onsdag 30 september 2020

Läst september



1. Mitt hat får ni inte av Antoine Leiris. Bibliotekslån.

2. Gravplaneten av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson). Recensionsexemplar.

3. Rötmånad av Johanna Glembo. Bibliotekslån.

4. Genom dina ögon av Peter Høeg. Bibliotekslån.

5. Flickan från Terra av Cornelia Johansson. Recensionsexemplar.

6. Ek av Frida Andersson Johansson. Bibliotekslån.

7. Baklängesbibeln av KG Johansson. Recensionsexemplar.



måndag 28 september 2020

"Ek" av Frida Andersson Johansson

Ek av Frida Andersson Johansson. Bokförlag: Modernista. Bibliotekslån (inbunden).

Mycket underligt börjar ske på Vasamuseet efter att en skulptur restaurerats och monterats på regalskeppet Vasa. Här varvas ett då (1600-tal) med ett nu. Spännande mystik och rysligheter samt betydligt mindre spännande nutida vardagstrivialiteter och relationsförvecklingar, familjeliv såväl som utomäktenskaplig relation. Vi får följa nio mystiska ekars väg genom historien, tills något riktigt hemskt och hämndgirigt väcks till liv.

Disa med kollegan (tillika samtidsparodin) Greger fullföljer renoveringsuppdraget, hanterar stress på arbetsplats liksom vänsterprassel och hemförhållanden därutöver. Mystiska saker börjar alltså sedan ske; en vakt förvinner, en utställningspjäs visar upp något obehagligt som får folk att svimma och kräkas, ombord på skeppet görs blodfynd, folk börjar uppleva besynnerliga hallucinationer. Något händer även i Mälarens skog, där nio döda ekar börjar grönska på nytt, mitt i vintern.

Det hämndlystna verkar åter ha fått blodsmak och önskar livet av fler än de som långt tillbaka i tiden dog, då ekar avverkades och skeppet sjönk.

En lättläst bok med bra språk och lagom avvägda kapitel. Gillar när ett då och ett nu vävs samman genom varvade kapitel. Hade för egen del velat ha de historiska kapitlen mer utvecklade och de nutida kortare. Fantasifullt konstruerade folktroväsen och naturmystik hade också gärna fått vara mer omfattande, är personligen väldigt förtjust i sådant. Disas vardagliga bekymmer, gnälliga attityd, hennes relationsförvecklingar och familjeliv intresserade mig inte alls, skumläste mig igenom dessa transportsträckor som inte så vidare avsevärt tillförde något till handlingen i övrigt. Annars helt välskriven kuslig skräck där det övernaturliga smyger sig in i verkligheten på ett smidigt sätt. Blev faktiskt dessutom intresserad av regalskeppet Vasa, något som tidigare inte intresserat mig det ringaste.

Kan tänka att Ek bör vara en passande och fin höstläsning även för dig som hellre läser relationsromaner än (som mig) skräck. Övernaturliga ruskigheter hör ju trots allt hösten till, inte sant?

Frida Andersson Johansson har tidigare skrivit romanen Dränkt (2015), som även den skall vara en skräck- och spökhistoria av liknande sort som Ek. Kanske vill jag också läsa den, får fundera på saken!☺

Ett av mina tidigare blogginlägg om Ek finns här.

Betyg: 3/5

Andras recensioner: Johannas Deckarhörna, Mitt bokintresse, Läsa & Lyssna


lördag 26 september 2020

Veckans mening: Skilda världar


 

"Hundratals Mycket Viktiga Personer sitter i Blå Hallen, uppklädda till tänderna, och dricker sig berusade över mat tillagad av kockar som förmodligen inte kan stava till vare sig »köttskatt« eller »vattenranson«, och jag står vid Plattan under fyra lager syntetylle och försöker att inte frysa öronen av mig i minus 19 grader."


Isa står och fryser i En annan gryning, Camilla Stens debutroman. Det är 2040-tal i ett Sverige som styrs av en regering med ett främlingsfientligt parti vid makten. Vilka rättigheter du har beror nu på vilken grupp du tillhör, ett strikt klassamhälle med djup ojämlikhet. Isa vill ha förändring och deltar i en protestaktion tillsammans med en grupp som kämpar för ett bättre och rättvisare samhälle. Men allt går inte som det är tänkt. Meningen ovan citeras från nämnda roman, sidan 70, kapitel 10. (Bokförlag: Ordfront. Utgivningsår: 2015.)


