torsdag 30 september 2021

E-böcker blev ett kort kapitel

Letton slutade fungera efter knappt ett halvår. En gratis e-pad, som kom med en korttidsprenumeration av något slags vetenskapsmagasin, höll något längre men lade av helt den också. Programmet som man fritt laddade hem för att kunna spara/läsa e-böcker upphörde att fungera på min laptop, så alla e-böcker jag hade bara försvann (även alltså recensionsexemplar - från tiden då man fick sådana - vilka jag såklart saknar allra mest). Så näe, aldrig mer e-böcker för mig. Dessutom vill jag hålla i en bok, vända blad, läsa tryck på papper, slippa bildskärm. Icke e-böcker som fick följa med från bibliotekshyllorna idag:



Veckans fråga hos Mias bokhörna är:


"Har du testat läsa e-böcker?"



Och fler svar på den frågan
hittar man länkar till HÄR!


Ett urval svenska biopremiärer september-december 2021


Dune (15 september)


No Time to Die (30 september)


Antlers (29 oktober)


Eternals (3 november)


Ghostbusters: Afterlife (10 november)


Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (12 november)


The Matrix Resurrections (22 december)


Utvandrarna (25 december)


onsdag 29 september 2021

Läst september

 


  1. Frihetens pris är okänt, Anna-Lena Laurén. Bibliotekslån
  2. Drönarhjärta, Lars Wilderäng. Bibliotekslån
  3. Blå villan, Eva Frantz. Bibliotekslån
  4. De kidnappade Kinasvenskarna, Jojje Olsson. Bibliotekslån
  5. Den åttonde tärnan, Eva Frantz. Bibliotekslån
  6. Märit, Astrid Lindgren. Bibliotekslån
  7. Prinsessan som inte ville leka, Astrid Lindgren. Bibliotekslån
  8. I skymningslandet, Astrid Lindgren. Bibliotekslån
  9. Raskens efterleverska, Vilhelm Moberg. Bibliotekslån
  10. Porträttet, Hjalmar Söderberg. Bibliotekslån


"Raskens efterleverska" av Vilhelm Moberg

Raskens efterleverska av Vilhelm Moberg. En novell från Novellix (2019). Antal sidor: 24. Första gången publicerad 1968.


"Rasken som var så stolt och stursk – om han varit med här och hört på i dag! Han skulle inte ha tålt och fördragit det tal som hon fått höra: Fattighuset. Han skulle ha svarat den här herren från fattigvården – en kronans korpral som han hade respekt med sig. Om han fått leva, ja, om han fått leva; allt hade varit annorlunda. Men hans liv tröt, medan han ännu var i kraftens dagar: det var så utsett. Och vad skulle hon nu göra, gamla hjälplösa vrak? De ville frakta henne till fattighuset, och hon förmådde inte hindra dem.
Trettio år har gått sedan korpral Rask gick bort. Efter hans död tvingades Ida flytta från soldattorpet till en liten stuga. Det är här vi nu träffar henne, korpralskan. Raskens efterleverska, åldrad och utan den kraft som hon alltid burit – men med stoltheten och envisheten i behåll.
Vilhelm Moberg (1898–1973), var en svensk författare, journalist och dramatiker. Han föddes i Småland som son till en soldat. Det är också just där som de flesta av hans verk tar avstamp.
Raskens efterleverska skrevs från början som en epilog till Raskens, men lyftes ur av författaren själv eftersom han tyckte att den gjorde sig bättre som fristående berättelse."


Levande miljöskildring av ett Fattigsverige som en gång var, och kanske snart åter kommer att bli. Tänker att den ökade kostnaden för de kriminella kommer att bli så kostsam så vi andra får det fattigare (en del är förstås redan där).

Novellen kan man väl säga tar upp detta med människans individualitet, värdighet och rättigheter. Människovärdet talas det ju vitt och brett om, men detta upphör där den egna försörjningsförmågan upphör, gäller såväl då som nu. Verkligheten är mer brutal än skenbilden. Ålderdomsgammal och sliten, drabbad av sjukdom eller skada, begränsad p.g.a. olika typer av handikapp... ingen sådan drabbad eller åldrad ska vare sig skuldbeläggas, bli av med allt, uteslutas och avhumaniseras. Är fast förvissad om existensberättigandet trots detta, individ för individ.

Raskens efterleverska, nog borde hon få avsluta sina dagar i sin lilla stuga i någon slags rättmätig värdighet om hon så önskar? Läs den lilla tänkvärda novellen och se hur det går.

Betyg: 3/5


"Porträttet" av Hjalmar Söderberg

Porträttet av Hjalmar Söderberg. En novell från Novellix (2016). Antal sidor: 20. Första gången publicerad 1919.


"Hjalmar Söderberg, född 1869 i Stockholm, gjorde sin författardebut 1890 med en novell i Dagens Nyheter och hans första verk i bokform var romanen Förvillelser (1895). Till de mest kända hör romanerna Doktor Glas (1905) och Den allvarsamma leken (1912), samt novellen Pälsen (1898). Söderberg räknas som en av 1900-talets stora stilister och läses flitigt även i vår tid. Under sitt omfattande författarskap skrev han över åttio noveller och omtalas ofta som novellkonstens byggmästare.
I dag, 75 år efter Hjalmar Söderbergs död, är hans författarskap fortfarande högaktuellt och hösten 2016 har Den allvarsamma leken biopremiär i regi av Pernilla August.
William driver runt i ett livligt sommarstockholm, men det är med en nyfunnen likgiltighet som han betraktar sin omgivning. Vart ska han ta vägen i livet?I sin längtan att fly undan det sorglösa vimlet besöker han Fru Richardt, en förströelse som blivit en vana, men ikväll har han något speciellt på hjärtat, något som kan komma att förändra deras relation för alltid. Porträttet är en berättelse om äktenskapets vedermödor och om den omöjliga kärleken."


Trevlig miljöskildring för Stockholm, väldigt stämningsfullt. Men ganska intetsägande novell för övrigt. Fort glömd.

Betyg: 2/5


"Prinsessan som inte ville leka" av Astrid Lindgren

Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren. En novell från Novellix (2015). Antal sidor: 17. Första gången publicerad 1949.


