torsdag 26 februari 2015

"Inmurad" av Mikael Strömberg

Inmurad
Mikael Strömberg
"Inmurad" av Mikael Strömberg, är författarens andra skräckroman efter debutromanen "Vätten" (2011). Efter att läst handlingen beskriven för "Vätten" blev åtminstone jag något avskräckt av den sortens skräck som man kunde ana var alltför ingående äckelgeggig. Den andra romanen lät i det fallet något mer i min smak.

Hur var den då? Jo, första halvan var faktiskt helt fantastiskt bra, men sen blev det alltför knasigt, konstigt och... äckelgeggigt. Så värst skräckigt kan jag inte tycka att det där i detalj ingående beskrivna äckliga är, utan mer irriterande. Men vad vi uppfattar som skrämmande är ju så oerhört olika! Det är trots allt en riktigt spännande bladvändare detta, karaktärerna är udda existenser som inte någon av dem väcker sympati hos mig som läsare i längden, men just det gör mig inte så mycket.

Själva upplägget är strålande; ett gammalt brev som vi bit för bit får ta del av, gammal folktro som får nytt liv, dolda lämningar från svunna tider, gamla hemligheter, bortglömda (ibland klaustrofobiska) platser som upptäcks på nytt, anknytningar till historiska händelser... Ja, det kunde ha blivit så bra. Men så bra blev det inte, tyvärr.

Som rospigg blir man ju förstås självklart smått förtjust i miljöbeskrivningarna från platser i Roslagen, det är väl ganska givet. Bara en sådan sak gör naturligtvis att jag rekommenderar att läsa boken.

Trots att detta inte i sin helhet direkt blev någon höjdarläsning, blev jag nyfiken på att läsa "Vätten" ändå. Ser dessutom som läsare fram emot att hålla koll på hur detta författarskap utvecklas framöver, för glädjen att berätta historier finns definitivt där märker man.


Betyg:
* * *


onsdag 25 februari 2015

"Storsjöodjuret" av Jonas Moström

Storsjöodjuret
Jonas Moström
Det är nyårsnatt och tre ungdomar står på en gångbro vid Storsjön i Östersund och där får de syn på en ringlande skugga i vattnet nedanför, eller var det bara en skjuvning i isen? En av dem är övertygad och skapar en skarpare bild med efterkonstruktion om att vad de just sett var självaste storsjöodjuret de fått en glimt av. Det ena ger det andra i det lilla samhället. Max Müller, en tysk affärsman låter uppföra ett "storsjöodjurscenter" med nöjespark, souvenirshop och underbetald arbetskraft. Jippot skall invigas vid storsjöyran.
I spåren av det kommersiella komplexet, som enligt grundaren skall skapa arbetstillfällen och stoppa avfolkningen, står de som fått lämna sina bostäder då dessa jämnades med marken för att ge plats åt centret. Maktlösheten skapar missnöje som blir grogrund för rasism och hatbrott.

Tidsmarkörerna sitter där de ska på ett effektfullt sätt, men som vanligt irriterar man sig på vissa återkommande detaljer som dessa ständiga sms-anden, "mobilen började spela temat ur Gudfadern"..., och så lite googlande då också förstås... tröttsamt och lite tjatigt.

De två huvudpersonerna; pappa(lediga?) kriminalkommissarie Johan och hans vän överläkaren Erik (med ett äktenskap i kris) är så snarlika varandra så man riskerar blanda ihop dem något tidvis. Kan inte låta bli att tänka på det där 10-månaders barnet som föräldrarna egentligen ingen av dem har tid med, p.g.a sina karriärer. Tidstypiskt? Säkert, men inte desto mindre tragiskt.
Gillade för övrigt att Johans farmor, d.v.s en äldre människa, fick ta så stor plats i handlingen, inte alltför vanligt i moderna romaner.

Det här är en bok jag skulle kunna rekommendera att läsa, eftersom det för vår tid så typiska görs synligt på ett bra sätt. Kan faktiskt kunna tänka mig att läsa något mer av den här författaren.

Har tidigare på den här bloggen skrivit om boken här.

Betyg: 3/5

torsdag 19 februari 2015

"Lyckliga i alla sina dagar" av Nina Björk

Lyckliga i alla sina dagar
Om pengars och människors värde
Nina Björk
Ganska fantastiskt när någon sätter ord på tankar om tiden, som så på pricken överensstämmer med ens egna tankar om den. Man skall aldrig tro att man är ensam om ett visst sätt att tänka. För alla som inte ännu läst boken: Gör det!

Vill så gärna tro på att det går att göra verklighet av den där utopiska tanken om ett samhälle som låter oss få vara medmänniskor med framtidshopp. Varför skulle det vara så omöjligt?

