onsdag 31 januari 2018

Läst januari



  1. 13 svarta sagor om superhjältarnovellsamling olika författare - (bibliotekslån)
  2. Förbättra din tarmflora: vetenskap, tips och recept av Dr Michael Mosley (Rec.ex. Bonnier Fakta)
  3. Resan tillbaka av Karina Johansson (Rec.ex. författare/Förlag: Norlén Slottner)
  4. Den sista vilan av Mats Ahlstedt (Rec.ex. Bokfabriken)
  5. Innan snön faller av Helena Kubicek Boye (Rec.ex. Bokfabriken)
  6. Det sista experimentet av Emma Ångström (bibliotekslån)
  7. Synd av Robert Warholm (Rec.ex. författare/FramSteget Bokförlag)
  8. Metro 2035 av Dmitrij Gluchovskij (bibliotekslån)
  9. Parasitus av Christian Johansson (bibliotekslån)


söndag 28 januari 2018

"Synd" av Robert Warholm

Synd av Robert Warholm. FramSteget Bokförlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Det är sent 1800-tal. I den värmländska socknen Frykeboda hittas klockaren, tillika poststationsföreståndaren, mördad. Någon har uppenbarligen brutit mot femte budordet: Du skall icke dräpa. Men det visar sig att det finns fler synder att bekänna. 
Detta är den efterlängtade uppföljaren till Robert Warholms debutroman Skam. På nytt får vi följa länsmannen Nathanael Efraimsson och fjärdingsmannen Alfred Karlsson i deras arbete med att försöka få tag i gärningsmannen. 
Även denna gång bygger historien på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan."


Det här är alltså författarens andra roman, har för egen del inte läst den första (titel: Skam) men det kändes heller inte så viktigt då Synd i mitt tycke gick alldeles utmärkt att läsa fristående.

Synd bygger på ett gammalt rättsfall i Uppland, där rånmordet på en klockare/postmästare begicks den 12 februari 1896 i Östervåla. Till viss del följer romanen det verkliga rättsfallet, det s.k. Östervålamordet, faktiskt mer än vad jag först trodde. Ja, förutom då mest markant att historien är förlagd till Värmland och att själva upplösningen (vem som till slut visar sig vara mördaren) är ren fantasi.

Kunde inte låta bli att ta reda på fakta bakom och häpnade t.ex. över hur en brottsutredning kunde gå till och den underliga praxis man tillämpade inom rättsväsendet på den tiden, liksom en bra bit in på 1900-talet. Bara det att en oskyldig kunde sitta häktad i över ett år, då rättegången kunde senareläggas upprepade gånger, och att den tidigare häktade efter frikännandet till råga på allt anmodades betala ersättning till Kronan för åklagarens utgifter till vittnena. Makalöst. Ingen lätt sak för en fattig torpare eller backstugusittare som kanske blivit hemlös på kuppen...
Att sen den som var brottsutredande länsman så där hänsynslöst kunde tvinga fram ett önskat resultat genom att konstruera en lösning på ett brott med skapade motiv, är ju förstås helt ofattbart. För just, även där finns faktiskt lite autenticitet, hur mycket man än önskar att det bara var hittepå rakt igenom.

Romanens länsman Nathanael Efraimsson är troligen en karaktär som kan väcka svårartad antipati hos vem som helst. Fjärdingsmannen Alfred Karlsson får väl då vara den karaktär man däremot känner sympati för, trots att han tvingas foga sig så mycket efter länsmannens nycker. Man får visserligen inte några djupgående karaktärsbeskrivningar, men hur personerna interagerar sinsemellan styr upp det hela och trots att persongalleriet är stort blir det inget problem att hålla koll på vem som är vem och gör vad.
Tyckte mycket om språket, att det sociala och kulturella kändes trovärdigt för tiden. På sätt och vis är det en parodi över dåtidens klassamhälle, med allt vad det innebar. Så förutom som historisk deckare blev det för mig en komisk deckare med gott om skämtsamma gliringar, knepiga karaktärer och dialog som hämtad ur ett folklustspel. Väldigt mycket kakor och dricka kaffe på bit blir det. Länsmannens dubbelmoral och alkoholmissbruk är oroväckande allvarligt, även om han nu inte själv tycks uppmärksamma annat än de fattigas fel och brister. Men som så ofta är fallet med komiska deckare är upprepningar det som förstärker humorn.
Miljöbeskrivningarna för naturen under de olika årstiderna skildrades på ett sätt som flöt in fint i handlingen, hade velat ha mer sådant. Oftast brukar just naturskildringar i en historisk roman (eller historisk fiktion) vara sådant jag uppskattar, men alla tycker ju olika, även om den saken...

Många gillar inte det här med att man jämför med andra författares verk/stil/sätt att skriva... men det där triggar ju förstås bara mig till att göra motsatsen. Därför jämför jag för egen del stilen i den här romanen en aning med - tadaa!: Selma Lagerlöf, Maria Lang och Bo Balderson. Favoriter alla tre.

Till det som hamnade på minussidan räknar jag hur plötsligt tidsglappet kom från 1896 till 1926, hade verkligen velat ha en mjukare övergång där, man var inte riktigt beredd. Allt inmundigande av kaffe, spirituosa och ätbart av olika slag, visst var det både kul och träffsäkert, upprepningar är kul, men ändå, en aningens för mycket, för ofta. Och till sist, H.K. Bergdahl... visserligen advokat och inte byrådirektör, men ändå, är det liksom inte rätt tokigt att uppkalla en karaktär efter Tage Danielssons mer kända byrådirektör i sagan om Karl-Bertil Jonsson?

Summan av kardemumman är ju sen ett resultat av att väldigt lite hamnar på minus- jämfört med plussidan. Framförallt blev det här en för mig väldigt lättläst historia, boken gick oerhört snabbt att läsa ut, en riktigt bladvändarhistoria, delvis p.g.a en enkelhet (utan att för den skull bli medioker) och genom den lättsamt humoristiska tonen. Men såklart var det även en spännande och engagerande mordgåta, med minst sagt speciella brottsutredare. Historien fick mig intresserad av att ta reda på fakta kring det autentiska rättsfallet bakom fiktionen, och enligt mig är det precis det en riktigt bra historisk roman/fiktion skall leda till. "Riktigt bra" betyder en fyra i betyg på den här bloggen.