"Prinsessan Lise-lotta bor på ett slott fyllt med alla slags leksaker man kan tänka sig. Trots det tycker hon inte om att leka. Det är inte förrän hon träffar den jämnåriga flickan Maja, och hennes träklump till docka, som hon upptäcker lekens förtrollande kraft. Novellen Prinsessan som inte ville leka utkom första gången 1949 i samlingen Nils Karlsson Pyssling.
Prinsessan bodde i ett fasligt vackert slott tillsammans med sin pappa kungen och sin mamma drottningen och hundra hovdamer och lika många hovherrar. Några barn fanns det inte i hela slottet, för Lise-Lotta hade inga syskon, och drottningen trodde inte, att det gick an, att små prinsessor lekte med såna barn, som inte var prinsessor eller prinsar. Och eftersom Lise-Lotta aldrig såg några barn, så trodde hon att det bara fanns stora människor i världen och så hon själv, som var liten. "


Söt liten saga om hur enkelheten inte bara bör förkastas eller nedvärderas. Att där det finns plats för att fylla ut med fantasi ibland kan vara det som saknas.

En av fyra noveller av Astrid Lindgren, utgivna av Novellix.

Betyg: 3/5


"I skymningslandet" av Astrid Lindgren

I skymningslandet av Astrid Lindgren. En novell från Novellix (2015). Antal sidor: 19. Första gången publicerad 1948.


"I fantasynovellen I Skymningslandet tas läsaren med på ett äventyr högt över Stockholms takåsar. Göran, som kanske aldrig mer kommer att kunna gå, får följa med herr Liljonkvast, en tidig och mycket snällare version av Karlsson på taket, till landet där inget spelar någon roll och allt är möjligt. Novellen utkom första gången i samlingen Nils Karlsson Pyssling 1949.
Det var i skymningen. Borta i vrårna var det alldeles mörkt. Jag ville inte tända lampan, för jag hade just hört mamma säga det där till pappa ute i köket, och jag låg och funderade på om jag verkligen aldrig skulle kunna gå mer, och jag tänkte på metspöet, som jag hade fått på min förra födelsedag, och som jag kanske aldrig skulle få använda, och – ja, det kan väl hända, att jag grät lite. Då hörde jag en knackning på fönstret."


Riktigt fin liten fantasynovell som lyfter tanken på hur viktigt fantasin och verklighetsflykten kan vara i svåra livssituationer, övergående såväl som bestående.

En av fyra noveller av Astrid Lindgren, utgivna av Novellix.

Betyg: 3/5


"Märit" av Astrid Lindgren

Märit av Astrid Lindgren. En novell från Novellix (2015). Antal sidor: 18. Första gången publicerad 1950.


"Märit är en flicka som det inte var “ett dugg märkvärdigt med” och som inte blir äldre än åtta år. Novellen är en berättelse om döden och om hur barn kan se på döden, berättad på ett osentimentalt sätt. Lindgren menade att barn borde få läsa om svåra ämnen: “Jag tror inte man bör undanhålla dem sånt, som de i alla fall då och då möter i levande livet. Förresten vill ungarna gärna bli rörda, gråta över det de läser. Det går snart över.” Novellen gavs ut första gången 1950 i samlingen Kajsa Kavat.

Det var ingenting märkvärdigt med Märit. Inte ett dugg märkvärdigt med hela hennes åttaåriga levnad. Det enda märkvärdiga, om man nu ska kalla det så, var hennes död.
    Men innan vi kommer till det, måste jag först tala om den gången när Jonas Petter var så snäll mot Märit. För det var så det började.
"


Tja, vill man få barn att läsa om döden så känns Bröderna Lejonhjärta som ett bättre alternativ än Märit.

Konstig sensmoral(?) att osjälvisk gåva eller att vilja någon väl leder till döden för mottagaren. Fast denna lilla novell är förstås för barn, och de kanske läser den på annat sätt.

En av fyra noveller av Astrid Lindgren, utgivna av Novellix.

Betyg: 2/5


"Den åttonde tärnan" av Eva Frantz

Den åttonde tärnan av Eva Frantz. Förlag: Schildts & Söderströms. Antal sidor: 300. Utgivningsår: 2018.


"Vinnare av Suomen dekkariseuras Vuoden johtolanka-pris 2019 Nominerad till Tulenkantajapriset 2019
En morgonpigg vinterbadare får sig en otrevlig överraskning när han tar sina första simtag i vaken. På folkhögskolan en bit bort hörs märkliga steg i natten. Och vad är det som blixtrar i elevhemsbyggnaden som stått tom i flera år?
Äldre kriminalkonstapel Anna Glad försöker anpassa sig till sitt nya liv som singel medan staden rustar för traditionellt luciafirande.
Ett dödsfall som vid första anblicken ser ut som en olyckshändelse verkar ha ett märkligt samband med en tragedi som inträffade trettio år tidigare.
Anna och hennes kolleger inser småningom att allt verkar kretsa kring den blyga flickan som går sist i luciatåget. Den åttonde tärnan. Men vem är hon?
I Eva Frantz nya mysdeckare Den åttonde tärnan får vi möta unga flickor, sådana som är unga nu och sådana som var unga en gång. Deras problem är ändå desamma. Hur är man en kul partytjej utan att bli för full eller patetisk och hur ska man ta sig fram i världen utan att göra någon besviken?"


Den åttonde tärnan är del två i deckarserien om kriminalkonstapel Anna Glad, och uppföljande del till Blå villan.

En ordinär samtida deckare där ungdomar far illa på olika sätt (i dåtida 80-tal och nutid - med vissa kopplingar), t.ex. hamnar i utsatta situationer på behandlingshem och genom sin aktivitet på nätet (sistnämnda i nutid förstås), ett rätt vanligt ämne för moderna deckare känns det som. Såklart känner många oro inför vad för slags konstigheter barn och ungdomar kan drivas till och råka ut för på nätet.

Julstämningen är på plats och luciafirande därförinnan med alla dess tillbehör likaså. Alltså ett bra lästips inför kommande storhelg om mindre än tre månader. Tidsmarkörer för 80-talet, dit vi också får göra en tidsresa, fungerar bra. Glad får en ny kollega som är en riktig pest, ytterst tillfredsställande hur det går för denna herre till sist.

