torsdag 29 december 2016

Årssammanställning 2016

Länkar till inlägg för respektive bok finns under klickbar månad nedan.


Januari
  1. Nådastöt (serie: Kommissarie Armand Gamache #2), Louise Penny
  2. Vägen, Cormac McCarthy
  3. Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt, Pär Holmgren
  4. De öde fälten (serie: Ruth Galloway #7), Elly Griffiths
  5. Enkel biljett till nattens ände, Johan Frick
  6. Hägring 38, Kjell Westö
  7. Persepolis (del 1), Marjane Satrapi
  8. Blade Runner, Philip K Dick
  9. Brobyggarna (serie: Det stora århundradet #1), Jan Guillou
  10. Labyrinten, Henning Mankell


Februari
  1. Isnätter, Leo Löthman
  2. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson
  3. Fahrenheit 451, Ray Bradbury
  4. Vi, Jevgenij Zamjatin
  5. Den som glömmer (serie: Erlendur Sveinsson #12), Arnaldur Indriðason
  6. Folket i Stepantjikovo, Fjodor Dostojevskij
  7. Vril: eller Den kommande rasen, Edward George Earle Bulwer-Lytton
  8. Fursten, Niccolò Machiavelli
  9. Northanger Abbey, Jane Austen
  10. Jag lät dig gå, Clare Mackintosh


Mars
  1. Pesten av Albert Camus
  2. Anteckningar från döda huset av Fjodor Dostojevskij
  3. Nitton åttiofyra: 1984 av George Orwell
  4. Doftens vägar av Cristina Caboni
  5. Mordets praktik av Kerstin Ekman
  6. Torntuppen av Jan Fridegård
  7. Coraline av Neil Gaiman
  8. Maze runner: I vansinnets öken av James Dashner
  9. Nödåret av Aki Ollikainen
  10. Och bergen svarade av Khaled Hosseini
  11. Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie


April
  1. Huset på udden av Agatha Christie
  2. Par i brott (Tommy och Tuppence #2) av Agatha Christie
  3. Fjärilarnas stad av Ingrid Remvall
  4. Barnet från ingenstans av Kari Rosvall
  5. Upp genom mörkret av Thiong’o, Ngũgĩ wa
  6. Persepolis (Del 2) av Marjane
  7. Ett sötare blod av Ann Fernholm
  8. Jag är en tjuv av Jonas Karlsson


Maj
  1. Midsommargryning (Midvintermörker #2) av Lars Wilderäng
  2. Uppvaknandet (Darc Ages - De mörka tidevarven #1) av A R Yngve
  3. Det sötaste vi har: om socker och växande kroppar av Ann Fernholm
  4. LCHF for the next generation: vad de borde lärt dig i skolan om mat av Lars-Erik Litsfeldt 
  5. För att kunna leva: en nordkoreansk flickas resa till frihet av Yeonmi Park


Juni
  1. Ensam på Mars av Andy Weir
  2. I vargars följe av Stef Penney
  3. LCHF 2.0 av Åse Falkman Fredrikson & Anna Hallén
  4. Svekens Tid av Leif Selander
  5. De blå skorna av Linda Olsson
  6. Herr Kadar av Håkan Nesser
  7. Livets stråle av Mikhail Bulgakov


Juli
  1. Om en Buick 8 av Stephen King
  2. Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker
  3. En syster i mitt hus av Linda Olsson
  4. Mordbrännaren av Anders Gustafson & Johan Kant


Augusti
  1. Inkräktarna av Linus Karlén
  2. Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser
  3. Osynlig Makt av John Fredrik Hansson
  4. Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse: noveller och dikter av Henrik Johansson 
  5. Stjärndamm av Lars Wilderäng
  6. Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein
  7. Kings Hope av Hans Olsson
  8. Blom av Hjalmar Söderberg
  9. Vad det såg ut som av Helena von Zweigbergk
  10. Funkislampa av Jerker Virdborg
  11. Oanade konsekvenser av Elizabeth George


September
  1. Skymningstankar och nattvakor (antologi) Red. Henning Berger
  2. Lappin och Lapinova av Virginia Woolf
  3. Emma. Ett fragment av Charlotte Brontë
  4. Horatio Sparkins av Charles Dickens
  5. Knackningar av Johan Theorin
  6. Tuschritningen och tre andra historietter av Hjalmar Söderberg
  7. Aprilviolerna av Hjalmar Söderberg
  8. Samlaren av John Fowles
  9. Rött uppror av Pierce Brown
  10. Lignumkorset - En resa i tid och rum av Viktor Nilorak
  11. Spöket på Canterville av Oscar Wilde
  12. Snäckorna av Karin Boye
  13. Nattsidan av Joyce Carol Oates
  14. Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald
  15. En dåres anteckningar av Nikolaj Gogol
  16. Walden av Henry David Thoreau
  17. Mannen mellan väggarna av Emma Ångström


Oktober
  1. Rasputins dotter av Kathryn Harrison
  2. Daisy i kedjor av Sharon Bolton
  3. Handen av Henning Mankell (Kurt Wallander #12)
  4. Frankenstein: eller den moderne prometeus av Mary Shelley
  5. Grottan av Eva Ullerud
  6. Kalldrag av Markus Sköld


November
  1. Du sköna nya värld av Aldous Huxley
  2. Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong'o
  3. Mord i Guds namn av Jon Krakauer
  4. När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka
  5. Resan till ljuset (Metro 2033 Universum #1) av Andrej Djakov
  6. Kadavernatten av Lova Lovén
  7. En kvinna i blått (Ruth Galloway #8) av Elly Griffiths


December
  1. Trojanerna av Lova Lovén
  2. Gruvdamen av Daniel Svanberg
  3. Barrfiolernas rike av Joni Huttunen
  4. Flickorna av Emma Cline
  5. Resan till mörkret av Andrej Djakov
  6. Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben
  7. Rent-A-Claus av Johan Ring
  8. Dummy av Bengt Ohlsson
  9. Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson
  10. Mannen som planterade träd av Jean Giono
  11. Farlig sanning av Anna Jansson
  12. In i evigheten av Hanna Lans



Antal böcker totalt: 108
Antal singelnoveller: 22
Antal bibliotekslån: 77
Antal e-böcker: 17
Antal recensionsexemplar: 12


Läst december


  1. Trojanerna av Lova Lovén (e-bok; ur egen bokhylla)
  2. Gruvdamen av Daniel Svanberg (recensionsexemplar från Hoi Förlag)
  3. Barrfiolernas rike av Joni Huttunen (recensionsexemplar från Doppelgänger Förlag)
  4. Flickorna av Emma Cline (bibliotekslån)
  5. Resan till mörkret av Andrej Djakov (bibliotekslån)
  6. Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben (bibliotekslån)
  7. Rent-A-Claus av Johan Ring (e-bok; ur egen bokhylla)
  8. Dummy av Bengt Ohlsson (Novellix; bibliotekslån)
  9. Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson (e-bok; bibliotekslån)
  10. Mannen som planterade träd av Jean Giono (bibliotekslån)
  11. Farlig sanning av Anna Jansson (Novellix; bibliotekslån)
  12. In i evigheten av Hanna Lans (e-bok; ur egen bokhylla)


onsdag 28 december 2016

"In i evigheten" av Hanna Lans

In i evigheten av Hanna Lans. Förlag: Swedish Zombie.

