måndag 27 mars 2017

Dagens bokpost: Konstnären


Konstnären av Diane Karlstrom & Magnus Carling


Första delen om Kriminalkommissarie John Romeo; "en ny deckarserie med en nypa övernaturlig twist", i kombination med; "Göteborg Noir".
Hur lockande låter inte det?!


Del av författarnas pressrelease:
"John Romeo är en kriminalkommissarie i ett alternativt Göteborg, en mörk stad där polisen kämpar mot korruption och kriminella gäng. Där svaveldoften från ofiltrerade kraftverk ligger tung och där blå himlar är lika sällsynt som empati. John Romeo har en underlig förmågan att som låter honom höra ekon av känslor, men den är sällan till någon hjälp - istället gör förmågan det svårare för honom att besöka mordplatser eller platser där många känslor har lagrats."

Boken är nyligen utgiven som e-bok och här i Bokhyllan lär recension komma inom kort, redan i ett huj slukat ett par kapitel och kan konstatera att jag är ohjälpligt fast. 😊

Beskrivning (hämtad från Adlibris):

"När en ung pojke hittas mördad tillsammans med sina föräldrar står det snart klart att dottern i familjen är försvunnen. Kriminalkommissarien John Romeo, som brottas med alkoholism och en underlig gåva som ibland låter honom uppfatta ekon av starka känslor, får reda ut morden samtidigt som han försöker hitta den unga kvinnan. Är hon inblandad i morden på sina föräldrar och hennes lillebror, eller är hon ytterligare ett offer?  Snart står han inför en värre motståndare än vad han någonsin träffat på i den korrumperade, smutsiga staden Göteborg.

Konstnären är den inledande delen i den första trilogin om John Romeo."


Tack för recex Magnus Carling!


söndag 26 mars 2017

En smakebit på søndag: Fienden bor inte under sängen

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Tror det bestämt får bli en smakbit denna söndag, kommer nog att hoppa in och köra en sådan lite då och då emellanåt, istället för varje gång eller ingen gång. Läser bland annat nu en bok för unga vuxna, vilket jag ju normalt kanske inte alltid gör. Författaren är dessutom bokbloggare (syrlig.se), och det var på så vis jag fick upp ögonen för Fienden bor inte under sängen av Monika Orski. Boken var tillgänglig på bibliotek, så självklart blev det då ett lån! Läst fram till sidan 47, det blir just därifrån samt från föregående sida som smakbiten hämtas:

"Den kvällen låg hon i sin säng och hade svårt att somna.
- Nu kommer jag och tar dig!
Det var mammas röst. Riktigt varifrån den kom uppfattade hon inte, men den fanns definitivt någonstans i rummet. Ändå visste hon genast att mamma inte var där. På något sätt lyckades hennes röst vara närvarande helt på egen hand.
- Nu kommer jag och tar dig! ropade mammas röst igen, som om hon läste en saga om trollen.
Sedan var det någonting som rörde sig under sängen, någonting som försökte kravla fram under den. Klara hoppade till och satte sig upp med bankande hjärta. Blodet forsade fram så att det dånade i hennes tinningar. Hon drog efter andan, släppte ut en lång suck och försökte tala förstånd med sig själv. Det kunde inte vara någon där. Hon var ensam i rummet, och det kunde inte finnas någonting under sängen. Eftersom det inte kunde finnas något där, fanns det ingenting där. Det var enkel logik. Hon måste ha drömt. Hon tände lampan, tittade ned på golvet, och böjde sig till och med fram för att titta ordentligt under sängen. Nej, det var tomt så när som på en dammråtta. Självklart var det tomt. Klart att hon bara var fånig. En röst utan människa, det kunde inte vara någonting annat än en dröm. Det begrep hon nu när hon var riktigt vaken. Hon måste ha somnat till utan att märka det och drömt någonting riktigt skumt. Det var det hela.
Hon släckte ljuset, lade sig ned igen och lyssnade ut i mörkret."


