Läst maj

1. Djävulens tonsteg, Hans-Olov Öberg (E-bok / bibliotekslån)
2. De ickesynliga, Fredrik Härén (E-bok / bibliotekslån)
3. Det tredje tecknet, Yrsa Sigurðardóttir (bibliotekslån)
4. Fyra minuter, Johan Ring (Recensionsexemplar från MIX Förlag / E-bok / ur egen bokhylla)
5. Singöspionen, Anders Gustafson & Johan Kant (bibliotekslån)
6. Årstider, Stephen King (Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag / ur egen bokhylla)
7. Lida, Stephen King (Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag / ur egen bokhylla)
8. Jurtjyrkogården, Stephen King (Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag / ur egen bokhylla)

"Årstider" av Stephen King

"Årstider" av Stehen King kom ut första gången med svensk översättning i böckerna;  "Sommardåd" (1983) och "Vinterverk" (1984). Av dessa två minns jag själv den sista boken -  med novellerna "Höstgärning" och "Vinterverk" - som den bästa av dessa två. Kunde nu konstatera att denna uppfattning kvarstår.

För att ta novellerna (som jag själv egentligen skulle vilja kalla kortromaner) en och en; igenkännande återblick för den som tidigare läst och teaser för den som ännu inte läst/sett film ("Nyckeln till frihet", "Sommardåd" och "Stand by me"):

Vårbedrift (film; "Nyckeln till frihet"): Amerikansk fängelseskildring där Andy Dufresne sitter inne på livstid, oskyldigt dömd för ett dubbelmord. Berättar gör Red, som Andy blivit vän med under fängelsevistelsen. Det är en storartad plan Andy sätter i verket för att nå friheten.

Sommardåd (film; "Sommardåd"): I den längsta av novellerna (över 200 sidor) handlar det om Todd Bowden, en amerikansk 13-åring från en övre medelklassfamilj. I sin iver över intresset som rör allt som har med andra världskrigets koncentrationsläger att göra, kommer han över uppgifter som bekräftar misstankar om att en före detta nazist (under en falsk identitet) bor alldeles i närheten. Han söker upp mannen och tvingar honom berätta. De båda får hållhake på varandra och triggar igång en latent ondska inom dem båda.

Höstgärning (film; "Stand by me"): De tolvåriga pojkarna; Gordie, Chris, Teddy och Vern ger sig iväg på en 5 mil lång vandring längst ett järnvägsspår. Anledningen är att Vern genom att tjuvlyssna på sin äldre bror och hans kompisar fått reda på att de funnit Ray Brower, eller ja, kvarlevorna efter den sedan tre dygn försvunne pojken. Efter att Vern berättat för sina jämnåriga vänner om vad han hört, så ger sig de fyra ut på en strapatsrik färd till fots mot sitt mål att själva få se den döde.

Vinterverk: New York-bon David Adley berättar om hur han kom att bli medlem på en mystisk klubb för äldre herrar. Han blir av sin chef (på advokatfirman där han arbetar) medbjuden dit som gäst. Klubbens butler talar om för David att många skiftande sorters historier berättats genom åren där, de kan vara komiska, tragiska, ironiska och sentimentala, men just den mest välbesökta kvällen torsdagen före jul, skall berättelsen alltid handla om det övernaturliga, och denna kväll lär vara den mest välbesökta kvällen om året. Året då David först bevistat klubben är det Emlyn McCarrons tur att berätta denna historia med övernaturliga inslag. Berättelsen handlar om när Doktor Emlyn McCarron tar emot ensamstående Sandra Stansfield på sin mottagning, hon blir hans nya patient och som gravid en av de första i världen som lär sig använda psykoprofylax. Något som kommer att medföra oanade följder...

Av dessa fyra "noveller" tyckte jag själv allra bäst om den sista. Klubben(?) beskrivs på ett så otroligt inlevelsefullt sätt, nästan som man är där själv och upplever dess mystiska gåtfullhet som tycks ruva på fördolda hemligheter. Kanske är klubben egentligen är något helt annat än vad man tror? Här förmedlas alltså en smått fantastisk känsla av mystik och så Emlyns ruskiga berättelse på det - love it!