"En kylig novemberdag bestämmer sig den 96-åriga Nora för att ta sitt liv. Hon är den sista överlevande i en familj om sex personer. Familjen har varit starkt styrande i ortens församling och ruvar på en grym hemlighet. Det är denna hemlighet som Nora nu valt att ta med sig in i döden.

In i Noras hus flyttar snart därpå den levnadsglada Victoria. Hon vill ändra förutsättningarna för sitt liv och tar sig an det fallfärdiga huset och trädgården med stor lust.

Snart står det klart att huset varit centrum för ohyggliga handlingar. Människor ur det förflutna försöker skrämma bort henne samtidigt som grannarna motvilligt delar med sig av sin vetskap om verksamheten i huset.

Långsamt börjar Victoria nysta upp mysteriet med hjälp av sin bäste vän David, sin hund Nisse samt Nora som trotsar tid och rum för att få stopp på sin familj som även i evigheten har makt över människorna i församlingen, och framförallt dem som kommer över tröskeln till deras hus. En tröskel som Victoria både stigit över och utmanat."

En spännande spökhistoria som pendlar mellan ett då och ett nu. Å ena sidan handlar det om Nora och hennes familj, å andra sidan handlar det i nutid om Victoria som köper och flyttar in i det hus där Nora både växt upp och levt hela sitt liv.

Varvat får man följa dessa tider och personer, där Noras oerhört komplicerade hemförhållanden nystas upp en liten bit i taget. Vad som skett i huset, som gömmer så många fasansfulla minnen och hemligheter, får man alltså successivt förstå genom den gamla damens sista tankar tillbaka innan livets slut samt genom Victoria och hennes nära vän David, då de undersöker kvarlämnat lösöre.

Att religiös fanatism är oerhört läskigt (inte bara i fiktionen) råder det ingen tvekan om. Religiositet ligger mig nu inte nära, så i mitt tycke blev det i den här historiens senare del alldeles för mycket bibliskt som låg som tröga stoppklossar i texten. Lite synd, men förstår ju samtidigt att det blir ofrånkomligt då dessa texter i texten lägger grunden för vad som skett/sker där i huset på höjden.

Gillade verkligen annars hur "spökerierna" gestaltades, kusligt bra kanske man kan kalla det. Den groteska dolda sanningen är så oerhört mycket värre än man först kan ana.
Väldigt mysigt sen att hunden Nisse fick vara med så mycket på det sätt han var, mycket bra framställd. Även Victorias och Davids vänskap var så fint berättad.
Miljöbeskrivningar, både natur/trädgård utomhus och ett gammalt hus interiöra vinklar och vrår, var utmärkta och blev nog det som gav mig största behållningen. Finns ju något oerhört lockande med gamla hus och överväxta trädgårdar, även om det här i denna fiktiva historia bara blir alltför kusligt. Lavendel... vad kommer man tycka om lavendel, efter det här...?

Har man som mig en förkärlek för att läsa spökhistorier skall man såklart inte missa Hanna Lans In i evigheten, som ändå sammanfattningsvis är en både fängslande och lättläst bok.

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om In i evigheten:
Johannas deckarhörna

Dagens bokpost: Alfa och omega + en bonusbok!


Alfa och omega av Oskar Källner

...och en liten extra överraskning, klassikern:

Tidsmaskinen av H.G. Wells


Lilla julafton för mig i postlådan idag - trevligt! Ännu inte läst något av Oskar Källner, så det skall såklart bli extra spännande att få läsa dessa sju noveller i Alfa och omega, boksläpp den 30 januari 2017. Texten längst ned på bokomslagets framsida kan jag såklart inte förneka gjorde det hela om möjligt ännu mer intressant... en riktigt fin blurb av fantastikens - enligt mig - absoluta toppenförfattare:

"Oskar Källner rör sig skickligt i science fiction-landskapet
och imponerar med visionärt djup och fängslande öden" 
– Kristina Hård

Fafner Förlag om den nya novellsamlingen Alfa och omega:

"Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

För snart två år sedan släpptes Oskar Källners första novellsamling Munins skärvor. Den fick ett fantastiskt mottagande och blev bland annat utsedd till årets bok och årets novellsamling. Nu är det dags för uppföljaren: Alfa och omega. Den innehåller bland annat novellerna Vid världens ände som vann första pris i Duo Ditos SF-novelltävling Framtidsnovellen, samt den prisade långnovellen Tills tiden skiljer oss åt.

Noveller som ingår:
Vid världens ände, Tills tiden skiljer oss åt, Jormungand, Memento Mori, En sista kyss farväl, Stockholms drottning, Gamma"

I bokpaketet fanns ytterligare en bok, vilken härlig överraskning med en scifi-klassiker som bonus! H.G. Wells Tidsmaskinen har jag faktiskt inte läst, men ser jättemycket fram emot att få läsa. Denna nu nyöversatta (av Oskar Källner) klassiker släpps som pappersbok, e-bok och ljudbok den 2 januari 2017.

Fafner Förlag om H.G Wells klassiker Tidsmaskinen, nu i nyöversättning:

"Det här var inte vad han hade väntat sig.

Uppfinnaren från London har anlänt till en avlägsen framtid. Omedelbart blir hans tidsmaskin stulen. Strandad i en värld fylld av mirakel och förfall söker han efter en väg hem och finner en dold ondska.

Tidsmaskinen gavs ut första gången 1895 och är en av de största science fiction- klassikerna. Här ryms både ett vilt äventyr och en skarpsinnig reflektion över människans hjärta och drivkraft.

