"Kusliga historier", Charlotte Riddell

Kusliga historier, Charlotte Riddell. Översättare: KG Johansson och Miranda Johansson. Förlag: Hastur Förlag. Antal sidor: 273. Utgivningsdatum: 2024-06-18.

Rec.ex.

"Kusliga historier (”Weird Stories”, 1882) av irländska Charlotte Riddell (1832–1906) är en mindre klassiker inom fantastiken; och de sex berättelser som ingår i denna samling är samtliga ypperliga exempel på den viktorianska spökhistorians konst när den är som allra bäst.

För läsaren öppnas här en dörr till det brittiska 1800-talets andra hälft; en dörr som förhoppningsvis förblir öppen. Charlotte Riddells direkta prosa för oss in i en mörk värld fylld av social misär, klasskillnader, penningbegär, orättvisor och onda avsikter. Detta är suggestiva, ruggiga och hjärtskärande historier, skrivna av en säregen författarinna som lyckades behålla en märkbart genuin berättarglädje under en framgångsrik och lång karriär, trots att tillvaron kantades av elände och motgångar.

Här presenteras Kusliga historier – för första gången i sin helhet i svensk översättning av KG Johansson och Miranda Johansson – med ett fylligt och initierat efterord om Riddells liv och verk signerat Elisabeth Brännström."

Charlotte Riddell var ett okänt författarnamn för mig då denna bok kom ut i svensk översättning för första gången på detta vis. Boken med sex noveller av olika längd innehåller även ett utförligt efterord som ger mer kunskap om författarens liv och gärning.

Novellerna ger inte bara stämningsmättade kusligheter utan även en värdefull inblick vad gäller tiden, människorna och platsen, d.v.s. senare delen av 1800-talets England.

Bredvid klassiker inom gotisk skräck är klassisk viktoriansk spökhistoria ett måste. Själv gillar jag båda och Riddells historier utgör inget undantag. Mycket välskrivna noveller i utmärkt översättning som jag verkligen hoppas får den uppmärksamhet de är värda i och med denna nya fina samlingsvolym.

Läs och njut!

Mer om boken här på bloggen:

Veckans mening den 20 juli

Veckans mening den 7 september

Bokmärkt den 9 oktober

"Hålet", KG Johansson

Hålet, KG Johansson. Förlag: Swedish Zombie. Antal sidor: 392. Utgivningsdatum: 2024-06-28. 

Rec.ex.

 

 

"En kväll på bypuben roar sig Benke, Linnea och Tomas med en barnslig lek. Intet ont anande väcker de något som sover ute i mörkret. Samma natt går Linnea vilse i skogen och irrar runt mellan dröm och verklighet. Det blir en farofylld vandring där inte alla hot är naturliga, och på ett oförklarligt vis dras hon mot "Hålet" i den övergivna gruvbyn Varka. Under tiden kämpar Tomas, tillsammans med kompisen Benke, förtvivlat för att hitta sin försvunna flickvän. Vad som till en början tycks vara ett enkelt försvinnande blir mer komplicerat när avslöjade hemligheter hotar inte bara deras vänskap utan deras liv: och vad är det egentligen som lockar ute i skogen?"

Alla har de hemligheter, ingen är vad de först verkar vara, vänskapen är skör av oansvarighet, svek och förvirring. Även den övergivna gruvbyn Varka ruvar på hemligheter. Anden i glaset tycks ingen av dem se faran i, så heller inte andra risker de utsätter varandra för. Följ med i en skrämmande händelseutveckling med ett slutligt crescendo utan dess like. Hålet blir till en kamp mellan liv och död i konsekvensen av att "väcka den björn som sover".

Effektiv skräck i lantlig miljö för unga lässugna, perfekt för kura skymningens lässtunder i kommande novembermörker!

Tidigare här på bloggen om Hålet: Veckans mening den 22 juni och den 4 augusti.

"Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser", Algernon Blackwood

Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser, Algernon Blackwood. Hastur Förlag. Översättning: KG Johansson. Antal sidor: 483. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

"Algernon Blackwood (1869-1951) är en av den klassiska skräcklitteraturens verkliga giganter och hans inflytande är svårt att överskatta. H.P. Lovecraft ansåg honom vara en av de fyra moderna mästarna tillsammans med Arthur Machen, Lord Dunsany och M.R. James, och kallade hans novell ”Videbuskarna” (The Willows) för tidernas främsta övernaturliga berättelse. Märkligt nog har han inte förrän nu fått en ordentlig introduktion i Sverige. Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser innehåller 13 av hans mest kända skräck- och spökhistorier, som härmed presenteras i lyhörd svensk översättning av KG Johansson."

Nu när kvällarna börjar bli allt mörkare passar det väl bra att plocka fram skräcklitteratur, och varför inte klassisk sådan? Algernon Blackwood var för mig ett tidigare okänt författarnamn tills denna nya samling skräck- och spökhistorier, med svensk översättning och förord skrivet av KG Johansson, kom till mig. I början av boken finns även en översatt inledning av Algernon Blackwood själv, skrivet 1938.

Titlar för de 13 noveller som ingår i samlingen:

Videbuskarna
Hemlig tillbedjan
Uråldrig svartkonst
Snöns tjusning
Wendigo
Den andra flygeln
Överlåtelsen
Rätten till utsikt
Lyssnaren
Det tomma huset
Medbrottsling i förväg
Löftet
Den vansinnige Jones

Novellerna är av olika längd och med stor variation även i övrigt. Övertygad om att översättningen är alldeles utmärkt känslig för rätt uttolkning av originalspråkets alla stämningar med mera. Klassiska berättelser är som oftast väldigt ordrika, och det här är långt ifrån något undantag. Den omfattande samlingen kan verkligen räcka länge att läsa, och med fördel kan man välja ut någon enstaka berättelse i taget, istället för att läsa hela boken sammanhängande på en gång. Dessutom som små konstverk kan man med all säkerhet se nya nyanser vid omläsningar. På så vis är det en utmärkt bok att ha i sin ägo i bokhyllan, för att som sagt kunna plocka fram sådär i oktober när man vill ha något lagom mysrysligt och småkusligt att läsa frampå kvällskvisten.

Själv tycker jag man kan dra vissa paralleller till H.P. Lovecrafts texter, det äventyrliga, de ibland drömska stämningarna, det uppskärrade läget där det verklighetsfrämmande alltmer smyger in och tar över, ofta vagt och obestämt, sådant som sätter din egen fantasi i rörelse. Fast det är lite mer stil på Blackwoods texter kan jag tycka. Så visst, precis som det nämns i bokens beskrivning från förlaget är det helt sant märkligt att författarens berättelser inte är mer kända här i Sverige. Det vill man såklart få vara med att ändra på! Det kommer nog att bli tillfällen för mig att återkomma till den här bokens fängslande och suggestiva noveller här på bloggen framöver, för efter en första genomläsning kommer jag med all säkerhet att vilja göra mer noggranna omläsningar.

Boken inleds med ett bra och lagom utförligt förord av KG Johansson, som ger oss lite mer kortfattat fakta om Algernon Blackwood (1869-1951) och hans författarskap.

Just det här märks väldigt tydligt och man upplever det signifikant i stort sett rakt igenom:

"Mitt intresse vad gäller psykiska frågor har alltid varit ett intresse kring utökat eller utvidgat medvetande. Om ett spöke blir sett är jag mindre intresserad av vad det är för något än av vad som ser det."

Algernon Blackwood

"Gravliden" av KG Johansson

Gravliden av KG Johansson. Wela Förlag. Antal sidor: 184. Utgivningsdatum (häftad): 2021-04-03. Tidigare utgiven som e-bok 2012 (även utgiven som e-bokserie i fyra delar 2021 av Saga Egmont, då med läsålder 12-15 år - se nedan).

