"Utpost : första boken", Dmitrij Gluchovskij

Utpost : första boken, Dmitrij Gluchovskij. Förlag: Erstatz. Översättare: Karin Andrae. Antal sidor: 361. Utgivningsdatum: 2023-05-30.

"Första delen av två av Gluchovskijs nya dystopi.

I det krigshärjade Moskoviet ligger en liten by vid den kontaminerade floden Volga, en sista utpost mot vildmarken i öster. Bron över till den utplånade staden Jaroslavl bevakas dygnet runt, fastän befälhavaren hävdar att världen öster om Volga ligger öde. Varför stirrar vaktposterna så intensivt in i den täta dimman? Inte en levande själ har korsat bron på årtionden. Tills det en dag dyker upp en präst …

Ur Utpost: »Polkans utpost är tydligen den sista längs järnvägen. Garnisonen har till uppgift att försvara Moskvarikets östra tillfart, och de edsvurna soldaterna bevakar bron. De försvarar den från rebeller, eller från nomader, eller från vilda djur – inte ens Polkan vet längre från vilka. I historieböckerna som de tvingar Jegor att läsa slutar allting lugnt och stilla: välstånd, rättvisa, en ny eras gryning. Historieböckerna kommer aldrig fram till den punkt när eran gick över styr och dog. Man får lita på Polkan som säger att folk blev som tokiga, förrädare plundrade landet, huvudstaden tömdes så att den inte kunde hålla kvar utbrytarterritorier. Det var vid den tiden, säger han, som Moskva drog gränsen vid den förgiftade Volga, kommenderade ut en postering till flodbanken, glömde allt om den andra stranden, och tog hand om sina egna affärer. Det fanns en massa att göra. Det som hade varit Ryssland blev Moskvariket.«"

"Dmitrij Gluchovskij, född 1973 i Moskva, är mest känd för sin dystopiska och antimilitaristiska romanserie Metro 2033, som översatts till över 40 språk, sålt över 200.000 exemplar bara i Sverige och över 5 miljoner i hela världen."

    

Handlingen i Dmitrij Gluchovskijs nya dystopi utspelar sig efter ett inbördeskrig i Ryssland.

Först fängslas man av mystiken, en lång inledande uppbyggnad av ett gåtfullt framtidsscenario. Vad döljer sig bortom det kända territoriet i Rysslands framtida imperium, där byn vid utposten ligger på gränsen mot detta okända? Sen dras man in i en mer actionfylld fortsättning fylld av skräck och dramatik. Inklusive metafor för den ryska propagandan.

Gluchovskij bevisar återigen att han är en mästare på att skriva insiktsfull samhällsengagerad post-apokalyptisk dystopi. Intressant även hur vanligt folk visavi byråkratin i Moskva framställs. Väcker tankar såklart.

Bra och inlevelsefulla miljöbeskrivningar, lagom stort och spännande brokigt persongalleri att följa. En skickligt uppbyggd värld som jag nu verkligen vill veta mer om fortsättningsvis i denna bokserie. Det här kan komma att bli av samma klass som Metro-serien, och den romanserien tyckte jag var riktigt bra.

Må Dmitrij Gluchovskij hålla sig säker i sin exil. Såsom det nu är.

Även: Veckans mening, En smakebit på søndag

"Metro 2035" av Dmitrij Gluchovskij

Metro 2035 av Dmitrij Gluchovskij. Bokförlag: Ersatz. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). Översättare: Ola Wallin.

"MOSKVA ÅR 2035.

Efter atomkriget som ödelade jorden har en människo spillra tjugo år senare skapat en ny civilisation i Moskvas vidsträckta tunnelbana. I underjorden jäser konflik terna när en okänd röta drabbar de livsviktiga svamp odlingarna. Hela metron hotas av utplåning. Men är invånarna verkligen de enda överlevarna? Finns det kanske fler städer som har klarat sig i atomvintern? Artiom, som redan räddat metron från undergång, är besatt av idén att finna en drägligare boplats och ger sig nästan dagligen ut i stadens livsfientliga ruinlandskap, klättrar upp i de övergivna höghusen och söker kontakt med omvärlden med hjälp av en gammal arméradio. Men etern är död.

