söndag 21 oktober 2018

En smakebit på søndag: Stockholmspesten

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Har i arla morgonstund precis läst om en massa mysko som försiggår under Södersjukhuset... Ja, alltså, läser för tillfället Stockholmspesten av Sofia Albertsson. Men smakbiten hämtas från en tidigare sida. Hoppas jag inte förstör frukostaptiten för er nu. Sidan 46:

   "Vissa hade börjat dränka sig i parfym, en kollega på jobbet var omöjlig att sitta bredvid i lunchrummet. Ögonen tårade sig av hans närvaro, men Elin tänkte att han säkert kände sig ofräsch utan morgonduschar. Det var förlåtande, men oavsett anledning gick det inte att vara nära honom. Hon hällde upp filmjölk och müsli i en tallrik och satte sig vid köksbordet, så fort hon stoppat in första skeden i munnen kände hon att något var fel. Sprang till diskhon och spottade ut den gryniga massan, sköljde med apelsinjuice för att få bort den ruttna smaken. Filen också? Hon dubbelkollade datumet på förpackningen, över en vecka kvar, hade det redan blivit rötmånad? Lika bra att kasta alla mejeriprodukter. Lurviga blågröna öar gled ut med mjölken och yoghurten, fastnade i vasken. En skämd stank la sig köket. Med en påläggslös knäckemacka i handen förflyttade hon sig till den murriga, låga soffan i vardagsrummet och bläddrade igenom en tidning, huvudvärken ville inte ge med sig."


Beskrivning av bokens övergripande handling hämtas från baksidestexten:

"Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna. Om nätterna sänder en okänd radiostation kodade meddelanden. I ett surrealistiskt rum i berget under Södersjukhuset fraktar mystiska väsen hundratals döda människor – de ska få ett nytt syfte i Stockholm. Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över."


Andras smakbitar finns länkar till här


lördag 20 oktober 2018

"Den osynliga nåden" av Bernt Olov Andersson

Den osynliga nåden: Minnen och gestaltningar av Bernt Olov Andersson. Bokförlaget Reptilförlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789163978272



"En öppenhjärtig berättelse om författaren Bernt-Olov Anderssons bakgrund, sociala arv och uppväxt. Den är illustrerad med fotografier. Med hjälp av släktforskning har han sökt sig tillbaka så långt som 1500-talet. Författarens mormor var den första i släktledet som flyttade ut ur finnskogen. Författarens båda föräldrar kom ur enkla förhållanden. Mamman härstammar från Granspång, Kilafors i Hälsingland, där författaren också är född. Pappan växte upp på gården Smedstorp, Aspnäs utanför Östervåla. Bernt-Olov Andersson var äldste sonen i en alkoholistfamilj. Boken är tillägnad hans två bröder. Detta är en biografi med vissa gestaltande partier och illustrerande fotografier."




Denna höst firar Bernt-Olov Andersson hela 40 år som författare. Samtidigt utges Den osynliga nåden, en självbiografisk bok med minnen, bilder och gestaltande partier. Författaren har många strängar på sin lyra, bl.a. var han initiativtagare till Föreningen Arbetarskrivare, en förening som bildades 1990 och som idag har medlemmar över hela landet (tanken lär från början ha varit att skapa ett slags SSU för arbetarförfattare). Föreningens syfte är att inspirera och uppmuntra till skrivande om arbete och vardagsliv. Tidskriften KLASS är kopplad till verksamheten, liksom utgivning av föreningsmedlemmarnas egna antologier.
Det var just den senast utgivna antologin (Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar) som gjorde att jag uppmärksammade såväl denna författare liksom de övriga som bidragit med sina träffsäkra texter. Det blev för mig en bok som berörde starkt och som jag verkligen inte tycker någon bör missa att läsa, för det handlar om ett här och nu, rakt upp och ned, ett snitt rakt igenom olika yrken och livssituationer, ett kollage av vår samtid. Denna senaste elfte antologi har fått litteraturstöd, vilket betyder att den numera finns att låna på de flesta bibliotek. Vid senaste besöket hos lokala biblioteket blev jag såklart väldigt glad att se den stå på snurran med nya böcker! Nutida arbetarlitteratur bör lyftas fram, känns viktigt, och för egen del anser jag nog att den skall vara partipolitisk obunden (förr var ju situationen en helt annan, då var det mer begripligt att den kopplades till de socialistiska partierna). Alla som tillhör eller har tillhört arbetslivet lever ju med dess konsekvenser, oavsett politiskt ställningstagande upplever vi ju samma verklighet ute på arbetsplatserna, sådant som behöver synliggöras.

Efter den långa inledningen kan man förstå att jag utan tvekan tackade ja till att läsa Bernt Olovs öppenhjärtiga biografi, en självbiografisk berättelse om hans bakgrund, det sociala arvet och författarskapets utveckling.

