"Kusliga historier", Charlotte Riddell

Kusliga historier, Charlotte Riddell. Översättare: KG Johansson och Miranda Johansson. Förlag: Hastur Förlag. Antal sidor: 273. Utgivningsdatum: 2024-06-18.

Rec.ex.

"Kusliga historier (”Weird Stories”, 1882) av irländska Charlotte Riddell (1832–1906) är en mindre klassiker inom fantastiken; och de sex berättelser som ingår i denna samling är samtliga ypperliga exempel på den viktorianska spökhistorians konst när den är som allra bäst.

För läsaren öppnas här en dörr till det brittiska 1800-talets andra hälft; en dörr som förhoppningsvis förblir öppen. Charlotte Riddells direkta prosa för oss in i en mörk värld fylld av social misär, klasskillnader, penningbegär, orättvisor och onda avsikter. Detta är suggestiva, ruggiga och hjärtskärande historier, skrivna av en säregen författarinna som lyckades behålla en märkbart genuin berättarglädje under en framgångsrik och lång karriär, trots att tillvaron kantades av elände och motgångar.

Här presenteras Kusliga historier – för första gången i sin helhet i svensk översättning av KG Johansson och Miranda Johansson – med ett fylligt och initierat efterord om Riddells liv och verk signerat Elisabeth Brännström."

Charlotte Riddell var ett okänt författarnamn för mig då denna bok kom ut i svensk översättning för första gången på detta vis. Boken med sex noveller av olika längd innehåller även ett utförligt efterord som ger mer kunskap om författarens liv och gärning.

Novellerna ger inte bara stämningsmättade kusligheter utan även en värdefull inblick vad gäller tiden, människorna och platsen, d.v.s. senare delen av 1800-talets England.

Bredvid klassiker inom gotisk skräck är klassisk viktoriansk spökhistoria ett måste. Själv gillar jag båda och Riddells historier utgör inget undantag. Mycket välskrivna noveller i utmärkt översättning som jag verkligen hoppas får den uppmärksamhet de är värda i och med denna nya fina samlingsvolym.

Läs och njut!

Mer om boken här på bloggen:

Veckans mening den 20 juli

Veckans mening den 7 september

Bokmärkt den 9 oktober

"Hålet", KG Johansson

Hålet, KG Johansson. Förlag: Swedish Zombie. Antal sidor: 392. Utgivningsdatum: 2024-06-28. 

Rec.ex.

 

 

"En kväll på bypuben roar sig Benke, Linnea och Tomas med en barnslig lek. Intet ont anande väcker de något som sover ute i mörkret. Samma natt går Linnea vilse i skogen och irrar runt mellan dröm och verklighet. Det blir en farofylld vandring där inte alla hot är naturliga, och på ett oförklarligt vis dras hon mot "Hålet" i den övergivna gruvbyn Varka. Under tiden kämpar Tomas, tillsammans med kompisen Benke, förtvivlat för att hitta sin försvunna flickvän. Vad som till en början tycks vara ett enkelt försvinnande blir mer komplicerat när avslöjade hemligheter hotar inte bara deras vänskap utan deras liv: och vad är det egentligen som lockar ute i skogen?"

Alla har de hemligheter, ingen är vad de först verkar vara, vänskapen är skör av oansvarighet, svek och förvirring. Även den övergivna gruvbyn Varka ruvar på hemligheter. Anden i glaset tycks ingen av dem se faran i, så heller inte andra risker de utsätter varandra för. Följ med i en skrämmande händelseutveckling med ett slutligt crescendo utan dess like. Hålet blir till en kamp mellan liv och död i konsekvensen av att "väcka den björn som sover".

Effektiv skräck i lantlig miljö för unga lässugna, perfekt för kura skymningens lässtunder i kommande novembermörker!

Tidigare här på bloggen om Hålet: Veckans mening den 22 juni och den 4 augusti.

"Lädertratten", Arthur Conan Doyle

Lädertratten, Arthur Conan Doyle. Översättare: A. Henriksson. Hastur Förlag. Antal sidor: 28. Utgivningsdatum: 2024-06-18. Originaltitel: The Leather Funnel (1902).

Rec.ex.

 

"”Var allt en fantasi, eller stod den för något som hade inträffat i världshistoriens mörka, grymma dagar? Jag stödde mitt bultande huvud i mina darrande händer. Och då, plötsligt, kändes det som om hjärtat stod still i mitt bröst, och jag kunde inte ens skrika, så stor var min skräck. Något närmade sig genom rummets mörker. Det är skräck efter skräck som bryter ner en människas ande. Jag kunde inte tänka, jag kunde inte be; jag kunde endast sitta som en frusen bildstod och stirra på den mörka figuren som skred genom det stora rummet.”

Lädertratten (1902) är en klassisk skräckberättelse av Arthur Conan Doyle (1859–1930), författaren till historierna om mästerdetektiven Sherlock Holmes. Denna utgåva av Lädertratten är tryckt i 400 handnumrerade exemplar."

Det här var en för mig tidigare okänd novell av Arthur Conan Doyle. Den bjuder på underhållande fantasifulla beskrivningar och kuslig mystik, där ett antikt föremål står i fokus och avslöjar en mörk händelse ur det förflutna.

Att ACD hade en faiblesse för det översinnliga går även igen i denna lilla historia där det fasansfulla spelas upp genom drömmen som påverkas av ett föremåls inneboende energier. En spännande och kuslig skräcknovell i all sin enkelhet som jag upplevde mycket läsvärd. Rekommenderas!

Även: Veckans mening

"Gruvmaja", Karin Tidbeck

Gruvmaja, Karin Tidbeck. Kraxa förlag. Antal sidor: 48. Utgivningsdatum: 2023-11-23.

"»Skallen är överdragen med läder och har ett påmålat ansikte. Händerna har också varit läderklädda, men överdraget är till större delen avslitet. Metalldelarna är formligen full-smockade med ingraverade kors och bibelverser.»

Under svältens svåra år 1867 försvinner alla invånarna i Ovarts socken spårlöst. Det ryktas om gruvan, om onda krafter och till och med om en docka av stål, en Gruvmaja. Vad som verkligen hände har förblivit olöst. Fram tills nu."

Annorlunda och läsvärd liten novell ("Allmogeskrämsel") som är uppbyggd av brev och artiklar. Väcker intresse för tiden, platsen och folktron. Hemligheter i det förflutna är ju så oerhört spännande!

"En siciliansk romans", Ann Radcliffe

En siciliansk romans, Ann Radcliffe. Vertigo förlag. Översättare: KG Johansson. Antal sidor: 294. Utgivningsdatum: 2021-01-21.

"I En siciliansk romans (1790) skapade Radcliffe den unika blandningen av skräckens psykologi och poetiska skildringar som skulle göra henne till en av de stora inom den gotiska skräckromantiken.

Den här tidiga romanen utforskar de urgröpta landskapen och de labyrintiska delarna av Siciliens slott för att avslöja de skamliga hemligheterna för dess allsmäktiga aristokrati. Julia och Emilia Mazzini bor avskilt i en gammal herrgård nära Messinasundet. Efter faderns återkomst till ön hemsöks en del av huset av en serie mystiska uppenbarelser. Ursprunget till hemsökelsen upptäcks först efter en hisnande jakt genom drömlika pastorala landskap. När uppenbarelsen äntligen kommer tvingar den hjältinnorna att utmana de enade krafterna för religiös och patriarkalisk auktoritet."