Gillar språket i Frantz böcker, lustigt nog finns ord i dessa böcker som jag inte kommit i kontakt med sedan jag som yngre brevväxlade med en finlandssvensk brevvän. Kul! Fina minnen som därmed poppade upp kring det flitiga kompisbrevväxlandet som hörde till den tiden - vilket trevligt sätt det var att kommunicera! Bara detta med vackra och roliga brevpapper-set måste ha varit en jätteindustri då. Hade varaktiga brevvänner i Finland, USA, Australien och Turkiet (antar att Turkiet - åtminstone till viss del - var mer sekulariserat och "västerländskt" på den tiden?). Bra träning på engelskan var det dessutom. Men nu kom jag visst bort i från ämnet.

Man behöver inte nödvändigtvis ha läst första delen i serien innan, men då missar ni iofs en riktigt bra bok, för i egen mening var första delen snäppet bättre än denna. Blå villan var bestämt lite mer parodierande roligare, då själva storyn i sig säkert gjorde detta möjligt på ett helt annat sätt. Men upplevde Den åttonde tärnan som en klart spännande/klurig deckare och bitvis ganska underhållande.

Naturligtvis kommer jag även att läsa tredje boken om Anna Glad: För han var redan dö som hade utgivningsdatum förra året. Den tycks än så länge på så vis vara mer utlånad på biblioteket, dags att köa alltså.

Betyg: 3/5


lördag 25 september 2021

Veckans mening: De kidnappade Kinasvenskarna

 


 

"Självcensur är nämligen den överlägset mest effektiva formen av censur."


Mening hämtad från De kidnappade Kinasvenskarna av Jojje Olsson. En bok från Historiska Medias bokserie Brännpunkt. Svår att lägga ifrån sig från början till slut, läste ut den i veckan. Ger massor av viktiga insikter som jag tror många saknar (inklusive mig själv). För egen del vill jag nu väldigt gärna läsa fler böcker om ett nutida Kina, regimens intentioner och metoder att försöka bli världsledande känns skrämmande. Kan gå snabbt. Milt sagt så behöver nog de flesta ha bättre koll på det där landet. Ger boken:

Betyg: 4/5

Som även är snittbetyget (exakt 4.0) av betygsättande läsare på goodreads.

Inte det allra lättaste att läsa, men väl värt tiden att ta sig igenom i sin helhet. Kapitlen är dock rätt korta och boken är på bara drygt 200 sidor. Så: Läs, läs, läs! Borde vara i synnerhet rikspolitikers skyldighet att läsa en bok som denna. Massor av värdefullt vetande om Kina, som, om man ska utgå från hur sådana politiker ibland pratar, inte verkar ha det minsta hum om, rätt oroväckande bara det.


Efter bokens tillkomst har följande hänt (uppgift från wikipedia):
"Den 24 februari 2020 meddelades att Gui Minhai dömts till tio års fängelse i en kungörelse från en domstol i staden Ningbo utanför Shanghai, för att olagligen ha tillhandahållit information till utlandet."

Även SVT har uppmärksammat detta, läs mer här.

En bra webbsida att följa är för övrigt Kinamedia - Sveriges största nyhetssida om Kina.


Chair for Gui Minhai 02
Fåtölj på Bokmässan i Göteborg 2018 för att välkomna Gui Minhai, som inbjudits till mässan.
Bild: Bengt Oberger, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons


Såhär står det på väggen bakom fåtöljen ovan:
"Välkommen till Bokmässan Gui Minhai. Vi har bjudit in dig för att vi vill lyfta situationen i Kina. Inte minst din situation som bokhandlare och förläggare. Som läget är just nu kan du inte resa till Bokmässan, eller någonstans över huvud taget. Sedan nästan tre år sitter du fängslad i Kina. Om ingenting händer står inbjudan kvar. År efter år. Till dess att du kan och vill närvara står din stol och väntar på dig."

Undertecknat av Bokmässan, Svenska PEN, Svenska Förläggareföreningen, IPA (International Publishers Association)


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Fler meningar finns här



fredag 24 september 2021

Juligt 2021 #1: Mord och nostalgi


Mord och ingen julefrid
(2021-09-30)
Åke Edwardson, Inger Frimansson, Johan Theorin, Amanda Hellberg, Dag Öhrlund, Lisa Förare Winbladh, Arne Dahl, Camilla Läckberg

"En fantastisk samling nervkittlande kriminalnoveller skrivna av några av Sveriges absolut främsta deckarförfattare"



Maximal nostalgi
(2021-09-08)
Retrofavoriter från fem decennier
Författare: Martin Borg

"Prylarna, personerna och de popkulturella snackisarna från våra favoritdecennier! Fullt av fantastiska bilder på kändisar, mode, märkliga trender och folkkära fenomen. Kul och nostalgiskt för de som var där, garanterat roligt, lärorikt och häpnadsväckande retro för de andra! En rikt illustrerad presentbok som passar alla – vare sig man var med eller inte när det begav sig!"


torsdag 23 september 2021

Populär True Crime på Book Fair

Image by Ahmad Ardity from Pixabay


 

Nej, såklart blir det ingen Bokmässa, varken "Play eller Studio". Inte ens när jag kunde ta del av en bokmässa gjorde jag det. Lite synd kanske. Men nu är det som det är. Nog om det!

Hursomhelst kollade jag ändå in Bokmässans sajt igår (nyfikenheten finns ju kvar, tur det!) och upptäckte att efterfrågan på true crime tydligen är enormt (läs mer om det här). Och jo, det kan man nog konstatera bara genom att se att en ganska stor del av t.ex. teveutbudet och böcker som går in för sådant har ökat. Men om det beror på att det folkliga intresset för det är så stort, eller om det är utbudet i sig som gör det stort, tycker jag även man skall fråga sig. På bokmässan skall då alltså Thomas Bodström delta med sin aktuella bok Svarta änkan (skrev om den i ett blogginlägg igår här). Boken handlar om det uppmärksammade fallet med "cyanidkvinnan", som alltså Bodström skall ha en fördjupad insikt i. Kan väl vara intressant att läsa tänker jag, och ett bra tips för mässbesökare att ta del av hur det pratas kring detta.