H.G. Wells (1866-1946) ses i allmänhet, tillsammans med Jules Verne, som en av science fiction-genrens förfäder. The Time Machine släpptes första gången 1895 och är en av de stora föregångstitlarna inom genren. Det var med den som H.G. Wells etablerade tidsmaskinen som koncept, något som har kommit att användas oräkneliga gånger sedan dess."


Tack för recex Oskar Källner och Fafner Förlag!


tisdag 27 december 2016

"Farlig sanning" av Anna Jansson

Farlig sanning av Anna Jansson. En Novellix-novell:

"En sommarnatt på sjukhusets kirurgavdelning får undersköterskan Anneli Robertsson ta hand om en gammal kvinna som råkat ut för en smitningsolycka. Kvinnan överlever inte och polisen påbörjar sin jakt på den skyldige. Kort därefter inkommer en yngre kvinna med skador som visar på misshandel, men varför vill hon inte berätta vad som har hänt henne? Vad är kopplingen till Annelis eget liv och på vilket sätt hör de två patienterna samman?"

Riktigt bra novell av Anna Jansson! En spännande och klurigt konstruerad historia med ett helgjutet avslut. Ger i betyg en fyra, men snudd på femma.

Betyg: 4/5

måndag 26 december 2016

"Mannen som planterade träd" av Jean Giono

Mannen som planterade träd av Jean Giono

"Jean Giono (18951970), en av Frankrikes främsta 1900-talsförfattare, föddes och levde hela sitt liv i norra Provence, där flertalet av hans många verk också tilldrar sig. I fabeln Mannen som planterade träd, ursprungligen skriven 1953 på beställning av Readers Digest under rubriken »Den märkvärdigaste människa jag någonsin mött», ägnar en ensam herde sitt liv åt att systematiskt plantera träd på Provences högslätter. Så kommer hela trakten att leva upp igen, med grönskande skogar, porlande bäckar och nya bosättare i de övergivna byarna.

Naturens krafter och samspelet mellan naturen och människan är ett ständigt återkommande ledmotiv hos Giono, vars kärlek till naturen grundlades redan under barndomens många strövtåg i hemtrakten och under en längre vistelse som sjuåring hos en herdefamilj uppe i bergen."

En snabbläst fabel som i all sin enkelhet berättar om hur en ensam människa helt ödmjukt och osjälviskt berikar miljön och förbättrar livsvillkoren för framtiden genom att plantera träd. Denne Elzéard Bouffier, en enkel herde i Provence, gör trädplantering till en mening med livet, utan någons kännedom (förutom berättaren) och oberoende av omvälvande händelser i världen utanför. Hans självpåtagna livsuppgift utförs lugnt, metodiskt och ihärdigt. Tiden går och träden växer...

En skimrande vacker historia som absolut ingen bör missa!

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Mannen som planterade träd:
Lyrans Noblesser
Fiktiviteter

söndag 25 december 2016

"Dr Jekyll & Mr Hyde" av Robert Louis Stevenson

Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson

"Den fullständiga utgåvan av den moderna klassikern Dr Jekyll och mr Hyde av Robert Louis Stevenson. I nyöversättning av Charlotte Hjukström och med ett efterord om Stevensons liv och verk av Peter Glas. Dr Jekyll och mr Hyde är berättelsen som alla känner till och som alla har sett parodieras gång på gång i skämtfilmer, men alla har inte läst originalet: Robert Louis Stevensons kortroman från 1886, den ursprungliga berättelsen."

Visst känner man till storyn, men har man läst originalet? Nej, ofta har man ju inte gjort så, gäller även klassikern Dr Jekyll & Mr Hyde.

På sätt och vis kan man dra paralleller till Mary Shelleys Frankenstein: eller den moderne prometeus. Samma dubbelhet, där i form av Dr Frankenstein och hans monster, finner man också här med Dr Jekyll och hans monstruösa sida Mr Hyde. Stevensons klassiska kortroman från 1886 är väl värd att läsa och, om man så vill, lägga in de tolkningar eller liknelser man önskar.

Dr Jekyll och Mr Hyde har ju blivit ett begrepp för dubbelnatur och kluven personlighet. Romanen skrevs under den tid då diagnoser som psykos och schizofreni inte fanns, istället såg man väl antagligen dessa personlighetsförändringar som besatthet av onda eller goda andar. Lite intressant ändå att tänka på under tiden man läser romanen. Nu är förvisso inte den gode läkaren Henry Jekyll sjuklig, istället låter Stevenson honom blanda till sig en drog för att ge den onda sidan av hans person; Edward Hyde, fritt spelrum.

Det onda och det goda separeras från en ursprungligt sammansatt personlighet, en övertydlig dubbelhet som jag kan ha lite svårt att förstå. Men visst skulle en sådan extrem dubbelhet ändå kunna ge förklaringar till att tillsynes helt normala människor t.ex. kan begå bestialiska brott. En gömd Mr Hyde som ligger på lur inom Dr Jekyll och helt plötsligt bryter sig fram, ger utlopp för sin ondska. Kusligt!

Tänkte också under läsningens gång på vissa skådespelartalanger som kan spela både onda och goda roller med otroligt stor övertygelse och skicklighet, oavsett vilket.

Betyg: 3/5
Jekyll-mansfield
By Photo by en:Henry Van der Weyde
(1838-1924; London, England) [Public domain],
via Wikimedia Commons

fredag 23 december 2016

"Dummy" av Bengt Ohlsson

Dummy av Bengt Ohlsson. En novell från Novellix:

"Hon gick uppför trappan och tyckte att det kändes tungt att andas. Asbest, tänkte hon. Men det var dumheter. Folk arbetade här. Vuxna människor med månadslön. Eller vad de nu hade. Män som var fackligt anslutna. Eller något åt det hållet. När hon kom uppför trappan hördes ett ljud från ett rum till höger. Någon drog en stol över golvet. En mansröst sa något i ett ilsket tonfall. Sen blev det tyst. 
Dummy är novellix nr 21."

Här handlar det om arbetslösa Karin som genom sin mors kontakter fixats en praktikplats. Den unga praktikantens första uppdrag blir att ge sig ut till ett byggnadsprojekt vid Centralen, för att där informera byggarbetarna om en fånig skylt som skall sättas upp. Resenärerna som går förbi ska kunna läsa skyltens klatschiga text; "HÄR BYGGER VI OM CENTRALEN. OM DU VINKAR TILL OSS KANSKE VI VINKAR TILLBAKA.". Lite oprövat klämkäckt så där, som alltså behöver förklaras, för ett gäng byggarbetare vilka uppenbarligen har annat att tänka på än vitsiga skyltar (och folk som står och vinkar, får man förmoda). Skylten ja, den är en "dummy", d.v.s. ett provexemplar, får Karin sen veta då hon kommer åter till kontoret.

