"Sirius", Olaf Stapledon

Sirius, Olaf Stapledon. TiraTiger Förlag. Översättare: KG Johansson. Antal sidor: 260. Utgivningsdatum: 2024-05-29.

Recensionsexemplar

"Engelsmannen Olaf Stapledon (1886 – 1950) är mest känd för sina romaner Last and First Men (De sista och de första människorna) och Star Maker (Stjärnskaparen) men skrev flera romaner till. De mest omtalade av dessa är Odd John – om en pojke som föds med övernaturliga krafter, vilket gör att han inte bryr sig om mänskliga konventioner – och Sirius, här för första gången i svensk översättning.

Sirius berättar om hur forskaren Thomas Trelone med hormoner och kirurgiska experiment skapar en ”superhund”, som behärskar mänskligt språk och mänskligt tänkande. Sirius kommer under hela sitt liv att slitas mellan sina instinkter som hund och sitt mänskliga intellekt, och drabbas dessutom av förföljelse från människor som anser den talande hunden vara en styggelse. Boken är en stillsamt ömsint saga om problemen med att vara annorlunda och till slut ta ställning för vem man innerst inne är, och samtidigt en studie i människors rädsla för det okända."

 

Stjärnskaparen läste jag med stor behållning. Sirius uppfattade jag som en synnerligen märklig bok. Filosofen Stapledon utforskar frågorna kring vad det innebär att vara människa (helt okej) genom en berättelse om ett djurexperiment (inte okej). Att experimentera med skapelsen för att förändra den är så otroligt vanvördigt och destruktivt, oavsett djur eller människa. Redan där fick jag taggarna utåt. Den här texten (som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån) förklarar vad jag menar:

"Ingen frågade dig; vill du bli stark och smidig eller sjuk,
vill du bli hård och kantig eller mjuk.
Nej, det var ingen som frågade.
Men nu är du född, och nu är du här,
du måste bara vara just sådan som du är.
Du måste väl göra det bästa som du kan
och bli en liten människa som går an."

Så, nej, jag gillade inte denna roman även om man till dess fördel kan konstatera att det är en spekulativt fiktiv och filosofisk historia av äldre sort (från 1944) som faktiskt åldrats rätt väl. Den tog mig ett tag att traggla igenom, intresset kändes svalt för en filosofiskt sinnad hund som med tiden får en underlig relation till den människa (forskarens dotter) han växt upp tillsammans med.

Nå, så här är det: Hunden Sirius blir resultatet av styrd avel, kirurgi och biokemiskt genom t.ex. injektion av hormoner. De omfattande experimenten leder till mänsklig intelligens i en hundkropp, en varelse som varken tillhör en djurvärld eller människovärld, en talande (jo, tyvärr!) superintelligent walesisk fårhund. Hunden uppfostras tillsammans med forskarens (hundens "skapare") dotter Plaxy. Fann inte någon särskild sympati för varken Sirus eller Plaxy, även det ett minus förstås. Att berättelsen får en tragisk utveckling är nog inte så svårt att förstå. Till viss del får jag associationer till Frankensteins monster.

Om man som mig är god vän med hundar (och då menar jag verkligen hundar som just hundar) bör man ändå ta sig en närmare titt på den här boken, tycker jag, oavsett mina negativa åsikter ovan.

"Gästerna", KG Johansson

Gästerna, KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 203. Utgivningsdatum: 2024-04-12. 

Rec.ex.

 

"Den största dagen i människans historia har kommit. För första gången har vi fått besök från en annan värld. Gästerna kommer i hundratals enorma rymdskepp. De talar alla mänskliga språk, och de berättar att de är här för att hjälpa oss lösa våra problem. De är sympatiska och attraktiva – och de är nästan identiskt lika oss själva. Det är bara en enda liten detalj som gör vissa människor tveksamma …"

Hur skulle det vara att få "gäster" från en annan planet? Våldgäster med onda avsikter, eller en mer fredlig sort som t.o.m. kanske vill oss märkliga människor väl, utan bestämd baktanke? Naturligtvis ett vanligt scenario som vi antagligen aldrig får nog av?

YA science fiction skall detta vara. Den inledande händelseutvecklingen är vacker och gåtfull på ett suggererande sätt. Berättarperspektivet växlar mellan huvudkaraktärerna och kapitlen är bekvämt korta och händelserika. Man kommer fort in i storyn som till att börja med upplevs fängslande, ryktesspridningen angående "gästerna" tar fart och den godtrogna stämningen torde väl rimligtvis vackla mer än den gör. Dock gillar jag inte allt.

Johansson är en utmärkt sf-författare, inget tu tal om saken, men den här gången tyckte i varje fall jag att det blev väl mycket insinuerande och övertydligt woke-agiterande, en slags fiktiv propaganda för att passa in. Blev faktiskt ganska besviken.

Den här "recensionen" var svår att skriva. Men ger inte avkall på min ärlighet och min egen upplevelse av det jag läser. Kan inte be om ursäkt för det.

"Utpost : första boken", Dmitrij Gluchovskij

Utpost : första boken, Dmitrij Gluchovskij. Förlag: Erstatz. Översättare: Karin Andrae. Antal sidor: 361. Utgivningsdatum: 2023-05-30.

"Första delen av två av Gluchovskijs nya dystopi.

I det krigshärjade Moskoviet ligger en liten by vid den kontaminerade floden Volga, en sista utpost mot vildmarken i öster. Bron över till den utplånade staden Jaroslavl bevakas dygnet runt, fastän befälhavaren hävdar att världen öster om Volga ligger öde. Varför stirrar vaktposterna så intensivt in i den täta dimman? Inte en levande själ har korsat bron på årtionden. Tills det en dag dyker upp en präst …

Ur Utpost: »Polkans utpost är tydligen den sista längs järnvägen. Garnisonen har till uppgift att försvara Moskvarikets östra tillfart, och de edsvurna soldaterna bevakar bron. De försvarar den från rebeller, eller från nomader, eller från vilda djur – inte ens Polkan vet längre från vilka. I historieböckerna som de tvingar Jegor att läsa slutar allting lugnt och stilla: välstånd, rättvisa, en ny eras gryning. Historieböckerna kommer aldrig fram till den punkt när eran gick över styr och dog. Man får lita på Polkan som säger att folk blev som tokiga, förrädare plundrade landet, huvudstaden tömdes så att den inte kunde hålla kvar utbrytarterritorier. Det var vid den tiden, säger han, som Moskva drog gränsen vid den förgiftade Volga, kommenderade ut en postering till flodbanken, glömde allt om den andra stranden, och tog hand om sina egna affärer. Det fanns en massa att göra. Det som hade varit Ryssland blev Moskvariket.«"

"Dmitrij Gluchovskij, född 1973 i Moskva, är mest känd för sin dystopiska och antimilitaristiska romanserie Metro 2033, som översatts till över 40 språk, sålt över 200.000 exemplar bara i Sverige och över 5 miljoner i hela världen."

    

Handlingen i Dmitrij Gluchovskijs nya dystopi utspelar sig efter ett inbördeskrig i Ryssland.

Först fängslas man av mystiken, en lång inledande uppbyggnad av ett gåtfullt framtidsscenario. Vad döljer sig bortom det kända territoriet i Rysslands framtida imperium, där byn vid utposten ligger på gränsen mot detta okända? Sen dras man in i en mer actionfylld fortsättning fylld av skräck och dramatik. Inklusive metafor för den ryska propagandan.

Gluchovskij bevisar återigen att han är en mästare på att skriva insiktsfull samhällsengagerad post-apokalyptisk dystopi. Intressant även hur vanligt folk visavi byråkratin i Moskva framställs. Väcker tankar såklart.

Bra och inlevelsefulla miljöbeskrivningar, lagom stort och spännande brokigt persongalleri att följa. En skickligt uppbyggd värld som jag nu verkligen vill veta mer om fortsättningsvis i denna bokserie. Det här kan komma att bli av samma klass som Metro-serien, och den romanserien tyckte jag var riktigt bra.