En mycket trevlig och underhållande klassiker!: Vackra formuleringar, lustiga överdrifter, fängslande spänning, sagolikt beskrivna miljöer, livfulla karaktärer (onda såväl som goda), djärva hjältar och hjältinnor.

Händelserikt rakt igenom och allt mynnar ut i en upplösning som helt omintetgör vilseledningen mot en mer övernaturlig förklaring på det mystiskt gåtfulla. Härligheten är sen toppad med ett underbart avslut som skänker fulländad belåtenhet.

Läs och njut!

Även: Gotisk skräckromantik med omåttliga känslor och stor dramatik, En smakebit på søndag

"Skalbaggen", Richard Marsh

Skalbaggen, Richard Marsh. Hastur Förlag. Översättning (+ efterord och slutnoter): KG Johansson. Antal sidor: 456. Utgivningsdatum: 2024-08-01. Originaltitel: The Beetle; a Mystery  (1897).

"”Den kröp upp på min hals, fruktansvärt långsamt, några millimeter i taget och dess tyngd tvingade mig att spänna mina ryggmuskler. Den nådde till hakan, den snuddade vid mina läppar – och jag stod stilla och uthärdade allt medan den täckte mitt ansikte med sin enorma, slemmiga, stinkande kropp och omfamnade mig med sina otaliga ben. Skräcken gjorde mig galen.”

Från fjärran och mystiska Egypten kommer Skalbaggen, en grotesk varelse ”skapad varken av Gud eller människa”, en hamnskiftare besatt av att söka hämnd för ett brott som begicks mot dess avgudadyrkare. I en oförsonlig jakt genom London förföljer den utan nåd sina offer och ingen tycks fredad från dess hypnotiska, onda makt.

Richard Marshs (1857–1915) sällsamma, fängslande och originella roman, som när den gavs ut faktiskt sålde bättre än Dracula, är en tidlös skräckklassiker: en ockult detektivberättelse och ett fin de siècle-melodrama som skrämde slag på det senviktorianska samhällets läsare.

Här presenteras Skalbaggen (1897) i översättning av KG Johansson, som också har skrivit ett informativt efterord till utgåvan och försett den med oumbärliga kommentarer."

Enligt bokens efterord skall The Beetle första gången givits ut 1897, samma år som Bram Stokers Dracula, och då i flera år sålt bättre än denna för oss idag mer välkända. Så hur kan det då vara möjligt att Marsh roman fallit i tidens glömska? Så är det i varje fall med en del romaner som vi kallar klassiker, då är det väldigt värdefullt att det görs nyöversättningar och berättelserna ges nytt liv, den här tycker jag är värd det. Språkkänslan och varsamheten i översättningen upplever jag utmärkt, boken har även slutnoter med intressanta kommentarer kring sådant som kan behöva utvecklade förklaringar.

Boken består av fyra delar/fyra karaktärers berättelser (Bok I, II, III och IV): Robert Holst (som blir ett offer och redskap för varelsen), Sydney Atherton (med ett överklassigt liv typ Bertie Wooster - en rätt bra liknelse), Marjorie Lindon (Paul Lessinghams fästmö) och till sist polisen Augustus Champnells redogörelse för fallet och dess hektiska upplösning. För på sätt och vis är det här - förutom just en effektiv rysare - även en sorts deckare kan man väl säga, inklusive till slut ett kidnappningsdrama med en nagelbitande kamp mot klockan.

Första berättelserna bygger upp mystiken kring det gåtfulla ur olika perspektiv, sista berättelsen ställer allt på sin spets och vrider upp spänningen med full fart. Mycket bra!

En klassiker som alltså verkligen är värd att uppmärksamma på nytt, i min mening.

Även: Veckans mening 16/12, Veckans mening 30/12, Veckans mening 6/1

"Min morfar hade en butik", Lina Arvidsson

Min morfar hade en butik, Lina Arvidsson. Kraxa förlag. Antal sidor: 38. Utgivningsdatum: 2023-08-10.

"Butiken säljer leksaker från förr. På hyllorna finns rostiga gamla bilar, speldosor, kinaschack och färgglada lådor med lock som far upp när man trycker på en knapp. I butiken finns också dockorna med sina hårt stoppade tygkroppar och stumma ansikten av porslin. Dockorna man kan önska liv i och släppa fria ...

Min morfar hade en butik av Lina Arvidsson är en novell som ingår i Kraxa förlags serie Kraxa Novell."

Vilken spännande undergenre med "Dockskräck" (som det står på novellens framsida) tänkte jag, och så slank den med i traven med boklån. Och visst, det här var väl inte så dumt, lätt och snabbläst liten kuslig historia där de gamla sköra porslinsdockorna kommer till liv:

"De små händerna var hårda som klor, fågelklor, när hon tog sig upp till stående. Hon rörde på munnen. Jag såg det ske men jag hörde inget."

Synd att morfadern var sådär läskig bara, fast det kanske skall uppfattas som en obehaglig del av helheten i denna rysare?

Lagom mycket skräck i stil med Fem systrar (som visade sig höra till samma bokförlag). Gillade ni den så gillar ni nog också den här. Lina Arvidsson rekommenderade på sin författarblogg även novellsamlingen Aldrig ensam. Så javisst! Den kommer jag nog att plocka med mig från biblioteket nästa gång.☺

Även: Veckans mening

"Fem systrar", Susanna Evert

Fem systrar, Susanna Evert. Kraxa förlag. Antal sidor: 66. Utgivningsdatum: 2023-06-20.

"Fem systrar flyttar in på bottenvåningen i ett flerfamiljshus. Det är en udda och skygg syskonskara som aldrig visar sig ute, förutom en av systrarna som är blind. En nyfiken granne gör hennes bekantskap och bjuds in till lägenheten. Inget kan förbereda henne för vad hon möter därinne.

SUSANNA EVERT har alltid skrivit skräcknoveller, gärna med dragning åt symbolik och mytologiska teman. Tanken på fem systrar som fick representera var sitt sinne kom tidigt. Susanna är också fascinerad av hur varje familj är sitt eget universum, den delen av berättelsen skrev sig själv.

FEM SYSTRAR är syskonskräck och new weird i behändigt fickformat från Kraxa förlags satsning på svenska fantastiknoveller."

Spännande novell med gåtfull mystisk händelseutveckling som ger ordentligt driv i läsningen ända fram till det oväntade slutet.

Finns någon slags gammal mytologi- och folktrokänsla i den här originella berättelsen, vilken alltså benämns som syskonskräck och New Weird (New Weird är en genreöverskridande skräck- eller spekulativ fiktion, om jag förstått det rätt).

  "Tekopparna stod på bordet framför oss och jag tänkte på de hundratals burkar med olika tesorter jag hade sett i köket. Som om hon kunde läsa mina tankar lyfte Christine sin kopp med en öm gest.
    – Te, sa hon. Svagt te tycker de om. Det är som ett fyrverkeri av smaker och dofter för dem. Ibland häller jag upp olika sorter i alla koppar vi har och låter dem smaka. De blir som små barn på julafton. Det är underbart. Men efteråt är de utmattade och sover två dygn i sträck."   Sid. 29

Tyckte även om fokus/tillstånd (sinne, handikapp, familj, isolering) i övrigt, med samtida utanförskaps-touch, eller vad man ska kalla det? Alldeles utmärkt med Kraxa förlags satsning på svenska fantastiknoveller, för detta gav mersmak.

