Möt fröken Gostock vid frukostbordet eller få en känsla av drömsk häpnad över skönhetens mirakel

 

"Hon drack inte te eller kaffe som sedvanliga kvinnor - utan gav sig på ungefär ett halvt kilo biff som hon åt drypande av senap och sköljde ner med stora klunkar hembryggt öl."

Läser novellen Nötsänkan i Kusliga historier av Charlotte Riddell, och hittar fröken Gostock som i farten anmärker att det aldrig kommer att bli karl av berättelsens berättare då han ratar "fin gammal engelsk kost". Själv föredrar jag kaffe och en näve knaperstekt bacon till lördagsbrunch, med smarta hunden vid min sida såklart. Utmärkt haram-mums med fint haram-sällskap. Mer sånt haram åt svenska folket, tack!😋😘

Äsch, tar en till ur samma bok, en mening som jag gärna läste en andra gång för att den påminner om samma känsla man får under mornarna då dimman lättar - fast under en annan årstid, andra blommor, andra färger, fast som sagt; med samma känsla:

"Det var ett sagoljus och en sagoscen, och det skulle knappast ha förvånat mig att se fantastiska älvor träda fram ur fingerborgsblommorna eller gömslen i trädkronorna för att dansa på det smaragdgröna gräset."

Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.

Favoritförfattare

Dags för Helgfrågan i Mias bokhörna:

"Vilken författare skulle du säga är din favorit och varför?"

Jules Verne såklart! Läst allt jag kommit över och aldrig blivit besviken på något av Jules Verne. Spännande science fiction, vetenskaplig finess, sällsamma äventyr, massor av upptäckarglädje och fantasi. Barnsligt förtjust i den sortens böcker, och barnasinnet har jag fått för mig är giltigt att bevara i en vrå av ens medvetande hela livet. Skulle så gärna vilja samla på mig alla böcker som finns av Jules Verne, om det var möjligt.

Böcker att läsa i höst?

Samhällets fiende, Rickard Carlsson och Lennart Matikainen

Skymningsstad, Katerina Janouch

Solaris, Stanislaw Lem

 

Noveller, Shirley Jackson

Beowulf

Krigarhjärta, Lars Wilderäng

Sånger vid en vägkorsning, Patrik Centerwall

Skrapenatta, Lars Mytting

Höst- och vintertankar

Dags för Helgfrågan i Mias bokhörna:

"Nu kommer en lång höst och en ännu längre vinter? Vad är dina tankar?"

Tänker väl att det bara är att ta det som det kommer, och göra det bästa av situationen. Kommer med all säkerhet att läsa fler böcker och blogga mer än jag gjort denna sommar, då utevistelse prioriterats framför sådant. Varje årstid har väl för övrigt sin egna charm, och när den ena sjunger på sista versen tycker jag det finns en liten längtan efter nästa. Man kan väl sen ha en förhoppning om att vintern blir mild och med inte alltför mycket snö. Men, som sagt, man får på bästa sätt försöka inrätta sig efter det som inte går att påverka, och ställa in fokus på sådant som däremot går att försöka påverka. Japp, det är tanken.

Bäst: Lång väg hem

Dags för Helgfrågan i Mias bokhörna:

"Vad är det bästa du läst i sommar?"

Det behöver jag inte ens fundera över, bäst var Lång väg hem : Mina 25 år i sekten av Mariette Lindstein, författare till romanserien om Dimön. Men Lång väg hem är alltså hennes egna personliga skildring av hur hon som ung drogs in i scientologikyrkan och därefter i 25 års tid tog sig igenom alla nivåer i hierarkin där. Mycket intressant och gripande läsning, rekommenderar den till precis alla.

Senaste gängsnacket?: Cheesecake och broschyrer fixar allt

via GIPHY

Varje torsdag (v. 27-33) kommer helgfrågan sommaredition med samma fråga i Mias bokhörna:

"Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj"

En god cheesecake går ju att tipsa om, inte för att den fixar allt, man behöver nog komplettera med en guidande broschyr för att uppnå det målet, men ändå.

Körsbärscheesecake

175 g digestivekex (ungefär 12 kex)

100 g smör (rumstemp)

400 g färskost

1 dl florsocker (funkar även med annan valfri sötning)

1 tsk vaniljsocker eller vaniljessens

1 tsk pressad citron

3 dl vispgrädde

1 brk (284 g) St. Dalfour Svarta Körsbär

Mosa ihop söndersmulade kex med smör, tryck ner i form med avtagbar kant. Vispa färskost, sötning, vanilj och citron. Vispa grädden och blanda med oströra. Lägg i form och släta till ytan. Kyl över natten och bred sen marmeladen ovanpå.

