måndag 30 september 2019

Läst september


  1. Kolonin av Johan Jägnert, (rec.ex. författaren)
  2. O-zonen av Paul Theroux, (bibliotekslån)
  3. Katterna och Stora Djupets hemlighet av Hans Olsson, (rec.ex. författaren/Zakuli Förlag)
  4. Vaka över dem som sover av Sigbjørn Skåden, (bibliotekslån)



Efter stenhård konkurrens med Katterna och Stora Djupets hemlighet blev ändå månadens bästa bok:


Kolonin
av Johan Jägnert

(Dystopi, Science fiction, Psykologisk thriller)


tisdag 24 september 2019

"Katterna och Stora Djupets hemlighet" av Hans Olsson

Katterna och Stora Djupets hemlighet av Hans Olsson. Zakuli Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (kartonnage). ISBN: 9789198436983





"Från portalerna i Stora Djupet forsar skräpfallen ner. Det finns ingen ände. Ingen vet hur djupt hålet faktiskt är, men något verkar ändå finnas där nere, ruvande. Ett hot rör sig uppåt och sprider sig genom landet. Men en dag öppnas oväntat en ny portal. Ut ur den kliver katterna Cid och Zelda. De har aldrig sett vare sig kvistkråkor eller det talande tåget Winston. Men ingen i landet Balambia har heller sett katter förut."






Måste först ärligt nämna att jag normalt inte brukar ta mig an recensionsexemplar (med föregående förfrågan) för just barn- och ungdomsböcker. Detta kanske främst då jag inte anser mig rätt kunna bedöma hur böckernas rekommenderade läsålder (i det här fallet 9-12 år) är lämplig eller ej för barn/ungdom i nutid. Så det mer seriösa kring den biten överlåter jag till andra kloka recensenter att ha åsikter om. Kan f.ö. ändå tänka mig in i hur jag själv skulle ha uppskattat boken i den åldern, och den här äventyrliga fantasyberättelsen - med en ung modig hjältinna och två kaxiga katter som hennes följeslagare i huvudrollerna - skulle jag fullkomligt ha älskat som 9-åring! Det är en snäll, charmig och oerhört spännande historia som sprudlar av fantasi, och är man lycklig "slav" till katt/-er spelar det ingen roll om du så är 9-99 år, du kommer ändå att finna stort nöje i att läsa alla träffsäkra iakttagelser kring kattkaraktärernas små egenheter och deras olika personligheter.

Låt dig inte luras av bokens tjocklek och tro att den tar för mycket tid i anspråk och på så vis skulle anses svår att läsa. Boken är lättläst med korta kapitel och otroligt fina detaljerade illustrationer. Ständigt händer något spännande i detta fartiga äventyr vilket håller intresset och läshastigheten uppe rakt igenom. Fantasivärlden Balambia kommer till liv och känns så där förtrollande egendomlig och gåtfull, med det mystiska Stora Djupet, portaler med skräpfall, färgstarka karaktärer, kvistkråkor, talande tåg och mycket annat. Plötsligt öppnas en portal till detta rike från Uppsala(!) där kattsyskonen Cid och Zelda bor med lillhusse Arvid och Arvids mamma och pappa. Det fantastiska äventyret kan börja, följ med på det du också!

Efter att ha läst efterordet när jag förstås en förhoppning om att verklighetens Cid skall ha hittat vägen hem. Kattägare med utekatt vet precis hur jobbigt det känns när katter "försvinner" och den totala lyckan som sen infinner sig då kisse behagar komma hem igen. Vid ett sånt tillfälle önskar man verkligen att katten kunde sätta sig ned och berätta om sina äventyr.

Sammanfattning: Katterna och Stora Djupets hemlighet är en underbar barn- och ungdomsfantasy med ett underliggande miljötema, helt rätt i tiden. Läsningen ger en stunds härlig och välgörande verklighetsflykt i en (får vi väl alla erkänna) orolig värld. Det är en varm och charmig berättelse laddad med dramatiska utmaningar, fängslande magiska miljöer och varelser, modiga hjältar, samt ett lyckligt slut; precis som det skall vara.😊

En sista liten parentes bara: (Ordet "knax" fick mig att slungas tillbaka till 70-talet, så sa vi när jag var barn om kattens torrfoder; undrar just om inte Arvids föräldrar är av min generation...😄)

