måndag 29 december 2014

Några utvalda nyord 2014




Till att börja med ett citat apropå årets nyord "Yoloa":

"I en värld utan framtid är varje avsked mellan vänner en död. I en värld utan framtid är varje ensamhet slutgiltig. I en värld utan framtid är varje skratt det sista skrattet. I en värld utan framtid är allting bortom nuet ingenting och människorna klamrar sig fast vid nuet som vid ett klipputsprång." 
Ur "Einsteins drömmar" av Alan Lightman

Utvalda listade nyord 2014:

Blåbrun (politiskt samarbete)

En (alternativform för "man")

Fotobomba (sabotera när någon fotograferar)

Klickfiske (länkar som skall locka till klick på nätet)

Kringis (anställningsförmån då anställd får hjälp med saker "runt omkring")

Krislåda (samlade saker som behövs vid krissituation)

Köttnorm (ökad köttkonsumtion - norm för att äta mycket kött)

Mobilzombie (mobiltelefonförsjunkenhet)

Plastbanta (minska plastanvändandet)

Ryggprotest (visa missnöje med den som talar genom att vända ryggen åt)

Rödgrönrosa (politiskt samarbete)

Sekelsiffror (två siffror som anger födelsesekel före personnummer)

Selfiepinne (armförlängande stativ för självporträtt med mobiltelefonkamera)

Spoilervarning (varning om alltför avslöjande beskrivning av handling bok/film)

Usie (självporträtt med kändis)

Yoloa (You Only Live Once - leva som om varje ögonblick vore det sista)


Källa: Språkrådet. Se hela listan och mer ingående vad orden betyder här.



söndag 28 december 2014

"Stenträdet" av Stefan Einhorn

Stenträdet
Stefan Einhorn
Blev efter att ha läst "Stenträdet" av Stefan Einhorn ännu mer intresserad av att läsa "Den sjunde dagen" (2003) vilken den här romanen skall vara en helt fristående fortsättning på, samt förstås "Änglarnas svar" (2011) där också en koppling till denna skall finnas.

Handlingen i den här spänningsromanen är ren fiktion och som sådan mycket fantasifull. Men så är det då de där små kornen av verklighet som gör det så där särdeles spännande. Funderade över tidigare böcker av Dan Brown och kände att detta var något i samma stil, men oerhört mycket bättre! Skulle gott och väl ha kunnat strunta i Browns böcker (om de flesta inte redan var lästa) och kan numera konstatera att det absolut finns bättre böcker att läsa av den här typen. Men kanske var Da Vinci-koden och de andra bra som föregångare till något bättre därefter av andra författare? Allting kan ju förstås utvecklas till något bättre (eller tvärtom - tycket är ju väldigt olika, vilket vi säkert alla är väl medvetna om).

Trots att detta är en sorts thriller finns Stefan Einhorns alldeles egna personliga prägel med även i den här fiktiva romanen. På så vis blir det en riktig fullträff och själv ger jag den en allra bästa läsrekommendation. Roligt om den här sortens omväxlande genre kan locka en bredare läsekrets till böckerna av denne författare, föreläsare, professor och läkare. För klokskapen lyser igenom oavsett genre kan jag lova.

Kom att tänka på något jag tidigare läst kring livets träd i samband med Teresa av Avila. (Det måste ha varit en stor bedrift av kvinnor att ta plats inom den kyrkliga offentligheten under medeltiden, för lika lätt som det tycktes att på den tiden bli helgonförklarad verkar det även varit att kvinnorna blev dömda för kätteri och brända på bål som häxor.)
Kollade upp det hela och mycket riktigt nämndes livets träd i samband med att hon på sin tid framhöll att människan genom användandet av egenskaper som ödmjukhet, värdighet och integritet kunde nå en inre kraft/djupare källa. Dessa egenskaper skall alltså finnas beskrivna även i "Livets träd" (från kabbalistisk tradition inom judendomen). Inspirationen från "Zohar", den judiska text där livets träd nämns, menade man att hon fått från sin farfar som konverterat från judendomen. Texten skrevs av mystiker som haft en vision av bl.a sju himmelska nivåer. Spännande i sammanhanget är ju de österländska traditionerna där kroppens sju (chakran) nivåer beskrivs.

"Stenträdet" skall enligt bokens efterord vara en fortsättning av "Den sjunde dagen". Och det var alltså på så vis man fick lust att läsa den boken också...

Läs mer om böckerna av Stefan Einhorn här.

Betyg:
* * * * *

torsdag 25 december 2014

"Livets aviga och räta" av Kate Jacobs

Livets aviga och räta
Kate Jacobs
Handlingen utspelar sig i ett fashionabelt kvarter på Manhattan, närmare bestämt huvudsakligen garnaffären Walker & Dotter.

Den som uppskattar att läsa om det flotta livet i New York, design, mode och glamour, tror jag delvis kan finna större nöje att läsa denna roman än mig. Själv uppfattar jag den som en bagatell och det hade inte skadat om den varit något kortare.
Till dess fördel hör det mer väsentliga som rör gränsöverskridande vänskap och empati, liksom den oerhörda push man får att vilja ta upp den vilande sticksömmen - för visst får man en oerhörd lust att sticka, inget tu tal om den saken. På så vis kan den verkligen rekommenderas varmt!

Men nu är det ju inte direkt vidden av inspiration till handarbete en skönlitterär bok skall bedömas för, så "Livets aviga och räta - sticka och skvallra i New York" får bara ett ok som omdöme av mig.

Betyg:
* *

tisdag 16 december 2014

"4.50 från Paddington" av Agatha Christie

4.50 från Paddington
Agatha Christie
Den här gången var det för mig filmen "Murder she said" som kom först och boken sen. Filmen var från 1961 med Margaret Rutherford som Miss Marple och boken som den baserades på var förstås den brittiska deckaren från 1957 av Agatha Christie; "4.50 from Paddington".

Denna deckare har sedan -61 filmatiserats ytterligare ett par gånger. Rollen som Miss Marple innehades då 1987 av Joan Hickson och 2004 av Geraldine McEwan.

Tycker själv väldigt bra om filmen från 1961, men man skall inte tro att den överensstämmer särskilt väl med boken. En hel del är annorlunda. Detta skall nu handla om själva boken.


Handling:

Mrs McGillicuddy (en vän till Miss Marple) råkar under en tågresa bli vittne till ett mord som inträffar på ett tåg som befinner sig på ett parallellt spår till det som den äldre damen befinner sig på. Ingen vill när hon berättar om det inträffade tro på henne, då inget lik har påträffats, d.v.s. ingen utom Miss Marple tror henne. Den äldre damen med fallenhet för detektivarbete klurar ut hur hon skall gå till väga för att finna på sanningen bakom det som Mrs McGillicuddy berättat för henne. Det är inte hon själv som tar sig an uppgiften att ute på fält göra undersökningar, utan hon anlitar en yngre förmåga, den försigkomna Lucy Eyelesbarrow med skarpt intellekt. Men hon själv står förstås för tankearbetet.

Fältundersökningarna tycks leda till en punkt på kartan där herrgården Rutherford Hall ligger belägen. Byggnaden uppfördes på 1800-talet av den rike fabrikören Crackenthorpe och sonen till denne är nu den åldrade man som bor där tillsammans med sin vuxna dotter Emma. Lucy tar plats som hushållerska där för att fortsätta de inledande efterforskningarna kring det eventuella mordet samt under tiden i hemlighet rapportera till sin uppdragsgivare Miss Marple vad hon kan finna ut.

Jultid stundar och de övriga vuxna barnen (tre söner) till den gamle mannen väntas liksom ett barnbarn (till en annan dotter som är avliden) samt en svärson. Vi får då de anländer lära känna Cedric - den ogifte tavelmålaren som bor utomlands, Harold - gift affärsman boende i London, Alfred - familjens svarta får som sysslar med diverse skumraskaffärer, Bryan - svärsonen och den avlidna dottern Edits man samt far till barnbarnet; Alexander - som på sina julferier från skola också kommer till herrgården tillsammans med en klasskamrat.
Lucy finner sig tillrätta och lyckas mycket riktigt finna vad hon söker i hemlighet och Miss Marple finns med där i bakgrunden för att följa ledtrådar och ge direktiv.


Mer än så avslöjar jag inte om handlingen här, utan konstaterar bara att detta är ytterligare en genial och mysig deckare av Agatha Christie - väl värd att upptäcka eller återupptäcka.

Betyg:
* * * *

onsdag 10 december 2014

"Ringens gåta" av Elisabet Nemert

Ringens gåta
Elisabet Nemert
Ringens gåta av Elisabet Nemert utspelar sig under 1200-talet och är den historiska roman som blir den sjätte fristående delen i serien Släkten från Historiska Media.