Efter att ha ätit cheesecake är det förstås viktigt att röra på sig. En dans kanske?:

Region Skåne skär ner på vårdpersonal men har råd att köpa en gran 🌲för 7,9 miljoner kr. Nu har vi förstått vad den ska användas till! pic.twitter.com/RpqKJ1uREG

— Nils Littorin (@Nils_Littorin) August 5, 2024

(7,9 miljoner kronor betalade region Skåne för den lilla granen för övrigt)

Det är för lustigt, första gången jag såg textutdrag ur gängsnacks-broschyren, utan att veta vad den kom ifrån, så tänkte jag direkt att det var någon som lagt ner ett jättejobb för att åstadkomma satir... men det var ju inte satir, det var på riktigt. Hoppsan.

Tack socialdemokraterna, ni är aight pic.twitter.com/78ivy2cytI

— Alfred Backa (@Alfredbacka) August 15, 2024

Slarv

 

"Han var klar med sina förfäders gud och mer intresserad av möjligheten att kanske kunna ladda upp sig själv i en dator innan han dog."

Lite sen med bloggandet denna helg, men här kommer en mening ur Slarv av KG Johansson.

I den vevan kan det passa bra med följande citat:

"Vi studerar inte bara det förflutna: vi ärver det, och arv för inte bara med sig äganderätt utan också förvaltarskapets skyldigheter. Saker som man kämpat för och dött för får inte slösas bort i förbigående. Ty det är andras egendom, som ännu inte är födda."

Sir Roger Scruton

Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.

Läs en klassisk äventyrsroman eller en somrig barn- och ungdomsbok

Varje torsdag (v. 27-33) kommer helgfrågan sommaredition med samma fråga i Mias bokhörna:

"Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj"

Tips såväl till er som till mig själv (som inte läst just dessa titlar) på klassiska äventyrsromaner: Den hemlighetsfulla ön, Jules Vernes eller Alexandre Dumas De tre musketörerna.

Tips på barn- och ungdomsböcker som verkar sådär klassiskt ljuvt somriga: Sommar på Ekeby eller Vårvind, båda av Margit Geijer.

Benke vikarierar som skollärare

 

"Det var ju mycket regnbågar och transtrams, gender och vita förtryckande män."

Stackars skolelever som tvångsmatas med märkliga ideologier nuförtiden. Nåja, det blev alltså en till mening att hämta ur Hålet av KG Johansson.

Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.

Dagens bokpost: Slarv

Slarv

KG Johansson

Beskrivning Vibery press:

"De Fyras gäng kallades de på gymnasiet – slarvige Alex, moderliga Lisa, osäkre Khaan och kvicke Jonte. De hann inte ens lära känna varandra innan Tony dök upp. Tony var en rikemansson, stockholmsk och självsäker bland norrlänningarna. Han hade alltid pengar och bjöd generöst på allt möjligt. Alex och Khaan var osäkra inför hans frikostiga sätt medan Jonte och särskilt Lisa ville lita mer på killen.

Saker hände. När de tog studenten var Lisas livsglädje redan krossad. Alex och Jonte ville gå vidare, trots att de fortfarande led av allt som hade hänt. Khaan klarade sig längst men råkade kanske värst ut av alla. Och det märkliga var att Tony aldrig tycktes förstå vad de menade, de få gånger de konfronterade honom: ”Oj förlåt”, sa han. Och liknande fraser.

Två decennier efter studenten bjuds de fyra in till en jubileumsfest. De tvekar men tackar till slut ja, säkra på att Tony inte ska våga visa sig. Men de har fel."

Tack för recensionsexemplar!

Mystik i Vacationland

Varje torsdag (v. 27-33) kommer helgfrågan sommaredition med samma fråga i Mias bokhörna:

"Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj"

Rönngrenarna dignar tunga av rönnbär... men än är det inte dags att tänka på en tuff vinter, än stannar vi i sommaredition.

Fastnade för en tv-serie (kriminaldrama) på Viaplay: Haven (2010). Handlar om en FBI-agent som får ett uppdrag i Haven, Maine. Mystiska saker sker i staden, det ena leder till det andra och FBI-agenten blir kvar på fler utredningar. Visserligen bara sett tre av de 13 första avsnitten i säsong 1, men kommer såklart fortsätta. Varje avsnitt är på lagom 40 minuter. Havsnära handling passar bra sommartid.