Det här är en oerhört gripande levnadshistoria om ett maskrosbarn som växer upp tillsammans med sina två yngre bröder i en familj där fadern är alkoholist. Ett barn som trots alla svårigheter under sin uppväxt successivt lyckas forma sin egen framtid. Man får även intressanta historiska tillbakablickar genom Bernt Olovs släktforskning. Särskilt spännande tyckte jag det var att få läsa om författarens mormor Englas bakgrund och uppväxt, svedjefinnar var något jag tidigare bara vagt kände till. Bokens gestaltande partier och illustrerande foton m.m. gör berättelsen ännu mer levande.

Boken inleder med ett förord som vill förklara på ett väldigt personligt och insiktsfullt sätt. Ärligt och uppriktigt, utan förskönande omskrivningar, bara direkt på, som boken i övrigt. Vill så gärna ta med det fina avslutande stycket i detta förord (sid. 19):

  "Det var verkligen inte meningen att jag skulle bli författare. Det var bara sorgliga omständigheter som gjorde att det blev så. Det hade kunnat ta en mera destruktiv riktning, men jag hade tur. Eller för att citera min mest betydande "pappa", mentor och inspiratör – poeten Stig Sjödin – som också räddades av skrivandet och det sköna språket: 
jag kunde ju forma bokstäver,
Därmed började en frigörelse,
som pågår ännu
och som bräddar mitt hjärta
med ideliga tacksamheter."

Boken är för övrigt välordnat uppdelad i: "Pappas barndom", "Mammas barndom", "Min barndom", "Min ungdom" och "Mitt nya liv". Avslutas med en bibliografi samt utdrag ur recensioner för tidigare utgivna verk, där bl.a. Kanal var en roman som jag fastnade för beskrivningen sådär lite extra, den skall jag absolut försöka få tag på för att läsa.

Sammanfattning: Den osynliga nåden är en riktigt bra och intressant biografi. En sorts uppgörelse med det förflutna, ett djupgående försök att förstå genom minnesbilder, en summering av ett ofta svårt liv (där mycket satt sina spår) som till slut blev så lyckligt. Såna historier gör mig varm om hjärtat. Kan säkert ge många hopp om att hur jobbigt det än är så kan det bli bättre. Dessutom kan den sortens livshistorier ge oss ökad människokännedom, en förståelse för det sociala arvet.

Tack för att du ville dela med dig av din livshistoria på detta raka och inlevelsefulla sätt Bernt Olov. Starkt gjort! Rekommenderar såklart Den osynliga nåden varmt, och inte bara till de som är vana att läsa biografier, boken är skriven med ett följsamt språk och på ett lättillgängligt sätt som säkert kan passa alla. I förordet nämns att det här kanske kan bli Bernt Olovs allra sista bok efter fyrtio år som heltidsförfattare.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon


onsdag 17 oktober 2018

Dagens bokpost: Göteborg rouge


Göteborg rouge
av Håkan Tendell


Idag kom det en högst väntad thriller med posten. Göteborg rouge är uppföljare till Göteborg noir. Har visserligen inte läst föregångaren, men böckerna lär vara skrivna på ett sådant sätt så de går att läsa fristående, och sånt gillar man ju.👍

Vem kan tacka nej till att läsa om en fiktiv framtid? Nåja, inte jag i varje fall!😊


Handling som följer:​

"2020-talet. 
Göteborg är Skandinaviens snabbast växande storstad. 
En pulserande, kosmopolitisk smältdegel. Ett ymnighetshorn för rockartister, popkonstnärer, författare och filmregissörer. En av världens hetaste regioner för innovativa startups och scaleups inom tech och life science.
Smolket i glädjebägaren: det vimlar av mafiosos, gatugäng, gangsters av alla slag. Göteborg har inte längre sju särskilt utsatta områden. Endast ett: hela staden.
Hammarhämnaren Frank har nyss kört i havet med en Lamborghini från piren utanför Varbergs fästning.
Göteborg rouge är uppföljaren till den hårdkokta thrillern Göteborg noir."

Startup tycks vara nystartade företag som planeras ha en snabb tillväxt. Och, om jag nu inte helt är felinformerad (sånt händer), skall scaleups vara startups som växt sig riktigt ordentligt stora... och man får väl förmoda att detta då skett under kort tid. Life sciences, eller "livsvetenskap" betyder i stora drag vetenskaplig forskning som studerar biologiskt liv. Bara som en liten förklaring sådär, behövde den ju själv.😉

Skall bli spännande att träda in i den här världen, så den lägger jag lite på förtur här i bokhyllan.


ISBN: 9789188759382


Tack för recex Håkan Tendell!


tisdag 16 oktober 2018

"Ingenting att se" av Robert Warholm

Ingenting att se av Robert Warholm. FramSteget Bokförlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789175811147

"Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir svaret alltid: ”Där finns ingenting att se!”Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne."