Läser gärna fler historiska deckare av Robert Warholm som författare. Hoppas då att den humoristiska tonen får vara med även fortsättningsvis, mitt uppe i allt blodigt allvar... den behövs.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden
AdlibrisInbunden
CdonInbunden

En smakebit på søndag: Synd

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Här idag hämtas smakbiten från en historisk deckare som jag avslutade precis i går kväll, skall försöka fixa till en bokbloggs-recension redan idag. Boken kom med posten i fredags, så gissa om den var lättläst... och rolig (trots mord och elände), satt och småfnissade rätt ofta, och helt plötsligt var boken utläst, hur gick det till?😁

Nog sjutton är det nödvändigt med en dos lättsam humor mellan varven! I min mening underlättar det liksom. Hursomhelst, här är en smakbit ur Synd av Robert Warholm. Sidan 61:

   "Inga harklar sig försynt.
    - Kanske att kyrkoherden vill hålla till godo med en kaffetår och vetebröd.
    Ivar Wallmark tvekar ett ögonblick. Han borde bege sig hemåt, och för en präst blir det alldeles för mycket kaffe när han träffar församlingsbor. Om Jesus hade valt kaffe och kaka istället för vin och bröd vid den första nattvarden skulle folket i bygden ha krävt att det skulle vara nattvardsgång vid varenda gudstjänst.
    - Och kanske en konjak, fyller Daniel i. Det kan behövas innan kyrkoherden ska bege sig ut i kylan igen.
    - Tack, jag tar gärna lite kaffe, svarar kyrkoherden.
    En stund senare sitter Daniel Bengtsson och kyrkoherden i salen där nere och avnjuter konjaken. Inga tar sitt kaffe i köket. Daniel frågar prästen vad denne tror om mordet på klockaren.
    Wallmark ställer ner sin kopp."


Och andras smakbitar hittar ni idag länkar till här.


fredag 26 januari 2018

Dagens bokpost: Synd


Synd
av Robert Warholm


Så himla trevligt att få ett bokpaket på posten såhär strax innan helgen.

Det här är ju sen för övrigt en bok jag verkligen sett fram emot att få läsa, och nu har jag den här. Kunde såklart inte låta bli att börja läsa direkt... trots att pågående läshög växt sig till sitt högsta läge. Nåja, sånt händer, lite syndfullt frosseri i böcker är nog inte så skadligt, snarare tvärtom.☺

Bokinfo:

"Det är sent 1800-tal. I den värmländska socknen Frykeboda hittas klockaren, tillika poststationsföreståndaren, mördad. Någon har uppenbarligen brutit mot femte budordet: Du skall icke dräpa. Men det visar sig att det finns fler synder att bekänna.
   Detta är den efterlängtade uppföljaren till Robert Warholms debutroman Skam. På nytt får vi följa länsmannen Nathanael Efraimsson och fjärdingsmannen Alfred Karlsson i deras arbete med att försöka få tag i gärningsmannen.
   Även denna gång bygger historien på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan."


Har inte läst den föregående debutromanen Skam (mer om den finns att läsa om t.ex. här), men böckerna lär kunna läsas fristående, en bra egenskap för en sån som mig som tycks ha sjukt svårt för att läsa bokserier i ordningsföljd.

Liksom debutromanen skall även uppföljaren Synd bygga på ett autentiskt mordfall från sent 1800-tal och då närmare bestämt det s.k. Östervålamordet, ett rånmord på en klockare och postmästare i "Stolriket" Östervåla (socken i Uppland). Men i Warholms roman utspelar sig handlingen i värmländsk 1800-talsmiljö, med andra namn, fiktiva karaktärer och med en annan upplösning än för det gamla rättsfallet i Uppland. Som upplänning är man ju naturligtvis också nyfiken på själva "stommen" (om man får kalla det så) till denna fiktiva berättelse, så jag lär väl antagligen läsa på lite om det där verkliga rättsfallet parallellt med den här romanen. Självklart kan romanläsande vara allmänbildande!

Författaren administrerar även en bokblogg, du hittar den här.


Tack för rec.ex Robert Warholm!


onsdag 24 januari 2018

"Det sista experimentet" av Emma Ångström

Det sista experimentet av Emma Ångström. Piratförlaget. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"En ung kvinna vaknar inlåst i ett mörkt och kallt utrymme. Hon vet inte var hon är. Hon minns inte hur hon kommit dit. Det känns som om hon är levande begravd, som om hon vandrar omkring i en kista långt ner under marken. Någon verkar ha planer för henne, och undan för undan uppdagas den fruktansvärda sanningen.

Sommaren 1995 är den varmaste sommaren på decennier och fjortonårige Dante ska tillbringa lovet i pittoreska Sundborn hos sin excentriske farfar. Där finns också Signe som har en förkärlek för det ockulta och Dantes karismatiska barndomsvän Freja. Men sommaridyllen slås snart sönder och en ny värld öppnar sig när Freja drar in Dante i en virvelvind av svartkonst och okända krafter.

Det sista experimentet är en rysare om hemligheter, död och besatthet. Det är Emma Ångströms tredje skönlitterära bok och den andra som rör sig i spänningsgenren."

"En rysare som kryper in under huden" (som det står där frampå omslaget)... det lät ju bra tyckte jag, hade dessutom tidigare av samma författare läst Mannen mellan väggarna. Gillade visserligen inte slutet i den rysaren, men gjorde det uppenbarligen inte heller i Det sista experimentet, även om mycket annat tilltalade mer dessförinnan.