Och lämpligt nog kom tv-serien i rätt tid för en kommande inläggsserie här på bloggen om delstaterna i USA. Först ut är alltså Maine, en av nordoststaterna. Mer om det sen.

Vill ni hellre lyssna på något så kan jag rekommendera följande:

Bergskedjor av tänder

"Utan att släppa blicken från mig öppnade han munnen, som visade upp bergskedjor av tänder, och gav ifrån sig ett konstigt ljud, som slutade med en uppåtriktad glidning, som en fråga."

Sådär ja, då var veckans mening på plats, igår hade jag ingen som helst lust att skriva blogg, men här är den nu, från Sirius (1944) av Olaf Stapledon. Och så blev det en passande bokbild som ovan också i samband med tandborstning av smarta hundens snygga garnityr igår. Beundrar den hundens perfekta bergskedjor av tänder något omåttligt.

Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.

Kontraster och världar som kolliderar

Varje torsdag (v. 27-33) kommer helgfrågan sommaredition med samma fråga i Mias bokhörna:

"Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj"

Något annat skoj:

Vila i stunden då dagen gryr och morgondimman lättar.

Gå ut på en långsam promenad i ett stilla mjukt sommarregn. Fånga doften av högsommargrönska.

En kväll när solen går ner och dagen lagts till ro, låt blicken förloras i horisonten, över en äng, ett hav eller en sjö. Låt minnet vandra bakåt mot en annan tid som möjligen var mer begriplig, stanna vid det minnet en stund.

Sitt ner på en stubbe, en berghäll, en bänk, någonstans med blommor; ljung, lavendel, kungsmynta eller vad som helst. Följ en humlas tur från blomma till blomma, eller avvakta ögonblicket efter att en fjäril slagit sig ner och just öppnat sina vingar.

Tycker man sen att det kanske ändå är nödvändigt att komma tillbaka till ett här och nu med en hård duns, så kan man ju alltid starta en ny blogg.😁

För kännedom:

Kommer fortsättningsvis att styra in den här bloggen på skönlitteratur, möjligen även utvalda biografier som inte är alltför knutna till den nutida omvärldssituationen/samhällsutvecklingen. Allt det andra finns fr.o.m. juni månad på Fyra årstider, såklart kommer det även där att dyka upp prat om böcker, fast inte skönlitteratur. För hur mycket man än hellre vill drömma sig bort tillbaka till en annan tid med fagra sommarminnen eller via klassiska romaner skrivna för länge sedan, så finns där en nutida komplicerad omvärld som man vill försöka förstå...

...trots allt.

Blir den verklighet vi ser omkring oss helt förbjuden att skriva/prata om (det kan ju faktiskt ske!), så kan jag lättare slå igen den nya bloggens vingar, utan att det behöver beröra min kära bokblogg. Så är det tänkt.

Snålt folk enligt en slaktare

"När människor som har råd att leva som kungar aldrig har en ryggbiff innanför sin dörr, då är det illa."

Charlotte Riddell (1832-1906)
Elliott & Fry photograph,
by courtesy of Jennifer Carnell,
Public domain, via Wikimedia Commons

Nu var det ju nämnt att det inte skulle bli någon brittsommar för mig, men så tycks det bli ändå. Meningen ovan hämtas från Charlotte Riddells Kusliga historier, novellen heter Valnötshuset, och vi befinner oss i London.

Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.

Helgfrågan sommaredition: Läs, titta och lyssna

Varje torsdag (v. 27-33) kommer helgfrågan sommaredition med samma fråga i Mias bokhörna:

"Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj"

Då börjar jag att tipsa om boken 50 historier om USA - Från Maine till Hawaii av Anders Johnson.

Kan även tipsa om två amerikanska tv-serier på History Channel och History Channel 2 (mina två absoluta favoritkanaler): The Secret of Skinwalker Ranch och UFO Hunters.

I båda serierna är det team som undersöker anomalier och oidentifierade fenomen. Teammedlemmarna är djupt engagerade i utredningarna, de reagerar, bidrar och interagerar (t.ex. så är det underhållande med UFO Hunters Bill Birnes som tror på det mesta och Kevin Cook som misstror det mesta), och jag blir lika uppslukat engagerad själv i allt det gåtfulla.