Bibliotekslån

"Linda började aldrig på universitetet. I stället blev hon kvar i Granliden, inlandsbyn som är så tråkig att den kallas Gravliden, där hon bor med sin svartsjuke pojkvän. Hon jobbar på ICA och har få vänner. En gång varje år går hon upp på berget där hennes far dog och försöker förstå vad som hände. Det här året blir besöket inte som vanligt. Underliga saker börjar hända och Linda förstår gradvis att okända makter kämpar om byn och dess invånare. Hon hamnar själv mitt i kampen och möter en ondska som hon aldrig hade kunnat tänka sig. Och onda krafter finns även bland de levande i byn."

En utmärkt skräckroman vars handling utspelar sig i en liten by i det norrländska inlandet, årstiderna växlar och ett hotfullt våld ligger på lur.

Granliden - av lokalbefolkningen även kallad Gravliden - ruvar på en mörk hemlighet i det förflutna. Stället visar sig inte bara bestå av mänskliga individer, utan även av gengångare, hustomte och en manlig huldra(!). Främst kan man väl kalla det för en skräckroman och spökhistoria, men lägg till folktrofantasy, familje- och relationsdrama, samtida glesbygdsproblem, humor och allvar i en kusligt spännande och småknasig mix. Resultatet blir något mycket underhållande helt enkelt.

Väl beskrivna miljöer och karaktärer, fängslande händelseutveckling och såklart även i övrigt en skickligt välskriven roman. Minus dock för alla okorrigerade småfel (av den typ där bokstäver fallit bort o.s.v.) i texten.

Huruvida de fyra i år återutgivna e-böckerna anpassats för läsålder 12-15 (såsom förlaget kategoriserat) eller om dessa följer den häftade utgåvan, kan jag tyvärr inte veta.

"Julens monster" av Andreas Palmaer (text), Peter Bergting (illustrationer)

Julens monster av Andreas Palmaer (text), Peter Bergting (illustrationer). Alfabeta Bokförlag. Antal sidor: 112 (2019) och 124 (2020). Utgivningsår: 2019 och 2020 (nyutgiven upplaga är kompletterad med två nya kapitel).

Läsålder: 9-12 år.

"Förr i tiden hälsade inga fryntliga tomtar på under julen. Istället kunde det komma monster på besök. Hade man otur fick man möta Krampus, som inte bar några presenter på ryggen utan en korg till brädden fylld med skrikande barn. I Julens monster får vi träffa många av de läskiga varelser som man en gång trodde fanns på riktigt."

"Andreas Palmaer är journalist och författare med en lång rad böcker bakom sig, bland andra Vampyrboken och Vandraren utan ansikte."

"Peter Bergting är en prisbelönt författare och illustratör av rollspel och böcker inom fantasygenren. På Alfabeta har han illustrerat ett stort antal böcker."

Fin kulturhistorisk bok för läsålder 9-12 år. Otroligt proffsigt illustrerad och snygg layout av text och bild, där varje "monsterberättelse" har en lättsamt informativ faktasida som avslutning. Möt och lär känna julens ruskiga mytologiska varelser som man trodde på förr, runtom i världen:

Père Fouettard (Frankrike)

De dödas julfest (Sverige)

De dödas julhälsning (Sverige)

Hans Trapp (Tyskland och Frankrike)

Fru Perchta (Österrike)

Kallikantzaros (Grekland)

En blodig Lucia; Lussi (Sverige); Lussegubben (Norden); Blodiga Lucia (Tyskland och Österrike)

Krampus (Österrike och Tyskland)

Nattfolket (Tyskland och delar av Östeuropa)

Gryla och Julkatten (Island)

Olentzero (Spanien)

Baba Jaga och Ded Moroz (Ryssland)

Onda tomtar; Stalo (Lappland); Julbocken (Sverige, Norge och Tyskland); Rupert Knekt (Tyskland)

Namahage (Japan)

Nian (Kina)

Alla kommer de till liv igen genom den här boken och kanske är de ännu fler än ovanstående i den nya kompletterade upplagan?

I mitt tycke den perfekta julklappen till barn som gillar det lite mer ruskiga, vilket ju också ofta hör till det som upplevs extra spännande. Sånt som ger kalla kårar och kittlar fantasin kan vara riktigt fängslande.

Gamla folksagor, sägner och myter fascinerar både liten och stor förstås. Bland de mindre kända varelser jag lärt känna senare hör Stalo. Dit hör även Baba Yaga, tidigare nämnd i ett blogginlägg där jag återberättar sagan om den kloka Vasalisa. Grýla och Yule Cat var heller inte helt okända för mig.☺

"En julsaga" av Charles Dickens

En julsaga av Charles Dicken. Översättare: Nils Holmberg. Illustratör: Lisbeth Zweger. Förlag: Modernista. Antal sidor: 60. Utgivningsår: 2017.

Läsålder: 9-12 år.

"En julsaga är Charles Dickens mest berömda bok och antagligen också världens mest lästa historia om julen. Här får vi följa Ebenezer Scrooge, en snål och elak affärsman som går igenom en total förvandling och blir en god människa efter att ha hemsökts av spöken på julnatten. En av världslitteraturens stora klassiker, här i översättning av Nils Holmberg och med Lisbeth Zwergers magnifika illustrationer i fyrfärg."

"CHARLES DICKENS [1812-1870], född i Portsmouth, England, var sin tids mest populära engelskspråkiga romanförfattare. Dickens skapade en fiktiv värld som reflekterade de sociala och teknologiska förändringarna under den viktorianska eran. Till hans mest berömda verk hör även David Copperfield och Oliver Twist."

"LISBETH ZWERGER är en österrikisk barnboksillustratör. Hon vann den prestigefyllda Hans Christian Andersen-medaljen 1990, Österreichischer Kunstpreis i barn-och ungdomsbokskategorin 1998 och Tysklands barn-och ungdomsboksakademis stora pris 2012. Lisbeth Zwerger bor och arbetar i Wien."

Trevlig spökhistoria och sedelärande saga med julstämning och medkänsla. Vackert och glädjefyllt inkluderande slut. Så som man vill ha det. Illustrationerna i den här fina utgåvan är helt fantastiska och förhöjer utan tvekan helhetsupplevelsen. En sann klassiker väl värd att läsa, förstår inte varför jag dröjt så länge med det, antagligen för att boken står på barnavdelningen (även om den är skriven på ett sådant sätt så att alla åldrar kan uppskatta den).

Som jag nämnde ovan är läsåldern 9-12 år. En omskriven lättläst variant finns på LL-förlaget, och då för ålder 12-15 år, egendomligt nog (men hur sådant bedöms är jag inte insatt i). När jag läser originalversionen är det lätt att se hur man nutidsanpassat den av Johan Werkmäster omskrivna berättelsen, säger inte att det är fel att göra så, utan konstaterar bara att Scrooges inledande jargong där liknar en nutida moderat riksdagspolitiker. Så är det inte i originalet. Hursomhelst, detaljen att man gjort så (omedvetet?) roade mig endast.

Berättelsen har naturligtvis även filmatiserats. Säkert flera gånger. Minns att jag sett denna från 1984:

Antagligen är den här från 2019 den senaste?:

Har ni bara sett den men inte läst, så gör det, läs! Låt bibliotekarien (eller era barn/barnbarn) leta upp den på barnavdelningen om ni inte hittar där. Men läs originalet och inte omskrivna versioner, såvida det lättlästa inte är helt tvunget.