Robert Warholms tidigare två böcker Skam och Synd har varit kriminalhistorier som bygger på autentiska svenska rättsfall. Läst och uppskattat dem båda, särskilt Synd som fick mig intresserad att ta reda på mer om det verkliga rättsfallet bakom fiktionen. Ingenting att se är däremot en helt annan sorts roman, dessutom med betydligt långsammare tempo.

Allt handlar om Carins livshistoria, från det att hon helt liten år 1936 råkar ut för en bilolycka och blir rullstolsburen för resten av sitt liv. Det blir genom hennes perspektiv vi gör en tidsresa fram till nutid.

Det börjar och slutar bra, men biten däremellan blev något av en besvikelse. Utmärkt avslut, undrade verkligen hur det skulle fixas till, gillade vad man kunde läsa in i det.

Den biten som rör Carins skolgång som barn tror jag för det första att många som är födda under 30-talet känner igen sig i (är själv född i slutet av 60-talet, så mina minnesbilder av svenskt 1900-tal hänger såklart med därefter). Klart underhållande var även det som rör samhällsutvecklingen under senare tid, då Carin som pensionär gör så gott hon kan för att hänga med i tiden vad gäller det kulturella, den teknologiska utvecklingen (såsom radio-/tv, telefoni, datorer, o.s.v.), politiska händelser (Carins klockrena iakttagelser om toblerone-affären t.ex., klart underhållande!), liksom nyheter kring världshändelser i övrigt.

Passande att landets politiska historia hängde med genom historiens gång, det var intressant, mycket man minns, och en del man förträngt. Vad som sen är själva upprinnelsen till att Carin blir [...] blir rätt tydliggjort, genom [...] och politikernas funkofobi (föränderlig men växande genom Carins livstid, i fiktionen såväl som i verkligheten kan jag nog tycka), liksom [...] snorkiga bemötande då Carin vill engagera sig politiskt på gamla dar. Tyvärr är det nog ofta så, förutom genom skrämseltaktiken, som [...] lockat till sig väljare även i verkligheten (med tanke på det valresultat vi nu lever med). Men detta till trots är det ändå ganska svårt att förstå att äldre människor som växt upp under andra världskrigets tid inte kan inse farorna, speciellt faran för de som är i behov av samhällets stöd.

Nu till mina mindre positiva upplevelser av Ingenting att se (sånt är alltid svårt att skriva om, men måste ju ändå vara med) ...

Det här med värderingar förändras och på något sätt tycker jag nog vi måste försöka anpassa etiken därefter med hänsyn till den tid vi lever i nu. Därför förstod jag inte riktigt vitsen med att älta t.ex. ord som vi idag uppfattar som rasistiska, att det hakade upp sig på det där kändes nästan lite obehagligt. Väldigt onödigt hursomhelst. Det beskrivna övergreppet som sen Carin blir utsatt för under sin tonårstid blev dessutom bara för mycket, liksom hennes vilda fantasier om vad som huserar på övervåningen i huset, allt från gränsöverskridande prästerskap via tomtar till utomjordingar. Too far, too much. Bokcirkeln gav naturligtvis många litterära utvik som kan intressera bokläsare, men lite för mycket även vad gäller detta, dessutom klev det in en del stereotyper som karaktärer här, gav en dålig bismak.

Sammanfattning: En välskriven bok med ett lättläst språk. Håller nog fast vid att författaren tycks utveckla sitt skrivande, från bok till bok, men just den här romanen hade en handling som för mig bitvis skavde alltför mycket, bitvis tappade jag intresset för den. Anknytningen till världsnyheter och samhällets utveckling (upplevd genom Carins filter) var absolut den största behållningen jag fick av att läsa Warholms senaste. Alltid nyttigt att se tillbaka på vad som varit för att bättre förstå nutiden och vad som eventuellt ligger framför oss, oavsett om det levereras i form av fakta eller fiktion.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon

Andra bokbloggare om Ingenting att se:
Vargnatts bokhylla
C.R.M. Nilsson
Boklysten


onsdag 10 oktober 2018

"Kaos" av Johanna Juneke

Kaos av Johanna Juneke. Förlag: Recludere. Läste boken som recensionsexemplar (e-bok).
ISBN: 9789177735069

"Kort e-bok med dystopiska ögonblicksnoveller från en framtid vi inte vill ha. Eller en nutid vi inte vill se.