Hur kom den där boken med i det hela då? Jo, när det gäller Skinwalker Ranch måste jag slå upp och läsa om delstaten där denna plats finns, d.v.s. Utah. När det gäller UFO-jägarna så kommer många delstater med i fokus i de olika avsnitten, och med det följer vetgirigheten i ett bredare perspektiv.

Har lånat boken på biblioteket, men känner att man egentligen vill äga den och ha den stående i bokhyllan, för att just slå upp och läsa om det som lockar att veta mer om, finns många delstater i USA som jag inte har så jättebra koll på.

Vill ni hellre lyssna på något (finns möjlighet till textning för den som behöver det) så kan jag rekommendera Sommar med Stefan Torssell (som bl.a. är författare till boken M/S Estonia : svenska statens haveri). Mycket intressant prat, avbrotten med musik kan man ju hoppa över om man vill:

"Lädertratten", Arthur Conan Doyle

Lädertratten, Arthur Conan Doyle. Översättare: A. Henriksson. Hastur Förlag. Antal sidor: 28. Utgivningsdatum: 2024-06-18. Originaltitel: The Leather Funnel (1902).

Rec.ex.

 

"”Var allt en fantasi, eller stod den för något som hade inträffat i världshistoriens mörka, grymma dagar? Jag stödde mitt bultande huvud i mina darrande händer. Och då, plötsligt, kändes det som om hjärtat stod still i mitt bröst, och jag kunde inte ens skrika, så stor var min skräck. Något närmade sig genom rummets mörker. Det är skräck efter skräck som bryter ner en människas ande. Jag kunde inte tänka, jag kunde inte be; jag kunde endast sitta som en frusen bildstod och stirra på den mörka figuren som skred genom det stora rummet.”

Lädertratten (1902) är en klassisk skräckberättelse av Arthur Conan Doyle (1859–1930), författaren till historierna om mästerdetektiven Sherlock Holmes. Denna utgåva av Lädertratten är tryckt i 400 handnumrerade exemplar."

Det här var en för mig tidigare okänd novell av Arthur Conan Doyle. Den bjuder på underhållande fantasifulla beskrivningar och kuslig mystik, där ett antikt föremål står i fokus och avslöjar en mörk händelse ur det förflutna.

Att ACD hade en faiblesse för det översinnliga går även igen i denna lilla historia där det fasansfulla spelas upp genom drömmen som påverkas av ett föremåls inneboende energier. En spännande och kuslig skräcknovell i all sin enkelhet som jag upplevde mycket läsvärd. Rekommenderas!

Även: Veckans mening

"Gästerna", KG Johansson

Gästerna, KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 203. Utgivningsdatum: 2024-04-12. 

Rec.ex.

 

"Den största dagen i människans historia har kommit. För första gången har vi fått besök från en annan värld. Gästerna kommer i hundratals enorma rymdskepp. De talar alla mänskliga språk, och de berättar att de är här för att hjälpa oss lösa våra problem. De är sympatiska och attraktiva – och de är nästan identiskt lika oss själva. Det är bara en enda liten detalj som gör vissa människor tveksamma …"

Hur skulle det vara att få "gäster" från en annan planet? Våldgäster med onda avsikter, eller en mer fredlig sort som t.o.m. kanske vill oss märkliga människor väl, utan bestämd baktanke? Naturligtvis ett vanligt scenario som vi antagligen aldrig får nog av?

YA science fiction skall detta vara. Den inledande händelseutvecklingen är vacker och gåtfull på ett suggererande sätt. Berättarperspektivet växlar mellan huvudkaraktärerna och kapitlen är bekvämt korta och händelserika. Man kommer fort in i storyn som till att börja med upplevs fängslande, ryktesspridningen angående "gästerna" tar fart och den godtrogna stämningen torde väl rimligtvis vackla mer än den gör. Dock kommer redan tidigt några varningstecken om att det unga paret i handlingens centrum (som vi antas känna sympati och samförstånd med) konsumerar sina nyheter från CNN, BBC, Aftonbladet, DN och SVT... något som får mig att redan där ana vart det hela kommer att bära hän, såsom vår nutid är beskaffad. Och ja, tyvärr får jag rätt, med besked. Antagligen är historiens utformning tänkt att tillfredsställa woke-ungdomar och tillrättavisa de som ännu inte rättat in sig i ledet. Otroligt tröttsamt moraliserande som börjar kännas både uttjatat och desperat, man slipper det inte ens i fiktionen. Hur kan hudfärg vara så himla viktigt för det vänsterliberala kulturetablissemanget? Varför är rasens betydelse så viktig för woke-frälsta? "Svarta" är alltid de goda och intelligenta, de "vita" är alltid problemet, de onda, rasistiska, främlingsfientliga och korkade (särskilt medelålders män på landsbygden). Varför vill man försöka banka in dessa narrativ ständigt och jämt genom alltmer billig genomskinlig retorik? Tror inte ens lättpåverkad ungdom går på det längre. Som exempel kan man ju nämna vad Tobias Hübinette (docent i interkulturell pedagogik och som ung aktiv i radikala yttervänstern AFA) skrev 1996: "Enligt min uppfattning är alla vita människor, oavsett kön och samhällsklass per definition rasister i egenskap av socialiserade kulturbärare" och "Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande". Är det verkligen den sortens fördomsfulla och våldsamma tänkande kulturfolk som en del författare vill tvinga in oss i? Ibland undrar jag verkligen!

