"Lång väg hem : Mina 25 år i sekten", Mariette Lindstein

Lång väg hem : Mina 25 år i sekten, Mariette Lindstein. Bokförlaget Forum. Antal sidor: 398. Utgivningsdatum: 2024-03-14.

Recensionsexemplar

"En unik, personlig skildring inifrån den kontroversiella scientologikyrkan. Mariette Lindstein var högt uppsatt inom scientologerna när hon under dramatiska omständigheter lyckades fly från högkvarteret i USA. Efter nio romaner där hon använt sina erfarenheter av sektmentalitet berättar hon nu för första gången sin egen historia. Som ung sökande kvinna drogs hon till scientologikyrkan i Malmö och tog sig sedan under tjugofem års tid genom alla nivåer i hierarkin till den allra högsta ledningen. I sin självbiografi ger hon läsaren tillträde till en sluten värld som varit otillgänglig för de flesta. Det är en berättelse om vad som får en människa att gå genom eld och vatten för att finna tillhörighet och till slut hitta hem."

Mycket intressant självbiografi som alla borde läsa, inte bara för själva fokuset på scientologirörelsen utan även för att mer på djupet förstå detta med sekter, och att det för tanken vidare.

Hur mycket eller lite vi än vill befatta oss med händelseutvecklingen runtom oss så är det nog bra att fler försöker förstå sådant här med sekter, inte minst via människors självupplevda berättelser som de har modet att dela med sig av. För oerhört modigt är det, något man tydligt inser genom att läsa Mariette Lindsteins berättelse om sina 25 år i en sekt.

Lätt att tänka i ett "vi och dom" när det kommer till sekter, men gränsen kanske inte är så tydlig som vi tror mot att inte alla kan drabbas, om så inte direkt och plötsligt så kanske det sker sakta och gradvis?

Har uppskattat författarens tidigare romanserie Sekten på Dimön, en bokserie jag alltid rekommenderar. Den här fängslande självbiografin öppnar nu upp en oerhört märklig värld som alltså existerar i verkliga livet, än i denna dag. Som det så ofta är så överträffar verkligheten dikten, och ska ni bara läsa en bok av författaren, läs då den här fantastiskt välskrivna självbiografin som känns så rakt igenom äkta och ärlig. Jag kan lova att det är en bok som ni kommer att ha svårt att lägga ifrån er. Mariette Lindstein fastnade för scientologin som 19-åring och påbörjade en av deras utbildningar i Malmö, detta ledde vidare till scientologikyrkans högkvarter i USA där hon kom att arbeta på högsta nivå med bred insyn i verksamheten (vilket Mariette generöst och otroligt vågat delar med sig av i boken!). De verkligt svåra problemen tycks ha eskalerat successivt efter att grundaren och ledaren L. Ron Hubbard avled. Hubbard var alltså författaren till bl.a. Dianetik: Den moderna vetenskapen om mental hälsa. Jag kommer vagt ihåg den boken i pocketformat från början av 80-talet, antagligen var det någon slags stor kampanj de hade då, har inte läst den men däremot var man i den åldern för någon science fiction-novell av samme författare i bokserien Kalla Kårar! Hubbard ersattes av David Miscavige, som fortfarande är ledare för denna sekt. Efter 20 år där lyckades Mariette fly och påbörja den långa vägen tillbaka till ett mer normalt liv utanför sekten. Även hennes son lyckades fly kort därefter.

Det här är en helt fantastisk historia som rymmer såväl stora svårigheter och till slut stor lycka, lycka över friheten, att till slut komma hem, att finna en plats för ro, trygghet och sammanhang, en lycka som smittar av sig på mig som läser. Man blir så glad för att allt gick så väl och att den här boken blev skriven. Mariette Lindstein har en så otrolig förmåga att skriva och fascinera sina läsare, även på det här sättet i sin självbiografi, som verkligen måste ha varit oerhört svår att skriva.

Det här var en av de bästa böcker jag läst på länge, läs den du med.