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Deltagande meningar kan du denna gång finna här



onsdag 23 september 2020

Boknytt att uppmärksamma: Avslagsmaskinen



Nu går boken att förboka: Avslagsmaskinen av Niklas Altermark. Releasedatum den 28 oktober. Textcitat nedan har jag tagit mig friheten att hämta från Verbal förlag:


"”Äntligen!” utropade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll våren 2017. Nya siffror bekräftade att antalet sjukskrivna hade vänt nedåt, en trend som inleddes bara veckor efter att regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att minska sjuktalet. I Strandhälls värld var detta ett tecken på att den svenska befolkningen nu var friskare.

Samtidigt, i en annan del av verkligheten, börjar sjuka dela sina erfarenheter från det friskare Sverige, i facebookgrupper och på bloggar. Människor som fått ersättning under flera år för kroniska sjukdomar får plötsligt avslag. Många beskriver hur de blir tvungna att låna pengar eller sälja sina tillhörigheter. Det friskare Sverige verkar inte må riktigt bra.

Avslagsmaskinen är en unik granskning av hur det gick till när svenska folket plötsligt blev friskare över en natt. Vad händer med de som drabbas av Försäkringskassans hårdare bedömningar? Och vad händer med demokratin när sjukförsäkringspolitiken kan läggas om utan tydliga beslut eller lagändringar?

Niklas Altermark är fil.dr verksam vid Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, där han forskar om funktionshinders- och välfärdspolitik. Boken bygger på hundratals berättelser från människor som blivit av med sin sjukförsäkring samt intervjuer med handläggare och centrala beslutsfattare på Försäkringskassan."


Tips!:

Min bok går att förbeställa. Det är tre års forskning om sjukförsäkringen summerad. Jag vill ha hjälp att sprida detta,...

Publicerat av Niklas Altermark Tisdag 22 september 2020

"Flickan från Terra" av Cornelia Johansson

Flickan från Terra av Cornelia Johansson. ISBN: 9789188861399 (häftad). Fafner förlag (mer information finns på bokförlaget här). Recensionsexemplar.


Rymdarkeologen Priya med team hittar vid en utgrävning koordinaterna till människans urhemsplanet Terra, Priya kan därmed bli den första människa som besöker planeten efter sanslösa 50000 år. Men allt går inte såsom det är tänkt, och på planeten upptäcks något helt oväntat, en helt mänsklig flicka.

Debutroman och science fiction - alltid spännande att ta itu med. Såhär tyckte jag, fördelat på plus och minus, börjar med plus.

Plus: Till grunden en lätt humoristisk och tempofylld händelseutveckling med färgstarka karaktärer, spännande mysterier och stor dramatik. Författaren har absolut en helt egen stil. Upplever att det lagts ned generöst med tid för en god research, bitvis blir det riktigt avancerat (kanske lite väl kompakt). Den värld som byggts upp med unionsplaneter (ett slags makro-EU), och allt vad det innebär, var riktigt påhittigt konstruerat. Vill förstås helst nämna det där med hur utvecklingen lett fram till att jobb försvunnit, något som orsakat enorma klasskillnader. Minoriteten har lagt beslag på resurserna och majoriteten är arbetslösa fattiga. Hur har man sen kommit tillrätta med detta tillstånd på de planeter som tillhör Unionen tror ni? Och varför tycker jag så mycket om fantastik? Fantastiken ger perspektiv, passerar hinder, tar bort sånt som begränsar, sitter inte fast i gamla invanda tankemönster, inger kanske t.o.m. framtidshopp. Att våga drömma om en bättre värld. Att få tänka lite bredare än vår snäva verklighet. Vill inte avslöja för mycket, men jag gillar unionsplaneternas taktik! Unionen tycks ha kommit tillrätta med nya problem genom nya lösningar istället för gamla lösningar som både är illa fungerande och kräver ohållbara lögner. Tänk om förändringsviljan var större även i verkligheten, det går ju liksom inte att skjuta allt på framtiden eller "backa bandet", för ingenting är eller kommer någonsin att bli som förut. Nu blev det förstås en utvikning, men för mig betyder romaner som leder till utvik ett klart plus.❤

Minus: Det är något med språket som stör, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Texten ingav mig ett visst motstånd, vilket kan ha berott på flera saker: Dess kompakthet, något för långa kapitel, för stort person-/varelse-galleri, för många och detaljerat invecklade varelsebeskrivningar (eller vad man nu skall kalla det), att jag personligen inte alltid föredrar den här typen av science fiction som kallas "rymdopera", att jag kanske skulle ha uppskattat den här romanen bättre som yngre (skulle satsa på att den här boken funkar bäst för en ålder som ligger på 13+). Hursomhelst fanns det alltså till viss del sådant som gjorde att läsflytet inte blev det bästa och att intresset inte riktigt hölls uppe rakt igenom, kände mig inte helt engagerad av handlingen, vilket säkert kan bero på sådant jag nämnt ovan.

