fredag 30 juni 2017

Läst juni


  1. Djurfarmen av George Orwell (bibliotekslån)
  2. Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg (Rec.ex. / Historiska Media)
  3. Sektens barn av Mariette Lindstein (Rec.ex. / Bokförlaget Forum)
  4. Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood (bibliotekslån)
  5. Vit syren av Cecilia Sahlström (Rec.ex. / Bokfabriken)

tisdag 27 juni 2017

Dagens bokpost: Innan ankorna drunknar

(Nä kisse, finns inga ankor som kan ha drunknat i dammen!😄)


Fick i fredags en sådan fin förfrågan om jag ville läsa och recensera boken Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic, en ny författardebutant.
Klart jag vill!

Bok och författare kan man läsa mer om här (mynewsdesk) och här (corren).

Romanen vänder sig till unga vuxna och kom ut på förlaget Whip media den 26 april. Hör förstås inte riktigt till målgruppen, men läste även det här boktipset och kände jag nog ändå vågade mig på läsa och tycka till... trots att det är redigt bra länge sen man passerat åldern 15-25 år.😊


Tack för recex Ivana Vukadinovic!


"Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood gavs ut första gången 1985, i svensk översättning året därpå. Norstedts ger ut denna roman i reviderad översättning i höst (bild och citerad bokinfo nedan lånade från förlaget). Jag läste den dock i form av den första svenska upplagan, och då genom bibliotekslån.
Varför boken blivit aktuell på nytt beror troligen på att denna klassiker nyligen blivit TV-serie.

"I Atwoods klassiska dystopi från 1985 ges en bild av ett framtida USA, som förvandlats till den kristet fundamentalistiska republiken Gilead. I kampen mot sjunkande födelsetal rekryteras kvinnor i fruktsam ålder och utnyttjas hämningslöst som Tjänarinnor när de befruktas mot sin vilja av härskarklassens män, Anförarna. ­Offred är en Tjänarinna som lever under strikt övervakning, men som drömmer om att ta sig bortom Muren och bli fri igen. 
Tjänarinnans berättelse presenteras nu i reviderad översättning av Maria Ekman – samtidigt som en stor tv-serie får premiär!"

Läser mig igenom klassiska dystopier (jämte nyskrivna dito) och denna kände jag faktiskt alls inte till, detta innan nämnda filmatisering blev upprinnelsen för det förnyade allmänna intresset av boken. Beskrivningen lät egendomlig och tankar gick till en viss polygami-sekt i Utah, Krakauers bok Mord i Guds namn - En berättelse om våldsam tro var ju verkligen uppseendeväckande. Hemskt att sånt förekommer.

Det är en mörk framtidsvision Atwood målar upp, där kvinnorna reducerats till att inte ha något som helst människovärde annat än som barnaföderskor i ett extremt patriarkalt kvinnoförtryckande och fanatiskt religiöst fundamentalistiskt samhälle. Om det blir otäckt? Utan tvekan!

I nyhetsflödet kan man ju nuförtiden dagligen läsa om övergrepp (t.ex. den här på DN Åsikt igår), och efter att ha läst Atwoods bok går nu tankarna osökt dit. Hur kan olika tidstypiska företeelser utvecklas? Det gäller nog att vara alert på vart det bär iväg om det vill sig illa. Böcker som väcker tankar är alltid bra, av den anledningen bör vi även läsa Tjänarinnans berättelse, trots det jag nu kommer att tycka till om...

För egen del uppfattar jag romanen något för ordrikt trögläst ibland och retade mig på att den var lite plumpt skriven. Det kan ta tid innan man vänjer sig vid skrivsättet, man får liksom härda ut en smula (för det är värt det!). Har väl sen inte direkt något emot det "poetiska" annars, men ibland kan det som här bli i omständligaste laget och man krånglar sig igenom texten med hjälp av drivkraften att man väntar sig en förklaring till det som sker. För den drivkraften finns, utan tvekan.
Visst får man, genom tillbakablickande tankar och efterkonstruktion, en insikt om vad som hänt (hur det hela startade var så fruktansvärt obehagligt, man ryser verkligen inför situationen) och förklaring på vad som sker, men hade nog ändå velat haft en lite klarare bild tidigare än vad som till sist framkom först på slutet. Där först drämmer författaren helt och fullt till med en sorts klargörande epilog kallad "Historiska kommentarer", ett knastertorrt anförande som man alltså sådär slutligen skulle traggla sig igenom med nöd och näppe. Förklaringen fick man ju i varje fall. På sätt och vis. Men oj vad jag skulle ha velat veta hur det gick för huvudpersonen Offred! Tänk om det kunde bli någon slags fortsättning som förtäljer den historien, det hade varit något.