Beskrivning hämtad från bokus:

"Klara har en mamma som är psykiskt sjuk.
Trots att hon har det bra med sin pappa kan
det vara ganska tungt. När Klara går första
året på gymnasiet har hon fått en ny god
vän och det mesta i livet känns bra.
Snart börjar det dock hända konstiga saker
omkring henne, och Klara får betydligt
värre bekymmer än mammans sjukdom att
tänka på."


Troligen en utmärkt bok att läsa för unga som t.ex. studerar en gymnasial vård- och omsorgsutbildning. Man får genom lättillgängligt och enkelt språk en insikt om sjukdomen (paranoid) schizofreni på ett troligen väldigt realistiskt sätt, fruktansvärt obehagligt och hemskt, visst! Men ändå lärorikt.

Läser nu för övrigt samtidigt Ubik av science fiction-författaren Philip K. Dick. Hans mest hyllade roman. Författaren lär ha haft just schizofreni, och man har det nu i åtanke när man läser boken. Science fiction är en för mig relativt nyupptäckt genre som uppskattas alltmer, för att man kan läsa in så mycket och för att det skapar så mycket tankestoff. Jon Krakauer verkar ha en annan åsikt om genren, för i Ett berg högre än Everest (också pågående läsning) kallar Krakauer bl.a thriller och science fiction för "enfaldiga, ytliga böcker", den typen av litteratur som håller intresset vid liv under situationer vilka trubbat av intellektet. Då ilsknade man förstås till när man läste det! 😠 Vad tycker ni, är science fiction och thrillers genrer för ett avtrubbat intellekt? Eller är det bara ett dummeligent påstående?

Kom visst ifrån ämnet... 😜

...nåväl, här hittar ni de andras smakbitar denna söndag. 😊


tisdag 21 mars 2017

Några intressanta nyord


Några intressanta ord hämtade från nyordslista 2016 (lite kortfattat):


Annonsblockerare:
Program som hindrar annonser att visas på internetsidor, t.ex. facebook.

Ekodukt:
Bro som håller ihop ekosystem på båda sidor av väg och möjliggör för vilda djur att passera.

Filterbubbla:
Ett urval av innehåll på internet som anpassats till individen. Filtreras automatiskt utifrån tidigare sökningar.

Fomo:
Oro för att gå miste om något speciellt roligt eller intressant. T.ex. rädsla att tacka ja till en inbjudan utifall något ännu roligare skulle dyka upp. (Fomo förkortning för fear of missing out, motsatsord jomo = joy of missing out)

Frågestrejka:
Undvika att ställa frågor för att bryta mönstret att kvinnor oftare ställer frågor till/om män än vad män ställer frågor till/om kvinnor.

Förstärkt verklighet:
Den verkliga miljön kompletteras med datorgenererade inslag. Fiktiva miljöer samspelar med verkliga.

Grindsamhälle:
Inhägnat bostadsområde som är stängt för allmänheten.

Influerare:
Person vars inflytande används i marknadsföringssammanhang. T.ex. att de som finns i den "digitala sfären", vilka alltså är flertalet, påverkar omgivningen i olika grad.

Läslov:
Lov då elever förväntas läsa extra mycket. Höstlov var på förslag att byta namn till läslov för att uppmuntra till läsning hos yngre. Blev det så då? Ingen aning!

Matsvinnsbutik:
Livsmedelsaffär som säljer varor till låga priser, varor som annars skulle ha kasserats. Lär finnas i Köpenhamn.

Poke:
Typ av sallad med rå fisk. Poke bowl eller pokesallad.

Preppare:
Någon som förbereder sig på att överleva en samhällskatastrof. Av engelskans prepper.

Proteinskifte:
Förändrade matvanor för att byta ut kött mot proteinkällor.

Samlarsyndrom:
Sjukligt tillstånd där ett samlande överskrider vad som kan ses som normalt. (Även hoarding)

Skamma:
Få någon att känna skam.

Trumpifiering:
En skiftning i politiska debatten mot en retorikstil där något som sägs får uppmärksamhet utan hänsynstagande till konsekvens eller fakta.

Vuxenmålarbok:
Målarbok för vuxna.

Växtmjölk:
Mjölkliknande dryck tillverkad av vegetabilier.