Må Dmitrij Gluchovskij hålla sig säker i sin exil. Såsom det nu är.

Även: Veckans mening, En smakebit på søndag

"Fallet från Eden", E.P. Uggla

Fallet från Eden, E.P. Uggla. Förlag: Bonnier Carlsen. Antal sidor: 220. Utgivningsdag: 2023-01-03.

Recensionsexemplar.

 

"Fallet från Eden är andra delen i E. P. Ugglas gastkramande dystopi om världen efter en dödlig pandemi.

Livet bland eliten i Eden är över för Ava. Hon har flyttats ner till Getsemane. Där kallas hon för ”En fallen ängel”, och det är inte en komplimang. Om tillvaron i Eden handlade om intelligens, är allt i Getsemane fokuserat på träning och fysisk aktivitet.

Ava tvingas anpassa sig samtidigt som hon försöker hitta och befria vännerna Yasmin och Kenji, som bestraffats hårdare än hon.

Men snart inser hon att allt de lär sig i Getsemane syftar till en enda uppgift: Att gå ut i det som finns kvar av den verkliga världen och döda andra människor, med det egna livet som insats."

I uppföljaren till Felet med Eden fortsätter berättelsen om Eden. Ava har hamnat i ett nytt sorts "samhällssystem" och helhetsbilden börjar klarna lite mer, men givetvis inte fullständigt, för ännu en uppföljare är att vänta, cliffhangers finns inför vad som väntar. Böckerna lanseras som "En Hungerspelen för 2020-talet", nu har jag visserligen inte läst Hungerspelen, men får däremot associationer till The Maze Runner eller Metro-serien, även om Ugglas variant också är något alldeles helt eget och långt ifrån någon slags kopia av något annat.

Precis som föregångaren finns här bra karaktärsbeskrivningar och en trovärdighet kring karaktärsutveckling (även om jag fortfarande tycker författaren stigmatiserar hörselskadade via den genomvidriga karaktären Björken), inlevelsefulla miljöbeskrivningar och ett riktigt spännande världsbygge! Inte för att jag är i rätt ålder att bedöma språket, men tror att det är väl anpassat för yngre (ungdomar, unga vuxna) och paralleller till viktiga ämnen i vår samtid ges ett fiktivt fokus. Finns fler bottnar, perspektiv och tolkningar, beroende på om man vill bli uppmärksam på dem eller inte. Något av fantastikens stora fördelar.

Särskilt fängslande läsning blev det med Avas äventyr utanför Eden, den episoden sträcklästes i varje fall i en sittning. Vill inte avslöja för mycket av handlingen i övrigt, eftersom det kan påverka överraskningsmomenten som bör få vara så intakta för er som möjligt.

Så ja, på det stora hela var det en riktigt spännande läsupplevelse också denna gång, även om den här boken tog längre tid för mig att läsa än den första. Men just detta beror nog i hög grad på omvärlden och mig själv, oro stör läsron en aning... vilket förstås är synd, för läsning dämpar även oro. Svårt dilemma.

"Gryning", KG Johansson

Gryning, KG Johansson. Förlag: Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 303. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

 

"Den avslutande delen i en postapokalyptisk trilogi, efter Ljus och Mörker. 2400-talet är mörkt. Krig och katastrofer har avlöst varandra under flera hundra år. I norra Sverige är det fattigt och ödsligt efter att satsningar på miljövänlig konstgödsel och batteritillverkning, hållbara flygbränslen och fossilfria stålverk kollapsade under kriserna. Städerna längs Bottenvikens kust är döende och befolkas till stor del av zhusho, som är avancerade robotar eller konstgjorda människor – ingen tycks veta säkert. Naya föds i en sådan stad och växer upp under en tid när hopplösheten sprider sig. Men hon vill inte ge upp. Och det är alltid mörkast före gryningen."

Första boken Ljus handlade om Anyas liv från 2030-talet och framåt, en tid då klimatförändringarna nått katastrofläge. Mörker landar i 2300-talet och vi möter stockholmspolisen Yana som hamnar i en mordutredning. Den sista och avslutande delen Gryning (eller Gryning : Mörkertrilogin såg jag nu att den även kallas), i denna löst sammanlänkade bokserie, utspelar sig på 2400-talet, här är det Nayas liv och forskning som hamnar i fokus. Anya - Yana - Naya. Ja, ni förstår.

Framtidsscenariot känns suggestivt dystopiskt, allt har verkligen inte gått som planerat där uppe i norr. Själva sakens kärna är fängslande, d.v.s. det om "bruset", zhusho (konstgjorda människor), AI:s, mänskligt medvetande, simulerade världar bortom livet (uppladdade "själar") och så vidare. En vilt fantasifull spekulation över hur det vi upplever omkring oss i dagens situation kan komma att vidareutvecklas till i framtiden. Det underliggande normkritiska är säkert något yngre förstår sig på bättre än mig, och relationsförvecklingar finns för de som gillar sådant.

Berättelsen är utan tvekan en existentialistisk djupdykning. Naya tänker mycket på döden, något som antagligen de flesta gör alltmer med tilltagande ålder och/eller genom sjukdom/trauma, men även generellt i oroliga tider, kris och krig (sorg och lidande) i världen. Finns gott om återkopplingar till både vår verkliga nutid och tidigare två delar i romanserien, som även kan kopplas ihop med andra trilogier av författaren.

Via en sista genomgripande utforskning i Gryning sluts cirkeln. Det känns definitivt klart och fullbordat där med tron på en ljusare och hoppfullare värld. För såklart måste vi fortsätta tro och försöka sträva efter den, även när det känns som allra mörkast...

"Mörker", KG Johansson

Mörker, KG Johansson. Förlag: Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 249. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

 

"Yana är polis i 2300-talets Stockholm, i en värld som försöker hämta sig efter klimatkatastrofer, krig och annat. En ledig morgon väcks hon av sin chef och kallas till polishuset: hon måste genast resa till Gambia för att utreda ett mord på en svensk politiker. Dessutom måste hon göra den utredningen tillsammans med en "medhjälpare", en avancerad och nästan-mänsklig konstgjord människa som är både onödigt intelligent och oroande insiktsfull. Medhjälparen Miko känner Yanas tveksamhet men låter sig inte påverkas. När de kommer till Gambia måste de lösa både mordet och sina egna problem."

Mörker är andra boken av tre, böcker vars handling skall komma att hänga samman.

Första boken Ljus handlade om Anyas liv från 2030-talet och framåt, en tid då klimatkrisen nått katastrofläge. Mörker tar ett rejält kliv framåt till 2300-talet och man får följa stockholmspolisen Yana i en mordutredning. Så på sätt och vis är det ju även en kriminalhistoria.

Bakgrund: Med trolig startpunkt Ukrainakriget 2022 har krig och klimatkatastrofer härjat fram till ungefär 2150 (nedslående, inte sant?). Därpå följde de primitiva decennierna. Innan de värsta klimatkatastroferna satte in hann teknologi med hjärnläsare och telepatisk kontakt (noisy, brus) utvecklas till viss del efter 2050. AI:s, konstgjorda människor (muser) blev alltmer avancerade i slutet av 2200-talet. Brus och muser förädlades och växte samman. Under Yanas livstid finns klonade biologiska muser som kallar sig människor. Men många vanliga människor börjar utveckla någon slags musism (rasism) mot dessa klonade "robotar". Så när polisen Yana för en mordutredning tilldelas medhjälparen Miko, som är just en sådan konstgjord människa, känner hon en viss tvekan och motvilja. Mordet på en svensk energiminister har begåtts i Gambia och de måste genast bege sig iväg dit.

Ja, upptakten ungefär så, lite mer utförligt. Finns många kopplingar till tidigare bokserier (Noisytrilogin är given). En intressant världsutveckling är det hursomhelst, fint utmejslad och skickligt manövrerad spekulativ framtidsvision kombinerad med ett klurigt kriminalfall. Magnifikt beskrivna miljöer, såväl i Stockholm som i Gambia.