Parentes helt apropå (läs eller hoppa över): Ett av årets teman på Bokmässan skall tydligen vara "Demokrati". Ett bra tema i en tid av global repression. Politisk propaganda, mörkande av myndigheters maktmissbruk och att journalister skräms till tystnad är verkligen obehagligt. De två andra temana lär vara "Nordisk litteratur", och "LÄS! LÄS! LÄS!" (jag antar de då menar läsbefrämjande åtgärder, eller nåt?). Klart vi läser, inte sant?!☺ Själv är jag oerhört tacksam för att vi lever i ett land där titlar (bara för att nämna några) som t.ex. "Avslagsmaskinen – byråkrati och avhumanisering i svensk sjukförsäkring", "Sverigevänner – ett reportage om det svenska nätkriget" och "De kidnappade Kinasvenskarna" fortfarande tillåts ges ut av bokförlagen. Detta är verkligen inget vi bör ta för givet att det består.




Veckans fråga hos Mias bokhörna är:


"Nu är det bokmässa i Göteborg. Har du köpt biljetter? Play eller Studio?"



Och fler svar på den frågan
hittar man länkar till HÄR!


onsdag 22 september 2021

Spännande boknytt: Svarta änkan

Bokrelease idag d. 22 september:

Svarta änkan - Den skakande berättelsen om cyanidmordet i Norrtälje av Thomas Bodström.


"En ambulanshelikopter kallas till ett fritidshus utanför Norrtälje, men det är försent. Livet går inte att rädda på den 57-årige mannen. Hans fästmö förklarar för sjukvårdspersonalen att mannen, Ove, haft problem med hjärtat och alkoholen, och dödsfallet konstateras ha naturliga orsaker. Men när familjen får det tragiska beskedet reagerar Oves dotter starkt på fästmöns berättelse. Vad hände egentligen Oves sista dag i livet?

Advokat Thomas Bodström företrädde familjen i rättegången om Oves död. Nu berättar Bodström på ett personligt sätt hela den häpnadsväckande historien om detta ovanliga mordfall - från att Ove träffar fästmön första gången fram till att domen faller. Genom intervjuer med familj, vänner och poliser tecknar Bodström en levande bild av relationen mellan Ove och fästmön, liksom tiden efteråt då dottern Loise kämpar för att få polisen att undersöka hennes pappas plötsliga död. En envis kamp som möts av hårt motstånd - ända tills ett avgörande spår dyker upp.

Svarta änkan är en skakande skildring av ett av Sveriges mest omskrivna mordfall på senare år. Utan dottern Loises insatser hade mordet troligen aldrig upptäckts. En mördare hade gått fri och en ny man hade sannolikt svävat i livsfara.

Efterord av Loise Dolk."


"Thomas Bodström, född 1962, är advokat och före detta justitieminister. Han driver en av Sveriges största brottmålsbyråer och medverkar regelbundet som juridisk expert i media. Thomas Bodström har skrivit böcker, bland annat om sin tid i regeringskansliet och om det rättsliga efterspelet till folkmordet i Rwanda. Boken Det man minns handlar om hans mors demens. Han har också skrivit en serie deckare: Rymmaren, Idealisten, Lobbyisten och Populisten.

I boken Svarta änkan berättar Thomas Bodström via omfattande research om det omskrivna mordet på Ove Dolk, som cyanidförgiftades av sin fästmö 2018.

Tillsammans med Lars Olof Lampers skriver Thomas Bodström bokserien Svenska Brott, kriminalreportage som skildrar brott via journalistisk research och ett inifrånperspektiv på rättsväsendet: Bodenfallet, Trippelmordet i Uddevalla och Sommarstugemordet i Arboga – den sistnämnda även som ljudboksserie på Tiden, ett digitalt imprint inom Norstedts Förlagsgrupp."


Ovanstående info är hämtad från Norstedts förlag här. Sen må man tycka vad man vill om författarens "Bodströmsamhälle", det där med fondbolaget Allra (som jag verkligen inte är insatt i!) och politiska hemvist. Men bokens rättsfall låter ju spännande ändå.



tisdag 21 september 2021

Tisdagstrion vecka 38


Ugglan & Boken presenterar veckans Tisdagstrion:

"Böcker jag ser fram emot att läsa i höst"


Väljer för egen del nya kommande i en nära framtid (titlar nedan länkas till bokus och böckernas releasedatum finns inom parentes):


Hotet, Dean Koontz

(2021-10-12)

Del 3 i serien om Jane Hawk. Har just lånat hem seriens andra del Makten, så får väl se till att läsa den först kanske. Men hinner nog med denna också innan hösten går över i vinter, någon gång i december kan vi väl säga?


Dödens vingslag, Anne-Marie Schjetlein

(2021-10-19)

Del 6 i serien om Andreas Nylund. Läst tre tidigare böcker i denna spännande deckarserie, inte de första två. Det är något av psykologisk thriller och humanism över dessa böcker som jag gillar.


Från världskrig till nätkrig, Jonathan Lundberg

(2021-10-25)

Ämnesområde: Mediaforskning. Författaren till Sverigevänner : ett reportage om det svenska nätkriget.


måndag 20 september 2021

Döstädning

 


Döstädning, Margareta Magnusson


Döstädning = Sortera, rensa, kategorisera inför sin förestående död.


Började i helgen med bloggen. En blogg försvann, bokbloggen blir the one and only. Rensar bort gamla inlägg, bilder som använts för dessa måste tas bort ur albumarkiv. 


söndag 19 september 2021

En smakebit på søndag: De Aderton


Genom den norska bokbloggen Betraktninger kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser (dock inte något som avslöjar för mycket av handlingen). Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

 

Läser De Aderton av Anton Berg. Smakbiten kommer från sidan 51:


 " – Är det därför du inte vill prata i telefon?
   Axel hade ringt Jan för att komplettera en tidigare intervju men bryskt blivit avbruten med: ”Vi ses hos dig.”
   – Ja. Ett tag var vi näst intill säkra på att våra telefoner buggades.
   – Vadå, era telefontjänster inne på Sveriges Radio?
   – Ja.
   – Av vem då? Regeringen? Säpo?
   – Ingen aning. Jag vet hur kliché det låter, men vi hörde klickljud, som reläer kanske ... Och det fanns information som bara jag och min kollega Rickard kunde känna till, ändå stod ministern där nästa morgon och visste vad jag skulle fråga."


lördag 18 september 2021

Veckans mening: Millionaire Fair i Moskva 2007

 

"Trump tycks ha bidragit till det extravaganta glittret på festivalen, där allt från lustjakter och diamantklädda mobiltelefoner till hela öar bjöds ut till försäljning, när han marknadsförde sin ”24K Super Premium Vodka” som bar Trumpmärket och såldes i en flaska utsmyckad med 24 karat guld."