"Skymningshistorier" av Rhoda Broughton

Skymningshistorier av Rhoda Broughton. Översättare: Heidi Havervik. Efterord: Gabriella Håkansson. Hastur Förlag. Antal sidor: 204. Utgivningsår: 2021.

"Skymningshistorier (1873) är en bortglömd pärla i den viktorianska litteraturen. Bland gengångare, hemsökelser och sanndrömmar smyger walesiska Rhoda Broughton (1840-1920) med säker hand in kritik av förtryckande normer och ojämlika könsförhållanden. I spökhistorians form ger hon uttryck för den skräck som var kvinnors helt egna – att vara rättslös i ett manssamhälle. Men hon gestaltade också på ett nytt sätt den händelse som var den mest avgörande i ett kvinnoliv – äktenskapet.

I sina suggestiva noveller målar Broughton upp den moderna, välbärgade borgarkvinnans liv i det viktorianska England. Välstånd saknas inte, men bland de tjusiga attiraljerna och det polerade yttre lurar vålnaderna och gastarna.

I denna volym av Skymningshistorier presenteras samtliga noveller från originalet i översättning av Heidi Havervik. Boken innehåller också en initierad och fyllig efterskrift av Gabriella Håkansson."

Läsvärda och välskrivna noveller. Intressanta även vad gäller tidsskildringen, miljöerna, människorna och de sociala reglerna de levde under. Dåtidens klassamhälle och ojämlikheten blir tydligt; distansen däremellan, rädslorna för social uteslutning. I de fina salongerna finns här även sådant som sätter förlamande skräck i både dam och herre, och en gengångare kommer i en av novellerna att knacka högt och ihärdigt på ytterdörren. 

"Flickan stod vid sängen, lätt framåtlutad och med händerna hårt sammanpressade, stel, spänd i varje fiber. Hennes vidöppna ögon stack ut ur sina hålor med ett uttryck av onämnbar, förstenad fasa; hennes kinder och mun var inte bleka, utan lika blygrå som hos någon som för en stund sedan dött i outsägliga plågor. När jag såg på henne rörde sig hennes läppar en aning och en fasansfull, skrovlig röst, inte det minsta lik hennes egen, sade: 'Åh! Herregud, jag har sett det!'"

Men här framställs även den fobiska arbetarklasskräcken (t.ex. landsbygdens säsongsarbetare) de fina damerna upplevde. Vilket var en slags skräck i sig på sin tid som det verkar, och något vi kanske får uppleva en ny renässans för nu när fördomar ökar mellan människor boende i stad och på landsbygd, mellan de som har lågstatus- och högstatusarbeten, och så vidare. "Kusinen från landet" tänker till!😅

Några ord inom parentes om novellerna som ingår:

Sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen (skriven i rolig "pratig" brevform/brevväxling; spökhistoria)

Mannen med näsan (novell uppdelad i kapitel; spökhistoria?)

Se, det var en dröm! (delvis brevform, delvis kapitelindelning; fokuserar på arbetarklasskräck och varseldrömmar om bestialiska mord)

Stackars vackra Bobby (kapitelindelad; en gammal dam tänker tillbaka på en episod som ung; spökhistoria)

Under kappan (berättad i ett svep; förmögen dam och skumma typer på tågresan)

Berättelserna är fängslande skrivna, man sugs in direkt i dem och upplever miljöer och jargong så tydligt. Klart underhållande. Efterskriften av Gabriella Håkansson: Rhoda Broghton - Gastar i salongen, tyckte jag var lite för långt och gick mer in på jämlikhetsfrågan på ett rätt aggressivt sätt, istället för att fokusera på själva författaren och hennes författarskap. Kändes lite snopet.

Se även:

Veckans mening

"I avgrunden" av HG Wells

I avgrunden av HG Wells. Översättare: Erik Carlquist. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"H. G. Wells noveller är fulländade och mångbottnade verk, som på ett fascinerande sätt kompletterar hans romaner. Här tar han ut svängarna och lyfter ny mark i den genre som så småningom kom att kallas science fiction. Wells förmåga att inte bara skildra den teknologiska utvecklingen, utan även de effekter som den får på människorna, sätter honom i en klass för sig själv inom den tidiga sf-litteraturen."

Jag kan uppleva mig bli lite lurad när det gäller den här novellsamlingen. Faktiskt. Man kan lätt förledas tro att det bara handlar om science fiction-noveller, men riktigt så är det inte, mycket faller utanför (i vissa fall är det inte ens fantastik ö.h.t.). Novellerna är väl för den skull inte sämre för det. Men ändå. Det påverkar mitt slutomdöme.

Boken hade enligt mig gärna fått vara mindre omfattande, för det är ganska omständligt och mångordigt skrivet, och då med hänsyn taget till att det är äldre texter.

Förordet av John-Henri Holmberg var dock helt utmärkt, åskådliggör klart och tydligt science fiction-genrens tillblivelse, där både Jules Verne och H.G.Wells författarskap finns samtida, var och en på sitt vis. För att vara rättvis framgår det helt ärligt av förordet att samtliga noveller inte är science fiction, men det borde även vara mer tydligt i själva beskrivningen/baksidestexten. Det är i varje fall min åsikt.

De 30 noveller som ryms i denna samling:

1. I avgrunden
2. Aepyornisön
3. Den stulna bakterien
4. Den sällsamma orkidén
5. I Avu-observatoriet
6. Diamantmakaren
7. Generatorernas herre
8. Inbrottet i Hammerpond Park
9. Malen
10. Gottfried Plattners historia
11. Historien om herr Elvesham
12. Äpplet
13. Under kniven
14. Det röda rummet
15. Konen
16. Det förlorade arvet
17. Under mikroskopet
18. Kristallägget
19. Stjärnan
20. Mirakelmannen
21. Den magiska butiken
22. Det oerfarna spöket
23. Den nya acceleratorn
24. Dörren i muren
25. Den fina kostymen
26. Walcote
27. Waydes essens
28. Rajans skatt
29. Kärlekens pärla
30. En gentleman på hjul

Mina klara favoriter blev Det röda rummet (en slags stämningsfull spökhistoria), samt Stjärnan. Dessutom ett helt underbart avslut på sistnämnda - det mesta av elände och umbäranden ter sig för det mesta och de flesta lindrigt sett på avstånd. Det är bara genom att komma nära vi förstår hur illa det är.

Vilka blir dina favoriter?

"Offerträdet" av Per Faxneld

Offerträdet av Per Faxneld. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Folkgotik deluxe i Per Faxnelds skönlitterära debut!

Offerträdet innehåller fyrtiofyra förtätade små skräckberättelser, som tar utgångspunkt i norrländsk allmogemiljö och folktro. Bland förfallna gårdar och i djupa granskogar möter vi blodstämmare, hämndlystna häxor och mordiska bondbarn.

Boken är illustrerad med stämningsfulla bilder av Mimmi Strinnholm."

Enligt bokens efterord, skrivet av författaren, menas avsikten ha varit att skriva "förtätade små skräckhistorier som gör gotik av svensk folktro och allmogemiljö", en avsikt som uppfyllts strålande skickligt. Så jätteruskiga är nu inte dessa små miniatyrberättelser, men de flesta spännande, lite mystiska och läsvärda. Vissa tyckte jag naturligtvis mindre bra om, en del betydligt bättre, men det är ju så det brukar vara med samlingar av den här sorten.

Några mer eller mindre kända röster om Offerträdet:

"I Per Faxnelds miniatyrnoveller om udda norrländska människoöden förenas det fantastiska med etnografisk exakthet. De är berättelser som får en att rysa och förtrollas. Bör läsas på en plats där man har ett stadigt underlag under fötterna, så att man inte sjunker ner och uppslukas av marken."