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Andra bloggare om Katterna och Stora Djupets hemlighet:
Barnboksprat


måndag 23 september 2019

"O-zonen" av Paul Theroux

O-zonen av Paul Theroux. Bokförlaget Bra Böcker. Översättare: Lena och Caj Lundgren. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"I den amerikanska mellanvästern finns ett område som kallas Utanför, eller O-Zonen. För femton år sedan smittades det av radioaktivt nedfall och evakuerades. Nu är det tomt: en öde vildmark med förfallande spökstäder. Ingen människa lever där. 
På nyårsafton beslutar sig en skara välbärgade New York-bor för att uppleva en spännande och annorlunda början på det nya året. De färdas ut i O-Zonen, men istället för den vildmark de väntat sig finner de ett mysterium. I O-Zonen bortom städernas högteknologiska barriärer finns något som kommer att förändra deras liv - och läsarens.
Med O-zonen har Paul Theroux skapat en idéroman som kommer att leva kvar hos läsaren och påverka hennes syn både på nuet och på den framtid vi står inför, O-zonen är en fängslande berättelse, en inträngande psykologisk roman - och samtidigt en bok om vårt århundrades viktigaste problem. Om teknologin och vetenskapens plats i våra liv, om en romantisk längtan tillbaka till naturen och om de alternativ vi står inför i vårt val av framtida samhälle och levnadsmönster."

Den här science fiction-romanen läste jag första gången för ungefär 30 år sedan och mindes den som någon slags mäktig läsupplevelse. Kan förstå det till viss del, men ack så trögläst detta var, alldeles för omfattande och utdraget. Episoden som utspelade sig i det afrikanska semesterparadiset var t.ex. rent bedrövlig. Visst kan man göra jämförelser till sådana verkliga uppförda fantasiplatser för den alltmer krävande och resursslösande rika eliten i nutid, men författaren verkar på något vis velat ha med mer än vad som ryms, det blir övermäktigt. Dessutom uppfattade jag de endimensionellt framställda karaktärerna ofta så fruktansvärt odrägliga, depraverade, förmögna och ointressanta. Beteendena var inte sällan så irrationellt dumma så det blev fånigt.

Men världsbygget är ganska genomtänkt, väl detaljerat (ibland nästan för mycket) och stilbildande. När storyn sjunkit in en aning började jag se paralleller till Lyra Kolis Allting växer, en roman jag här på bloggen tidigare hyllat. Känns alltmer angeläget att fler förstår hur fel väg det är med detta innanför och utanför, segregationen, den ökade ojämlikheten, större samhällsklyftor... allt det vi ser och upplever eskalera i allt snabbare tempo. Vad kan det leda till i den tid vi nu befarar ha framför oss? En rik elit som ständigt otillfredsställda måste förses med alltmer avancerad underhållning och nya livsstilar (inklusive lyxutrustade prylar naturligtvis), ökad kriminalitet, övervakning, försämrade trygghetssystem och en allt fattigare underklass som avhumaniseras, utestängs på olika sätt, alieneras.

Theroux skapade med O-zonen en rent absurd karikatyr av nutiden och placerade den i en futuristisk postapokalyptisk värld. Historien har sina ljusa stunder framåt slutet, men inte så ofta dessförinnan. För mig tog den här romanen alldeles för mycket tid i anspråk, konstigt nog skumläste jag dock inte ens bitvis, så någon slags behållning gav den mig ändå att läsa (även denna andra gång). Stilbildande som sagt, och i händerna på en annan författare skulle nog själva grunddragen kunna byggas upp till något mycket bättre. Läs gärna O-zonen, men läs hellre Allting växer av Lyra Koli.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


söndag 22 september 2019

En smakebit på søndag: Katterna och Stora Djupets hemlighet

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Precis avslutat Katterna och Stora Djupets hemlighet av Hans Olsson. Så det blir förstås därur jag denna sista dag innan höstdagjämningen hämtar smakbit från sidan 102:



"Medan kung Rimbald osade och svor så att ödlevakterna drog sig undan, hände något borta vid hålet i väggen där flygfäet hade brutit sig igenom. Någon kom klättrande uppför rasmassorna och en behandskad hand syntes plötsligt vid de översta stenblocken. Sen kom en spetsig hatt, och därefter hävde sig en vig figur över kanten.
    Hon svepte med blicken över tronsalen för att bilda sig en uppfattning. Hon registrerade hur många ödlevakter som fanns i rummet – tjugotre stycken – och var de stod utplacerade. Ingen märkte henne, så hon gick fram till en pelare, lutade sig mot den med armarna i kors och med ena foten en bit över marken. Hon gav dem fem sekunder, sen harklade hon sig.
”Ni behövde hjälp?”"