Meningen - som väl får en att stanna upp en smula - läser jag i kapitlet "Nätverket och Donald Trump" i Putins krets - Maktkampen om det moderna Ryssland av Catherine Belton. Moscow Millionaire Fair är tydligen en årlig utställning för über-rika ryssar. Trump var såklart inbjuden till festivalen 2007 och tycks då alltså ha bidragit. Just det kapitlet om Trump, Ryssland och Putin var särskilt intressant. 

Läser boken lite här och där (sånt man kan unna sig när man bara bibliotekslånar böcker), det är en tjock bok detta, men väl värd att ta en titt i, tror säkert den finns på de flesta bibliotek.

Ryssland håller parlamentsval nu. Ett demokratiskt(?) val där oppositionen tycks vara förbjuden att kandidera. Det där kan vara lite svårt att få ihop. Putin kan komma att styra Ryssland tills han är 83 år (https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nar-putin-ville-sluta-aldrig-i-livet).


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Fler meningar finns här



torsdag 16 september 2021

Lockande omslag? Vad döljer sig under ytan?

Ett omslag ska väl helst ge en hint om innehållet, då räcker det ibland med en blick på utsidan för att se om boken lockar till läsning, om ämnet intresserar o.s.v.. För jag menar, väljer man ett paket små fina ärter vill man ju inte att det ska innehålla grovskuren ful pyttipanna, eller tvärsom. Egentligen är det nog bara politiker som med framgång kan marknadsföra sådana produkter, och dessutom komma undan med det utan vidare. Förutom detta faktum får väl omslaget se ut lite hursomhelst för att inleda oss i frestelse.

Ett färskt förslag:

Putins krets får man förmoda innehåller information om den där egendomliga människan Vladimir Putin (den ryske ledaren som suttit längst på presidentposten sedan Josef Stalin), Putinismen och sådant som skett i Ryssland i modern tid, något jag vill veta mer om. Detta med tanke på att landet ligger så nära geografiskt, alltför nära, och då själva -ismen kanske är något som politiker runtom i världen vill imitera lightversioner av, demokratier eller ej. Hon i breda mitten har ju t.ex beskrivit Sverigedemokraterna som Putinister.

Sen vet jag iofs att boken är rätt omtalad, så inte bara omslagets förhandsinformation behövs som lockelse. Författaren har med sin bok åtalats för förtal av ryska oligarker. Inte så konstigt då Belton skriver om privata och statliga intressens samverkan, liksom den omfattande korruptionen där i öst.


Visste ni förresten att Sverige ligger tvåa på listan över länderna där de superrika ökade sin förmögenhet under pandemin? Ryssland knep förstaplatsen. (Källa: Undersökning av Ruchir Sharma team, användande data från Forbes lista över världens rikaste personer). Så i Sverige kanske de superrika borde satsa på att gynna fortsatt makt för det politiska vänsterblocket (inklusive "breda mitten", exklusive Vänsterpartiet) vid nästa val? D.v.s. de två partierna som majoriteten av Sveriges kvinnor vill ha till makten, S och C, detta enligt Politikbyrån på SVT i går kväll. Så trots att Putinisterna då alltså skulle finnas i högerblocket, enligt breda mitten, så verkar ju vänsterblocket vara gynnsammast för de allra superrikaste. Total förvirring som når oanade höjder, och jag antar att ingen kan hjälpa mig få rätsida på allt det här? Känner ibland att det enklaste borde vara att bli konspirationsteoretiker, tro på rymdödlornas existens och påverkan istället för att söka svar på komplicerade frågor.

Hur kom jag in på det här nu då, och varför kan jag inte bara svara som det är tänkt...? Har inget bra svar på den frågan heller! Veckans fråga hos Mias bokhörna var ju:


"Hur ska ett omslag se ut för att locka dig?"



Och fler smartare svar på den frågan
hittar man länkar till HÄR!


tisdag 14 september 2021

"Blå villan" av Eva Frantz

Blå villan av Eva Frantz. Förlag: Schildts & Söderströms. Antal sidor: 250. Utgivningsår: 2017.


"Debut för kommissarie Anna Glad

Mitt i natten, på väg hem från en fest hittar ett ungt par en liten pojke irrande längs landsvägen. Han bor i den blå villan i skogsbrynet. På köksgolvet ligger pojkens mamma Becca i en pöl av blod. Hjälp tillkallas och den svårt skadade kvinnan förs skyndsamt till sjukhuset. Poliskommissarie Anna Glad får i uppgift att utreda brottet.

Det visar sig att Becca Stenlund driver den superpopulära lifestylebloggen Blå villan och att hennes liv har hotats i bloggens kommentarsfält. Beccas man Peter har hjälpt till med bloggen men tröttnat på jakten efter det perfekta livet. Han har flyttat från sin fru, och därmed förlorat drömhemmet och familjetillvaron.

I Anna Glads tillvaro kunde saker och ting också vara bättre, hennes arbetslösa man sitter hemma och spelar tv-spel dagarna i ända. Becca kämpar för sitt liv men i den låsta tomma villan dyker det varje dag upp färska blommor

Spänningsintrigen är skickligt flätad och upplösningen överraskar även en erfaren deckarfantast. Blå villan är den första delen i en serie med polisen Anna Glad."


Har tidigare av författaren läst Sommarön, som jag tyckte var toppen, fick samma uppfattning om Blå villan.

Händelseutvecklingen fängslar - roligt och annorlunda även med fokuset kring bloggarna som har detta att blogga till ett slags yrke; proffstyckarnas vedermödor, liv och leverne, gestaltat genom populära livsstilsbloggaren Becca, säkert verklighetsnära framställt skulle jag tro. Upplägget fungerar utmärkt, d.v.s. bra kapitelindelning, lagom med dialog och antal karaktärsperspektiv, relevanta sidohistorier som har betydelse för historien i sin helhet (minsann inte alla författare som behärskar det sistnämnda). Karaktärerna engagerar, väcker såväl starka sympatier som antipatier, och miljöskildringarna förflyttar mig till platserna när jag läser. Älskar den humoristiska touchen i de böcker jag nu läst av Frantz, helt underbar situationskomik (kan nog utlova en fnissgaranti till de flesta läsare, såvida man inte är helt humorbefriad och totalt ur gängorna).