Den paradisiska sommaridyllen i Sundborn, som nämns i presentationen ovan, var verkligen härligt stämningsfullt beskriven (fulländat med välvalda detaljer får man verkligen mysiga tillbakavibbar av sommarlov), men med ett krypande obehag under ytan som låter oss ana att något förfärligt kommer att ske. Det är sådär olycksbådande tryckande och avvaktande, som innan ett rejält åskväder en het sommardag. En ödesmättad atmosfär som varslar om att något hemskt kommer att ske, utan att det går att stoppa. Lägg därtill två ungdomar som skildras med all den nyfikenhet och experimentlusta som hör ungdomen till, där en av dem saknar spärrar och drivs av impulsivt högt risktagande, förbi allt förnuft och förstånd.

Fjortonåriga Dantes lite speciella farfar och Signe med sin böjelse för det ockulta, båda smälter så bra in i den där färgrika idyllen. Sextonåriga Freja, vars mormor varit god vän med Signe, skall tillsammans med Dante komma att tillbringa en del av sommaren hos det originella gamla paret. Flera komponenter blir tillgängliga och läggs samman. Kombinerat med Frejas personlighet skapas farliga tankar som leder till ett otäckt händelseförlopp.

Ska inte avslöja för mycket här nu, men det som sen sker var ju fullkomligt förfärligt, just den biten kunde naturligtvis inte bli annorlunda för då hade det blivit en helt annan historia. Däremot slutet på den andra sidohistorien i nutid, varför? Blev så besviken på något sätt. Något annat som sänkte den positiva helhetsupplevelsen var avsaknaden av lite mer övernaturligt, vilket man nästan förväntade sig skulle komma. Kanske var det en del av sensmoralen (om någon sådan nu är tänkt) att det aldrig kom, varken i dåtid eller nutid? Möjligen.

Rekommenderar romanen till alla som gillar spänning och skräck, de som lockas av att för en stund bli en aning uppskrämda mellan varven medelst en kuslig historia.

Sammanfattningsvis: Vill absolut läsa mer av Emma Ångström. Gärna rysare, eller kanske psykologiska thrillers? Gillar de speciella karaktärerna, det särpräglade språket (som passar så bra för rysare och thrillers där det otäcka/hotfulla liksom smyger sig in); gillar skildringen av miljön, stämningarna och den ungdomliga vetgiriga nyfikenheten inför det okända, som här tar sig otäckt maniska uttryck. Det är en lättläst och skickligt uppbyggd historia, i mitt tycke välskriven på ett spänningshöjande och fängslande sätt. Tyckte däremot inte alls om slutet, och att det övernaturliga inte fick ta större plats. Men man kan ju inte alltid få allt, såsom man vill ha det.☺

Ett smakprov ur boken kan man läsa nedan.

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Det sista experimentet:
Läsa & Lyssna


"Ett spindelnät lade sig över mitt ansikte och jag strök genast bort det med handen. Det kröp i hela kroppen och jag famlade över ansiktet och halsen för att känna efter om spindeln hade suttit i nätet. Jag ville lämna vinden genast, men insåg att Freja inte skulle tycka att det var en bra idé. Jag räknade långsamt till tio och fortsatte.
    Luften stod stilla och var mycket kvav. Det luktade torrt och instängt. Ljuset från nedervåningen lyste upp området närmast stegen, men längre in på vinden försvann allt i mörker.
    Det var ganska lågt i tak. Vi kunde stå upprätt i mitten av rummet men hukade oss för att ta oss längre in mot väggen. Frejas ljuskägla avslöjade en mängd lådor utspridda över hela golvet. Hon räckte mig ficklampan och bad mig hålla den medan hon öppnade den första kartongen. Jag tog den motvilligt och försökte hålla handen stadigt så att hon inte skulle se att den darrade."

Sid. 120; Det sista experimentet av Emma Ångström

Såvida boken inte hade varit en sådan som man behövde reservera och köa för att låna, så varslar en sån där markering om att jag normalt troligen inte skulle ha hittat den på bibliotekshyllan... knepigt numera.


tisdag 23 januari 2018

"Innan snön faller" av Helena Kubicek Boye

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Innan snön faller är en spänningsroman som utforskar gränsen mellan det normala och vansinnet. Det är Helena Kubicek Boyes skönlitterära debut.

Höstens mörker sänker sig över den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken i Säter. Bakom byggnadernas vackra fasader sitter de brottslingar som bedöms vara för sjuka för att kunna avtjäna sitt straff i vanligt fängelse. Den nyutexaminerade psykologen Anna Varga har fått en tjänst vid kliniken i Säter, och lämnar med glädje Stockholmslivet bakom sig.

Annas glädje försvinner snabbt då hon nås av hotfulla meddelanden. Kort därefter hittas en patient död, och driven av sin nyfikenhet ger sig Anna ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden, då gränsen för sjukt och friskt styrdes av kön och social tillhörighet. Hoten mot Anna blir allt allvarligare och det är tydligt att någon inte vill att hon ska gräva djupare. Vem kan Anna egentligen lita på? Och kommer hon någonsin att få reda på sanningen om vad som försiggår på Säter?"

Även detta recensionsexemplar kom till mig som en överraskning, och sånt kan ju bli lite hursomhelst; ibland träffar det helt rätt, ibland tvärtom, eller så någonstans där mittemellan... Innan snön faller blev för mig lite av vardera. Skall försöka utveckla.

Börjar med det positiva i mitt tyck och tänk, alltid trevligast att börja där.

Platsen för handlingen i den här psykologiska thrillern var väldigt intressant, kände inte alls till Säter, eller det historiska kring Säters hospital, annat än rent vagt. Miljön kring kliniken, d.v.s. Säter som stad och centralort beskrivs rätt gemytligt, naturskönt och vackert, men även lite kusligt och ruvande gåtfullt med energiminnen från förr, ett stort plus, man blir nyfiken på stället.
Här får man i fiktiv form lite insyn i både nutida psykiatriska vården och dåtida mentalvården (t.ex. genom Annas besök vid Säters Mentalvårdsmuseum) på platsen, liksom psykologens arbete i nutid. Tyckte även mycket om dessa delar. För vad som det sen finns verklighetsbakgrund till eller vad som är fria fantasier och gråzon är förstås lite flytande. Själva historien (personer/händelser) i sig är naturligtvis bara påhitt, men till viss del väldigt spännande påhitt!