Inte läst något av författaren förut, men den här novellen av Bengt Ohlsson var lite i samma stil som Jonas Karlssons noveller, som jag oftast brukar uppskatta. Här finns mycket tankar, funderingar, egenheter och typiska små dumheter i vardagen som folk har för sig. Karin förmedlar på sitt vis känslan av att vara ung och ny på en arbetsplats, viljan att göra intryck, göra sig förstådd, verka rutinerat professionell, bli accepterad och inte förlöjligad... trots att både det man är och vad man har att komma med bara kan famla prövande efter att imitera vad som kommer att bli. Ett provexemplar.

Tidigare på bloggen skrivit om novellen här.

Betyg: 4/5

måndag 19 december 2016

"Rent-A-Claus" av Johan Ring

Rent-A-Claus av Johan Ring.

"Svårt att hitta tomte till julafton? Går det inte längre att lura barnen med att pappa behöver köpa tidningen?

Nu finns lösningen på det problemet.

Nu finns Rent-A-Claus.

Hyr en jultomte.

Släpp in honom.

Lita på oss.

Johan Ring är född 1978, och bor i södra Skåne med sin familj. Han har publicerat ett flertal skräcknoveller, och under våren 2015 kommer första romanen "Fyra Minuter"."

Strålande bra novell! Enda felet var väl att den var för kort och att det slutliga avgörande ögonblicket inte helt svarade upp till de upptrissade höga förväntningarna man fått, i och med det helt perfekta myspyset innan.

Egentligen vill jag ge novellen en femma i betyg, för att den är så välskriven, för allt det träffsäkra, all gnistrande julmagi, hur miljöerna beskrivs, huvudkaraktären Henriks funderingar och minnen, humorn, stämningen, ordleken... ja, allt det där och lite till är så otroligt bra. Men så när tomten till slut visar sitt rätta jag hade man förväntat sig något mer alldeles i särklass med finess, som knöt an till vad som tidigare berättats. Naturligtvis kan det inte finnas utrymme för det i en novell på blott 18 sidor, såklart inser jag det. Men ändå...

Det första jag läste av författaren var debutromanen Fyra Minuter, otroligt spännande, tyckte riktigt bra om den också. Därför ville jag inte missa chansen att få läsa Rent-A-Claus när nu tillfället dök upp, dessutom så här passande en vecka före jul.

Rekommenderar verkligen denna lilla mysrysligt julglittriga kalla kåre. Utmärkt stämningsfull julläsning för oss som gillar den här genren, men det är troligen även en novell som funkar för alla andra också, som inte normalt kanske läser just rysare, skräck och spökhistorier. Våga testa läsa denna korta novell, men akta er för allt i världen att hyra in en skumtomte till barnen i jul! 😊

Se även tidigare blogginlägg (smakbitar).

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Rent-A-Claus:
Bokföring enligt Monika
Midnatts ord
i Elinas hylla
Lottens Bokblogg
C.R.M. Nilsson

söndag 18 december 2016

"Trädens hemliga liv" av Peter Wohlleben

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben.

"I skogen finns ett liv som är helt okänt för oss. Där pågår fantastiska saker: träden kommunicerar med varandra. De tar hand om både varandras avkomma och om gamla och drabbade grannar, de har känslor och minnen. Otroligt? Kanske. Men sant.

Skogsvaktare Peter Wohlleben berättar fascinerande om oväntade och extraordinära förmågor hos träden. Han citerar de senaste vetenskapliga rönen och kombinerar dem med sina personliga erfarenhet av naturen, vilket skapar nya spännande insikter. Vi kanske tror att vi vet det mesta om skogen och känner till allt om träden. Men den som läser Trädens hemliga liv kommer att gå ut i naturen med helt nya kunskaper och ögon. På ett lättillgängligt sätt visar Peter Wohlleben vägen."

Det här är en sådan bok man önskar att precis alla skulle läsa! Förra årets bok av den kalibern läste jag också i slutet av året, då var det Naomi Kleins Det här förändrar allt. Den boken är fortfarande högst angelägen att läsa nu när klimatexperter avslöjar rekordlåga isnivåer vid polerna och menar att den i rekordfart krympande isen gör att vi befinner oss i en klimatisk nödsituation. Allt som oftast blir man förvånad över att kraftiga reaktioner samt påtagliga förändringar i vårt sätt att leva och verka uteblir, då kunskapen ju faktiskt finns där.

Träden hemliga liv är skriven av Peter Wohlleben som studerat skogsbruk och i flera år arbetat som skogvaktare. Intresset för ekologi ledde till arbetet med bevarande av urskogar, och han har skrivit ett flertal böcker om skog och naturskydd. Trädens hemliga liv har blivit en bestseller i hemlandet Tyskland och jag håller nu tummarna för att den blir en bestseller även i Sverige och övriga nordiska länder.

"Hjälp! Stress, panik, hur ska jag hinna?!" I vårat ständigt upptagna samhälle, där fraser som; "har inte tid", "tiden går så fort", "hinner inte med" o.s.v., nöts om och om och om igen (speciellt så här års) tills man tror man blir tokig... kan man där ändå bereda lite tidsutrymme för att läsa Trädens hemliga liv, så gör det. Den öppnar upp en värld i vår verklighet som vi inte visste fanns och som är viktig att känna till. Oavsett skogsarbetare/skogsägare eller nyttjare av allemansrätt på fritiden, svamp- och bärplockare, lantbor eller statsfolk, som ovan nämnt: just precis alla kan ha nytta av att få nya insikter man förut inte haft, genom att läsa Wohllebens bok.

Har jag ännu inte lyckats övertyga er?