Sammanfattningsvis ett läsvärt rafflande science fiction-äventyr som är ganska spännande, småroligt och ibland även tänkvärt. Dessutom ett oerhört snyggt bokomslag måste jag tillägga! Var dock i mitt tycke ganska krävande att läsa, mycket p.g.a. den kompakta texten, det stora och varierade persongalleriet, alla ovanliga namn, arter och särdrag. Men som sagt, både plus och minus.

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 3/5


måndag 21 september 2020

"Genom dina ögon" av Peter Høeg

Genom dina ögon av Peter Høeg. Förlag: Norstedts. Översättare: Ninni Holmqvist. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789113096889

Tre barn i början av 60-talet, Peter, Lisa och Simon, inser att de kan ta sig in i varandras drömmar och påverka verkligheten, ändra på händelser i det förflutna och framtiden. En oerhörd makt.

I vuxen ålder: Simon försöker begå självmord och får på sjukhuset besök av barndomskamraten Peter. I Peters sökande efter någon behandling som kan hjälpa vännen träffar han Lisa som nu är professor i neurologi på en klinik där de använder en ovanlig form av hjärnskanning. Metoden utforskar människors olika trauman via återupplevda minnen, tankar, och genom att dela varandras medvetande. Lisa själv har inga minnen av barndomen, p.g.a. en trafikolycka, så hon minns varken Peter eller Simon. De tre vännernas möte leder till en återupplevd barndom där de individuella medvetandena går in i varandra, vad var det som hände egentligen?

Det här var första gången jag läste något av författaren, och det blir heller inte den sista. Både Fröken Smillas känsla för snö (1994) och Effekten av Susan (2015) kommer att stå på tur.

Kombinationen av vetenskap kring medvetande och tankar om tid i en spännande futuristisk berättelse är något som fascinerar mig. Peter Høegs fantasifulla historia Genom dina ögon är inget undantag, tvärtom. Det är en oerhört skickligt skriven roman med intressanta välutvecklade karaktärer, mystik, psykologiskt djup, miljöbeskrivningar som känns äkta och påtagliga. En läsupplevelse som säkert kan få oss att inse hur ovanligt det ärliga och sanna mötet mellan människor egentligen är. För samtidigt, de minnen människor bär med sig genom livet, är de alltid helt sanna eller är de delvis konstruerade? Hur skulle det vara om vi blev påtagligt medvetna om livets mörka sidor som en del människor faktiskt bär på? Vill vi ens veta? Och om vi nu inte vill veta, innebär det då inte att vi vänder dessa människor ryggen och låter det onda växa i det fördolda i en otäck slags acceptans? Just de där allra hemskaste barndomstraumana, så fjärran från min föreställningsförmåga, får också ta plats i denna roman. Tyckte det nästan blev outhärdligt för mycket mörker och ondska, men kanske förekommer sånt i verkligheten mer än jag vill inse? Om vi har ett gemensamt medvetande eller om vi påverkar varandras medvetande mer än vi tror, om vi skulle kunna leva oss in i en annan människas trauman och minnen på det sättet för att verkligen förstå, visst är det tänkvärt?

Genom dina ögon är svår att genrebestämma, jag plockar in "samtida" (man får en intresseväckande insyn i dansk historia) som etikett, men skulle även kunna matcha med drama och science fiction. Och ja, ni som följt min blogg vet ju hur hängiven jag är science fiction-genren. Däri finns säkert också en anledning till varför jag gillar detta så skarpt! Med tanke på den oerhört snabba utvecklingen av AI känns romanens futuristiska touch nästan obehagligt (eller behagligt?) nära framtid.

Vill lämna med något annat i samband med mitt tyck och tänk kring denna roman, skickar er därför tillbaka i tiden till dessa rader.

Betyg: 4/5


lördag 19 september 2020

Boknytt för språkpoliser!