Beskrivning:

"Från portalerna i Stora Djupet forsar skräpfallen ner. Det finns ingen ände. Ingen vet hur djupt hålet faktiskt är, men något verkar ändå finnas där nere, ruvande. Ett hot rör sig uppåt och sprider sig genom landet. Men en dag öppnas oväntat en ny portal. Ut ur den kliver katterna Cid och Zelda. De har aldrig sett vare sig kvistkråkor eller det talande tåget Winston. Men ingen i landet Balambia har heller sett katter förut."


Det spännande äventyret finns i en helt nyutkommen barn- och ungdomsfantasy med miljötema i botten. Katter innehar huvudrollerna och kattägare kan utan tvekan känna igen kattens alla härliga egenheter. Läsålder mellan 9-12 år. Skulle ha älskat denna fantasifullt charmiga bok som barn, såväl som nu.😊

Helt underbara illustrationer dessutom!


Recension dyker upp här på bloggen inom kort. Och den som kommande vecka skall bevista bokmässan på lördagen tycker jag verkligen skall skaffa sig själv eller kidsen ett av författaren signerat exemplar!😉


Andras smakbitar finns idag här

animated-cat-image-0515


torsdag 12 september 2019

"Kolonin" av Johan Jägnert

Kolonin av Johan Jägnert. Förlag: Johan Jägnert. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789163991974

"Det råder en fin gräns mellan rätt och fel och mellan gott och ont. Men det är inget som Nikolai Kovalev reflekterar över.

Som högste chef över marskolonin har han haft fullt upp med att förbereda för den stora vågen av civila kolonisatörer som snart är på väg till planeten. Men det är ett känsligt företag. Skulle någonting gå fel måste de klara sig själva i månader innan de kan räkna med hjälp från jorden. Men inget kommer att gå fel under Nikolais ledarskap. Han har alla de egenskaper som krävs för att leda människor; i alla fall enligt honom själv.

På jorden går förberedelserna enligt planerna och när de första skeppen med civila lämnar jorden får vi följa den ensamstående ingenjören Emma Harrison samt familjen Anderson. Emmas hetsiga temperament och burdusa sätt har skaffat henne många fiender på jorden och frågan är om hon kan fly från dessa trots att hon snart kommer att befinna sig på en annan planet?

Helena Anderson har helt andra problem. Hon slits i stycken av ångest på grund av ett beslut som hon inte längre kan stå för. Hon ifrågasätter varför hon överhuvudtaget ska åka till Mars med sin familj. Men beslutet är oåterkalleligt och hon kan inget göra. Hon biter ihop och hoppas att det kanske blir bättre när de väl kommit till Mars?

Det blir det inte...

Efter en ofattbar katastrof förändras kolonins förutsättningar i grunden och de blir totalt isolerade på den röda planeten. Nikolai gör allt som står i hans makt för att klara av situationen och hans ledaregenskaper prövas till det yttersta. På något sätt ska de överleva!

Men Nikolai inser ganska snart att Kolonins överlevnad inte bara hänger på vilka resurser de har till förfogande. Det största hotet kommer inifrån. Han måste snabbt hitta på en plan för att kunna kontrollera kolonins invånare, annars riskerar både han och alla andra att gå under i inre stridigheter. Han tror sig ha hittat lösningen, men han kunde inte ha haft mer fel. Planen sätter igång en kedja av händelser som leder i precis motsatt riktning mot vad den var tänkt att motverka, och plötsligt står Nikolai och Emma öga mot öga i en uppgörelse som kommer att avgöra kolonins öde.

Om du vill veta vad som händer med människor som har förlorat allt men som ändå kämpar för att överleva? Då ska du läsa den karaktärsdrivna science-fiction-thrillern Kolonin. Den är en riktig bladvändare som möts i skärningspunkten mellan Andy Weirs The Martian och William Goldings Flugornas herre och illustrerar på ett brutalt sätt den hårfina balansen mellan rätt och fel och mellan gott och ont."