Nåja, framtiden då historien utspelar sig är inte alltför avlägsen, ca 2030 (det där året WEF har så många obehagliga "utopi"-tankar om). Beskrivning bakåt mot händelser i vår tid och därefter bakas in, serveras snyggt och låter oss på så vis förstå tidpunkten.

Johansson är en utmärkt sf-författare, inget tu tal om saken, men den här gången tyckte i varje fall jag att det blev väl mycket insinuerande och övertydligt agiterande, en slags fiktiv propaganda för att passa in i en politisk föreställningsvärld. Blev faktiskt ganska besviken. För detta är inte särskilt smart, bara dumt.

Den här "recensionen" var svår att skriva. Men ger inte avkall på min ärlighet och min egen upplevelse av det jag läser. Kan inte be om ursäkt för det.

Luktpreferenser och synvillor

 

"Det var ett egendomligt sovrum, med höga väggar av bruna volymer, men det kunde knappast finnas någon angenämare möblering för en bokmal som jag, och det finns ingen lukt så behaglig för mina näsborrar som den där svaga, subtila osen som kommer från en uråldrig bok."

Nåja, visst finns det väl angenämare dofter än uråldriga böcker? Meningen kommer från en novell av Arthur Conan Doyle som heter Lädertratten (The Leather Funnel). Recension kommer "snart", går lite trögt nu att skriva recension, stötte på en YA-roman som blev svårrecenserad nämligen. Hade tänkt att skriva in en mening från skottens skräckberättelse förra lördagen, men så lossnade en kabel inuti min laptop och så blev man utan internet och dator där några dagar (hittade en fantastiskt duktig reparatör!), så det bidde liksom ingen Veckans mening då av den anledningen, därför kommer den nu istället. Även om jag inte gjort mig beroende av internet på samma sätt som andra så är det faktiskt rätt skönt emellanåt att vara helt utan.

Doyle var intresserad av spiritism och skrev även böcker (som hamnade i det ockulta facket) om det. Läste om hans The Coming of the Fairies från 1922 och om de fejkade Cottingley Fairies-fotografierna. Mycket märklig historia. Hur kunde han tro så blint på något sådant?

Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.

Dagens bokpost: Sirius

 

Sirius

Olaf Stapledon

Jämte fredagens Epoch Times (numera ett av veckans höjdpunkter) fanns det ännu ett glädjeämne denna morgon i postlådan, ett paket innehållande bok, en klassiker.❤

Beskrivning hämtad från TiraTiger Förlag:

"Engelsmannen Olaf Stapledon (1886 – 1950) är mest känd för sina romaner Last and First Men (De sista och de första människorna) och Star Maker (Stjärnskaparen) men skrev flera romaner till. De mest omtalade av dessa är Odd John – om en pojke som föds med övernaturliga krafter, vilket gör att han inte bryr sig om mänskliga konventioner – och Sirius, här för första gången i svensk översättning.

Sirius berättar om hur forskaren Thomas Trelone med hormoner och kirurgiska experiment skapar en ”superhund”, som behärskar mänskligt språk och mänskligt tänkande. Sirius kommer under hela sitt liv att slitas mellan sina instinkter som hund och sitt mänskliga intellekt, och drabbas dessutom av förföljelse från människor som anser den talande hunden vara en styggelse. Boken är en stillsamt ömsint saga om problemen med att vara annorlunda och till slut ta ställning för vem man innerst inne är, och samtidigt en studie i människors rädsla för det okända."

