"Slarv", KG Johansson

Slarv, KG Johansson. Förlag: Vibery press. Antal sidor: 337. Utgivningsdatum: 2024-05-06.

Recensionsexemplar

"De Fyras gäng kallades de på gymnasiet – slarvige Alex, moderliga Lisa, osäkre Khaan och kvicke Jonte. De hann inte ens lära känna varandra innan Tony dök upp. Tony var en rikemansson, stockholmsk och självsäker bland norrlänningarna. Han hade alltid pengar och bjöd generöst på allt möjligt. Alex och Khaan var osäkra inför hans frikostiga sätt medan Jonte och särskilt Lisa ville lita mer på killen.

Saker hände. När de tog studenten var Lisas livsglädje redan krossad. Alex och Jonte ville gå vidare, trots att de fortfarande led av allt som hade hänt. Khaan klarade sig längst men råkade kanske värst ut av alla. Och det märkliga var att Tony aldrig tycktes förstå vad de menade, de få gånger de konfronterade honom: ”Oj förlåt”, sa han. Och liknande fraser.

Två decennier efter studenten bjuds de fyra in till en jubileumsfest. De tvekar men tackar till slut ja, säkra på att Tony inte ska våga visa sig. Men de har fel."

Romanen får man väl säga i första hand riktar sig till ålderskategorin Unga vuxna, så för egen del är jag (som passerat det stadiet med god marginal) inte helt säker på förmågan att rätt bedöma en bok som denna. Men visst, kanske får man en inblick i den generationens liv och leverne genom romaner som denna? Åsikterna om det håller jag för mig själv.

Historien bygger ihop sig som en slags pusseldeckare. Allt är inte vad det först kan synas vara. Varken händelseutveckling eller personerna som skapar densamma. Hemligheterna är mörka, våldsamma och destruktiva. Och slutdelen bjuder på något oväntat.

Bra beskrivna kantstötta karaktärer och miljöer. Lagom disponerade kapitel och troligen väl tids- och generationsanpassat språk. Känner dock att detta inte hör till den sortens böcker jag uppskattar. Den sortens "slarv" utan mänsklig hänsyn får mig tyvärr att känna aversion, på många sätt. Även såhär i romanform är det inget som lockar mig att gräva i. Som sagt tror jag yngre generationer kan uppskatta och förstå detta bättre än mig, så alla ni som hör till kategorin unga vuxna, eller är mer unga i sinnet än mig, ge boken en chans, läs!

"Hålet", KG Johansson

Hålet, KG Johansson. Förlag: Swedish Zombie. Antal sidor: 392. Utgivningsdatum: 2024-06-28. 

Rec.ex.

 

 

"En kväll på bypuben roar sig Benke, Linnea och Tomas med en barnslig lek. Intet ont anande väcker de något som sover ute i mörkret. Samma natt går Linnea vilse i skogen och irrar runt mellan dröm och verklighet. Det blir en farofylld vandring där inte alla hot är naturliga, och på ett oförklarligt vis dras hon mot "Hålet" i den övergivna gruvbyn Varka. Under tiden kämpar Tomas, tillsammans med kompisen Benke, förtvivlat för att hitta sin försvunna flickvän. Vad som till en början tycks vara ett enkelt försvinnande blir mer komplicerat när avslöjade hemligheter hotar inte bara deras vänskap utan deras liv: och vad är det egentligen som lockar ute i skogen?"

Alla har de hemligheter, ingen är vad de först verkar vara, vänskapen är skör av oansvarighet, svek och förvirring. Även den övergivna gruvbyn Varka ruvar på hemligheter. Anden i glaset tycks ingen av dem se faran i, så heller inte andra risker de utsätter varandra för. Följ med i en skrämmande händelseutveckling med ett slutligt crescendo utan dess like. Hålet blir till en kamp mellan liv och död i konsekvensen av att "väcka den björn som sover".

Effektiv skräck i lantlig miljö för unga lässugna, perfekt för kura skymningens lässtunder i kommande novembermörker!

Tidigare här på bloggen om Hålet: Veckans mening den 22 juni och den 4 augusti.

"Gästerna", KG Johansson

Gästerna, KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 203. Utgivningsdatum: 2024-04-12. 

Rec.ex.

 

"Den största dagen i människans historia har kommit. För första gången har vi fått besök från en annan värld. Gästerna kommer i hundratals enorma rymdskepp. De talar alla mänskliga språk, och de berättar att de är här för att hjälpa oss lösa våra problem. De är sympatiska och attraktiva – och de är nästan identiskt lika oss själva. Det är bara en enda liten detalj som gör vissa människor tveksamma …"

Hur skulle det vara att få "gäster" från en annan planet? Våldgäster med onda avsikter, eller en mer fredlig sort som t.o.m. kanske vill oss märkliga människor väl, utan bestämd baktanke? Naturligtvis ett vanligt scenario som vi antagligen aldrig får nog av?

YA science fiction skall detta vara. Den inledande händelseutvecklingen är vacker och gåtfull på ett suggererande sätt. Berättarperspektivet växlar mellan huvudkaraktärerna och kapitlen är bekvämt korta och händelserika. Man kommer fort in i storyn som till att börja med upplevs fängslande, ryktesspridningen angående "gästerna" tar fart och den godtrogna stämningen torde väl rimligtvis vackla mer än den gör. Dock gillar jag inte allt.

Johansson är en utmärkt sf-författare, inget tu tal om saken, men den här gången tyckte i varje fall jag att det blev väl mycket insinuerande och övertydligt woke-agiterande, en slags fiktiv propaganda för att passa in. Blev faktiskt ganska besviken.

Den här "recensionen" var svår att skriva. Men ger inte avkall på min ärlighet och min egen upplevelse av det jag läser. Kan inte be om ursäkt för det.

"(forts.)", KG Johansson

(forts.), KG Johansson. TiraTiger Förlag. Antal sidor: 192. Utgivningsdatum: 2023-04-01.

Recensionsexemplar

"(forts.) är en samling noveller som bygger på mer eller mindre klassiska historier. I ”Resenärerna” får H. G. Wells besök av Jules Verne, som vill göra en tidsresa. I ”Mark Twains hemliga dagbok” envisas djävulen med att förfölja Twain, som under sin livstid kämpade med att skriva ned en historia på just det temat. ”Toni” berättar om en kvinna som finner sitt Shangri-La men inte är riktigt nöjd … och så vidare. Andra noveller behandlar King Kong, världens långsamma undergång, Moby Dick och så vidare, och alla ger nya svar på den gamla frågan: vad hände sen?"

Utmärkt samling med åtta fanfictionnoveller, plus författarens personliga korta kommentarer efter varje novell.

Försöker sammanfatta:

Innan himlen faller skall vara den näst äldsta novellen i samlingen. Den skall utgå från ett antal sf-berättelser och något som tydligen skall vara ett citat av Philip K Dick: "lita aldrig på någon eller något, inte ens på dig själv." - låter som PKD, så det stämmer säkert. Himlen i Innan himlen faller fick mig att tänka på novellen Babels torn (Tower of Babylon) i Berättelser om ditt liv av Ted Chiang, fast på ett annat sätt. Fantasifullt, obehagligt, spännande förklaringar till situationen.

I djuplodande Resenärerna får man möta HG Wells, Jules Verne och några andra för tiden framstående personer, samt en slags "tidsresa".

Novellen Mark Twains hemliga dagbok ska utgå från den av Twain oavslutade långnovellen The Mysterious Stranger och Twains egna liv. Blev min favoritnovell i denna samling.

Toni skall hämta inspiration från James Hiltons Lost Horizon - den klassikern skall visst komma ut i svensk översättning, fast först 2025, då med titeln Försvunna horisonter, kan inte se att den översatts tidigare, vilket man förstås kan tycka är ganska märkligt. Nåväl, ungdomens källa med komplikationer! En novell som handlar om åldrande och om ett mystiskt Shangri-La (som ju från början är en fiktiv plats beskriven i nämnda Lost Horizon).

Berättelsen Inte Ishmael bygger på ett verkligt livsöde, en överlevande från ett valfångstskepp 1820, Charles Ramsdell. En fasansfull prövning som ledde till vad? En skräckhistioria ur verkliga livet som inspirerade till Moby Dick... och såklart Inte Ishmael!

Älskade Kong behandlar kändisskap, besatthet och Bikiniatollen (en atoll som tillhör Marshallöarna i norra Stilla havet, område för kärnvapenprovsprängning, provsprängning av såväl första atombomb som första vätebomb, ruskigt värre). Vidare: Andra världskriget, kalla kriget, King Kong och en väldigt speciell mormor...

Nusse uppges vara den äldsta novellen i samlingen och en tilldiktning till författarens egna trilogi Glastornen, som jag inte läst - annars har jag läst väldigt mycket av KG Johansson måste jag tillägga, så många som 24 böcker(!) har det faktiskt blivit. Handlingen i Nusse menas utspela sig i samma värld, fast tidigare. Dystert slut på denna dystra novell i ett slags undergångsscenario, och då kan man ju undra hur en framtida värld till detta gestaltas... Så, jag blir lite nyfiken på Glastornen-trilogin nu.