Så för dig som känner för något kusligt i kort format att läsa i höst, läs Fem systrar, kanske tillsammans med en kopp te?

Även: Veckans mening

"Den underbara historien om Henry Sugar och fyra andra rysare", Roald Dahl

Den underbara historien om Henry Sugar och fyra andra rysare, Roald Dahl. Översättning: Pelle Fritz-Crone. Förlag: Bokförlaget Trevi AB. Antal sidor: 160. Utgivningsår: 1989 (originaltitel 1977: The Wonderful Story of Henry Sugar).

"Pojken som talade med djur
Liftaren
Skatten i Mildenhall
Svanen
Den underbara historien om Henry Sugar

För första gången på svenska - fem nya Roald Dahl-historier.
Människor med märkliga egenskaper och talanger befolkar berättelserna i dessa fem rysare som inte tidigare utgivits på svenska.
Vilka speciella egenskaper har den lille pojken som slår armarna om den rynkiga halsen på en gammal sköldpadda på Jamaica? Pojken talar vänligt och lugnande till det rasande djuret som fångats och ska göras klar för turisthotellets soppgryta.
Och vilka märkvärdiga krafter är det som räddar den mobbade Peter Watson, i historien Svanen, från de brutala råskinn som överfaller honom?
Men förunderligast av alla är kanske historien om Henry Sugar som efter år av träning lär sig att se utan ögon och som utnyttjar detta vid spelborden i kasinon världen över.

Ännu en mästerlig samling av författaren till sådana succéer som Vinkännaren, Hustrubytet och Min farbror Oswald."

Pojken som talade med djur: Berättaren befinner sig på semester på Jamaica, där får han bevittna ett drama med en stor havssköldpadda som riskerar att hamna i hotellets soppgryta, men räddas av en liten pojke med förmågan att kommunicera med djur.

Liftaren: Berättaren plockar upp en liftare och försöker förstå vad det är för person han har bredvid sig. De stoppas av en polis och riskerar fortkörningsböter, men en speciell förmåga som liftaren visar sig ha kommer att ändra på den saken.

Skatten i Mildenhall: En lantbruksarbetare plöjer upp en stor romersk skatt, detta sker under tiden för andra världskriget. Bonden som äger fältet låtsas att fyndet är värdelöst, för att få behålla det för sig själv. Väl i hemmet putsar han upp silverpjäserna och behåller det, något han kommer att få ångra. Vad jag förstår skall historien vara sann och publicerades första gången i en tidning 1946. Skatten i Mildenhall inleds med en författarkommentar.

Svanen: En riktigt otäck historia om två grymma pojkar som mobbar en tredje som bara råkar befinna sig i deras väg. Oerhört jobbig novell att läsa, p.g.a. att den var så ruggigt grym och rå. Men offret Peter klarar ändå livet (i motsats till alla fåglar som dödas brutalt och skoningslöst) med hjälp av en sällsam kraft.

Den underbara historien om Henry Sugar: Henry Sugar läser en historia om en man som ser utan att använda ögonen. Han bestämmer sig för att öva upp samma förmåga själv, för vägen dit visar sig vara en sorts meditationsmetod. Förmågan har han sen tänkt använda för att vinna på kasino, vilket han också lyckas med. En amerikansk äventyrsfilm (komedi) i tre delar, baserad på Roald Dahls novell, är planerad till 2023.

Sammantaget en riktigt underhållande och lättsam samling noveller som man kan läsa i ett svep utan problem... ja, förutom Svanen då, den var egentligen för otäck för mig.

Veckans mening

"Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser", Algernon Blackwood

Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser, Algernon Blackwood. Hastur Förlag. Översättning: KG Johansson. Antal sidor: 483. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

"Algernon Blackwood (1869-1951) är en av den klassiska skräcklitteraturens verkliga giganter och hans inflytande är svårt att överskatta. H.P. Lovecraft ansåg honom vara en av de fyra moderna mästarna tillsammans med Arthur Machen, Lord Dunsany och M.R. James, och kallade hans novell ”Videbuskarna” (The Willows) för tidernas främsta övernaturliga berättelse. Märkligt nog har han inte förrän nu fått en ordentlig introduktion i Sverige. Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser innehåller 13 av hans mest kända skräck- och spökhistorier, som härmed presenteras i lyhörd svensk översättning av KG Johansson."

Nu när kvällarna börjar bli allt mörkare passar det väl bra att plocka fram skräcklitteratur, och varför inte klassisk sådan? Algernon Blackwood var för mig ett tidigare okänt författarnamn tills denna nya samling skräck- och spökhistorier, med svensk översättning och förord skrivet av KG Johansson, kom till mig. I början av boken finns även en översatt inledning av Algernon Blackwood själv, skrivet 1938.

Titlar för de 13 noveller som ingår i samlingen:

Videbuskarna
Hemlig tillbedjan
Uråldrig svartkonst
Snöns tjusning
Wendigo
Den andra flygeln
Överlåtelsen
Rätten till utsikt
Lyssnaren
Det tomma huset
Medbrottsling i förväg
Löftet
Den vansinnige Jones

Novellerna är av olika längd och med stor variation även i övrigt. Övertygad om att översättningen är alldeles utmärkt känslig för rätt uttolkning av originalspråkets alla stämningar med mera. Klassiska berättelser är som oftast väldigt ordrika, och det här är långt ifrån något undantag. Den omfattande samlingen kan verkligen räcka länge att läsa, och med fördel kan man välja ut någon enstaka berättelse i taget, istället för att läsa hela boken sammanhängande på en gång. Dessutom som små konstverk kan man med all säkerhet se nya nyanser vid omläsningar. På så vis är det en utmärkt bok att ha i sin ägo i bokhyllan, för att som sagt kunna plocka fram sådär i oktober när man vill ha något lagom mysrysligt och småkusligt att läsa frampå kvällskvisten.

Själv tycker jag man kan dra vissa paralleller till H.P. Lovecrafts texter, det äventyrliga, de ibland drömska stämningarna, det uppskärrade läget där det verklighetsfrämmande alltmer smyger in och tar över, ofta vagt och obestämt, sådant som sätter din egen fantasi i rörelse. Fast det är lite mer stil på Blackwoods texter kan jag tycka. Så visst, precis som det nämns i bokens beskrivning från förlaget är det helt sant märkligt att författarens berättelser inte är mer kända här i Sverige. Det vill man såklart få vara med att ändra på! Det kommer nog att bli tillfällen för mig att återkomma till den här bokens fängslande och suggestiva noveller här på bloggen framöver, för efter en första genomläsning kommer jag med all säkerhet att vilja göra mer noggranna omläsningar.

Boken inleds med ett bra och lagom utförligt förord av KG Johansson, som ger oss lite mer kortfattat fakta om Algernon Blackwood (1869-1951) och hans författarskap.

Just det här märks väldigt tydligt och man upplever det signifikant i stort sett rakt igenom:

"Mitt intresse vad gäller psykiska frågor har alltid varit ett intresse kring utökat eller utvidgat medvetande. Om ett spöke blir sett är jag mindre intresserad av vad det är för något än av vad som ser det."

