"Elddjur" av Joni Huttunen

Elddjur av Joni Huttunen. Doppelgänger Förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789188391087

"I himlen brinner rävarnas eld och i Lumi brinner saknaden. Endast kyla och fysisk ansträngning kan få henne att glömma.

Lumi, en ung lovande skidtalang, blir erbjuden en plats på ett elitläger. Det är hennes chans att nå toppen och hon ger allt. Men under de stenhårda träningspassen händer något. Nya skrämmande nivåer av tillvaron visar sig och hon ställs inför flera svåra val och ett djupt mörker.

Elddjur är en historia om hur saknad och förlust kan få en att pressa sig till det yttersta, långt bortom vad som egentligen borde vara möjligt.

Joni Huttunen är född 1980 och uppväxt i Bollebygd. Han är en mångsysslare som växlar mellan musik, filmskapande och det litterära skrivandet.

År 2016 kom hans debutroman, den rosade spökhistorian Barrfiolernas rike.

Elddjur är Jonis andra roman och rör sig på många sätt i samma litterära landskap som debuten."

Har av författaren tidigare läst debutromanen Barrfiolernas rike, vars handling utspelar sig under sommartid i finsk skogsmiljö och där huvudkaraktären Miika söker skrivro, något som visar sig bli till något helt annat. I Elddjur handlar det istället om vintertid i norrländsk miljö, där huvudkaraktären Lumi skidtränar på elitläger och upptäcker en värld bortom den synliga. Just natur- och miljöbeskrivningarna var det som fick mig att vilja läsa även denna senaste roman av Huttunen, och jag blev verkligen inte besviken. Det finns i båda dessa böcker komponenter som är samstämmiga: unga karaktärer med drivkraft men vilsenhet, kommande från fattiga och trasiga hemförhållanden, resan från stad till glesbygd och där ett slags ökat medvetande förvärvas genom omskakande händelser... och så då alla dessa stillsamma naturskildringar, som jag upplever som så magiska. Allt detta tilltalar mig, och i Elddjur har den där inlevelseförmågan, som förmedlas genom ett anspråkslöst elegant språk, förhöjts ytterligare. Nämnde i förra recensionen om hur jag upplevde ett slags ytområde på råstenen där den lät ana sitt allra bästa, och här är den nu, slipad. Sånt blir man glad för.

Tyckte även om karaktärsbeskrivningarna, sättet som personerna själva, relationerna och intrigen utvecklades på. Tillsammans med det övernaturliga - som innehåller en skön mix av både skräck och saga/myt - blir det riktigt spännande läsning som mot slutuppgörelsen fick mig att ogärna lägga boken åt sidan innan sista sidan var läst. Bokens avslut var helt magnifikt, av sån sort som gjorde mig påmind om hur viktigt just en berättelses avslut är. Ett riktigt bra slut gör dig lycklig, Elddjur bjöd på det.
Möjligen uppfattade jag den delen skräckmoment där Mäster Håtes uppenbarelse beskrivs (och konfrontationen med densamma då det går till handgripligheter) som mer fånigt mediokra är läskiga, men bara en bagatell i det stora hela.

Korta kapitel och ett upplägg i övrigt med kursiva korta insticksavsnitt gör det hela lättläst, ökar spänningen och ger ett bra driv. Detta förstärker även det poetiska, och då menar jag inte poetiskt som i något pompöst, utan bara som något vackert och följsamt i all sin enkelhet.

Elddjur är helt klart en intressant kombination av idrott och skräck, och det funkar ypperligt! Det är dessutom en historia om förlust, saknad och sorg efter en älskad syster, en sorg som stagnerar en familj och får Lumi att pressa sig i sina fysiska idrottsprestationer till det allra yttersta, till gränsskiktet och där förbi, där den synliga världen övergår i något annat...

Missa nu inte denna spännande lilla pärla så full av känsla och inlevelse! Ser glatt fram emot att läsa kommande böcker skrivna av Joni Huttunen.


Andra bloggare om Elddjur:
Vargnatts bokhylla
Tankar om böcker.

"Barrfiolernas rike" av Joni Huttunen

Barrfiolernas rike av Joni Huttunen. Recensionsexemplar från Doppelgänger Förlag.