Har tidigare läst Margaret Atwoods Oryx & Crake, en helt fantastisk bok, ännu en minnesvärd dystopi. Kommer med stor sannolikhet att fortsätta läsa den trilogin så småningom. Och om Atwood är ett ämne för Nobelpriset i litteratur? Utan tvekan!

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Tjänarinnans berättelse:
...med näsan i en bok...
Bokhuset


onsdag 21 juni 2017

"Sektens barn" av Mariette Lindstein

Sektens barn av Mariette Lindstein. Bokförlaget Forum. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Sista delen i hyllad sekttrilogi 
Femton år har gått sedan Sofia flydde sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin. 
Men bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen. Vem är egentligen Franz Oswald? Och hur långt är han beredd att gå för att behålla sin makt? 
Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Samtidigt kämpar hon mot vetskapen om att Franz Oswald kan vara far till hennes dotter, Julia. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med honom, men det visar sig vara svårare än hon trott. Franz Oswald använder all sin list för att nästla sig in i hennes liv och plötsligt befinner hon sig återigen i sektledarens grepp. Men den här gången är det inte bara henne han vill komma åt – utan också hennes dotter. 
Sektens barn är den dramatiska upplösningen på serien om sekten ViaTerra, där makt, manipulation och våld är en del av vardagen."

Vilken rysare! Ett fantastiskt bra avslut på en superspännande (och lärorik!) bokserie med sekttema. Som psykologiska thrillers i fiktiv form får man genom att läsa den här trilogin ökad förståelse för hur sekterism fungerar, något som de flesta av oss inte har en aning om.
Kanske man tänker att det är oerhört lättmanipulerade ungdomar som råkar ut för sådant; att man utifrån enkelt kan avgöra om det handlar om en sekt eller ej (vaga sekttendenser kan ju förstås finnas inom vissa grupper ändå); att man rätt kan bedöma en förtroendeingivande och karismatisk ledargestalt utifrån dennes apparition mot omvärlden. Sällan är något okomplicerat, inte heller är så fallet när det gäller att förstå det här med sekter och den manipulation som en sektledare (ofta med stark personlig utstrålning) använder. Enkelt är det helt klart heller inte för de medlemmar som lyckats hoppa av. Och hur kan sen livet te sig för sektmedlemmarnas barn, för de som blir kvar? Det kan vi få en föreställning om i den här sista och avslutande delen Sektens barn.

En del av händelseförloppet kretsar kring Sofia, Benjamin och deras tonåriga dotter Julia. Sofia och Benjamin lever nu sitt liv en god tid efter avhoppet från sekttillvaron på Dimön. Parallellhistorien handlar om Franz Oswald och hans söner Thor och Vic. Genom Thors redogörelse får man successivt ta del av hans uppväxt inom den återuppståndna sekten ViaTerra, där barnen drillas med teser, hårt arbete och kuvande tyranni. Kapitlen växlar mellan vad som händer i Sofias liv (efter den stora förödande stormen) och dessa "brev" från Thor. Det blir ett perspektiv utifrån betraktat och ett annat perspektiv inifrån sekten där den tyranniske ledaren Franz Oswald styr. Prologen ger en bild av en intensiv dramatisk situation som hör till något som kommer att ske längre fram, och genom berättelsens gång kommer man bit för bit närmare en förklaring. Behöver jag nämna att det blir effektfullt och att detta är en skönlitterär bladvändare med nerv? Nej, trodde väl inte det.