Ett visst relationsdrama uppstår även i denna historia, mellan Yana och Miko. Spännande hur människorna beskrivs reagera genom hånfullhet och vrede då de känner osäkerhet inför de alltmer avancerade muserna. Lite synd att huvudkaraktärer, som i det här fallet medarbetare, inte kan få förbli just kollegor eller arbetskamrater/vänner, varför karaktärerna alltid ska totas ihop till parförhållande. Det känns alltför förutsägbart på det sättet numera. När jag läser den här sortens böcker kan jag ibland känna: Överraska mig någon enda gång med en ny ytlig bekantskap som via fördjupad ömsesidig förståelse leder till god vänskap istället. Eller fungerar inte sådant i romaner? Men, förutom den lilla åsiktspetitessen, så är det som vanligt briljant när KG Johansson skriver sf.

Kan återigen konstatera att fler borde läsa svensk science fiction. Vet ingen genre som kan leverera så många värdefulla spirande tankefrön, förmedla så mycket storslagen stämning och känsla. Underhållande, roande och varnande, med mycket mera. Detta gäller förstås även Mörker. En extra korrigeringsrunda hade dock inte skadat, något småfel här och där (t.ex. anagram-miss, en från Ljus Anya klev in i replik för Mörker Yana på ett ställe, det var ju ett ganska lustigt litet fel ändå).

Så nu ser jag fram emot en ny Gryning, vilket alltså är titeln på nästa planerade bok i denna löst sammanlänkade serie.

En smakebit på søndag 28/8: Yana drömmer

"Ljus", KG Johansson

Ljus, KG Johansson. Förlag: Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 368. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

 

"Anya föds i början av 2030-talet och växer upp i en värld som är mer lik världen hundra år tidigare än den som hennes föräldrar växte upp i. Teknologi finns och framsteg sker, men vanliga människor i småbyar har snarare färdats bakåt till fattiga tider. Klimatkrisen förvärras ständigt och svälten tilltar. När Anya blir vuxen berättar hennes mamma en hemlighet. Anya har redan insett att livets viktigaste fråga är ”hur bör jag leva?” och med hjälp av sin hemlighet kan hon kanske besvara den frågan. Men hon är bara en människa och kriserna kommer tätare och tätare.

Ljus är den första av tre romaner som, utan att vara en traditionell trilogi, har beröringspunkter."

Framtidsvisionen i Ljus är allt annat än ljus. Det här skall vara första boken av tre, dock inte som en trilogi, utan mer att böckerna skall komma att ha någon slags samhörighet sinsemellan. Handlingen följer Anyas liv från 2030-talet och framåt, från en liten by i Norrbotten till en glassig tillvaro runtom i hela världen där klimatkrisen hunnit fram till ett katastrofläge. Flärd, eländes elände, triangeldrama. Så mot slutet tillbaka till utgångspunkten och en enklare tillvaro där ålderdom och ett slags andevärld(?) tar över. I stora drag.

Dystopiernas dystopi, kan man säga. Ett grundligt genomarbetat världsbygge. Detta är riktigt dystert, och djuplodande filosofiskt grubblande. Så söker du något som inger något slags framtidshopp är möjligen inte det här det bästa valet. Men som de flesta framtidsvisioner är det till viss del tankeväckande läsning, finns många ämnen som plockas upp ur den situation vi lever i här och nu, och ges en fortsatt tänkt utveckling.

"Redan innan jag föddes fanns "officiella" media som ansågs tala sanning, och "alternativa" som ansågs ljuga när de inte instämde med de officiella. Några decennier senare finns det många fler synvinklar att välja på och den som vill lita på media måste vara väldigt uppmärksam."

Den cykliskt återkommande världen, ett 2030-tal som liknar 1930-tal, är något som en del förståsigpåare menar att vi har att vänta. Ibland blir det en aning ideologiskt vinklat, men sådant får man acceptera, åsikter och erfarenheter av ideologier färgar vårt tankegods, det är helt i sin ordning.

Slutligen: Det här är en riktigt tät och tung roman, och det skall erkännas att jag fick kämpa en del med denna, som tog rätt lång tid att läsa. En hel del relationsdrama (inte riktigt min typ av bok på det sättet), uppdagade familjehemligheter och spekulativ fiktion med intressant framtidsscenario.

"Glorian", Hanna Blixt

Glorian, Hanna Blixt. Förlag: Historiska media. Antal sidor: 266. Utgivningsår: 2021.

Bibliotekslån

"Högaktuell spänning i övervakningens tid

Ett nytt virus har precis svept över jorden. Även om naturen tillfälligt har fått återhämta sig har människan under alltför lång tid misskött planeten. Klimatflyktingarna är många, nationsgränser börjar suddas ut. Samhället präglas av övervakning med hjälp av drönare, mobiltelefoner och en ny produkt som ska rädda världen.

Under virusutbrottet har människan tvingats ta ett steg tillbaka, vilket har gett plats för djuren att ta sig in i samhällena. Men när livet börjar återgå till det normala vill inte djuren backa undan. De börjar snarare uppträda aggressivt – något som forskaren Caroline tror sig veta orsaken till. Någon vill till varje pris förhindra att sanningen kommer ut.

Glorian är en spännande framtidsskildring berättad ur fyra människors perspektiv. Den föräldralösa Annie som åtalas för ett mord hon inte minns att hon begått, hennes vän Walter, den tidigare väderforskaren Ben som blivit uteliggare och forskaren Caroline. Alla dras de in i en farlig härva. Ska de lyckas stoppa de krafter som vill mörklägga orsakerna till det som händer i samhället innan djuren tar över helt?

När djuren vaknar innehåller två delar: Glorian och Gränden. Med de två böckerna problematiserar Hanna Blixt aktuella teman – baksidan med övervakningssamhället och ny teknik, allt mot en fond av ett jordklot helt ur balans, där extremväder är det nya normala."

Fängslande bladvändare som även passar en yngre läsekrets. Intressanta aktuella teman och fantasifull spekulation kring framtidens fortsatta utveckling från ett nutida perspektiv och tendenser som redan finns. Enkelt, lättläst och med korta kapitel.

Ställde mig i kö för lån av andra delen Gränden, så snart boken var utläst. Och det får man väl tillstå tyder på en rätt givande läsupplevelse ändå.

Veckans mening

"Oceanus väktare", Mattias Lönnebo

Oceanus väktare, Mattias Lönnebo. Förlag: Idus Förlag. Antal sidor: 192. Utgivningsår: 2022. Rekommenderad läsålder: 9-12 år.

Recensionsexemplar

"Oceanus väktare är en science fiction-roman som tar upp miljöfrågor i ett spännande och tankeväckande äventyr för hela familjen. Med både humor och allvar förmedlar boken en hoppfull känsla hos läsaren, att även enskilda individer och barn kan göra stor skillnad.

Det hela börjar med ett topphemligt brev av papper, (Vem skickar förresten pappersbrev nu för tiden?) och fortsätter med en rymdresa till Oceanus. Planetens unika natur är hotad, och jag vet att det låter skrytsamt, men bara jag och Zhang kan göra något åt det!

Vi får möta talande rymdskepp, beväpnade skurkar, robotar och gigantiska bläckfiskar. Men framförallt lär vi känna Oceanus väktare … och allt vänds upp och ner.

Mattias Lönnebo har skrivit flertal böcker och noveller för barn och vuxna."

Oceanus väktare visade sig vara en skimrande vacker och rolig barn- och ungdomsroman inom science fiction-genren när den är som bäst; äventyrlig, tankeväckande, mycket fantasifull och spännande! Boken tar upp allvarliga frågor om människa och miljö på ett bra sätt som inger framtidshopp, förmedlar en tro på att det går att försvara det som är värt att försvara, att aldrig ge upp. Ger en trivsam känsla att läsa.