Kaos-serien - om ett liv på flykt
2027 - om ett dystopiskt Sverige år 2027
Futura-serien - om AI och ett digitaliserat samhälle

***

I denna dystopiska novellsamling har jag valt att belysa några av de mest angelägna ämnena idag i vårt globala samhälle. Hur världen väljer att blunda för flyktingars umbäranden i krig och på havet, den politiska rasismen som växer sig starkare i många länder, klimathotet som kommer påverka allt i våra liv inom mycket snar framtid, samt den ökande digitaliseringen i samhället och framväxten av en inte fullt kontrollerad artificiell intelligens. Än är emellertid inget försent, vi kan fortfarande åstadkomma förändring. Men vi behöver göra det nu och vi behöver göra det tillsammans.
- Johanna Juneke, 2018"

Dessa tio noveller säger så mycket om vår tid, våra farhågor om vad som komma skall. Frågan vart vi är på väg är viktigare än någonsin att reflektera över, liksom hur obehagligt en sakta tillvänjning av det oacceptabla kan ske, små steg som kan leda till en framtid vi absolut inte vill ha, om vi inte är uppmärksamma vad gäller riskerna. Visst gäller det att försöka se vad som håller på att hända, ibland betrakta något genom att ta ett steg åt sidan, så inte allt blir till ett kokande groda-syndrom, där en kollektiv oförmåga gör att vi inte reagerar i tid, utan väntar tills det är för sent. Det är mina första tankar som generas efter att ha läst Kaos, en kort bok som alla har tid att läsa, precis alla. Missa inte dessa magnifika ögonblicksnoveller med fiktiva framtidsscenarier, så till brädden fyllda av känsla och pricksäkra iakttagelser, en utmärkt analys av vår tid och vad den kan leda till. Här samlas många värdefulla insikter om olika livssituationer och alla ämnen som tas upp känns så viktiga att vi diskuterar, uppmärksammar. Helt enkelt en perfekt bok för en läsecirkel, för man vill verkligen prata om den efteråt! Eller skriva om, som jag gör.😀

Kändes nödvändigt att ha med något kortfattat om de ingående novellerna (hoppa över om du vill undvika spoilers):
Kaos I: Den som berättar är en kvinna som varit helt själv utan anhöriga då världen kollapsade, hon har ensam flytt norrut i sin lilla Fiat till en koja uppe i fjällen. Till att börja med tog ingen de små tecknen på begynnande sammanbrott på allvar, tills kaoset var ett faktum. EU är upplöst och rasistiska partier har tagit makten över hälften av Europas länder, NATO har hamnat i fullskaligt krig mot asiatiska alliansen i Syrien, väpnade kravaller i USA... allt detta följt av en global klimatkris med vattenbrist och extrem torka. Enda syftet för kringdrivande gäng och enskilda individer är att försöka överleva.
Kaos II: Efter nyval förses medborgarna med medborgarchipp, utom de som liksom berättaren anses annorlunda. Denna grupp fråntas rätten att leva, de utan chipp skall upphöra att existera utan frågor.
Kaos III: Invasionsstyrkor har passerat gränsen, en man kämpar mot tiden och samhällets sammanbrott.
Kaos IV: En mor med sitt barn flyr kriget, bort från ett hem, en familj, ett helt liv. Senare ett provisoriskt uppsamlingsläger, via sönderbombade vägar som ledde till havet, och en osäker väg över havet.
2017 - Del I: En omänsklig vistelse i provisoriska uppsamlingsuppsamlingsläger, det är ett innanför och ett utanför murarna, ett vi och dom. Men finns de kvar de där utanför som inte glömt de som finns innanför?
2027 - Del II: Efter utrensningen växer en motståndsrörelse fram, grundad i medmänsklighet, under ytan, där ingen har insyn, där ingen ger upp.
2027 - Del III: En myndighetsanställds arbete har fått en helt annan betydelse efter valet. Utrensningarna startade en omorganisation av samhällsstrukturen. Arbetet sker nu för maktpartiet, ett arbete som blir till ett redskap för en ny världssyn, där all kultur som inte passar de styrande och deras bild av landet skall rensas bort. Böcker som skall raderas, skickas för förstöring.
2063: AI har tagit över helt, styr över transport och produktion, kör på några år innan mänskligheten avvecklas.
Gov VR 1.0: Rätt president för att styra landet? En president med för folket dold agenda, nästa steg blir att låta allas elektroniska liv övergå till en virtuell verklighet. Steget därpå är att utplåna planetens fysiska verklighet.
Nollad: En nollad elektronisk identitet. I denna värld finns det elektroniska systemet för allt i vardagen, precis allt kräver inloggning i detta helt digitaliserade samhälle, ett samhälle som gradvis tagit överhanden alltmer, för en "effektivare och säkrare" vardag. Ingen tycks ha haft några invändningar emot det, allt blev ju enklare. De som av de styrande ställts utanför antog berättaren vara brottslingar eller farliga personer, tills "inloggning nekad. Identitet 0" dök upp vid inloggningen.

Nollad fick mig för övrigt att tänka på detta. Helt oerhört, men kanske står det inte på förrän vi har det här. Dom små stegen finns där, steg för steg...