Brukar nämna att man kanske inte bör jämföra författares böcker sinsemellan, och ändå gör jag det så ofta. Gillar du Sharon Boltons psykologiska thrillers kommer du nog garanterat att gilla böckerna av Mariette Lindstein. Så, nu gjorde jag det igen. Här finns på samma vis det lite oförutsägbara, en fängslande intrig och speciella karaktärer med komplicerade personligheter, det där drivet i handlingen gör boken oerhört svår att lägga ifrån sig, man blir fast! Känns det igen?

Sammanfattningsvis: Det som är speciellt och särskiljer just den här thrillerserien från andra spänningsromaner av liknande sort, är den äkta känsla man får p.g.a författarens egna erfarenheter genom att själv ha levt i en sekt. Det blir en insikt på ett djupare plan för hur det hela fungerar och som är väldigt intressant att ta del av. Man tycker helt enkelt att man blivit lite klokare efter att ha läst dessa böcker, stort plus tycker jag. Den här sista delen i bokserien knöt ihop det hela perfekt och det känns avslutat på ett mycket bra sätt, högsta betyg utan tvekan och rekommenderar hela trilogin varmt. Böckerna tycker jag bör läsas i ordningsföljd för bästa behållning.

Har tidigare här på bokbloggen skrivit om Sektens barn här (smakbit). Mina bokomdömen för första och andra delen i trilogin: Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod. De två första böckerna finns numera även utgivna i pocketformat (Månpocket).

Vald till Månadens bästa bok för juni.

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / Ljudbok
AdlibrisInbunden / E-bok / Ljudbok
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Sektens barn:
MsHisingen
hyllan
Johannas Deckarhörna
stories from the city


fredag 16 juni 2017

"Manglade dukar och vikta servetter" av Ewa Klingberg

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Bokförlag: Historiska Media. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Charmig roman om omöjlig kärlek!

Utan att riktigt förstå hur det gick till så har Felicia blivit med hus. Inte en vanlig villa, utan en stor fastighet med hyresgäster som nu är hennes ansvar. En av lägenheterna ska hon inreda till sig själv.

När Felicia möter den attraktive antikhandlaren Jonathan som vill fylla hennes bostad med tidstypiska möbler vänds hennes liv upp och ned. Felicia tar tacksamt emot inredningshjälp från Jonathan, men vad varken Felicia eller Jonathan känner till är att en av möblerna döljer en gammal hemlighet ... Denna hemlighet leder till Nanny, en ung kvinna som arbetar som piga i ett välbemedlat hem i Karlskrona år 1851.

Ensamheten blir plötsligt ett virrvarr av nya bekantskaper, de gamla murriga väggarna får nytt liv och Felicias sårade hjärta tinar upp. Men hur ska hon hantera en kärlek som är omöjlig redan från början?

Nannys och Felicias skilda livsöden vävs samman på ett fängslande vis. Hemligheter från det förflutna blir en del av Felicias liv och påverkar henne på ett sätt som hon aldrig hade kunnat förutsäga. Manglade dukar och vikta servetter är en varm och charmig historia som handlar om vänskap, kärlek och modet att känna tillit."

En trivsam feelgood-historia som pendlar mellan två tider som berör varandra. Historiska delen av berättelsen skimrar! Den startar sommaren 1861, och det är just den delen som jag själv uppskattade som allra mest med sina stämningsfulla miljöskildringar och folklivet. Gillar när den där känslan infinner sig då man tycker sig bli förflyttad till en annan tid och plats; känner dofter, atmosfär, får möta skiftande tidsenliga karaktärsporträtt som kommer till liv, känslostämningar, olika sociala förhållanden och miljöer. När sen allt det där uppfattas på ett autentiskt och rätt trovärdigt vis kopplat till verkliga historiska skeenden, tillsammans med en intrig/handling som griper tag i läsaren, ja då blir det helt enkelt sådär klart lysande bra. Och det blir det även här.