Blev mycket positivt överraskad av denna dystopiska sf-thriller! Nu hör det väl till saken att jag för egen del helst läser dystopier, science fiction och psykologiska thrillers... och ja, här har vi ju då tre goda ting tillsammans i en ypperligt välskriven fängslande story med oväntad twist.

Beskrivningen ovan stämmer f.ö. mycket bra, Kolonin är en page-turner värd definitionen, fylld med spänning till brädden och svår att lägga ifrån sig. Jämförelsen med Andy Weirs storsäljare och den välkända klassikern av William Golding är också väldigt träffande. Tyckte också mig förnimma en influence av den amerikanska dramadokumentären Mars (som SVT sände, för något år sedan?), där fakta mötte fiktion och man fick följa ett antal personer vars mål var att kolonisera planeten år 2033.
För mig var Kolonin snäppet vassare än Weirs The Martian, mycket tack vare mindre fokus på avancerad teknik i detalj och mer koncentration på intrigen med dess intressanta och väl beskrivna relationsförvecklingar. Här är mer utforskande kring individen/gruppens utveckling (familjedrama inkluderat) i en tänkt dystopisk situation, lite i samma stil som vissa av Margaret Atwoods böcker (vilka jag av samma anledning funnit så givande att läsa). Så gör gärna som Atwood, kalla det "spekulativ fiktion", för den här romanen får ni inte missa p.g.a. en sån simpel anledning att ni inte läser science fiction!

Författaren var för mig tidigare okänd och tror det dessutom är en romandebut. Detta förvånade mig en del då det är en så pass skickligt skriven berättelse, där t.ex. huvudkaraktärerna framställs så psykologiskt trovärdigt, säkert förstärkt genom att vi varvat får ta del av deras respektive perspektiv på ett smart effektivt sätt som förhöjer läsupplevelsen. För visst väcktes hos mig som läsare både starka sympatier och antipatier, ibland mixat, ibland renodlat... Hur hanterar olika individer en katastrofsituation? Hur förändras ledarskapet, vad kan en viss sorts ledarskap mynna ut i, vilka typer av människor kan manipulera den till något helt oacceptabelt? När nås den "kritiska massan" bland befolkningen då utvecklingen går åt helt fel håll? Sådana frågor vi helt sunt säkert ställt oss i alla tider för att skapa beredskap, men som kan lyftas fram genom den här sortens romaner. Starkt jobbat!

Ger såklart boken mina varmaste rekommendationer och toppbetyg. Oavsett om du föredrar spännande relationsromaner eller dystopiska science fiction-thrillers (spekulativ fiktion, om du så vill) - jag brukar ju normalt säga att jag föredrar det sistnämnda - detta är boken för dig!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Andra bloggare om Kolonin:
Fantasia Novus
Sjung O Gudinna


söndag 8 september 2019

En smakebit på søndag: En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Idag handlar det om Göran Greiders poetiska självbiografi En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande. Sidan 140 (En dag ska alla trappor städas ända från himlen):

"En människa går bort och spåren efter
denna människa leder alltid in i en själv:
Jag ser henne stå därborta vid spisen
och passa en gryta med sjömansbiff.
Hon vänder sig hit och skrattar.
Hon är glad i eftermiddagsljuset från köksfönstret
men också alltid lite rädd
för sin egen glädje, som om den bara
alltför lätt kunde tas ifrån henne. 
Döden uppenbarar ett myller av detaljer.
Inget enda liv kan sammanfattas.
Men jag tror, Britta, att du alltid såg på världen
lite snett underifrån, en fattig torpardotters blick
som undrade över så mycket mer
än du nånsin sa till människor omkring dig.
Du bevarade dina hemligheter. 
Och jag kan bara gissa om allt detta:
Det riktigt gamla svenska klassamhället,
den blåsiga Roslagsfattigdomen
med herrgårdar i fjärran och mjölkningens vita piska,
frihetsdrömmar på en stig i skymningen
och tusen känslor av instängdhet."
[...]

Fortsättningen på den här fina och starka dikten blir ni förstås tvungna att läsa i boken. Gör det! Alltid gillat att läsa Greiders olika sorters texter, detta är inget undantag. Bokbeskrivning hittar du här.