"Barrfiolernas rike är en suggestiv och smått hallucinatorisk spökhistoria om mörka livsöden och minnen som slagit rot djupt inne i de finska granskogarna.

När Miika får reda på att hans annars fattiga familj äger en släktstuga djupt inne i de finska skogarna ser han en möjlighet att fly förortens Göteborg och lämna sina nattliga mardrömmar och meningslösa tillvaro bakom sig. Äntligen ska han få skrivro och uppfylla sin dröm att färdigställa en roman. Och i bästa fall få veta mer om sin släkts historia, som hans mor av någon anledning hållit hemlig för honom.

Men han har inte en aning om vilka omskakande och skräckfyllda upplevelser som väntar honom. Hemska hemligheter tycks ha fastnat i stugans väggar och golv och Miika är inte förberedd på den enorma kraft som bortglömda minnen kan ha. Långsamt sipprar och tränger sig stugans fruktansvärda historia in i Miikas medvetande och mot sin vilja har han plötsligt fått en viktig och farlig roll i släktens historia.

Barrfiolernas rike är Joni Huttunens debutroman."

I Barrfiolernas rike får vi möta starka energiminnen som mättat genomsyrar en plats i den finska glesbygden. Dessa gömda och hemliga minnen från det förflutna, vilka alla som känner till nekar att tala om, blossar upp med ny kraft då Miika börjar rota i det som varit.
Unge Miika är en orolig själ med frågor om sitt ursprung såväl som livets mening. Smått vilsen söker han sig från ett grått och deprimerande förortsliv i Göteborg till till sin mors hembygd och en övergiven släktstuga belägen i djupet av de finska skogarna. Tanken är att få inspiration och lugn för sitt skrivande, men platsen tycks påverka honom på många andra oväntade sätt. Miikas mor har inte velat berätta något om sitt liv i Finland och snart blir han varse en mörk dold familjehistoria. I sin naivitet blir Miika ett öppet medium utan egen kontroll, låter sig påverkas av destruktiva krafter från det förgångna. Lika mycket levande som i verkliga livet kommer de för länge sedan avlidna återigen till liv och händelser i det förflutna kommer upp till ytan. Något vill fram i dagen, någon kallar på hans hjälp, för att få ro och upprättelse, förståelse och förlåtelse för vad som skett.

Huvudkaraktären har givits en ungdomlig sökande naivitet som är charmigt naturromantiserande och vardagsfilosoferande, men senare även i alltför hög grad störande självdestruktiv. Trots att Miika är långt ifrån mörkrädd drar man ändå paralleller till Andreas Romans karaktär David (och katten Trassel) i skräckromanen Mörkrädd, det destruktiva draget finns hos dem båda och när hittehunden försvinner från Miika försvinner både självbevarelsedrift, sans och förnuft i någon sorts besatthet. Denna besatthet beror väl knappast i huvudsak på någon sorts egen konstnärlig kreativitetsflow får man förmoda, med anledning av det egendomliga beteendet, handlandet och framförallt då sättet att ta hand om vissa kvarlevor...

I den här kortromanen var storyn i sig fängslande, och det är en bok man med lätthet kan sträckläsa en enda kväll. Hade kanske för egen del, vad gäller språket, helst sett färre "jag", "mig" och "mitt", men antagligen är det en smaksak. Språket är för övrigt väldigt enkelt, men emellanåt gnistrar det till och lyfter det speciellt egenartat inlevelsefulla. Som att ana ett ytområde på råstenen där den kommer att uppvisar sitt allra bästa. Förmodligen är det ibland upptäckten av dom där glimtarna som lockar en del av oss läsare så mycket till vissa debutromaner, vilka inte alltid behöver vara vitt och brett omtalade. En tanke. Allting har en början. Och det är ju väldigt trevligt att få vara med där.

För egen del även lockad av sådant som utspelar sig i skogsmiljöer, att få läsa just dessa miljöbeskrivningar ur olika perspektiv från olika personligheter och tider är en tjusning bara det. Skogen såsom den beskrivs i Barrfiolernas rike hade jag verkligen inte velat missa. Hoppas på mer att läsa från Joni Huttunen framöver.

Finns att köpa på:
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad / E-bok