Att jämföra författares sätt att skriva är väl kanske inte så värst klokt att göra, men kan inte låta bli att dra paralleller till Catharina Ingelman-Sundberg och Elisabet Nemert, har mina romanfavoriter av dessa; t.ex. Förföljd (C.I-S.) och Ringens gåta (E.N.). Vill absolut fortsätta läsa böcker skrivna av Ewa Klingberg också, men jag hoppas nog då att det kommer att handla om rent historiska romaner, verkar uppenbarligen föredra just sådana.
Det här är nu alltså inte den första boken jag läser av författaren, Stenhuggarens dotter (i stafettbokserien "Släkten") blev för mig en historisk roman som räknas till en av de bästa jag läst inom just den genren.

Så kanske är det då inte så överraskande att just Nannys historia blev den som jag själv fann mest intresse av, hade nog för egen del önskat att den delen fått ta mera plats på bekostnad av nutida berättelsen. Men tycke och smak är ju så olika! Tror med all säkerhet att många också kan uppskatta att få ta del av Felicias liv, upplever igenkänning med det tidstypiska, samt tycker det är spännande med den spirande romantiken, missförstånden mellan parterna och triangeldramat.

De två olika tiderna varvas och fann mig längta efter kapitlen som handlade om dåtid. Det är möjligt att jag kanske hade förväntat mig en mer historisk roman, än övervägande nutida, och förväntningar kan såklart påverka hur man slutligen känner inför en bok.

Hursomhelst är det här ett utmärkt lättläst sommartips för underhållande njutläsning. Och såklart bör ni inte missa denna må bra-bok i sommar! 😊

Har tidigare här på bokbloggen skrivit om Manglade dukar och vikta servetter här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
Cdon: Inbunden

Andra bokbloggare om Manglade dukar och vikta servetter:
Annas fotnoter
hyllan
Bokföring enligt Monika
...med näsan i en bok...
Johannas deckarhörna


onsdag 14 juni 2017

Gårdagens bokpost: Fyra dagar i Kabul


Fyra dagar i Kabul av Anna Tell


Mer info om boken och författaren kan man hitta här (Wahlström & Widstrand).


Tack för recex Wahlström & Widstrand/Bonnierförlagen!


fredag 9 juni 2017

"Djurfarmen" av George Orwell

Djurfarmen av George Orwell.

"I den starkt genomskådande och satiriska berättelsen om Djurens gård kulminerar George Orwells besvikelse över kommunismen.
Djuren på Herrgården har fått nog av människornas övergrepp. De gör uppror och grundar en ny filosofi som de kallar animalismen. De sjunger sin egen kampsång, O, Englands djur, och arbetar och trivs med sin nya tillvaro. Men smygande, nästan omärkligt, förändras deras förhållanden. En av de ledande grisarna, Napoleon, utbildar alltmer en sann diktators egenskaper."

Det är nu andra gången jag läser Djurfarmen, och så fantastisk den är! Har man inte alls läst den, så gör det.

Djurfarmen, eller Djurens gård som den svensköversatta titeln även kan vara, är från 1945. Det är en satirisk roman och fabel som handlar om situationen innan och under Stalintiden, och innan andra världskriget. Orwell lär ha beskrivit sin roman som en satirisk saga mot Stalin.

Förutom revolutionen där på djurens gård och dess ledares tilltagande korruption, handlar romanen även om den förlorade utopin som på vägen fördärvas av uselt känslokallt beteende, inkompetens och likgiltig maktlystnad utan långsiktiga perspektiv.

Djurfarmen visar upp en revolution som hamnat på villovägar och som leder till ett hänsynslöst skräckvälde. Fabelns två huvudkaraktärer skall symbolisera verkliga "förebilder": Napoleon som Stalin och Snöboll som Trotskij.

Kort om handlingen: På bondgården Manor Farm bestämmer sig djuren att inleda ett uppror. Bonden drivs från farmen och djuren förbättrar till att börja med sin situation. Inledningsvis innehas ledarskapet av grisarna Snöboll och Napoleon, varav Snöboll blir den som jagas på flykten av gårdens hundar då tiderna förbistrats. Snöboll blir nu den mytiska figur som i sin frånvaro anklagas för det mesta som har gått och som går snett på farmen. En skrämmande diktatur växer sig allt starkare och det djuren tidigare upplevt under den svåra tiden med bonden kommer åter i förnyad förstärkt form. Tiden går, historieförfalskning sker, ingen minns hur det var från början, vad som då beslutades och vilka regler som tidigare var vägledande. Men vad händer med Napoleon och hans närmsta "ledningsgrupp"? Håller han inte på att sakta men säkert genom moraliskt förfall förvandlas till en hänsynslös människa? Hur var nu parollen?... "Fyra ben bra - två ben ... "?