Även: En smakebit på søndag

"Där stormen är", Joakim Lamotte

Där stormen är, Joakim Lamotte. Förlag: Nopolar publishing. Antal sidor: 240. Utgivning: 2023-12-01.

"Ett svidande tidsdokument av Sveriges första ”swishjournalist”. Hans betraktelser, hans nakna berättelse om sig själv, samhällsutvecklingen de senaste 20 åren och den svenska journalistiken. Joakim Lamotte skriver ärligt om sin familj, om mänskliga möten, om hatiska kommentarer, dödshot, misshandel och om att kanske ändå tvingas sluta kämpa och ge upp. Och om hur han samtidigt drivs av den ofrånkomliga viljan att alltid befinna sig Där stormen är. För att berätta om vad som händer.

Joakim Lamottes genuint egna röst är tydlig genom hela boken.  Hans förundran och frustration över vad som utelämnats inom medias bevakning, och vad som drabbar människor nära honom och runt om i Sverige berör på djupet och väcker många frågor och tankar även inför framtiden. Höstens bok och måsteläsning."

 Om författaren:

"Joakim Lamotte, född 1978 och uppvuxen i Lilla Edet norr om Göteborg, är en svensk journalist känd för sitt arbete inom grävande journalistik och samhällsbevakning. Genom sina dokumentära reportage, föreläsningar och direktsändningar har han lyft fram människors berättelser och belyst problem, utsatthet och utanförskap. Hans starka engagemang och mod att ta upp känsliga ämnen har gjort honom mycket uppskattad av många följare, men även till en kontroversiell personlighet inom svensk media och samhällsdebatt, där han har hånats av en rad debattörer och yrkeskollegor. Ändå har han oförtrutet fortsatt att rapportera och sända från platser och orter som sällan besökts av andra journalister.

Lamotte arbetade under nära 13 år för Sveriges radio och Sveriges television, en stor del av denna tid för programmet Uppdrag granskning. Han är utbildad journalist vid Göteborgs universitet. Sedan 2015 har han samlat in till sin lön på egen hand via donationer från följare på sociala medier. Bland annat via Swish.

År 2021 toppade Joakim Lamotte Medieakademiens Maktbarometer för samtliga konton på Facebook i Sverige."

Att se delar av verkligheten som oftast förvanskas eller mörkas av traditionella medier är såklart absolut tvunget då hoten runtom oss växer alltmer. Önskar att fler journalister var som Janne Josefsson (läs även hans bok Rädd för sanningen, som jag för ett år sedan uppmärksammade på bloggen här och här) och Joakim Lamotte som söker sig nära problemen och belyser sådant som merparten av journalister, författare och andra opinionsbildare inte gärna uppmärksammar eller skildrar sanningsenligt. Förr eller senare kan ju konsekvenserna av en samhällsutveckling som som inte tillåts få vara helt synlig drabba oss alla. Bra då att det numera finns alternativa medier som inte undanhåller vissa delar av helheten, så fler förstår vad som är på väg att hända och varför.

För övrigt är det en riktigt skickligt berättad självbiografisk bok som fängslar, från första till sista sidan. Lamottes mod, ärlighet och klarsyn är något vi behöver mer av, även om det är otäckt måste vi se det onda i vitögat för att förstå. Journalister och författare som tagit stora risker för att skildra sanningen och som därefter svartmålats och misstänkliggjorts via direkta lögner borde verkligen få upprättelse, de har fått vänta alltför länge redan.

Boken är mycket läsvärd. Tänk bort allt som sagts om Joakim Lamotte. Många verkar ha tagit till sig en falsk nidbild av denna journalist, och det stämmer verkligen inte alls. Boken ger en intressant och insiktsfull beskrivning av den oroande samhällssituationen under ett par omvälvande decennier, och ger en ökad förståelse för journalisternas utsatta situation i dagens Sverige.