Som grädde på moset serveras till sist ett lyckligt och gemytligt slut för polisen Glad, det gör mig glad. Är ju som sagt löjligt förtjust i lyckliga slut. Skulle vilja kalla Blå villan för en må bra-deckare som har allt, och med "må bra" menar jag inte feelgood (undviker den typen av böcker i möjligaste mån). 

Ska jag försöka mig på en jämförelse så går tanken först till Anna Bågstams Ögonvittnet. Känns även lite som Elizabeth Georges deckarstil (finns något i Anna Glad som påminner om Barbara Havers), betydligt lättsammare dock.

Detta är första boken i en deckarserie, en serie jag mer än gärna vill fortsätta läsa.

Tidigare blogginlägg i bloggbokhyllan:

Veckans mening

En smakebit på søndag

Betyg: 5/5


söndag 12 september 2021

En smakebit på søndag: Blå villan


Genom den norska bokbloggen Betraktninger kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser (dock inte något som avslöjar för mycket av handlingen). Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips. 


Läser Blå villan av Eva Frantz. Smakbiten kommer från sidan 121:

  "Ilsket klickade Markus upp en sida där man samlade ihop bloggstatistik från hela landet. Ha! »Becca i Blå villan« var för tillfället landets mest besökta blogg! Det var ju ironiskt med tanke på att den inte uppdaterades för tillfället. Å andra sidan länkade alla nyhetsmedier till bloggen just nu, och i kommentarsfältet pågick hysteriska diskussioner om vad som egentligen hänt den där natten.
   »Linas liv och leverne« låg för tillfället på tjugofjärde plats! Det var inte dåligt det heller, Lina Perssons anspråkslösa blogg hade tydligen också fått ett rejält uppsving av nyheten om Becca Stenlund. Den enas skallfraktur, den andras bröd, liksom.
   Markus kände sig med ens lite muntrare. Om Lina Persson fortsatte att klättra i bloggstatistiken skulle hans färdiga intervju med henne kunna bli mera intressant för nyhetscheferna. Han fick helt enkelt lägga artikeln på hyllan ett tag och försöka sälja in den på nytt lite senare. För Markus Sauri var inte den som gav upp i första taget."

lördag 11 september 2021

Veckans mening: Ett nättrolls terrorbalans

 

"Jag är den som ser till att det blir balans i fejkdrottningarnas digitala imperium"


... tänker Magica, ett elakt troll som sprider illvilliga spydigheter omkring sig i bloggarnas kommentarsfält.

Meningen kommer från Blå villan av Eva Frantz. Boken är första delen i en deckarserie om Anna Glad. Frantz skriver så bra! Här är det livsstilsbloggaren Becca som hittas i en pöl av blod på köksgolvet. Farligt att vara bloggare...


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Fler meningar finns här



Btw, tog oss till storstan även denna lördagsmorgon. Kolla vad buset i Norrtan hade haft för sig i natt:


Herregud, var får de alla idéer ifrån? Nåja, bättre (och definitivt roligare) än klotter i varje fall.😉 Dumt att beskylla de yngre för allt sattyg, men inte var man väl sån när man var ung heller? Eller så var det kanske det där med att vara lantisunge... eller nåt?

(Bronsstatyn utanför banken ska föreställa pigan Mathilda Sofia som var den första insättaren vid Roslagens Sparbank i Norrtälje)


torsdag 9 september 2021

Det optimala sidantalet

     

Under senare tid helst färre än 500 sidor.

Om bokens författare valt att följa rådet Kill your darlings - vilket givetvis inte är nödvändigt, de mer etablerade brukar nog strunta i det -  så skulle jag väl säga ca 250-300 sidor. Om så är fallet läser man oftast ut boken sådär lagom inom en vecka om man störtloppsläser istället för slalomläser.

Men är ambivalent, det kan ju skifta. Är boken mer än bra har sidantalet ingen betydelse.


Nuvarande böckers sidantal: 252, 344, 392, 407





Veckans fråga hos Mias bokhörna: 


"Vilket sidantal är bäst tycker du?"



Och fler svar på den frågan
hittar man länkar till HÄR!


tisdag 7 september 2021

"Drönarhjärta" av Lars Wilderäng

Drönarhjärta av Lars Wilderäng. Förlag: Norstedts. Antal sidor: 470. Utgivningsdatum: 2021-08-18.


"Året är 2016. Transportstyrelsen har röjt den svenska underrättelsetjänstens hemliga agenter och Sverige står utan ögon och öron på marken för första gången på decennier. När en oväntad upptäckt görs på Gotland skickas Hanna Hjerta, vid specialförbandsystemets sektion för operativ teknik, dit för att delta i utredningen. Underrättelsetjänster från världens alla hörn vänder sina blickar mot Gotland, samtidigt som omvärldsläget blir alltmer spänt. Insatsen visar sig bli mer omfattande än Hjerta först trott, och hon dras allt djupare in i en storpolitisk konflikt vars konsekvenser riskerar att bli förödande. En plan med allt större insatser tar sin form, men kommer de att lyckas innan det är för sent?

Drönarhjärta är en ny thriller och spionroman av Lars Wilderäng, författaren till Stjärnklart, Höstsol och Redovisningsavdelning Marviken. Tio år efter debutromanen Midvintermörker återvänder han nu till Gotland i en rafflande spänningsroman, den första i en ny thrillerserie som tar sitt avstamp i en händelse som ligger obehagligt nära verkligheten.

Lars Wilderäng har tidigare arbetat inom IT-branschen, men ägnar sig nu helt åt skrivandet. Hans stora intresse för politik och samhällsfrågor lyser igenom i hans framgångsrika böcker Midvintermörker, Midsommargryning och den dystopiska Stjärntrilogin bestående av Stjärnklart, Stjärnfall och Stjärndamm samt Höstsol och Höstregn. Sommaren 2019 utkom även Fallet, hans första fristående thriller och 2020 den kontrafaktiska romanen Redovisningsavdelning Marviken. Wilderäng har i alla format sålt över 500 000 böcker. Drönarhjärta är hans tionde roman."