Algernon Blackwood

"Övergivna platser" (antologi). Redaktör: Jonny Berg och Jenny Lundin

Övergivna platser, Johannes Pinter, Anna-Karin Tellgren, Markus Sköld, Marie Metso, Mårten Dahlrot, Kristian Schultz, Lova Lovén, Åke Qvarfort, Joni Huttunen, Jonatan Olofsgård, Tomas Persson, Eira A Ekre, KG Johansson. Redaktör: Jonny Berg och Jenny Lundin. Förord: Daniel Gustavsson. Illustrationer: Åse Bergström. Förlag: Swedish Zombie. Antal sidor: 288. Utgivningsår: 2022.

Bibliotekslån

 

"De övergivna platserna, de bortglömda eller kanske förbjudna – vilka mysterier döljer de? Vilka hemligheter ruvar de på? Vad sker på de platser där ingen levande människa satt sin fot på lång tid? Vad kan man hitta där? Vad eller vilka lever där i civilisationens allra mörkaste skuggsidor? Tretton skräckförfattare gör i den här antologin sitt allra bästa för att besvara de frågorna."

Del 7 i bokserien 13 svarta sagor bjöd på 13 spännande och fantasifulla skräcknoveller vars handlingar utspelar sig på 13 verkliga övergivna platser i världen. Alla platser intressanta, bara några enstaka av dem som jag inte kände till sedan tidigare, vissa noveller tyckte jag förstås bättre om än andra.

Boken inleds med ett förord som bl.a. ger en kort beskrivning för hur övergivna platser används i populärkulturen.

Författare/noveller/platser som ingår i antologin:

Johannes Pinter: Ingentinget bortom horisonten. Plats: The Maunsell forts/Red sands (Engelska kanalen, utanför Themsens inlopp). Tora reser till England på flykt från en plågoande och hamnar vid kuststaden Warden. Beger sig iväg med några för henne okända ungdomar till Red sands och vad som där väntar.

Anna-Karin Tellgren: Evigresa. Plats: Vilddjursparken Wildlife Wonderland park, Bass, Victoria, Australien. Ett svenskt par som semestrar i Australien hamnar i den lilla lantliga staden Bass. De får tips om att besöka en övergiven djurpark som befinner sig i ett kusligt postapokalyptiskt tillstånd.

Markus Sköld: Curro. Plats: Världsutställningen i Andalusiens huvudstad Sevilla, Spanien. Stefan jagar efter bättre besöksstatistik för sin Youtube-kanal, och hans förhållande med Jessica knakar i fogarna. Intet ont anande lurar han med henne till Sevilla, där han har för avsikt att besöka den i stort sett övergivna världsutställningen från 1992. Han vill undersöka något mystiskt som menas förekomma där, för att ge sin Youtube-kanal en skjuts. Utställningens maskot var en vit fågel med elefantben, regnbågsrandig vägkonsnäbb och regnbågekam på huvudet. Något skräckigare variant än vår Clovve GB-clown kan jag nog tycka.

Marie Metso: Förbjuden frukt. Plats: Slottet Dundas Castle (även kallat Craig-E-Clair), Roscoe, Sullivan County i delstaten New York, USA. Under en skogstur blir Embla tvungen att följa efter sin hund Aska som springer iväg mot ett övergivet slott som delvis naturen tagit över. Plus något annat obestämbart...

Mårten Dahlrot: Sista huset på Holland Island. Plats: Holland Island, som en gång var en ö i Chesapeake Bay, Dorchester County, Maryland, USA. Numera skall visst den kärrsumpiga ön för det mesta ligga under vatten. En spökhistoria om öns sista övergivna hus och en flickas grav med inskriptionen "forget me not", en uppmaning som en gammal man upptäcker och försöker tillmötesgå, medan havsnivån höjs och ön eroderar alltmer.

Kristian Schultz: I Berlins mörker. Plats: Institut für Anatomie der FU Berlin. Ännu ett svenskt par som den här gången semestrar i Berlin. De blir tipsade om en slags extreme exploration sightseeing, en guidad tur på ett övergivet anatomiskt institut. Guiden leder dem vidare ner i källaren, där myternas väsen kanske väntar i den mörka underjordens öde tunnlar och skyddsrum?

Lova Lovén: Eld. Plats: Spökstaden Centralia, stadsdel i Columbia County, Pennsylvania, USA. Kristina reser iväg från problem i Sverige för att börja ett nytt liv i USA, efter att en avlägsen släkting erbjudit henne sitt hus där. Villkoret är att hon flyttar dit permanent och tar hand om stället. Staden Centralia är belägen ovan en kolgruvebrand som brunnit sedan 1962. Tanken är att hon skall kunna sälja huset, tanken är att hon aldrig någonsin har haft för avsikt att uppfylla släktingens villkor. Men allt går inte som tänkt.

Åke Qvarfort: Tjernobyl, min älskade. Plats: Prypjat, spökstad i norra Ukraina, övergavs 1986 efter Tjernobylkatastrofen. Pavlik är abnormt överintresserad av Tjernobylkatastrofen, p.g.a. släktskapsband och hemska mardrömmar om vad som följde på kärnkraftverkets haveri. Han får råd om konfrontation och hjälp på traven för att komma iväg på en exkursionsresa till Pripyat, spökstaden som övergavs efter katastrofen. Han möter upp guiden Sergei och de övriga deltagarna i Kyiv för att påbörja den anordnade dark tourism-turen till den övergivna strålskadade staden dagen därpå. Men en gruvlig hämnd väntar Pavlik som tycks bära på en tung arvsynd.

Joni Huttunen: Den befruktade staden. Plats: Panamint City, spökstad nära Death Valley, Kalifornien, USA. En man beger sig rakt ut i öknens hetta med en helt övergiven stad som mål, detta för att söka spår efter sin mormorsmor Gunn som emigrerade ensam till Amerika. Enligt poststämpeln på ett sista bevarat avskedsbrev befann hon sig 1875 i Panamint City. Platsens energier tycks väckas till liv och avslöjar händelser ur det förgångna, såväl som fientlighet mot besökaren.

Jonatan Olofsgård: Kolonin. Plats: Sanatorio de Abades, Teneriffa. Ett par reser iväg på en semesterresa för att försöka rädda sitt krackelerade förhållande. Avsikten verkar lyckas, till att börja med. Tills Anna, som kan spanska, börjar prata med Bastian, som vill visa paret ruiner efter en leprakoloni i närheten av turistorten. Sagt och gjort. Ruinerna skapar hjärnspöken, Bastian skapar svartsjuka, vad är verkligt och vad är villfarelse?

Tomas Persson: Bergfrossa. Plats: Norrlandsporten i Bollnäs, Hälsingland. En man köper en begagnad husvagn för ett obegripligt billigt pris. På väg till den nya arbetsplatsen, där husvagnen skall användas för övernattningar, dyker det upp ett gammalt barndomsminne om en skidanläggning i närheten av där han passerar. Men fritidsanläggningen är för länge sedan nedlagd, och husvagnen blir omöjlig att köra därifrån. Mannen får psykbryt, husvagnen stinker och berget tycks få liv. 

Eira A Ekre: Kalyazins ängel. Plats: De gamla delar av den ryska staden Kalyazin som översvämmade befinner sig på Volgas botten, en klockstapel syns fortfarande över ytan. Översvämningen skedde efter ett dammbygge under Stalintiden. Lidia njuter av våren. I staden blir hon varse en varelse, högt ovanför svävar den, en slags ängel? Lidia gör korstecknet och fortsätter sitt vardagslivs rutiner, tills nästa gång hon ser ängeln vid kyrktornet. Maksim dyker och förnimmer spår av världen som en gång fanns.