Andras smakbitar finns här


fredag 6 september 2019

Dagens bokpost: Alla älskar Bianca


Alla älskar Bianca
av Birgitta Bergin


Ett överraskningsexemplar kom med posten idag, den allra senaste romanen av Birgitta Bergin, så här beskrivs den:

"Bianca är en person som alla älskar. Hon är oemotståndlig, hemlighetsfull och vacker. Men vad är det hon döljer? Och vem älskar Bianca mest?

Tre par anländer till Thorskogs slott för en lyxig helg i slottets magnifika salar. Under ett intensivt dygn tvingas någon konfrontera sitt dolda förflutna, en hustru gör något hon för evigt ångrar, en ung kvinna tvingas se sin älskares sanna väsen och en dagbok avslöjar precis det ingen vill veta allt medan Bianca gör upp med sitt liv.

Alla älskar Bianca är en roman med länkade intriger, som likt ett pussel förs samman och där varje bit tar dig ett steg närmare sanningen."


ISBN: 9789178351657


Tack för rec.ex. Bokfabriken!


onsdag 4 september 2019

"Naturens dolda nätverk" av Peter Wohlleben

Naturens dolda nätverk av Peter Wohlleben. Översättare: Jim Jakobsson. Förlag: Norstedts. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 978-91-1-308376-6

"Naturen är full av överraskningar. Allt levande sammanflätas i ett finmaskigt och vittförgrenat nätverk som vi troligen aldrig helt kommer att förstå. Och kanske lika bra det - då kan vi fortsätta att förundras. Samtidigt finns det mycket att lära, upptäcka och värna om.

Den passionerade skogvaktaren Peter Wohlleben tar oss med på en resa till en hemlig värld av fascinerande växelverkan och dolda samband: Tranor som saboterar den spanska skinkproduktionen och barrträd som skapar regn. Kunnigt och nyfiket rör han sig mellan olika arter och livsmiljöer. Han berättar varför myrorna håller bladlöss som husdjur och hur en upplyst strandpromenad kan innebära slutet för en nykläckt havssköldpadda.

Det är en värld av intriger som rymmer både kärlek och ond bråd död. Ett noga avvägt system av jägare och jagade, utrotning och återkomst. Som när vargarna kommer tillbaka till Yellowstone och startar en kedjereaktion som får floderna att ändra sin väg genom landskapet. I naturens kretslopp är balansen skör och Wohlleben visar förbluffande och tankeväckande exempel på vad som händer när allt börjar gå i otakt."

Har med denna senast svensköversatta bok av Peter Wohlleben läst samtliga, och inte heller denna hade jag velat missa. Som tidigare böcker finns ett stort engagemang och en stark vilja bakom texten. Det är med lätthet man sympatiserar med författarens synsätt. Kapitlen är behagligt korta och välavvägda, har vad man kanske kan kalla 'cliffhangers' som väcker nyfikenhet inför nästa kapitel, vilket förstås också driver på läsningen. Som tidigare böcker blir det aldrig torrt och tråkigt, eller alltför faktaspäckat.

Gott om humor och upptäckarglädje blandas med allvar om de konsekvenser det kan få för naturens ekologi vad gäller människans påverkan i denna ömtåliga balans. Naturens nätverk är helt sant så komplext och omöjligt för oss att fullständigt förstå, men det vi får en inblick i är klart fascinerande och borde ju rimligtvis skapa en större respekt, en respekt som jag tyvärr ofta inte tycker finns. Beror det på att alltfler fjärmat sig från vild natur? Det är i varje fall min tro. Kanske är det först när vi vistas ute i naturen som vi förstår dess värde, och att vi måste värna om den?

Boken omfattar många olika typer av biotoper världen runt, bl.a. finns här en beskrivning av Amazonas regnskogar som ju torde intressera de flesta med tanke på senaste tidens skövling och bränderna där. Man får också en tillbakablick som ger djupare förståelse för evolutionen, vad som varit, människans utveckling, vart vi är på väg. Även ges förklaringar kring klimatförändringarna på ett begripligt sätt, vilket ju är oerhört viktigt för oss alla att försöka förstå för att börja agera åt rätt håll. Frågan är om den "kritiska massan" hinner skapas innan det är på tok för sent för en någorlunda dräglig framtid? Att få upplysning via böcker som denna är hursomhelst ett bra sätt för att nå dit. Wohlleben har en ypperlig berättarförmåga som väcker intresse, fängslar och fascinerar, oavsett hur mycket man närmat eller fjärmat sig djur, natur och vad som egentligen är förutsättningarna för vår egna existens.