I serien Släkten ingår sedan tidigare:

Del 1: Blandat blod / Katarina Mazetti
Del 2: Sigrids hemlighet / Karin Wahlberg
Del 3: Tempelbranden / Catharina Ingelman-Sundberg
Del 4: Helenas hämnd / Maria Gustavsdotter
Del 5: Drottningkronan / Ingrid Kampås

Den historiska romanserien planeras omfatta tiden från vikingatid och fram till vår tid. Vi får följa en släkts livsöden - fiktion blandas med historia och i denna sjätte del på ett i mitt tycke riktigt bra sätt. Nästa del i serien kommer att ges ut i september nästa år.

Blir alltid lika fascinerad av den där balansgången mellan fantasi och verklighet som dessa historiska romaner bjuder på. Nemert lyckas väldigt bra med den balansgången, liksom att fånga intresset för tiden och även de historiska personerna. Spännande att få lite mer begrepp om t.ex. Birger Jarl, för visst är det så att man kan inte låta bli att slå lite i historiska faktaböcker under tiden den här boken blir läst. Att det sen är författarens önskan att med sin berättelse lyfta fram människans inre godhet gör ju såklart inte saken sämre.

Tyckte verkligen om boken och rekommenderar den i synnerhet för alla som gillar historiska romaner, men jag tror även andra som är ovana att läsa den här typen av böcker skulle kunna uppskatta Ringens gåta.

Betyg: 4/5

onsdag 3 december 2014

"Min mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman

Min mormor hälsar och säger förlåt
Fredrik Backman
Detta väcker känslor, det gör det (för att använda historiens Britt-Maries knorr på slutet).

"Min mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman är en sådan berättelse som växer. Visst kan man ibland, i första halvan av boken, tycka att det mer är som en barn- och ungdomsroman, men sen får man på något vis överseende med detta.

Har väldigt dålig kännedom om bl.a. Harry Potter, Spindelmannen, X-men, nyare hemelektronik, och känner inte riktigt att jag hänger med där. Många är upprepningarna, många är uttrycken som jag själv tycker så illa om ("dum i huvudet", "mupp", "hatar", alla möjliga svordomar, o.s.v.), men man blir på något konstigt sätt överseende med detta också, på samma vis som man till sist accepterar alla fantasisagor som förekommer. Det fungerar att skumma igenom sagorna, men inte för hastigt, för de har faktiskt en mening för själva handlingen, som här är väldigt bra. Man får fler och fler pusselbitar som man försöker foga ihop vartefter bokens handling fortskrider och det blir ett riktigt fint pussel till sist, och man känner sig väldigt nöjd att man fortsatte lägga det tills det var färdigt. Så ge inte upp i första taget, ge den en chans, det visar sig verkligen vara värt det!

Och vad gäller det där man har dålig kännedom om (som nämndes ovan), vilket säkert alla unga idag begriper... ja, det får jag väl kolla upp på Wikipedia. Läser man boken förstår man vad jag menar, Wikipedia dyker ständigt upp i denna ungdomsroman. Hoppsan! Det var ju visst inte en sådan. ;-)

Det finns väldigt många bra på-pricken-beskrivningar för sådant som drabbar barn och unga. Det blir nästan kusligt exakt ibland. Även sen då när skolans auktoriteter med tvärsäkerhet påstår att barn som blir utsatta i skolan måste lära sig att gå undan för att inte provocera genom sin blotta närvaro - som om det vore den enklaste sak i världen att de skulle kunna göra sig osynliga, trots att de måste vara där. Det där har jag aldrig förstått (liksom så mycket annat...).

..."Pojken som hade gett henne blåtiran den gången hade också varit där med sina föräldrar. Rektorn hade vänt sig till Elsas pappa och sagt: "Ja, du vet, det är ju egentligen bara lite av ett typiskt pojkstreck det här..." Och sedan hade han fått ägna en ganska lång stund åt att försöka förklara för Elsas mormor vad ett "typiskt flickstreck" i så fall var för något, för det ville mormor himla gärna veta." 
Sid 76; "Min mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman

Mer om själva handlingen i boken kan man läsa här.

Betyg:
* * * *

måndag 1 december 2014

"GOD JUL: En berättelse" av Jonas Karlsson

"GOD JUL: En berättelse"
av Jonas Karlsson
Gillar verkligen den humor Jonas Karlsson förmedlar i den lilla lättlästa; "GOD JUL: En berättelse". Det är sällan man får skratta så man får tårar i ögonen, här fick man det. Visst är det sen olika vad vi uppfattar som sådant vi skrattar åt förstås, för mig var detta dock vansinnigt skojigt.

Allt handlar om elektriska adventsljusstakar på ett kommunalkontor: Idén, genomförandet, komplikationerna och konsekvenserna, då dessa ljusstakar skall placeras för att skapa orden "GOD JUL" i fönstren på byggnaden. Nu får jag inte detta att låta kul alls, men lovar att det blir det då Jonas Karlsson på sitt speciella vis berättar.

Har du jobbat på kontor (spelar ingen roll om det som här är på ett kommunhus eller om det rör sig om privat företag, ja, vilket sorts kontor som helst)? Har du börjat jobba på kontor som det första riktiga jobbet efter t.ex gymnasiet? Har du ibland funderat en aning över vissa av chefers och ledningsgruppers "mystiska" idéer och arbetsprojekt (oavsett yrke eller arbetsplats)? Ja, då tror jag den här berättelsen kan ge en extra dimension.

När man tar vanligt förekommande moderna klyschor, företeelser, jargong, olika personkaraktärer m.m, och förstärker dessa till ett överdrivet maximum, då blir det roligt.

Baksidestext:

"- Nu vet jag! Det ska stå GOD JUL på fasaden. Vi ska skriva GOD JUL med skenet från ljusstakarna.
Ingen sa någonting. Alla var bara så ställda inför den här ovanliga synen med Bror plötsligt så engagerad. Han drog till sig kollegieblocket där Ralph hade börjat skissa på fasaden. Han fyllde i rutorna så att de tillsammans bildade ordet GOD och under det JUL.
På kommunhuset där Frida jobbar lackar det mot jul. Trots hårda tider vill ledningen gärna överraska medborgarna med en lysande julhälsning, en som både sprider glädje och visar på laganda."

Hoppas nu på att denne skådespelare och dramatiker även får tid till att som författare skriva fler böcker framöver - ser fram emot det!

Som en perfekt julklapp till den som behöver muntras upp med en rolig bok, finns den att köpa på:

Adlibris Bokhandel
Bokus bokhandel
CD-ON

Betyg: 4/5


"Skymningssång i Kalahari - hur människan bytte tillvaro" av Lasse Berg

"Skymningssång i Kalahari
hur människan bytte tillvaro"
Lasse Berg 
Magnifikt och heltäckande!

Otroligt  intressant om människans väg genom tiden, allt sedan begynnelsen fram till nutid. Hur vi genom tiden anpassat oss till det det nuvarande sättet att leva, på gott och ont, hur normalt eller onormalt det än har blivit för oss. Från en tillvaro miljoner år tillbaka då människan levde som jämlik och fredlig samlare, folkförflyttningar, livsstilsförändringar genom att vi började bruka jorden, domesticerade djur, fram till skapandet av civilisation, städer, krig och ojämlikhet, exploatering, hur vi fick alltmer bråttom.

Lasse Berg har världen över samlat kunskap om varifrån människan kommer, hur vi en gång levde, genom sina resor till olika platser, urbefolkningar och möten med vetenskapsmän skapas en klarare bild som sätter in människan i ett större sammanhang med tidsperspektiv. Många aha-upplevelser garanteras, bitar faller på plats.

Frågor som besvaras är; vilket liv vi egentligen är gjorda för och hur vi borde leva för att känna oss tillfreds. Gillar verkligen tanken på att vi som människor (om vi nu inte skulle strida mot vår inre natur) egentligen skulle vara jämlika överlag. Själv tänker jag då lite på skoj att varken Feministiskt initiativ, Pensionärspartiet eller Rädda barnen skulle behövas längre - utan alla skulle vara lika mycket värda, ingen stå över den andra, ingens rättigheter skulle accepteras att bli kränkta. Krig och våld mot varandra skulle heller inte förekomma - tänk om vi kunde ta fasta på det! Glöm sen översittarchefen med misstänkt psykopatiska drag - chefer existerade inte bland våra förfäder för miljoner år sedan, är egentligen heller inte naturligt för oss idag.

Innerst inne är homo sapiens vänliga, goda, vi delar med oss till varandra, mår väl av att ta det lugnt, småprata, vara hjälpsamma, tycker om att samarbeta, känna solidaritet och empati, gillar att se andra glada. Homo sapiens mår som bäst av att vara snälla mot varandra. Ja! :)

En varning utfärdas angående avsnittet; "Hemma hos Hobbes" som handlar om folkmorden i Rwanda (utfört av kristna fundamentalister). Själv blir jag aldrig berörd av att läsa fiktion i skräckgenren, men då det som här handlar om verkligheten var detta avsnitt klart mardrömsframkallande och bör nog helst inte läsas (såsom jag tyvärr gjorde) innan man skall sova.