Använde mig för ovanstående av nyordlistan från Institutet för språk och folkminnen. Hela listan hittas här.


söndag 12 mars 2017

"Sjuka själar" av Kristina Ohlsson

Sjuka själar av Kristina Ohlsson. Piratförlaget:

"Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet. 
Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka. 
Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret. 
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent? 
Kristina Ohlsson är en av Sveriges mest framgångsrika och hyllade författare av kriminalromaner och barnböcker. Sjuka själar är hennes första skräckroman."

Inte läst något av Kristina Ohlsson tidigare, men då nu detta skulle vara författarens första skräckroman blev man såklart synnerligen lockad att läsa. Har ju ett gott öga till skräckgenren. Hur var det då?
Ömsom riktigt bra som suggestiv spänningsroman med finurliga överraskningsmoment och ömsom mindre bra som skrämmande skräckroman. För någon skräck var inte detta i min mening, utan mer som en thriller. Jag saknar det övernaturliga, liksom andra kanske uppskattar att det inte finns där, smaken är olika. Några kvardröjande tankar kring handlingen infinner sig heller inte efter att sista kapitlet är läst.

Slutet var för övrigt något jag uppfattade som den största svagheten med Sjuka själar. Från ett delvis relativt långsamt tempo, går det på slutet kvickt som attan hastigt och dessutom blir det särdeles väldigt orealistiska förklaringar till "mysteriet" och alla avslöjade hemligheter, trots att avsikten verkar vara att det skall framstå som just realistiskt. Får inte ihop det där. Språkligt sätt är det väl rätt lättsamt, medelmåttigt och enkelt, varken fantastiskt eller dåligt.

Sammanfattningsvis var det ändå en fängslande historia - om än något rörig - innan alla konstigheter slutligen uppdagades så där helt omöjligt. Man försökte bygga upp en lösning utav alla egendomliga trådar som gavs på ett spännande sätt och lista ut hur det hängde ihop, men som sagt, slutet gjorde mig besviken. Rekommenderar boken till alla som gärna läser spänningsromaner, för som ordinär sådan är den bra.

Tidigare blogginlägg där boken nämns finns här.

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Sjuka själar:
och dagarna går...
Bokraden
...med näsan i en bok...

torsdag 9 mars 2017

"Svarthunden" av KG Johansson

Svarthunden av KG Johansson. Affront förlag.

I Svarthunden får man möta skrämmande ondska i norrländsk bondby och två olika människoöden under två olika tider, Astrid på 1800-talet och Erik som växer upp under tiden för andra världskriget. Platsen är närmare bestämt glesbygd kring Malå och Arvidsjaur.

Fick förfrågan från bokförlaget om jag var intresserad av att läsa och bokbloggs-recensera den här historiska skräckromanen, då den nyligen kom ut i pocketformat. Blev faktiskt förvånad att inte ha uppmärksammat det första releasetillfället i början av maj förra året, brukar ha lite bättre koll för den här typen av genre. Hursomhelst kände jag inte till författaren heller.

Här krävs uppenbarligen extra uppmärksamhet och är såklart villig att ge den, för detta är så otroligt skickligt välskrivet, fantastiskt språk (lite dialekt i dialogen är toppen) och berättelsen är omsorgsfullt konstruerad, allt på ett sätt som gör att man dras med in i de där för bedrövligt mörka händelseförloppen. Visst! Det är oerhört frånstötande och vämjeligt det som ofta sker, det frossas i galen besatthet utan spärrar, onda mörka krafter, monsterskapelser, psykterror-tråkningar, våldsam mobbing, extremt mardrömslikt odiösa situationer av olika slag. Men detta är ju - trots att det nog gör de flesta av oss smått illamående - en del av historiens uppbyggnad för att uppnå helheten, för trots att ämnena är många hänger allt ihop. Till sist.

En hel del är alltså helt sant vidrigt motbjudande, men inte precis allt. Det finns även sådant som framstår som oerhört vackert, i kombination med något slags stillsamt svårmod, vilket gör det andra uthärdligt. Det finns ju sen trots svärta faktiskt lite humor också i det där byskvallret!