KG Johansson: Bella. Plats: Sanatoriet i Sandträsk norr om Boden. Ett slags triangeldrama där stökiga Bella vill ge sin kompis ett rejält straff. En påhittad historia, en bilresa i mörkret, det övergivna sanatoriet, låsa in och sticka. Men att beträda ett spökhus får oanade konsekvenser...

En samling noveller som ger en massa olika sorters kalla kårar av klass. Mörker, ödslighet, monster och spökerier (ett och annat hjärnspöke också). Övergivna platser och byggnader är utmärkt grund för skräck, det är den här antologin ett bevis på.

Tre givna favoriter för mig blev kusliga Ingentinget bortom horisonten, Curro och vackra Kalyazins ängel. Men som sagt, alla övergivna platser ovan är intressanta. Översvämmade Kalyazin hade jag inte läst om eller sett något om tidigare, men platser i Ryssland är nog rätt okända, och ju slutnare landet blir ju mer okänt och skrämmande lär vi nog uppfatta det. Verklighetens skräck bör balanseras upp av fiktiv skräck, så nu behöver vi skräckböcker som Övergivna platser!

Tidigare blogginlägg: Veckans mening, En smakebit på søndag

"Pestkung", Mikael Strömberg

Pestkung, Mikael Strömberg. Louise Bäckelin Förlag. Antal sidor: 218. Utgivningsår: 2022.

Bibliotekslån

"För att en berättelse ska bli till behövs inte mer än ett ytterst litet uppslag, ibland inte mer än ett ord.

I flera månaders tid har Mikael Strömberg kämpat med en tilltagande skrivkramp. Inspirationen tryter och skrivandet har stagnerat. Något måste till, annars fruktar Mikael att författarkarriären kan vara över.

Från ingenstans kommer det till honom, bara sådär i förbifarten, just som endast ett ord – pestkung. Ett ord som fascinerar, och Mikael börjar söka efter svaret på dess innebörd.

Utifrån det här abstrakta ordet vecklar en makalös, ohygglig och högst konkret historia ut sig. En historia där personer fått sina liv förstörda, där husdjur blivit bortrövade, ungdomar försvunnit och människor bragts om livet. Mitt i denna tidigare okända verklighet befinner sig nu författaren själv, och plötsligt växer en helt ny fruktan fram hos honom. 

Pestkung är en dokumentärt berättad och andlöst spännande skildring, där Mikael Strömberg blir indragen i outforskade och skrämmande miljöer bortom allmänhetens kännedom."

Bladvändaren Pestkung resulterade i en önskan att läsa skräck igen. Så trevligt.

Kom att tänka på The Blair Witch Project, såklart inte handlingen i sig, utan själva upplägget, och så den där speciella rys-effekten - utomordentligt effektiv skräck. Visserligen svårdefinierat, men kanske kan man säga att det är en slags form av smart metaroman eller auto- och alterfiktion (förhoppningsvis utan tillstymmelse av fakta), en konstruerad berättelse som utger sig vara dokumentär, med ett händelseförlopp som menas ha ägt rum på riktigt. Plus insprängd fotodokumentation.

I filmen var det tre ungdomar som drev sitt projekt. I Pestkung har vi tre, kanske inte ungdomar direkt, men väl tre mer eller mindre kända personer (inklusive författaren) som går upp i en gemensam undersökning av det övernaturliga, något alltmer växande skräckinjagande. Dessa tre är, förutom huvudpersonen Mikael Strömberg själv, Jack Werner (som ju är en välkänd skärpt journalist, författare och debattör) och Fredrik Strage (som tydligen skall vara en känd musikjournalist, fast det var jag tvungen att kolla upp). Kapitlen berättas utifrån dessa tre personer varvat. Det oroande och farliga i situationerna tar sig olika personliga uttryck, anspänningen skapar en irritation som gör att de tre går varandra på nerverna emellanåt. Nyfikenheten inför vart undersökningen skall leda fram till är stor, men samtliga har mycket att förlora på ett alltför stort risktagande när farorna kommer närmre. Och allt går verkligen inte som planerat...

Ordet pestkung associerade jag till rosenkung. Ja, ni vet, sådan sömntorn på nyponbuskar, gallbildning som sömntornstekelns larv skapar på kemisk väg, en slags genmanipulation, vilket förändrar rosenbladet till något helt annat.

Här finns det dolda och gäckande mystiska som först bara låter sig skönjas; vittnesskildringarna och sägnerna, mörka skogens hotande fara, det dolt monstruösa som lockar lämpliga offer, det som förtär och vill växa. Modernt, nyskapande och spännande. Berättelsen knyter även an till den aktuella postpandemi-situationen, vilket såklart förstärker den autentiska känslan tillsammans med det vardagsnära. Och så mixas det ihop sådär fint med en gemenskapssträvande sekteristisk, övernaturlig och biologisk skräck.

En mycket välskriven och originell skräckroman med psykologisk nerv. Ruskigt bra!

"Gravliden" av KG Johansson

Gravliden av KG Johansson. Wela Förlag. Antal sidor: 184. Utgivningsdatum (häftad): 2021-04-03. Tidigare utgiven som e-bok 2012 (även utgiven som e-bokserie i fyra delar 2021 av Saga Egmont, då med läsålder 12-15 år - se nedan).

Bibliotekslån

"Linda började aldrig på universitetet. I stället blev hon kvar i Granliden, inlandsbyn som är så tråkig att den kallas Gravliden, där hon bor med sin svartsjuke pojkvän. Hon jobbar på ICA och har få vänner. En gång varje år går hon upp på berget där hennes far dog och försöker förstå vad som hände. Det här året blir besöket inte som vanligt. Underliga saker börjar hända och Linda förstår gradvis att okända makter kämpar om byn och dess invånare. Hon hamnar själv mitt i kampen och möter en ondska som hon aldrig hade kunnat tänka sig. Och onda krafter finns även bland de levande i byn."

En utmärkt skräckroman vars handling utspelar sig i en liten by i det norrländska inlandet, årstiderna växlar och ett hotfullt våld ligger på lur.

Granliden - av lokalbefolkningen även kallad Gravliden - ruvar på en mörk hemlighet i det förflutna. Stället visar sig inte bara bestå av mänskliga individer, utan även av gengångare, hustomte och en manlig huldra(!). Främst kan man väl kalla det för en skräckroman och spökhistoria, men lägg till folktrofantasy, familje- och relationsdrama, samtida glesbygdsproblem, humor och allvar i en kusligt spännande och småknasig mix. Resultatet blir något mycket underhållande helt enkelt.

Väl beskrivna miljöer och karaktärer, fängslande händelseutveckling och såklart även i övrigt en skickligt välskriven roman. Minus dock för alla okorrigerade småfel (av den typ där bokstäver fallit bort o.s.v.) i texten.

Huruvida de fyra i år återutgivna e-böckerna anpassats för läsålder 12-15 (såsom förlaget kategoriserat) eller om dessa följer den häftade utgåvan, kan jag tyvärr inte veta.

"Skymningshistorier" av Rhoda Broughton

Skymningshistorier av Rhoda Broughton. Översättare: Heidi Havervik. Efterord: Gabriella Håkansson. Hastur Förlag. Antal sidor: 204. Utgivningsår: 2021.