Det här var en sådan story som var fängslande på mer än ett sätt, men det som för mig så småningom (inte direkt) gjorde det här till en riktigt sann bladvändare var det mystiska "rum 55" och "de andra". Man var liksom bara tvungen att läsa ännu ett kapitel till (ibland superextremt korta, aldrig förut varit med om så korta kapitel tror jag), och ett till, o.s.v., för att få reda på vad det betydde i sammanhanget och dessutom vilka en del av personerna egentligen var, vad dom dolde. För någonting var ju väldigt fel med den där mystiska arbetsplatsen psykologen Anna hamnade på som nyanställd, efter att hennes företrädare på tjänsten helt försvunnit. Något som hänt i det förflutna anknyter till något som händer i nuet. Men vad?

Till det lite mer tråkiga i mina tankar/åsikter kring romanen.

Språkligt har det en hel del brister. Historien känns en aning ytlig och upplösningen upplevdes alltför kortfattat hastig och inte så välskriven. Vissa delar av intrigen i bokens första halva känns malplacerade och endast som onödig fånig utfyllnad. Kände det som att det blev alltför knepiga karaktärer på en knepig arbetsplats. För överdrivet på något vis med alla dessa anställda som antingen missbrukar något, döljer något eller rentav är mer eller mindre labila psykiskt, lite som sina patienter. Vännen Lina verkar ju bete sig mystiskt och psykiatriker Miro är verkligen helskum, som med sitt motbjudande ekivoka sätt ändå tycks dra tjejerna till sig som flugor till en sockerbit. Överläkaren och klinikchefen Bjurberg känns ju heller inte som någon klippa att lita på direkt. Mer än så kommer jag inte att avslöja.

Det här var den första delen i en planerad bokserie om psykologen Anna Varga. Inte helt säker på om jag för egen del kommer att följa upp serien. Somligt var bra, men annat var betydligt mindre bra... och lite hamnar däremellan.

Rekommenderas till spänningssökaren som även gillar lite verklighetsanknytning i handlingen, sådant som gör att man vill ta reda på fakta om platsen, den historiska bakgrunden och psykiatrin, då och nu.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / Ljudbok
AdlibrisInbunden
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Innan snön faller:
Romeo and Juliet


"Den sista vilan" av Mats Ahlstedt

Den sista vilan av Mats Ahlstedt. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Vem stryper och stympar prostituerade kvinnor?

Flera tecken tyder på att Fatima Wallinder och hennes kollegor vid Göteborgspolisen har med en satanistsekt att göra. När Fatima och hennes spaningsgrupp nystar i fallet hittar de inte bara kopplingar till satanism utan också till något betydligt värre.

Samtidigt sörjer Fatima sin vän fängelseprästen Johannes Brobeck som hastigt har avlidit. Kan hans dödsfall ha kopplingar till mordutredningen?

Polisen jagar en eller flera gärningsmän, skoningslösa i sin ondska, som anser att vissa människor inte förtjänar att leva. En av dessa är Fatima själv ...

I Den sista vilan återvänder Ahlstedts efterlängtade karaktär Fatima Wallinder, utredare vid Göteborgspolisen."

Det här var den första bok jag läste av författaren Mats Ahlstedt. Romanen kom till mig som ett oväntat recensionsexemplar, och hade alltså inte läst någon tidigare del i serien om Fatima Wallinder. Men är Den sista vilan en fortsättning på serien "Sören Högström och Fatima Wallinder", som dessförinnan består av hela åtta böcker? Har inte riktigt fått koll på det.

De ämnen som tas upp i den här psykologiska thrillern är högst aktuella och viktiga, samtida problem som är både hemska och oroväckande (t.ex. rasism och kvinnor som blir utsatta och far illa). Att det finns en verklighetsanknytning är förstås bra och samhällsengagerande, men samtidigt blir det så förfärligt otäckt. Blir lite som strutsen, jag vill inte veta, jag orkar inte ta in all denna mänskliga ondska, allt det bestialiska, helt befriat från medmänsklighet. Visst är det fiktion, men där finns ju en verklighet bakom.
Det blir väl lite så när en roman tar upp sådant som finns i vår verklighet och visar upp en helhetsbild av det som för det flesta av oss till största del ligger i det fördolda. Må så vara att man är en "Highly Sensitive Personality" när det gäller sådana här böcker, så vad vill jag ha sagt med det? Ja, att det blev för mycket för mig helt enkelt... för mycket verklighetsanknytning, för mycket mörker, för mycket mänsklig ondska och utsatthet. Tror inte det här är den sorts bok jag egentligen klarar av att läsa.
Utanför varenda livsmedelsaffär och bank sitter ju numera tiggare, varenda gång man passerar hugger det till i magen på mig och efter att ha läst den här boken har det där blivit ännu värre (och nej, självklart är det dom som befinner sig i eländet, inte jag, men kan inte låta bli att må dåligt när andra lider, det gör mig så ont att vara så nära och inget kunna göra...). Såklart visste jag om att kriminella ligor ligger bakom och berikar sig själva genom att använda dessa människospillror som någon form av boskap (det gör så ont i mig att tänka på) men om det nu ligger någon sanning i att de även utnyttjas på annat vis (än genom tiggeri utanför affärer och banker), får det mig att må ännu mer fysiskt illa.

Möjligen är det den där distansen genom att tänka "vi och dom" som gör att vissa klarar av att se eländet bättre än andra? Tänker själv ofta istället: Tänk om det vore jag? Och så blir man bara så där otroligt frustrerad över att man inget kan göra åt situationen! Hemskt jobbigt.


Mats Ahlstedt verkar vara en författare som visar prov på stort samhällspatos för de mest utsatta, och sådant behövs ju verkligen i vår tid, men kanske tiden inte är den rätta för mig just nu att läsa sådana böcker, det gör för ont, helt enkelt. Därför är jag på det klara med att inte vara rätt person att kunna bedöma Den sista vilan. Tycker därför man skall ta lätt på mitt rätt lågt satta betyg för boken, det är verkligen inte bokens fel, utan helt mitt fel just nu.