Slutligen: Missa inte den här boken, alla borde läsa den.

Själv skulle jag nu vilja läsa den första delen; "Gryning över Kalahari: hur människan blev människa" (2012) och den sista tredje delen; "Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet" (2014).

Betyg: 5/5


tisdag 25 november 2014

"De ensamma" av Håkan Nesser

De ensamma
Håkan Nesser
I den fjärde och näst sista i serien om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti, får vi möta ett antal personer från det att deras vägar möts i ungdomen. De tre akademikerparen sammanstrålar senare till en gemensam middag och dagen efter, under en planerad svamputflykt, förolyckas en av personerna. Olycksfall eller mord? Vid tiden för det inträffade avskrevs fallet som olycka, men när långt senare den tidigare förolyckade personens sambo omkommer på samma plats (en "ättestupa" i skogen) tas även den gamla utredningen upp på nytt.

Diverse tillbakablickar (som visar sig vara irrbloss) får breda ut sig ordentligt i den här romanen, som faktiskt liknar mer relationsroman än deckare. Det blir i det stora hela en ganska rörig och ytlig historia med ett sävligt tempo genom hela 583 sidor. Själv skulle jag nog givit upp, såvida nyfikenheten inte hade varit så stor angående vem/vilka som var mördare, om det nu överhuvudtaget fanns någon/några.

Hos mig gick detta inte hem. Om man plockat bort de överflödigt ingående relationsbeskrivningarna, villospåren samt de metafysiska resonemangen, hade nog den här kriminalromanen (som det ju faktiskt antas vara) bantats ner ordentligt.

Hur sympatisk Gunnar Barbarotti än kan tyckas vara, så blev man en aning besviken över denna näst sista roman i kvintetten. Tror därmed att kvarvarande andra och femte i serien får lämnas därhän.

Betyg:
*

lördag 22 november 2014

"Dödens mästarinna" av Ariana Franklin

Dödens mästarinna
Ariana Franklin
"Dödens mästarinna" av Ariana Franklin är något av en historisk kriminalroman/thriller (lite av en pusseldeckare skulle man kunna kalla det) som för mig förde tankarna till TV-serien "Bones". Så har man en känsla av att man skulle gilla den kombinationen kan säkert den här boken vara precis vad man söker.

I egen mening tyckte jag väl... sisådär, inte direkt min smak, lite väl makaber, men ok.

Vad som uppskattades var författarens kommentar i slutet som angav de anakronism som mer eller mindre förekommer. Sånt är hänsynsfullt att ta med anser jag. Inte för att det behöver vara så exakt noggrant, men ändå är det intressant att ta del av.

Tiden är 1170-talet och platsen är England. Huvudpersonen Adelia är en tuff dam vars karaktär jag verkligen gillade i den här boken. Det är alltså hon som är "dödens mästarinna", d.v.s. en medicinskt utbildad kvinna specialiserad på dödens vetenskap, att undersöka dödsorsaker genom obduktion och undersökning av skelett. Kung Henrik II gjorde också intryck med sin karaktär i boken - historien börjar och slutar med hans förehavanden och historien knyts ihop på ett bra sätt med detta.

Betyg:
* *

onsdag 19 november 2014

"Väckelse" av Stephen King


"That is not dead which can eternal lie; and yet stranger aeons even death may die."
- H.P. Lovecraft

Skall försöka knacka ner några ord om den sprillans nya romanen av Stephen King; "Väckelse", eller som originaltiteln "Revival" även kan syfta till; Återupplivande, återhämtning. Vill inte nämna så mycket av bokens handling, (det finns så gott om sådana beskrivningar ändå) utan bara ge ett sorts omdöme i helhet. Skrev lite angående boken under pågående läsning även här.

Väckelse
Stephen King
Detta är en både sorglig och mörk historia, visst finns där hoppfullhet emellanåt, men det blir mer som en dimmer som sakta skruvar upp ljuset för att sen "klick" bryta strömmen helt och det blir kolsvart.

Här handlar det verkligen om återupplivning (på flera vis) och i viss mån kan "Väckelse" innebära en viss återhämtning, för detta uppfattar åtminstone jag som en ganska klassisk King. Har ju själv haft en ganska rejäl paus från att läsa denna författares böcker från slutet av 80-talet tills i år. "The King of Horror" håller fortfarande måttet kan jag meddela, och speciellt i denna senaste känner man igen stilen väldigt mycket från långt tidigare böcker. Blev inte direkt överförtjust i romanen "Sömnlös", men här tycks det som man hittat hem igen, trevligt.

Det är sen inte för inte den här boken i början tillägnas en radda gamla hädangångna klassiska storheter inom skräckgenren. Detta tillför berättelsen en extra dimension och en ytterligare innebörd av begreppet återupplivande. Visst finns det igenkänning, både vad gäller H.P. Lovecraft (mycket Lovecraft) och Mary Shelley. Men trots detta har vi här helt klart en 100% King.

Den fanatiske pastorn Charles Jacobs elektriska experiment och försök med att nå universums dolda krafter får oanade följder, då han till sist genomför det slutgiltiga ultimata experimentet. Mer än så kommer jag inte att avslöja här.

Betyg:
* * * *


måndag 17 november 2014

"Sigrid - Sagan om Valhalla" av Johanne Hildebrandt


Baksidestext:

"Följ med till 900-talets sagotid då sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga strider utkämpas mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.
Hövdingadottern Sigrid är bortlovad till Erik, Svitjods kung, för att säkra den fred som slutits mellan götar och svear. Men före bröllopet gör Sigrid det otänkbara och nu riskerar hennes folk att gå under. Bara Freja kan rädda henne, men den främsta av gudinnor kräver ett brutalt offer för att ingripa.
Svend har fostrats av jomsvikingarna, Nordens mest mytomspunna kämpar. Efter en stor seger söker han upp den man som han fruktar och hatar mest, Harald Blåtand, för att bli erkänd som dennes son. Om Svend lyckas kan han nå sitt mål: att störta sin far och bli Danmarks kung."...

Sigrid, Sagan om Valhalla
Johanne Hildebrandt
Detta var inte en bok för mig, därmed inte sagt att den kan vara det för andra, för mycket gott har skrivits om Johanne Hildebrandts "Sigrid, Sagan om Valhalla". Sant är, som författaren påpekar i efterordet, att förväntningarna på en fortsättning (av tidigare böcker i serien) varit höga. Men misstänker att detta inte är hela sanningen till att denna inte riktigt på samma vis "gick hem" hos mig. Att man förändrar sitt tycke och smak kan säkert i detta vara en del av sanningen.

Storartad fantasyaction har detta kallats och författaren menas vara Sveriges fantasydrottning nummer ett. Så låt inte dessa ord jag nu skriver väga särskilt tungt, utan se det bara som ett högst personligt tyckande som inte hör till majoriteten.

Språket i denna historiska fantasy är grovt och rått. En ibland farsartad brutal humor samsas med ett övermått i blodigt våld (blodet stänker bokstavligt menat). Visst kan det accepteras i måttliga mängder, men här blir det bara för mycket. Det som däremot uppskattades var miljöbeskrivningarna och hur människorna beskrivs. Detta blåste liv i berättelsen. En annan bra sak var det intresse som väcks för den verkliga historiska tid denna fantasy väver in i sin handling.

"Sagan om Valhalla" kan i den här boken kännas lite förvirrande i sammanhanget. Vad har asatrons Valhall med Sigrid Storråda, Harald Blåtand, Erik Segersäll och Svend Tveskägg att göra? Fantasy?

Återigen slutligen: Låt inte dessa ord påverka huruvida boken skall läsas eller ej. Läs den, bilda egen uppfattning, och låt den inspirera till att ta reda på mer kring det som finns att tillgå av historia kring denna avlägsna period.

Alla har rätt till sin egen mening - och den behöver alls inte överensstämma med min! :)

Betyg:
*

fredag 14 november 2014

"Jag är Malala" av Malala Yousafzai (med Christina Lamb)

"Jag är Malala: flickan som stod upp
för rätten till utbildning och sköts av
talibanerna"
Malala Yousafzai
med Christina Lamb
Intressant, gripande, sorgligt och starkt. En fantastisk biografi av/om en fantastisk ung människa. Det är historien om ett lands destruktiva utveckling, men samtidigt historien om kärleken till ett hemland, dess natur och kultur. En berättelse om en ovanligt modig flicka (född 1997) och hennes uppväxt i ett Pakistan (Swatdalen), alltmer präglat av talibanernas inflytande.