METRO 2035 är en fristående och avslutande fortsättning på succé- böckerna Metro 2033 och Metro 2034. De bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Böckerna har gjort succé och sålt i över 120000 exemplar bara i Sverige. Det finns även ett datorspel med samma namn."

Metro 2035 är tredje avslutande delen i denna framtidsdystopiska romanserie som utspelar sig i Moskva. Tyckte riktigt bra om de föregående två delarna Metro 2033 och Metro 2034, såg naturligtvis då även fram emot denna sista del i serien. Förstod tyvärr inte att uppskatta den lika bra, men sammantaget rätt okej ändå.

Dmitrij Gluchovskij är främst känd för Metro 2033 (från 2005), en bok som blivit film och översatts till ett trettiotal språk.

En kort resumé: Historien utspelar sig i ett Moskva i ruiner efter ett världsomfattande kärnvapenkrig. De människor som tagit tillflykt ner till Moskvas tunnelbana har på stationerna skapat en slags statsstater med olika styrelsesätt och ideologier. En röd tråd genom bokserien bygger också på sovjetiska myter om en underjordisk hemlig stad, att Moskvas metro en gång byggdes med tanke på just en eventuell kärnvapenattack.

I Metro 2035 får man återigen möta dessa överlevare under jord, två huvudkaraktärer blir Artiom, som även figurerade i bokseriens första del, och Homeros som var med i seriens andra delen. Sasha är en annan återkommande karaktär, vars frivilliga livsval knappast kändes trovärdigt, eller så förstår jag det helt enkelt inte. Det myllrar verkligen av trasiga människospillror i denna klaustrofobiska värld 2035, och ibland blev det bara för mycket av eländet och grymheterna.
Men även ovanjordisk aktivitet blir lite mer aktuell i denna bok, den radioaktiva strålningen vid jordytan tycks börja avta, och monstren lyser med sin frånvaro... förutom grymma människomonster, som det finns desto mer av.
Av trilogins delar är den här sista nog den mest politiska, och med all sannolikhet kan läsare i bokens hemland läsa ut fler tolkningar än andra kan göra. Därmed inte sagt att dess budskap kan uppmärksammas av alla. Ganska tydligt, ibland väldigt bra och träffsäkert.

Som lite kuriosa kan nämnas att stationen VDNCh, där Artiom är hemmahörande, lär vara en sorts satirvariant av Danmark, och Ringlinjen, där Hansan regerar, menas parodiera EU. Kan ju vara kul att ha i bakhuvudet när man läser Metro 2035.

Hursomhelst var det här en bok som kändes alldeles för lång och utdragen, hälften hade varit nog. Blev tvungen att bitvis skumläsa vissa partier, men historiens själva upplösning/förklaringarna var riktigt bra. Så visst upplevde jag det ändå vara värt att läsa trilogin i sin helhet, trots att nu läsflytet inte alltid var det bästa för avslutande delen.

"Metro 2034 - försvaret av Sevastopolskaja" av Dmitrij Gluchovskij

"Metro 2034 - försvaret av Sevastopolskaja" är den fristående fortsättningen av "Metro 2033 - den sista tillflykten". Går alldeles utmärkt att läsa just fristående, men visst tror jag det kan vara en klar fördel att ha läst föregångaren först. Vissa av karaktärerna och platserna återkommer.

Tyckte verkligen om denna liksom föregående, och faktiskt till och med en aning ännu bättre. Väntar förstås sen tålmodigt på den tredje och sista boken i detta romanbygge. Kom bl.a på tre saker som säkert kan vara goda anledningar till varför jag tyckte så mycket om den här boken (liksom också den förra):

De filosofiska och mänskliga frågorna får ta mycket plats.