"Skymningshistorier (1873) är en bortglömd pärla i den viktorianska litteraturen. Bland gengångare, hemsökelser och sanndrömmar smyger walesiska Rhoda Broughton (1840-1920) med säker hand in kritik av förtryckande normer och ojämlika könsförhållanden. I spökhistorians form ger hon uttryck för den skräck som var kvinnors helt egna – att vara rättslös i ett manssamhälle. Men hon gestaltade också på ett nytt sätt den händelse som var den mest avgörande i ett kvinnoliv – äktenskapet.

I sina suggestiva noveller målar Broughton upp den moderna, välbärgade borgarkvinnans liv i det viktorianska England. Välstånd saknas inte, men bland de tjusiga attiraljerna och det polerade yttre lurar vålnaderna och gastarna.

I denna volym av Skymningshistorier presenteras samtliga noveller från originalet i översättning av Heidi Havervik. Boken innehåller också en initierad och fyllig efterskrift av Gabriella Håkansson."

Läsvärda och välskrivna noveller. Intressanta även vad gäller tidsskildringen, miljöerna, människorna och de sociala reglerna de levde under. Dåtidens klassamhälle och ojämlikheten blir tydligt; distansen däremellan, rädslorna för social uteslutning. I de fina salongerna finns här även sådant som sätter förlamande skräck i både dam och herre, och en gengångare kommer i en av novellerna att knacka högt och ihärdigt på ytterdörren. 

"Flickan stod vid sängen, lätt framåtlutad och med händerna hårt sammanpressade, stel, spänd i varje fiber. Hennes vidöppna ögon stack ut ur sina hålor med ett uttryck av onämnbar, förstenad fasa; hennes kinder och mun var inte bleka, utan lika blygrå som hos någon som för en stund sedan dött i outsägliga plågor. När jag såg på henne rörde sig hennes läppar en aning och en fasansfull, skrovlig röst, inte det minsta lik hennes egen, sade: 'Åh! Herregud, jag har sett det!'"

Men här framställs även den fobiska arbetarklasskräcken (t.ex. landsbygdens säsongsarbetare) de fina damerna upplevde. Vilket var en slags skräck i sig på sin tid som det verkar, och något vi kanske får uppleva en ny renässans för nu när fördomar ökar mellan människor boende i stad och på landsbygd, mellan de som har lågstatus- och högstatusarbeten, och så vidare. "Kusinen från landet" tänker till!😅

Några ord inom parentes om novellerna som ingår:

Sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen (skriven i rolig "pratig" brevform/brevväxling; spökhistoria)

Mannen med näsan (novell uppdelad i kapitel; spökhistoria?)

Se, det var en dröm! (delvis brevform, delvis kapitelindelning; fokuserar på arbetarklasskräck och varseldrömmar om bestialiska mord)

Stackars vackra Bobby (kapitelindelad; en gammal dam tänker tillbaka på en episod som ung; spökhistoria)

Under kappan (berättad i ett svep; förmögen dam och skumma typer på tågresan)

Berättelserna är fängslande skrivna, man sugs in direkt i dem och upplever miljöer och jargong så tydligt. Klart underhållande. Efterskriften av Gabriella Håkansson: Rhoda Broghton - Gastar i salongen, tyckte jag var lite för långt och gick mer in på jämlikhetsfrågan på ett rätt aggressivt sätt, istället för att fokusera på själva författaren och hennes författarskap. Kändes lite snopet.

Se även:

Veckans mening

"Vi har alltid bott på slottet" av Shirley Jackson

Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson. Förlag: Modernista / Mima Förlag. Förord: Kristoffer Leandoer. Översättning: Torkel Franzén. Antal sidor: 175. Utgivningsår: 2017 (Mima Förlag). Originaltitel: We Have Always Lived in the Castle (1962).

"En gång var de sju i familjen Blackwood. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret till bären var äldsta systern Constance. Hon misstänktes för mord på sina föräldrar, sin bror och sin faster, men frikändes. Sedan dess lämnar hon aldrig slottet, sätter inte foten utanför dess trädgårdar.

Farbrodern Julian åt av giftet men överlevde. Numera rullstolsbunden skriver han maniskt på sina memoarer. Merricat, Constances lillasyster, kom inte till bords alls den där kvällen för sex år sedan, eftersom hon skickats till sängs utan mat som straff för olydnad. Det är hon, Merricat, nu arton, som berättar historien. Och hon gör allt för att skydda sin storasyster, om hon så ska tvingas använda häxkrafter. En dag besöker deras kusin Charles slottet. Omedelbart hotas dess sköra, mörka hemligheter.

Vi har alltid bott på slottet hör till mästerverken i modern amerikansk romankonst och är en av de största skräckromanerna genom tiderna. Här i översättning av Torkel Franzén och med ett nyskrivet förord av författaren och kritikern Kristoffer Leandoer."

"SHIRLEY JACKSON [1916–1965] är en av världslitteraturens mest inflytelserika författare i skräckgenren. Hon föddes i San Francisco, men flyttade senare till New York. Shirley Jackson kom att ge ut sex romaner och lika många novellsamlingar. Mest berömda är romanerna Hemsökelsen på Hill House [The Haunting of Hill House, 1959] och Vi har alltid bott på slottet [We Have Always Lived in the Castle, 1962]."

Exkludering och utanförskap leder till isolering. Verklighetsflykten blir ett sätt att hantera en tillvaro i sönderfall. Artonåriga Mary Katherine (kallad Merricat) berättar sin historia fylld av ömtåliga hemligheter. I en isolerad skyddad oas (med trygghetsskapande rutiner och fantasier), i en omkringliggande hotande och hatande omvärld, lever hon med sin syster och farbror. Merricats "golgatavandring" genom byn i romanens inledning inger så påtagligt kusliga stämningar. Systrarnas kusin Charles kommer på besök och balansen rubbas. Vad som sen händer är så smärtsamt och grymt och otäckt. En mobb. Finns något otäckare. Fast samvetskval finns hos en del bybor efteråt, en glimt av ljus insikt i allt det mörka. Och slutet för systrarna Merricat och Constance, om det är lyckligt eller ej, överlåter jag till er att avgöra själva.

Romanens subtila skräckeffekt i gotisk stil är så otroligt skickligt konstruerad. Vi har alltid bott på slottet är definitivt ett magnifikt klassiskt mästerverk. Skärpt och obehagligt gestaltas exkludering med grym råhet utan kulisser och försköning. Mycket tänkvärd historia då de flesta upplevt någon form av isolering (som under pandemin), eller i en tid då människor i alla möjliga sorters situationer föraktfullt klumpas ihop i ett gigantiskt utanförskap, outcasts fritt fram att hata, generalisera och bilda fördomar om. En rättsstat kan nog glida över i ett mobbvälde obemärkt, om det kollektivistiska tänkandet är väl etablerat och omvärlden känns alltmer orolig och hotfull. Tycker man upplever så många exempel på att det är dit vi är på väg (understött av hela den politiska skalan, från vänster till höger).

Intressant utdrag från bokens förord, skrivet av Kristoffer Leandoer:

 [...] "noveller som "The Lottery" och "The Summer People" är grymma fabler om mobbvälde bakom leende fasader av välmåga, som Lovecraft men utan dennes överdrifter: Jackson formulerar helst det otäcka i bisats, som en plötslig eftertanke. Den amerikanska drömmen är hos Jackson en prokrustesbädd; allt som sticker ut huggs obarmhärtigt av, överlägsenhet är lika illa som underlägsenhet. Hennes två mest kända romaner, Hemsökelsen på Hill House från 1959 och Vi har alltid bott på slottet från 1962, skildrar båda isolerade människor som omgivningens intolerans driver ut i ännu större - och livsfarlig - isolering. Maximal trivsel / maximal vantrivsel."