Malala fann tidigt drivkraften att på samma vis som sin far tala för alla flickors rätt till utbildning i Pakistan. På grund av detta blev hon 2012 utsatt för mordförsök av talibantrogna, då hon blev svårt skjuten i huvudet på väg hem från skolan. Mirakulöst överlevde hon och blev med sin familj tvungen att bosätta sig i England.

I år mottog Malala Nobels fredspris, som delades med en indisk pristagare. Tillsammans erhöll de priset för sitt arbete mot förtryck av barn och unga, samt för rätten till utbildning för alla barn. Hon blev den yngsta som någonsin mottagit priset och var vid tillfället 17 år.

För varje såld bok skänker förlaget 5 kronor till The Malala fund (som bl.a skall öka chansen för flickors bättre förutsättningar och makt över sina egna liv). Kan verkligen rekommendera denna bok, så här dags t.ex. perfekt att köpa som julklapp. För den som hellre lånar - kolla bibliotekets hyllor för biografier. Man hoppas innerligt att många unga tjejer (och även killar, naturligtvis) världen över, som inte redan läst den, kommer att läsa den och blir engagerade i dessa viktiga frågor som tycks beröra så många i vissa länder. Intressant är det även för den som vill veta mer om Pakistan, landets historia, religion och de senaste årens dramatiska händelseutveckling där.

Det kan säkert uppfattas svårt med alla ord vi i texten inte känner igen, men en ordlista finns ju faktiskt längst bak i boken, liksom även en överskådlig lista över "viktiga händelser i Pakistan och Swat", som omfattar tiden från Pakistans grundande 1947 fram till 2013.

Man kan inte nog uppskatta det perspektiv sådana här historier ur verkliga livet kan ge oss. Biografier - med eller utan medförfattare - är i mitt tycke enormt värdefulla för ökad förståelse människor och länder emellan.

Betyg: 5/5

torsdag 13 november 2014

"Marias testamente" av Colm Tóibín

Marias testamente
Colm Tóibín


Kan inte skriva att jag har något att jämföra med, böcker av denna sort är inte något som för mig normalt blir lästa. Trots det, kan man kanske ana att "Marias testamente" av Colm Tóibín är något annorlunda mot de övriga. Ångrar inte att den blev läst. Alltför svårt blev det ändå att försöka skriva något om den.

Det här handlar om en kortroman på blott 127 sidor, tror därför att den går att rekommendera för de flesta som ganska enkel att läsa, för på något vis bör man nog inte missa den.

Eftersom det nu känns så ruskigt svårt att skriva ner något, får detta bli ett kortfattat blogginlägg, kompletterat med ett litet utdrag ur boken, hämtat från sidan 86:

"Medan tiden gick och vi stod där och väntade lade jag märke till att denna hunger spred sig som en smitta tills jag tror att den hade nått varenda person precis som när blod som pumpas från hjärtat obönhörligt letar sig fram till varenda del i kroppen.
När Pilatus kom ut igen lyssnade de men det han sade förändrade ingenting."

 Betyg:
* * *

onsdag 12 november 2014

"Tretton vid bordet" av Agatha Christie

Tretton vid bordet
Agatha Christie


Tretton vid bordet (originaltitel: Lord Edgware dies), publicerad första gången 1933.

"Rollbesättningen" är på ett ungefär denna:


~

Hercule Poirot - den berömda detektiven - såklart!

Kapten Arthur Hastings - Poirots medhjälpare

Kommissarie Japp - mordutredare

Jane Wilkinson (Lady Edgware) - hustru till Lord Edgware, önskar gifta sig med hertigen av Merton

Lord Edgware - offret som skulle skiljt sig från Jane (ovan)

Carlotta Adams - skådespelerska

Bryan Martin - skådespelare

Ellis - Jane Wilkinsons jungfru

Jenny Driver - vän till Carlotta

Geraldine ('Dina') Marsh - Lord Edgwares dotter

Ronald Marsh - Lord Edgwares brorson, arvtagare

Miss Carroll - Lord Edgwares sekreterare

Alton - betjänt hos Lord Edgware

Donald Ross - författare

Hertingen av Merton - önskar gifta sig med Jane Wilkinson

Ärkehertiginnan av Merton - Hertingen av Mertons mor

~

Tror jag fick med de väsentligaste där - mycket folk är det att hålla reda på i denna deckare. Numera, då man ser en inre bild av de tre första (+ Miss Lemon - som inte är med i denna) karaktärerna, så är det; David Suchet, Hugh Fraser, Philip Jackson (och Pauline Moran) man ser. Undrar hur det var första gången man läste dessa böcker - hur såg den inre bilden av dem ut då?

Handling: Platsen är London. Den självcentrerade och egenkära skådespelerskan Jane Wilkinson önskar få hjälp av Hercule Poirot för att få sin make att skriva på skilsmässopapper. Hon påtalar även vitt och brett om att vilja låta mörda sin make Lord Edgware. Jane vill gifta om sig med hertigen av Merton. Så då lorden återfinns mördad i sitt hem, misstänks såklart Jane. Men hon uppges för den kvällen ha alibi, då hon varit på en middag (med tretton vid bordet). Fler mord inträffar, skall här inte gå in på närmare om dessa, men de har naturligtvis med det första mordet att göra.

Till saken hör att 13 kring bordet skulle innebära att den första som lämnar bordet kommer att dö (även om det inte blir exakt så just här).

Det hela avslutas med en av Poirots genomgångar och föreläsning om hur morden gått till och vem som är den skyldiga, så som vi är vana vid.

Klurigt och spännande. Svårt att lägga ifrån sig boken innan man fått reda på hur det hela ligger till. Kan lugnt fortfarande konstatera att Agatha Christie är den genom tiderna absolut största deckardrottning som funnits, och som fortfarande regerar.

Betyg:
* * * *

Lord Edgware Dies
Agatha Christie


lördag 8 november 2014

"När skruven dras åt" av Henry James

När skruven dras åt
Henry James
Skräckgenren måste granskas noggrant, då den nu för mig åter tagit plats i bokhyllan.

"När skruven dras åt" av Henry James, kom ut år 1898 och skall vara en klassisk spökhistoria som inspirerat i både filmens och bokens fiktiva värld (visst, en del diviga författare påstår dock att "inspiration" endast är för amatörer, men jisses så många duktiga amatörer vi har i sådana fall!). Och såklart finns det då, av bara den anledningen, skäl att anse den här kortromanen läsvärd, att den inte bör missas?

Hoppade först över förordet, av den gotiska skräckforskaren Mattias Fyhr, men det lästes efteråt istället, vilket var tur, för där fick man lite mer förklaringar till denna snåriga historia och dess upphovsman.

Kände att en omläsning egentligen skulle vara på sin plats, men det är inget man lättvindigt har lust till. Varför då?

Det är ganska omständligt skrivet, metoden att bygga upp spänningen tycks delvis bestå i en fladdrig berättarstil. Men det är klart att det blir nervöst hysteriskt, för precis så upplevs ju också huvudpersonen, tillika berättelsens berättare till den inre berättelsen; den unga guvernanten.

Därmed kommer vi fram till själva handlingen:

Det är julafton, i ett gammalt hus har ett antal personer samlats framför brasan för att berätta kusliga historier för varandra (känns det igen?). En av dessa låter de andra förstå att han sitter inne med den allra ruskigaste. Den nedtecknade berättelsen har han fått sig tillsänd av den kvinna som själv upplevt det hela, en kvinna som varit död i 20 år och sidorna hon sände honom skickades iväg strax innan hon dog. Mannen berättar att hon (då tio år äldre än honom) var guvernant åt hans syster och när han kom hem från skolan en sommar var hon där. Händelsen, som hon senare nedtecknade och sände, skulle då ha inträffat långt innan han träffade henne den där sommaren.

Mannen låter de nedtecknade sidorna sändas efter, och för de församlade som stannat kvar till dess ankomst, återberättar han guvernantens historia.

Den unga överspända damen tar plats på ett ensligt gods utanför London för att där ta hand om en liten föräldralös flicka. Uppdragsgivaren finns på annan ort och har genom strikta restriktioner manat till att inte ta kontakt med honom, annat än i yttersta nödfall får man förmoda. I hushållet finns en husföreståndarinna som snabbt blir hennes förtrogna, samt tjänstefolk som tycks hamna i det fördolda i guvernantens nedtecknade berättelse. Genom en försändelse blir man varse att den lilla flickans äldre bror blivit relegerad från den internatskola han går i, och han beordrats att skickas hem. Brodern Miles kommer hem och uppfattas av flickans förvånade fröken lika välartad som sin syster Flora. Mystiska saker börjar dock ske. En man och senare även en kvinna, som båda inte hör dit, visar sig för guvernanten med ett hotfullt uttryck. Guvernanten blir allt mer överspänd, ja, vad det lider rentav hysterisk, inför detta. Hon får av husföreståndarinnan höra att hennes beskrivning av personerna hon sett, passar in på en man som varit uppdragsgivarens närmsta man och kvinnan den guvernant som haft tjänsten innan henne. Men båda finns inte längre kvar i livet...
På något vis uppfattar hon att barnen Flora och Miles hotas av dessa andeväsen och hon kämpar för att skydda dem allt vad hon förmår. Hur det hela ter sig och hur det sen går får ni ta reda på själva.