Det enda jag kan ha invändningar mot vad gäller Naturens dolda nätverk är att bokens bara lite drygt tvåhundra sidor vill belysa så oerhört mycket, som egentligen inte ryms i en sådan relativt tunn volym. Bokens innehåll skulle ha krävt två, kanske t.o.m. tre böcker. Å andra sidan gör ju bredden att man får en helhetsuppfattning... så jag antar att det är en svår avvägning.

Vill nämna ett axplock av spännande kapitelrubriker: "Hur vargar hjälper skogen", "Djur i kaffekoppen", "Myror - de hemliga härskarna", "Hur daggmaskar reglerar vildsvinsstammen", "Sagor, myter och artmångfald","Skogen och klimatet", "Naturen och människan", "Om vetenskapens språk"... och det är i slutet av just det där sista kapitlet jag vill citera något som genomsyrar Wohllebens böcker på ett för mig så särskilt tilltalande vis, sidan 205:

..."kan ett språk utan känslor alls vara mänskligt? Fungerar vi inte till stor del genom känslor? Är beskrivningar av naturen bara tillåtna om alla processer framställs i biokemiska termer och analyseras så ingående att djur och växter framstår som helautomatiska och genetiskt programmerade biologiska robotar? Samma sak kunde man i så fall göra med alla våra egna känslor och handlingar, utan att det skulle uttrycka något alls av det som utspelar sig i vårt inre och vad som berikar vårt liv. För mig är det viktigare att göra fakta känslomässigt begripliga, för att sedan låta läsaren gå in i naturens rike med alla sinnen. Då kan jag framför allt förmedla en sak: glädje över våra medvarelser och deras hemligheter."

Klart ni måste läsa den här boken!❤

Tidigare blogginlägg om boken finns här (ännu en smakbit).

Betyg: 4/5


måndag 2 september 2019

Läst augusti


  1. En handfull mörker av Philip K Dick, (bibliotekslån)
  2. Första Amerikafebern: en 1600-talsresa av Jan Olov Nilsson, (bibliotekslån)
  3. Naturens dolda nätverk av Peter Wohlleben, (bibliotekslån)


Har utöver dessa även läst:

Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett
Mäster Palms porträtt av Henrik Johansson


söndag 1 september 2019

En smakebit på søndag: Kolonin

Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Gårdagens soliga fruktpaus kombinerades med spänningslitteratur. Befinner mig för tillfället i den dystopiska sf-thrillern (jackpot för mina preferenser!) Kolonin av Johan Jägnert. Så smakbiten kommer idag därifrån. Sidan 29:

"Med en känsla av förväntan tog han den första klunken på kaffet och smålog för sig själv. Nu skulle han snart få vara med om det största och mest storslagna i mänsklighetens historia. Även om mänskligheten hade gjort enorma tekniska framsteg de senaste femtio åren, så som det enorma rymdhjulet som kretsade runt jorden, månbasen och den fantastiska rymdhissen, så var det inte i närheten av de vetenskapliga och tekniska prestationer samt ekonomiska och mänskliga uppoffringar som krävdes för att etablera en fullskalig kolonisering av Mars. Även om han förstod att det var fånigt kunde han inte låta bli att känna stolthet över att just hans familj blivit en av de utvalda.
   Han gick ut i vardagsrummet, ställde sig vid fönstret, viftade till med handen framför rutan och sakta försvann svärtan i glaset och släppte fram världen där bakom. Solen hade precis gått upp och det låga ljuset skapade långa skuggor från de få träd som fanns på fältet framför huset. Han lät blicken följa vägen som ledde ut från bostadsmodulerna och slingrade sig ut mellan kullarna. Senare idag skulle de alla åka den slingriga vägen fram till rymdhissen och sedan bege sig upp i rymden."


Den framtida koloniseringen av Mars går sen alls inte som planerat. När katastrofen inträffar leder det till en kamp om överlevnad, ett SHTF-scenario på en annan planet kanske man kan säga. Lär nog bli spännande att följa hur gruppsykologi och gruppdynamik kommer att utveckla sig bland de inblandade, hur var och en kommer att hantera situationen. Andy Weirs The Martian - ensam på Mars möter William Goldings Flugorna herre, har romanen beskrivits som. Känns som en lockande kombination tycker jag.


Och fler smakbitar finns idag här