Alltmer antas en god samhällsmedborgare vara en konkurrerande tävlande, överkonsumerande kund, en promotad vara på arbetsmarknaden, en sönderstressad kvantitetspresterande anställd, någon som alltid skriker efter mer trots mättnad, en välfylld plånbok och en köpkraft som tär på jordens resurser. Medan andra som hamnar i ett utanförskap förblir där och blir allt fattigare.

Den här boken sparkar upp en dörr som alltför ofta hålls stängd för diskussion. Hoppas verkligen många läser boken och börjar prata om det viktiga den handlar om.

(Smakbitar finns här).

Betyg: 5/5


Bokia: InbundenPocketE-bok
Adlibris: InbundenPocketE-bok
Cdon: InbundenPocket



onsdag 18 februari 2015

"Legend" av Richard Matheson

Legend
Richard Matheson


Information från förlaget (Styxx Fantasy):

"Ray Bradbury har kallat honom en av 1900-talets viktigaste författare: Richard Matheson, författaren bakom Legend (I am Legend) – en av skräckgenrens absolut största klassiker. 
Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.
En fasansfull farsot har dragit fram och gjort att resten av mänskligheten – män, kvinnor och barn – har muterat och förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod. 
Hopplösheten i Roberts liv är total, ändå förmår han inte göra slut på det. Han lever sitt liv på det enda sätt han kan: på dagarna åker han runt i det ödelagda Los Angeles och letar efter sina vilande fiender för att ta slut på dem, en efter en, med en påle i hjärtat. På natten barrikaderar han sig i sitt hus och ber om att få se ännu en gryning. 
Så en dag händer något som stör hans monotoni. Men är det en välsignelse eller en förbannelse? 
Legend har inspirerat kända författare som Stephen King, filmats inte mindre än 3 gånger (senast 2007 med Will Smith i huvudrollen), gjorts som radiopjäs och serietidning och översatts till otaliga språk."

Som klassiker ofta brukar vara är detta riktigt, riktigt bra! Fascineras över att denna postapokalyptiska science fiction-roman publicerades första gången redan 1954. Fanns med i Wahlströms "Kalla Kårar"-serie, då 1975 som; "Varulvarnas natt". Utgåvan i svensk översättning (förlag Styxx Fantasy) som jag läst, är från 2010 och då alltså med titeln; "Legend".

Via bokbloggare - denna förträffliga källa till bra boktips - blev det för mig helt nyligen känt att filmen "I Am Legend" (med Will Smith i huvudrollen) var baserad på en bok, vilket jag alltså inte tidigare visste. Filmen var riktigt bra, men boken var - förutom helt annorlunda - fantastisk! Det förvånar mig inte det minsta att den här boken fungerat som inspiration till senare böcker av andra författare, bl.a Stephen King.

För den som sett filmen blir man kanske som hundmänniska lite skeptisk inför att läsa boken, utifall det blir alltför sorgligt. Men hunden (som för övrigt i boken inte är en schäfer) tar inte så stor plats varken tidsmässigt eller emotionellt så det blir tårdrypande, tack och lov. Schäfrar har en speciell plats i mitt hjärta och visst hade man sina tvivel inför att läsa boken. Men alla blödiga hundvänner kan alltså vara lugna, man klarar av läsningen utan alltför upprörda känslor. Det är faktiskt värre med filmen...

Betyg: 5/5



tisdag 17 februari 2015

"Hemlös" av Gail Carriger

Hemlös
Gail Carriger
Annorlunda, roande och oerhört spännande. Gillar verkligen detta, YA eller ej. Lite olyckligt att romanerna ofta ses med en rekommenderad läsålder för barn & tonår/ungdom/unga vuxna, istället för vuxen (vilket ju verkligen inte skulle utestänga unga från att läsa!), detta tror jag kan avskräcka och göra att man som vuxen inte "vågar" läsa böckerna. Om det nu är den rekommenderade läsåldern som utgör det simpla hindret (eller hemmavarande tonåringar bakom skämskudden) från att läsa Gail Carrigers böcker, går man miste om något riktigt kul att läsa, av en ganska onödig anledning. Man måste ju inte vara helseriös jämt, även om man är en förstockad vuxen, eller vad tycker ni? På det lokala biblioteket tillhörde bokserien vuxenavdelningen och troligen hade jag själv gått miste om dessa böcker utifall det varit på annat sätt. Vilket hade varit väldigt synd.

Jämfört med den förra #2 i serien; Chanslös, fanns dock en svaghet i denna och det var slutet, som jag själv tyckte var lite fånigt. Ett osmart slut kan delvis förstöra helhetsupplevelsen av en bok, det är en aning trist att det är så, när boken i övrigt är så bra som här.