Det här är en roman med en handling som äger många bottnar och kräver att man läser mellan raderna. Det hela är gåtfullt och tvetydigt, förblir även så i vissa delar, man känner en viss kvarvarande förvirring på något vis, funderar vidare. Dessutom är den så skriven att man tvingas läsa långsamt, något som vi kanske i dag har lite svårt för att göra? Men dess volym på endast 152 sidor borde väl antagligen göra detta möjligt, även för den mest uppstressade nutidsmänniskan.

Den helt omedelbara film jag förknippar med detaljer ur den här boken är "The Others" med Nicole Kidman i huvudrollen, och vad gäller bok så känner man att det finns liknelser till den sortens skräck man finner i "Kvinnan i svart" av Susan Hill (med risk att verka tjatig om just den boken).

Vi får se om jag mäktar med en omläsning, vem vet, kanske blir det även redigering på det här inlägget i sådana fall.

Betyg:
* * *

torsdag 6 november 2014

"Stjärnklart" av Lars Wilderäng


Har just avslutat Lars Wilderängs "Stjärnklart"
(Förlag: Massolit), presenterad som första delen i en trilogi.

Tror inte direkt det kan vara fel att kalla detta för en sorts dystopisk science fiction-thriller. Och den är som sådan riktigt bra.

Om all elektronik slutar fungera, strömmen försvinner, ett evigt elavbrott, hur blir det då? En spännande och intressant fråga i vårt högteknologiska digitala samhälle, där människan fjärmat sig enormt från sådan kunskap som hörde till det naturligt självklara för vår grundläggande existens under 1800-talet.

Tänk er in i att allt plötsligt återgår till hur läget var då, lägg sen till en katastrofsituation där dammar brister, kärnkraftverk förvandlas till radioaktiva härdsmältor, o.s.v. Detta är, som man förstår, en riktigt mörk dystopi, men en väldigt intressant sådan. Den kommer liksom rätt i tiden, med den debatt som nu förs kring beredskap, försvar och samhällsskydd. Efter att ha läst den här boken får man ganska höga tankar om det militära (och väldigt låga om det polisiära).

Att undergångens scenario i huvudsak är förlagd inom landets gränser (företrädesvis Göteborg-, Bohuslän och Karlsborg, plus lite Stockholm) gör det såklart extra creepy. Det hela smyger sig inpå och det blir så där särdeles tänkvärt. Hur förberedda är vi om det som inte antas hända, trots allt gör det? Nu när vi så totalt släckt ner det analoga för det digitala, gjort oss så beroende av elektronik för fungerande infrastruktur som i sin tur upprätthåller, ja, nästan allt. Tänk bort elektricitet, transport (bl.a dagens motorfordon med all sin elektronik), alla upptänkliga moderna former av kommunikation (t.ex. fiberoptiken slutar fungera), kärnkraftverken havererar, sjukhusen upphör fungera, beställningar från/leveranser till livsmedelsaffärer (såsom de flesta nu är, d.v.s. utan lager) stoppas upp, vattnet slutar rinna i våra kranar.

Till vilken grad störningsfritt uppfattar vi att allting alltid skall fortsätta fungera? Är det klokt att göra sig totalt beroende av att allt fungerar, ge upp alla gamla metoder och all gammal kunskap? En sådan här bok tror jag kan få vem som helst att fundera över det moderna samhällets sårbarhet, hur vi successivt tillitsfullt lärt oss att leva nästan såsom i symbios med tekniken, och hur vi tar det så självklart att där alltid finns en ständig tillgång till elektricitet.

Detta är inte en vanlig undergångshistoria som handlar om en begränsad situation kring en katastrof och överlevnad (en gnutta kunskap om överlevnad får man på köpet, författaren tycks väl insatt). Katastrofen här är global och total, liksom det kaos den orsakar. Förutom det som sker inom landets gränser, får vi i första halvan av boken tillfälligt följa en FN-trupp i Afghanistan. Denna FN-trupp har koppling till kollegor i Sverige och däribland får vi främst följa en särskild militär frontfigur som blir viktig i denna berättelse. Den som finner intresse för det militära, med fokus på vapen och krig, finner nog delvis sitt lystmäte i denna roman. Just den biten blir dock för mig lite överkurs och seg med all sin tröttsamma detaljbeskrivning av utrustning m.m.

Vad som sen lämnar mer att önska, är väl lite mer nyanserade miljöbeskrivningar och även tydligare karaktärer, vilka här kan uppfattas något vaga. Det sista kan säkert bero på att persongalleriet är förhållandevis stort, det är många personer med olika människoöden vi får följa genom denna kaos-situation, men trots det är det förvånansvärt enkelt att hålla dem isär. Varje person får återkommande kapitel och personerna/kapitlen växlar (genom det att handlingen fortskrider), för att så småningom i delar stråla samman. Det är finurligt och bidrar helt klart till att vi här har ett utmärkt exempel på något man lärt sig kalla en riktig bladvändare. Tempot är rejält högt ganska så rakt igenom, och efter att halva boken blivit läst blir det bara ännu bättre (då man därefter slipper sådant som kan kännas ovidkommande för handlingen i stort).

Som slutkläm blir vi serverade en överraskande cliffhanger, som gör att man ofrånkomligt ser fram emot den fortsättning som lär vänta.

Författaren (som är medlem i Steg 3) driver även en blogg som handlar om finans, ekonomi, miljö och politik - Cornucopia? - Evig tillväxt i en ändlig värld. Detta fick mig att tänka på boken "Att svära i kyrkan - tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet", (red. Stellan Tengroth). Initiativet till den boken var ju taget inom just nätverket Steg 3, vilka de flesta av författarna där var medlemmar i. En bok man gärna önskade fick lite mer uppmärksamhet. Blev faktiskt tvungen att kolla om Lars Wilderäng var en av dessa 24 författare (det var ett tag sedan boken lästes), och så var det alltså mycket riktigt, detta under rubrik "Tillväxtrealism".

Betyg: 4/5


måndag 3 november 2014

"Farbrors dröm" av Fjodor Dostojevskij

Farbrors dröm
Fjodor Dostojevskji
Min alldeles omedelbara tanke när man kommit halvvägs in i denna bok, var att den säkert alldeles förträffligt skulle kunna omvandlas till en teaterpjäs. Mycket riktigt kunde man sen genom att ta del av efterordet, skrivet av Bengt Samuelson, få reda på att denna komiska historia faktisk har dramatiserats för scen flera gånger. Det handlar om en småstadsparodi, och det är så där riktigt bra!

Farbrors dröm av Fjodor Dostojevskij är en lustig liten historia i det mindre formatet (183 sidor).

Parodin var det första D. skrev efter sina fyra år på tukthus i Sibirien, och detta skedde under de sex kvarvarande åren av straffet, då han överfördes till militärtjänst i småstaden Semipalatinsk (nordöstra Kazachstan).

Har tidigare av D. läst; "Bröderna Karamazov", "Brott och straff", "Idioten" och "Ynglingen" (två karaktärer i Farbrors dröm; Marja Aleksandrovna och den åldrade fursten, lär återkomma i varierad gestaltning i bl.a. "Ynglingen"). Än finns alltså mycket spännande kvar att läsa för mig av denna författare, och det gör ju inte saken sämre att förlaget Bakhåll på senare tid givit ut nya versioner.

Handlingen är denna: Stor uppståndelse uppstår i den lilla titelfixerade småstaden Mordasov då den ålderstigne fursten gör entré. Rykten och skvaller sätter fart, den förestående katastrofen är i faggorna. I staden bor Marja Aleksandrovna med sin 23-åriga dotter Zinaida (Marja har tillfälligt förvisat sin make ut på landsbygden). Marja ser sin chans och räds inga knep för att få dottern gift med den gamle fursten, som långt ifrån är den skarpaste kniven i lådan. Med i bilden finns unge herr Mazgljakov, tidigare tänkbar make till dottern Zinaida. Om fursten verkligen är farbror till Mazgljakov verkar mer suspekt än riktigt, men det är så den yngre herren önskar titulera den gamla mannen för att inge sitt släktskap med densamme. Marja styr och ställer för att få sin vilja igenom, Mazgljakov förs bakom ljuset men blir sen varse att han narrats grundligt av den förslagna damen. I bakgrunden finns också läraren Vasia (som äger Zinaidas äkta känslor) i sin sjukbädd i fattigkvarteret. Allting ställer sig på sin spets för att sedan brisera. Slutet är lätt överraskande och på sätt och vis kan man trots allt finna att Marja Aleksandrovna får sin vilja igenom, fast på ett annat vis än först var tänkt.