Prokrustesbädd kan man väl säga betyder att omforma något (med våld/lögn) för att det skall passa in i den (förenklade) sanning om verkligheten som ska gälla, oavsett hur verkligheten ser ut. Kan ju vara en slags psykologisk hjärntvätt som framkallar en mobb. Sanningens prokrustessäng är nog ett sätt att förenkla tillvaron, nå konsensus bland majoriteten. Den svartvita vi- och dom-synen tycks alltmer gångbar, bara en av många orsaker till varför du bör läsa Jacksons klassiker. Detta oavsett om du i samhället anser dig tillhöra "vi" eller "dom". Det här är bara mina egna tankar och funderingar, sådana som uppstod när jag läste romanen.

Vi har alltid bott på slottet är en väldigt omtumlande läsning, sorglig och medryckande; ovanlig, psykologiskt djupgående och ruskigt spännande. Ett mästerverk som sagt. Förvänta dig dock inga övernaturligheter eller något lemlästande, det här är inte den sorten skräckhistoria. Men den spelar på våra rädslor, på ett väldigt obehagligt sätt.

"Skräcknoveller" av H. P. Lovecraft

Skräcknoveller av H. P. Lovecraft. Vertigo Förlag. Översättning: Sam J Lundwall m.fl.. Kommentarer och bibliografi: Martin Andersson. Förord av Carl-Michael Edenborg. Utgiven: 2011-08-29. Antal sidor: 612. ISBN: 9789185000906

"Skräcklitteraturens mästare H P Lovecraft med den största samlingen av hans främsta och hemskaste noveller som någonsin presenterats i Sverige. Dessutom i en lyxig utgåva med linneband, lässnöre, trådbindning, fylliga kommentarer och en svensk Lovecraftbibliografi. Ett måste för Lovecraftälskare!"

Noveller som ingår i samlingen:

1. Dagon
2. Polaris
3. Minnet
4. Det vita skeppet
5. Randolph Carters berättelse
6. Katterna i Ulthar
7. Templet
8. Uppgifter rörande Arthur Jermyn och hans anfäder
9. Celephais
10. Den andra sidan
11. Nyarlathotep
12. Ex oblivione
13. Mossen
14. Återkomsten
15. De andra gudarna
16. Erich Zanns musik
17. Midnattsgästerna
18. Vad månen ser
19. Azathoth
20. Hunden
21. Råttorna i muren
22. Det onämnbara
23. Festivalen
24. Skräckens hus
25. Mannen
26. I gravkammaren
27. Kall luft
28. Cthulhu
29. Pickmans modell
30. Silvernyckeln
31. Det sällsamma gamla huset i dimman
32. Färg bortom tid och rum
33. Avkomlingen
34. Drömmarna i häxhuset
35. Varelsen på tröskeln
36. Boken
37. Jägaren i mörkret

Superfin och omfattande svensk utgåva med ovanstående hela 37 noveller, varav en del med all säkerhet kommer att läsas flera gånger. Det här är en bok man vill äga. Glad att den fanns där i min hylla då tillgången av böcker sinade. 

"Ohyggligt" många ord är återkommande, förstärkningsorden är många för att man riktigt ska fatta hur hemskt det är... sådant kan förstås upplevas en aning ansträngt och överspänt, när man såhär som jag nu gjort läst samtliga texter boken rakt igenom. Det inträder en viss mättnad. Antagligen därför helhetsupplevelsen betygsattes med ett så lågt betyg som en trea här i Bokhyllan. Ingen tvekan om att Lovecraft efter sin livstid haft/har oerhört stor betydelse som inspirationskälla för författare som skriver skräck och science fiction. Anser att det här absolut är en bok alla läsare av dessa genrer bör ha i sin bokhylla, detta oavsett om man tidigare läst eller inte läst H.P. Lovecraft.

Det ger mersmak. Nya illustrerade utgåvor lockar. Men, som sagt, det kan bli "för mycket av det goda"... Nu behöver jag en paus från Lovecraft.

"Vänligheten" av John Ajvide Lindqvist

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist. Förlag: Ordfront (2021). Antal sidor: 715.

Bibliotekslånad (inbunden).

"En klargul, låst container.

En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.

Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager.

De arbetar som parkskötare, kassabiträde, äldrevårdare, bowlinghallsföreståndare, fondförvaltare och fotomodell. De är en omaka grupp vars inbördes relationer utvecklas och invecklas under berättelsens gång. Vänligheten är John Ajvide Lindqvists hittills mest ambitiösa genom­skärning av samtiden, i det mikrokosmos som heter Norrtälje. I slutändan handlar det om Vänligheten kontra Fasan."

Om ni söker en relationsroman, troligtvis helt enligt young adult fiction-konceptet, så läs Vänligheten. Hursomhelst var detta inte alls vad jag hade väntat mig och överlämnar på så vis - vänligt men bestämt - till andra att ge mer rättvisande omdömen, ni som tillhör målgruppen(?) unga vuxna eller söker den sortens böcker. Klar fördel om ni är smartphoneanvändare och vet vad Pokémon Go är, själv är jag varken insatt i det ena eller andra... överväger på allvar att bara läsa gamla klassiker när jag någon gång stöter på den här typen av romaner.

Tröttnade rätt rejält innan de över 700 sidorna var lästa (senare halvan skumläst). Långsamt berättad med många sidohistorier/tillbakablickar, inte så spännande som jag troligtvis förväntade mig.

Gillade dock att läsa om välkända miljöer både från förr och i nutid. Historien hade sina ljusa stunder även i mitt tycke, men fördomsfulla karaktärskarikatyrer, det utseendefixerade, klichéartade och det råa övervåldet hör dock inte dit, har svårt för sådant. Kommer nog inte (väldigt sällan tvärsäker på något längre) läsa mer av John Ajvide Lindqvist. Får åtminstone räcka för ett bra tag framöver.

"Benkvarnen" av Sofia Albertsson

Benkvarnen av Sofia Albertsson. Förlag: Swedish Zombie (2020). Antal sidor: 264.

Recensionsexemplar (häftad).

 

"Det här är tiden innan, medan och efter en mystisk smitta drar igenom huvudstaden. Någonting har hänt i Sverige och den tunna hinna som annars skiljer vår verklighet från andra verkligheter verkar ha lösts upp – för det händer märkliga saker. Väsen som glömts bort för längesedan börjar lägga sig i våra liv, sådant som gömts långt nere i havets djup spolas i land och långt under marken utspelar sig mardrömsscener. Det är en farlig tid att känna sig ensam, att längta efter kärlek, att ta emot främmande ting och att följa sina drömmar. Men det hindrar tyvärr inte människor från att längta och försöka. I Benkvarnens noveller får vi läsa om hur olika personer till sin fasa blir varse den nya verkligheten.

Samlingen innehåller åtta noveller samt tre bonusnoveller som utvecklar skeenden i debutromanen Stockholmspesten."