De döda drömmarnas ö är en slags berättelse om öar i fiktionen och tankar om medvetandet. Öar och vad öar vill lyfta fram. Den hemlighetsfulla ön, Skattkammarön, pjäsen Stormen (The Tempest), Dr Moreaus ö, o.s.v. Om överlevnad på öar, enslighet, artificiell intelligens och medvetandet (AI som blir medveten, ett aktuellt ämne).

Helhetsupplevelse: Lättlästa och intressanta noveller som är både tankeväckande och underhållande, sådana man gärna läser fler gånger. Ger på ett inspirerande sätt förnyat intresse för ursprungliga berättelser, platser, personer och historiska händelser som nämns.

Veckans mening: Något av det värsta

En smakebit på søndag: Julia finns, Mark Twains hemliga dagbok

"Gryning", KG Johansson

Gryning, KG Johansson. Förlag: Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 303. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

 

"Den avslutande delen i en postapokalyptisk trilogi, efter Ljus och Mörker. 2400-talet är mörkt. Krig och katastrofer har avlöst varandra under flera hundra år. I norra Sverige är det fattigt och ödsligt efter att satsningar på miljövänlig konstgödsel och batteritillverkning, hållbara flygbränslen och fossilfria stålverk kollapsade under kriserna. Städerna längs Bottenvikens kust är döende och befolkas till stor del av zhusho, som är avancerade robotar eller konstgjorda människor – ingen tycks veta säkert. Naya föds i en sådan stad och växer upp under en tid när hopplösheten sprider sig. Men hon vill inte ge upp. Och det är alltid mörkast före gryningen."

Första boken Ljus handlade om Anyas liv från 2030-talet och framåt, en tid då klimatförändringarna nått katastrofläge. Mörker landar i 2300-talet och vi möter stockholmspolisen Yana som hamnar i en mordutredning. Den sista och avslutande delen Gryning (eller Gryning : Mörkertrilogin såg jag nu att den även kallas), i denna löst sammanlänkade bokserie, utspelar sig på 2400-talet, här är det Nayas liv och forskning som hamnar i fokus. Anya - Yana - Naya. Ja, ni förstår.

Framtidsscenariot känns suggestivt dystopiskt, allt har verkligen inte gått som planerat där uppe i norr. Själva sakens kärna är fängslande, d.v.s. det om "bruset", zhusho (konstgjorda människor), AI:s, mänskligt medvetande, simulerade världar bortom livet (uppladdade "själar") och så vidare. En vilt fantasifull spekulation över hur det vi upplever omkring oss i dagens situation kan komma att vidareutvecklas till i framtiden. Det underliggande normkritiska är säkert något yngre förstår sig på bättre än mig, och relationsförvecklingar finns för de som gillar sådant.

Berättelsen är utan tvekan en existentialistisk djupdykning. Naya tänker mycket på döden, något som antagligen de flesta gör alltmer med tilltagande ålder och/eller genom sjukdom/trauma, men även generellt i oroliga tider, kris och krig (sorg och lidande) i världen. Finns gott om återkopplingar till både vår verkliga nutid och tidigare två delar i romanserien, som även kan kopplas ihop med andra trilogier av författaren.

Via en sista genomgripande utforskning i Gryning sluts cirkeln. Det känns definitivt klart och fullbordat där med tron på en ljusare och hoppfullare värld. För såklart måste vi fortsätta tro och försöka sträva efter den, även när det känns som allra mörkast...

"Mörker", KG Johansson

Mörker, KG Johansson. Förlag: Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 249. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

 

"Yana är polis i 2300-talets Stockholm, i en värld som försöker hämta sig efter klimatkatastrofer, krig och annat. En ledig morgon väcks hon av sin chef och kallas till polishuset: hon måste genast resa till Gambia för att utreda ett mord på en svensk politiker. Dessutom måste hon göra den utredningen tillsammans med en "medhjälpare", en avancerad och nästan-mänsklig konstgjord människa som är både onödigt intelligent och oroande insiktsfull. Medhjälparen Miko känner Yanas tveksamhet men låter sig inte påverkas. När de kommer till Gambia måste de lösa både mordet och sina egna problem."

Mörker är andra boken av tre, böcker vars handling skall komma att hänga samman.

Första boken Ljus handlade om Anyas liv från 2030-talet och framåt, en tid då klimatkrisen nått katastrofläge. Mörker tar ett rejält kliv framåt till 2300-talet och man får följa stockholmspolisen Yana i en mordutredning. Så på sätt och vis är det ju även en kriminalhistoria.

Bakgrund: Med trolig startpunkt Ukrainakriget 2022 har krig och klimatkatastrofer härjat fram till ungefär 2150 (nedslående, inte sant?). Därpå följde de primitiva decennierna. Innan de värsta klimatkatastroferna satte in hann teknologi med hjärnläsare och telepatisk kontakt (noisy, brus) utvecklas till viss del efter 2050. AI:s, konstgjorda människor (muser) blev alltmer avancerade i slutet av 2200-talet. Brus och muser förädlades och växte samman. Under Yanas livstid finns klonade biologiska muser som kallar sig människor. Men många vanliga människor börjar utveckla någon slags musism (rasism) mot dessa klonade "robotar". Så när polisen Yana för en mordutredning tilldelas medhjälparen Miko, som är just en sådan konstgjord människa, känner hon en viss tvekan och motvilja. Mordet på en svensk energiminister har begåtts i Gambia och de måste genast bege sig iväg dit.

Ja, upptakten ungefär så, lite mer utförligt. Finns många kopplingar till tidigare bokserier (Noisytrilogin är given). En intressant världsutveckling är det hursomhelst, fint utmejslad och skickligt manövrerad spekulativ framtidsvision kombinerad med ett klurigt kriminalfall. Magnifikt beskrivna miljöer, såväl i Stockholm som i Gambia.

Ett visst relationsdrama uppstår även i denna historia, mellan Yana och Miko. Spännande hur människorna beskrivs reagera genom hånfullhet och vrede då de känner osäkerhet inför de alltmer avancerade muserna. Lite synd att huvudkaraktärer, som i det här fallet medarbetare, inte kan få förbli just kollegor eller arbetskamrater/vänner, varför karaktärerna alltid ska totas ihop till parförhållande. Det känns alltför förutsägbart på det sättet numera. När jag läser den här sortens böcker kan jag ibland känna: Överraska mig någon enda gång med en ny ytlig bekantskap som via fördjupad ömsesidig förståelse leder till god vänskap istället. Eller fungerar inte sådant i romaner? Men, förutom den lilla åsiktspetitessen, så är det som vanligt briljant när KG Johansson skriver sf.

Kan återigen konstatera att fler borde läsa svensk science fiction. Vet ingen genre som kan leverera så många värdefulla spirande tankefrön, förmedla så mycket storslagen stämning och känsla. Underhållande, roande och varnande, med mycket mera. Detta gäller förstås även Mörker. En extra korrigeringsrunda hade dock inte skadat, något småfel här och där (t.ex. anagram-miss, en från Ljus Anya klev in i replik för Mörker Yana på ett ställe, det var ju ett ganska lustigt litet fel ändå).

Så nu ser jag fram emot en ny Gryning, vilket alltså är titeln på nästa planerade bok i denna löst sammanlänkade serie.

En smakebit på søndag 28/8: Yana drömmer

"Ljus", KG Johansson

Ljus, KG Johansson. Förlag: Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 368. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

 

"Anya föds i början av 2030-talet och växer upp i en värld som är mer lik världen hundra år tidigare än den som hennes föräldrar växte upp i. Teknologi finns och framsteg sker, men vanliga människor i småbyar har snarare färdats bakåt till fattiga tider. Klimatkrisen förvärras ständigt och svälten tilltar. När Anya blir vuxen berättar hennes mamma en hemlighet. Anya har redan insett att livets viktigaste fråga är ”hur bör jag leva?” och med hjälp av sin hemlighet kan hon kanske besvara den frågan. Men hon är bara en människa och kriserna kommer tätare och tätare.

Ljus är den första av tre romaner som, utan att vara en traditionell trilogi, har beröringspunkter."

Framtidsvisionen i Ljus är allt annat än ljus. Det här skall vara första boken av tre, dock inte som en trilogi, utan mer att böckerna skall komma att ha någon slags samhörighet sinsemellan. Handlingen följer Anyas liv från 2030-talet och framåt, från en liten by i Norrbotten till en glassig tillvaro runtom i hela världen där klimatkrisen hunnit fram till ett katastrofläge. Flärd, eländes elände, triangeldrama. Så mot slutet tillbaka till utgångspunkten och en enklare tillvaro där ålderdom och ett slags andevärld(?) tar över. I stora drag.

Dystopiernas dystopi, kan man säga. Ett grundligt genomarbetat världsbygge. Detta är riktigt dystert, och djuplodande filosofiskt grubblande. Så söker du något som inger något slags framtidshopp är möjligen inte det här det bästa valet. Men som de flesta framtidsvisioner är det till viss del tankeväckande läsning, finns många ämnen som plockas upp ur den situation vi lever i här och nu, och ges en fortsatt tänkt utveckling.

