söndag 30 april 2017

Läst april



  1. Konstnären, Diane Karlstrom & Magnus Carling (ebok, recensionsexemplar / Recito Förlag)
  2. Fienden bor inte under sängen, Monika Orski (bibliotekslån)
  3. Undine av, Friedrich de la Motte Fouqué (bibliotekslån)
  4. Nomadplaneten, Emanuel Blume (recensionsexemplar / Typ förlag)
  5. Ubik, Philip K Dick (bibliotekslån)
  6. Siden Sammet, Maria Lang (bibliotekslån)
  7. Använd aldrig arsenik, Maria Lang (bibliotekslån)
  8. Missdåd, Karin Erlandsson (bibliotekslån)
  9. Magstarkt!, Martina Johansson (bibliotekslån)
  10. Hotet mot din hjärna, David Perlmutter (bibliotekslån)



söndag 16 april 2017

"Ubik" av Philip K Dick

Ubik av Philip K Dick. Översättning och efterord av Johan Frick. Info hämtad från bokförlaget Bakhåll:


"Philip K Dicks hyllade mästerverk romanen Ubik i översättning och med efterord av Johan Frick.
     Philip K Dick må vara mest känd för de berättelser som nått vita duken, som till exempel Blade Runner och Total Recall men hans produktion var mycket större än så och för de verkliga finsmakarna – de inbitna Dickkännarna – finns det några andra Dick-romaner som står högre i kurs. Mest hyllad av alla är Ubik.
     Vad är Ubik? Ubik är just det du behöver när du känner att du behöver något. Känner du dig hängig, slö, nere – då behöver du Ubik.
     Håller allting på att gå över styr, håller allting på att glida dig ur händerna – tänk då på att Ubik finns att ta till.
     Men vad är Ubik? Hur känner man igen Ubik?
     Ubik finns i så många former att du inte kan räkna dem alla. Ubik finns som spray, som tabletter, som dryck, som rakblad, som hårbalsam, som deodorant, som BH, som rengöringsmedel, som städredskap, som frukostflingor, öl, kaffe, plastpåsar, salladsdressing, vem vet, kanske även som tankeöverföring. Varianter ingen sett, ingen anat. Och det självklara, ofrånkomliga behovet av Ubik blir bara mer och mer påträngande för de allra flesta av oss.
     Dicks roman om den undergörande substansen Ubik tillhör den sällsynta sortens historier som får läsaren att ramla av stolen i häpnad ett antal gånger under läsningen – Va?! Var det detta allt gick ut på! Den som till exempel läst John Fowles bok The Magus (på svenska Illusionisten) har varit med om den hisnande upplevelsen.
     Berättelsen kretsar kring Joe Chip. Han har till sin förfäran märkt att verkligheten omkring honom har börjat "regrediera". Det verkar som om tobaken i cigaretterna har torkat ihop, nyköpt mat känns ofräsch, några av små­mynten i hans ficka uppvisar fel årtal. Hans alldeles nya brödrost har förvandlats till en brödrost av äldre modell.
     Hur handlingen utvecklas ska givetvis inte föregripas men det är inte tal om annat än att Dick är värd sin position som en av de mest tankebändande – most mind­bending, most mind-blowing – av alla författare i den moderna litteraturen.
     "Ubik är en av de mest fascinerande böcker jag någonsin läst" skriver A Aiman i The Guardian.
     Dicks roman Ubik är "ännu mer briljant än motsvarande verk av Thomas Pynchon och Don DeLillo" enligt Roberto Bolaño."

Det avslutande efterordet (läste det två gånger för att det var så bra!) av Johan Frick var nog det man behövde för att inte ångra att man lagt ner tid på denna hyllade SF-roman (från 1969) av Philip K Dick. Uppfattade storyn som motsatsen till välskriven, och då oerhört pladdrig, stökig och osammanhängande, och jag förstår nu varför. Den existentiella meningen bakom denna "röra" gav ändå anledning till att även jag kan förstå hypen kring romanen. Hör till dom som gillar fiktion som genererar tankar kring existentiella frågor. Kanske kan boken bli bättre som film (så var det ju verkligen med Blade Runner)? Filmrättigheter är uppenbarligen redan köpta och filmning lär ha varit tänkt att påbörjas 2009 (hur det sen är med den saken vet jag ej).

Varje kapitel inleds med en klämkäck reklamslogan för Ubik (underförstått någon slags högre gudomlig makt).