Spännande och levandegörande gestaltning av huvudpersonerna. Fursten är helt obetalbar i sin förvirrade framtoning; enögd, benlös, med peruk, löskägg, puder, rougé, o.s.v. Fru Aleksandrovna med sin orubbligt starka vilja och skvallriga läggning. Dottern Zinaida i sin tillbakadragna medgörlighet efter försök till trots, sin högdragna framtoning, all sin tillbakahållna frustration. Den kuvade maken till Marja, där man inte kan tänka sig något mer som liknar en toffelhjälte. Exemplen är fler, men stannar där. Så för alla er som anser att Dostojevskijs böcker är "så tråkiga att klockorna stannar", då har ni inte läst Farbrors dröm. En fantastiskt skojig läsupplevelse som rekommenderas sådär alldeles extra!

Betyg: 5/5


"Sömnlös" av Stephen King

Sömnlös
Stephen King
Denna "skräckroman" tog osedvanligt lång tid att komma igenom, men nu är det gjort. Detta var inte i min smak. Visst, den första och en del av andra delen gick väl an, men sen blev det bara för underligt, t.o.m. för mig. Vad gäller underligheterna kan man inte låta bli att dra paralleller till den storsäljande boken "Den nionde insikten - The Celestine Prophecy" av James Redfield, som gavs ut året innan (1993) "Sömnlös" av Stephen King första gången publicerades (1994).

Här är det svårt att inte avslöja för mycket av bokens handling (utöver ovanstående) om man skulle ge sig på en beskrivning av den, redan baksidestexten riskerar kanske att avslöja för mycket i vissas tycke. Väljer därför att citera baksidestexten längst ner i detta inlägg - så den som så önskar kan ju hoppa över den, efter mitt kortare omdöme som skall försöka ges.

Här har vi alltså en roman på 612 sidor i pocketutgåva, en liten tegelsten alltså. Boken är uppdelad i tre delar och en epilog (längre än en epilog brukar vara i normala fall). Det kan ta ett tag att komma in i boken, det börjar hända saker och man drivs att fortsätta läsa, för att åter bromsas upp, tyvärr.

Tyckte väldigt bra om att huvudpersonerna var äldre människor (till att börja med var de ju åtminstone det). Sömnlösheten Ralph led av i inledningen var väldigt väl beskriven och kändes autentisk, med all skörhet och bräcklighet en sådan kan åstadkomma. Fanatism är ju något som känns ganska angeläget att bli uppmärksam på, i den här boken har de fanatiska elementen placerats som två antagonister för och emot abort, visst är det överdrivet men det visar på ett bra sätt hur långt människor kan vara beredda att strida för sin sak - bortom både sans och förnuft, med både dumdristig trotsighet och dåraktigt våld.

Skulle inte vilja kalla detta en spänningsroman, för drivet som man normalt kanske förknippar med böckerna av denna författare finns inte här på samma vis. Det är new age-flum, filosofiskt, tankeväckande, kanske rentav lite sciencefiktion. Men om man är ute efter skräck och spänning? Där blir man allt något tveksam, men smaken och tycket är ju så rysligt olika, så visst kan man försöka ge boken en chans, då den i vissas tycke säkert kan bli något av det bättre som lästs av King. För mig orsakade den dock den raka motsvarigheten till sömnlöshet kan jag lova. Skall försöka att inte låta detta påverka mig då "Revival" förmodligen dimper ner i brevlådan nästa vecka. Förväntningarna är ganska höga.

Och här kommer då baksidestexten (dags att blunda för den som så önskar):

"Ralph Roberts lider av sömnlöshet efter hustruns död. Han har svårt att somna på kvällen och vaknar tidigare för varje dag. Han prövar olika kurer men ingenting hjälper.
När Ralph en dag börjar se märkliga ljusfenomen är han övertygad om att han håller på att förlora förståndet. 
I staden där han bor pågår en livlig debatt om kvinnans rätt till abort. Helen, Ralphs närmaste granne, skriver på ett upprop för fri abort. Hennes man, den sympatiske och alltid lika vänlige Ed, grips av en vrede bortom alla gränser och misshandlar Helen.
Men Ed är inte den enda som börjar bete sig egendomligt..."

 Betyg:
* *

torsdag 30 oktober 2014

Världshistoriens första skräckroman


Horace Walpoles "The Castle of Otranto: A Gothic Story" ("Borgen i Otranto"), från 1764, blev världshistoriens första skräckroman, tillika den allra första gotiska romanen. En märklig dröm skall ha varit upphov till dess uppkomst.


Exempel på gotiska romaner:

Udolphos mysterier (1794) av Ann Radcliffe
Frankenstein: eller den moderne Prometeus (1818) av Mary Shelley
The Vampyre (1818) av John Polidori
Ringaren i Notre Dame (1831) av Victor Hugo
Dorian Grays porträtt (1891) av Oscar Wilde
Dracula (1897) av Bram Stoker
Fantomen på Operan (1910) av Gaston Leroux



tisdag 21 oktober 2014

"Kanada" av Richard Ford

"Kanada"
Richard Ford
Den här boken äger en sådan handling som växer till en helhet. För mig var det inte på så sätt att den i sin första del drev vidare genom en större våg, snarare var det något som fick mig att fortsätta genom en stark underström. Och det var väl tur - för detta var så bra att det var svårt att börja med något nytt strax efter, handlingen behövde liksom sjunka in och ebba ut, efter att sista sidan blivit läst. En ytterst välskriven bok.

Richard Ford är åtminstone för mig inte någon sedan tidigare känd författare. Mer om honom kan man läsa om: http://www.wwd.se/forfattare/f/richard-ford/.

Titeln "Kanada" är ju lockande bara den, om man av olika skäl har särintresse av landet. Trots att man som mig inte satt sin fot förbi den 20e meridianen, känns det ändå som man ständigt på olika sätt både långt bakåt och framåt i tiden hittar kopplingar till den där nordamerikanska kontinenten på andra sidan Atlanten (förutom - bland mycket annat - alla västligt kulturella influenser, som vi dagligen påverkas av). Nej, det är då rakt inget konstigt med varken det, eller anledningarna (däribland självklart läget norr om 45e breddgraden) till det speciella intresset för att lära känna just Kanada.
Men tro nu inte att handlingen helt utspelar sig just där eller att man skulle få någon slags djupare insikt om landet - nyfikenheten väcks dock ytterligare för att ta reda på mer kring Kanadas historia och utveckling.

Dessförinnan får vi också lov att passera första delen (d.v.s halva boken), då själva bankrånet äger rum. Uppfattade under första delen handlingen som väldigt "pratig", lite så där som man säger; seg, de avgörande händelserna tycks aldrig komma riktigt till skott någon gång. Men håll ut! Del två och del tre binder ihop det hela till fulländning och man kan då inte annat än hålla med den säljande kommentaren från Svenska Dagbladet som är tryckt på bokens framsida: "Det är synd om alla som inte läser den." (Daniel Sandström, SvD).

För att nämna lite om handlingen: Berättarrösten tillhör Dell Parsons i nutid och handlingen i berättelsen rör sig (förutom korta släkthistoriska tillbakablickar) från tiden i Great Falls, Montana, i början av 60-talet, tiden strax innan hans föräldrars bankrån och tiden som därpå följde och som förde honom till Saskatchewan, Kanada. Det blir en berättelse om hur han som 15-åring fick uppleva ett högst ovanligt levnadsöde och med en slags inre styrka klarar sig igenom förluster, övergiven utsatthet, mörker och grymhet. Mycket otäcka händelser inträffar i unge Dells liv som kantas av otrygga relationer till udda, labila och tidvis skrämmande personer i den omgivning han tvingas in i. Det är också en berättelse där han i detalj beskriver sin far, mor, tvillingsyster, Amerika i ett tidsperspektiv, liksom då lite även om Kanada. Berättelsen binder ihop ett då med ett nu.

Beskrivning hämtad från Bokus:
"Richard Ford tar oss med till amerikanska Montana och de kanadensiska prärietrakterna kring Saskatchewan. Året är 1956 och valkampanjen mellan presidentkandidaterna Nixon och Kennedy pågår för fullt.

Ett flertal händelser leder fram till att makarna Parsons genomför ett bankrån. I centrum för boken står deras barn, tvillingarna Dell och Berner. Bankrånet är bara början på en resa som bland annat kommer att innehålla tre mord, och mystiska transporter av stulet kött inom armén.