Romanen är välskriven och det märks så väl att den är skriven av en författare med gedigen erfarenhet, både i sättet att skriva och i de ämnen som berörs. Romankaraktären Fatima Wallinder känner man stor sympati för, kapitlen är korta och boken skulle kunna upplevas lättläst och spännande. Men för mig blev det inte direkt så i och med att allt kändes så tungt att läsa, all denna maxade ondska och mänskliga utsatthet. Orkade bara läsa pyttelite i taget, och det gick väldigt långsamt framåt för mig, ju längre jag läste i boken ju värre blev det, och slutet var omåttligt otäckt. Nej, det här blev för mycket för mig, helt enkelt.

Sammanfattningsvis: Rekommenderar boken till alla samhällsengagerade deckarläsare som tycker det är intressant med verklighetsbaserat nutidsfokus i fiktionen, något som gör att vi får upp ögonen för vad som kan ske (och vad som kanske redan sker?), och som möjligen inte är inne i en alltför överkänslig period i livet.😉

Betyg: 2/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / Mp3-skiva
AdlibrisInbunden
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Den sista vilan:
Vargnatts bokhylla
Bokraden
Bokmysan blogg


lördag 13 januari 2018

"Resan tillbaka" av Karina Johansson

Resan tillbaka av Karina Johansson. Förlag: Norlén Slottner. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).

"Olga bodde hos familjen Björksjö på Carlsborgs gård i många år, fram till en natt som­maren 1980 då herrgården brann och familjen omkom. Polisen betraktade branden som en olycka. Olga däremot, var övertygad om att någon tänt på. Nästa morgon hittade hon Aika Matka, en till synes oansenlig ört, men som besatt oanade krafter. Den kunde åstadkomma tidsresor, och Olga insåg att hon just fått möjligheten att ta reda på sanningen kring branden. 
Trettiosju år senare åker Ellinor till ett café där Carlsborg en gång stått. Vid ett toalettbesök svimmar hon av och vaknar snart i en ny verklighet. Carlsborg finns kvar och hela familjen Björksjö är vid liv. Ellinor misstänker att Olga, hennes mormor, skickat tillbaka henne för att rädda familjen och, inte minst, sätta dit mördaren. Vad mormor inte tänkt på var att Ellinors ankomst skulle påverka familjen på flera sätt. För när Ellinor träffar Henrik, sonen i huset, blir ingenting som mormor planerat."

Kombinationen mordgåta, tidsresa och en romans med komplikationer... i värmländska Sunne. Hur funkar den mixen? Jo, faktiskt alldeles strålande! Gillade det riktigt bra. I mitt tycke var dessa tre olika delar perfekt avvägda för att hålla intresset vid liv rakt igenom berättelsens gång.

Såklart kan man inte låta bli att tänka på hur svårt det måste vara att få ihop en sådan här historia, där en resa i tiden ligger till grund för intrigen. För visst uppstår det problem att lösa vid dessa mer eller mindre frivilliga fiktionsresor till det förgångna (eller framtiden), oavsett om det sker med tidsmaskin, genom spekulativa maskhål, eller som i det här fallet; med hjälp av en magisk växt - den metoden var ju förstås klart ovanlig! Hursomhelst finns det ju så mycket att ta hänsyn till och få ihop så det fungerar. Blev väldigt nyfiken på hur vissa passager skulle lösas eller tas hänsyn till, här gick det mycket väl med ett lyckat resultat, vilket naturligtvis förhöjde läsupplevelsen. Förutom storyn i sig så var allt det där något som för mig gjorde Resan tillbaka till en fängslande bladvändare, dessutom med ett lättläst språk.

Är väl sen ingen hejare på att hitta - eller aktivt söka efter - anakronismer, och om sådana nu ändå finns lär det väl heller inte vara så anmärkningsvärt för en historia innehållande magisk realism, en magisk realism som här får en fiktiv framställning genom gammal trollkunnig skogsfinsk folktro som pikant ingrediens(!). Men om man håller sig till det som skall framstå som realistiskt kan jag alltså inte finna något som stör mig. Hur det var sommaren 1980 med ting, begrepp, beteckningar, ord och händelser är inget jag kritiskt granskar i denna story, mig veterligen (var ju själv bara 10 år då) upplevdes tidsbeskrivningen för dåtid utmärkt, liksom även de stämningsfulla miljöbeskrivningarna som tog mig till ett idylliskt Sunne och en spännande herrgårdstillvaro.

I händelsernas centrum finns bland annat den finstämt skildrade relationen mellan huvudkaraktärerna Ellinor och hennes mormor Olga, både då och nu (1980 och 2017). Det är inte bara en tur- och returresa som hinner avverkas på dessa 222 sidor, dramats utveckling - där många knepiga karaktärer med biroller ingår - går ju liksom inte direkt såsom det var tänkt från början.
Ellinors bakgrund, tillvaro i nutid och karaktärsdrag, tycker jag tecknas på ett sätt som gör hennes egendomliga ödesval mer trovärdigt. Sannerligen ett djärvt beslut hon tar, en fascinerande tanke... utan att
 - får jag hoppas - därmed ha avslöjat för mycket.
Som man kanske förstår är intrigen och händelseutvecklingen (med twist!) minst sagt medryckande.

Summa summarum: Resan tillbaka en riktigt spännande deckare av det lite mer annorlunda slaget, kanske framförallt för sådana som gillar att en del övernaturliga inslag ingår. Underhållande att som läsare få göra en fiktiv resa till 80-talet. När en tidsresa med 37 års mellanrum skall skapas i en berättelse är det ju rätt uppenbart att det kan bli svårt att få allt att stämma ihop och fungera, här lyckas det tycker jag väldigt bra (en del av tjusningen!). Den dramatiska händelseförvecklingen engagerar och både karaktärer liksom miljöer känns trovärdigt och tidstypiskt tecknade.
Detta gav klart mersmak och givet är det en bok jag nu varmt rekommenderar. Ser fram emot att läsa mer av Karina Johansson.