Det koncentrerade på individ/familj ersätts här av fler olika personers/gruppers öden som ofta sammanlänkas och påverkas av varandra,

...och sist men inte minst; det är mindre våldsamt än vad det brukar vara inom den här genren.

Därutöver är det ofrånkomligt att man upplever detta som en ganska väl utförd allegori, bra exempel är väl den över ringlinjen härskande "Hansan" med sin hårdföra marknadsekonomi. Dessutom ger de levande miljöbeskrivningarna känslan av att verkligen befinna sig där, under och över jord i Moskva, författaren förmedlar så väl den där tryckande stämningen som råder och längtan efter det som var innan katastrofen.

Metrokartan på pärmens insida finns även i den här uppföljaren och är något mer breddad, även så finns i denna en ordförklaringslista längst bak i boken (man behöver alltså alls inte vara särskilt insatt i det ryska för att förstå allt i texten).

Tycker själv att den här bokserien verkar kunna fungera bra som både som ungdoms- och vuxenlitteratur. Kort och gott kan jag väl för egen del sen inte direkt finna något man skulle kunna ogilla med Metro 2034. Ser bara fram emot att detta kan bli ett ännu mer finslipat författarskap med tiden, så vi som gillade dessa böcker får väl bara hoppas på ett fortsatt sådant efter den planerade fortsättningen; Metro 2035.

"Metro 2033 - den sista tillflykten" av Dmitrij Gluchovskij

Vad gäller postapokalyptisk science fiction så är Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij ett bra val. För att räknas till postapokalyps krävs en situation som råder efter en omfattande katastrof. Det är ovisst, mörkt och hotfullt. Människorna försöker förstå sin situation, hur den är, hur den en gång var och varför det blev såsom det blev.

Kärnvapenkrig har ödelagt jordytan och gjort den obeboelig för 20 år sedan. Året är 2033 och människorna, som när det hände flydde ner i Moskvas tunnelbanan, har bildat samhällen vid dess stationer. Metron blir en miniatyr som samlar olika ideologier på olika linjer eller stationer. Huvudpersonen Artiom, som bor på "oberoende" stationen VDNCh, får i uppdrag att vidarebefordra ett meddelande om hotande fara och tvingas ut på en färd genom metrons tunnlar och stationer. På sin väg stiftas bekantskap med ett antal olika personer och platser, var och en med sina olika åsikter och livsåskådningar, samtalen är många och spännande, liksom den farofyllda vägen genom metron.
En karta finns på bokpärmens insida, den är inte fullständig men så är heller inte de kartor Artiom kommer i kontakt med. Den fiktiva förminskade kartan överensstämmer i stora drag med verklighetens karta över Moskvas metro. Verkliga rykten om hemliga tunnelbanesystem, i anknytning till den kända, använder sig författaren av på ett spännande vis. Det här är en romandebut. Givetvis vill jag fortsätta läsa andra delen i trilogin. Del tre i svensk översättning får vi väl dock vänta ett tag till på.

Gillade det mesta med denna dystopi, men fanns det då något jag själv inte blev så förtjust av? Kom på två saker:

Vart tog den kvinnliga befolkningen i vägen? Minimeras till att endast få glimta fram emellanåt i form av t.ex. sura städerskor som klagar på tramp över nyskurade stationsgolv, mödrar som i skymundan står och lagar mat, gråtande småflickor, en mumifierad död person som lämnat en skriftlig redogörelse efter katastrofens inträffande.
Fascinationen av och saliggörande över vapen/massförstörelsevapen är ju förstås reell vare sig det gäller USA eller Ryssland, och det kan man såklart ha lite svårt att begripa. Även där finns visserligen i Metro 2033 ett bra ifrågasättande kring just den biten + "vi och dom", som man kanske saknar i andra liknande böcker. Här slipper man också ingående tekniska beskrivningar i detalj angående vapnen - fördel även det enligt mig.