Bengt af Klintberg, legendarisk folklorist och poet.

"Faxneld använder sägnens form så skickligt att man lätt kan föreställa sig hur berättelserna viskades fram vid en eldstad i Jämtland 1823. Samtidigt finns en personlig ton och en modern twist; ett stråk mörk humor och subtila referenser till skräckgenren. Mimmi Strinnholms illustrationer är ypperliga. Rekommenderas varmt!"

Sara Bergmark Elfgren, författare till Cirkeln, Vei, Norra Latin, m.m.

"Gruvliga berättelser utan åthävor riktigt bra"

Jonas Thente, DN

"Ett stort nöje att läsa, inspirerande och intressant. Boken balanserar mellan en gammaldags lägereldsstämning och något långt mer fördärvstörstande. Jag slukade hela omedelbart och det kommer att bli fler vändor med den."

Erik Danielsson, Watain

Och ja, jag kan hålla med ovanstående om t.ex. Mimmi Strinnholms utmärkta illustrationer, så otroligt passande tillsammans med historierna. Och "lägereldsstämningen", den infann sig. Och visst slukade även jag miniatyrberättelserna i Offerträdet, på nolltid. En laddning smått, gott och blandat samlat i en liten lätthanterlig snygg volym.

Så gör gärna en resa tillbaka i tiden till norrländsk allmogemiljö, svensk gammal folktro, isolerade bysamhällen, hedniska riter, mörka ockulta hemligheter; allt serverat med en stor portion nattsvart suggestiv fantasi.

De fyrtiofyra berättelsernas frestande titlar:

1. Fången i härbret
2. De små husen
3. Gröt åt kråkorna
4. Jag heter inte farfar
5. Sniglar och snäckor
6. Natten i själastugan
7. De tre invaliderna
8. Torvtaket
9. Anden att behaga
10. Längs stränderna
11. Åskgubben
12. Badhuset
13. Spelmännens söner
14. Förintaren
15. Gravhögarna
16. Näckrostjärnen
17. Silverlänken
18. Ett fat med mjölk
19. Häxbergets skugga
20. Månskäror
21. Rågaposteln
22. Den lilla gudinnan
23. Midnattsdopet
24. De koppärriga
25. Den yttersta dagen
26. Genom ringen
27. Offerträdet
28. En är given
29. Den svarta tuppen
30. Grodorna
31. Den klokes flaskor
32. Ugglan på väggen
33. Så att blodet flyter
34. Puken
35. Fallandesoten
36. Sockerkringlor
37. Boteträdet
38. Fördärvliga medikamenter
39. Luffartecken
40. Ett vedervärdigt skratt
41. Av Kains stam
42. Brödsull
43. Huvudet i gropen
44. Ovanligt och märkligt

Författaren avslutar sitt efterord med följande kloka anvisningar:

"Berättelserna passar bra att läsa högt, gärna vid en brasa eller i skenet av levande ljus. Allra helst i ett gammalt trähus någonstans i Norrland. Tag efter högläsningen en promenad genom en mörk granskog eller över en månbelyst äng. Andas in nattluften och låt dig uppfyllas av allt det som man fordom tänkte sig fanns i skuggorna. Och som väl egentligen aldrig helt lämnat oss."

Enligt mig en i stora drag lyckad skönlitterär debut, som känns riktigt lovande! Hoppas det inte bara är en engångsföreteelse, ska iaf hålla ögonen öppna för vad som eventuellt kan komma framöver.

"Höstväsen - skräckberättelser" (olika författare)

Höstväsen - skräckberättelser av Lena Ollmark, Anders Fager, Alex Haridi, Kerstin Lundberg Hahn, Madeleine Bäck, Magnus Nordin och Niklas Krog. Förlag: B Wahlströms. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789132181399

"Hösten är tiden då skuggorna breder ut sig över både stad och land. Är du ensam där i mörkret - eller finns det något som rör sig vid din sida? Något som vakar och följer dig på avstånd? Hösten är deras tid, det är skördetid. Det är då otäcka väsen vågar sig fram. De vill ha upprättelse, ta plats eller bara mätta sin hunger. I sju skrämmande noveller möter vi höstens vänner och varelser, en samling kusliga berättelser från gränslandet mellan vår verklighet och en dunklare värld.

Skräck- och kuslighetsmästarna Anders Fager (Samlade svenska kulter), Alex Haridi (Huset mittemot), Kerstin Lundberg Hahn (Barnkolonin), Madeleine Bäck (Vattnet drar), Magnus Nordin (Hemsökta), Niklas Krog (Nattbuss 198) och Lena Ollmark (Inmurade) har tillsammans skapat en samling mörka berättelser om kärlek, sorg, hat, förbjudna tankar och fruktansvärda monster.

DE SAKNADE av Lena Ollmark
Hundratals människor försvinner varje år spårlöst i Sverige. Var tar de egentligen vägen och vem letar efter dem?
STILLA LIGGER KYRKSJÖN av Niklas Krog
Petters längtan efter Frida visar sig kunna väcka både ömhet och okontrollerad ilska. Och slumrande odjur.
NEW VIEW av Madeleine Bäck
Tänk att med filterlinser kunna förvandla vardag till skräck på nätet. Men vad skulle du göra om filmen blev blodig verklighet? Hur stoppar du en lek där ondskan tagit över?
DEJTA MED LIAM av Anders Fager
I en storstad kan människor försvinna. Det vet Liam. Han har ett uppdrag, men något har kommit i vägen. Vad gör man med en längtan efter närhet samtidigt som något under jorden hungrar efter kött?
ALLA HELGONS DAG av Alex Haridi
Ett harmlöst skämt eller en förbannelse och önskan om ond bråd död? Välj dina ord och handlingar väl på alla helgons dag.
DET SOM EXISTERAR av Kerstin Lundberg Hahn
Studera ditt andrahandskontrakt noga. Och kanske också byggnadens historia. Finns existenser som vi människor inte kan uppfatta? En filosofisk fråga, ända tills det okända närmar sig just din dörr.
NATTSKÖTERSKAN av Magnus Nordin
I dödens väntrum, sjukvårdens sista anhalt: Något omänskligt och skrämmande rör sig genom de slitna sjukhuskorridorerna. Något som vet vem som står på tur."

Boken är kategoriserad till läsålder 12-15 år. Hade själv god behållning av novellerna (läser gärna böcker inom skräckgenren och spökhistorier), vågar nog därför påstå att den även kan rekommenderas till vuxna läsare, speciellt då den där kategorin "unga vuxna". Höstväsen är en trevlig mix av välskrivna noveller med variation. Samtliga noveller håller hög kvalité och beroende på olika tycke och smak finns här nog åtminstone något som passar.

För egen del var jag inledningsvis intresserad av hur Anders Fager och Madeleine Bäck skrev, men mina favoriter bland novellerna blev slutligen några helt andra. Samtliga författare, som bidrar med varsin novell i denna antologi, var för mig tidigare olästa. Återigen: Alltid en bra sak med novellsamlingar är förstås att upptäcka nya författare.
Min favoritnovell i Höstväsen blev Nattsköterskan. Topp! Effektiv rysare med förträffligt bra framställd sjukvårdsmiljö och nattarbete i sådan. Härligt kuslig med den rätta stämningen som skall infinna sig för en lyckad spökhistoria. Blev dessutom påmind om att läsa Magnus Nordins YA-bok Hemsökta.

Kort och gott: Perfekta noveller att kura skymning tillsammans med när de gråmulna dagarna blir allt kortare. Om du tycker verkligheten är alltför skrämmande just nu, låt det då bli en liten tröst att den hade varit snäppet värre med övernaturliga höstväsen, såsom exempelvis elaka spöksköterskor och svarta madamer. Du behöver heller inte hålla köttätande tentakelmonster på gott humör eller konfronteras med andra okända existenser. Eller?


