"Ett berg högre än Everest" av Jon Krakauer

Ett berg högre än Everest av Jon Krakauer. Översättning Jan Järnebrand. Beskrivning hämtad från bokus:

"Ingen kan som Jon Krakauer levandegöra bergsbestigningens dramatik och lockelse.
Här får vi följa honom uppför frusna vattenfall och lodräta klippsidor, på K2, Mount McKinley och Eigers fruktade nordvägg. Men Krakauer skriver också om klättring i kanjoner, om vinterflygning i Alaska, om sin egen (dumdristiga) solobestigning av den fruktade klippelaren Devils Thumb, om Chamonix (världens centrum för livsfarliga sporter), om hur det är att vara instängd i ett tält under en veckolång snöstorm, om de originella engelska tvillingbröderna Burgess (som slåss, dricker och klättrar med samma entusiasm), om huruvida Mount Everest verkligen är världens högsta berg.

Jon Krakauer slog igenom som äventyrsskildrare på hög nivå med Tunn luft, en redan klassisk skildring av en bestigning av Mount Everest i maj 1996 som slutade i katastrof. Krakauer nådde toppen och överlevde, men nio människor omkom. På svenska finns även In i vildmarken."

I förordet nämns som en slags "varudeklaration" att boken inte ställer frågan "Varför skulle en normal människa vilja göra något sådant?", d.v.s. syssla med bergsklättring. Däremot menar författaren sig vilja slå hål på myten om att människor som dras till denna högrisksport är smått "rubbade" och att de som läser boken även bättre skall förstå varför folk klättrar samt varför de blir besatta av klättring. Rubbade har jag nog inte tänkt att bergsklättrare är, däremot fick man ju som grundläggande medicinsk kunskap lära att extrema spänningssökare ofta har lägre halt av enzymet MAO och för en sådan krävs enormt mycket mer än en spänningsroman för att känna sig tillfreds med tillvaron. Så visst är det intressant att läsa en bok om bergsklättrare av en bergsklättrare, som dessutom är en fantastisk skribent.

Har nu läst mig igenom alla översatta böcker av Jon Krakauer, och hade önskat det fanns fler, för som författare kan han verkligen konsten att skriva på ett fängslande sätt, ofta väldigt ärligt, djupgående och beskrivande, utan att bli tråkigt. I Ett berg högre än Everest saknar man dock djupet, trots att jag som vanligt blir imponerad av förmågan att förmedla de äventyrliga upplevelserna (man måste inte vara insatt i bergsklättring för att läsa den, visste för egen del inte ett skvatt om sådant innan Krakauers böcker). Boken är visserligen skapad av elva artiklar (plus en tolfte skapad för boken) tidigare publicerade i tidskrifter under 80-talet, och man får förmoda att stilen bättre attraherar läsare till den typen av media kanske?

Innehåll förutom förordet: Eigerdrömmar, Gill, Valdezis, Att vara fast i tältet, Flygarna i Talkeetna, Club Denali, Chamonix, Kanjonklättring, Ett berg högre än Everest?, Pojkarna Burgess, Dålig sommar på K2, Devils Thumb.

"Mord i Guds namn" av Jon Krakauer

Vad gäller Mord i Guds namn - En berättelse om våldsam tro - av Jon Krakauer, kan man först och främst undra varför den här boken varit så dåligt uppmärksammad (utgiven i svensk översättning 2003)? Det är ju högst angeläget och viktigt att uppmärksamma sådant här som tydligen hänt och varav en del fortfarande försiggår, fast jag knappt vill inse det. Visst är det hela förbluffande och alldeles oerhört hemskt, men inte bör man väl ändå blunda för sekterism och fundamentalism, religiös fanatisk extremism?

Boken ger en omfattande, utförlig och genomarbetad redogörelse för mormonismen i USA, allt från och med den unga religionens instiftande av Joseph Smith år 1830 och fram till 2000-talet.
I fokus står ett bestialiskt dubbelmord begånget 1984, av två bröder tillhörande en mormonsk sekt. Bröderna påstod sig ha begått morden efter en uppenbarelse och allt enligt order från gud, offren var deras svägerska och hennes 1-åriga dotter.

Religiös fanatism står bakom krig, ofattbart hemska våldsdåd, brott mot lagen som ibland förblir ostraffade, lögner, kvinnoförtryck, arrangerade äktenskap, polygami, barn som far illa och utnyttjas... allt i guds namn. De gudomliga uppenbarelserna är många och dess profeter tycks övertyga sina religiösa anhängare om de mest sanslösa egendomligheter.
Visserligen är jag själv ingen troende människa och kanske religiositeten har betydelse för om man helst inte vill kännas vid avarterna och de psykologiska aspekterna vad gäller religionen när den blir fanatisk, när ansvaret för individens handlingar läggs på någon högre gudomlig makt? Inte alls kunnig i saken och kan därför inte ta ställning till det.

Krakauer lägger fram en avslöjande, väl underbyggd och skickligt berättad historia om mormonerna i amerikanska Västern, Kanada och Mexiko, genom att söka upp platserna och intervjua människorna, ta del av skriftlig dokumentation. Det är väldigt intressant, såklart förfärligt otäckt(!) och lärorikt, man blir lite klokare. Flera kartor i boken illustrerar mormonernas folkvandringar och jag har på kuppen definitivt lärt mig mer om Amerika både geografiskt och om landets historia.