    "Mycket mer än så fanns egentligen inte att säga. Även om ingen av gummorna tänkte på den saken var det alltid roligare att prata om konstigheter och katastrofer än om folk som det gick bra för."

Alternerat får man ta del av Eriks och Astrids livshistoria, möta mörka familjedrama med ondskefulla hemligheter som ödesmättat bär genom tiden. Människorna försöker inte bara förstå det onda för att erövra förmågan att kunna identifiera och hålla den ifrån sig, utan Astrid t.o.m. letar upp den eviga ondskan (här manifesterad som en mer framgångsrik variant av Gustaf Frödings Gamle Skam) för att med dess hjälp söka egen vinning för sin vilja, och vad sådant leder till kan vi väl förstå. Det här är en en sådan historia som jag brukar beskriva har en "dimmer"-funktion där allt bara blir mörkare, och mörkare, för att till slut klicka till och bli totalt becksvart, här finns ingen ljusning, inte någonstans. Minsta lilla spirande hopp tillintetgörs snabbt, effektivt och brutalt. Slutet var nog svagheten i denna roman, inte så värst tjusigt precis, men det var väl förstås heller inte meningen kanske. :)

Att beskriva Svarthunden som en motsats till feelgood har gjorts, och kan nog tycka det är en strålande beskrivning. Vissa episoder är så obehagligt träffande i sin framställning och karaktärernas resignation/undergivenhet inför det hotfulla blir då rent smärtsamt.

Det historiskt beskrivna perspektivet för både enkelt folkliv ute på landsbygden, missväxtåren 1867-1869 och det som för senare tid sipprar in om andra världskrigets framfart, förhöjer läsupplevelsen betydligt. Visst finns här sådant i gammalt lantligt folkliv som känns lite fel och malplacerat, men det blir ändå inget som i det stora hela stör mig nämnvärt. Kan dock förstå att gårdsslakt av gris var något av en skräckupplevelse för barn i gårdarna förr i tiden, alla var ju heller inte nog små för att skickas ur vägen att hämta "rumpdraget" vid tillfället, utan var tvungna att hjälpa till. Skildringen av skogsmiljöerna tilltalar mig på både ljuvt och rysligt sätt. Den som sen någon gång hamnat i ett skogsparti som brunnit kan nog fullt ut förstå att det går att göra bra skräck av en sådan plats, det är kusligt i verkligheten på sådana platser och i fiktionen inser jag nu att den där kusligheten kan vridas upp till något rent förfärligt fasansfullt med ordentligt livlig fantasi!

De övernaturliga inslagen i form av mardrömslika miljöbeskrivningar, de hotfullt illvilliga karaktärerna med alltmer förmörkade sinnen och det "väsen" som nästlar sig in i människornas liv, är något som ger mig riktigt iskalla kårar. Att sen läsa något som är så här rakt och direkt utan omskrivningar, som med klara ord synliggör en mänsklig/omänsklig besatthet och ondska bortom allt förnuft, gör det hela bara ännu ruggigare. Människors onda handlingar gentemot andra är den värsta sortens skräck, den gör mig ibland vettskrämd (även i fiktionen). Tänker t.ex på vad Astrid är sturskt beredd att offra för sin envisa viljas skull, hur Eriks plågade mor blir trakasserad av sin alltmer alkoholiserade make, Erik som fastnat i en brutal övergrepp-/mobbingsituation, känslan av att sitta fast i en tillvaro utan ljusning, där inte ens hemmet som borde skänka trygghet gör det.

Sammanfattningsvis: Svarthunden är en svart saga som gör ont att läsa, du blir förskräckt, äcklad och smått illamående, men jag lovar att den är tankeväckande och inte lämnar dig oberörd efter en gastkramande läsning. Med anledning av det speciella språket, dialogerna, de påtagligt förtätade stämningarna och berättelsens konstruktion blir det som ett litet konstverk tecknat i svartaste svärta, såklart bör därför ingen skräckentusiast missa denna.

Tack Affront förlag för recensionsexemplaret!

Tidigare blogginlägg angående Svarthunden finns här och här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
Bokus:  E-bok / Inbunden / Häftad
Adlibris:  Inbunden / Häftad