Piratförlaget ger ut många spännande böcker. Nu senast med Handbok för språkpoliser av författaren Sara Lövestam. Något man som bokblogg vill uppmärksamma.

Reagerade på en språklig sak i veckan, det var ett nyhetsprogram på SVT. Ni vet, längst ned vänster i bild brukar rubriker i text dyka upp emellanåt (så nej, jag menar inte text-tv-textningen). Hursomhelst, vid det här tillfället stod det: "Biden dansa vi vill se, eller?". Det syftades till presidentvalet i USA och ett lösryckt klipp ur ett sammanhang, där Biden tydligen höll takten till någon slags musik. Tala som Yoda vi börjat göra, eller? Anastrof (omvänd ordföljd) kallas det visst. Jag bara undrar? Och det där "eller?" som slutfråga, hör det verkligen till ett korrekt nyhetsprogram? Är det inte något som hör till ett talat vardagsspråk, eller varför inte bloggarspråk, som jag tycker kan få vara lite mer vardagligt pratigt. Men korrekta nyhetsprogram på SVT?


Veckans mening: Inget uppmuntrande, endast urblåst hjärna


 

"Här finns inte en skit som kan få för sig att försöka muntra upp henne, bara hösten som blåser ur hjärnan."


Disa är på dåligt humör och höstblåsten gör inte saken bättre i Ek av Frida Andersson Johansson. Meningen citeras från nämnda roman (Vasas historia vävs in i ett fiktivt sällsamt mysterium), sidan 61, kapitel 14. (Bokförlag: Modernista. Utgivningsdag var den 14 juli 2020.)


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Deltagande meningar kan du denna gång finna här



torsdag 17 september 2020

"Rötmånad" av Johanna Glembo

Rötmånad av Johanna Glembo. Läste boken som bibliotekslån (häftad).


"När de infekterade tar över världen finns bara en sak att göra. Spring för livet. 
Rötmånad handlar om besluten som fattas när mänsklighetens värsta mardröm besannas och om människorna som befinner sig mitt i förödelsen. Kan en människa göra skillnad? Går det att undkomma sitt öde? 
Ulrika är en helt vanlig bibliotekarie. Hemma finns hennes tre tonårsbarn och en make med egna planer. Drömmen om en ny tillvaro är det enda som håller henne uppe, men förändringen kommer fortare och mer kraftfullt än hon någonsin kunnat ana. 
Vad skulle du vara beredd att göra för dina barn? Vem är du när katastrofen kommer?"

Det här var helt enkelt inte min typ av bok, därför hade jag problem att avgöra vilket betyget skulle vara. Garderade med en tvåa, även om jag själv inte tyckte romanen var okej har den ju i varje fall vunnit en tävling och därmed ansetts kvalitativt bra i jämförelse med annat. Så vad vet jag?

Har läst andra böcker som haft mer eller mindre zombieliknande inslag, böcker som jag uppskattat då de både varit välskrivna och haft en engagerande handling som betytt något, inte bara en massa ruschig flykt och meningslöst övervåld. I jämförelse med dessa så står sig Rötmånad slätt. Rekommenderar Lars Wilderängs Stjärntrilogi; Stjärnklart, Stjärnfall, Stjärndamm (säkert för hundrade gången, men det som är bra håller för att nämna många gånger), Flickan med gåvorna av M.R. Carey, Stockholmspesten av Sofia Albertsson (hoppas verkligen att få läsa mer av Albertsson!), Blå gryning och Röd skymning av E.P. Uggla, Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist, och sist men inte minst Legend av Richard Matheson. Om ni har såna böcker att jämföra med blir Rötmånad bara ett rejält platt fall... i min mening.

Ogillade allt våld och slafsigt splatter, avskydde de kvinnliga karaktärernas fallenhet för herrar begivna på allehanda övergrepp och med andra psykopatiska beteenden (att tjejerna finner sig i att bli illa behandlade och ändå håller fast vid att vilja ha kvar relationen gör mig riktigt illamående, fullkomligt avskyr det!). Vidare... ogillade att man inte visste vems de olika "jag"-perspektiven var (dessa tycks skifta för kapitlen, skumläste mycket så kan faktiskt inte helt avgöra om man borde ha fattat). Kunde inte finna någon mening, inget som engagerade, bara våldsam action. Kändes tomt och känslolöst. Så är det. Men visst! Jag läste igenom den vinnande romanen, även om det blev en del slarvläsning på transportsträckorna. Och inledningsvis var boken ganska bra (om man bortser från Ulrika och hennes supiga gubbe med förmodligen svårt skadade hjärnceller), finns ju en del paralleller till ett visst epidemiskt sjukdomsutbrott vi har i färskt minne, men det höll inte så länge, tyvärr.