Anda bokbloggare om Höstväsen:
Tusen sidor
Eli läser och skriver
barnboksbloggen

"Hemsökelsen på Hill House" av Shirley Jackson

Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson. Mima förlag. Översättare:
Inger Edelfeldt. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789188681072

"I åttio år har Hill House överblickat den lilla hålan Hillsdale. Därifrån ser det ståtligt och välbyggt ut. Men det finns något »osunt« med huset. Någonting rör sig i det, går längs med dess golv, någonting omänskligt, skändligt - ont.
Dr John Montague, en vetenskapsman som vill finna bevis för det övernaturligas existens, hyr det beryktade huset. Av tolv assistenter han velat få med sig anländer bara två: Eleanor Vance, en ung, tillbakadragen kvinna som flyr vardagen med sin handikappade mor, och Theodora, en excentrisk New York-konstnär. Med dem är också husets arvinge, Luke Sanderson, och på plats möter de husets förvaltare, paret Dudley, som vägrar vistas nära Hill House nattetid. Snart blir det klart för alla varför. Den som starkast påverkas är Eleanor. Som om huset ville henne något särskilt. 

Shirley Jacksons Hemsökelsen på Hill House har kallats en av 1900-talets bästa spökromaner. En amerikansk skräckklassiker som filmatiserats två gånger (1963 och 1999) och som nu också ska bli en TV-serie i tio delar på Netflix. Här i översättning av Inger Edelfeldt och med ett nyskrivet förord av DN-krönikören och bibliotekarien Jenny Lindh.

SHIRLEY JACKSON [1916-1965] är en av världslitteraturens mest inflytelserika författare i skräckgenren. Hon föddes i San Francisco, men familjen flyttade senare till östkusten och delstaten New York. Shirley Jackson kom att ge ut sex romaner och lika många novellsamlingar. Mest berömda är romanerna Hemsökelsen på Hill House [The Haunting of Hill House, 1959] och Vi har alltid bott på slottet [We Have Always Lived in the Castle, 1962]."

Något som kallats "en av 1900-talets bästa spökromaner" var jag såklart tvungen att läsa. Å ena sidan blev det riktigt bra och ruskigt då det spökade som värst, å andra sidan upplevde jag den något långdragen, med väl överspända och klämkäckt tillkrånglade dialoger. Förvisso får man väl ta hänsyn till att romanen inte är av purfärsk årgång, den utgavs ju redan 1959. Reagerade dessutom på att de trettioåriga kvinnliga deltagarna alltsomoftast betedde sig rätt barnsligt som småflickor. Kanske ett grepp för att öka den psykologiska spänningen? För mig blev det mest bara ett irritationsmoment.

Genom berättelsens gång får man följa de tre personer (var och en med olika övernaturliga förmågor) som handplockats och bjudits in av vetenskapsmannen Dr John Montague. Planen är att dessa fyra individer skall spendera en del av sommaren vid Hill House, detta för att undersöka de påståenden som finns om att huset skulle vara hemsökt. Att de tre övriga personerna i gruppen inte direkt reagerar på Eleanors sköra och labila mentala tillstånd är för mig en gåta. Men hade de fungerat trovärdigt och skjutsat hem damen, hade det förstås blivit en helt annan sorts spökhistoria. Att utröna Eleanors psyke är ju av väsentlig del av helheten.
Bland sidokaraktärerna utmärker sig den senare tillkomna Mrs Montague som en "frisk" humoristisk fläkt och en pikant krydda i anrättningen. Men i det stora hela kan jag just inte finna att någon enda av karaktärerna går att anknyta till, inte ens om jag anstränger mig. Detta ser jag nog som en nackdel.

Hill House beskrivs och namnges sådär ingående och upprepande, såsom brukligt för gotisk skräck. Kan inte låta bli att associera lite till godset Manderley i Daphne du Mauriers mest kända roman Rebecca från 1938. Här finns ju även en variant av Mrs Danver på sätt och vis, även om Mrs Dudley på Hill House kör en mer tillbakadragen och räddhågsen papegojastil.

"I set dinner on the dining room sideboard at six. Breakfast is ready at nine. I don't stay after dinner. Not after it begins to get dark. We live in town, nine miles, so there won't be anyone around if you need help..."

Filmen? Javisst! Den vill jag väldigt gärna också se.





Filmen The haunting of Hill House verkar helt annorlunda, uppges ju även vara just en "fri nytolkning" av Shirley Jacksons roman.

Den äldre filmversionen från 1963 verkar mer lik ursprunget:






Romanen är absolut läsvärd hursomhelst. Shirley Jacksons Vi har alltid bott på slottet står på tur, så mer avskräckt än så blev jag alltså inte.

Andra bokbloggare om Hemsökelsen på Hill House:
Mest Lenas Godsaker
Sannas bokhylla
...med näsan i en bok...
Stories from the city

"Skönheten" av Christian Johansson

Skönheten av Christian Johansson. Förlag: Swedish Zombie. Läste boken som bibliotekslån (danskt band). ISBN: 9789198159851

"Hur värjer man sig mot den som vill ont? Mot det som vill ont?

Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium.

Skönheten är en fascinerande och skrämmande thriller om kärleken till våra barn och en oförklarlig ondska som går i arv.

Christian Johansson jobbar sedan åtta år tillbaka som utbildningsansvarig på ett företag i England och är bosatt i Newcastle upon Tyne, tillsammans med hustru och son. Han har tidigare gett ut romanerna Herr Lombardo (2012) och Parasitus (2014)."

Hade tidigare läst romanen Parasitus och mina förväntningar var inte så lite höga inför denna författarens senaste roman Skönheten (2015). Förväntningarna blev utan tvekan infriade, detta är spänning på hög nivå, en skickligt konstruerad bladvändare och komplex historia som höll mig i ett järngrepp rakt igenom, från början till slut. Fick nyttig hjärngymnastik längs vägen dessutom.

Vartefter får man följa olika personer under olika tider, men inget är klart kring hur personerna kan tänkas höra samman, ej heller är det riktigt tydligt vilka tider det rör sig om, annat än vad man till att börja med bara kan ana. Detta skapar ett driv som gör att man bara vill ta sig vidare och få förklaringar till allt det diffust mystiska, boken blir svår att lägga ifrån sig. Blev lite som en röra av pusselbitar, där bitarna först bara vagt antyder att de kanske kan passa samman, men hur? Bilden klarnade helt först emot slutet och vips var boken utläst. Så skall en thriller vara då den befinner sig i toppklass.
Förutom thriller är det även skräck, och för egen del upplevde jag den här historien oerhört skrämmande. Kombinationen av barn i utsatta situationer, galna religiösa fanatiker, isolerade platser som t.ex. öar, ondskefulla energier? spökerier? hjärnspöken?... hu, det blir så hemskt alltihop detta tillsammans! Inte bara en gång vill man be karaktären Anne Marie ta sin lilla flicka Karin med sig bort ifrån den där galningen Magnus, innan det blir värre, vilket det naturligtvis blir, förfärligt mycket värre.

Visst, jag kan ha svårt för övervåld i böcker då det blir för ingående och detaljerat beskrivet, när det frossas lite väl mycket i det. Barn som far illa på olika sätt är väl sen absolut det värsta som finns, sånt har fått mig att helt sluta läsa en bok. Såklart även när djur blir illa behandlade. Tyckte här att man ändå slapp det där ingående beskrivna, man fick när det var som värst bara en antydan före vad som kunde komma att ske, eller ett efter om vad som redan inträffat, och jag klarade av att fortsätta läsa med hjärtat i halsgropen. Trots att det som sker är så fruktansvärt otäckt och ondskefullt.