Florian får följa med sin pappa (professor som forskar i rymd-arkeologi) till en planet där man tror sig funnit spår av en utomjordisk civilisation. Det blir början på ett äventyr där Florian möter jämnåriga Zhang, en tuff tjej som utmanar hans mod, och mod behövs då de kommer att möta många faror och utmaningar på Oceanus. Tillsammans blir de nyblivna vännerna tvungna att finna styrkan för att lösa en rad problem och gåtor de ställs inför, att hjälpa varandra och sina föräldrar som hamnar i knipa. Men de får även uppleva känslan av ren förundran, något som beskrivs väldigt fint i denna berättelse.

Bokens avslut skulle man kunna tolka som att det kommer en fortsättning, utmärkt om så vore, för detta var fantastiskt bra, perfekt underhållande och fängslande fantastik för målgruppen 9-12 år helt enkelt. Rätt nivå på alla sätt. Hoppas såklart att många kommer att läsa Oceanus väktare, som jag nu varmt rekommenderar. 

Tipsa om boken eller ge den till någon ung i din omgivning, och precis som mig måste ni faktiskt inte tillhöra målgruppen för att läsa den, det går riktigt bra ändå.

Mer: En smakebit på søndag.

Har av författaren tidigare läst: Dryader och Demoner (läsålder: 12-15 år), Drömfångarna (läsålder: 9-12 år).

"Tidsfursten", Henrik Robert Karacs

Tidsfursten, Henrik Robert Karacs. Visto Förlag. Antal sidor: 318. Utgivningsår: 2021.

Recensionsexemplar.

 

"En tragedi i Amazonas djungler och en avslöjad livslögn leder till ett uppbrott i unge Vincent Ivarians liv. Trots varningar inleder han ett sökande efter sina rötter som han av okänd anledning skildes från som barn. Släkten visar sig härstamma från klanväldet Lisfarn med anor från vikingatiden vars medlemmar tycks ha obegränsat med tid och makt.

När deras mörka skuggor fördunklar Vincents tillvaro inser han att de utgör ett hot mot hans liv. Lisfarns innersta krets har aldrig slutat leta efter honom. De vill ha något som sinar och som bara han kan ge dem. Tiden!

I spänningsromanen Tidsfursten blandas äventyr och passion med filosofiska funderingar om tiden som begränsande faktor i våra liv."

Riktigt spännande och fantasifull thriller med färgstarka karaktärer, engagerande intriger, och en handling som utspelar sig på flera intressanta platser runtom i världen med inkännande miljöbeskrivningar - att även Roslagen fick vara med på ett hörn var förstås synnerligen trevligt enligt mig.☺

Äventyret rymmer en hel del: fantasy/science fiction, filosofiska tankar om tiden och den mänskliga civilisationens utveckling genom historiens gång, övernaturligt seglivade vikingaklaner med dolt världsherravälde - typ hemliga makthavare som agerar i det fördolda (konspirationism funkar ju så oerhört bra som underhållning!), en kärlekshistoria, konstnärskap och finansvärlden. Finansvärlden begriper jag mig inte alls på, men tyckte ändå att den brokiga mixen pusslats ihop utmärkt helgjutet och fängslande. Berättelsen avslutas dessutom på ett sådant sätt att man liksom förväntar sig en fortsättning. Kanske har jag fel, men man kan ju alltid hoppas.

För visst är det även så, att man vill veta hur det kommer att gå för Vincent och Aicha och med allt det andra, vidare utmaningar som väntar och hur hela mänsklighetens fortsatta öde blir framöver i denna fiktiva värld (utan Lisfarn?). "History doesn’t repeat itself, but it often rhymes".

Tidsfursten är en annorlunda och välskriven debutroman som överraskar på många sätt. Tänkvärd, fantasifull och mycket underhållande. Läs den!

Smakprov

"Sektens år", KG Johansson

Sektens år, KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 521. Utgivningsår häftad: 2021.

Recensionsexemplar.

 

"En sångerska sjunger fyra ord fel i melodifestivalens svenska final. De oväntade orden kan tolkas som ett bibelcitat – och med början bland artister och skådespelare dyker en ny väckelserörelse upp, växer sig snabbt stark och blir en dominerande politisk kraft i landet. Sektens år är berättelsen om hur två systrar, inte särskilt förtjusta i varandra, dras in i skeendet. Den äldre systern är gift och har tryggt jobb och två barn, den yngre är singel, jobbar löst som servitris och lever riskabelt. Men det omvälvande året kommer att förändra mycket i deras tillvaro.

Sektens år har tidigare utgivits som e-bok 2012 och 2014, då under titeln Kärlekssekten."

Romance Week startar på goodreads och måndagen den 14 februari säger att det är Alla hjärtans dag. Här i bokhyllan ska jag försöka skriva några rader om en roman som först hade titeln Kärlekssekten (2012, 2014) och nu senast (2021) som pappersutgåva Sektens år.

Så särskilt fint omtänksamt och kärleksfullt är det till övervägande del inte i denna historia om två systrar och en ny kristen väckelserörelse, snarare avundsjukt, otroget, fult ondskefullt och brutalt. Det är en lång upptakt innan sekten verkligen tar fart och blir landsomfattande. Skådespelare och övriga i kändisvärlden utgör de första entusiasterna, för att sen sprida sig vidare. Den ena av systrarna sugs in, den andra betraktar det skeptiskt från sidan om. Det enda de i början tycks ha gemensamt är avundsjukan dem emellan som en ogenomtränglig mur.

Sektens år är väldigt mycket ett relations- och familjedrama, vilket egentligen inte är den typ av bok jag normalt skulle välja att läsa. Så kanske var det tur att jag inte visste det innan, vill ju inte gå miste om att läsa en roman som behandlar ämnet sekterism, åtminstone till en viss del. Det är intressant! Lite humor också mitt upp i vardagstrivialt och allvar, det gillar jag.

Och hur blir det, vad fyller sekten för funktion hos människornas sökande inledningsvis, och vad mynnar det ut i; något radikaliserat eller måttligt, något normaliserande av det oacceptabla? Om uppvaknandet till verkligheten efteråt kommer, hur blir reaktionen över tiden i "sektens år"? Skuld, skam och ånger, tomhet eller lättnad, vad?

I den förra utgåvans beskrivning (e-bok utgiven av Molnfritt Förlag) står att författaren "tar obarmhärtigt med oss från den ädla ytan till det smutsiga djupet av den norrländska själen." Inte uteslutande smickrande alltså. Obarmhärtigt är det, men även bitvis magiskt vackert och naturskönt, inklusive fint beskrivna årstider. KG Johansson är en fantastisk berättare som fängslar läsaren med sina texter, så även här. Det verkar inte vara något jag kan tycka annorlunda om.

Upplevde att det var lite väl många och utdragna sidospår, samt att själva sektens existens inte märks särskilt alls förrän bokens senare del. Huvudkaraktärerna - som verkligen inte alltid är så lätt att känna sympati för - är flerdimensionellt framställda, både svart, vitt och ett helt spektra däremellan. Klokheterna glimmar här och var som små guldklimpar, och den som vågar gräva i allt det mörka och smutsiga blir belönad att finna dem.

Och vet ni vad? Bokens avslut är helt perfekt, ser systrarnas triumf framför mig. Japp, magnifikt är det. Och hjärtevärmande på Alla hjärtans dag.❤

Läs även: 

En smakebit på søndag

Veckans mening

"Felet med Eden", E.P. Uggla

Felet med Eden, E.P. Uggla. Förlag: Bonnier Carlsen. Antal sidor: 312. Utgivningsdag: 2022-01-18.

Recensionsexemplar.

"Felet med Eden är första delen i en gastkramande dystopi om världen efter en dödlig pandemi.