I vanlig ordning ska ni ta lätt på mina (brutalt ärliga) ord, bilda en egen uppfattning, kanske just du finner ett större värde av något slag i att läsa Rötmånad, i motsats till mig. Det där vad man tycker om böcker kan ju skifta som natt och dag, det är helt och hållet som det ska vara, en del av tjusningen med att läsa böcker är alla skiftande åsikter de kan ge upphov till. Så testa läs, gör det!☺

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 2/5


måndag 14 september 2020

Dagens bokpost: Baklängesbibeln

 

Baklängesbibeln
KG Johansson (text) & Jan Ferm (bild)


Jo, jag visste ju att den var på gång. Baklängesbibeln. Men blev väldigt glatt överraskad då den idag dök upp i postlådan. Något spektakulärt väntar nu... eller, ja, har faktiskt inte kunnat hejda mig, har redan börjat läsa. Tycks vara en bok jag fastnar i, texter skrivna av KG Johansson brukar ha den effekten.


Beskrivning (hämtad från förlaget Ekström & Garay):


"Baklängesbibeln är inte på något sätt satanistisk. Däremot är den ofta satirisk och kanske någon gång hädisk. Några av Bibelns mest kända historier berättas med omvända förtecken, med Uppenbarelseboken först och Moseböckerna sist: Kan människan skapa Gud? Kunde Jesus bli cirkusartist? Vad låg bakom Kains brott?"





ISBN: 9789189217652

Releasedatum och första recensionsdatum: 2020-09-28


Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!


söndag 13 september 2020

Veckans mening: Klassificering av zombier


"I hennes värld var det tillräckligt svårt med zombier, utan att behöva klassificera dem efter intelligens också."


Svårt att leva i en omgivning fylld av zombier, på många sätt. Detta kan även bibliotekarien Ulrika i Rötmånad av Johanna Glembo intyga.


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Deltagande meningar kan du denna gång finna här



lördag 12 september 2020

"Gravplaneten" av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson)

Gravplaneten av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson). Förlag: Rabén & Sjögren. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789129719901


"Alices och Elias nya hem, rymdskeppet Stillheten, har kraschat på Umbezra, det gamla Imperiets gravplanet. Där vandrar bara de döda. Det är i alla fall vad Stillhetens besättning tror, tills de får in en nödsignal från Alices och Elias mamma. Det verkar som om hon också befinner sig där. För att hitta henne beger sig besättningen ner i de uråldriga gravkamrarna. Där väntar både fiender och fasansfulla upptäckter ...

Gravplaneten är den tredje delen i sci-fi-serien Imperiets arvingar. Ett rymdepos som rymmer både färgsprakande underverk och dunkla mysterier, fartfyllda äventyr och skrämmande möten med det okända. Berättelsen om Alices och Elias resa genom rymden är kort och gott storslagen.

Kapitlen är korta och lättlästa med mycket dialog, och boken är fylld av häftiga fyrfärgsillustrationer."


Science fiction-serien Imperiets arvingar (en bokserie för läsålder 9-12 år) påbörjades i Bortförda följde upp med Järnrosen och nu blev det dags för tredje delen Gravplaneten.

Vi får fortsätta följa syskonen Alice och Elias äventyr, denna gång nere i imperiets gravkammare, katakomberna på den mystiska gravplaneten Umbezra. Dessutom ges en inblick i imperiets historia och den kejserliga familjen Soverra, främst Raqqas Soverra som en gång förenade imperiet.

Alice och Elias närmsta vänner i sällskapet omfattar nu även Chelie, den räddade kraoflickan som man får lära känna bättre i denna uppföljare. Via kapitel från hennes perspektiv får vi veta en del om Chelies historia, hur den påverkat hennes liv och den hon är. Viktiga sidokaraktärer är, liksom i Järnrosen, antagonisten Karnidda Sach Mordhana, den grymma skurken i dramat. Men får syskonen träffa sin tidigare tillfångatagna mamma? Går sökandet vidare? Ja, det får ni läsa boken för att ta reda på. Själv ser jag fram emot den spännande fortsättningen i Minnesskrinet som kommer våren 2021!

