söndag 21 oktober 2018

En smakebit på søndag: Stockholmspesten

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Har i arla morgonstund precis läst om en massa mysko som försiggår under Södersjukhuset... Ja, alltså, läser för tillfället Stockholmspesten av Sofia Albertsson. Men smakbiten hämtas från en tidigare sida. Hoppas jag inte förstör frukostaptiten för er nu. Sidan 46:

   "Vissa hade börjat dränka sig i parfym, en kollega på jobbet var omöjlig att sitta bredvid i lunchrummet. Ögonen tårade sig av hans närvaro, men Elin tänkte att han säkert kände sig ofräsch utan morgonduschar. Det var förlåtande, men oavsett anledning gick det inte att vara nära honom. Hon hällde upp filmjölk och müsli i en tallrik och satte sig vid köksbordet, så fort hon stoppat in första skeden i munnen kände hon att något var fel. Sprang till diskhon och spottade ut den gryniga massan, sköljde med apelsinjuice för att få bort den ruttna smaken. Filen också? Hon dubbelkollade datumet på förpackningen, över en vecka kvar, hade det redan blivit rötmånad? Lika bra att kasta alla mejeriprodukter. Lurviga blågröna öar gled ut med mjölken och yoghurten, fastnade i vasken. En skämd stank la sig köket. Med en påläggslös knäckemacka i handen förflyttade hon sig till den murriga, låga soffan i vardagsrummet och bläddrade igenom en tidning, huvudvärken ville inte ge med sig."


Beskrivning av bokens övergripande handling hämtas från baksidestexten:

"Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna. Om nätterna sänder en okänd radiostation kodade meddelanden. I ett surrealistiskt rum i berget under Södersjukhuset fraktar mystiska väsen hundratals döda människor – de ska få ett nytt syfte i Stockholm. Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över."


Andras smakbitar finns länkar till här


tisdag 16 oktober 2018

"Ingenting att se" av Robert Warholm

Ingenting att se av Robert Warholm. FramSteget Bokförlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789175811147

"Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir svaret alltid: ”Där finns ingenting att se!”Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne."

Robert Warholms tidigare två böcker Skam och Synd har varit kriminalhistorier som bygger på autentiska svenska rättsfall. Läst och uppskattat dem båda, särskilt Synd som fick mig intresserad att ta reda på mer om det verkliga rättsfallet bakom fiktionen. Ingenting att se är däremot en helt annan sorts roman, dessutom med betydligt långsammare tempo.

Allt handlar om Carins livshistoria, från det att hon helt liten år 1936 råkar ut för en bilolycka och blir rullstolsburen för resten av sitt liv. Det blir genom hennes perspektiv vi gör en tidsresa fram till nutid.

Det börjar och slutar bra, men biten däremellan blev något av en besvikelse. Utmärkt avslut, undrade verkligen hur det skulle fixas till, gillade vad man kunde läsa in i det.

Den biten som rör Carins skolgång som barn tror jag för det första att många som är födda under 30-talet känner igen sig i (är själv född i slutet av 60-talet, så mina minnesbilder av svenskt 1900-tal hänger såklart med därefter). Klart underhållande var även det som rör samhällsutvecklingen under senare tid, då Carin som pensionär gör så gott hon kan för att hänga med i tiden vad gäller det kulturella, den teknologiska utvecklingen (såsom radio-/tv, telefoni, datorer, o.s.v.), politiska händelser (Carins klockrena iakttagelser om toblerone-affären t.ex., klart underhållande!), liksom nyheter kring världshändelser i övrigt.

Passande att landets politiska historia hängde med genom historiens gång, det var intressant, mycket man minns, och en del man förträngt. Vad som sen är själva upprinnelsen till att Carin blir [...] blir rätt tydliggjort, genom [...] och politikernas funkofobi (föränderlig men växande genom Carins livstid, i fiktionen såväl som i verkligheten kan jag nog tycka), liksom [...] snorkiga bemötande då Carin vill engagera sig politiskt på gamla dar. Tyvärr är det nog ofta så, förutom genom skrämseltaktiken, som [...] lockat till sig väljare även i verkligheten (med tanke på det valresultat vi nu lever med). Men detta till trots är det ändå ganska svårt att förstå att äldre människor som växt upp under andra världskrigets tid inte kan inse farorna, speciellt faran för de som är i behov av samhällets stöd.