Mitt hår är så torrt och flygigt. Vad ska en
stackars flicka göra? Enkelt - gnugga in lite
Ubik hårbalsam. Efter bara fem dagar har
Ert hår fått ny spänst och lyster. Ubik hårvårds-
produkter, använda enligt bruksanvisningen,
är helt ofarliga. 
(Kapitel 9)

Handling: Storyn äger rum tidsmässigt i ett framtida 1992, platsen är i huvudsak ett hårt kommersialiserat Kalifornien. Man får följa Joe Chip som arbetar för säkerhetsbolaget Runciter associates. Företaget erbjuder tjänster som handlar om att blockera individer med parapsykologisk förmåga vad gäller prekognition (förmågan att uppfatta sådant som ännu inte hänt) och telepati. Joe Chip har till uppgift att läsa av hur pass starka parapsykologiska förmågor personer besitter. Firman anlitas för ett uppdrag förlagd på månen, men något inträffar där som får ödesdigra konsekvenser för Joe Chip och hans medarbetare. En förändrad verklighet blir alltmer bisarr, det som händer blir bara konstigare och konstigare i en värld som redan innan var extremt egendomlig med bl.a. "halvlevande" och talande dörrar (även kylskåpsdörrar!) som kräver avgift för att gå att öppna. I en senare del av berättelsen blir jakten på "Ubik-spray" central. Varför den där sprayen blir så viktig beror på en sällsamhet som trissar upp handlingen och får den om möjligt ännu mer rörig. Sluttwisten blir en twist i twisten... mycket speciellt.

Pigga upp trötta ytor i köket med det nya
mirakelmedlet - Ubiks extrablanka, klibbfria
plastbeläggning, lätt att applicera och
fullkomligt ofarligt om anvisningarna följs.
Besparar Er ändlöst skrubbande - Ni glider
rakt ut ur köket!
(Kapitel 7)

Men visst är de liksom lite kul ändå de där reklaminslagen?!

En del av den här romanens tankestoff satt i händerna på en mer strukturerad SF-författare i nutid skulle kunna bli så mycket bättre. Philip K Dick hade helt klart snillrika idéer, men framförandet lämnar för mig helt klart mer att önska.


torsdag 13 april 2017

"Nomadplaneten" av Emanuel Blume

Nomadplaneten
av Emanuel Blume. Typ förlag. Utgivningsår: 2016. Recensionsexemplar, häftad (danskt band). 

Tyckte Nomadplaneten höll hög kvalité fram till kapitlet "Kapellet", därefter blir det till viss del ganska flummigt. Men annars riktigt bra, toppenspännande och suggestivt.

Blev fängslad av samspelet och samtalen mellan expeditionsdeltagarna, deras skräckblandade fascinationen över vad de får uppleva och reaktionerna på den mentala pressen. Karaktärerna blev förutom med sina skiftande personligheter även extra intressanta genom att man fick ta del av deras bakgrundshistorier, och intrigen i sig var tänkvärd. Miljöbeskrivningarna kändes väl genomarbetade för att ge en klar bild som var lätt att leva sig in i, kanske ibland alltför detaljerad. Rakt igenom ett fantasifullt äventyr med både upptempo och transcendental stillhet inför skönhet som både fascinerar och skrämmer.

Det är fantasifullt med en viss realism i botten genom tänkta framtidsscenarier, vetenskapliga teorier och fysik.


Handlingen placerar sig tidsmässigt i ett tidigt 2100-tal. Mänskligheten har mött stora motgångar genom en snabbt eskalerande växthuseffekt och påföljande ekonomiska tillbakagångar, detta har lett till en värld fylld av konflikter.
När så en ny stjärna siktas på himlen, vilket visar sig vara en vandrande s.k. nomadplanet (rogue planet), som fått namnet Gilead, tar ledare runtom i världen beslut om en gemensam internationell rymdexpedition, vilken är tänkt att förflytta folks uppmärksamhet bort från det växande missnöjet på jorden mot en hårt mediebevakad rymdsatsning, ett sorts samlande event som skall skapa hoppfullhet och gemenskap.
Rymdfarkosten bemannas av en grupp bestående av militär, tekniker och forskare; åtta astronauter varav en, bara veckan innan uppskjutningen, avslöjas vara terrorist och ersätts av svensk-kenyanske astrofysikern Jonathan Othiambo, vilken blir berättelsens huvudperson. Misstankar mellan deltagarna uppstår under expeditionens gång, finns där andra mål med deltagandet än det avsedda? Under "jupiterpassagen" händer något oväntat som skapar oro i besättningen och när man senare befinner sig framme vid planeten Gilead börjar konflikter och konspirationsteorier frodas genom mystiska upplevelser och egendomliga vetenskapliga upptäckter i planetens inre hålrum. Temamässigt uppges Nomadplaneten handla om förändring, förnekelse och skuld.