Själv kunde jag inte denna gång låta bli att se Nordkorea, dess ledare och dess folk, framför mig då boken lästes. Läskigt med diktaturer, oavsett om det gäller hela länder eller olika typer av grupper där ett ledarskap går bananas, där lögner och förtryck används som metod att styra folk åt fanders.

Av de olika djuren som figurerar tar jag särskilt den vänlige hästen Boxer (som lär symbolisera arbetarklassen) till mitt hjärta. Trots alla tokigheter är han ständigt lojal och tillgiven, jobbar på och härdar ut med sitt strävsamma: "Jag kommer att arbeta hårdare".

Läs, läs, läs! 😊

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Djurfarmen:
Bokhuset
Fantastisk Fiktion


söndag 4 juni 2017

En smakebit på søndag: Sektens barn

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten hämtar jag idag från Sektens barn av Mariette Lindstein. Har just läst den inledande ruggiga prologen och startar på kapitel 1, sidan 8:


"Ljudet från teven var öronbedövande. Vindbyarna kan komma att uppnå över femtio sekundmeter, den högsta vindstyrkan som uppmätts i Västsverige ... 
   Sofia satte ner matkassarna i köket, gick in i vardagsrummet, slet fjärrkontrollen ur Benjamins hand och stängde av teven.
   "Men, vad är det?" frågade Benjamin.
   "Sitt inte bara där utan gör något istället."
   "Det var faktiskt intressant. De förklarade hur man ska förbereda sig."
   "Det är väl inte svårt att räkna ut. Gå ut i trädgården och ta in trädgårdsmöblerna, säkra allt som står löst. Jag handlar mat så att vi klarar oss några dagar. Sedan måste vi ta fram värmeljus, ficklampor och sådant. Vet du var Julia håller hus?""



Det här är den tredje och avslutande delen i bokserien om sekten ViaTerra.

Första boken Sekten på dimön, var egentligen en bok som första gången uppmärksammades bland nyinkomna böcker på bibliotekets sajt, hade inte hört talas om den tidigare men beskrivningen lät intressant, och något kötid för den fanns inte heller. Visade sig vara en roman som hade något väldigt viktigt att säga på ett otroligt inlevelsefullt och otäckt sätt, ett sätt som kan få oss att reagera på något som behöver komma i fokus. Andra boken Sekten som återuppstod följs nu upp med denna avslutande del Sektens barn. Har förstås en stark aning om att denna kommer att vara lika fängslande som de två föregående böckerna.

Det här med gruppens påverkan på, eller manipulation av, individen är så spännande tycker jag, värt att få insikt om på alla möjliga sätt. Ett ledarskap kan ju sen förändras över tid och leda till maktmissbruk, en grupp kan successivt börja acceptera det oacceptabla, skapa rangordning och kotterier, fjärma sig från utomstående, bilda myter och lögner. Mycket sådant.

Ska nu inte vidare babbla på om den saken, utan istället ge er en presentation från bokens baksidestext, som låter oss förstå att det här med en sekt är något som de tidigare inblandade inte lättvindigt kan lägga bakom sig:



fredag 2 juni 2017

Dagens bokpost: Sektens barn och Vit syren


När två böcker kommer till mig i brevlådan = Dubbel glädje! 😍

animated-mail-image-0166

Den efterlängtade fortsättningen (avslutande delen) i bokserien om sekten ViaTerra:

Sektens barn av Mariette Lindstein

Mer info om boken och författaren kan man hitta här (Bokförlaget Forum).

Tack för fint signerat recex Mariette Lindstein!

👍

Den spännande överraskningen (första delen i planerad bokserie), en psykologisk thriller:

Vit syren av Cecilia Sahlström

Mer info om boken och författaren kan man hitta här (Bokfabriken).

Tack för recex Bokfabriken!

👌