Text och illustrationer smälter ihop till en fantastisk fin helhet i denna bokserie, som bara blir bättre och bättre. Främre och bakre pärm har illustrerade persongalleri, kort beskrivande presentationer, citat och en utvikbar karta över katakombernas labyrintliknande mystiska värld. Gravplaneten får självklart högsta toppbetyget från mig. Här finns fartfylld verklighetsflykt, laddad spänning, mystik, fantasi, värme och hjärta på ett sätt som jag bara helt enkelt älskar! Starka läsupplevelser kräver starka ord. Så är det.

Det här är oerhört lättlästa böcker där ruskig spänning och stark dramatik kombineras med en vänlig touch som får dig att må bra, och jag hoppas verkligen att den kommer att nå många unga läsare. Och sätt inte stopp vid 12 år, även åldrar därutöver kan med all säkerhet uppskatta denna fina sf-bokserie. Följ med på äventyret du också!💗

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 5/5


fredag 11 september 2020

"Mitt hat får ni inte" av Antoine Leiris

Mitt hat får ni inte av Antoine Leiris. Översättare: Thomas Andersson. Förlag: Bokförlaget Atlantis. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). Finns som pocket på bokus.


"En kväll förra vintern var Antoine Leiris ensam hemma med sin son medan hans hustru Hélène var på konsert med några vänner. Plötsligt fick han ett sms med frågan om allt var OK? När han satte på tv:n fick han se de pågående terrorattentaten i Paris och försökte ringa Hélène. Hon svarade inte. Den kvällen mördades Hélène, tillsammans med 88 andra människor, på konsertlokalen Bataclan i Paris. Tre dagar senare skrev Antoine ett öppet brev till sin frus mördare på Facebook. Han vägrade låta sig skrämmas eller låta hans sjutton månaders sons liv begränsas av terroristernas handling. I hela sitt liv kommer denna lilla pojke att göra er förnär eftersom han är lycklig och fri, skrev han. Denna bok är Antoine Leiris hjärtslitande, modiga och trots allt hoppfulla berättelse om att livet måste fortsätta."


Dagens datum, den 11 september, kommer alltid att vara inetsat i våra minnen som dagen för "nine-eleven", terroristattackerna i USA genomförda av islamistiska terroristorganisationen al-Qaida 2001. Alla oskyldiga dödsoffer och deras anhöriga vid den här typen av attentat får aldrig någonsin falla i glömska.

Enda sättet att helt förstå hur livet blir för de efterlevande efter vansinnesdåden är att ta del av deras berättelser.

I Mitt hat får ni inte berättar Antoine Leiris hur det var att förlora sin hustru Hélène under terrordåden i Paris, november 2015. En grupp islamistiska terrorister mördade då totalt 129 människor, en av de 89 personerna som mördades i konsertlokalen Bataclan var Hélène. Antoine Leiris blev plötsligt ensam med deras sjutton månader gamla son, och sina tankar, som blev till ord, ord som skrevs in som ett öppet brev på Facebook och sen kom med i denna hans debutbok, en bok ni helt enkelt måste läsa!

Oerhört gripande skildring; oförställt, personligt och starkt. Det är en kort bok, med mycket luft mellan rader och kapitel, vilket passar så oerhört bra här, för både det klokt eftertänksamma i texten och all den starka medkänsla man upplever måste få utrymme. Så blir man även tvungen att klarna ögonen ibland, då det blir svårt att läsa för att tårkanalerna fyller dem konstant. Man blir oerhört starkt berörd av denna sorgliga historia ur verkliga livet.
"Mitt hat får ni inte" - det finns så mycket värde i de orden. Hat i retur leder bara till ökad schism, ökat framkallande av motsättningar, samt en förlamande rädsla som begränsar människors frihet... är det sånt dessa attentatsmän vill framkalla, så borde de inte få vad de vill ha. Och nej, att inte kunna förlåta är inte detsamma som hat. Extremister sprider och hetsar till hat, att försvara friheten och demokratin är dess motsats.