Det här är ingen tjock bok, kapitlen är riktigt korta och skrivna på ett intresseväckande och lättsamt underhållande sätt. Att läsa den är som att lyssna på en föredragshållare med ett brinnande engagemang för att föra ut sin kunskap, eller en äldre erfaren sprudlande naturkunskapslärare som får alla sina elevers fullkomliga uppmärksamhet. Precis så är det och man lär sig massor (en hel del aha-upplevelser blev det även för mig vad gäller sådant man lagt märke till i skogen). Positivt är också att inga förkunskaper krävs, allt förklaras. För egen del alltid haft ett specialintresse för naturkunskap, men även för er som såg naturkunskapstimmarna som en transportsträcka att ta sig igenom är det här lättillgänglig läsning. Som ni har tid med. 😉

Ibland önskar man att vi till mans emellanåt tillät oss inspireras av sådana som herr Thoreau (författaren till Walden), vågade komma lite närmare naturen, kanske genom att leva lite enklare fick tid över att betrakta de livets mirakler som vi faktiskt har omkring oss, och dessutom litade på att vi gemensamt har den inneboende kraften som krävs för att bevara denna naturmagi (som i det stora hela är grundläggande för vår existens). Att mer vistas i natur (minska distansen) och börja lära sig om/betrakta naturföreteelser mer ingående, leder helt klart till en ökad förståelse för hur allt hänger ihop och att vi genom att skada denna livets väv på olika vis även lider stora förluster själva.

Glöm statusuppdateringar för en stund och läs istället Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben i lugn och ro. Vandra sen ut bland träden, med eller utan barn, och fascineras tillsammans av allt som tidigare varit okänt om dessa fantastiska träd, de träd vilka vi ofta alltför respektlöst bara tar för givet och behandlar som mindre levande, liksom ting.

Trädens hemliga liv blev min Månadens bästa bok för december.

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Trädens hemliga liv:
Boktanken

"Resan till mörkret" av Andrej Djakov

Resan till mörkret av Andrej Djakov.

"SANKT PETERSBURG ÅR 2033.
Ett par årtionden efter det stora atomkriget hotas metron av ett nytt krig. Människorna klamrar sig fast vid den eländiga tillvaron på metrostationerna och i underjordens tunnlar och labyrinter. Nyligen upptäcktes kolonier på två öar i Finska viken, men när en atombomb detonerar överlever endast några sjömän som tar sin tillflykt till metron. De anklagar metroinvånarna för att ligga bakom attentatet och hotar att utplåna allt liv på stationerna. Taran, en ökänd stalker, får i uppdrag att finna de skyldiga. Då försvinner hans styvson Gleb...
Världen på ytan är en okänd vildmark och namnlösa faror kan lura var som helst bland stadens ruiner där knappt en människa har satt sin fot på över tjugo år.

METRO 2033 universum. Dmitrij Gluchovskij, författaren bakom succéböckerna Metro 2033 och Metro 2034, har skapat ett forum på nätet där han bjuder in andra att skriva om metrovärlden år 2033. I Ryssland har ett trettiotal böcker utkommit i bokform och i Sverige kommer Coltso att ge ut de ryska läsarnas egna favoritböcker i serien."

Andra delen i Andrej Djakovs Metro 2033 Universum blev lite av en besvikelse. Gav mig direkt i kast med denna uppföljande del vilken föregicks av Resan till ljuset, som ju var så spännande och riktigt bra, bättre än anat. Resan till mörkret blev för mig alltså en riktig flopp i jämförelse; trögläst, fladdrig handling, för lång och faktiskt tråkig trots alla äventyrligheter. Kanske var det för mycket äventyr helt enkelt, och att en del av det utrymmet istället skulle behövts för att befästa karaktärerna tydligare? En karta över metron med omgivningar tror jag också skulle ha hjälpt upp det hela något, men bara obetydligt. Något man dessutom knappt vill erkänna, är saknaden av de små filosofiska instick som fanns i föregångaren, och även i Gluchovskijs böcker.

I Resan till mörkret befinner sig handlingen både över och under jord, en hel del under jord och antagligen är det därför man här mer hade önskat en karta. Att sen splittra upp karaktärerna och låta dem var och en på sitt håll klara av att möta olika utmaningar är antagligen något som är tänkt att göra historien ännu mer spännande, möjligen kan andra uppfatta det så men tyckte själv bara det blev rörigt och osammanhållet. De slagsmål som ersatte samtal, och alla stridsscener i övrigt, var tröttsamma, tappade både intresset och tråden flera gånger... så nej, något mer än okej kan jag inte ge, trots det fascinerande dystopiska världsbygget. Kan tänka att olyckan i Tjernobyl, och hur där sen blev, satte sig på djupet och säkert spelade roll för skapandet av denna framtida fiktiva värld. För det finns något otäckt äkta och oroande bakom denna dystopi som bör uppmärksammas, varken vi vill eller inte.

Gillar man ett överflöd av muterade monster och allehanda återkommande stridsscener kanske man uppskattar denna bättre än vad jag gjorde.

Tidigare blogginlägg (smakbit).

Betyg: 2/5

lördag 17 december 2016

Vem är du i Disneys värld?


Läste Lyrans utmaning i går kväll och kände det blev en alltför knepig nöt att knäcka på egen hand. För så här skriver Lyrans Noblesser:

"Jag ska ju fira en annorlunda jul i år och det kommer ju att bli en del Disney-relaterade äventyr. Så därför byter jag glatt utmaningstyp och väljer en vem-är-du igen. Så vem av alla Disney-figurer är du? Välj en du är lik eller en du skulle vilja vara. Det finns ju rätt många att välja mellan."

Dags för sådana där Disney-personlighetstest, sagt och gjort. Blev man klokare, trots två test? Icke! Känner heller inte till någon av dessa tre Disney-figurer, som man då alltså skall vara lik: Ariel, Mulan och Jasmine... Men man fick ju beskrivande förklaringar till i varje fall:


Expressens https://www.expressen.se/omtalat/livet/det-definitiva-disney-personlighetstestet--vilken-figur-ar-du/:
"Du är 40% Ariel och 60% Mulan
Du har ett starkt behov av att använda dina färdigheter i ledarskap och att ha ett personligt oberoende. Du fokuserar hellre på stora, viktiga frågor och delegerar detaljerna till andra personer. Du kan dock visa dig ha oanade resurser när det behövs.
Du tenderar att fokusera på speciella mål och att få ur dig mängder av kreativa nya idéer. Du är också väldigt bra på att göra verklighet av dessa idéer."

Nyheter24's http://nyheter24.se/quiz/kul/818806-2-snabbt-test-vilken-disney-karaktar-ar-du-mest-lik:
"Jasmine!!
Du gillar det vackra i livet, äventyret och kärleken. Men försöker man sätta sig på dig blir du förbannad. Ingen ska få ta dig för givet!"

