.

Måneby vill jag som sagt besöka igen, önskar mig fler turer dit!😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bloggare om En sång för Hedda:
Villa Freja
Nilmas Bokhylla
hyllan


onsdag 13 november 2019

Dagens bokpost: Livet som en dyslektiker



Livet som en dyslektiker
av Cecilia Poulsen


Snabb leverans av posten! Boken som kom idag var alltså väntad och jag kommer såklart att börja läsa den redan ikväll. Innehållsbeskrivning som följer:

"Cirka 5-8 procent av Sveriges befolkning har idag någon form av dyslexi. Detta betyder att cirka 3 barn i en klass på 20 personer har någon form av dyslexi. Många tycker precis som jag att det är super jobbigt att få diagnosen dyslexi. Denna boken är en självbiografi och handlar om hur jag fick min diagnos. Och hur jag har fått kämpa mig igenom min skoltid ihop med min dyslexi. Det har inte varit enkelt. Men nu vill jag peppa andra till att göra samma resa som jag har gjort. Oavsett om man har dyslexi eller inte så kommer man att lyckas i livet med en stark vilja."



På Svenska Dyslexiföreningens webbplats finns utförlig information om läs- och skrivsvårigheten dyslexi. Detta är väl bl.a. viktigt att belysa (citerad text hämtad från webbplatsens sida som ger svar på frågan; "Vad är dyslexi?"):

"Dyslexi är inte kopplat till intelligens. Albert Einstein, John Lennon och Selma Lagerlöf får representera alla de dyslektiker som lämnat bestående bidrag till vårt vetenskapliga och kulturella arv."

Livet som en dyslektiker är 26-åriga Cecilias debutbok där hon berättar om sina egna personliga erfarenheter som dyslektiker.


ISBN: 9789176838716


Hjärtligt tack för recensionsexemplar Cecilia Poulsen!


söndag 3 november 2019

En smakebit på søndag: Döden och livet efter detta


"Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig."

Ur Devotions upon Emergent Occasions (1623), Meditation XVII, John Donne


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar idag smakbit från Döden och livet efter detta: En kronologisk resa från kremering till kvantuppståndelse av Clifford A. Pickover. 1969; "On Death and Dying", sidan 183:

  "Hennes tidiga intresse för döden och döende tog form när hon besökte koncentrationsläger från andra världskriget. I Majdanek, ett polskt förintelseläger, fick hon syn på fjärilar som fångarna ristat in i väggarna innan de dog:

Det började i Majdanek [...] där jag försökte se hur barn hade gått in i gaskamrarna efter att ha förlorat sina familjer, hem och skolor. [...] Väggarna i lägret var fulla med bilder av fjärilar som dessa barn hade ritat. Det var obegripligt för mig. Tusentals barn på väg in i gaskamrarna och det är detta budskap de lämnar efter sig – en fjäril.

År 1962 bjöd hon in en tonårsflicka som var döende i leukemi till en av sina föreläsningar, och detta gjorde ett djupt intryck på henne och hennes studenter. Medicinstudenterna i publiken frågade om flickans blodtester och andra medicinska spörsmål. Flickan sa till dem att de var galna. Varför ställde de inga frågor om hur det kändes att aldrig kunna drömma om att gå på skolbalen eller över huvud taget bli vuxen? Varför berättade läkare aldrig sanningen för henne? I slutet av föreläsningen grät studenterna. Elisabeth Kübler-Ross nickade och sa till dem att de nu visste hur man känner medlidande.
   I sin bok On Death and Dying (1969) framförde Kübler-Ross hypotesen att döende patienter ofta genomgår fem stadier av sorg: förnekelse, ilska, köpslående, depression och slutligen acceptans."



Andras smakbitar finns idag här