"Livet som en dyslektiker" av Cecilia Poulsen

Livet som en dyslektiker av Cecilia Poulsen. Förlag: Type and Tell. Köplänkar: Bokus | Adlibris. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789176838716

"Cirka 5-8 procent av Sveriges befolkning har idag någon form av dyslexi. Detta betyder att cirka 3 barn i en klass på 20 personer har någon form av dyslexi. Många tycker precis som jag att det är super jobbigt att få diagnosen dyslexi. Denna boken är en självbiografi och handlar om hur jag fick min diagnos. Och hur jag har fått kämpa mig igenom min skoltid ihop med min dyslexi. Det har inte varit enkelt. Men nu vill jag peppa andra till att göra samma resa som jag har gjort. Oavsett om man har dyslexi eller inte så kommer man att lyckas i livet med en stark vilja."

Livet som en dyslektiker är 26-åriga Cecilias debutbok där hon berättar om sina egna personliga erfarenheter som dyslektiker.

Väljer att inte betygsätta denna typ av självbiografier, då jag ser det som både ogörligt och irrelevant. Bra att bestämma detta redan nu, för vill absolut läsa fler böcker som denna, d.v.s. självbiografiska böcker skrivna av människor som berättar om hur det är att leva med olika typer av dolda sjukdomar och/eller funktionsnedsättningar (handikapp). Vill gärna försöka, på de sätt jag kan, dra mitt strå till stacken för att uppmärksamma dessa människors berättelser om sina erfarenheter och eventuella problemlösningar.

Cecilia och alla andra som på det här sättet skriver och berättar om sin livssituation hjälper både de i samma eller liknande situationer, och alla andra som behöver förstå vad det innebär att leva med dolda handikapp.
Om man kunskapsmässigt vill veta mer om om just läs- och skrivsvårigheter/dyslexi vill jag hänvisa till Dyslexiföreningens webbplats här. Där finns mycket bra information som grundar sig i aktuell forskning och vetenskap. Observera att rätt professionellt stöd i tid kan reducera problemen med ett funktionshinder som dyslexi.

Boken Livet som en dyslektiker är utgiven genom en digital självpubliceringstjänst och därmed är texten inte redigerad/korrekturläst såsom andra böcker utgivna av vanliga etablerade bokförlag. Uppfattar det som en särskild slags styrka (och oerhört mod av Poulsen!), då det på så vis ger en realistisk bild av problemet som det faktiskt kan se ut. Vi har så lätt för att alltid försöka dölja och putsa till våra fasader, men då får ju heller ingen veta hur det oförfalskat egentligen är, och ingen blir på det sättet mer upplyst om den verkliga situationen. Den här ganska enkla (men ändå ofta förbisedda) tanken som kom till mig när jag läste boken kändes viktig att nämna.
Cecilia Poulsen berättar i första hand om sin grundskole- och gymnasietid, hur hon med stark vilja och kämpaglöd klarade av dessa år utan att behöva gå om någon klass. Här finns tips, råd och pepp till alla andra som befinner sig i samma situation. Huruvida boken är lättläst för en dyslektiker kan jag tyvärr inte svara på, men det är ingen tjock bok, och kapitlen hålls korta.

Blir för egen del så oerhört glad när det går bra för någon som har varit tvungen att gå igenom sådana bistra erfarenheter som funktionsnedsättningar ofta orsakar. Så ja, den här boken gjorde mig glad, och den kan säkert inge dyslektiker en del av det hopp och stöd de behöver få känna.

"Så till alla er som har en dröm där ute i livet. Kom ihåg att aldrig ge upp. Utan att ska man lyckas så måste man ibland kämpa lite extra för att klara det. Och alla kan vi inte allt men alla är vi bra på något."

Sidan 61; Livet som en dyslektiker av Cecilia Poulsen

Starkt gjort Cecilia! Tack för att du på det här viset låter oss få ta del av din historia.❤

Och så förstås, till alla er andra: Läs!

Tidigare blogginlägg med en smakbit ur boken finns här.

Andra bloggare om Livet som en dyslektiker:
Villa Freja