När nyhetsrapporteringarna i dagarna vrålfokuserade på "IS-kvinnor" stängde jag ute allt sådant medieutbud och läste om starka, smarta, modiga och självsäkra kvinnor och män som värnar om landets säkerhet i en fiktiv roman istället. Mycket bättre! Ganska ovanligt att jag läser ut en så tjock roman som Drönarhjärta på bara tre dagar, men så blev det. Kommit att uppskatta den här sortens böcker där verkliga aktuella händelser i närtid har använts som grund till en imaginär berättelse (spekulativa framtidsscenarier är såklart också spännande).

Hade lämpligt nog innan sett hela dokumentären (tre avsnitt) "Spionen Vladimir Putin" på SVT Play, och även läst böcker av Anna-Lena Laurén och ett par böcker av Peter Pomerantsev, som samtliga handlat om Ryssland och postsovjetiska stater. Förstod kanske därför bättre hur pass trovärdiga också vissa detaljer i romanen faktiskt är, fast man inte skulle kunna tro det.

Skrivhantverket är utmärkt och har utvecklats väl sedan de tidigaste böckerna. Ibland en aningens långdragna avancerade utläggningar, men ändå i stort passande en bredare målgrupp. Kapitlen är väl avvägda för en spänningsroman, kort och rappt, effektiva actionavsnitt. Bokens karaktärer (inklusive några riktiga rötägg) framställs rakt igenom mycket bra, kul dessutom när figurer från tidigare romaner får vara med igen. Författarens fördjupade kunskaper/insikter som rör försvar och säkerhetspolitik ökar trovärdigheten, även jargongen får man anta är realistisk. Torrt och trist blir det sällan, här finns även underhållande stänk av bitsk och träffsäker humor.

Vad mer?

Ja, såklart de levande miljöskildringarna (ibland för mig väldigt främmande miljöer), ett kitt som ytterligare förstärker känslan av att leva sig in i handlingen.

Kort och gott: Allt tillsammans bildar en läsupplevelse du inte vill missa. Den tankeväckande händelseutvecklingen fängslar och boken lär med lätthet fungera som sträckläsning.

Intressant efterord och fantastiskt bokomslag för övrigt.

Ser fram emot att få läsa fortsättningen i denna skrämmande verklighetsnära thrillerserie som nu tagit sin början i Drönarhjärta. I verkliga livet lär vi väl då vara förbi Rysslands och Belarus jätteövning Zapad 21 (planerad att inledas nu i september), där på andra sidan Östersjön.

Tidigare blogginlägg:

Veckans mening

En smakebit på søndag

Betyg: 4/5


lördag 4 september 2021

Veckans mening: Arméer på Internet



 

"Till det har vi våra arméer på Internet, kanske det bästa vapen väst gett oss, multiplicerat med de svenska nationella nyttiga idioterna."


Veckans mening kommer alltså från spänningsromanen Drönarhjärta av Lars Wilderäng. Hämtar den ur ryske utrikesministerns replik i dialog med presidenten i Kongresspalatset, Kreml.

Och ja, boken är precis så bra som jag trodde! Och ja, rekordbamsehöga solrosen slog ut idag!


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Fler meningar finns här


Sen till lördagsmorgonens fotosejour. Endast för medlemmar och pluskunder.😉


DC-3an i stora drag: Trupptransportflygplanet Douglas DC-3 byggdes av Douglas Corporation i Long Beach 1943, levererades till US Army Air Forces och användes bl.a. under Dagen D. Blev reservdelsplan vid Norrtälje flygfält. Inrymde kafé uppställd i societetsparken mellan 1949-1975. Riskerade att bli skrotad. Flyttades till Arlanda (varför vet jag ej). Åter till Norrtälje där det renoverades (bl.a. ersatt förarkabin köpt från Florida) på nedlagda luftvärnsregementet Lv3. Uppställd vid Hotell Roslagen. Blev 2017 flyttad och uppställd vid Norrteljeporten (asfaltsöken omringad av köplador... ni vet, den där sortens själsdödande ställe med coop, jula, biltema, elgiganten, subway... sånt).







"Kämpa på och ha roligt"



fredag 3 september 2021

"Survilo : mormors berättelse om livet under Stalin" av Olga Lavrentieva

Survilo : mormors berättelse om livet under Stalin av Olga Lavrentieva. Illustratör: Olga Lavrentieva. Översättare: Nils Håkanson. Förlag: Kaunitz-Olsson. Antal sidor: 307. Utgiven på svenska: 2020-09-30.


"I Olga Lavrentievas serieroman får vi följa hennes  mormor Valentina Survilos umbäranden under ett fasansfullt kapitel i den ryska historien. 

Survilos lyckliga barndom i Leningrad får ett abrupt slut 1937, när fadern grips och på falska grunder anklagas för att vara en folkets fiende. Survilos öde tar henne sedan från den stora terrorns Gulag tillbaka till Leningrad under  andra världskriget. Under stadens belägring mister över en miljon människor livet bara under den kalla vintern 194142 dör ­4000 människor varje dygn.

Under belägringen får Survilo till slut jobb på ett fängelsesjukhus, ett av få ställen där man bortser från den skam hennes far dragit över hennes namn.  Genom Survilos ögon beskriver Olga Lavrentieva en hel generations trauma rädslan för att när som helst förlora en anhörig. Survilo ger ett nytt ­perspektiv på det ryska 1900-talet ett brinnande aktuellt ämne då Stalin idag åter blir allt rumsrenare i Putins Ryssland. 

Olga Lavrentieva (f. 1986) är konstnär och serie­tecknare. I Ryssland ses Survilo redan som en klassiker och har kommit att kallas för en ny MAUS."


En helt fantastisk rysk(!) grafisk roman som genom ord och bild skildrar ett gripande livsöde, en mörk och svår tid i rysk historia. Boken är lättläst, suggestivt vackert tecknad och historien är väldigt fint berättad. Personerna kommer till liv på ett ovanligt starkt inlevelsefullt sätt. Blev väldigt berörd av att läsa den här boken, man förstår på ett helt annat sätt hur otroligt hemskt det var för de som levde under Stalins socialistiska/kommunistiska skräckregim; utrensningarna på 1930-talet, belägringen under andra världskriget, traumat då och efteråt. Precis som nämns ovan berör boken ett "brinnande aktuellt ämne då Stalin idag åter blir allt rumsrenare i Putins Ryssland". Alltså är det viktigare än någonsin att plocka upp en bok som denna.