När sjuttonåriga Ava vaknar från den nya influensan tillhör hon de äldsta i världen. Influensan har dödat nästan alla utom de riktigt unga. Hon har hamnat i Eden, det paradis som en klick av de äldre överlevarna har byggt. Men Eden framstår mer och mer som en oförsonlig plats, där empati är ett skällsord och alla tvingas tävla mot varandra.

Frågorna gnager i Ava. Varför har hon, begåvad men sällan bäst, placerats med eliten? Och hur har ett helt nytt samhälle kunnat skapas på bara några månader?

Alla frågor landar i samma svar: Något är skrämmande fel med Eden."

Utmärkt välskriven ungdomsdystopi, lättläst page-turner med fängslande intrig. 

Den framtida världen med det meritokratiska scenariot klarnar successivt en bit i taget på ett intresseväckande och gåtfullt sätt. Miljöerna beskrivs med hög närvaro och alla sinnen. Hierarkisk uppdelning och karaktärsutveckling (inklusive något jag skulle vilja kalla Blade Runner-twist) känns som bekant klassisk SF, men ändå något i helt egen utformning och up-to-date.

Ju mer det uppmanas att i verkligheten inte spekulera fritt - någon kan ju ta det på allvar, vara av annan åsikt eller ta illa upp; gud förbjude! (ironi) - ju mer lockelse tror jag den spekulativa fiktionen har. Förutom underhållningsvärdet i sig.

Lite lustigt egentligen att det just är från socialistiskt håll som det kommit kritik mot meritokrati som varande utrensande. Socialism är väl en politisk ideologi som både historiskt och i nutid har haft utrensning satt i system med in- och utgrupper. 

Förutom att dystopier är rysligt spännande, väcker de viktiga tankar (och varningar) om olika typer av samhällsutveckling och människosyn, såklart oavsett vilken läsålder böckerna riktar sig till. Felet med Eden har allt en s.k. YA-roman förväntas ha, även känslostormar och relationsförvecklingar känns levande och riktiga. Man vill verkligen veta hur det kommer att gå för karaktärerna man nu lärt känna. "En Hungerspelen för 2020-talet" står det på suveränt snygga bokomslagets framsida, men det här var bättre - mycket bättre - så nu ser jag fram emot fortsättningen, bokens avslut omöjliggör helt enkelt något annat!

Läs även: Smakprov

"Chimärerna" av KG Johansson

Chimärerna av KG Johansson. TiraTiger Förlag 2021 (tidigare utgiven 2011 genom annat förlag). Antal sidor: 370. ISBN: 9789180204156.

Recensionsexemplar.

Chimärerna utgavs första gången för tio år sedan (2011). Nu i år blev det alltså dags för en återutgivning via ett nytt förlag.

Romanen består av tre delar.

Första delens handling utspelar sig 1962 i en liten by i Norrbotten, ett ungt par väntar sitt första barn. En dramatisk händelseutveckling kommer att påverka hela denna värld. Konspirationsteorier runt Marilyn Monroes död och bröderna Kennedy vävs in, liksom Kubakrisen som får ett annat otäckt förlopp. Kärnvapenkriget bryter ut med atomvinter som följd.

Andra delen befinner sig i en annan parallell värld och året är då 1982. Byn är densamma och den här gången beskrivs världen (den stora och den lilla) via en ung students dagboksanteckningar. Här ledde aldrig Kubakrisen till något kärnvapenkrig på 60-talet. Palmemordet inträffade inte. Efter ett attentat mot Sveriges statsminister, skjuten av Baader-Meinhof-ligan, blir han däremot permanent rullstolsburen. Terroristbekämpningen tar fart och samhället förvandlas till en slags hårt kontrollerad polisstat. Osäkerhet och oro drabbar såklart även de yngre generationerna som bedövar sig med alkohol och droger. Kristin, en jämnårig tjej till dagboksskriverskan, far särskilt illa. Varifrån Kristin kommer, vilka mörka hemligheter hon bär, vad hennes livsöde leder till, länkar ihop berättelsen till en helhet.

Tredje delen tar oss till ett tidigt 2000-tal. Scenariot har utvecklats ur ovanstående "sossediktatur" (karaktären Linas benämning), 20 år tidigare. Gymnasieläraren Martin, gift och nybliven far, inleder en otrohetsaffär med den kufiska yngre kvinnan Lina som, vad det visar sig, har en trasslig och traumatisk bakgrundshistoria. Martin fortsätter dock dubbellivet, struntar totalt i sin hustru och deras nyfödda barn. Trasiga Lina (sektledarämne?), med sina udda intressen och idéer om andra världar, blir ett slags drogberoende för den osedvanligt korkade och egoistiske läraren. Som om inte detta var nog blir han även maniskt mobilberoende och alkoholist i en snabbt nedåtgående virrig spiral.

Temat med parallella världar fascinerar, flera universum med olika versioner av karaktärerna, olika scenarier/skeenden, dolda portaler till möjligen bättre världar och hur världarna tycks påverka varandra (kan inte låta bli att tänka på Tomas Tranströmers Tiden: "Tiden är ingen raksträcka utan snarare en labyrint, och om man trycker sig mot väggen på rätt ställe kan man höra de skyndande stegen och rösterna, kan man höra sig själv gå förbi där på andra sidan."). Såklart jättespännande och rätt hissnande att tänka kring.

Av bokens tre delar var första delen mest gripande, lysande bra på alla sätt och vis. Utmärkt tidsskildring, landsbygd, övernaturliga sällsamheter, stämningsfullt laddade situationer och realistiska reaktioner. Och glimtar av underbart skön humor som får mig att le, trots all hopplöshet som uppstår då världen sakta bryts samman. Lovisa och Anders är dessutom karaktärer lätta att förstå och tycka om. Sen avtog mitt intresse något för dagboksdelen därefter, även om den världen (som i ett senare tidsskede fortsätter i tredje delen) också är intressant. Själva samhällsutvecklingen där hade man önskat få en mer utförlig beskrivning kring. Tredje delen (inklusive epilog) var däremot alltför lång och för övervägande relationsdrama med missbruksproblematik, personifierad i Martin med sitt stegrande sönderhackade kaos. Ganska rå och rörig historia som vill mycket, kanske för mycket, men samtidigt är ju det gränsöverskridande, att inte hålla igen, något av den här författarens signum. De filosofiska och existentiella fria tankarna, som ändå får kilas in i handlingen, är såklart medryckande och en del återkommande referenser känns igen. Centralt är Jorge Luis Borges Biblioteket i Babel, novell i Trädgården med gångar som förgrenar sig (samlingen Fiktioner). Nej, det är inget som förvånar mig. Förtrollningen är lättgenomskådad.☺

Sammantaget en lättläst historia - trots komplicerad fysik och spekulativa teorier - där samtliga delar skickligt vävs ihop till en helhet. Många sidoteman som tas upp väcker tankar som lever vidare, t.ex. det som rör Anders syster Maja, den misshandelsrelation som beskrivs från ett perspektiv utifrån. Hemsk situation. KG Johansson är en oerhört kompetent berättare, bokens första del är ett utmärkt exempel på det. Jag tänker ibland att författaren antagligen skulle ha nått en större läsekrets i USA, här i Sverige tycks science fiction-genren aldrig nå samma typ av höga status, oaktat de generösa relationsdramainslagen. Varför det är så är svårt att förstå. Boken skulle ha mått bra av en extra korrigeringsrunda, men för det mesta rör det småfel som man lätt kan förbise och ursäkta.

Besvärligt att sätta ett övergripande sifferbetyg för den här boken eftersom jag tyckte så olika om de tre delarna. Både toppar och dalar med Chimärerna, men när det är på topp, då är det verkligen rent fantastiskt! Så givetvis rekommenderar jag även denna bok av KG Johansson och ser fortfarande fram emot att få läsa mer av samma författare. Det ger så mycket, finns något där jag söker, och finner. Realitet och ingen låtsad chimär. Förmår inte uttrycka det på annat sätt.