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 5/5


söndag 6 september 2020

"Profetians Tid" av John Fredrik Hansson

Profetians tid av J.F Hansson. Förlag: Kräm Kommunikation. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (pocket). ISBN: 9789198314533


"Spänn fast och förbered er på ett storslaget äventyr i högt tempo! 
Världen är i kaos efter attentatet i Malmö. Lina Hultberg har utsetts som ansvarig för den kommande utredningen och hon befarar det värsta när det gäller Marcus och Maria. Snart befinner hon sig i ett inferno av händelser där fienden hela tiden tycks byta skepnad.
Kommissarie Bartoli i Rom utreder två mord med ockult bakgrund. När fallet tar oanade vägar hinner det förflutna ikapp honom och en gammal utredning blir återigen aktuell.
Carl-Henric von Wolterup kommer över en gammal bibel som ser ut att kunna leda honom till hemligheten. Ska han lyckas knäcka koden så att den uråldriga profetian om Verkställaren slår in? Har man tolkat profetian rätt? Vad är egentligen sanningen?

Profetians Tid är den sista delen i Blodsbandskrönikan. Författaren har hämtat inspiration från historiska och nutida verkliga händelser som vävts samman till en spännande berättelse i högt tempo."


Sista delen i thrillertrilogin Blodsbandskrönikan rundar av på ett stilfullt sätt med full fart och spänning från början till slut. En hel del som tidigare nämnts i mina recensioner för första delen Osynlig makt och andra delen Symbolens skugga gäller även för Profetians tid. Denna trilogi tycker jag bör läsas i sin helhet för rätt behållning.

Förutom att boken kanske hade mått bra av att kortas ner en aning, så tappade jag aldrig intresset. Hade precis innan avslutat en roman som till viss del handlade om samma verkliga händelser, organisationer och spekulationer som i Profetians tid. Ett lustigt sammanträffande som bidrog till att jag redan hade kollat upp vissa bakgrundsfakta innan (t.ex. om Saudiaffären, Propaganda Due, Operation Stay-behind, m.m.). För visst är det så! Man blir nyfiken på själva verklighetsbakgrunden till fiktionens påhitt. Helt uppenbart bärs hela trilogin upp med god research i botten, många spännande historiska skeenden (som går långt tillbaka i tiden!) smygs in i handlingens helhet på ett riktigt listigt sätt. I Profetians tid knyts sen allt ihop snyggt och elegant, med liv och lust, ur olika tidsperspektiv. Mycket underhållande! Det blir så tydligt ibland att författaren låter sig ryckas med av sin egen entusiasm, och då blir jag faktiskt lite full i skratt. Klar fördel när man märker att en författare haft roligt i sitt skrivande, trots att det med all säkerhet ligger ett oerhört påfrestande och tidskrävande arbete bakom en roman som denna.

Karaktärerna som vi lärt känna sedan tidigare böcker får vi följa även här. Med våra sympatier och antipatier. Kommissarie Bartoli med samarbetande kollegor i Rom gav också historien en skjuts. Miljöbeskrivningarna kändes mycket skickligare framställda i den här romanen än de tidigare, en klar förbättring som förhöjde läsupplevelsen ytterligare.

Så i sin helhet ett riktigt bra avslut på en thrillertrilogi jag varmt kan rekommendera, till såväl historiskt intresserade som läsare av spänningsromaner i allmänhet. Sen vill jag även nämna detta: Är man det minsta samhällsintresserad kan man nog inte ha missat att vi lever i en tid då konspirationsteorier sprids som aldrig förr (såklart ny teknologi är en stor del i det, liksom att många söker förutsägelser om framtiden på alla upptänkliga sätt). Kan väl vara en bra idé att fundera lite extra kring vilka problem det kan föra med sig om alltfler börjar tro på en världsomspännande sammansvärjning, en osynlig makt som styr allt som sker i alla möjliga och omöjliga sorters sammanhang. Varför inte väcka intresset för att problematisera konspirationsteorier via en spännande, symbolfylld och fantasieggande romanserie som Blodsbandskrönikan?

Tidigare blogginlägg om boken finns här och här.