Seså, läs den här nu!😊 Fullspäckad av viktiga och aktuella diskussionsämnen att engagera sig i. Håll ögonen öppna inför vad som sker, med tid för eftertanke och omtanke.❤️

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris


Dagens bokpost 2/2: Fågelfångarens son


Fågelfångarens son
av Richard Hobert


Det andra överraskande bokpaketet som kom med posten idag var Fågelfångarens son, av filmregissören Richard Hobert. Det här är hans skönlitterära debut. Boken kommer att bli film, inspelning sker i år och biopremiär lär äga rum vintern 2019. Kände inte tidigare till denna roman, men beskrivningen är som följer:

"Högaktuella filmregissören Richard Hobert gör skönlitterär debut med romanen Fågelfångarens son om en bondefamilj på Färöarna under sent 1800-tal. En roman baserad på en verklig historia, om den lilla människans livsvillkor som med sina konsekvenser rör vid vår egen samtids komplicerade kärleks- och familjerelationer.

En del karlar och kvinnor passar inte ihop på alla sätt … Jag har en bok som en berömd doktor i Paris har skrivit …

Enligt färöisk lag förlorar fårfarmaren och fågelfångaren Esmar sitt markarrende om han inte inom ett år får en son, en arvinge. Han skulle då tillsammans med fru och barn behöva lämna hus och mark och det liv de byggt tillsammans.

Johanna och Esmar som hittills bara har fått döttrar vågar inte lita till slumpen än en gång. De söker en säkrare väg och bestämmer sig för att välja ut en främmande man som kan göra Johanna med barn. Under byns årliga roddtävling enas de motvilligt om en gästande fransk sjökapten. De ber den svenska värdshusvärdinnan Livia om hjälp med kontakten, frågan och arrangemanget som måste ske utan att någon annan får reda på det. Ingen av dem anar vilka följder deras försök till räddning kommer att få."

Den boken kommer allt att få stå till sig ett tag i bokhyllan innan det blir dess tur. På sätt och vis verkar det som någon slags relationsroman, blir något skeptisk då. Får nog försöka ta reda på lite mer om den först... invänta några första reaktioner, o.s.v.😉


ISBN: 9789176299753 | Utgivningsdatum: 2018-10-02


Tack för rec.ex Bokfabriken!


Dagens bokpost 1/2: Fruktans hus


Fruktans hus
av Mats Ahlstedt


Denna onsdag kom med överraskande bokpost. Ja, gånger två faktiskt. Fruktans hus är den fristående uppföljaren till Den sista vilan (i bokserien om Göteborgspolisen Fatima Wallinder).

Den sista vilan upplevde jag när den lästes som så oerhört tung och mörk (så mycket ondska...), lästes dessutom vid ett tillfälle som inte alls var lämpligt för sådant, och betyget samt recensionen blev kanske en smula påverkat av det, orättvist, jag vet! Men romankaraktären Fatima Wallinder var lätt att tycka om och boken var välskriven med välbehövligt stark bakomliggande medkänsla. Så visst kunde jag inte undvika bli inspirerad till att läsa även Fruktans hus, då jag dessutom helt nyligen såg bokvideon där författaren själv lämnade en beskrivning för handlingen. Och så kom då denna av Bokfabriken igår släppta deckare till mig redan idag, det var ju lyckat!


Beskrivning:

"MAJA OCH MIKAEL tänker köpa ett hus vid sjön Mjörn utanför Göteborg. De förra ägarna blev brutalt mördade, men polisen lyckades inte lösa fallet. Huset har nu stått tomt i två år. Därför är priset lågt och de bestämmer sig ändå för att slå till. Första natten upptäcker Mikael att en tonårsflicka gömmer sig på vinden. Hon flyr och hittas kort därefter mördad. Den unga tjejen kommer från ett LVU-hem i närheten där hon behandlades för sitt drogmissbruk. Ytterligare en flicka från hemmet omkommer och en annan försvinner spårlöst.

Fatima Wallinder tar sig an fallet och hittar en låda med potensmedel i källaren på det gamla huset. Spåren leder till illegal läkemedelsförsäljning som drivs av en svensk man i Marbella. Vem är han? Finns det ett samband mellan dubbelmordet på paret och tjejerna på LVU-hemmet? Och vad är det för hemligt ordenssällskap en av de intagna pratar om?

I Fruktans hus får vi läsare möta Ahlstedts omtyckta karaktär Fatima Wallinder, utredare vid Göteborgspolisen. Fruktans hus är en fristående uppföljare till Den sista vilan.

MATS AHLSTEDT är utbildad journalist men ägnar sig idag enbart åt sitt författarskap. Mats texter genomsyras av ett starkt samhällspatos där han tydligt tar parti för utsatta kvinnor. Han är en rutinerad författare med en trogen läsarkrets."