Nu till mina mindre positiva upplevelser av Ingenting att se (sånt är alltid svårt att skriva om, men måste ju ändå vara med) ...

Det här med värderingar förändras och på något sätt tycker jag nog vi måste försöka anpassa etiken därefter med hänsyn till den tid vi lever i nu. Därför förstod jag inte riktigt vitsen med att älta t.ex. ord som vi idag uppfattar som rasistiska, att det hakade upp sig på det där kändes nästan lite obehagligt. Väldigt onödigt hursomhelst. Det beskrivna övergreppet som sen Carin blir utsatt för under sin tonårstid blev dessutom bara för mycket, liksom hennes vilda fantasier om vad som huserar på övervåningen i huset, allt från gränsöverskridande prästerskap via tomtar till utomjordingar. Too far, too much. Bokcirkeln gav naturligtvis många litterära utvik som kan intressera bokläsare, men lite för mycket även vad gäller detta, dessutom klev det in en del stereotyper som karaktärer här, gav en dålig bismak.

Sammanfattning: En välskriven bok med ett lättläst språk. Håller nog fast vid att författaren tycks utveckla sitt skrivande, från bok till bok, men just den här romanen hade en handling som för mig bitvis skavde alltför mycket, bitvis tappade jag intresset för den. Anknytningen till världsnyheter och samhällets utveckling (upplevd genom Carins filter) var absolut den största behållningen jag fick av att läsa Warholms senaste. Alltid nyttigt att se tillbaka på vad som varit för att bättre förstå nutiden och vad som eventuellt ligger framför oss, oavsett om det levereras i form av fakta eller fiktion.


Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris

Andra bokbloggare om Ingenting att se:
Vargnatts bokhylla
C.R.M. Nilsson
Boklysten


onsdag 10 oktober 2018

"Kaos" av Johanna Juneke

Kaos av Johanna Juneke. Förlag: Recludere. Läste boken som recensionsexemplar (e-bok).
ISBN: 9789177735069


Dessa tio noveller säger så mycket om vår tid, våra farhågor om vad som komma skall. Frågan vart vi är på väg är viktigare än någonsin att reflektera över, liksom hur obehagligt en sakta tillvänjning av det oacceptabla kan ske, små steg som kan leda till en framtid vi absolut inte vill ha, om vi inte är uppmärksamma vad gäller riskerna.

Visst gäller det att försöka se vad som håller på att hända, ibland betrakta något genom att ta ett steg åt sidan, så inte allt blir till ett kokande groda-syndrom, där en kollektiv oförmåga gör att vi inte reagerar i tid, utan väntar tills det är för sent.

Det är mina första tankar som generas efter att ha läst Kaos, en kort bok som alla har tid att läsa. Missa inte dessa magnifika ögonblicksnoveller med fiktiva framtidsscenarier, så till brädden fyllda av känsla och pricksäkra iakttagelser, en utmärkt analys av vår tid och vad den kan leda till. Här samlas många värdefulla insikter om olika livssituationer och alla ämnen som tas upp känns så viktiga att vi diskuterar, uppmärksammar. Helt enkelt en perfekt bok för en läsecirkel, för man vill verkligen prata om den efteråt. Eller skriva om, som jag gör.


Kändes nödvändigt att ha med något kortfattat om de ingående novellerna (hoppa över om du vill undvika spoilers):

Kaos I: Den som berättar är en kvinna som varit helt själv utan anhöriga då världen kollapsade, hon har ensam flytt norrut i sin lilla Fiat till en koja uppe i fjällen. Till att börja med tog ingen de små tecknen på begynnande sammanbrott på allvar, tills kaoset var ett faktum. EU är upplöst och rasistiska partier har tagit makten över hälften av Europas länder, NATO har hamnat i fullskaligt krig mot asiatiska alliansen i Syrien, väpnade kravaller i USA... allt detta följt av en global klimatkris med vattenbrist och extrem torka. Enda syftet för kringdrivande gäng och enskilda individer är att försöka överleva.

Kaos II: Efter nyval förses medborgarna med medborgarchipp, utom de som liksom berättaren anses annorlunda. Denna grupp fråntas rätten att leva, de utan chipp skall upphöra att existera utan frågor.

Kaos III: Invasionsstyrkor har passerat gränsen, en man kämpar mot tiden och samhällets sammanbrott.