Att beskriva handlingen i just Hemlös är en aning vanskligt, då risken att avslöja för mycket är stor. Därför blir det här ett sådant där något kortare bokomdöme (på det fria, något mer otyglade vis jag valt att skriva om böcker på denna blogg).

Så mycket kan nämnas att Alexia, trots "barnbekymmer" och hemlöshet, är i högform. En smakbit ur boken kan man läsa här och boken finns att köpa på: Adlibris, Bokus och Cdon.

Betyg:
* * * *

onsdag 11 februari 2015

"Jungfrustenen" av Michael Mortimer

Jungfrustenen
Michael Mortimer


Som nämndes i tidigare inlägg angående Jungfrustenen (Michael Mortimer), då det gällde omslagscitat som jämförde boken med något skrivet av Eco, konstateras att; jo, absolut var det "som att svära i kyrkan"! Visst, jämför gärna med Brown, där kan man säkert finna likheter, men absolut inte Eco. Så här visade det sig att stycket, som citatet i SvD hämtades från, löd i sin helhet:

"Den påminner på så vis om de farliga hemligheter som undergräver kyrkans auktoritet i Dan Browns ”Da Vinci-koden” och Umberto Ecos ”Rosens namn”, och halvvägs mellan de två verken placerar sig också Mortimers bok. Mer fartfylld och trashig än Eco; mer lärd och finurlig än Brown."   -   Svenska Dagbladet

Valde den här boken till spänningsutmaningen för februari. Läs därför mer här!

Om man koncentrerar sig mer på det som säkert av andra kan uppfattas positivt med romanen, skulle ett högt tempo kunna nämnas, full fart direkt från början. Den som söker en bladvändare kanske finner stort nöje av den här spänningsromanen, själv retar jag mig alldeles för mycket på att det är så rörigt. Så okej är väl boken såtillvida att den funkar som bladvändare.

Här förekommer fantasihistorier om verkliga historiska personer som bl.a. Carl von Linné och en överdrivet divig Greta Garbo; anfallande muterade jättefåglar och någon slags zombiefjärilar; m.m, allt i en osalig röra. Huvudkaraktären, tillika tänkta "hjältinnan", Ida skramlar runt sovandes under en filt i bilar, äter godis, tar lugnande tabletter, intar ansenliga mängder spirituosa, gråter, omhändertas, styrs som ett viljelöst offer... jag vet inte vad. Karaktärerna i övrigt känns också väldigt märkliga. Hör till dem som slukar populärvetenskap i alla former, även sådana med historisk anknytning, men att spränga in texter som källhänvisas till wikipedia, intervjuer av Karin Bojs i DN, o.s.v. tilltalar i varje fall inte mig här, hur sanna eller påhittade de än är. Hade ganska stora problem att komma igenom de sista 100 sidorna för att därpå hamna i en tvärt avbruten handling som knappast kan kallas slut. Självklart är avsikten att man skall fortsätta att läsa nästa del i serien, men det kommer i varje fall inte jag att göra.

Trots mina ord (som bara är mina egna högst personliga); om man känner sig nyfiken på att läsa Jungfrustenen, gör det! Många verkar tycka väldigt bra om denna bok. :)

Betyg: 2/5


Boken (som inbunden med på årets bokrea) finns bl.a. att köpa på:




måndag 9 februari 2015

"Chanslös" av Gail Carriger

Chanslös
Gail Carriger

"En roman om vampyrer, varulvar och luftskepp"

Angående slagfärdiga texter på böckers baksidor torde "Chanslös" av Gail Carriger kunna kvala in på en förstaplats; säger inte för mycket, heller inte för litet och motsvarar utmärkt innehållets handling i korthet:

"Alexia Tarabotti, numera Lady Maccon, trivs i sin nya tillvaro som fru till Conall Maccon, Londonvarulvarnas alfa, men hennes idylliska tillvaro störs snart då varulvsregementet återvänder från utlandet och slår ner sina tältpinnar på hennes gräsmatta. Samtidigt sveper en farsot in över London, och den påverkar stadens övernaturliga invånare på ett skrämmande sätt. 
På order av drottningen fattar Alexia sitt parasoll, går ombord på ett luftskepp och ger sig av mot Skottland, ursinniga varulvar och en märklig egyptisk mumie. Men det verkar som om någon helst ser att hon inte når sin destination och Alexia måste inse att det finns situationer som inte ens en kopp te kan rädda!"

Blev överförtjust och positivt överraskad (!), detta var riktigt knaskul på allvar. Ingen tvekan om att det lär bli fler böcker lästa av Gail Carriger - gillade verkligen åtminstone denna bok om Alexia Tarabotti som gift (Lady Maccon) med Londonvarulvarnas alfa Conall Maccon (förblir de ej ett par i seriens #3; "Hemlös" blir jag nog lite besviken).