Ett quiz som gick lite utöver utmaningens inriktning, men som ändå var rätt roande att göra, sådär på en gång, när man för stunden ändå återuppväckt lite barnasinne; http://www.captainquizz.se/quizz/vilket-ar-ditt-disneykraftdjur:
"Rådjur: Många begår misstaget att se på detta djur som alltför banalt, men inget är längre bort från sanningen, som vi ser hos "Bambi" och hos de andra representanterna för ditt Disneykraftdjur, rådjuret! Empatisk, sentimentalt lagd och väldigt naturlig - du är först och främst Jordens barn. Du hör hemma i naturen, och om du stannar inne för länge kan du känna dig fången eller otillräcklig. Detta sagt påverkas du även mycket av din omgivning - "stämningen" på platsen eller i rummet påverkar dig direkt, vilket gör att du ofta omger dig med positiva, optimistiska människor. Livet är för kort för att göra på något annat sätt, inte sant?"
...en tydlig träff där, på fullt allvar. Längre tid utan naturvistelse finns liksom "inte med på kartan".


Det här var ju ganska kul! 😜 Utmaningen hittar du här.


tisdag 13 december 2016

"Flickorna" av Emma Cline

Mot bättre vetande bokades en köplats för bibliotekslån av Flickorna av Emma Cline. Till största del bestod lockelsen i att denna romandebut hade blivit så sensationellt uppmärksammad, en "litterär succé" kallades den, och dessutom lär romanen vara planerad att filmatiseras.

Den s.k. "Mansonfamiljen" och dess bestialiska mord (vilken boken skall vara löst baserad på) visste jag ingenting om. Skall definitivt ta reda på fakta innan, när något fiktivt nästa gång uppges vara löst baserat på något verkligt. Tyckte tyvärr inte om detta, trots alla lovord.
Det är mångordigt pratigt och långrandigt, med konstiga bildliga uttryckssätt och liknelser... utstuderat frossande i detaljerade beskrivningar in absurdum. Allt framställs brutalt, skitigt fult och utan finess, som en värsta sortens utstuderat kallhamrad skandal- och sensationsjournalistik i kvällspressen. Boken befolkas av egensinnigt hänsynslösa och alltför ofta drogdimmiga individer, begriper mig alls inte på dem. Det mesta gör mig irriterad.

Har läst flera böcker av duktiga journalister (t.ex. Jon Krakauer och Gitta Sereny) som skrivit noggrant, skickligt och inkännande om sådant som lett fram till svåra rättsfall, sådant som känns obegripligt för oss hur det kan ha skett. Men detta att skriva en roman på det här viset "om" denna amerikanska sektliknande familj och dess bestialiska mord (vilket jag nu tagit reda på lite om efteråt) blir bara plumpt och onödigt. Sen må det vara endast löst baserat eller ej på ett verkligt händelseförlopp, det här var enligt mig inte okej alls. Trots "hype" och hyllande recensioner.

Vill man på ett fiktivt vis komma underfund med hur sekterism fungerar, få en insikt om hur unga människor kan snärjas in i något liknande, läs då istället Mariette Lindsteins böcker (Sekten på dimön och Sekten som återuppstod).

Tidigare blogginlägg (smakbit) om Flickorna.

Betyg: 1/5

Andra bokbloggare om Flickorna:
Maddes Bokblogg
Annas bokblogg
HsHisingen

lördag 10 december 2016

"Barrfiolernas rike" av Joni Huttunen

Barrfiolernas rike av Joni Huttunen. Recensionsexemplar från Doppelgänger Förlag.

"Barrfiolernas rike är en suggestiv och smått hallucinatorisk spökhistoria om mörka livsöden och minnen som slagit rot djupt inne i de finska granskogarna.

När Miika får reda på att hans annars fattiga familj äger en släktstuga djupt inne i de finska skogarna ser han en möjlighet att fly förortens Göteborg och lämna sina nattliga mardrömmar och meningslösa tillvaro bakom sig. Äntligen ska han få skrivro och uppfylla sin dröm att färdigställa en roman. Och i bästa fall få veta mer om sin släkts historia, som hans mor av någon anledning hållit hemlig för honom.

Men han har inte en aning om vilka omskakande och skräckfyllda upplevelser som väntar honom. Hemska hemligheter tycks ha fastnat i stugans väggar och golv och Miika är inte förberedd på den enorma kraft som bortglömda minnen kan ha. Långsamt sipprar och tränger sig stugans fruktansvärda historia in i Miikas medvetande och mot sin vilja har han plötsligt fått en viktig och farlig roll i släktens historia.

Barrfiolernas rike är Joni Huttunens debutroman."

I Barrfiolernas rike får vi möta starka energiminnen som mättat genomsyrar en plats i den finska glesbygden. Dessa gömda och hemliga minnen från det förflutna, vilka alla som känner till nekar att tala om, blossar upp med ny kraft då Miika börjar rota i det som varit.
Unge Miika är en orolig själ med frågor om sitt ursprung såväl som livets mening. Smått vilsen söker han sig från ett grått och deprimerande förortsliv i Göteborg till till sin mors hembygd och en övergiven släktstuga belägen i djupet av de finska skogarna. Tanken är att få inspiration och lugn för sitt skrivande, men platsen tycks påverka honom på många andra oväntade sätt. Miikas mor har inte velat berätta något om sitt liv i Finland och snart blir han varse en mörk dold familjehistoria. I sin naivitet blir Miika ett öppet medium utan egen kontroll, låter sig påverkas av destruktiva krafter från det förgångna. Lika mycket levande som i verkliga livet kommer de för länge sedan avlidna återigen till liv och händelser i det förflutna kommer upp till ytan. Något vill fram i dagen, någon kallar på hans hjälp, för att få ro och upprättelse, förståelse och förlåtelse för vad som skett.

Huvudkaraktären har givits en ungdomlig sökande naivitet som är charmigt naturromantiserande och vardagsfilosoferande, men senare även i alltför hög grad störande självdestruktiv. Trots att Miika är långt ifrån mörkrädd drar man ändå paralleller till Andreas Romans karaktär David (och katten Trassel) i skräckromanen Mörkrädd, det destruktiva draget finns hos dem båda och när hittehunden försvinner från Miika försvinner både självbevarelsedrift, sans och förnuft i någon sorts besatthet. Denna besatthet beror väl knappast i huvudsak på någon sorts egen konstnärlig kreativitetsflow får man förmoda, med anledning av det egendomliga beteendet, handlandet och framförallt då sättet att ta hand om vissa kvarlevor...