Survilo förtjänar stor uppmärksamhet och många läsare, så se till att läsa den och rekommendera vidare, för det tror jag garanterat de flesta av er kommer att göra efter att ha läst den.

Betyg: 5/5


Två läsvärda böcker om Georgien, Ukraina och Kirgizistan

Frihetens pris är okänt: om demokratiska revolutioner i Georgien, Ukraina och Kirgizistan av Anna-Lena Laurén. Atlantis Bokförlag AB. Antal sidor: 202. Utgivningsår: 2013.

Läs tidigare blogginlägg: En smakebit på søndag


Ger ur boken ännu ett smakprov, denna gång från slutet i sista avsnittet som handlar om Kirgizistan; Kirgizistan – det centralasiatiska undantaget, sidan 212:


  "Det som oroar Karamusjkina mest är ändå inte ryskans ställning, utan islamiseringen.
   – De har infört bönerum i parlamentet för att alla ska kunna be fem gånger om dagen. I södra Kirgizistan finns det skolor som tvingar flickorna att gå med huvudduk. Till och med här i Bisjkek har det börjat ske saker som hade varit otänkbara förr. Min systerdotter åkte marsjrutka (minibuss) med ett kors om halsen och blev tillsagd av en medpassagerare att ta av sig korset. När hon vägrade slet han det av henne och trampade på det. Hon var fruktansvärt chockad och rädd.
   Ändå vidhåller Karamusjkina en sak: hon älskar Kirgizistan. Hennes mor- och farföräldrar kom hit som offer för tvångskollektiviseringarna på 1920-talet. Alla band till Ryssland slets av, Kirgizistan är hennes enda hemland.
   – Det här är mitt fosterland. Jag är född här, mina föräldrar föddes här, jag har alltid känt mig hemma i Kirgizistan. I 27 år jobbade jag som lärare innan jag blev invald i parlamentet. Hur skulle jag kunna låta bli att bry mig om det här landet?"


Georgien, Ukraina och Kirgizistan är tre länder jag nu vet betydligt mer om. Just Georgien och Kirgizistan visste jag faktiskt inte ett dugg om tidigare.

Hade nog varit förtjänstfullt om bokens tre delar var för sig var indelade i kapitel, som det var nu löpte texten bara på. Det kan nog för en del kännas en aning mastigt utan annan luft i texten än sparsamt med ojämnt utplacerade foton (fler foton hade även det varit ett plus). Den ljust orangea texten med fakta om landet i början av varje del är nog dessutom inte så lätt för alla att se läsa. Förutom dessa små minus tycker jag det var en utmärkt bra bok som gav värdefulla insikter och ny kunskap. Hoppas den kommer ut i en ny reviderad och kompletterad upplaga, är verkligen värd det!

Bokens författare är journalist/korrespondent, och som sådan återger hon samtal med människor på ett sätt där livshistoria, nuvarande situation, deras oro och farhågor tas på allvar, för att sedan framställas på ett objektivt sätt. Inga ämnen känns oberörbara, vilket känns fritt, öppet och ärligt, man ges chansen att se ur olika perspektiv utan att något göms undan, vilket bara är av fördel. Jag gillar det här så oerhört mycket och man lär sig massor på att läsa en bok som denna. Så gör det du också.

Läs mer om boken på det finska förlagets hemsida här.

Betyg: 4/5


Ukraina - gränslandet av Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius. Atlantis Bokförlag AB. Antal sidor: 127. Utgivningsår: 2015.

"Ukraina var går gränsen?

Vad var det som egentligen hände i Ukraina år 2014? Omfattande demonstrationer och ett blodbad i Kiev ledde till att president Janukovytj avsattes. Många trodde att vägen till Europa nu var öppen. I dag har Ukraina skrivit under ett associationsavtal med EU, men samtidigt har man förlorat Krimhalvön och delvis kontrollen över östra Ukraina. Ukraina har blivit en vattendelare på den internationella scenen; den slutgiltiga utlösaren av en djup och oåterkallelig kris mellan Ryssland och väst.
Utrikeskorrespondenten för Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet Anna-Lena Laurén var på plats i Kiev, på Krim och i östra Ukraina ända från början. I den här boken skildrar hon människorna hon har mött, situationer, platser och upplevelser från fältet. Bokens andra författare journalisten Peter Lodenius tecknar bakgrunden till både tidigare och senare händelser i Ukraina. Lodenius har en lång erfarenhet av Öst- och Centraleuropa och har ofta besökt Lviv och Kiev. Han har skrivit boken Ukraina i Europas mitt (2006).
Boken är illustrerad med fotografier av Niklas Meltio."

I vanlig ordning gjorde jag tvärtom... läste denna bok innan jag läste Frihetens pris är okänt. Men är man mer rättvänd än mig så kan den här boken fungera som en fortsatt utveckling för vad som skrivits om Ukraina i föregående bok från 2013. 

Mycket intressant att läsa om ett land jag inte tidigare vetat så mycket om, annat än vad man sådär allmänt snappat upp via nyhetsrapporteringen om Orangea revolutionen (pågick mellan november 2004 och januari 2005) och Krimkrisen (2014). Önskade för egen del veta mer om bl.a. just det, fick dessutom mycket annan kunskap därutöver.

Tyckte bäst om kapitlen skrivna av Laurén, lättast att läsa och mötet med människorna - ofta mitt i händelsernas centrum - är alltid intressanta. Bra med korta kapitel.

Betyg: 3/5


torsdag 2 september 2021

Något speciellt att vilja läsa för just en höstmånad som september?

En spänningsroman såklart! Står i kö för att låna Drönarhjärta av Lars Wilderäng på biblioteket.

Eller varför inte något från Topplistan Samhälle & politik på Bokus? Vill ju himla gärna även läsa Konspirationsfeber av Kent Werne. Håller utkik efter den.


Har goda förhoppningar om att ovanstående böcker är riktigt spännande och intressanta. Givetvis.


Veckans fråga hos Mias bokhörna:

"September är en höstmånad. Är det någon speciell du vill läsa då?"


Fler svar på Helgfrågan
denna vecka finner du länkar till HÄR!