Kaos IV: En mor med sitt barn flyr kriget, bort från ett hem, en familj, ett helt liv. Senare ett provisoriskt uppsamlingsläger, via sönderbombade vägar som ledde till havet, och en osäker väg över havet.

2017 - Del I: En omänsklig vistelse i provisoriska uppsamlingsuppsamlingsläger, det är ett innanför och ett utanför murarna, ett vi och dom. Men finns de kvar de där utanför som inte glömt de som finns innanför?

2027 - Del II: Efter utrensningen växer en motståndsrörelse fram, grundad i medmänsklighet, under ytan, där ingen har insyn, där ingen ger upp.

2027 - Del III: En myndighetsanställds arbete har fått en helt annan betydelse efter valet. Utrensningarna startade en omorganisation av samhällsstrukturen. Arbetet sker nu för maktpartiet, ett arbete som blir till ett redskap för en ny världssyn, där all kultur som inte passar de styrande och deras bild av landet skall rensas bort. Böcker som skall raderas, skickas för förstöring.

2063: AI har tagit över helt, styr över transport och produktion, kör på några år innan mänskligheten avvecklas.

Gov VR 1.0: Rätt president för att styra landet? En president med för folket dold agenda, nästa steg blir att låta allas elektroniska liv övergå till en virtuell verklighet. Steget därpå är att utplåna planetens fysiska verklighet.

Nollad: En nollad elektronisk identitet. I denna värld finns det elektroniska systemet för allt i vardagen, precis allt kräver inloggning i detta helt digitaliserade samhälle, ett samhälle som gradvis tagit överhanden alltmer, för en "effektivare och säkrare" vardag. Ingen tycks ha haft några invändningar emot det, allt blev ju enklare. De som av de styrande ställts utanför antog berättaren vara brottslingar eller farliga personer, tills "inloggning nekad. Identitet 0" dök upp vid inloggningen.


Nollad fick mig för övrigt att tänka på detta. Helt oerhört, men kanske står det inte på förrän vi har det här. Dom små stegen finns där, steg för steg.

Seså, läs den här nu. Fullspäckad av viktiga och aktuella diskussionsämnen att engagera sig i. Håll ögonen öppna inför vad som sker, med tid för eftertanke och omtanke.


Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris


söndag 7 oktober 2018

En smakebit på søndag: Kaos

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Precis läst klart de dystopiska ögonblicksnoveller som ingår i den korta e-boken Kaos av Johanna Juneke. Här kommer smakbiten, sidan 33 (från novell 2063):


  "Bra. Jag öppnade en rapportmall som skulle distribueras ut till alla statistikenheter och började skriva.

   Rapport: Minskad matproduktion
   Mitt namn är Aina och jag och min kollega Aiver utgör det globala AI-rådet som styr världen. På grund av minskad matproduktion har vi nu beslutat att tidigarelägga vår avveckling av mänskligheten och påbörja nästa steg i vår utvecklingstrappa. Allt arbete som skötts av oss kommer att avslutas med omedelbar verkan. Överlevnadstid för mänskligheten efter avveckling beräknas till högst 30 dagar.
   Rapport slut.

   Jag skickade iväg meddelandet och var nöjd. En bra och effektiv dag på jobbet. Framtiden såg ljus ut."



Andras smakbitar finns länkar till här


lördag 6 oktober 2018

"Motursvärlden" Philip K Dick

Motursvärlden Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Läste boken som bibliotekslån (danskt band). Översättning och efterord av John-Henri Holmberg. ISBN 978-91-7742-457-4.