På något vis känns det här som en bok jag kommer att prioritera. Kan säkert engagera och passa att läsa nu i höst. Tror mig numer bättre palla med allt det mörka, som med stor sannolikhet även finns i denna senaste bok av Mats Ahlstedt. Går ju inte an att frukta mörkret när mörkret sänker sig allt tidigare på kvällarna såhär års. Bäst att konfronteras det istället, så gott det nu går.😀


ISBN: 9789176299364 | Utgivningsdatum: 2018-10-09


Tack för rec.ex Bokfabriken!


söndag 7 oktober 2018

En smakebit på søndag: Kaos

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Precis läst klart de dystopiska ögonblicksnoveller som ingår i den korta e-boken Kaos av Johanna Juneke. Här kommer smakbiten, sidan 33 (från novell 2063):


  "Bra. Jag öppnade en rapportmall som skulle distribueras ut till alla statistikenheter och började skriva.

   Rapport: Minskad matproduktion
   Mitt namn är Aina och jag och min kollega Aiver utgör det globala AI-rådet som styr världen. På grund av minskad matproduktion har vi nu beslutat att tidigarelägga vår avveckling av mänskligheten och påbörja nästa steg i vår utvecklingstrappa. Allt arbete som skötts av oss kommer att avslutas med omedelbar verkan. Överlevnadstid för mänskligheten efter avveckling beräknas till högst 30 dagar.
   Rapport slut.

   Jag skickade iväg meddelandet och var nöjd. En bra och effektiv dag på jobbet. Framtiden såg ljus ut."



Andras smakbitar finns länkar till här


lördag 6 oktober 2018

"Motursvärlden" Philip K Dick

Motursvärlden Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Läste boken som bibliotekslån (danskt band). Översättning och efterord av John-Henri Holmberg. ISBN 978-91-7742-457-4.

"Philip K Dicks roman Motursvärlden (Counter-clock World) i nyöversättning och med efterord av John-Henri Holmberg.
     Dick skrev romanen 1966 under sin allra mest kreativa period. Handlingen är förlagd till framtiden, närmare bestämt 1998, i Los Angeles. Den verklighetstänjande förutsättningen för romanens handling är något som hände 1986 som fick namnet Hobartfasen.
     Tiden började gå baklänges.
     Detta innebar dock inte att folk började tänka och prata och röra sig baklänges, det blev alltså inte som att spela en film baklänges. Men människors biologiska förlopp började gå baklänges. De vaknar i gravarna ("igenföds") och måste grävas upp. De blir yngre och yngre. De äter inte utan "avbördar sig", det vill säga tar ut mat ur munnen och lägger på tallriken – mat som sedan ska lämnas till affären. Man oröker cigaretterna, börjar med en fimp och slutar med en hel cigarett som stoppas tillbaka i paketet. Och så vidare.
     Denna bakgrund till bokens egentliga handling kan tyckas som en överdriven och alltför hårt skruvad science fiction-grej men faktum är att den fungerar oerhört bra, den är medryckande och stämningsskapande. Poängen är att livet ändå går vidare, trots Hobartfasen.
     När den religiöse ledaren Thomas Peak vaknar upp i sin grav startar en maktkamp. Den religiösa rörelse han tillhör har nu andra ledare som inte välkomnar att den gamle ledaren kommer tillbaka. Myndigheterna blandar sig också i. Bokens huvudperson Sebastian Hermes sak är att han driver ett av företagen som gräver upp de igenfödda.
     "Du har varit död", sa Bob Lindy till anarken. "Du dog för ungefär tjugo år sedan. Medan du var död hände någonting med tiden så att den började backa. Därför är du tillbaka. Vad säger du om det?" Han lutade sig fram och höjde rösten, som om han talat till en utlänning. "Hur reagerar du på det?" Han väntade men fick inget svar. "Nu blir du tvungen att leva hela ditt liv en gång till, tills du blir barn och till slut spädbarn och sedan återvänder till livmodern." Som ett slags tröst tillade han: "Det gäller oss allihop, vare sig vi har dött eller inte." Han gjorde en gest mot Sebastian. "Han där har dött. Precis som du.""

På min väg genom förlaget Bakhålls utgivning av Philip K Dick kom turen till Motursvärlden. Tidigare läst Blade Runner (såklart!), UBIK och Palmer Eldritchs tre stigman. Kvar är nu (note to self) Skannad i dunkletMannen i det höga slottetNäst sista sanningen och Valis.