I den här kortromanen var storyn i sig fängslande, och det är en bok man med lätthet kan sträckläsa en enda kväll. Hade kanske för egen del, vad gäller språket, helst sett färre "jag", "mig" och "mitt", men antagligen är det en smaksak. Språket är för övrigt väldigt enkelt, men emellanåt gnistrar det till och lyfter det speciellt egenartat inlevelsefulla. Som att ana ett ytområde på råstenen där den kommer att uppvisar sitt allra bästa. Förmodligen är det ibland upptäckten av dom där glimtarna som lockar en del av oss läsare så mycket till vissa debutromaner, vilka inte alltid behöver vara vitt och brett omtalade. En tanke. Allting har en början. Och det är ju väldigt trevligt att få vara med där.

För egen del även lockad av sådant som utspelar sig i skogsmiljöer, att få läsa just dessa miljöbeskrivningar ur olika perspektiv från olika personligheter och tider är en tjusning bara det. Skogen såsom den beskrivs i Barrfiolernas rike hade jag verkligen inte velat missa. Hoppas på mer att läsa från Joni Huttunen framöver.

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad / E-bok
AdlibrisHäftad / E-bok

onsdag 7 december 2016

Dagens bokpost: Barrfiolernas rike


Barrfiolernas rike av Joni Huttunen


En spökhistoria och författarens debutroman, med utgivningsdatum den 25 november i år.
Lockade absolut mig (kanske dig?) till läsning.

Att bara dagen efter Finlands nationaldag/självständighetsdagen (den 6 december 1917 fattade lantdagen beslut om Finlands självständighet, i år alltså 99 år sedan) få komma till de finska skogarna i Barrfiolernas rike, är minsann inte fy skam! 👍


Baksida:

"När Miika får reda på att hans annars fattiga familj äger en släktstuga djupt inne i de finska skogarna ser han en möjlighet att fly förortens Göteborg och lämna sina nattliga mardrömmar och meningslösa tillvaro bakom sig. Äntligen ska han få skrivro och uppfylla sin dröm att färdigställa en roman. Men han har inte en aning om vilka omskakande och skräckfyllda upplevelser som väntar honom. Hemska hemligheter tycks ha fastnat i stugans väggar och golv och Miika är inte förberedd på den enorma kraft som bortglömda minnen kan ha."



Tack för recex Doppelgänger Förlag!


måndag 5 december 2016

"Gruvdamen" av Daniel Svanberg

Gruvdamen av Daniel Svanberg. Recensionsexemplar från
Hoi Förlag.

"När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka ...

Daniel Svanberg är bosatt på Upper East Side i New York City, där han arbetar som författare. Han har tidigare skrivit de bästsäljande reseböckerna Ett annat New York och Ett annat Manhattan. Gruvdamen är hans sjunde bok."

Kan mycket sällan skryta med att bli ens lite uppskrämd av att läsa romaner tillhörande genren skräck och spökhistorier. Har läst en hel del sådant och därav troligen blivit tämligen svårskrämd. Gruvdamen lyckades skrämma mig - wow! Förutom presentationen ovan, citerad från bokförlaget, visste jag faktiskt inte mycket mer än så om handlingen, tror absolut att det är en klar fördel då historien utvecklas och överraskar (särskilt vad gäller de övernaturliga inslagen) på ett ganska speciellt sätt.

Med ett bra driv, korta kapitel, ett växlande mellan ett då och ett nu, samt mellan olika berättare, blir det sammantaget en väl konstruerad spänningsroman. Dessutom händer det så oerhört mycket på dessa bara drygt 300 sidor! Bit för bit får man pussla ihop det förflutna med nutid, börja skönja alla gruvliga hemligheter, både över och under jord. Tråkigt blir det aldrig och man sugs under läsningens gång med lätthet in i denna oerhört mörka historia, vilken sen inte riktigt släpper tag ens då den är utläst.

Miljöbeskrivningarna i Bergsslagen - exteriört och interiört - är utmärkta och så där härligt kusliga, till och med de som beskriver skogarna, trots att jag normalt alltid varit hemtam med och känt trygghet i skogsmiljö (visserligen inte i Bergslagen, kanske är skogarna extra ruskiga där med alla gruvgångar och folkligt etablerade skrönor om gruvmajor, etc). Spökerierna var ruggigt effektiva för att ge kalla kårar, men den mänskliga galenskapen var i mitt tycke lite väl för mycket uppskruvad med ett övermått av våld och sadism (kände mest avsmak).
Hade stor behållning av när huvudkaraktären Jakob återupplivade sina minnen från barndomen, då han befann sig i hembygden. Mycket igenkänning vad gäller det typiska minnena för oss som var barn och unga på 70-talet och början av 80-talet, för er som gillar att återuppleva sådana detaljer är det ju såklart värt att nämna. Jakob är för övrigt en bokkaraktär jag antagligen kommer att minnas som den som gråtit allra mest i en roman... nåväl, möjligen svårt att hantera högkänslighet i de extrema situationer just Jakob hamnar i och det är ju för övrig heller inget dåligt karaktärsdrag, varken i fiktionen eller verkligheten.

Vad gäller handlingen som utspelar sig i New York är namedropping av mode (har noll koll på märken och sånt), det flärdfullt ytliga som engagerar sig i strävan efter lyxig livsstil, status och karriärhets
 - "dyrkandet" av rikedom och kändisskap - något som inte alls tilltalade mig. Däremot blev just den biten en ingivelse till att läsa Bret Easton Ellis American psycho, vilket jag hittills inte vågat. Den boken kom ut i början av 90-talet och det vore verkligen intressant att se hur den ter sig ur ett nutida perspektiv. Tror jag. Alltid spännande när böcker leder till böcker, ibland genom de mest besynnerliga associationsbanor.

Till sist bör hon nämnas: En av folktrons väsen, som inte är så allmänt "känd", hör förstås gruvfrun, gruvmaja eller gruvrået, hon var bergets väsen som gruvarbetarna fann det väl att stå på god fot med.
I Gruvdamen kanske hon finns, eller inte finns? Upp till var och en att ta reda på!