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
AdlibrisHäftad
CdonHäftad

Andra bokbloggare om Resan tillbaka:
Mias bokhörna
Läsfåtöljens bokblogg
Boklysten
Villa Freja


torsdag 11 januari 2018

Dagens bokpost: Innan snön faller


Innan snön faller
av Helena Kubicek Boye


Bokpost idag! Hade ju tidigare snappat upp lite kring denna spänningsroman (såklart genom andra bokbloggare) och alltså redan blivit klart nyfiken på den. För jag menar... psykologisk thriller, första del i påbörjad bokserie, debutroman. Ja, allt det där lockar mig ju sådär alldeles extra. Men förstås även själva bokbeskrivningen i sig:

"Höstens mörker sänker sig över den rättspsykiatriska kliniken i Säter. Den nyutexaminerade psykologen Anna Varga lämnar Stockholm för en tjänst på kliniken, som bakom de vackra fasaderna rymmer de brottslingar som bedöms vara för sjuka för att avtjäna sitt straff i vanligt fängelse.

Men Annas glädje försvinner snabbt då hon nås av hotfulla meddelanden. Kort därefter hittas en patient död. Driven av sin nyfikenhet ger sig Anna ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden – då gränsen för sjukt och friskt styrdes av kön och social tillhörighet.

Hoten mot Anna blir allt allvarligare. Någon vill inte att hon ska gräva djupare. Vem kan Anna egentligen lita på? Och kommer hon någonsin att få reda på sanningen om vad som försiggår på Säter?"

Om författaren:
"Helena Kubicek Boye, född 17 oktober 1976 i Lund, är psykolog, föreläsare och författare.
Hon började som journalist på tidningar som Svensk Damtidning, Kvällsposten och Expressen. Därefter utbildade hon sig till psykolog och gjorde sin PTP-tjänstgöring i öppenvårdspsykiatrin intill rättspsykiatriska kliniken i Säter.
Helena Kubicek Boye har tidigare skrivit fackböcker om bland annat depression och sömn. "Innan snön faller" är hennes skönlitterära debut."

Givetvis ser jag fram emot att få läsa del 1 i serien om Anna Varga!👍


Tack för rec.ex Bokfabriken!


Budskap från en tidsresenär



tisdag 9 januari 2018

"Förbättra din tarmflora: vetenskap, tips och recept" av Michael Mosley

Förbättra din tarmflora: vetenskap, tips och recept av Dr Michael Mosley. Bokförlag: Bonnier Fakta. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Förbättra din tarmflora – vetenskap, tips och recept

Den påverkar vårt humör, vår vikt och vårt immunförsvar. Tarmfloran styr vår hälsa mer än vi någonsin har kunnat ana. I den här boken avslöjar Michael Mosley den senaste forskningen om de fantastiska bakterierna som bor i våra magar och kommunicerar med såväl kroppen som hjärnan. Han förklarar hur de påverkar alltifrån våra känslor till risken att drabbas av övervikt och autoimmuna sjukdomar.

Vi får veta hur tarmfloran gör oss till de vi är, och hur vi bör äta och leva för att ta hand om våra vänner i magen på bästa sätt. Det här är högaktuellt i en tid när vi stoppar i oss mycket antibiotika och processad snabbmat som utarmar våra tarmfloror.

Michael Mosley är omtalad för att göra experiment på sig själv och även i den här boken har han testat ett antal dieter för att se vad de har för inverkan på vikten, blodsockret och tarmbiotan, det vill säga de goda magbakterierna.

Boken är inspirerande och peppande med massor av intressanta fakta och fallstudier. Men framförallt är det en praktisk guide med måltidsupplägg och ljuvliga recept med mycket kryddor, frukt och grönt för alla som vill optimera sin tarmflora för att bli lyckligare, hälsosammare och friskare."

Michael Mosley är läkare och vetenskapsjournalist på BBC (utnämnd till Medical Journalist of the Year i Storbritannien). En tidigare bok - har själv inte läst Mosleys tidigare böcker - är t.ex. ​5:2-dieten, med ett upplägg som sedan fick sådan genomslagskraft. Har inte fördjupat mig speciellt i 5:2-dieten, men förstår att många upplevt positiva hälsofördelar med det, gott så. Medicin med Mosley lär sen ha sänts som brittisk vetenskapsserie på SVT 2016, såg heller inte de programmen, men har ändå följt vad som diskuterats om det, efteråt.

Som vanligt tycks det väldigt olika, vilket förstås är helt i sin ordning även när det gäller kost och hälsa, eller kanske framförallt då? Åsikterna är många och inte sällan starka. Vissa är tvärsäkra och andra lämnar öppet för olika möjligheter då det rör sig om utfärdade kostråd vars effekter inte alltid är bevisade/säkerställda genom "randomiserade och kontrollerade prövningar", såsom man alltså skall kalla det.
Tror ändå - trots alla åsikter - att Mosleys entusiasm kring ny forskning kan leda till att fler blir inspirerade till att åstadkomma positiva livsstilsförändringar för bättre hälsa, kanske t.o.m. gör att en del hittar något som lindrar sjukdomssymtom (annat än endast genom medicinsk behandling). Då är det väl rätt okej? Anser så själv, och styrks även i den åsikten efter att nu läst Michael Mosleys senaste bok Förbättra din tarmflora. Därmed inte sagt att heller jag håller med om allting som framförs i boken, men det är inte det jag bedömer här. Tillhör ju den s.k. "breda allmänheten" och är ingen specialist på området, då blir det ju förstås under dessa förhållanden jag recenserar böcker som denna. Alltså: Må så vara att vetenskapen är populärvetenskaplig (NE: ..."information som gjorts lättfattlig genom enkel, underhållande stil, ofta färgad av entusiasm för ämnet."), men den skapar definitivt inspiration och nya tankar. Anser åtminstone från mitt perspektiv att detta är något bra.