"Redan innan jag föddes fanns "officiella" media som ansågs tala sanning, och "alternativa" som ansågs ljuga när de inte instämde med de officiella. Några decennier senare finns det många fler synvinklar att välja på och den som vill lita på media måste vara väldigt uppmärksam."

Den cykliskt återkommande världen, ett 2030-tal som liknar 1930-tal, är något som en del förståsigpåare menar att vi har att vänta. Ibland blir det en aning ideologiskt vinklat, men sådant får man acceptera, åsikter och erfarenheter av ideologier färgar vårt tankegods, det är helt i sin ordning.

Slutligen: Det här är en riktigt tät och tung roman, och det skall erkännas att jag fick kämpa en del med denna, som tog rätt lång tid att läsa. En hel del relationsdrama (inte riktigt min typ av bok på det sättet), uppdagade familjehemligheter och spekulativ fiktion med intressant framtidsscenario.

"Sektens år", KG Johansson

Sektens år, KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 521. Utgivningsår häftad: 2021.

Recensionsexemplar.

 

"En sångerska sjunger fyra ord fel i melodifestivalens svenska final. De oväntade orden kan tolkas som ett bibelcitat – och med början bland artister och skådespelare dyker en ny väckelserörelse upp, växer sig snabbt stark och blir en dominerande politisk kraft i landet. Sektens år är berättelsen om hur två systrar, inte särskilt förtjusta i varandra, dras in i skeendet. Den äldre systern är gift och har tryggt jobb och två barn, den yngre är singel, jobbar löst som servitris och lever riskabelt. Men det omvälvande året kommer att förändra mycket i deras tillvaro.

Sektens år har tidigare utgivits som e-bok 2012 och 2014, då under titeln Kärlekssekten."

Romance Week startar på goodreads och måndagen den 14 februari säger att det är Alla hjärtans dag. Här i bokhyllan ska jag försöka skriva några rader om en roman som först hade titeln Kärlekssekten (2012, 2014) och nu senast (2021) som pappersutgåva Sektens år.

Så särskilt fint omtänksamt och kärleksfullt är det till övervägande del inte i denna historia om två systrar och en ny kristen väckelserörelse, snarare avundsjukt, otroget, fult ondskefullt och brutalt. Det är en lång upptakt innan sekten verkligen tar fart och blir landsomfattande. Skådespelare och övriga i kändisvärlden utgör de första entusiasterna, för att sen sprida sig vidare. Den ena av systrarna sugs in, den andra betraktar det skeptiskt från sidan om. Det enda de i början tycks ha gemensamt är avundsjukan dem emellan som en ogenomtränglig mur.

Sektens år är väldigt mycket ett relations- och familjedrama, vilket egentligen inte är den typ av bok jag normalt skulle välja att läsa. Så kanske var det tur att jag inte visste det innan, vill ju inte gå miste om att läsa en roman som behandlar ämnet sekterism, åtminstone till en viss del. Det är intressant! Lite humor också mitt upp i vardagstrivialt och allvar, det gillar jag.

Och hur blir det, vad fyller sekten för funktion hos människornas sökande inledningsvis, och vad mynnar det ut i; något radikaliserat eller måttligt, något normaliserande av det oacceptabla? Om uppvaknandet till verkligheten efteråt kommer, hur blir reaktionen över tiden i "sektens år"? Skuld, skam och ånger, tomhet eller lättnad, vad?

I den förra utgåvans beskrivning (e-bok utgiven av Molnfritt Förlag) står att författaren "tar obarmhärtigt med oss från den ädla ytan till det smutsiga djupet av den norrländska själen." Inte uteslutande smickrande alltså. Obarmhärtigt är det, men även bitvis magiskt vackert och naturskönt, inklusive fint beskrivna årstider. KG Johansson är en fantastisk berättare som fängslar läsaren med sina texter, så även här. Det verkar inte vara något jag kan tycka annorlunda om.

Upplevde att det var lite väl många och utdragna sidospår, samt att själva sektens existens inte märks särskilt alls förrän bokens senare del. Huvudkaraktärerna - som verkligen inte alltid är så lätt att känna sympati för - är flerdimensionellt framställda, både svart, vitt och ett helt spektra däremellan. Klokheterna glimmar här och var som små guldklimpar, och den som vågar gräva i allt det mörka och smutsiga blir belönad att finna dem.

Och vet ni vad? Bokens avslut är helt perfekt, ser systrarnas triumf framför mig. Japp, magnifikt är det. Och hjärtevärmande på Alla hjärtans dag.❤

Läs även: 

En smakebit på søndag

Veckans mening

"Gravliden" av KG Johansson

Gravliden av KG Johansson. Wela Förlag. Antal sidor: 184. Utgivningsdatum (häftad): 2021-04-03. Tidigare utgiven som e-bok 2012 (även utgiven som e-bokserie i fyra delar 2021 av Saga Egmont, då med läsålder 12-15 år - se nedan).

Bibliotekslån

"Linda började aldrig på universitetet. I stället blev hon kvar i Granliden, inlandsbyn som är så tråkig att den kallas Gravliden, där hon bor med sin svartsjuke pojkvän. Hon jobbar på ICA och har få vänner. En gång varje år går hon upp på berget där hennes far dog och försöker förstå vad som hände. Det här året blir besöket inte som vanligt. Underliga saker börjar hända och Linda förstår gradvis att okända makter kämpar om byn och dess invånare. Hon hamnar själv mitt i kampen och möter en ondska som hon aldrig hade kunnat tänka sig. Och onda krafter finns även bland de levande i byn."

En utmärkt skräckroman vars handling utspelar sig i en liten by i det norrländska inlandet, årstiderna växlar och ett hotfullt våld ligger på lur.

Granliden - av lokalbefolkningen även kallad Gravliden - ruvar på en mörk hemlighet i det förflutna. Stället visar sig inte bara bestå av mänskliga individer, utan även av gengångare, hustomte och en manlig huldra(!). Främst kan man väl kalla det för en skräckroman och spökhistoria, men lägg till folktrofantasy, familje- och relationsdrama, samtida glesbygdsproblem, humor och allvar i en kusligt spännande och småknasig mix. Resultatet blir något mycket underhållande helt enkelt.

Väl beskrivna miljöer och karaktärer, fängslande händelseutveckling och såklart även i övrigt en skickligt välskriven roman. Minus dock för alla okorrigerade småfel (av den typ där bokstäver fallit bort o.s.v.) i texten.

Huruvida de fyra i år återutgivna e-böckerna anpassats för läsålder 12-15 (såsom förlaget kategoriserat) eller om dessa följer den häftade utgåvan, kan jag tyvärr inte veta.

"Chimärerna" av KG Johansson

Chimärerna av KG Johansson. TiraTiger Förlag 2021 (tidigare utgiven 2011 genom annat förlag). Antal sidor: 370. ISBN: 9789180204156.

Recensionsexemplar.

Chimärerna utgavs första gången för tio år sedan (2011). Nu i år blev det alltså dags för en återutgivning via ett nytt förlag.

Romanen består av tre delar.

Första delens handling utspelar sig 1962 i en liten by i Norrbotten, ett ungt par väntar sitt första barn. En dramatisk händelseutveckling kommer att påverka hela denna värld. Konspirationsteorier runt Marilyn Monroes död och bröderna Kennedy vävs in, liksom Kubakrisen som får ett annat otäckt förlopp. Kärnvapenkriget bryter ut med atomvinter som följd.

Andra delen befinner sig i en annan parallell värld och året är då 1982. Byn är densamma och den här gången beskrivs världen (den stora och den lilla) via en ung students dagboksanteckningar. Här ledde aldrig Kubakrisen till något kärnvapenkrig på 60-talet. Palmemordet inträffade inte. Efter ett attentat mot Sveriges statsminister, skjuten av Baader-Meinhof-ligan, blir han däremot permanent rullstolsburen. Terroristbekämpningen tar fart och samhället förvandlas till en slags hårt kontrollerad polisstat. Osäkerhet och oro drabbar såklart även de yngre generationerna som bedövar sig med alkohol och droger. Kristin, en jämnårig tjej till dagboksskriverskan, far särskilt illa. Varifrån Kristin kommer, vilka mörka hemligheter hon bär, vad hennes livsöde leder till, länkar ihop berättelsen till en helhet.

Tredje delen tar oss till ett tidigt 2000-tal. Scenariot har utvecklats ur ovanstående "sossediktatur" (karaktären Linas benämning), 20 år tidigare. Gymnasieläraren Martin, gift och nybliven far, inleder en otrohetsaffär med den kufiska yngre kvinnan Lina som, vad det visar sig, har en trasslig och traumatisk bakgrundshistoria. Martin fortsätter dock dubbellivet, struntar totalt i sin hustru och deras nyfödda barn. Trasiga Lina (sektledarämne?), med sina udda intressen och idéer om andra världar, blir ett slags drogberoende för den osedvanligt korkade och egoistiske läraren. Som om inte detta var nog blir han även maniskt mobilberoende och alkoholist i en snabbt nedåtgående virrig spiral.