Romaner och noveller inom genren skräck- och spökhistorier har alltid fascinerat (har läst en hel del sådant), men det funkar verkligen inte alltid, inte alls. Det här funkade, för mig. Den där beskrivna överlevnads-/beskyddarinstinkten i ett alltmer skräckfyllt scenario var oerhört fängslande. Absolut skickligt välskriven thriller åt det skräckbetonade hållet. Fick härmed återigen förnyat intresse (som faktiskt rätt nyligen fått sig en knäck) för skräckgenren, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Har inte ännu läst romanen Herr Lombardo, det måste jag ju nu såklart också göra, finns visst som e-bok (lite synd kan jag nog anse, läser helst tryckta böcker).

Så slutligen: För alla er som gillar fängslande, skrämmande och välskrivna spänningsromaner, missa för allt i världen inte Skönheten. Så himla ruggig!

Andra bokbloggare om Skönheten:
Bokhuset
Läsa & Lyssna
...med näsan i en bok...

"Expedition Kanchenjunga" av Michelle Paver

Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver. Bokförlaget Semic. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Himalaya, 1935. Den unge läkaren Stephen Pearce reser till Indien för att delta i en expedition med sin äldre bror Kits. Teamet ska bestiga Kanchenjunga, världens tredje högsta berg. En bedrift som ingen har lyckats med förut.

De följer bokstavligt talat i spåren på en tidigare, legendarisk expedition som slutade i katastrof. Fem män miste livet då, besegrade av vädrets makter, olyckor och höjdsjuka. Är det verkligen en bra idé att försöka sig på exakt samma resa?

Medan förberedelserna fortskrider blir Stephen alltmer illa till mods. Och när expeditionen går av stapeln blir det bara värre. Det börjar med att han ser underliga saker i ögonvrån … Ju högre de kommer, desto värre blir mörkret. Det förflutna vilar tryckande och olycksbådande över gruppen, som ändå envist fortsätter.

Men ibland är sanningen så hemsk att det hade varit bättre att inte veta.

En ny, hårresande och smygande otäck spökroman av Michelle Paver, författare till succéromanen Evig natt."

En alldeles perfekt konstruerad spökroman, och det här är då enligt mig skräck när den är som allra bäst!

Tänk dig en spännande historisk bergsbestigar-thriller (du förflyttas till platsen, dras in i äventyret och upplever situationerna) kombinerat med en sådan där effektivt berättad gammaldags spökhistoria, som passar alla åldrar. Evig natt var fantastiskt bra, Expedition Kanchenjunga till och med ännu bättre. Atmosfären, stämningarna, miljöerna, karaktärerna, händelseutvecklingen, ja, i min mening beskrivs precis allt på ett oerhört inlevelsefullt sätt som bara kan basera sig i en grundlig faktainsamling (vilket ju även efterordet sen bekräftar), en brilliant idé och enastående fantasi.

Expedition Kanchenjunga var en bok svår att lägga ifrån sig, lätt att leva sig in i och bli absorberad av, gav spänning och härligt kalla kårar. Beundrar författare som kan skriva på det här viset och hoppas verkligen det kommer fler böcker i samma stil framöver, av Michelle Paver, eller någon annan.

Hursomhelst ger jag såklart den här spökromanen mina bästa rekommendationer, men det är väl nu egentligen överflödigt att nämna?

"Mysrys" av Kim M Kimselius

Mysrys: Novellsamling av Kim M Kimselius.

"Kryp ned under filten och följ med på en spännande resa genom Kim M. Kimselius noveller. Här möter du både glädje, sorg och berättelser om andar. En bok som både är mysig och ryslig att läsa! Den här boken lämnar inte någon oberörd.
Många läsare har fascinerats av Kim M. Kimselius historiska äventyrsböcker. I denna novellsamling kommer du Kim närmare än du har gjort i någon annan av hennes böcker.
"Känner du mig?" börjar Kim med att fråga. Efter att ha läst denna novellsamling lovar jag dig att du har lärt känna både författaren, hennes flödande berättarglädje och sprudlande livsglädje."

Bokus kategoriserar den här novellsamlingen till "Skräck- & spökhistorier", blev lite överraskad att det till största del var något helt annat, men ändå oerhört positivt överraskad! Tänkvärda historier med empati, värme och spänning i en oerhört trivsam och lättläst mix, det här är en sådan perfekt presentbok. Läste den själv som e-bok men boken finns alltså även som häftad för rimligt pris, så om det blir en bokus-beställning framöver kommer denna att slinka med, utan tvekan.

Man får möta människor i olika livssituationer och olika åldrar, i med- och motgång, genom sorg och glädje. Detta varvas sen med deckargåtor, rysliga thrillers och lite spökerier/andliga besök. Det blir berättelser som berör och framkallar känslor hos läsaren, endera sitter man med en tår i ögat eller med ett leende. När man blir berörd av berättelser på det viset är det riktigt bra, anser jag. Även om det är enkelt och alldagligt skrivet går vissa av historierna liksom rakt in i hjärtat.

En del av novellerna lämnar slutet öppet (och lite oavslutat), men samtidigt ger det ju uppgiften att själv fylla i tänkbara händelseutvecklingar i förlängningen. Så i det stora hela, med lite eftertanke, är just det faktiskt inte heller så illa.

Det personliga som ingår förutom själva novellerna var jag inte riktigt beredd på. För mig kändes det där lite malplacerat, men möjligen känner man annorlunda då man läst författarens tidigare böcker (huvudsakligen barn- och ungdomsböcker). Det här var den första bok jag läst av Kim M Kimselius, och det gav mersmak, så det är väl bara att hoppas att det kommer fler noveller i samma stil, för det här tyckte jag mycket om.

"Barrfiolernas rike" av Joni Huttunen

Barrfiolernas rike av Joni Huttunen. Recensionsexemplar från Doppelgänger Förlag.

"Barrfiolernas rike är en suggestiv och smått hallucinatorisk spökhistoria om mörka livsöden och minnen som slagit rot djupt inne i de finska granskogarna.

När Miika får reda på att hans annars fattiga familj äger en släktstuga djupt inne i de finska skogarna ser han en möjlighet att fly förortens Göteborg och lämna sina nattliga mardrömmar och meningslösa tillvaro bakom sig. Äntligen ska han få skrivro och uppfylla sin dröm att färdigställa en roman. Och i bästa fall få veta mer om sin släkts historia, som hans mor av någon anledning hållit hemlig för honom.

Men han har inte en aning om vilka omskakande och skräckfyllda upplevelser som väntar honom. Hemska hemligheter tycks ha fastnat i stugans väggar och golv och Miika är inte förberedd på den enorma kraft som bortglömda minnen kan ha. Långsamt sipprar och tränger sig stugans fruktansvärda historia in i Miikas medvetande och mot sin vilja har han plötsligt fått en viktig och farlig roll i släktens historia.

Barrfiolernas rike är Joni Huttunens debutroman."