Helt klart bästa skräcknovellsamlingen för ett år som detta. Ska det konsumeras litterär skräck ska den helst levereras av Sofia Albertsson, så är det nog. Ser verkligen fram emot att få läsa mer av denna lovande skräckförfattare, som så uppenbart bevisat kunna hantera både det långa och korta formatet. Romanen Stockholmspesten var en minnesvärd höjdpunkt, och novellerna i Benkvarnen - vars handling utspelar sig samtidigt som Stockholmspesten - var även de tillsammans en riktigt utsökt blandning. Klart en del noveller tilltalar mer än andra, men det är precis som det ska vara. Mina egna favoriter blev Benkvarnen, Från djupet, Månskenskroppar, Trädskivans gåta... och såklart alla tre bonusnovellerna!

Samtliga ingående noveller (+bonusnoveller):

Benkvarnen

Den utlästa boken

Havsbörd

Från djupet

Drömhaggan

Månskenskroppar

Natten under berget

Trädskivans gåta

 

Salikon

För vetenskapen

Helveteskratern

När verkligheten blir overklig och förvrängd, då det mystiska inte går att förklara.

Tänk dig en värld där mardrömmen börjar existera i vaket tillstånd. En underlig smitta, egendomliga varelser från havet, gamla folktroväsen som tar fysisk gestalt och tränger sig på. Vem kan du lita på (kan du ens lita på dig själv)? Hotet underifrån, marken rämnar, marken du trodde var stabil. Den trygghet du tog för given rycks undan och du famlar i blindo för vad som väntar. Vad det nu är? 

Fasansfullt bra. Lystet sinnligt, påtagliga stämningar, naturmagi, kusligt och gåtfullt på ett förträffligt sätt. Något helt eget à la Albertsson, utan tvekan stilsäkert och välskrivet. Äckelskräck ingår, och konstigt nog köper jag det med (lite väl magstarkt i Den utlästa boken, även om det är humoristiskt tänkt på ett groteskt vis). Javisst, det var ju överraskande på något sätt.

Inlevelsen för varje novell förstärks med en trolsk och/eller makaber illustration av författaren själv och av Kim Engström. Bit för bit ges Stockholmspesten en vidare tolkning (inte minst via de förträffliga bonusnovellerna). Hur nu en verklighet i ett surrealistiskt upplösningstillstånd låter sig tolkas?

"Nidamörkur" av Peter Fröberg Idling

Nidamörkur av Peter Fröberg Idling. Förlag: Natur & Kultur (2020). Antal sidor: 350.

Bibliotekslånad (inbunden).

 

"Simon har förlorat sin släktgård och längtar tillbaka till barndomens somrar på södra Gotland. Som andra generationens storstadsbo vill han återknyta banden med vad han ser som sin egentliga hembygd. När han får möjlighet att köpa en tomt slår han till, utan att fråga sin sambo Jenny.

Jenny delar inte hans entusiasm inför ett gotländskt sommarhus och motsättningarna växer när han bestämmer sig för att själv bygga huset.

Väl där blir Simon snart alltmer isolerad och paranoid. När han inser att tomten, Nidamörkur enligt folktron, ligger på en plats där eldar brann och avrättningar och människooffer ägde rum, växer hans obehag. Husbygget fortskrider, men platsens fasansfulla förflutna tycks stiga ur den steniga heden.

I Nidamörkur har Peter Fröberg Idling lyckats förena den litterära romanens stilistiska höjd med skräckberättelsens förmåga att gestalta mänskliga och omänskliga nattsidor."

En roman som väcker intresset för Gotlands kulturhistoria, etnologi och geologi, på så vis utmärkt. Gillar själva nystandet i det förflutna som Jenny ger sig in i, även om det mesta sen blir hängande i luften. Författaren har gjort ett rejält ambitiöst djupdyk i t.ex. folklivsforskning (en diger lista med källhänvisning finns i slutet av boken).

Inte lika imponerad på romanens själva upplägg, där mycket känns ovidkommande för handlingens utveckling. Och slutet blev lite platt fall, på något sätt, snopet liksom. Karaktärerna kunde jag vidare inte finna någon slags medryckande sympati för, blev mest irriterad på Simons stöddiga och respektlösa attityd. Simon och Jennys exklusivt flotta livsstil går fullständigt förbi min horisont. Begrepp som inte förklaras och diverse överklassproblem kanske förstås av andra som lever den sortens liv, men för mig var det helt obegripligt (vad är t.ex. en "skaldjursplatå", och varför kastar man dyr mat direkt i soporna?). På sätt och vis kan jag nog tycka det här är mer av en relationsroman (om bortskämda storstadsbor) än skräck. Plus dock för hur miljöerna och hur kusligt atmosfären beskrivs, det stämningsfulla, vad gäller den biten är det i klass med Michelle Pavers Evig natt, d.v.s. toppkvalité!

Så ja, lite kluven känner jag mig inför omdömet av Nidamörkur.

"Staden" av Camilla Sten

Staden av Camilla Sten. Läste boken som annat lån (pocket).

 

 

"Det har gått 60 år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Kan stadens fanatiska väckelserörelse ha spelat en roll i försvinnandet?

Alice är en dokumentärfilmare som en gång för alla vill ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och bevittna oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också.

Staden är en klaustrofobisk nagelbitare om en ondska som inte borde finnas och en gåta som kanske aldrig borde lösas."

Överraskande bra!

Den här romanen tyckte jag hade allt som en effektiv rysare (eller psykologisk thriller) ska ha, helt enkelt toppklass. Det är välskrivet med en skickligt uppbyggd historia placerad i ett då och ett nu som varvas i korta kapitel. Spännande persongalleri, karaktärer som är mystiska, som man inte riktigt vet var man har, misstankar... Spöklika miljöer, påtagligt beskrivna, som om man var där, med försiktiga steg över murkna, knarrande golv... Söker du en bladvändare och en rysare värd namnet, så sluta leta, läs Staden.

Egentligen undrar jag om det finns någon bättre miljö att förlägga en rysare eller psykologisk thriller till än just gamla övergivna platser med en dunkel historia? (Tänker här t.ex. på The Blair Witch Project-filmen) Lägg till det att platsen är isolerad från omvärlden, att där finns en olöst gåta, misstanke om att något otäckt utspelats där. Och ja, detta med sekter är ju verkligen vansinnigt läskigt, oavsett om det rör sig om isolerade samhällen, religiösa sammanslutningar, företag, vad som helst där det kan förekomma! Just det där att man tycker människor innerst inne borde förstå när något är helt fel och då gå emot gruppen/ledaren, men ändå inte gör det. T.ex. när oskyldiga människor blir utsatta och far illa. Då gruppen utan egna individuella tankar av förnuft, som en sammanhängande enhet, inte tycks förstå eller protestera, utan bara fortsätter att blint tro på en galen ledargestalt, en falsk verklighetsbild, lögner, som i ett slags zombieliknande tillstånd. Det kryper i mig bara jag tänker på det! Det är såna tankar som kommer till mig när jag läser Staden, som tycks ha alla de komponenter som tillsammans skapar skräck när den är som allra läskigast.

Jo, jag blev besviken på Ruinerna av Scott Smith och Experimentet av Catrine Tollström; två böcker som jag verkligen trodde var precis sådana romaner av den lite liknande sorten som skulle vara bra. Av den sorten var de, men tyvärr tyckte jag inte de var särskilt bra. I det avseendet var däremot Camilla Stens roman en fullträff! Om man tillåts jämföra på det viset.

För mig var det första gången jag läste något av Camilla Sten, och hoppas verkligen inte den sista. Ska på stört kolla upp om (i så fall vad) hon skrivit något mer. För ja, just nu vill jag förstås läsa allt av den här författaren. Trevligt när det händer att man känner så.