Vill du ge dig själv en både udda och unik läsupplevelse, läs då Chimärerna.

En smakebit på søndag (Den första världen: Mellan blixtarna)

"De vandrande städerna" av Philip Reeve

De vandrande städerna av Philip Reeve.

 

"Föreställ dig att du bor i flygande stad som drivs framåt av stora motorer. Tänk dig att du faller av din stad och ser den försvinna i fjärran. Det är vad som händer Tom. Han är övergiven och förrådd, nu helt strandsatt i ödemarken tillsammans med flickan Hester, som bara tänker på en enda sak: hämnd. Tillsammans tvingas de fly genom ödemarken, förföljda av en jägare som egentligen är död ...

Mortal Engines är det hisnande, postapokalyptiska sci-fi-äventyret som utspelar sig i en framtid i vilken städer rör sig runt jorden på hjul och slåss om dess livsviktiga resurser. B. Wahlströms ger ut del 1 och 2 i serien under hösten 2018, i anslutning till att böckerna blir till film."

Läste De vandrande städerna (översatt boktitel för en tidigare utgåva) efter att ha sett filmen (Mortal Engines hade biopremiär 2018). Postapokalyptisk steampunk-historia som är rätt så väl överensstämmande om man jämför bok- och filmversion, båda är lika ruschigt äventyrsladdade.

Världsbygget är originellt, karaktärerna vältecknade (inklusive god karaktärsutveckling) och action-avsnitten ger fängslande spänning. Underhållande skämtsamheter finns, så även en del civilisationskritik - klassamhället är tydligt och den arbetare/slav som inte är fullt funktionsdugligt högpresterande längst ner i hierarkin rensas bort.

Bokserien befinner sig alltså inom science fiction-genren, målgrupp uppges vara 12-15 år.

"Skräcknoveller" av H. P. Lovecraft

Skräcknoveller av H. P. Lovecraft. Vertigo Förlag. Översättning: Sam J Lundwall m.fl.. Kommentarer och bibliografi: Martin Andersson. Förord av Carl-Michael Edenborg. Utgiven: 2011-08-29. Antal sidor: 612. ISBN: 9789185000906

"Skräcklitteraturens mästare H P Lovecraft med den största samlingen av hans främsta och hemskaste noveller som någonsin presenterats i Sverige. Dessutom i en lyxig utgåva med linneband, lässnöre, trådbindning, fylliga kommentarer och en svensk Lovecraftbibliografi. Ett måste för Lovecraftälskare!"

Noveller som ingår i samlingen:

1. Dagon
2. Polaris
3. Minnet
4. Det vita skeppet
5. Randolph Carters berättelse
6. Katterna i Ulthar
7. Templet
8. Uppgifter rörande Arthur Jermyn och hans anfäder
9. Celephais
10. Den andra sidan
11. Nyarlathotep
12. Ex oblivione
13. Mossen
14. Återkomsten
15. De andra gudarna
16. Erich Zanns musik
17. Midnattsgästerna
18. Vad månen ser
19. Azathoth
20. Hunden
21. Råttorna i muren
22. Det onämnbara
23. Festivalen
24. Skräckens hus
25. Mannen
26. I gravkammaren
27. Kall luft
28. Cthulhu
29. Pickmans modell
30. Silvernyckeln
31. Det sällsamma gamla huset i dimman
32. Färg bortom tid och rum
33. Avkomlingen
34. Drömmarna i häxhuset
35. Varelsen på tröskeln
36. Boken
37. Jägaren i mörkret

Superfin och omfattande svensk utgåva med ovanstående hela 37 noveller, varav en del med all säkerhet kommer att läsas flera gånger. Det här är en bok man vill äga. Glad att den fanns där i min hylla då tillgången av böcker sinade. 

"Ohyggligt" många ord är återkommande, förstärkningsorden är många för att man riktigt ska fatta hur hemskt det är... sådant kan förstås upplevas en aning ansträngt och överspänt, när man såhär som jag nu gjort läst samtliga texter boken rakt igenom. Det inträder en viss mättnad. Antagligen därför helhetsupplevelsen betygsattes med ett så lågt betyg som en trea här i Bokhyllan. Ingen tvekan om att Lovecraft efter sin livstid haft/har oerhört stor betydelse som inspirationskälla för författare som skriver skräck och science fiction. Anser att det här absolut är en bok alla läsare av dessa genrer bör ha i sin bokhylla, detta oavsett om man tidigare läst eller inte läst H.P. Lovecraft.

Det ger mersmak. Nya illustrerade utgåvor lockar. Men, som sagt, det kan bli "för mycket av det goda"... Nu behöver jag en paus från Lovecraft.

"Stjärnskaparen" av Olaf Stapledon

Stjärnskaparen av Olaf Stapledon. Förlag (2021). Översättare och kommentarer: KG Johansson. Antal sidor: 334. ISBN: 9789178194933

Recensionsexemplar (häftad).

"Olaf Stapledon var en engelsk filosof och författare. Under 1930-talet gav han ut två böcker som kom att kallas science fiction men som var av en helt annan karaktär än den sf som fyllde amerikanska pulpmagasin. Den tidigare av böckerna, Last and First Men, beskriver människans – och sjutton senare människoarters – historia under två miljarder år. Den senare boken, Star Maker, kom ut 1937. I den boken blir Last and First Men en kort fotnot till inte bara historiken över hela vårt universum, utan dessutom glimtar av Stjärnskaparens andra verk. Än i dag är bokens perspektiv hisnande. Inget annat verk inom science fiction har överträffat den. Så skilda författare som Arthur C. Clarke, Stanislaw Lem, C. S. Lewis och John Maynard Smith har influerats av Stjärnskaparen och Stapledons övriga författarskap.

En tidigare svensk översättning av Gunnar Gällmo gavs ut av Delta Förlag 1978. I den här nyöversättningen ingår också Stapledons tidsskalor, ett efterord av KG Johansson och en bibliografi över författaren.

Boken ingår i TiraTiger Förlags klassikerserie."

Upplevde i första hand Stjärnskaparen som en fantasifull betraktelse av civilisationers uppgång och fall, olika typer av samhällsutveckling, evolution och konsekvenser av manipulerad evolution, skiftande livsbetingelser och livsformer, universums utveckling, sökandet efter något undflyende - något större än människan kan förstå.

Sidan 166:

"Vi såg en lysande art av intelligenta flygande varelser sänkas till en nivå som var lägre än människans nuvarande genom ett försök att utrota mottagligheten för en smittsam psykisk sjukdom. Den mottagligheten råkade vara indirekt kopplad till hjärnans möjlighet att utvecklas normalt fem generationer senare."

Boken är uppdelad i olika avsnitt, t.ex. "Jorden", "Mellan stjärnorna", "Den andra jorden"..."Fler världar", "En vision av galaxen", "Skapelsemyten", o.s.v..

Sidan 7 (Förord 1937):

 ... "Men krisen existerar. Den är ytterligt viktig och den angår oss alla." ... 

 

Att läsa Olaf Stapledons inledande förord, mars 1937, såhär i mars 2021, såsom allt blivit (och med de tankar man har inför vad som eventuellt komma skall) känns så väldigt speciellt och svårt att sätta ord på. Konstaterar att denna nyöversättning av just Stjärnskaparen kommer så helt rätt i tiden. Ett humanistiskt perspektiv känns viktigare än någonsin. Till viss del verkar många av dess tankar tidlösa och till viss del får man insikter om tiden som var då, kristiden, tiden innan världskriget. Dåtidens genteknik under tidigt 1900-tal, "eugenik" som det då kallades (vilken ju sedan fick en sådan otäck utveckling) krävde verkligen sin fotnot. Tankar kring vart dagens genteknik tar oss ligger inte långt borta. Varsamt hänsynsfulla och välskrivna fotnoter såväl som efterord är nyskrivna av översättaren. Den förklaring och fördjupning dessa tillför ger utgåvan en mer komplett upplevelse, gör helheten mer lättillgänglig för oss i nutid.