Kanada är en historia om människans mörkaste, starkaste och mest gåtfulla drivkrafter. En mästerlig berättelse av Richard Ford som främst är känd för sina romaner Sportjournalisten, Som landet ligger och Självständighetsdagen."

Avslutningsvis kan jag bara tillägga: Läs den!

Betyg:
* * * * *

onsdag 15 oktober 2014

"Little Bee" av Chris Cleave

Little Bee
Chris Cleave
Handling: Unga Little Bee flyr Nigeria efter traumatiska händelser och hamnar på en flyktingförläggning utanför London som illegal flykting. Efter två års inlåst tillvaro där slipper hon ut under okonventionella former tillsammans med några andra flickor som papperslös flykting. Utan vare sig pengar eller kontakter bestämmer hon sig för att söka upp det engelska par (journalister) som hon under sin sista tid i hemlandet mött på en strand under en dramatisk situation. Den engelske mannens körkort och visitkort hamnade då i hennes hand och gör det möjligt för henne att återfinna paret i det nya landet. Den hon möter blir (som vi från början får veta) Sarah O´Rourke, nybliven änka och hennes tvååriga son Charlie.

Berättarjaget växlar mellan Little Bee och den mondäna Sarah.

Läser med stor behållning kapitlen med Little Bees berättarjag. Kapitlen med Sarahs berättarjag imponerar långt ifrån på samma vis och man kan till en början känna en viss irritation över Sarahs ouppmärksamhet inför sonens behov av uppmärksamhet, onödiga beskrivningar kring hennes arbete på ett ytligt tarvligt modemagasin och hennes otrohetsaffär som beskrivs in i minsta detalj. Kanske är det av författaren tänkt att utgöra en skarp konstlad kontrast till den naturligt äkta Little Bees skrämmande verklighet, som består av att var utveckling kan leda till en hårfin skillnad mellan liv och död?

Jag har inte alls svårt att föreställa mig att verkligheten skulle kunna se ut på liknande sätt för många av de som tvingas fly och orsakerna till varför de sen skickas tillbaka till en säker död. T.o.m. när det gäller ensamkommande barn. I denna berättelse handlar det om multinationella oljebolag som inte skyr några som helst medel för att driva bort bofast befolkning från Nigerias landsbygd. Det är rått och brutalt, utan särskillnad begås folkmord, förföljelse och utrensning för att eliminera alla vittnesmål om vad som hänt. Området uppmärksammas därför inte som riskområde i västvärldens ögon och enligt det västerländskt inskränkta sättet att se det blir människorna som flyr för sitt liv endast till lycksökare i det nya landet. Tyvärr tror jag det är skrämmande realistiskt.

Genom kloka Little Bees tankar får vi en så härlig på pricken beskrivning om hur en kulturkrock kan upplevas med en god iakttagelseförmåga. Man får en ganska klar bild av hur avhumanisering av flyktingar kan uppstå, den tragiska fördomsfullheten bland människor i det nya landet och den oerhörda utsatthet flyktingbarn kan drabbas av. Med sorg, empati och en rejäl dos underbar humor med glimten i ögat berättar hon sin historia ur sitt perspektiv och själv tycker jag det då är så där riktigt, riktigt bra!

En rörande (och samhällskritisk) bok att bli berörd av - gå inte miste om den.

"Ni har faktiskt lämnat kvar en mängd saker hos oss som ni inte längre har användning för. När ni tänker på min kontinent, tänker ni kanske på vilda djur och växter - på lejon och hyenor och apor. När jag tänker på den, så tänker jag på alla de trasiga maskinerna, på allt som är utslitet och söndrigt och utspritt och sprucket.
Jo, vi har lejon. De ligger och sover på taken till rostiga containrar. Vi har hyenor också. De biter sönder skallarna på de män som var alltför långsamma för att springa ifrån sina egna trupper. Och aporna? Aporna finns i utkanten av byn, de leker ovanpå ett berg av gamla datorer som ni skickade hit, för att vi skulle ha nytta av dem i skolorna - i de där skolorna där det inte finns någon elektricitet." 
Ur "Little Bee av Chris Cleave (sid. 216-217)

Betyg: 5/5

tisdag 14 oktober 2014

"Den nionde insikten" av James Redfield

Den nionde insikten - The Celestine Prophecy
James Redfield
Det började ganska bra, trodde eventuellt det kunde bli riktigt spännande och intressant, men ibland bedrar man sig. Läste igenom hela boken, men kan inte känna att det är en bok jag skulle rekommendera, inte ens för de nyandligt sinnade (vilka man kan ana menades ha varit själva "målgruppen" av läsare, då år 1993 när den först publicerades).

Att boken skulle ha växt till att bli en regelrätt kultbok kan vara lite svårt att förstå. Men samtidigt fanns det nog så där på den tiden, inför ett nytt årtusende, ganska många fritt svävande tankar och idéer om hur den kommande tiden skulle bli. Tänk så mycket fantastiskt fantasifull fiktion detta millennieskifte och tiden därefter egentligen skapade!

Men med facit i hand, hur mycket "medvetandeförändring" blev det, egentligen? Allt rullar på som förut; mycket pengar är fortfarande ett bevis på maktfullkomlighet, människor tycks fortfarande sträva efter de materiella värdena som om devisen "den som har flest prylar när den dör vinner" fortfarande var högst aktuell, trakasserier i stort och smått förekommer i skiftande miljöer där omkringvarande vänder bort blicken, folk flyr som aldrig förr krig och elände när mäktiga män söker vinning genom våld, naturvärden och klimatförändringar har ett försvinnande litet utrymme i den politiska agendan. Så var det, så är det, så kommer det alltid att förbli? Nej, det är klart, visst hoppas man på bot och bättring, är det något här i världen som man tycker sig tro kommer att förbli, så är det väl just: Hoppet.

I den nionde insikten handlar det om nio gamla dokument från den mystiskt utplånade mayakulturen som bl.a. huvudpersonen är inbegripen i att finna och lära av för att nå en högre andlig visdom samt kunskap om hur vår gamla värld skall komma att överleva människan. Bokens "andliga lära" tycks ämnas nötas in hos läsaren genom grundliga repetitioner. Den är skriven i en utpräglad jag-form som blir ganska tröttsam i längden. Själva äventyret (som i den miljö den utspelas faktiskt kunde ha varit riktigt spännande) dväljs tyvärr i all pratig "undervisning". Fastnade hela tiden, tanken svävade ibland bort mot annat när det blev tråkigt och stycken fick läsas om.

Visst finns det även uppföljare till den här boken. Även en tionde och elfte insikt finns för den som är intresserad, liksom en filmatisering av den nionde. Tror dock jag själv står över.

Betonar som vanligt att åsikterna bara är mina egna och att vi ofta har väldigt olika smak när det gäller böcker. Är övertygad om att författaren lagt ned stor möda på denna bok som visade sig bli en sådan mäkta populär bestseller och att många säkert även fortfarande skulle uppskatta samt ha behållning av att läsa den ännu.

Betyg:
* *

fredag 10 oktober 2014

"Hur man botar en fanatiker och om att skriva" av Amos Oz

Hur man botar en fanatiker och om att skriva
Amos Oz
Blev tvungen att sticka emellan en återläsning av denna utmäkta bok av Amos Oz - värd att återkomma till då den har ett så enormt värdefullt innehåll som alla kan ha nytta av. Långt ifrån alltid kan man tänka sig hålla med om åsikter så fullkomligt som man gör då författaren i Hur man botar en fanatiker så klokt och klart redogör för sin syn på ständigt aktuella problem med fanatism och brist på tolerans.

Det handlar inte bara om konflikten mellan Israel och Palestina, även om det är just den (och hans uppväxt i Israel) som slipat denne författares tankar om just fanatism till en kristallklar skärpa.

Läste för ett tag sedan på en bokblogg (det finns så enormt många härliga sådana att upptäcka) om ett seminarium på senaste bokmässan (bör kanske tillägga att jag själv aldrig varit på en sådan) som handlade om att män med makt inte på samma vis som förr anser skönlitteratur, eller övrig litteratur i form av böcker, vara till någon nytta. Är nog av den åsikten att många av dessa maktens män skulle må bra av och fatta bättre beslut om de dock tog sig den tiden för läsning. Skulle säkert nyansera deras sätt att tänka. Något man verkligen kan hoppas på är att alla med politiska ambitioner och makt (eller strävan mot makt) i sådana fall försöker läsa Amos Oz lilla bok (85 sidor hinner väl alla med - även den mest upptagne?).

Funderade på vad jag skulle välja att citera ur denna bok i detta inlägg. Men det fanns alldeles för mycket klokt och allt ville ställa sig först i kön. Så det enda raka för att locka till att upptäcka samt läsa boken, får bli ännu ett: Har du inte redan läst den? - Läs den! Har du läst den för flera år sedan? - Gör som jag; läs om den!