Trots att det är mycket att ta till sig och ha i huvudet vad gäller namn, platser, historiska händelser, o.s.v, tappar man ändå inte tråden, det här var en bok jag lusläste och trots att den bitvis gjorde mig rent illamående gick boken svårligen att lägga ifrån sig. När den var utläst hade man en önskan att få veta hur det gick sen, efter 2003, hur är det idag? Försökte luska lite genom att googla och kom i varje fall fram till att Warren Jeffs (som i boken nämns som ledare - fr.o.m år 2002 - för det mormonska samfundet "Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga") greps, arresterades och slutligen dömdes för incest samt för att ha arrangerat giftermål mellan minderåriga flickor och äldre gifta män. Flertalet av Warren Jeffs omkring 70 fruar skall ha varit minderåriga. Så förtvivlat vidrigt.

Vad jag förstår skall en filmatisering baserad på boken Mord i Guds namn ha varit påtänkt, men som det verkar blev det sen istället en dokumentärfilm, Prophet's Prey, kring mormonerna med fokus på Warren Jeffs.



Hur bedrövligt hemskt det än är att läsa om verkliga ruskigheter i vår värld, hoppas jag ändå att fler försöker läsa Krakauers Mord i Guds namn. Vad är det som får människor att bli kvar i eller söka sig till fundamentalistiska religiösa församlingar, och sen som så ofta är fallet acceptera det oacceptabla då tron och religionen sätter sig över lagen och blir ond? Läs boken, bli lite klokare, jag blev det.

Andra bokbloggare om Mord i Guds namn:
Boktipset

"Tunn luft" av Jon Krakauer

Tunn luft av Jon Krakauer. Nu visade det sig att denna bok bara finns tillgänglig som ljudbok, såvida man inte kan tänka sig att låna på bibliotek eller köpa begagnat. En länk till ljudboken (på bokus) finns för den som är intresserad längst ned i detta inlägg.

Ett här tidigare publicerat blogginlägg om boken kan man ta del av på denna länk. Där har även bäddats in en trailer för filmen som boken ligger till grund för.

Som journalist fick Jon Krakauer i uppdrag att delta i en expedition vars mål innebar att bestiga Mount Everests topp och därefter skriva en artikel. Den 10 maj 1996 uppfyllde han detta mål, men det visade sig bli en expedition som skördade flera liv, en stor tragedi p.g.a en våldsam storm (och troligen ett antal felaktiga beslut). Det menades efteråt vara den svartaste dagen i Mount Everests historia.

Själv kände jag inte alls till att toppexpeditioner vid Mount Everest var kommersiella och det var rent förfärande att ta del av att även oprofessionella förmögna människor deltar (för det är inga struntsummor som deltagare till dessa expeditioner får betala). Finner det hela orimligt och blir bara bedrövad av att läsa om detta vansinne. Exploateringen, nedskräpning och miljökonsekvenser är också upprörande, liksom den likgiltighet som tycks uppstå inför döda och döende människor som klättrarna passerar, fotograferar, bara lämnar där. Man måste nog också (förutom vansinnet i sig) vara en särdeles självisk människa för att genomföra något dylikt. Rentav förstår jag inte hur dessa toppexpeditioner kan tillåtas överhuvudtaget.

Känner mig väldigt tveksam till om det kan vara riktigt rätt att skriva en sådan här bok om en händelse där det finns så många svårt traumatiserade, både överlevande skadade och anhöriga till avlidna. Visst fanns det säkert deltagare inom expeditionerna som inte alls borde vara där (t.ex. den där förskräckliga amerikanska överklassdamen), men att delvis försöka finna syndabockar bland överlevande och döda, förstår inte riktigt vitsen med det. Det bra med boken är ju förstås att den belyser ett område som säkert de flesta inte känner till och man undrar i sitt stilla sinne: "Finns det verkligen ingen som kan sätta stopp för dessa expeditioner?". Människan kan vara riktigt svår att förstå sig på ibland.

Trots att jag läste denna bok med stor ilska över människors galenskap var det en värdefull insikt. Kanske borde författaren ha väntat med att skriva den och låta en längre tid passera efter händelsen innan det verkställdes? Allt för många tankar går runt runt och vissa händelser ältas i absurdum. Möjligtvis bidrar det till att bli mer autentiskt så, men sannerligen jag vet? Blir boken terapeutisk för de berörda? Blir den lockande (ve och fasa om så är fallet!) för klättrare/förmögna publicitetshungriga? Blir den varnande och en källa för att stävja dessa dödsexpeditioner? Tja, det sistnämnda tycks ändå inte ha inträffat, tyvärr.

"In i vildmarken" av Jon Krakauer

Jon Krakauer berättar om detta märkliga levnadsöde i In i vildmarken, gör en grundlig "utforskning" av, för att kunna återskapa, förklara. Kan inte annat tycka än att det är en fantastisk prestation författaren gör då han tar sig an att skriva om denna händelse, vad som ledde fram till den, och detta så hänsynsfullt med stor varsamhet och respekt inför de efterlevande/anhöriga.

Många frågor som man fick då man såg filmen, får man delvis förklaring till då man läser boken. Egentligen är det ogörligt att skriva ett omdöme om en sådan här bok. Slutet känns så oerhört sorgligt, och när man läst den färdigt lägger man den ifrån sig och det uppstår ett tomrum som fylls av tankar.

Vad kan jag annat säga än att det är en bok som verkligen rekommenderas att läsas?