onsdag 31 maj 2017

Läst maj



  1. Triffiderna av John Wyndham (bibliotekslån)
  2. Sändebudet av Anders Gustafson & Johan Kant (bibliotekslån)
  3. Dubbelgångaren av Fjodor Dostojevskij (bibliotekslån)
  4. Mysrys: Novellsamling av Kim M Kimselius (bibliotekslån, e-bok)
  5. Hormonbibeln av Martina Johansson (bibliotekslån)

tisdag 30 maj 2017

"Mysrys" av Kim M Kimselius

Mysrys: Novellsamling av Kim M Kimselius.

"Kryp ned under filten och följ med på en spännande resa genom Kim M. Kimselius noveller. Här möter du både glädje, sorg och berättelser om andar. En bok som både är mysig och ryslig att läsa! Den här boken lämnar inte någon oberörd.
Många läsare har fascinerats av Kim M. Kimselius historiska äventyrsböcker. I denna novellsamling kommer du Kim närmare än du har gjort i någon annan av hennes böcker.
"Känner du mig?" börjar Kim med att fråga. Efter att ha läst denna novellsamling lovar jag dig att du har lärt känna både författaren, hennes flödande berättarglädje och sprudlande livsglädje."

Bokus kategoriserar den här novellsamlingen till "Skräck- & spökhistorier", blev lite överraskad att det till största del var något helt annat, men ändå oerhört positivt överraskad! Tänkvärda historier med empati, värme och spänning i en oerhört trivsam och lättläst mix, det här är en sådan perfekt presentbok. Läste den själv som e-bok men boken finns alltså även som häftad för rimligt pris, så om det blir en bokus-beställning framöver kommer denna att slinka med, utan tvekan.

Man får möta människor i olika livssituationer och olika åldrar, i med- och motgång, genom sorg och glädje. Detta varvas sen med deckargåtor, rysliga thrillers och lite spökerier/andliga besök. Det blir berättelser som berör och framkallar känslor hos läsaren, endera sitter man med en tår i ögat eller med ett leende. När man blir berörd av berättelser på det viset är det riktigt bra, anser jag. Även om det är enkelt och alldagligt skrivet går vissa av historierna liksom rakt in i hjärtat.

En del av novellerna lämnar slutet öppet (och lite oavslutat), men samtidigt ger det ju uppgiften att själv fylla i tänkbara händelseutvecklingar i förlängningen. Så i det stora hela, med lite eftertanke, är just det faktiskt inte heller så illa.

Det personliga som ingår förutom själva novellerna var jag inte riktigt beredd på. För mig kändes det där lite malplacerat, men möjligen känner man annorlunda då man läst författarens tidigare böcker (huvudsakligen barn- och ungdomsböcker). Det här var den första bok jag läst av Kim M Kimselius, och det gav mersmak, så det är väl bara att hoppas att det kommer fler noveller i samma stil, för det här tyckte jag mycket om.


söndag 28 maj 2017

"Dubbelgångaren" av Fjodor Dostojevskij

Dubbelgångaren av Fjodor Dostojevskij. Översättare: Bengt Samuelson.

"Romanen handlar om titulärrådet herr Goljadkin som bor ensam med sin betjänt i en liten lägenhet i Sankt Petersburg. En dag upptäcker han till sin förfäran att han har en dubbelgångare i staden, en person som är på pricken lik honom och till och med bär samma namn!

Ännu mer bestört blir han när det visar sig att denne falske Goljadkin har fått anställning i samma ämbetsverk och på ett knipslugt lismande vis har gjort sig till vän med hans kollegor och börjat baktala honom å det grövsta - allt med den uppenbara avsikten att manövrera ut honom, att förgöra honom.

Till och med den sköna Klara Olsufjevna, dotter till en av ämbetsverkets tidigare chefer, som den äkte Goljadkin länge varit förälskad i men inte vågat närma sig, blir indragen i den falske Goljadkins ränker och intriger."

I det lilla sidoprojektet att läsa mig igenom bokförlaget Bakhålls nyutgivning av Dostojevskijs verk fick så Dubbelgångaren komma på tur.

Efter debutverket Arma människor (inte läst den än, verkar inte finnas med i nämnda förlags nyutgivning) följde alltså denna roman om "titulärrådet" herr Goljadkin. Med mannens tilltagande personlighetsförändring och förföljelsemani får man genom hans upplevelse av omvärlden följa en skrämmande händelseutveckling utifrån hans förvrängda verklighet såsom han ser den. Någon annans perspektiv får man inte. Det blir kusligt, sinnesförvirrat, fullt av upprepningar och ältande. Samtidigt som det är intressant är det trögläst och man blir till slut hjärtligt trött på omständlige herr Goljadkin, hans malande tankar och irrationella beteende.

Som tur är var boken bara på 158 sidor (inklusive ett utmärkt efterord av översättaren Bengt Samuelson), för det här var hittills den bok jag uppskattat minst av det som lästs av författaren. Även om vissa episoder är klart minnesvärda och så där helt fantastiskt välskrivna.


lördag 6 maj 2017

"Triffiderna" av John Wyndham

Triffiderna av John Wyndham. Översättning: Sven Elmgren. Beskrivning hämtad från Styxx Fantasy:

"Morgonen efter att himlen exploderat vaknar Bill Masen upp i en mardröm. Större delen av Londons befolkning har blivit blinda och i trädgårdar och parker lurar de märkliga köttätande växterna som nyligen dök upp som från ingenstans.
Bill, och de få människor som ännu har synen i behåll, ställs inför en rad svåra beslut kring hur mänskligheten ska kunna leva vidare.
Vissa sätter sin tillit till att amerikanerna ska komma till undsättning, en del litar på att Gud ska ställa allt till rätta, andra lyssnar bara till vapnens makt.
Bill Masen är en av få som inser att Triffiderna är på väg att ta över och hans resa från Londons förorter ut på den engelska landsbygden är en av science fiction-litteraturens mest lästa och betydande böcker.

Vi är jätteglada att kunna presentera Triffiderna för en ny generation läsare som kommer svepas med i en av de första efter katastrofen-berättelserna som inspirerat många, bland annat tv-succéerna Doctor Who och Walking Dead."

Triffiderna utkom första gången 1951 och den här nyutgåvan (2015) har fått den första svenska översättningen från 1953.

Triffidernas dunkla tillkomst och den business man funnit i att utvinna den hälsosamma vegetabiliska triffidoljan kom mig att associera till människans riskfulla skapade av GMO i nutid. På 50-talet var väl knappast GMO något man hade en susning om skulle komma, så parallellen är ju spännande.

Miljöbeskrivningarna, bl.a. ett London i förfall, är magnifika och bara dessa är värda en särskild rekommendation för att läsa boken. Stad, landsbygd, fastland eller öar, var finns störst möjlighet till överlevnad i en värld efter katastrofen?

De uppkomna försöken att bilda olika sorters samhällen, under olika typer av ledarskap, är också intressanta och väcker tankar.

Vill man sen inte göra olika tankeväckande tolkningar och se metaforer för allt möjligt (inte minst för tiden som var då boken skrevs), går det alldeles utmärkt att läsa storyn rakt av som ren underhållning. Såg som yngre den brittiska TV-serien på 80-talet som baserades på boken, och blev faktiskt positivt överraskad att boken var så bra som den faktiskt var i det stora hela.