I Barrfiolernas rike får vi möta starka energiminnen som mättat genomsyrar en plats i den finska glesbygden. Dessa gömda och hemliga minnen från det förflutna, vilka alla som känner till nekar att tala om, blossar upp med ny kraft då Miika börjar rota i det som varit.
Unge Miika är en orolig själ med frågor om sitt ursprung såväl som livets mening. Smått vilsen söker han sig från ett grått och deprimerande förortsliv i Göteborg till till sin mors hembygd och en övergiven släktstuga belägen i djupet av de finska skogarna. Tanken är att få inspiration och lugn för sitt skrivande, men platsen tycks påverka honom på många andra oväntade sätt. Miikas mor har inte velat berätta något om sitt liv i Finland och snart blir han varse en mörk dold familjehistoria. I sin naivitet blir Miika ett öppet medium utan egen kontroll, låter sig påverkas av destruktiva krafter från det förgångna. Lika mycket levande som i verkliga livet kommer de för länge sedan avlidna återigen till liv och händelser i det förflutna kommer upp till ytan. Något vill fram i dagen, någon kallar på hans hjälp, för att få ro och upprättelse, förståelse och förlåtelse för vad som skett.

Huvudkaraktären har givits en ungdomlig sökande naivitet som är charmigt naturromantiserande och vardagsfilosoferande, men senare även i alltför hög grad störande självdestruktiv. Trots att Miika är långt ifrån mörkrädd drar man ändå paralleller till Andreas Romans karaktär David (och katten Trassel) i skräckromanen Mörkrädd, det destruktiva draget finns hos dem båda och när hittehunden försvinner från Miika försvinner både självbevarelsedrift, sans och förnuft i någon sorts besatthet. Denna besatthet beror väl knappast i huvudsak på någon sorts egen konstnärlig kreativitetsflow får man förmoda, med anledning av det egendomliga beteendet, handlandet och framförallt då sättet att ta hand om vissa kvarlevor...

I den här kortromanen var storyn i sig fängslande, och det är en bok man med lätthet kan sträckläsa en enda kväll. Hade kanske för egen del, vad gäller språket, helst sett färre "jag", "mig" och "mitt", men antagligen är det en smaksak. Språket är för övrigt väldigt enkelt, men emellanåt gnistrar det till och lyfter det speciellt egenartat inlevelsefulla. Som att ana ett ytområde på råstenen där den kommer att uppvisar sitt allra bästa. Förmodligen är det ibland upptäckten av dom där glimtarna som lockar en del av oss läsare så mycket till vissa debutromaner, vilka inte alltid behöver vara vitt och brett omtalade. En tanke. Allting har en början. Och det är ju väldigt trevligt att få vara med där.

För egen del även lockad av sådant som utspelar sig i skogsmiljöer, att få läsa just dessa miljöbeskrivningar ur olika perspektiv från olika personligheter och tider är en tjusning bara det. Skogen såsom den beskrivs i Barrfiolernas rike hade jag verkligen inte velat missa. Hoppas på mer att läsa från Joni Huttunen framöver.

Finns att köpa på:
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad / E-bok

"Gruvdamen" av Daniel Svanberg

Gruvdamen av Daniel Svanberg. Recensionsexemplar från

Hoi Förlag.

"När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka ...

Daniel Svanberg är bosatt på Upper East Side i New York City, där han arbetar som författare. Han har tidigare skrivit de bästsäljande reseböckerna Ett annat New York och Ett annat Manhattan. Gruvdamen är hans sjunde bok."

Kan mycket sällan skryta med att bli ens lite uppskrämd av att läsa romaner tillhörande genren skräck och spökhistorier. Har läst en hel del sådant och därav troligen blivit tämligen svårskrämd. Gruvdamen lyckades skrämma mig - wow! Förutom presentationen ovan, citerad från bokförlaget, visste jag faktiskt inte mycket mer än så om handlingen, tror absolut att det är en klar fördel då historien utvecklas och överraskar (särskilt vad gäller de övernaturliga inslagen) på ett ganska speciellt sätt.

Med ett bra driv, korta kapitel, ett växlande mellan ett då och ett nu, samt mellan olika berättare, blir det sammantaget en väl konstruerad spänningsroman. Dessutom händer det så oerhört mycket på dessa bara drygt 300 sidor! Bit för bit får man pussla ihop det förflutna med nutid, börja skönja alla gruvliga hemligheter, både över och under jord. Tråkigt blir det aldrig och man sugs under läsningens gång med lätthet in i denna oerhört mörka historia, vilken sen inte riktigt släpper tag ens då den är utläst.

Miljöbeskrivningarna i Bergsslagen - exteriört och interiört - är utmärkta och så där härligt kusliga, till och med de som beskriver skogarna, trots att jag normalt alltid varit hemtam med och känt trygghet i skogsmiljö (visserligen inte i Bergslagen, kanske är skogarna extra ruskiga där med alla gruvgångar och folkligt etablerade skrönor om gruvmajor, etc). Spökerierna var ruggigt effektiva för att ge kalla kårar, men den mänskliga galenskapen var i mitt tycke lite väl för mycket uppskruvad med ett övermått av våld och sadism (kände mest avsmak).
Hade stor behållning av när huvudkaraktären Jakob återupplivade sina minnen från barndomen, då han befann sig i hembygden. Mycket igenkänning vad gäller det typiska minnena för oss som var barn och unga på 70-talet och början av 80-talet, för er som gillar att återuppleva sådana detaljer är det ju såklart värt att nämna. Jakob är för övrigt en bokkaraktär jag antagligen kommer att minnas som den som gråtit allra mest i en roman... nåväl, möjligen svårt att hantera högkänslighet i de extrema situationer just Jakob hamnar i och det är ju för övrig heller inget dåligt karaktärsdrag, varken i fiktionen eller verkligheten.

Vad gäller handlingen som utspelar sig i New York är namedropping av mode (har noll koll på märken och sånt), det flärdfullt ytliga som engagerar sig i strävan efter lyxig livsstil, status och karriärhets
 - "dyrkandet" av rikedom och kändisskap - något som inte alls tilltalade mig. Däremot blev just den biten en ingivelse till att läsa Bret Easton Ellis American psycho, vilket jag hittills inte vågat. Den boken kom ut i början av 90-talet och det vore verkligen intressant att se hur den ter sig ur ett nutida perspektiv. Tror jag. Alltid spännande när böcker leder till böcker, ibland genom de mest besynnerliga associationsbanor.

Till sist bör hon nämnas: En av folktrons väsen, som inte är så allmänt "känd", hör förstås gruvfrun, gruvmaja eller gruvrået, hon var bergets väsen som gruvarbetarna fann det väl att stå på god fot med.
I Gruvdamen kanske hon finns, eller inte finns? Upp till var och en att ta reda på.


Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden / E-bok
Adlibris: Inbunden / E-bok

Andra bokbloggare om Gruvdamen:
Bibliophilia
jonssonsbookworld.blogg.se

"Mannen mellan väggarna" av Emma Ångström

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström:

"Kort efter att en barnfamilj flyttar in i ett hyreshus på Tegnérgatan sker ett mord i samma byggnad. Det är ett av de märkligaste morden i Stockholms historia. En kvinna försvinner från sitt hem och hittas två veckor senare av sin man i hallen i deras gemensamma bostad.
Alla är förbryllade. Var har kroppen varit gömd? Och hur har gärningsmannen kommit in och ut ur lägenheten?
Samtidigt sker allt underligare saker. En hund hittas död på gatan, mat försvinner ur kylskåpen och en outhärdlig stank sprids i huset. Och när den lilla flickan i den nyinflyttade familjen leker Anden i glaset knackar det plötsligt i väggarna."

Kan ha svårt att placera den här "rysaren" (som det uppges vara), ibland uppfattas den som ungdomsroman ibland inte, ibland tror man på spökhistoria ibland inte, övernaturligt?, skräck/rysare?, psykologisk thriller för ungdomar?, nej inte riktigt det heller, men vad är det? Skulle nog svara rätt och slätt; spänningsroman för unga vuxna... tror jag.