Innan "Chanslös" (#2) i serien om Alexia, bör man kanske läsa (vilket nu alltså jag inte gjorde) del ett; "Själlös". Del tre känns sen efter tvåan väldigt svår att låta bli, då en rejäl cliffhanger i slutet gör det nästintill omöjligt. Till att börja med markerades en stark fyra i betyg på boktipset och goodreads, men kom på att det delvis då kunde bero på att del ett i serien hoppades över, ändrade därför betyget till en femma, för antagligen är faktiskt boken i sin genre värd det.

Mycket tilltalar mig själv i denna roman (kategoriserad till steampunk-genren) bl.a.: Tiden är 1870-tal och platsen är England (London och Skottland), miljö- och personbeskrivningarna levandegör stämningen; huvudkaraktären Alexia har stark vilja, är rättfram, klartänkt, tar plats, låter sig inte duperas, är inte det minsta fåfäng, drar sig inte för att sticka ut och vara annorlunda; till sist är dialogerna bara helt magnifika, enligt mig.

Tror inte direkt jag är ensam om att sitta och småskratta gott åt de rappa replikerna och humoristiskt beskrivna personerna (naturliga liksom övernaturliga). Vill man ha något lättsamt att läsa är detta i mitt tycke helt rätt val!

Läs gärna även gårdagens smakebit på søndag, där finns en godbit hämtad ur boken.

Förresten! Kom att tänka på ett nytt ord som nämndes i ett matmagasin nyligen; "Brinner" (Breakfast + Dinner), som blivit trendigt "over there". Gail Carrigers "Chanslös" skall tydligen vara en "New York Times Bestseller" och bokens karaktärer har ju "normalt" en udda dygnsrytm. Måhända finns därmed ett igenkänningstecken hos de som i USA nyvaknade förtär brinner på kvällskvisten? :)

Betyg:
* * * * *


onsdag 4 februari 2015

"Drömmen förde dej vilse" av Anna Jansson

Drömmen förde dej vilse
Anna Jansson
Valde att läsa #11 i serien om Maria Wern, eftersom det var just den som var den första engelska översättningen av författaren Anna Jansson. På något vis kan man då anta att just den boken i serien är särskilt bra.

Nu är det som det är, det där med smakfrågan, d.v.s. oerhört olika. För egen del var detta inte alls i min smak, även om det fanns en hel del träffande beskrivningar vad gäller sjukvården och vissa personlighetstyper (att författaren har en djup människokännedom råder det inget tvivel om, även om karaktärerna så här i mordhistorien blir lite smått osannolika). Kunde därutöver inte finna något flyt i läsningen av olika anledningar, bl.a rent språkligt: 1) Bitvis gör extremt korta meningar att det känns hackigt, 2) Har själv ganska svårt att acceptera; mej, dej, sej, istället för; mig, dig, sig (kanske är det ålderdomligt tänkt av mig?), 3) Alla dessa särskrivningar - blev mer och mer uppmärksam på dem vartefter jag läste, 4) Bedrövligt många svordomar (och de olika karaktärerna svär ofta på samma vis dessutom! :o) - nåja, antagligen har jag i detta också en aning för ålderdomligt tänk.

Vad gäller mordhistorians handling hakade jag upp mig på att: 1) Mördarens tankar var insprängda med jämna mellanrum, är inte överdrivet förtjust i sådant, 2), Det bestialiska radar upp sig det ena efter det andra, det blir liksom för mycket, 3) De vuxna karaktärerna beter sig som förvuxna tonåringar, 4) Samma återkommande aber (i mitt eget tycke) för moderna deckare; beskrivning av relationerna och sidoberättelserna vad gäller dessa tar för stor plats, större plats än vad som är viktigt för handlingen, om jag valt att läsa en romantisk relationsdrama-roman så skulle jag valt det och inte en deckare.

Nåja, förutom detta var väl boken okej, även om jag själv alltså inte direkt gillade den. Min läsjakt efter den ultimata svenska deckarförfattaren går vidare. Ska jag hitta någon aktuell svensk deckarförfattare i levande livet, som skriver på ett sätt som är mig själv "ett sant nöje" att läsa? Det återstår att se. En tredje chans för Anna Janssons deckare skall det dock bli, Främmande fågel (2006), #7 i serien, är än så länge påtänkt att bli sista försöket.

Skrev lite angående "Drömmen förde dej vilse" i söndagens smakebiten.

Betyg:
* *

Boken finns att köpa som inbunden hos adlibris och i pocketformat på bokus.