Betyg: 4/5


En smakebit på søndag: Gravplaneten

Denna söndag är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag här. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar smakbit ur nyligen utlästa Gravplaneten av Oskar Källner och Karl Johnsson. Sidan 166-167:

 

  "Då hörs ett ljudligt krafsande från trappan.
   ”Spindeln kommer!” halvt viskar, halvt skriker Alice.
   Alla tre duckar bakom en tjock pelare. Alice pressar sig hårt mot den fuktiga stenen och försöker lugna sitt rusande hjärta.
   De hör hur spindeln rumsterar en bit bort i grottan. Elias sticker fram huvudet för att kika. Alice hinner inte stoppa honom. Men snabbt drar han tillbaka huvudet igen, och krafsandet fortsätter utan uppehåll.
   ”Den har en krao”, viskar Elias så lågt att Alice knappt kan uppfatta orden.
   Sedan blir det tyst, förutom ett sniffande ljud. Har spindeln känt lukten av dem? Den kommer närmare, snabba, rasslande steg rör sig över stengolvet.
   Så hör de sniffandet på andra sidan pelaren. En förvriden hand med rakbladsvassa, långa fingrar sträcks runt den, mot deras gömställe. Den stannar, bara en decimeter ovanför Alices huvud, och skrapar med fingerspetsarna mot stenen."



lördag 5 september 2020

Veckans mening: Gravplaneten


"Hon borde förstås bli ännu räddare över att inte heller Syndra har kontroll över situationen. Istället känns det skönt att slippa vara ensam med sin fruktan. Den är något de delar. Något de bär tillsammans."


Jo. Det där blev flera meningar. Ändå. Tycker det är så fint och sant. Inget blir bättre av att bära sin fruktan ensam. Och oftast delas den ju med många fler än bara en. Oavsett situation. Gravplaneten av Oskar Källner och Karl Johnsson... kan inget annat säga än att jag bara fullkomligt älskar den!

Snart är även den här tredje delen i science fiction-serien Imperiets arvingar utläst och smakbit kommer i morgon. Nu ska jag försöka låtsas fram en bättre fantasivärld där jag sitter ute på ett café i Italien med en cappuccino och mys med ungdomligt rymdepos. Hejsan, det där förstnämnda var ingen lätt uppgift.😉


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Deltagande meningar kan du denna gång finna här



onsdag 2 september 2020

Dagens bokpost: Gravplaneten

Imperiets arvingar 3: Gravplaneten
Oskar Källner
Illustratör: Karl Johnsson


Oj vilken trevlig överraskning! 

Så glad över att få fortsätta läsa och bokblogga om denna otroligt fina science fiction-serie för rekommenderad läsålder 9-12 år.

Den sätter jag såklart igång med direkt. 😊

Mer information om Gravplaneten (hämtad från förlaget Rabén & Sjögren):

"Nu kommer tredje delen i Imperiets arvingar, Oskar Källners och Karl Johnssons episka science fiction-berättelse för mellanstadiebarnen. Ett rymdepos som rymmer både färgsprakande underverk och dunkla mysterier, fartfyllda äventyr och skrämmande möten med det okända.

I den nya boken har Alice och Elias och deras vänner på rymdskeppet Stillheten kraschat på Umbezra, det gamla Imperiets gravplanet. Där vandrar bara de döda. Påstås det. Men så får de in en nödsignal från mamma. Det verkar som om hon också befinner sig där. För att hitta henne beger sig besättningen ner i de uråldriga gravkamrarna. Där väntar både fiender och fasansfulla upptäckter ...

– Ibland kallar jag Gravplaneten för kosmisk skräck för kids, säger Oskar Källner. Visserligen är den full av äventyr, märkliga platser och läskiga monster, men ambitionen har även varit att skapa en berättelse om att ställas inför något oändligt mycket större än sig själv. Att inte ge upp trots mörkret. Att sluta sig samman och kämpa, och att se, att det alltid finns hopp.

– När jag jobbade med bilderna till Gravplaneten ville jag att de skulle vara både kusliga och mystiska, men samtidigt inte förlora den känsla av under som ska genomsyra Imperiets Arvingar, berättar Karl Johnsson. Det är dunkelt och rostigt, men samtidigt färgsprakande och vackert. Den här boken är betydligt mer skrämmande än de två första och jag tror barnen kommer att gilla att vi tagit ut svängarna och inte hållit tillbaka. Jag har till exempel fått designa ett rymdmonster som nog är det läskigaste monster jag någonsin tecknat.

De två första böckerna i serien Imperiets arvingar utkom i våras. Mottagandet har varit mycket positivt och bokrättigheterna är sålda till Norge, Danmark och Finland.

Imperiets arvingar släpps nu även som ljudböcker inlästa av Katharina Cohen. Bortförda släpps den 28 augusti, Järnrosen den 4 september och Gravplaneten den 11 september."


Tusen tack för rec.ex. Rabén & Sjögren / Oskar Källner!

animated-star-image-0130