Temat med parallella världar fascinerar, flera universum med olika versioner av karaktärerna, olika scenarier/skeenden, dolda portaler till möjligen bättre världar och hur världarna tycks påverka varandra (kan inte låta bli att tänka på Tomas Tranströmers Tiden: "Tiden är ingen raksträcka utan snarare en labyrint, och om man trycker sig mot väggen på rätt ställe kan man höra de skyndande stegen och rösterna, kan man höra sig själv gå förbi där på andra sidan."). Såklart jättespännande och rätt hissnande att tänka kring.

Av bokens tre delar var första delen mest gripande, lysande bra på alla sätt och vis. Utmärkt tidsskildring, landsbygd, övernaturliga sällsamheter, stämningsfullt laddade situationer och realistiska reaktioner. Och glimtar av underbart skön humor som får mig att le, trots all hopplöshet som uppstår då världen sakta bryts samman. Lovisa och Anders är dessutom karaktärer lätta att förstå och tycka om. Sen avtog mitt intresse något för dagboksdelen därefter, även om den världen (som i ett senare tidsskede fortsätter i tredje delen) också är intressant. Själva samhällsutvecklingen där hade man önskat få en mer utförlig beskrivning kring. Tredje delen (inklusive epilog) var däremot alltför lång och för övervägande relationsdrama med missbruksproblematik, personifierad i Martin med sitt stegrande sönderhackade kaos. Ganska rå och rörig historia som vill mycket, kanske för mycket, men samtidigt är ju det gränsöverskridande, att inte hålla igen, något av den här författarens signum. De filosofiska och existentiella fria tankarna, som ändå får kilas in i handlingen, är såklart medryckande och en del återkommande referenser känns igen. Centralt är Jorge Luis Borges Biblioteket i Babel, novell i Trädgården med gångar som förgrenar sig (samlingen Fiktioner). Nej, det är inget som förvånar mig. Förtrollningen är lättgenomskådad.☺

Sammantaget en lättläst historia - trots komplicerad fysik och spekulativa teorier - där samtliga delar skickligt vävs ihop till en helhet. Många sidoteman som tas upp väcker tankar som lever vidare, t.ex. det som rör Anders syster Maja, den misshandelsrelation som beskrivs från ett perspektiv utifrån. Hemsk situation. KG Johansson är en oerhört kompetent berättare, bokens första del är ett utmärkt exempel på det. Jag tänker ibland att författaren antagligen skulle ha nått en större läsekrets i USA, här i Sverige tycks science fiction-genren aldrig nå samma typ av höga status, oaktat de generösa relationsdramainslagen. Varför det är så är svårt att förstå. Boken skulle ha mått bra av en extra korrigeringsrunda, men för det mesta rör det småfel som man lätt kan förbise och ursäkta.

Besvärligt att sätta ett övergripande sifferbetyg för den här boken eftersom jag tyckte så olika om de tre delarna. Både toppar och dalar med Chimärerna, men när det är på topp, då är det verkligen rent fantastiskt! Så givetvis rekommenderar jag även denna bok av KG Johansson och ser fortfarande fram emot att få läsa mer av samma författare. Det ger så mycket, finns något där jag söker, och finner. Realitet och ingen låtsad chimär. Förmår inte uttrycka det på annat sätt.

Vill du ge dig själv en både udda och unik läsupplevelse, läs då Chimärerna.

En smakebit på søndag (Den första världen: Mellan blixtarna)

"Megaomega" av KG Johansson

Megaomega av KG Johansson (eller, som bokomslaget sådär smått kuriöst anger: ... "av Beatrice Portinari som även tillfogat Fotnoter och Bilagor" : "Översatt och redigerad av KG Johansson med benäget bistånd av Miranda Johansson"). TiraTiger Förlag (2020). Antal sidor: 396.

Recensionsexemplar (häftad).

"Beatrice är tillbaka! Den egensinniga AI:n som besökte jorden under 2000-talet har återvänt för att ta med sig Ana och Chris, de människor som hon lärde känna mest vid sitt förra besök. Hon behöver dem som representanter för mänskligheten, i en situation där många intelligenser måste samarbeta för att besegra det största hotet i universums historia. De färdas in mot galaxens centrum för att möta många olika livsformer. Men faran växer och jinnernas gåtor är fortfarande olösta.

Historien berättas av Beatrice själv, som också har tillfogat fylliga fotnoter och ett antal bilagor, bland annat en excentrisk historik över science fiction, en essä om lidandets historia och en översättning av William Blakes The Marriage of Heaven and Hell."

Historien i sig skulle jag tillskriva ett liknande gott omdöme som i stort sett följer tidigare delar i bokserien (består sammanlagt av tre trilogier - oerhört tacksam för att jag fått möjligheten att läsa hela serien), detta om man tänker bort fotnoterna (onödigt långa och många fotnoter, vilka dessutom inte placeras på samma sida där de uppstår, är jag inte värst förtjust i) och bilagorna.

Bilagorna upplevde jag tyvärr malplacerade. Jag menar såhär: Om man väljer att följa en fängslande bokserie från början till slut, så är det just den man är intresserad av, inget annat. Bilaga 6 (läste såklart igenom samtliga bilagor), Någon roll av Bradley Wenner, skulle jag dock kunna tänka mig välja läsa som singelnovell, riktigt bra var den! En annan bilaga jag uppskattade att läsa var även Bilaga 2: Om lidande. Men allt beror ju säkert på vad vi är intresserade av. Skulle den här bokserien ges ut på nytt... skippa bilagorna i sista delen! Låt kanske dessa bilagor bli utgivna var och en för sig, så olika sorters läsare kan välja själva, utefter respektives specialintresse. Jag kan ha fel. Andra kan säkert se fördelar med bilagorna tillsammans med denna avslutande del i serien, texterna kan ju ge prov på författarens bredd, leda vidare.

Nu när det där med fotnoterna och bilagorna var avklarat dyker jag in på det väsentliga i Jinntrilogins tredje del, Megaomegas huvudberättelse, såsom den berättas av fiktiva ciceronen Beatrice Portinari, alias KG Johansson - med benäget bistånd av Miranda Johansson - får man väl förmoda... En viss excentricitet av dessa välrenommerade och allmänt respekterade författare som varit med länge och genom åren producerat texter av hög kvalité har jag absolut inget som helst emot. Den sortens originalitet tillför ju bara en extra krydda och roar förmodligen de flesta av oss läsare på ett positivt sätt, skulle jag tro.

Såsom det framgår av ovanstående korta citerade presentation av handlingen är alltså den artificiella intelligensen Beatrice (som gjorde entré i Noisytriologins första del) åter. Hon har här låtit människorna Ana och Chris (i en speciell existens, avslöjar inte mer än så) följa med på en resa för att försöka komma tillrätta med ett förestående hot som hela universum kommer att drabbas av. På färden mot centrum av galaxen skall de komma i kontakt med andra civilisationer och livsformer, de mystiska jinnerna är också något ouppklarat. De "fylliga" fotnoterna antar jag kan vara något som gör att även denna seriens avslutande del kan läsas fristående. Så på så vis kan de förstås fylla ett gott syfte.

Berättaren skall vara Beatrice, men själva fokus utgår kapitelvis från Ana, Chris, ett par kapitel från Masya ("Alys" Masya från första trilogin Samvetsmakaren) och även Jinn får ett "eget" kapitel (vilket förklarar ytterligare något av vad som utspelat sig i trilogins föregående böcker; Jinn och Alpha), nämner inte sista kapitlets fokus... det blir för mycket. Som man kanske kan förstå binder den här sista delen, i såväl den enskilda trilogin som i hela bokseriens samtliga trilogier tillsammans, ihop allting på ett riktigt bra sätt. Megaomega är något alldeles eget, i mitt tycke mer stillsamt filosofiskt (många etiska dilemman man kan plocka åt sig och processa), mer fokus på ny rymdvetenskap/teorier med fiktiv snits... mer av sånt än ren action. Dessutom finns influenser, kanske mest märkbar (eftersom jag läser den just nu) från klassikern Stjärnskaparen av Olaf Stapledon, inte minst med tanke på andra civilisationer och tänkta livsformer. Romanen följer ändå den röda tråd som funnits genom hela serien. Överlägset skickligt hantverk, men såklart hade jag inte förväntat mig något annat när det gäller den här författaren, som för övrigt verkligen är värd fler läsare.

Gör inga fördjupningar angående det jag nämnt ovan. Tror att var och en på sitt vis skapar sina egna tankar kring sådant som berör och angår.

Miljöbeskrivningar såväl som karaktärsbeskrivningar är som vanligt färgstarka och mångbottnade, även om beskrivningar av livsformerna ibland kunde uppfattas svåra att ta till sig, lite för mycket av allt... det märkliga. Signifikant välskrivet och smidigt hanterat språk som är lätt att ta till sig och gör det mest obegripliga (nästan) begripligt. Men, men... det man inte förstår sig på kan väl få förbli mystiskt och gåtfullt, inte sant? En del olösta mysterium ser jag inte som något problem direkt, snarare tvärtom.