Stjärnskaparen läste jag med stor behållning, så denna kommer jag verkligen se fram emot att läsa. Översättaren (KG Johansson) utlovar att Sirius snart kommer att följas av "Konstige John" Odd John, något som skall vara mer "jordnära" än Stjärnskaparen. Så spännande!

Tusen tack för recensionsexemplar!

American Car Show eller amerikansk film?

Varje torsdag (v. 27-33) kommer helgfrågan sommaredition med samma fråga i Mias bokhörna:

"Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj"

På lördag kan man här vid Norrtäljes stadspark besöka bilutställningen American Car Show som arrangeras sommartid sedan många år tillbaka (startade 1977). Om man är intresserad av gamla amerikanska bilar, vill säga.

Själv skulle jag hellre välja att se filmen Gaslight från 1944. Det är i år på så vis 80 år sedan det var filmpremiär av den amerikanska versionen med Ingrid Bergman i rollen som Paula. Finns en tidigare brittisk version också (det är den jag sett), men har för övrigt på bred front låtit brittsommar ersättas med en mer amerikaniserad sort, vilket känts mer lämpligt i år.

Gamla filmer är somrigt, tycker jag, särskilt thrillers.

"Gaslighting" har dessutom blivit ett nyord på senare tid, efter just denna gamla film. Ordets betydelse har jag redan ordat om här på bloggen, men det tål förstås att repeteras.

Det handlar alltså om att, såsom Paula i filmen, bli manipulerad till att tvivla över sig själv och sin verklighetsuppfattning. Paulas äldre make Gregory (spelad av Charles Boyer) gaslightar sin unga hustru. Ett av knepen är att låta gasljusen slockna när Gregory påstår att ingen annan än Paula är hemma. Den alltmer förtvivlade kvinnan förlorar sin tillit och tryggheten som tidigare funnits i en välkänd tillvaro i hemmet. Med ondskefull känslokyla använder Gregory lögner kamouflerade bakom en spelad omtanke.

Kommer Paula att lyckas se igenom lögnernas ondska?

Titta på filmen så får ni veta!

Tänker såhär om manipulation, snedvridna bedrägligheter, solipsism och subjektivitet: Hellre kritiskt jaga efter sanningen än att underkasta sig mind control i en värld av smoke and mirrors. Om jag ser en spade och de som bestämmer säger att det ibland inte alls behöver vara en spade utan en kratta, varför ska jag då tro på något sådant bara för att det är så man uppmanas att tro, just i vår tid? Eller som ovan i bildtexten till en artikel i senaste Epoch Times kulturbilaga, där det står att läsa om just denna film Gaslight: "Vad finns det att tro på om vi inte ens har samförstånd om vad vi ser?"

Och, om vi kollektivt levt länge med ett helt batteri av lögner om sådant som inte för ögat är synligt men som vi hållit för att ha varit sant, om lögnerna håller på att avslöjas, kanske "Gregory" (vilka man nu än menar äger den rollen av maktposition; public service, Bonnierkoncernen, WEF, "globalisterna"... whatever) då börjar bete sig desperat och irrationellt? Och kanske kan det vara en del av förklaringen till mycket av det som nu sker, med lägre trösklar för införande av ökad kontroll och mer censur, inför rädslan att förlora styrningen av en idédriven verklighetsuppfattning? Totalitärt tänkande är väl knappast en bra väg mot ökat samförstånd i en demokrati? Bara en tanke bland många andra som ligger och skräpar på mitt huvudkontor. Klart en åttioårig gammal välgjord film kan väcka tankar (kanske snart betecknat krimtänk?).

Mat med sommarkänsla

Varje torsdag (v. 27-33) kommer helgfrågan sommaredition med samma fråga i Mias bokhörna:

"Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj"

Ok, då tar vi en dagsfärsk fundering jag haft kring: Mat som ger sommarkänsla. Vilket såklart kan vara ganska individuellt. Bortsett kokt färskpotatis med matjessill, gräslöksgräddfil och därefter jordgubbar (absolut inte kriminella!) och gammaldags vaniljgräddglass. Jag menar, om man skall vara lite mer osvensk, då skulle något riktigt somrigt kunna vara italienskt, med solmogna tomater, kryddig olivolja, färsk basilika och vitlök, nygräddad pizza med lufttorkad skinka. Sen sån där god gelato, och äkta cappuccino. Solnedgång, glittrigt vatten, ljum kväll, stillhet. Sommar kan verkligen vara magisk. Inte fel att tillåtas drömma sig bort emellanåt.