Ett spännande och välskrivet rymdäventyr som troligen kan passa alla, även de som anser att science fiction befinner sig utanför deras safe zone. Räcker gott med att det finns ett intresse för rymden, framtiden och hur människan förhåller sig till dessa, för att fatta tycke för detta rymdepos.

Parentes: Missa inte närporträtt av Jupiter (finns väldigt fascinerande fiktiva beskrivningar i närbild av den planeten i Nomadplaneten annars).


Finns att köpa på:
Science fiction bokhandeln: Häftad
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad

Andra bokbloggare om Nomadplaneten:
Mina skrivna ord
elsasbokhylla.se


måndag 3 april 2017

"Ett berg högre än Everest" av Jon Krakauer

Ett berg högre än Everest av Jon Krakauer. Översättning Jan Järnebrand. Beskrivning hämtad från bokus:

"Ingen kan som Jon Krakauer levandegöra bergsbestigningens dramatik och lockelse.
Här får vi följa honom uppför frusna vattenfall och lodräta klippsidor, på K2, Mount McKinley och Eigers fruktade nordvägg. Men Krakauer skriver också om klättring i kanjoner, om vinterflygning i Alaska, om sin egen (dumdristiga) solobestigning av den fruktade klippelaren Devils Thumb, om Chamonix (världens centrum för livsfarliga sporter), om hur det är att vara instängd i ett tält under en veckolång snöstorm, om de originella engelska tvillingbröderna Burgess (som slåss, dricker och klättrar med samma entusiasm), om huruvida Mount Everest verkligen är världens högsta berg.

Jon Krakauer slog igenom som äventyrsskildrare på hög nivå med Tunn luft, en redan klassisk skildring av en bestigning av Mount Everest i maj 1996 som slutade i katastrof. Krakauer nådde toppen och överlevde, men nio människor omkom. På svenska finns även In i vildmarken."

I förordet nämns som en slags "varudeklaration" att boken inte ställer frågan "Varför skulle en normal människa vilja göra något sådant?", d.v.s. syssla med bergsklättring. Däremot menar författaren sig vilja slå hål på myten om att människor som dras till denna högrisksport är smått "rubbade" och att de som läser boken även bättre skall förstå varför folk klättrar samt varför de blir besatta av klättring. Rubbade har jag nog inte tänkt att bergsklättrare är, däremot fick man ju som grundläggande medicinsk kunskap lära att extrema spänningssökare ofta har lägre halt av enzymet MAO och för en sådan krävs enormt mycket mer än en spänningsroman för att känna sig tillfreds med tillvaron. Så visst är det intressant att läsa en bok om bergsklättrare av en bergsklättrare, som dessutom är en fantastisk skribent.

Har nu läst mig igenom alla översatta böcker av Jon Krakauer, och hade önskat det fanns fler, för som författare kan han verkligen konsten att skriva på ett fängslande sätt, ofta väldigt ärligt, djupgående och beskrivande, utan att bli tråkigt. I Ett berg högre än Everest saknar man dock djupet, trots att jag som vanligt blir imponerad av förmågan att förmedla de äventyrliga upplevelserna (man måste inte vara insatt i bergsklättring för att läsa den, visste för egen del inte ett skvatt om sådant innan Krakauers böcker). Boken är visserligen skapad av elva artiklar (plus en tolfte skapad för boken) tidigare publicerade i tidskrifter under 80-talet, och man får förmoda att stilen bättre attraherar läsare till den typen av media kanske?

Innehåll förutom förordet: Eigerdrömmar, Gill, Valdezis, Att vara fast i tältet, Flygarna i Talkeetna, Club Denali, Chamonix, Kanjonklättring, Ett berg högre än Everest?, Pojkarna Burgess, Dålig sommar på K2, Devils Thumb.


lördag 1 april 2017

Läst mars



  1. Svarthunden, KG Johansson (recensionsexemplar från Affront förlag)
  2. Sjuka själar, Kristina Ohlsson (bibliotekslån)
  3. Gnisselzonen, Anna Hallén (ebok, bibliotekslån)
  4. Ett berg högre än Everest, Jon Krakauer (bibliotekslån)