Spännande och lättläst är det dock, en riktig sträckläsarbok kan den nog ses som. Spänningen ligger i att man hänger kvar och läser vidare för att få kläm på hur allt hänger ihop egentligen, få förklaringar till det där bakom väggarna t.ex., och mycket annat också. Den mystiska mannen bakom väggarna får man bit för bit förklaring till, men en hel del annat hänger i luften både oförklarat och outrett när boken är utläst, vilket känns lite ofullständigt. Hur var det egentligen med Alvas mormor, de eventuella spökerierna, mormoderns tavlor, de paranormala förmågorna, Alvas far?... Kanske meningen att man skall dra sina egna slutsatser, upp till var och en att tolka och fylla i? Möjligen.
Tycka vad man vill sen om Alvas iskalla attityd inför andra människors känslor (förutom mannen mellan väggarna!) och våldsamma händelser, men hennes utanförskap och utsatthet känns trovärdigt framställd.

Upplevde romanen inte direkt vara så där ryslig som beskrivits, snarare ruskig på ett rått och grymt sätt, saknade de övernaturliga inslag jag förväntade mig i början av läsningen. Det bestialiska slutet tyckte jag inte alls om, och det förutom alla outredda detaljer... kanske kommer det en fortsättning?

Andra bokbloggare om Mannen mellan väggarna:
Bokpool
Maddes Bokblogg
Johannas deckarhörna
Läsa & Lyssna

"Kvinnan i hissen och andra mystiska historier" av Helene Tursten

Alfabeta bokförlag om; Kvinnan i hissen och andra mystiska historier av Helene Tursten:

"Helene Tursten, deckarförfattaren bakom kriminalinspektör Irene Huss, berättar här spökhistorier och andra kusliga historier. Författaren har själv ett förflutet som sjuksköterska och har arbetat på flera av Göteborgs gamla sjukhus. Där fick hon lära sig att varje sjukhus med självaktning har minst ett eget spöke. I Kvinnan i hissen och andra mystiska historier delar Helene med sig av de historier hon själv fick höra under kusliga nätter på mörka avdelningar. Hon berättar också om en otäck natt på ett skotskt slott och om en märklig helg i Köpenhamn. Dessutom får vi möta Irene Huss när hon utreder en kvinnas mystiska död."

Nu är det som så, att jag bland de övriga bloggetiketterna placerar även etiketten "Feelgood" för denna härliga novellsamling. Feelgood är ju ett ganska flytande begrepp, men jag tror att det för Kvinnan i hissen passar rätt bra. Enkelt, lättsamt och okomplicerat berättas här vardagsnära spökhistorier; det är trivsamma och mysiga berättelser, light-ruskiga och hjärtevarma. Ett troligen utmärkt boktips för alla lättskrämda som oftast väljer bort skräckgenren; för det är nog ytterst tveksamt om man kan kalla detta skräck... mysrys passar kanske bättre (om det nu fanns en sådan genre, förstås).

Hur det än är, tycker jag detta är fantastiska noveller! Förstår bara inte varför den här boken verkar vara så dåligt uppmärksammad... men nu blev den ju det åtminstone något mer, på det här pyttelilla sättet, via min bokblogg. :)

Novellerna som ingår + mina små kommentarer inom parentes därefter:

Kvinnan i hissen, I   (handling i sjukhusmiljö)
Kvinnan i hissen, II   (som ovan)
Brinnande hat   (bilsemester i Skottland på 70-talet)
Eldfängd jul   (stressig julafton...)
Ränderna går aldrig ur...   (handling i sjukhusmiljö)
Hur vi blev av med spöket på avdelningen   (-"-)
Inte utan byxor   (-"-, så fin - favorit!)
Från andra sidan Cyberspace   (pensionerade Sven får hjälp från andra sidan)
Värdshusets arvtagerska   (sommarsemester på Gotland)
Kärlekens vatten   (en tur till Köpenhamn i mitten av december)
Hämnd, min syster   (extra lång "bonus"-novell med kriminalinspektör Irene Huss)

Tycker så väldigt mycket om Turstens spökhistorier i sjukhusmiljö (blev bl.a påmind om den sommar jag själv jobbade natt - delvis ensamarbete på enheten - som undersköterska). Men även de andra novellerna som bl.a utspelar sig i Skottland och Köpenhamn, samt den sista deckarnovellen med Irene Huss, är oerhört bra.

Boken gavs ut 2003 och antalet sidor är lätthanterliga 190. Rekommenderar denna varmt.

"Evig natt" av Michelle Paver

Evig natt [en arktisk spökroman] av Michelle Paver. Okej, nu har jag fått en ny toppfavorit! Sådant händer verkligen inte ofta, men Evig natt var helt enkelt en roman för mig. Oerhört vacker, ödslig och så underbart kuslig! Saknar ord helt enkelt.

Beskrivning från Bokförlaget Semic:

"Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London - han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är ljusår ifrån den smutsiga dimman i London.

Men den arktiska sommaren är kort. När nätterna åter blir mörka känner Jack ett krypande obehag. Han ser en mörk gestalt stiga upp ur havet, men vågar inte berätta om det för sina vänner. Inbillade han sig bara? Mörkret tilltar. En efter en tvingas expeditionens medlemmar att ge sig av, och till slut är Jack ensam kvar. Hur ska han klara fyra månader ensam i mörkret? Den eviga arktiska natten kan man inte fly ifrån, och snart fryser havet. Då kan Jack inte lämna lägret. Men Jack är ju inte helt ensam på Gruhuken - något vandrar i mörkret därute ..."

Historien är skriven i form av Jacks dagboksanteckningar, hans upplevelser kryper på så vis nära inpå (man läser romanen med klar fördel sent om kvällen). Det här är psykologisk spänning på hög nivå, det är rent, enkelt rakt, briljant välskrivet. Hela boken igenom finns ett driv som gör den svår att lägga ifrån sig. Äntligen en spökroman som skrämmer, och det krypande obehaget byggs rysligt väl upp på ett mycket proffsigt sätt.

Av bokens efterord framgår tydligt att författaren gjort en gedigen research inför Evig natt, bl.a rest till Spetsbergen ett par gånger för att själv uppleva miljöerna, bekanta sig närmre med hundrasen siberian husky, vandra med snöskor i mörkret och bli varse hur polarmörkret känns (inte nämnt; men jag skulle tro - av egen erfarenhet - att hon även upplevt ett spektakulärt norrsken). Dessutom ligger en välgjord undersökning bakom vad gäller hur det var i Spetsbergen i början av 1900-talet, t.ex förekomsten av vetenskapliga expeditioner dit under den tiden.

Det finns en lockelse i vildmarksupplevelser och i sådant som är kusligt. Lägger man sen ihop dessa båda blir det för mig något rent fantastiskt, högsta betyg känns då på något vis inte nog.

"Spökhanden" av Selma Lagerlöf

Spökhanden av Selma Lagerlöf, en nätt liten sak på blott 22 sidor från Novellix, är i egentlig mening inte så mycket spökhistoria/skräck, utan mer som en kort men effektiv relationshistoria med övernaturliga inslag. Som sådan är den mycket bra, med ett tydligt budskap som går fram.

Det hela handlar om avslöjade falskspel, där en spökande hand visar sig för Ellen. Ellens fästman spelar också falskt i dramat, men blir i sin tur inte utsatt för spökerier. Istället blir han den som efter Ellens avslöjande lockar henne åter till planerna på ett kommande äktenskap dem emellan, på så vis tar han också tillbaka makten.

Väldigt mycket 1800-tal och en tänkvärd liten berättelse som ger en inblick i det förflutnas landskap, där inskränkta valmöjligheter gav upphov till generöst med falskspel blivande makar emellan.