Betyget 3 som jag sätter nedan är för hur boken upplevdes som helhet med en siffra (förutom vad jag nämnt ovan), d.v.s. inklusive bilagorna. Dessa kändes för mig ganska bromsande på något sätt (inget ofördelaktigt nämndes om min favoritklassikerförfattare Philip K Dick i bilagan om science fiction genom tiderna, tack för det), men huvudstoryn i Megaomega var riktigt bra och en utmärkt avrundning på en fantastisk science fiction-bokserie.

Serien i sin helhet (länkningar går till mina tidigare recensioner här på bloggen, somliga blogginlägg antagligen mer genomtänkta än andra, men det får ni stå ut med):

Samvetsmakartrilogin: Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega

Noisytrilogin: Beatrice, Ett slags  frihet, Arkitekterna.

Jinntrilogin: Jinn, Alpha, Megaomega

En trilogi-triss vilken jag nästan kan lova dig väcker såväl slumrande som nya tankar och frågeställningar; om här och nu, om framtiden, om vår existens i det stora och det lilla.

"Alpha" av KG Johansson

Alpha av KG Johansson. Tira Tiger Förlag (2020). Antal sidor: 288.

Recensionsexemplar (häftad).

 

"Kriget mot jinnerna är över. Coral Ramsay har vuxit upp och doktorerat, hemma på Hawai’i. Men en dag kommer en ung man på besök. Det är Dreas Argeloos, ynglingen som hjälpte Coral att överlista jinnerna. Fyra jinner, eller fyra aspekter av den groteska dödsmaskinen jinn, är hårt bevakade fångar på planeten Ceti Alpha. Dreas ber Coral att lämna allt och följa med till Alpha.

Jinnerna är maskiner och har fortfarande ett enda mål: att förinta allt biologiskt liv. Någonting kommer att hända och Coral måste än en gång mäta sig mot de obegripliga maskinintelligenserna."

Liv vill leva.

Alpha, andra delen i Jinntrilogin, plockar upp gåtan med maskinintelligenserna. Coral blir alltså värvad som forskare att tillsammans med en medarbetare, danska Karen, undersöka de fyra tillfångatagna jinnerna. Men något oväntat händer.

Efter en lite trög start fängslar historien återigen. Tycks aldrig bli besviken på den här författarens science fiction. Ibland känns inget så uppfriskande som ett rejält enigma, och håller ni med om det så rekommenderas KG Johanssons gedigna sf, utan tvekan. Erfaret och proffsigt välskrivet såklart. Ofta svåra och komplexa ämnen blir läsvänliga och begripliga.

Ämnena är intressanta och undersöks grundligt genom engagerande diskussioner och mystiska händelser. Lyckad kombination av fantasifull spänning, astronomi, filosofiska tankar kring uppladdning av mänskligt medvetande, artificiell intelligens som löper amok, och mycket mera. Det mänskliga vsv maskin, människan och tekniken, existentiella frågor i allmänhet, mycket sådant blir intresseväckande på det här viset levererat i romanform.

Karaktärerna och miljöerna då? Ja, i Alpha får man främst lära känna Coral som vuxen, även om Dreas fortfarande är viktig för intrigen. Maskiner, människor och andra biologiska varelser... fängslande framställda samtliga. I ett universum som myllrar av liv skapas idérika miljöer, både kusliga och fascinerande, nya eller återkommande, bok för bok. I Alpha återkopplas till skeenden och karaktärer i tidigare delar av serien, ända tillbaka till Samvetsmakaren. Men allt förklaras och jag antar att man med behållning kan läsa boken fristående.

Sammanfattningsvis: Som vanligt underhållande, innovativt och intressant, även om det den här gången blev en viss startsträcka innan jag rycktes med i storyn.

Alpha ingår i en sf-bokserie med tre trilogier: "Samvetsmakartrilogin"; Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega. "Noisytrilogin"; Beatrice, Ett slags frihet, Arkitekterna. "Jinntrilogin"; Jinn, Alpha, Megaomega. Har precis börjat läsa Megaomega, avslutande delen i trilogin och avslutande delen i bokserien som startade med Samvetsmakaren. Lite vemodigt känns det allt på något sätt, men det går nog över.

"Jinn" av KG Johansson

Jinn av KG Johansson. Tira Tiger Förlag (2020). Antal sidor: 274.

Recensionsexemplar (häftad).

"Flera hundra år efter klimatkatastrofen har människan uppfunnit sätt att färdas mellan stjärnorna. Beboeliga planeter har hittats, andra har omskapats, och vid vissa stjärnor svävar enorma ihåliga livsmiljöer. Teknik utvecklas snabbare än någonsin och mänskligheten frodas. Tills en dag …

Varelserna tycks komma från ingenstans och försvinna på samma sätt. De kan visa sig i vilka former som helst och kallas jinner efter andar i arabisk mytologi. De vägrar att kommunicera och tycks bara ha en vilja: att döda och förstöra.

Casimir är befälhavare på ett krigsskepp. Medeya flyr från ett inte helt fläckfritt förflutet. Dreas anklagas orättvist för ett övergrepp. Coral är tolv år gammal och försöker lösa ett problem. De fyra kommer att dras in i kriget mot jinnerna."

Jinn ingår i en sf-bokserie med tre trilogier: "Samvetsmakartrilogin"; Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega. "Noisytrilogin"; Beatrice, Ett slags frihet, Arkitekterna. "Jinntrilogin"; Jinn, Alpha, Megaomega.

Första delen i Jinntrilogin håller lika hög kvalité som föregående böcker i serien. Som vanligt kompetent välskrivet och intressant, utan att för den skull ge avkall på underhållningsvärdet. Vill inte avslöja för mycket av handlingen (för det bör man ju inte göra) men så mycket kan jag nog avslöja att vi här bl.a. får uppleva ett fullskaligt rymdkrig med stor dramatik! Interstellära eller intergalaktiska krig är ju givetvis ett viktigt tema inom sf, i Jinn tillför det förstklassig spänning och action. Kapitlen varvas mellan olika karaktärers situationer på olika platser, karaktärer vars öden vävs samman av olika tillfälligheter. Strålande sätt att bygga upp en intrig, även om Corals gåtfulla (och mer stillsamt kluriga) situation tidvis blev väl avancerad att få grepp om. Idéerna kring teknikutvecklingen i övrigt, vad det lett till, är värdefullt tankeväckande på många sätt. Oerhört skärpt, som vanligt.

Miljöbeskrivningar förstärker "a sense of wonder" på samma sätt som Samvetsmakaren (min favorit). Världsbygget känns igen och det är spännande att få en bild av världarna på nytt. Förutom Jinn-varelsernas gåtfulla existens finns här många spännande karaktärer. Främst Dreas liv engagerade mest, fördel när man finner extra sympati för någon av huvudkaraktärerna på det sättet (Dreas finns med även i Alpha).

Handlingen anknyter delvis till tidigare händelser i serien, men det infogas smidigt med tillräckliga förklaringar. Så även denna trilogi lär gå fint att läsa fristående, om man så vill... men det vore i mitt tycke synd att missa Samvetsmakartrilogin (samtliga tre delar av denna finns även som ljudböcker, för den som hellre föredrar det) och Noisytrilogin. Med dessa lästa får man en fylligare bakgrundsbild, både för Jinn och uppföljaren Alpha (som jag alltså läser nu).

Vad ni än gör, missa inte den här bokserien, helt enkelt busvass svensk sf. Sätter fart på filosofiskt tankestoff i kombination med framskriden teknisk utveckling. Känns viktigt och givande. Även om jag bara så lite som genom denna bokblogg kunde få upp intresset för science fiction, så vore jag nöjd. Upplever att genren verkligen är värd så mycket mer status även här, såsom i USA. Kanske för mycket begärt, men man kan ju alltid hoppas.

"Baklängesbibeln" av KG Johansson

Baklängesbibeln av KG Johansson (text) & Jan Ferm (bild). Bokförlag: Ekström & Garay. Recensionsexemplar (danskt band). ISBN: 9789189217652

"Baklängesbibeln är inte på något sätt satanistisk. Däremot är den ofta satirisk och kanske någon gång hädisk. Några av Bibelns mest kända historier berättas med omvända förtecken, med Uppenbarelseboken först och Moseböckerna sist: Kan människan skapa Gud? Kunde Jesus bli cirkusartist? Vad låg bakom Kains brott?"

Är inte så van vid att läsa återgestaltningar av de bibliska böckerna, men ett par har det blivit med Niklas Rådströms Boken och Marias testamente av Colm Tóibín. Baklängesbibeln var något fullständigt annorlunda.

Som man kanske förstår omformas (eller dissekeras) här några av Bibelns mer välkända historier helt omvänt; Först Apokalypsen (Johannes Patmossons apoteos), Människosonen (Judas offer, E pluribus anima, Cirkus Creation), Profeterna (Niente, Inkorporation), Höga visan (Emmanuelle) och sist Moseböckerna (En rättskaffens man, Prövningar, Arkeologi, Babels torn, Kain och Abel, Lustgården). Nämner texterna så jag kan återkoppla lite för en del av dem.