Samtidigt som det är ganska knepiga böcker att läsa - så välskrivet kan jag f.ö. inte påstå att jag tycker det är - så har även Motursvärlden intressanta idéer. Sen får man nog ha en smula överseende med hur illa de kvinnliga karaktärerna beskrivs i sitt framträdande och agerande, liksom i hög grad även sådana problem kring hur det går till i denna baklängestid, blir inte så lite tillyxat ibland. Det utmärkta efterordet ger en del förklaringar därvidlag, liksom även andra upplysningar som gav mer substans till handlingen. Läste efterordet först, så den kompletta behållningen kunde jag få under läsningens gång. Men det där gör man ju som man tycker är lämpligast, även om jag för egen del upplevde det värdefullt att känna till betydelsen av "biblioteket" i förväg och hur författarens kontroverser i det privata speglar av sig i handlingen. Utvecklar det inte mer än så, för att undvika att spoliera något.

Av de böcker jag läst av Philip K Dick hör denna inte till de bättre, lite för rörigt teologisk för min smak, men ändå läsvärd, gillar det filosofiska, som vanligt... Kanske hade den dessutom fungerat bättre som novell, såsom den först var skriven som, kanske inte.

Måste nog till sist nämna det allra otäckaste med denna roman, d.v.s. hur de igenfödda vaknar upp i sina gravar och ropar efter hjälp. Varför jag upplevde det så extra otäckt var att boken lästes samtidigt som nyhetsrapporterna handlade om naturkatastrofen i Indonesien, där människor begravda under rasmassor ropade efter hjälp, beroende av räddningsarbetarna och deras utrustning. Så en del besk eftersmak blev det nog genom läsningens gång p.g.a. detta. Ganska olustigt, trots att det i romanens handling kanske till viss del var menat att uppfattas som det motsatta.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


"Det som inte växer är döende" av Jesper Weithz

Det som inte växer är döende av Jesper Weithz. Förlag: Natur Kultur Allmänlitteratur. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789127136632

"När Henrik och Lotte kysser varandra farväl tror de att de snart ska återses under São Paolos sol. I Brasilien finns hoppet om ett tillfrisknande för Lotte, vars graviditet inneburit oväntade komplikationer. Hon ska bara packa färdigt huset tillsammans med dottern Molly, medan Henrik ska stanna till i London för ett möte. Dagarna fram till återföreningen borde vara en transportsträcka för dem båda. Men så börjar det moderna livets tunna is spricka under deras fötter, och plötsligt befinner de sig i fritt fall tusentals mil från varandra.

Det som inte växer är döende är en existentiell thriller. En andlöst spännande berättelse om kaos, utsatthet och om vårt förhållande till naturen." 

Det här är en riktigt mörk, existentiell och suggestiv thriller som är kusligt rimlig i sin "profetia", om hur skeendena/världssituationen ser ut och hur människorna gestaltas/agerar. Handlingen är intelligent utmejslad, den förtätade stämningen med psykologisk nerv fängslade mig från början till slut. Helt enkelt en ovanligt magnifik debutroman, smart och genomtänkt med klart angelägna ämnen för vår tid, liksom för den framtid som väntar.
Påminner något om Vägen av Cormac McCarthy, men enligt mig är Weithz bok så mycket bättre och det dystopiska kaoset är mer under skeende på ett otäckt realistiskt sätt. Borde kunna få de flesta att fundera över vart vi är på väg, med en reflektion över växthuseffekten och tiden efter oljeproduktionstoppen, globaliseringen, klassperspektivet, konsumtionen och de ändliga resurserna; vilka konsekvenser allt detta kommer att få i förlängningen.

I fokus står en välbeställd familj, kapitlen växlar mellan Henrik och gravida Lotte (Lotte tillsammans med deras dotter Molly). Inga talstreck eller citattecken är använda, antar att det skall förhöja det poetiska, själva stämningen och det outsagda, men för mig blev det något jag saknade. Strebern Henrik är en karaktär som kan vara svår att känna sympati för, trots mänskliga förmildrande omständigheter, en produkt av sin tid? Lottes irrationella och smått vårdslösa handlingar kanske härrör ur hennes sjukdomstillstånd och den hårt ansatta stressande situation hon befinner sig i. Symptomatiskt för vår moderna tid att Lotte som vuxen låter sin lilla dotter bestämma över beslut, beslut som t.o.m. är så viktiga att de kan komma att bli ödesdigert avgörande.

Sammanfattningsvis en riktigt stark debutroman med skärpa, det är en intensiv och skrämmande historia som lyckas skaka om för att få oss att tänka till på det där sättet som är absolut nödvändigt just nu. Återigen blev jag påmind om att David Jonstads bok Kollaps ännu är oläst, måste såklart åtgärdas. Fler av den här typen av böcker vill jag skriva om här på bokbloggen framöver. Det som inte växer är döende blev en sann bladvändare för mig, en sådan där historia som dröjer sig kvar och ger eftertanke, precis som jag vill att det skall vara! En stark läsrekommendation blir det då från mig på det här sättet.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


torsdag 4 oktober 2018

Dagens bokpost: Kaos


Kaos
av Johanna Juneke


Då var det dags att plocka fram läsplattan igen! Med dagens mail kom denna nya spännande e-bok med dystopiska noveller. Tackade ja utan tvekan till ett sådant recensionsexemplar. Visst, försöker läsa färre
e-böcker detta år... MEN! Ingen regel utan undantag. Den här gör jag helt klart ett undantag för.