"Höstgärning" är en novell som visst för författaren ska ha självbiografiska inslag. Barndomsskildringar är verkligen något Stephen King som författare behärskar med stor bravur, och "Höstgärning" är bara en av dessa.

Detta var den sista av de fyra King-böcker i nyutgåva (storpocket) jag skrivit om här på bloggen. En läsupplevelse har det varit, trots att (eller kanske på grund av?) tre av dessa fyra är omläsningar (av böcker som lästes för ca 30 år sedan första gången). Har man inte upptäckt Stephen Kings böcker tidigare tycker jag helt klart man skall försöka ta chansen att göra det nu.


"Årstider" går att köpa som storpocket i nyutgåva på:
Adlibris
Bokus

"Fyra minuter" av Johan Ring

Otäckt spännande var Fyra minuter av Johan Ring (MIX Förlag).

Just det, i föregående inlägg där recensionen gällde en roman av Stephen King, nämndes mina åsikter om att jag för egen del inte vara så förtjust i skräckromaner/-noveller där grotesk stympning och i värsta fall kannibalism förekommer. I ett ännu tidigare publicerat inlägg här på bloggen, angående en roman av John Ajvide Lindqvist, framgick det nog sen ganska tydligt att jag själv inte direkt uppskattade sådant som handlade om vidrigt splatter, där blodet bokstavligen sprutar.

Med detta i åtanke kan man nog därför tycka det är egendomligt att jag ger den här korta skräckromanen sådana goda vitsord och så pass högt betyg. Ska försöka förklara...

Fyra minuter bjuder på både stympning, kannibalism och visst sprutar blodet, verkligen i värsta splatterform... Men! Fyra minuter bjuder också på en enorm spänning, en sådan där som gör att man bara vill fortsätta läsa, utan den minsta hänsyn till eventuell tidsplanering. Romanens handling bryts ibland av små berättelser/bilder/foton som rör verkliga försvinnanden, dessa finns naturligtvis där för att ytterligare förtäta stämningen, och här fungerar det (Något liknande kunde man hitta i Michael Mortimers "Jungfrustenen", men där fungerade det ju inte alls).

Känslan är att det finns en smart kombination här, som å ena sidan får mig att minnas tjusningen i Kalla Kårar-seriens rysare, å andra sidan som ger mig en nutida igenkänning, ett vardagligt liv i ett litet svenskt landsortssamhälle (sådana är vi ju ganska många som känner väl till) där den övernaturliga stämningen/det hotfulla successivt byggs upp på ett skickligt sätt. Karaktärerna känns trovärdiga samt vardagsnära, och det är så befriande att man slipper den macho stilen, som man ibland annars kan reta sig lite på.

Några ord om författaren är säkert sen på sin plats, då det här rör sig om en debutroman. Av Johan Ring har flera skräcknoveller tidigare blivit utgivna, dessa har dock helt gått mig förbi. Kan förstå att det är många novellförfattares dröm att ge ut en roman, ibland blir det riktigt bra, som här med Fyra minuter. Väljer därutöver inte att jämföra med andra välkända författare, som skriver romaner inom samma genre, det verkar finnas så gott om sådana jämförelser ändå. Kan bara lugnt konstatera att vi som gillar att läsa romaner inom genren skräck och psykologisk thriller, kanske kan se fram emot att få läsa fler böcker av ännu en svensk skräckförfattare av rang, även framöver?

Blev överraskad när jag upptäckte att boken även innehöll en "bonusnovell"; Saken som åt Danny Smith (en inte helt lyckad novelltitel, enligt mig), men här väljer jag förstås att bara bedöma Fyra minuter. Bonusnovellen fick mig dock att bli lite nyfiken på tidigare publicerade noveller av den här nu romandebuterande författaren. Blev av en annan bokbloggare uppmärksammad på att Johan Ring är en av de författare som skriver inlägg på något som kallas Debutantbloggen, så den som är intresserad - kanske t.o.m har egna författarambitioner - kan ju alltid kika in där. Själv är jag bara den som läser det som skrivs, och tycker till emellanåt.

Fyra minuter går att köpa på:
Adlibris: Häftad / E-bok
Bokus: Häftad / E-bok