Min favorit blev Inkorporation. Samhällssatir och framtidsvision med en världsordning som sorgligt nog skulle kunna vara en realistisk utveckling. Blev tvungen att göra en omläsning av Judas offer, och visst fanns mycket tänkvärt där, inte minst de avslutande orden. Niente hade jag läst förut i Varning: Framtid (extra allt), tyckte bra om den då såväl som nu, passade väl in även i det här sammanhanget. Bland "Moseböckerna" fastnade jag särskilt för den lite längre Arkeologi, en fantasifullt berättad historia om syndafloden och vad det hårda hierarkiska livet på Noas ark oundvikligen ledde till, i den här versionen.

Frågor ställs, tankar väcks. Ängeln Uriel grubblar antagligen fortfarande över varför Herren kallade Lot för En rättskaffens man. Det gör även jag.

Sammantaget en riktigt bra bok med både skarpt lysande toppar och lite väl skabrösa dalar. Några andra recensioner har ännu inte dykt upp vad jag kan se, skulle vara riktigt intressant att få veta hur andra uppfattar boken ur sina perspektiv. En underhållande och annorlunda läsupplevelse.

"Varning: Framtid (extra allt)" av KG Johansson

Varning: Framtid (extra allt) av KG Johansson. TiraTiger Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789178196937

"2010 gav LL-förlaget ut en liten bok i serien ”En lätt pocket”, novellsamlingen Varning: Framtid av KG Johansson. Den boken innehöll bara två noveller, ”CoBra” och ”De Lysande”. Den är nu utgången men återuppstår här i en betydligt fylligare version som förutom de två nämnda innehåller ytterligare ett antal science fiction-noveller, ett par deckarhistorier och fantasyberättelser, till och med ett operalibretto. Många av novellerna har placerat sig i olika tävlingar men andra är tidigare opublicerade. ”Bortom gränsen” kom att bli första kapitlet i romanen Beatrice, medan librettot Michelle hittills inte har komponerats; ”Bibliotekarien” är Lovecrafts mardrömmar på en stillsam svensk arbetsplats i dag, ”Membranen i mittens historia” är en historia som H.G. Wells glömde att skriva, medan ”Zap” är en genre i sig själv. Alla texter kommenteras kort av författaren."

De ingående novellerna:

CoBra
De Lysande
Membranen i mittens horn
Niente
Under skummet
En liten incident
Bibliotekarien
Vilda hundar
Vid brunnen
Bortom gränsen
Blint raseri
Hotelldöden
Nina
Zap
Michelle

Ser jag till allt sammantaget är det riktigt bra, lättläst men ändå med skärpa och humoristisk udd, ofta av den där sorten jag tycker så bra om. Vissa berättelser skärskådar företeelser i nuet och tankar om framtiden briljant, och framförallt är det underhållande levererat.

Totalt ingår hela fjorton noveller och ett operalibretto. Flertalet är science fiction-noveller, men här finns även fantasy, skräck och deckargåta, samt alltså ett operalibretto (väldigt udda och lite malplacerat i en samling som denna, enligt mig). Flera av texterna skall ha publicerats tidigare (inte alla) och förutom förordet ger författaren oss korta presentationer inför varje novell. Sånt känns trevligt, personligt och ger en aning mer bakgrund på ett bra sätt.
Varning: Framtid (extra allt) är passande som titel, för här finns verkligen extra av allt, extra kryddat. Ska nämna några av novellerna jag fängslades sådär alldeles särskilt av, tänkvärda var och en på sitt sätt.

De Lysande är novellen där receptionisten på Grand Hotell får se en Lysande gråta och undrar vad som hänt. Hur är det möjligt? De Lysande är ju rika, vackra och dyrkade; alltid lyckliga, blir aldrig gamla och lever för evigt. Ganska speciell prosa där de särdeles korta meningarna passar utmärkt för denna historia.

Novellerna Membranen i mittens horn och Niente har båda mystiska berättare med något mystiskt att berätta. Sådant är oftast mycket effektivt för att fängsla läsaren, så också i hög grad här!

En liten incident. Filosofiskt med fin sluttwist. Äkta människa och ägd maskin. Vem är vad?

I Vilda hundar sätter mediedrevet igång på allvar. Ger en nyttig tankeställare kring det "uppkopplade livets" konsekvenser (ämnet intresserar mig). Presentationen ger en aning om att mer i samma stil(?), för en kommande novellsamling, är att se fram emot redan innevarande år, eller så läste jag möjligen in egna förhoppningar som inte stod.

Sammanfattningsvis var Johanssons senaste novellsamling en rik buffé av professionellt vällagat småplock. En del rätter är mer utsökt läckra än andra, men en buffé skall ju ha något som passar alla. Även om jag själv inte hör dit, så får också de med smak för blodig råbiff och exklusiv löjrom stilla sin aptit. I stort sett som vanligt är det insiktsfullt och tänkvärt, vilket ger perspektiv på tillvaron nu och sen. Utmärkt roande underhållning med spänning, humor, udd och skärpa. Perfekt bok att plocka fram vid dagens slut, avrunda med en eller två noveller för att effektivt koppla bort verkligheten. En stunds tankeflykt och nedvarvning. Sånt behövs.

"Arkitekterna" av KG Johansson

Arkitekterna av KG Johansson. TiraTiger Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789178193738

"Några hundra år efter klimatkatastrofen blir stjärnresor möjliga. Med tiotals koloniserade världar följer ökad levnadsstandard men också problem och kriser. Tre människor spelar viktiga roller för att skapa om samhället: Dave Rossignol kan aldrig glömma den bror han förlorade. Mellow Doux växte upp i ett svältande Afrika och har möjligen orsakat ett underverk. Jacob Marklund drivs av en vilja att göra världen bättre. De tre kommer att bli den nya världens arkitekter.
Arkitekterna är den tredje och avslutande boken i Noisy-trilogin, en prequel till författarens tidigare Samvetsmakaren."

Noisytrilogins tredje del Arkitekterna börjar och slutar med kapitel benämnda Ensemble, där de tre huvudkaraktärerna kommer samman. Däremellan är historien uppdelad på respektive person, och det börjar med Dave Rossignol som genom sitt marknadsimperium skapar sig en allomfattande makt över hela samväldets världar. Därefter handlar det om Mellow Doux som vuxit upp under fattiga förhållanden och som via en speciell händelse i Afrika senare kommit att arbeta för FN i en för samväldets utveckling avgörande roll. Jacob Marklund samverkar med Mellow och får representera religionen och dess inflytande i samväldet.
Samväldet som sådant består alltså av ett antal koloniserade världar några hundra år efter den ultimata klimatkatastrofen på jorden. FN är det organ som innehar kontrollen över de olika världarnas portar.

Arkitekterna är först och främst enligt mig en helt suveränt bra prequel till Samvetsmakaren (vilken förstås ingen heller bör missa!). De intressanta frågeställningarna – både tidlösa och moderna – går som en röd tråd genom hela trilogin (ja, rentav hela "Samväldets historia"), en trilogi som inleder med Beatrice och Ett slags frihet.

Det handlar om välskriven science fiction av hög kvalité, KG Johansson levererar återigen stilsäkert en underhållande och tänkvärd story med stor skärpa. Mjuk och hård science fiction kombineras på ett smart, tilltalande och intresseväckande sätt. Frågor som tas upp är klimatkris (här i ett passerat katastrofstadium, även om efterverkningarna ändå finns kvar), teknikens övertag genom digital nätintegrering där människorna delar tankar och känslor (med positiva och negativa konsekvenser), AI i skiftande former, olika egendomliga genderidentiteter – eller vad man nu skall kalla det – som för en generation som min kan kännas smått förvirrande, men som säkert yngre förstår bättre. Mer tidlösa frågeställningar berör politiken, marknaden, religioner och ideologier. Världarna uppvisar en varierat palett av allt detta.

I samband med Arkitekterna läste jag två fackböcker där internets påverkan och eventuella framtidsutsikter togs upp. Spännande att få fördjupningen det gav, men även ganska obehagligt när man förstår vidden av den manipulation nätet kan innebära, både på enskilda individen och samhället i stort, att det till stor del är själva tekniken som styr vart vi är på väg.

"Människan har blivit sina verktygs verktyg."

David Thoreau, Walden (1854)

Noisy (och hur det på olika sätt utnyttjas) gav mig t.ex. vibbar av det nya "Facebook Spaces", en redan lanserad "VR-app" där användarna interagerar med sina "Facebookvänner" via en "VR-enhet" (autentisk upplevelse som antas öka närvaron i sociala medier). Gränsen mellan verkligt och overkligt suddas ut och avstånden minskar mellan användarna – man får förmoda att detta även gäller deras känslor och rent privata sfärer. Den digitala revolutionen lär antagligen segra, varken vi vill eller inte, tills solstormar kanske sätter punkt för hela härligheten (om den nu är så härlig)? Själv är jag ju inte odelat positiv till att människan blir sina verktygs verktyg. En informationspåverkanskampanj via nätet kan t.ex. vara lömsk och verka i det fördolda, något vi säkert måste bli skickligare på att upptäcka, såväl som allt annat där vi är tvungna att försöka skilja sant från falskt, ibland ren propaganda. Påverkan kan ju numera individualiseras, ekokammare förstärker, kognitiva svagheter utnyttjas för ökad mottaglighet, förvrängd information kan manipulera, provocera, polarisera – allt för att ge önskade resultat.