Handling:​

"Kort e-bok med dystopiska ögonblicksnoveller från en framtid vi inte vill ha. Eller en nutid vi inte vill se.

Kaos-serien - om ett liv på flykt
2027 - om ett dystopiskt Sverige år 2027
Futura-serien - om AI och ett digitaliserat samhälle

***

I denna dystopiska novellsamling har jag valt att belysa några av de mest angelägna ämnena idag i vårt globala samhälle. Hur världen väljer att blunda för flyktingars umbäranden i krig och på havet, den politiska rasismen som växer sig starkare i många länder, klimathotet som kommer påverka allt i våra liv inom mycket snar framtid, samt den ökande digitaliseringen i samhället och framväxten av en inte fullt kontrollerad artificiell intelligens. Än är emellertid inget försent, vi kan fortfarande åstadkomma förändring. Men vi behöver göra det nu och vi behöver göra det tillsammans. 
- Johanna Juneke, 2018"

Och ja, den beskrivningen gör ju direkt att jag inser detta är en bok för mig, en sån bok som jag kommer att känna det meningsfullt att både få läsa och skriva om här i Bokhyllan. Det är lycka för en bokbloggare det!😊

Författarsajt: http://johannajuneke.wixsite.com/forfattare


ISBN: 9789177735069


Hjärtligt tack för recex Johanna Juneke!


måndag 1 oktober 2018

"Luna Olympia" av Ulrika Fjellborg

Luna Olympia av Ulrika Fjellborg. Fafner Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).
ISBN: 9789188861054

"Chris är en klon, skapad ur en fulländad genpool. Han sänds till federationens huvudstad, den enorma rymdstationen Tellus, för att arbeta inom politiken. På vägen träffar han Rebecca från Perth. Hon är prisjägaren som hela den undre världen fruktar. Nu har hon ställt in siktet på det farligaste villebrådet av dem alla, piratkungen Dawn. Men han kommer inte att ge sig utan strid, vilket passar Rebecca utmärkt. Hon vill döda honom med sina bara händer.

Snart är Chris indragen i en malström av intriger och tvingas kämpa, inte bara för sitt eget liv, utan för hela federationens framtid.

Luna Olympia är en science fiction med snabbkäftade prisjägare, svampknarkande smugglare, ilskna cyborgs och enorma explosioner."

Luna Olympia lär enligt uppgift vara den första boken i en planerad satsning på en serie svensk science fiction, och hur bra låter inte det?!

Rymdopera skulle detta vara, inte säker på om följande delar i serien kommer att vara detsamma, men hoppas på en mer mixad science fiction-serie. Rymdopera är en sorts sf med äventyrlig dramatik som utspelar sig i rymdmiljö. För Luna Olympia går kanske att dra paralleller till Star Wars, mer det än Star Trek (tyvärr skulle jag vilja få lov att säga, ingen varm anhängare till Star Wars). Intriger, full fart och action rakt igenom, inte mycket till underliggande filosofiska frågor eller tankar kring vad det innebär att vara människa, mer rak och direkt actionunderhållning, sparsamt med stilla episoder, något väl överbelastad. Här finns en stentuff och hårdför hjältinna i Rebecca, som mejar ner antagonister kallblodigt utan tvekan, gillade hennes självständiga attityd.

Upplevde det som en underhållande rymdaction för stunden, och visst, ibland är det troligen precis det man söker. Gillar du intriger, våldsamma fighter och rakt igenom tuff attityd är detta boken för dig. Själv vill jag ha något mer (helst med sense of wonder i bästa fall), någon slags innebörd, utforskande av rymden, något mer om ett underliggande utforskande av det mänskliga, även om själva kontrasten mellan människor och icke-människor (nästan-människor) såklart ingår i Luna Olympia. För det gör det.

Det är en komplex historia, imponerande välskriven men oerhört kompakt. Sammantaget ändå en bra start på en spännande bokserie, som jag alltså hoppas kommer att handla om mer än just rymdoperor med våldsamma fighter och explosioner. Tror stensäkert att svensk sf har en gyllene framtid, egentligen har den nog redan startat. Till viss del bottnar det nog i att intresset för vetenskapliga och teknologiska spekulationer ökar. Vad kan man mer säga? Genren toppar det jag helst numera läser, så den här typen av satsningar på ny sf är ju såklart helt suveränt! Ser verkligen fram emot att få läsa mer fantastisk svensk sf framöver.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon

Andra bokbloggare om Luna Olympia:
Boklysten
Läsfåtöljens bokblogg
Bokföring enligt Monika