Eftersom jag hängt med rätt flitigt de senaste åren då det gäller nyare forskningsrön och olika former av vetenskapliga studier kring kost/hälsa som framförts i böcker och media av olika slag, är allt i den här boken inte nyheter för mig, d.v.s. sådant jag tidigare inte kände till. Men för de flesta är det ju så, och läser jag boken på det viset är informationen om tarmbiotan lätt att ta till sig utan tidigare kunskap, ett stort plus tycker jag. Genom att lära oss mer om tarmbiotan och dess inverkan på vår hälsa är jag övertygad om att vi själva kan påverka en hel del problem som vi vill komma tillrätta med. Värdefullt då att det finns vetenskapsjournalister som Michael Mosley som har egna gedigna och relevanta kunskapsbakgrunder, samt dessutom äger förmågan att föra ut ny vetenskap till allmänheten på ett bra och ansvarsfullt sätt, med ett vuxet tilltal gentemot sina läsare.

Mina tankar kring bokens upplägg:

Ny kunskap skall absolut få komma alla till del, men för den skull bör man ju heller inte låta bli att granska den kritiskt mellan varven, det finns ju många intressen inblandade och alla reagerar ju inte lika på olika sorters kosthåll eller "dieter" (då inte enbart med tanke på eventuell sjukdomsproblematik), som så mycket annat. Ställer mig därför mycket positiv till den här bokens upplägg, där bokens andra del handlar om ett läkande program uppdelat i två faser; uteslutnings- och reparationsfas, samt återinföringsfas. Dessa beskrivs väl och uppmärksammar även på att anpassa individuellt på ett bra sätt, det påtalas att meningen är att det skall få gå långsamt och noggrant framåt. Mycket bra. Till bokens andra del hör även en hel del recept, menyförslag, en dagbok för matintag och symptom (samt noter och register).

"En varierad tarmflora är bland annat kopplat till: Viktnedgång, mindre sockersug, stabilare blodsocker, bättre immunförsvar, färre förkylningar, mer energi, bättre humör, minskad risk för diabetes typ 2, lägre risk för allergier, lägre risk att utveckla autoimmuna sjukdomar."

Bokens första del är förstås ändå den som intresserar mig allra mest. Här beskriver Mosley på ett underhållande sätt bl.a. om deltagandet i ett experiment som innebar att han skulle svälja en liten pillerformad kamera. Via sensorer kopplades denna till en skärm, där publik sen kunde följa kamerans väg genom mag-tarmkanalen. Visst är det otroligt? Längst den vägen får man ta del av fakta fördelad på ett intresseväckande sätt. I "tarmmikrobernas kungarike", tjocktarmen, ges en översikt av tarmfloran, några av de bakterier man kan finna där, vilken funktion de har, vilken sorts kostupplägg som befrämjar dem, m.m. Superspännande! Förutom de mikrober som bidrar till hälsa, nämns även de som kan skapa problem. När pillerkameran passerat hela vägen till sin slutdestination, tar ett kapitel vid som handlar om hur tarmfloran påverkar oss, och hur vi kan påverka/förändra den till fördel för vår hälsa.
I kapitlet "tarmfloradieten" beskrivs ingående olika livsmedel, ställer mig där jättepositiv till att vanlig mat förordas framför dyra kosttillskott i form av tabletter, kapslar, pulver, o.s.v. (helt enligt min mening!). För mig avlivades även en myt jag tidigare gått på angående olivoljan, d.v.s. att man inte ska värma upp den, där menar Mosley tvärtom att den är en av de mest stabila oljor man kan steka i, tror på det igen nu tills jag kanske nästa gång blir "bevisad" om motsatsen... inte lätt det här! Fibrer är ju sen en naturlig del när det kommer till grönsaker, här ges en god inblick i vad prebiotika - "gödningsämne" för tarmfloran - är (t.ex. inulin och resistent stärkelse) och i vilka livsmedel där det förekommer som rikligast. Såklart får man även en förklaring vad probiotika är (probiotiska livsmedel, som t.ex. surkål, yoghurt med levande bakteriekultur, ost, äppelcidervinäger, o.s.v.). Därpå följer mat att undvika, t.ex. socker, artificiella sötningsmedel, raffinerade/processade/förädlade livsmedel. Antibiotikans inte rakt igenom positiva effekter tas också upp.
Men allt vad gäller tarmfloran handlar ju heller inte bara om vad vi äter, utan hur, samt livsstilen i övrigt; där handlar det om t.ex. fasta, träning/motion, stress och sömn. Så avslutas den informativa första delen i boken Förbättra din tarmflora, en bok jag både varmt rekommenderar och ger mitt högsta betyg.

..."Tack vare en stor mängd ny forskning som kartlägger världen i mag-tarmkanalen får vi helt ny förståelse för hur kroppen fungerar.
   Förutom att tarmen tar upp energi ur maten vi äter, utgör den huvuddelen av vårt immunförsvar och producerar över två dussin hormoner som påverkar alltifrån aptiten till humöret.
   Dessutom älskar jag det faktum att ett mycket tunt lager "hjärna" ligger dolt djupt innanför tarmvävnaden. Det kallas för det enteriska nervsystemet och utgörs av samma slags celler - nervceller - som finns i hjärnan. Det finns över 100 miljoner nervceller i mag-tarmkanalen, lika många som i hjärnan på en katt. Men i stället för att bilda en enda stor klump - som hjärnan - är nervcellerna i mag-tarmkanalen utspridda i ett tunt nät som sträcker sig hela vägen från matstrupen till ändtarmen. Den här "andra hjärnan" räknar inte geometri och oroar sig inte över deklarationen, men den styr matsmältningen och lindrar tarmsmärtor.
   Uttrycket "magkänsla" speglar hur nära magen och hjärnan är sammanflätade."

(Inledning, sid. 9-10; Förbättra din tarmflora: vetenskap, tips och recept av Dr Michael Mosley)

Sammanfattningsvis: Intressant och underhållande bok som skänker massor av fascinerande kunskap på ett lättillgängligt sätt, samt ger god inspiration och bra tips för att uppnå våra olika individuella hälsomål. Tarmbiotan påverkar oss mer än vi tidigare någonsin trott, och vi kan påverka den på ett sätt som gynnar oss. Därför är det såklart värt mycket att man genom sådana här böcker kan få lära sig mer om hur vi kan förbättra vår tarmflora.