Så, summa summarum, de problemformuleringar och frågeställningar som dyker upp när jag läser Arkitekterna är så otroligt viktiga, och aktuella, sådana som vi tvunget bör bli mer uppmärksamma på, ge mer fokus, diskutera. Science fiction på rätt sätt ger oss detta, gör oss i bästa fall lite klokare på vår omvärld och den tid vi har framför oss. Här har ni en sådan roman, som inte tummar på underhållningsvärdet i övrigt heller; gäller såväl spännande karaktärer, intressanta och inlevelsefullt beskrivna miljöer, futuristisk teknik, stjärnresor och intrikata relationsförvecklingar.

Behöver nog sen inte nämna hur mycket jag ser fram emot att även få ta del av Jinn, hela den här romansvitens (Noisy + Samvetsmakaren) avslutande trilogi, som ännu inte är utgiven. Trilogierna Samvetsmakaren och Noisy rekommenderar jag att var för sig läsa i rätt ordning, från början till slut, spelar dock ingen roll vilken av dessa två trilogier i Samväldets historia som ni startar med. Hoppas jag fått er nyfikna.

"Ett slags frihet" av KG Johansson

Ett slags frihet av KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 978-91-7819-113-0

"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst.
Andra länder har klarat sig bättre, som USA, där arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle efter katastroferna redan har hunnit långt. En grupp amerikaner kommer till en by i gamla Småland för att hjälpa till med sjukvård och annat. Den första viktiga delen i deras uppdrag är att knyta kontakter och visa välvilja - att nå fram till svenskarna, så att de vill ta emot hjälpen. Men byn har en stormig historia och somliga bybor är skeptiska till den hjälp de inte har bett om ..."

Ett slags frihet är andra delen i Noisytrilogin, och även prequel till Samvetsmakaren (tidigare läst som trilogi i ett band). Första boken Beatrice var såklart riktigt bra den också, med vissa reservationer, men den här uppföljaren toppade utan tvekan. D.v.s. ännu en fantastisk läsupplevelse som gav ett starkt intryck utöver det vanliga, såsom det ofta tycks vara med den här författarens böcker. Möjligen hade en extra korrekturläsning varit på sin plats, rör sig visserligen bara om detaljer och småfel som inte stör, åtminstone inte mig. Om man ändå ska vara lite petig är bokomslagets baksidestext något svårläst p.g.a. den grälla kontrastrika bilden som bakgrund, dock även det petitesser i det stora hela, är ju insidan förbi ytan som är det allra viktigaste.

Kapitlen växlar i tid, nutida (en framtid om ca tvåhundra år från vår tid) och dåtida (i form av kronologiska dagboksanteckningar). Tidsmässigt sträcker sig handlingen över fem (sex) generationer mödrar och döttrar i samma släktled, varav fyra berättar sin historia, mor och dotter: två i nutid och två i dåtid. Så utöver att storyn rakt igenom var oerhört fängslande (och bitvis otroligt grym!) tillförde just den här berättartekniken något alldeles extra och gjorde den till en riktig page-turner värd benämningen, en bok osedvanligt svår att släppa.

Handlingen är fylld av kloka jordnära insikter, som engagerar och lever vidare hos mig efteråt i tanken, exakt så som jag vill att en bok skall vara, kort och gott: tankeväckande och intressant. Dystopier och framtidsskildringar (science fiction, om ni så vill), som denna, skärskådar även vår tid och dess eventuella utveckling, ur olika aspekter. Något som f.ö. mer borde diskuteras, inte minst sånt som angår klimatfrågan och internets påverkan/utveckling.
Det centrala i Noisytrilogin rör en extrem framtida klimatkris och därefter dess återhämtning i olika delar av världen, så här långt har man fått ett scenario för hur denna kris och återhämtning varit i framförallt USA, Sverige och även lite Norge. Tredje och sista delen... behöver jag nämna att den redan är hett efterlängtad?

Miljöerna kommer till liv med alla sinnen, man förflyttas dit med lätthet. Uppskattade landsbygdsperspektivet. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga, språket anpassas smidigt efter tid och karaktär. Det framtida världsbygget upplevde jag följdriktigt genom sin dramatiska utveckling, som tyvärr inte är helt orealistisk med vår nuvarande verkliga situation. Tyckte om hur tankarna kring religion och filosofi vävdes in i handlingen. Inget i övrigt att önska.

Dagboksanteckningarna gick bara rakt in... vet inte hur jag bättre kan formulera det. Två generationer, mor och därefter dotter, deras personliga röster är äkta, följer tanken och känslorna; raka, öppna och ärliga. Beskrivningarna av det kaotiska tillståndet i världen och händelser i deras egna hårda liv, den närmsta omgivningen; allt såsom det uppfattas, utan förskönande omskrivningar.
Ska inte rabbla en massa namn på karaktärer, men gillade relationsutvecklingen mellan Will och Tova i nutid (2200-talet), deras dialog. Gillade hur boken slutade... ja, ganska uppenbart gillade jag helt enkelt allt med Ett slags frihet. Eftersom jag sätter betyg ger det logiskt toppbetyg och såklart till sist mina bästa och varmaste rekommendationer.

Andra bloggare om Ett slags frihet:
Håkans Hylla

"Beatrice" av KG Johansson

Beatrice av KG Johansson. TiraTiger förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789177732273

"I slutet av 2000-talet är världen uppvärmd och kaotisk. Afrika, Sydamerika och stora delar av Asien har tystnat, Europa och Nordamerika kämpar mot terrorister. När ett rymdskepp med internationell besättning sänds mot asteroidbältet, officiellt för att leta mineraler, är det verkliga syftet ett annat – att ge världen hopp.
     Både Ana och hennes sambo Chris vill komma med på skeppet men Ana måste stanna på jorden. Innan skeppet ens har nått sitt mål händer något annat: en utomjordisk intelligens som kallar sig Beatrice tar kontakt med besättningen. Hon påstår att mänskligheten är hotad men att hon kan lösa problemet. Kommer världen att våga lita på henne?"

Ännu en intelligent och komplex scifi-historia. Till vissa delar helt magnifik, sådär på KG Johanssons helt speciella vis. Man vill bara ha mer när det är slut. Allt annat man plockar upp känns blekt i jämförelse, och javisst är det risk för att hamna i lässvacka efteråt, men absolut värt det!

Så vad var det då som ingav de där 'hallelujah moments' för mig med denna KG:s senaste roman, och vad var det som drog ner betyget från 5 till 4?

Relationen Ana och Chris (Chris som överraskande också visade sig vara en hon) lyckades inte fånga mitt intresse. För det första tillhör jag antagligen fel generation för att förstå den typen av relation, och för det andra kändes det ganska märkligt att utomjordiska AI:n "Beatrice" agerar parterapeut åt Ana och Chris
 – p.g.a. deras respektive personliga problem och små äktenskapliga bekymmer – just i en situation då ett människoskapat kaos pågår och jorden skall räddas från sin undergång. Nätet och noisyns påverkan, såklart(!), men allt lite långsökt och obegripligt att det skulle vara så superviktigt just då. Kanske missade jag något? Vilket jag kanske också gjorde innan det minst sagt udda kapitlet Svärmningen kom alldeles plötsligt och oväntat. Ganska förvirrande (första kapitlet Ökenvandraren var ingenting i jämförelse). En sådan helt crazy historia mitt i handlingen... satt mest som ett frågetecken just då, förklaringen kom längre fram. Berättelsen om Propleple saboterade tyvärr läsflytet sådär tillfälligtvis, lite synd.

  "Noisyn spred känslor och uppfattningar. Skräck är en uråldrig och kraftfull känsla och skräcken spreds snabbare än försiktiga åsikter om att vänta och se vad som skulle hända. Även politiker och andra beslutsfattare tog intryck av skräcken som böljade fram och tillbaka. "Vänta och se?" sa Alabamas guvernör. "Säger vi det när årets orkan närmar sig? 'Ingen idé att gå ned i stormkällaren, vi väntar och ser vad som händer'? Vi måste göra något nu!"

Sid. 207

De riktiga godbitarna för mig bestod av Beatrices svar på frågorna (och tal), hennes förklaringar angående medvetandet, rymden och tiden, ett universum som kryllar av olika arter av liv, teorier om mörk energi och materia, o.s.v.. Riktigt fängslande och fantasifullt! Älskar sådant. Spännande också att få följa den dramatiska utvecklingen på jorden, den destruktiva maktkampen, alla de paranoida fantasier och konspirationsteorier som växte fram ur situationen i denna framtida värld. Såklart framställs även rymden, rymdfartens utveckling och livet på rymdskeppet på ett sätt som inte lämnar något övrigt att önska – som sagt helt magnifikt, och jag vill bara ha mer.