Att Stjärnskaparen varit banbrytande för efterkommande science fiction är förstås helt uppenbart. Det är ett massivt verk och ganska svårforcerat bitvis, men såklart värt den tid som krävs att ta sig igenom. Tankeväckande och storslaget, utan tvekan en djup och ymnig källa till inspirationsinhämtning.

För egen del kommer Stjärnskaparen att bli en klassiker jag återvänder till, finns avsnitt jag vill läsa om, erfar att det finns mer att upptäcka. Precis så skall en riktig bra klassiker vara.

"Megaomega" av KG Johansson

Megaomega av KG Johansson (eller, som bokomslaget sådär smått kuriöst anger: ... "av Beatrice Portinari som även tillfogat Fotnoter och Bilagor" : "Översatt och redigerad av KG Johansson med benäget bistånd av Miranda Johansson"). TiraTiger Förlag (2020). Antal sidor: 396.

Recensionsexemplar (häftad).

"Beatrice är tillbaka! Den egensinniga AI:n som besökte jorden under 2000-talet har återvänt för att ta med sig Ana och Chris, de människor som hon lärde känna mest vid sitt förra besök. Hon behöver dem som representanter för mänskligheten, i en situation där många intelligenser måste samarbeta för att besegra det största hotet i universums historia. De färdas in mot galaxens centrum för att möta många olika livsformer. Men faran växer och jinnernas gåtor är fortfarande olösta.

Historien berättas av Beatrice själv, som också har tillfogat fylliga fotnoter och ett antal bilagor, bland annat en excentrisk historik över science fiction, en essä om lidandets historia och en översättning av William Blakes The Marriage of Heaven and Hell."

Historien i sig skulle jag tillskriva ett liknande gott omdöme som i stort sett följer tidigare delar i bokserien (består sammanlagt av tre trilogier - oerhört tacksam för att jag fått möjligheten att läsa hela serien), detta om man tänker bort fotnoterna (onödigt långa och många fotnoter, vilka dessutom inte placeras på samma sida där de uppstår, är jag inte värst förtjust i) och bilagorna.

Bilagorna upplevde jag tyvärr malplacerade. Jag menar såhär: Om man väljer att följa en fängslande bokserie från början till slut, så är det just den man är intresserad av, inget annat. Bilaga 6 (läste såklart igenom samtliga bilagor), Någon roll av Bradley Wenner, skulle jag dock kunna tänka mig välja läsa som singelnovell, riktigt bra var den! En annan bilaga jag uppskattade att läsa var även Bilaga 2: Om lidande. Men allt beror ju säkert på vad vi är intresserade av. Skulle den här bokserien ges ut på nytt... skippa bilagorna i sista delen! Låt kanske dessa bilagor bli utgivna var och en för sig, så olika sorters läsare kan välja själva, utefter respektives specialintresse. Jag kan ha fel. Andra kan säkert se fördelar med bilagorna tillsammans med denna avslutande del i serien, texterna kan ju ge prov på författarens bredd, leda vidare.

Nu när det där med fotnoterna och bilagorna var avklarat dyker jag in på det väsentliga i Jinntrilogins tredje del, Megaomegas huvudberättelse, såsom den berättas av fiktiva ciceronen Beatrice Portinari, alias KG Johansson - med benäget bistånd av Miranda Johansson - får man väl förmoda... En viss excentricitet av dessa välrenommerade och allmänt respekterade författare som varit med länge och genom åren producerat texter av hög kvalité har jag absolut inget som helst emot. Den sortens originalitet tillför ju bara en extra krydda och roar förmodligen de flesta av oss läsare på ett positivt sätt, skulle jag tro.

Såsom det framgår av ovanstående korta citerade presentation av handlingen är alltså den artificiella intelligensen Beatrice (som gjorde entré i Noisytriologins första del) åter. Hon har här låtit människorna Ana och Chris (i en speciell existens, avslöjar inte mer än så) följa med på en resa för att försöka komma tillrätta med ett förestående hot som hela universum kommer att drabbas av. På färden mot centrum av galaxen skall de komma i kontakt med andra civilisationer och livsformer, de mystiska jinnerna är också något ouppklarat. De "fylliga" fotnoterna antar jag kan vara något som gör att även denna seriens avslutande del kan läsas fristående. Så på så vis kan de förstås fylla ett gott syfte.

Berättaren skall vara Beatrice, men själva fokus utgår kapitelvis från Ana, Chris, ett par kapitel från Masya ("Alys" Masya från första trilogin Samvetsmakaren) och även Jinn får ett "eget" kapitel (vilket förklarar ytterligare något av vad som utspelat sig i trilogins föregående böcker; Jinn och Alpha), nämner inte sista kapitlets fokus... det blir för mycket. Som man kanske kan förstå binder den här sista delen, i såväl den enskilda trilogin som i hela bokseriens samtliga trilogier tillsammans, ihop allting på ett riktigt bra sätt. Megaomega är något alldeles eget, i mitt tycke mer stillsamt filosofiskt (många etiska dilemman man kan plocka åt sig och processa), mer fokus på ny rymdvetenskap/teorier med fiktiv snits... mer av sånt än ren action. Dessutom finns influenser, kanske mest märkbar (eftersom jag läser den just nu) från klassikern Stjärnskaparen av Olaf Stapledon, inte minst med tanke på andra civilisationer och tänkta livsformer. Romanen följer ändå den röda tråd som funnits genom hela serien. Överlägset skickligt hantverk, men såklart hade jag inte förväntat mig något annat när det gäller den här författaren, som för övrigt verkligen är värd fler läsare.

Gör inga fördjupningar angående det jag nämnt ovan. Tror att var och en på sitt vis skapar sina egna tankar kring sådant som berör och angår.

Miljöbeskrivningar såväl som karaktärsbeskrivningar är som vanligt färgstarka och mångbottnade, även om beskrivningar av livsformerna ibland kunde uppfattas svåra att ta till sig, lite för mycket av allt... det märkliga. Signifikant välskrivet och smidigt hanterat språk som är lätt att ta till sig och gör det mest obegripliga (nästan) begripligt. Men, men... det man inte förstår sig på kan väl få förbli mystiskt och gåtfullt, inte sant? En del olösta mysterium ser jag inte som något problem direkt, snarare tvärtom.

Betyget 3 som jag sätter nedan är för hur boken upplevdes som helhet med en siffra (förutom vad jag nämnt ovan), d.v.s. inklusive bilagorna. Dessa kändes för mig ganska bromsande på något sätt (inget ofördelaktigt nämndes om min favoritklassikerförfattare Philip K Dick i bilagan om science fiction genom tiderna, tack för det), men huvudstoryn i Megaomega var riktigt bra och en utmärkt avrundning på en fantastisk science fiction-bokserie.

Serien i sin helhet (länkningar går till mina tidigare recensioner här på bloggen, somliga blogginlägg antagligen mer genomtänkta än andra, men det får ni stå ut med):

Samvetsmakartrilogin: Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega

Noisytrilogin: Beatrice, Ett slags  frihet, Arkitekterna.

Jinntrilogin: Jinn, Alpha, Megaomega

En trilogi-triss vilken jag nästan kan lova dig väcker såväl slumrande som nya tankar och frågeställningar; om här och nu, om framtiden, om vår existens i det stora och det lilla.

"På okänd planet" av George Johansson

På okänd planet av George Johansson. Eloso Förlag (2019). Antal sidor: 156. Uppbrott från Jorden har tidigare publicerats av Bonniers juniorförlag 1979 och förlaget Natur & Kultur 1998.

Recensionsexemplar (inbunden).

 

"Efter en dramatisk flykt från solsystemet befinner sig Len och Amaltea i utkanten av Andromedagalaxen. Kommer de att hitta en planet där de kan slå sig till ro? Kan de förhindra att människan utrotar sig själv från Universums öde?