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
CdonInbunden


söndag 7 januari 2018

En smakebit på søndag: Förbättra din tarmflora

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Här idag hämtas den från underhållande boken Förbättra din tarmflora: vetenskap, tips och recept av Michael Mosley. Utkom den 26 december i svensk översättning.

Smakbiten kommer efter ett resonemang om det magiska 50:50-förhållandet, d.v.s att kalorierna i något (t.ex. en chokladkaka, doughnuts eller glass) som för de flesta tycks vara extra frestande, består av hälften socker och häften fett. Sidan 101:


"Oavsett anledningen är jag tokig i choklad. För att få bukt med suget har min huvudsakliga strategi varit att gå över till mörk choklad, som innehåller mindre socker och som jag tycker är mycket mindre beroendeframkallande. Dessutom kan jag glatt konstatera att mörk choklad är en av de saker som är okej att äta enligt Medelhavsdieten, särskilt om den har hög kakaohalt. Problemet med choklad är inte kakaon utan sockret. Själva kakaon är förvånansvärt nyttig. Den bryts ner i tjocktarmen och bildar kväveoxid, vilket vidgar blodkärlen och är bra för hjärt- och kärlsystemet. Kakao är också en utmärkt källa till flavonoider och polyfenoler vilket, som sagt, är bra för tarmbakterierna."


Tänkte det kunde vara en smakbit som kunde passa de flesta.

Michael Mosley är läkaren och vetenskapsjournalisten på BBC som bl.a blivit utnämnd till Medical Journalist of the Year i Storbritannien. Mosley skapade 5:2-dieten, som ju blev så populär.

Baksidestext:
"Den påverkar ditt humör, din vikt och ditt immunförsvar. Tarmfloran styr din hälsa mer än vi någonsin anat.
    I den här banbrytande boken avslöjar dr Mosley den senaste forskningen om de fantastiska bakterierna som bor i din tarm och kommunicerar med såväl kroppen som hjärnan. Du får följa med på en hissnande resa genom mag-tarmkanalen, som visar hur processad skräpmat och överanvändning av antibiotika har utrotat många viktiga bakterier och bakteriestammar. Det i sin tur har kopplats samman med en epidemi av allergier, autoimmuna sjukdomar och fetma.
    Men genom att skaffa dig en ny livsstil och äta mer fiberrik, färgsprakande och fermenterad mat - och se till att fasta ibland - visar dr Mosley hur du åter kan få en rik tarmflora. Följ hans läkande tvåstegsprogram med måltidsupplägg och ljuvliga recept."


Andras smakbitar finns länkar till här.



onsdag 3 januari 2018

"13 svarta sagor om superhjältar" (olika författare)

13 svarta sagor om superhjältar av Anna Jakobsson Lund, Johannes Pinter, Lupina Ojala, Oskar Källner, Johan Ring, Claes-Magnus Bernson, Markus Sköld, Love Kölle, Finn Cederberg, Patrik Centerwall, Lova Lovén, Anna E Wahlgren, Christian Johansson. Redaktör: Jonny Berg. Bokförlag: Swedish Zombie. Läste boken som bibliotekslån (häftad).

"Superhjältar. De finns överallt. Från Stockholm till Vindeln. Under steampunkigt 1800-tal och i framtiden. De håller Sverige fritt från superskurkar och faror. Deras kamp är inte enkel, och de är inte alltid så starka som omvärlden önskar. De slåss också mot inre demoner, migrän och IBS. I den här antologin ger tretton av Sveriges mest spännande författare sin bild av en svensk superhjälte, som är både mänskligare och mer komplex än vi är vana vid.

Superhjältar möter nordiskt mörker. Med samma träffsäkerhet som Alan Moore eller Frank Miller föds ett helt gäng nya myter ur den svenska myllan.— Peter Bergting"

Innehåll:

Mantlarna av Anna Jakobsson Lund
Bräckan av Johannes Pinter
Stenstoder i natten av Lupina Ojala
Memento mori av Oskar Källner
Den flygande mannen av Johan Ring
En fråga om rättvisa av Claes-Magnus Bernson
Pandemonium av Markus Sköld
Skuggan av ett annat liv av Anna E Wahlgren
Räddaren av Love Kölle
Hjältedåd av Finn Cederberg
Jennifer av Patrik Centerwall
Den sista exorcisten av Lova Lovén
Strega av Christian Johansson

Av dessa ovanstående noveller hade jag tidigare bara läst en, Memento mori (ur novellsamlingen Alfa och omega) av Oskar Källner, som jag läst många noveller av föregående år. Har för egen del av de andra författarna - som bidrar i den här antologin - läst bra texter av; Johan Ring (kortromanen Fyra minuter och novellen Rent-A-Claus), Markus Sköld (romanen Kalldrag), Anna E Wahlgren (romanen Efter Emma) och Lova Lovén (romanen Trojanerna och novellen Gastkramad ur 13 svarta sagor del 1 och singelnovellen Kadavernatten).

Favoriten (sådana får man ju i novellsamlingar) blev i 13 svarta sagor om superhjältar för mig Lupina Ojalas Stenstoder i natten, steampunk när det är som allra bäst. Tänk om det kunde bli en serie om Amanda af Silvferskjöld liksom Gail Carrigers mysiga serie om Alexia Tarabotti, det skulle vara något! Skall definitivt i rödaste rappet ta reda på vad Lupina Ojala tidigare skrivit.
Det är just det här jag gillar med antologier, man kan hitta nya favoritförfattare som skriver på ett sätt som passar ens egen smak. Dessutom är det ju spännande med superhjältar som äger en massa intressanta förmågor utöver det vanliga. Samtliga noveller i den här samlingen håller dessutom rätt jämn och hög kvalité samt är lättlästa (ingen av dem fick mig att skumläsa, även om övervåld och monsterbeskrivningar ibland blev lite väl too much i min smak). Vad vi tycker om de olika novellerna som ingår är ju med all säkerhet väldigt individuellt, var och en hittar sina favoriter, så läs och hitta dina egna. Det blir min superrekommendation!😉

Tidigare blogginlägg, där en smakbit finns hämtad ur boken, finns här.

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om 13 svarta sagor om superhjältar:
Elinas Bokliv