Om boken är slutsåld på de vanligare inköpsställena finns boken alltid att köpa här (Teskedsorden).

Betyg:
* * * * *

Hur man botar en fanatiker
Amos Oz



måndag 6 oktober 2014

"Händelser vid Kirkston Abbey" av Patrick Redmond

Händelser vid Kirkston Abbey
Patrick Redmond
En blivande favoritförfattare? Ja det är mycket möjligt! Efter att ha läst "Händelser vid Kirkston Abbey" av Patrick Redmond var jag tvungen att ta reda på: Vad är detta egentligen för författare? Det här var bara så bra. Spännande, läskig, inlevelsefull och "pseudo-autentisk" fiktion. Älskade det!

Började ta reda på lite mer och förstod varför detta var så bra. Av Patrick Redmonds egna tre samtida författarfavoriter fanns Stephen King och Ruth Rendell (kan ju bara nicka och hålla med vad gäller dessa). Läs om författaren här.

"The Wishing Game", som boken heter på originalspråk, är en debutantbok - verkar ha en förmåga att gilla precis sådana. Detta är en psykologisk thriller och handlingen utspelar sig på 50-talet i en engelsk internatskolemiljö. Händelseförloppet upplevs/beskrivs delvis utifrån olika elever och lärares tankar. Handlingen tar olika vändningar och det blir aldrig tråkigt. Spännande från början till slut. Har tidigare skrivit lite om boken i föregående inlägg här på bokbloggen ("en smakebit på søndag"), en beskrivning och textsnutt ur bokens inledande del (London 1999) finns att läsa där. I slutet återkommer man naturligtvis till nutid (-99), där journalisten och den okände äldre mannen (avslöjar naturligtvis inte vem det är! - det får ni ta reda på själva) avslutar den bandade intervjun om händelserna vid Kirkston Abbey.

Varnar för att man inte får mycket annat gjort så länge man håller på och läser denna bok - synnerligen svår att lägga ifrån sig.

Två andra böcker utgivna på svenska av samma författare: "Ögonsten" och "Marionetter".

Måste bara (innan jag avslutar denna lovsång) ta med ytterligare några utdrag ur boken:

"I dörren stod Courtney och Fisher och glodde ilsket på honom. De var nior som han själv, men gick i en annan klass. Jonathan mumlade en ursäkt och försökte tränga sig mellan dem.
"Han lipar!" tjöt Courtney.
"Det gör jag inte alls." Jonathan gjorde ett nytt försök att tränga sig ut.
Men nu stod Courtney mitt framför honom och blockerade vägen. Han var en lång pojke, ett råskinn med enorma öron som stod rätt ut från huvudet. "Han lipar!" skrek han. "Kolla!"
"Det gör jag inte alls", upprepade Jonathan. Hans hjärta började skena igen. Han kunde känna att förstaringarna stirrade på honom. De hade totalt glömt bort sina arbetsuppgifter och deras ögon lyste inför möjligheten av en blodig batalj mellan niorna. Han gjorde ett tredje försök att tränga sig förbi Courtney.
Men Courtney blockerade fortfarande vägen. Hans små grisögon betraktade Jonathan med en blandning av förakt och ondskefull munterhet. Han hade också noterat att de hade publik och var inte sen att börja spela för galleriet. "Det gör du väl visst det!" sa han och knuffade till Jonathan så att han snubblade bakåt och krockade med bordet där åskådarna satt likt gamar och bara väntade på dödsstöten. "Vad grinar du för, din lilla mes?"
"Lämna honom i fred", sa en röst bakom Jonathans rygg.
Richard Rokeby hade kommit ut ur alkoven och stod och tittade på dem."
(Sidan 56; "Händelser vid Kirkston Abbey")

Man kan riktigt tänka sig in i det otäcka med att det i denna fiktiva internatskolemiljö inte finns möjlighet att ens känna sig fredad på natten:

"Han väntade på rösterna, på viskningarna, på ljudet av deras rörelser när de smög fram mot hans säng.
Men han hörde inget. Det var bara mörker och en förväntansfull tystnad som hängde över honom likt ett åskmoln.
Han hade gjort rätt. Han var inte rädd.
Han hörde hur hans hjärta tickade likt en klocka i bröstet, tickade fram sekunderna som blev till minuter, till en kvart, en halvtimme. Och fortfarande var där bara tystnad.
Han låg orörlig i sängen. Väntade. Och inne i hans huvud pickade en ensam tanke mot skallbenet, likt en fågel fångad i en bur:
Jag är rädd, jag är rädd, jag är så rädd...
Han vaknade med ett ryck."... 
(Sidan 86; "Händelser vid Kirkston Abbey")

Detta är en sådan där "nagelbitare" som gör att man ofta känner att snart, mycket snart, kommer något riktigt förfärligt att hända... snart...

...och det gör det!

Betyg:
* * * * *

onsdag 1 oktober 2014

"Kära Agnes!" av Håkan Nesser


"På det stora hela var det en lyckad begravning.
Förmiddagen hade varit gråsint och vindlös, men när vi kom ut till graven hade solen brutit igenom molntäcket och kastade skeva knippen av ljus genom almarnas gulnande lövverk.
Erich skulle ha tyckt om det. Höst. Himlen som plötsligt lyfte och lämnade skärpa i luften. Klart utan att vara kallt. Åkrarna ner mot Molnar skördade men ännu inte upplöjda. En bonde som eldade ris på avstånd."

Kära Agnes!
Håkan Nesser

Nessers skarpa och klara beskrivningar har lika stor skärpa och klarhet som den där höstdagen i inledningen av "Kära Agnes!". Det handlar om en sorts brevroman mellan två barndoms-"vänner", två gemena damer i 40-årsåldern som kan tyckas ganska befriade från både moral och förnuft. Efter den enes begravning av maken startar en brevväxling dem emellan där de helt iskallt planerar ett mord på den andres make. Men det hela tar till sist en oväntad vändning. Väldigt överraskande kan jag lova.

Denna boks handling fick mig komma att tänka på filmen från 1951; "Främlingar på tåg" (Alfred Hitchcock). Det var ju en förbaskat bra film!

Betyg:
* * *

"Liseys berättelse" av Stephen King


"Jag skall ropa hem dig."

Lisey Landon, änka sedan två år börjar försöka ta tag i kvarlåtenskapen efter sin avlidne make, den firade bästsäljarförfattaren Scott Landon. Bit för bit nystas det förflutna upp, parets förflutna och framförallt Scotts förflutna, hans barndom.

Liseys berättelse
Stephen King
Som vanligt med Kings böcker är det riktigt konstigt... men konstigt på ett sådant där trollbindande sätt, som bara kännetecknar hur det är att läsa en roman av just King.

Detta är dock ingen bok man har lust att föreslå som förstabok om man inte tidigare läst något av författaren. Omisskännligt är det annars (hur konstigt det än är), t.ex. den där värmen som lyser igenom. Trots ett tidvis otroligt fult språk (men ibland även otroligt vackert!) i den här boken, kan man inte låta bli att tycka om den ändå, p.g.a bland annat just den där värmen (trots allt). Med tanke på språk tror jag den här boken med fördel och bättre behållning skulle läsas på originalspråk.

Smaken är olika, men skulle jag citera en bit text ur Liseys berättelse, väljer jag självklart något otroligt vackert (istället för något otroligt fult):

..."Det behöver ingen tala om för henne; hon känner det in i märg och ben, liksom hon i märg och ben vet att Scotty har pratat om den här platsen i sina föreläsningar och skrivit om den i sina böcker i åratal.
Hon vet också att det här är en vemodets plats.
Det är dammen dit vi alla går för att dricka, simma och fånga småfisk från strandkanten. Det är även dammen där enstaka djärva själar ger sig ut i sina bräckliga träbåtar för att fånga de stora fiskarna. Det är livets damm, fantasins bägare, och hon får för sig att olika människor ser olika versioner av den, men med två olika saker gemensamt: den ligger alltid ungefär en kilometer in i Älvaskogen och den är alltid sorglig. För den här platsen har inte bara med fantasin att göra. Den har också att göra 
(ge upp)
med väntan. Att bara sitta ... blicka ut över drömska vatten ... och vänta. Det kommer snart, jag vet det. Men man vet inte exakt vad och så går åren.
Hur kan du veta det, Lisey?"

Efterordet var också bra... som vanligt. Liseys berättelse finns även på cdon. Nu ser jag bara fram emot nästa bok i mina "Tre-på-tre": "Sömnlös". Och därefter den förbokade "Väckelse" som kommer i november. Två King för årets sista två månader - inte så dumt för en som återupplivat intresset för den här amerikanska författarens strålande skräckromaner.

Betyg:
* * * *