På okänd planet av George Johansson är en reviderad nyutgivning av den andra delen i science fiction-serie Universums öde. Boken innehåller även delar av Planetjakten, som tidigare utgått från serien.

Serien är idag kanske mer aktuell än någonsin med sitt miljöfokus."

Den här andra delen i bokserien "Universums öde" är alltså en reviderad nyutgivning. Andra delen i första utgivningen hade titeln Planetjakten (1980), denna togs på författarens begäran senare bort. På okänd planet gavs första gången ut 1982 (som fortsättning på Planetjakten). Bokens första del i den här nyutgåvan från 2020 heter just "Planetjakten", så en del av den borttagna bokens innehåll finns alltså i omarbetad form i seriens nu andra del.

Inledningsvis letar Len och Amalthea - huvudkaraktärer vi lärde känna i första boken Uppbrott från Jorden - efter en planet i Andromedagalaxen som går att kolonisera. Med ledning av bokens titel får jag anta det inte räknas som en spoiler att nämna de också finner en högst beboelig planet. Till största del handlar det alltså om hur den första vistelsen där artar sig. Mycket dramatik och spänning blir det. Något högst oväntat händer och de långväga resenärernas färdigheter sätts på hårda prov. Detta då förutom själva faktumet att de nu tvingas lära sig att leva på en helt okänd planet, utforska ny flora och fauna, finna nya födoämnen, m.m.. Hoppas jag inte avslöjat för mycket, men vill ge en bild av att det inte bara handlar om högteknologi utan även rena överlevnadskunskaper, beredskap. Intressant situation i spännande miljö.

Uppfattade den här uppföljaren betydligt mer välskriven än första boken. När science fiction lyckas förmedla den där speciella känslan, s.k. sense of wonder, då är det mer än riktigt bra. På okänd planet lyckas med detta genom att ta oss till en annan galax och bländande vackra beskrivningar om universums och livets utveckling. Tyckte dessutom om hur karaktärerna framställdes och utvecklades, både Amalthea och Len beskrivs med starka och svaga sidor, kompletterande varandra på ett jämbördigt vis.

Helst av allt hade man velat ha en fortsättning av Len och Amaltheas fortsatta öde, men efter att ha tjuvkikat lite på beskrivningar för de följande två böckerna i serien finns just inget sådant, om man räknar bort ättlingar till paret i den avslutande boken. Känns lite synd, men beskrivningen av Datorernas död och Barn av Andromeda väcker ändå mitt intresse. Så självklart ser jag fram emot att läsa fortsättningen av Universums öde, en science fiction-serie för unga värd förnyad uppmärksamhet, hoppas jag åtminstone lyckats bidra lite grann med det nu.

"Uppbrott från Jorden" av George Johansson

Uppbrott från Jorden av George Johansson. Eloso Förlag (2019). Antal sidor: 156. Uppbrott från Jorden har tidigare publicerats av Bonniers juniorförlag 1979 och förlaget Natur & Kultur 1998.

Recensionsexemplar (inbunden). 

 

"År 2079 försvinner rymdskeppet Morning Star spårlöst efter en dramatisk start från Mars. Alla försök att anropa och spåra skeppet misslyckas. Men vad var det som egentligen hände? Detta är piloten Len Renbergs egen berättelse ..."

Konsumtion och tystnad.

Bokserien Universums Öde uppges vara "en episk klassiker och en av de viktigaste svenska science fictiongärningarna". Böckerna riktar sig i första hand till barn och ungdom, eller unga vuxna. Uppbrott från Jorden är första delen som alltså givits ut tidigare år 1979 och 1998. Eloso Förlags nyutgivning av bokserien startade 2019. I år kom den omarbetade uppföljaren På okänd planet, den finns redan på plats i min pågående läsning och ser verkligen fram emot att få fortsätta det påbörjade äventyret med Len och Amaltea.

Sett ur vårt eget solsystems perspektiv är seriens första del en dystopisk science fiction, för när piloten Len Renberg återberättar sin historia (efter sitt mystiska försvinnande från Mars) utspelar den sig just där, nästan 60 år framåt i tiden från nu. På Jorden är strålningsskadade synonymt med fattiga, livslängd är beroende av ekonomiska möjligheter att skydda sig mot radioaktiv strålning och luftföroreningar som i övrigt skyndat på växthuseffekten. Energikällan är uran från andra planeter i solsystemet, Jordens resurser har sinat. De kapitalstarka har makten och utövar den med egoistisk kortsiktighet. Människorna lever i uppgivenhet utan framtidshopp.

Gillar det rikt fantasifulla i boken, hur teknik, karaktärer och miljöer, universum (inklusive svarta hål) beskrivs och ges innebörd, den vågade udden i viktiga ämnen. En historia lätt att bli uppslukad av helt enkelt.

Bokserien lär ha varit väldigt populär på 80-talet, något som då helt gick mig förbi.

"Alpha" av KG Johansson

Alpha av KG Johansson. Tira Tiger Förlag (2020). Antal sidor: 288.

Recensionsexemplar (häftad).

 

"Kriget mot jinnerna är över. Coral Ramsay har vuxit upp och doktorerat, hemma på Hawai’i. Men en dag kommer en ung man på besök. Det är Dreas Argeloos, ynglingen som hjälpte Coral att överlista jinnerna. Fyra jinner, eller fyra aspekter av den groteska dödsmaskinen jinn, är hårt bevakade fångar på planeten Ceti Alpha. Dreas ber Coral att lämna allt och följa med till Alpha.

Jinnerna är maskiner och har fortfarande ett enda mål: att förinta allt biologiskt liv. Någonting kommer att hända och Coral måste än en gång mäta sig mot de obegripliga maskinintelligenserna."

Liv vill leva.

Alpha, andra delen i Jinntrilogin, plockar upp gåtan med maskinintelligenserna. Coral blir alltså värvad som forskare att tillsammans med en medarbetare, danska Karen, undersöka de fyra tillfångatagna jinnerna. Men något oväntat händer.

Efter en lite trög start fängslar historien återigen. Tycks aldrig bli besviken på den här författarens science fiction. Ibland känns inget så uppfriskande som ett rejält enigma, och håller ni med om det så rekommenderas KG Johanssons gedigna sf, utan tvekan. Erfaret och proffsigt välskrivet såklart. Ofta svåra och komplexa ämnen blir läsvänliga och begripliga.

Ämnena är intressanta och undersöks grundligt genom engagerande diskussioner och mystiska händelser. Lyckad kombination av fantasifull spänning, astronomi, filosofiska tankar kring uppladdning av mänskligt medvetande, artificiell intelligens som löper amok, och mycket mera. Det mänskliga vsv maskin, människan och tekniken, existentiella frågor i allmänhet, mycket sådant blir intresseväckande på det här viset levererat i romanform.

Karaktärerna och miljöerna då? Ja, i Alpha får man främst lära känna Coral som vuxen, även om Dreas fortfarande är viktig för intrigen. Maskiner, människor och andra biologiska varelser... fängslande framställda samtliga. I ett universum som myllrar av liv skapas idérika miljöer, både kusliga och fascinerande, nya eller återkommande, bok för bok. I Alpha återkopplas till skeenden och karaktärer i tidigare delar av serien, ända tillbaka till Samvetsmakaren. Men allt förklaras och jag antar att man med behållning kan läsa boken fristående.

Sammanfattningsvis: Som vanligt underhållande, innovativt och intressant, även om det den här gången blev en viss startsträcka innan jag rycktes med i storyn.

Alpha ingår i en sf-bokserie med tre trilogier: "Samvetsmakartrilogin"; Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega. "Noisytrilogin"; Beatrice, Ett slags frihet, Arkitekterna. "Jinntrilogin"; Jinn, Alpha, Megaomega. Har precis börjat läsa Megaomega, avslutande delen i trilogin och avslutande delen i bokserien som startade med Samvetsmakaren. Lite vemodigt känns det allt på något sätt, men det går nog över.