"Philip K Dicks roman Motursvärlden (Counter-clock World) i nyöversättning och med efterord av John-Henri Holmberg.
     Dick skrev romanen 1966 under sin allra mest kreativa period. Handlingen är förlagd till framtiden, närmare bestämt 1998, i Los Angeles. Den verklighetstänjande förutsättningen för romanens handling är något som hände 1986 som fick namnet Hobartfasen.
     Tiden började gå baklänges.
     Detta innebar dock inte att folk började tänka och prata och röra sig baklänges, det blev alltså inte som att spela en film baklänges. Men människors biologiska förlopp började gå baklänges. De vaknar i gravarna ("igenföds") och måste grävas upp. De blir yngre och yngre. De äter inte utan "avbördar sig", det vill säga tar ut mat ur munnen och lägger på tallriken – mat som sedan ska lämnas till affären. Man oröker cigaretterna, börjar med en fimp och slutar med en hel cigarett som stoppas tillbaka i paketet. Och så vidare.
     Denna bakgrund till bokens egentliga handling kan tyckas som en överdriven och alltför hårt skruvad science fiction-grej men faktum är att den fungerar oerhört bra, den är medryckande och stämningsskapande. Poängen är att livet ändå går vidare, trots Hobartfasen.
     När den religiöse ledaren Thomas Peak vaknar upp i sin grav startar en maktkamp. Den religiösa rörelse han tillhör har nu andra ledare som inte välkomnar att den gamle ledaren kommer tillbaka. Myndigheterna blandar sig också i. Bokens huvudperson Sebastian Hermes sak är att han driver ett av företagen som gräver upp de igenfödda.
     "Du har varit död", sa Bob Lindy till anarken. "Du dog för ungefär tjugo år sedan. Medan du var död hände någonting med tiden så att den började backa. Därför är du tillbaka. Vad säger du om det?" Han lutade sig fram och höjde rösten, som om han talat till en utlänning. "Hur reagerar du på det?" Han väntade men fick inget svar. "Nu blir du tvungen att leva hela ditt liv en gång till, tills du blir barn och till slut spädbarn och sedan återvänder till livmodern." Som ett slags tröst tillade han: "Det gäller oss allihop, vare sig vi har dött eller inte." Han gjorde en gest mot Sebastian. "Han där har dött. Precis som du.""

På min väg genom förlaget Bakhålls utgivning av Philip K Dick kom turen till Motursvärlden. Tidigare läst Blade Runner (såklart!), UBIK och Palmer Eldritchs tre stigman. Kvar är nu (note to self) Skannad i dunkletMannen i det höga slottetNäst sista sanningen och Valis.

Samtidigt som det är ganska knepiga böcker att läsa - så välskrivet kan jag f.ö. inte påstå att jag tycker det är - så har även Motursvärlden intressanta idéer. Sen får man nog ha en smula överseende med hur illa de kvinnliga karaktärerna beskrivs i sitt framträdande och agerande, liksom i hög grad även sådana problem kring hur det går till i denna baklängestid, blir inte så lite tillyxat ibland. Det utmärkta efterordet ger en del förklaringar därvidlag, liksom även andra upplysningar som gav mer substans till handlingen. Läste efterordet först, så den kompletta behållningen kunde jag få under läsningens gång. Men det där gör man ju som man tycker är lämpligast, även om jag för egen del upplevde det värdefullt att känna till betydelsen av "biblioteket" i förväg och hur författarens kontroverser i det privata speglar av sig i handlingen. Utvecklar det inte mer än så, för att undvika att spoliera något.

Av de böcker jag läst av Philip K Dick hör denna inte till de bättre, lite för rörigt teologisk för min smak, men ändå läsvärd, gillar det filosofiska, som vanligt... Kanske hade den dessutom fungerat bättre som novell, såsom den först var skriven som, kanske inte.

Måste nog till sist nämna det allra otäckaste med denna roman, d.v.s. hur de igenfödda vaknar upp i sina gravar och ropar efter hjälp. Varför jag upplevde det så extra otäckt var att boken lästes samtidigt som nyhetsrapporterna handlade om naturkatastrofen i Indonesien, där människor begravda under rasmassor ropade efter hjälp, beroende av räddningsarbetarna och deras utrustning. Så en del besk eftersmak blev det nog genom läsningens gång p.g.a. detta. Ganska olustigt, trots att det i romanens handling kanske till viss del var menat att uppfattas som det motsatta.


torsdag 4 oktober 2018

Dagens bokpost: Kaos


Kaos
av Johanna Juneke


Då var det dags att plocka fram läsplattan igen! Med dagens mail kom denna nya spännande e-bok med dystopiska noveller. Tackade ja utan tvekan till ett sådant recensionsexemplar. Visst, försöker läsa färre
e-böcker detta år... MEN! Ingen regel utan undantag. Den här gör jag helt klart ett undantag för.

Läs mer om boken på författarsajt: http://johannajuneke.wixsite.com/forfattare


ISBN: 9789177735069


Hjärtligt tack för recex Johanna Juneke!