  "Jag kan hjälpa er. En stor del av mig vill hjälpa er. Men jag är i grunden en maskin. Även om jag har känslor är jag också rationell. Låt oss säga att jag undanröjer det här hotet ensam. Vad händer då? Ni kommer att fortsätta förstöra er planet och ge er in i värre och värre krig. Till slut det stora kärnvapenkriget. De äldsta bland er minns det förra, i samband med att Israel krossades. Ni minns kylan och svälten. Tala med era yngre och berätta. Nästa gång det händer kommer vintern inte att ta slut förrän alla människor är döda.
   De sista levande kommer att förbanna de döda."

Sid. 224

Började se mini-serien Childhood's End vid samma tid då den här boken lästes och kunde inte undgå att till vissa delar se några likheter, bara i positiva bemärkelser, ett gångbart grundtema som funkar fantastiskt bra! Beatrice är en sådan science fiction-roman som håller internationell klass, borde rimligtvis bli översatt och läst förbi landets gränser, precis såsom författarens Googolplex tycks ha blivit.
Så förutom mina små personliga anmärkningar ovan, som bara kan vara utifrån eget perspektiv och egna åsikter, helt suveränt, igen. Tycks aldrig få nog av att läsa den här författarens romaner, och rekommenderar dem såklart alltid till alla andra bokläsare, gång på gång.

"Biotika" av KG Johansson

Biotika av KG Johansson. Affront förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 978-91-87585-40-1

"Något blålila och svällande, en fuktglänsande slinga, som en bit av någon grotesk sjöorm, växte upp ur sanden bara några decimeter från henne. Hon handlade utan att tänka och använde spaden som yxa igen.
I sista ögonblicket insåg hon vad hon höll på att göra och lyckades vräka slaget åt sidan. Spaden landade platt i sanden alldeles bredvid den dallrande tarmen. Hon trodde att hon hade klarat sig, för ett ögonblick trodde hon att hon hade klarat sig, men sedan såg hon vad som vällde ut och kände en pust som av ett utedass. Ett gammalt utedass som har använts av tio extremt bakfulla sommargäster en het midsommardagsmorgon. Hon ryggade bakåt igen, satte foten snett och höll på att tappa balansen. Medan hon kämpade för att få tillbaka den hörde hon hålet i tarmslingan släppa ut mer ruttnande gas, fuktigt bubblande.
Hon måste ha inbillat sig men ändå tyckte hon att bubblandet på något sätt försökte forma hennes namn:
”Sprrffpoffrpfpfii …”

Biotikan skulle bli räddningen, men ledde i stället till undergången. Sofie färdas genom en värld där allt levande kan vara dödligt – men ändå brinner hennes kropp av längtan efter det farligaste som finns."

Fick i våras låna John Ajvide Lindqvists senaste novellsamling Våran hud, vårat blod, våra ben och upptäckte då att inte en enda av de ingående novellerna gick att läsa färdigt. Meningslöst, en massa våld och slabb bara. Jag fick nog, tänkte ta paus från skräckgenren, varade dock inte så länge.

Kom sen att tänka på KG Johanssons Biotika, som jag alls inte ens funderat på att ta mig an från början, men det fanns sådant i framtidsscenariot som verkade så spännande. Skulle den ge samma resultat som JAL´s bok? Nej, den gick faktiskt att läsa, sträckläsningssnabbt dessutom, trots allt slafsigt brutalt snusk och s.k. "skräckel"; verkligen groteskt muterat, stinkande slemmigt och svällande mycket av den varan. För trots att man ofta motvilligt står ut med sånt i böcker, så fanns ju här ändå alla dessa viktiga ämnen som rör den där dystopiska världen, en av människan skapad katastrof: Antibiotikan som inte längre har effekt, farliga experiment med nanoteknik i kombination med biologi, den globala uppvärmningens klimatförändringar... det där fiktiva skräckscenariot med utgångspunkt från de oerhört skrämmande klimatmanipuleringsplanerna med solblockering (som - tro det eller ej - faktiskt existerar i verkligheten, om än inte med med nanoteknik).
Btw: Gillade dessutom vissa tillbakablickar, särskilt den om Sofie, baklastaren och leveransen från Granngården, hade så roligt åt den.

Så visst, boken börjar bra, men sen går allt överstyr i ett nästan löjligt fixerat och detaljerat äckel. Kanske skall det söka effekt att skrämma, för mig blir det enbart puerilt fånigt. Stavfel, omkastade ord och personnamn som skiftar (förvirrande!), detta störde mig också. Så inte bara slafs utan en hel del hafs också. Tyvärr. För egentligen har man god behållning av den här författarens texter, egna favoriter är den historiska fantasyromanen Tosh och science fiction-trilogin Samvetsmakaren. Har sammantaget nu läst hela tio böcker(!) + enstaka noveller av KG Johansson. Så visst, en liten besvikelse blev alltså Biotika, trots viktiga ämnen/ödesfrågor vad gäller t.ex. nanoteknik, resistenta bakterier, epidemier och dramatiska klimatförändringar, som kanske ligger närmare än vi tror. I romanen började rötmånaden i april, i år sades rötmånaden börja i maj, tidigare har vi ju varit vana att den startat innestående månad augusti... hur kan man undvika se förändringarna, fortfarande?

Historien som utspelar sig i den där postapokalyptiska ödelagda världen och tuffa Sofies road trip norrifrån, genom dess svenska ödelagda samhällen på väg mot Stockholm, skulle kunna ha blivit så fantastiskt bra, men det blev det inte. Så synd. Men när jag ser till helhetsupplevelsen är det helt okej och ganska bra. Mycket negativt ovan, men positivt var: Snabbläst, intressant kombination av orsaker till samhällskollapsen, svensk dystopi(!) och visst var Sofie en tuff karaktär, trots sin fobi för det naturligt biologiska (en utmaning då med biotikans onaturliga effekter).

Andra bokbloggare om Biotika:
Bokhuset
Boktradition

"Fyra kvinnor fyra flickor" av KG Johansson

Fyra kvinnor fyra flickor av KG Johansson. Affront förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad).
ISBN: 9789187585296

""Alla som du träffar kommer inte att vara snälla mot dig. Några kan vara lika elaka som skurkarna i filmerna. När det händer kommer du att bli hemskt ledsen. Och då vill jag att du tänker på mig. Kan du komma ihåg det? Du måste komma ihåg att du är någon. Du är lika mycket värd som de, vad de än säger. Lovar du mig att komma ihåg det?"

KG Johansson, född 1952, är översättare, professor i rockmusik och prisbelönt författare.
Novellerna i Fyra kvinnor fyra flickor är skrivna under de senaste åren och har kvinnor eller flickor som huvudpersoner."

Den här novellsamlingen blev jag uppmärksammad på genom en annan bokbloggare, och eftersom sommaren känns som en perfekt tid för att läsa noveller var det alltså dags för denna nu. Vad som nämns i citerad innehållsbeskrivning ovan (hämtad från bokus) betyder "de senaste åren" de senaste sju-åtta åren (enligt bokens förord) innan boken utgavs 2015.

Samlingen omfattar alltså åtta noveller (varav en kortroman; Gatflickan):

Gatflickan
Den blödande flickan
Satan Doll
Marina
I skymningsstaden
MoodMind
Änglarna av kvicksilver och kristall
Hyenor

Längst bak i boken finns författarens kommentarer till novellerna. Uppskattade även dessa, alltid spännande att få ta del av sådana bakgrundshistorier.

Novellerna gestaltar postapokalyptiska framtidsvisioner, vissa mer skräck och andra mer science fiction. De mörka dystopiska scenarierna efter diverse katastrofer berör ämnen som angår oss - eller borde angå oss - här och nu, stora ödesfrågor för mänskligheten, etiska frågor, kampen för överlevnad i en framtida värld. Men man kan också läsa in träffsäker samtidssatir (inte elak utan ögonöppnande), om man vill. Precis som bokens titel anger är huvudpersonerna just kvinnor eller flickor i olika, ofta utsatta, situationer.
Vissa noveller var fantastiskt bra och blev för mig starka läsupplevelser utöver det vanliga, en av dem förstod jag dock inte alls; Satan Doll (samt en skala däremellan då förstås). Och det är ju precis som det ska vara när man läser novellsamlingar/antologier, d.v.s. den där bredden, alltid något som passar någon, oavsett om det är en lättflyktig underhållning för stunden eller av djupare mening som blir kvar. Kanske finner man de där prosatexterna som lyckas förmedla något som ger perspektiv, något som får dig att stanna upp och tänka efter.

Den här författarens texter är sådana som ger lite mer, på ett bra sätt plockar fram och belyser sådant som är viktigt; berättelser som stannar kvar, väcker tankar och berör. Det är dessutom för det mesta otroligt välskrivna och komplexa historier som ändå är lätt att ta till sig genom ett rakt enkelt språk, historier skrivna med empati och humanism. Allt detta gäller även Fyra kvinnor fyra flickor, där jag alltså fick flera nya favoriter som jag vill läsa om på nytt.

Vill verkligen varmt rekommendera denna novellsamling, riktigt bra, läs den och hitta dina egna favoriter.

Andra bokbloggare om Fyra kvinnor fyra flickor:
Bokföring enligt Monika
Bokhuset