Tidigare blogginlägg om Gruvdamen finns här (smakbiten).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok

Andra bokbloggare om Gruvdamen:
Bibliophilia
jonssonsbookworld.blogg.se

söndag 4 december 2016

En smakebit på søndag: Gruvdamen

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

För närvarade just passerat sidan 224 i Gruvdamen av Daniel Svanberg, varifrån smakbiten här plockas fram och serveras:

   ”Men ...”, sa Jakob på nytt. ”Spöken?”
   Pappa lutade sig fram.
   ”Jakob. Du vet hur det är här i skogarna. Hur det känns som om det finns ett mörker. Någonting som lurar djupt därinne bland granar och gruvgångar, något vi inte kan se men känner av? ”
   Jakob visste mycket väl vad pappa talade om; det där som gamla Bettan berättade om på hans åttaårsdag. Det där onda som vilar över skogarna och sjöarna, det som ibland kallas för Gruvdamen, ibland för Maja.
   ”Det här ... när de döda kommer tillbaka ... det är ljuset. Det är ondskans raka motsats. Ljuset försöker hjälpa oss istället för att ta kål på oss ...”
   Jakob höll upp ena handen framför pappa.
   ”Vänta. Jag behöver en stund för att smälta det här”, sa han och lutade sig bakåt i fåtöljen.
   Spöken. Ljus och mörker. Krafter som utspelar en evig kamp mot varandra, med människor som spelpjäser.   Det var för mycket att ta in. Visserligen var det fortfarande mitt i natten, när sagor om tomtar, troll och oknytt inte verkade så främmande, men det här var bara för mycket. Fast å andra sidan ... 

Presentation Hoi Förlag:

"När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman.

TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget.

Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka…"

Visst har vi hört om gruvfrun som under gruvornas glanstid i Bergslagen spökade i bl.a. Sala silvergruva? Gruvfrun som tillbörligt skulle behandlas med stor respekt för att inget hemskt (t.ex. ras) skulle ske. Visad respekt kunde resultera i att gruvarbetarna som tack blev påvisade en rik malmåder. I Daniel Svanbergs roman Gruvdamen kallas hon Maja och detta väsen (som här tycks vara en väldigt speciell gruvmaja) verkar inte ha slutat härja i skogarna kring Järnboås (Nora kommun), ens i nutid.

Tänker att Gruvfrun på samma vis som Brunnsgubben kan ha varit ett effektivt sätt att skrämma barn för att vara försiktiga både runt gamla gruvhål liksom gamla brunnar... ja, på den tiden ungar sprang runt och lekte i skog och mark istället för att spela spel framför datorskärmar alltså. 😉


fredag 2 december 2016

"Trojanerna" av Lova Lovén

Trojanerna av Lova Lovén. Swedish Zombie:

"ÖVER 300 DÖDA I MASSAKER PÅ HÖGSTADIESKOLA I MALMÖ

Så lyder rubriken i en lokal nyhetstidning, och händelsen är startskottet på en rad liknande katastrofer runtom i Malmö.

I Sverige.

I världen.

Trojanerna är en berättelse ur tre kvinnors perspektiv, om relationer i en modern apokalyps, ett samhälle som smulas sönder av paranoia och en odefinierbar fiende som våra krisförberedelser inte kan skydda oss mot. En präst, en kommunikatör och en telefonoperatör på SOS Alarm … mot det smygande hot som är trojanerna."

Några frågor:

Har du sett The Thing (skräckfilm från 1982) och menar som många andra att det är en av de mest otäcka filmerna som gjorts genom tiderna?

Tycker du även att det är riktigt läskigt, då det gradvis alltmer anade hotfulla integreras i en vanlig trygg vardaglig miljö, bland de för karaktärerna nära och kära, eller kanske bland deras arbetskamrater?

Skulle du också gilla att få udda tankeställare, genom oväntade perspektiv vad gäller t.ex. informationsflöde, modern kommunikation (sociala medier etc.) och ett samhälle i en större kris som inte ens går att föreställa sig, ett alldeles extremt utmanande framtidsscenario bortom sans och förnuft, vida överskridande vad samhällsskydd och beredskap kan bemästra?

Svarar du ja på någon av frågorna ovan, då anser jag nog att du bör läsa Lova Lovéns skräckroman Trojanerna. Annars: läs den bara för den rysliga spänningens skull!

Brukar normalt inte läsa e-böcker så intensivt, ljuset på läsplattan är liksom inte så barmhärtigt för ögonen. Men, men... vissa böcker är svårt att låta bli hetsläsa med lite smått röda ögon i slutfinalen, det får man ta, så var det denna gång. Riktigt effektiva spänningsromaner sporrar hela tiden läsaren att läsa vidare för att få förklaringar till det som händer. Här lyckas den effekten med 100%.

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Trojanerna:
Bokhuset

torsdag 1 december 2016

Läst november


  1. Du sköna nya värld av Aldous Huxley (bibliotekslån)
  2. Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong'o (bibliotekslån)
  3. Mord i Guds namn av Jon Krakauer (ur egen bokhylla)
  4. När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka (bibliotekslån)
  5. Resan till ljuset (Metro 2033 Universum #1) av Andrej Djakov (bibliotekslån)
  6. Kadavernatten av Lova Lovén (epub-novell; ur egen bokhylla)
  7. En kvinna i blått (Ruth Galloway #8) av Elly Griffiths (bibliotekslån)



tisdag 29 november 2016

"En kvinna i blått" av Elly Griffiths

En kvinna i blått av Elly Griffiths.

"När Ruth Galloways vän Cathbad vaktar ett hus i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk, får han en kväll syn på något högst märkligt. På kyrkogården i närheten av huset sitter en ung kvinna, klädd i nattlinne och blå morgonrock. Morgonen därefter hittas hon död i ett dike utanför Walsingham. Kriminalkommissarie Harry Nelson kallas in och konstaterar att den döda kvinnan behandlades för drogmissbruk på ett privat sjukhus i närheten.

Som hängiven ateist har Ruth själv undvikit Walsingham under sina 17 år i Norfolk, men blir kallad dit av en gammal universitetsvän som arbetar som präst. Väninnan har börjat få hätska, anonyma brev som riktar sig mot kvinnliga präster och refererar till ortens arkeologi - och med en slående formulering om "en kvinna i blått, gråtande över världen".

Sambandet mellan den döda kvinnan och de religiösa hotbreven kan omöjligt vara en slump. Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse, påbörjar Ruth och Harry en kamp mot tiden. Frågan är om de kan hitta mördaren innan fler faller offer?"

Vill egentligen inte jämföra olika författares böcker sinsemellan, men att dra paralleller mellan Elly Griffiths och Elizabeth Georges deckare går inte att undvika. Stilen är ju till vissa delar lite lika, spänning blandat med lättsam humor. Osökt tänker man t.ex. på Barbara Havers när Ruth Galloway gräver runt i sin väska. Men för Griffiths deckare gör man även en koppling till Morden i Midsomer vad gäller brittisk charm och gemyt, kultur och gamla traditioner, mer landsort än storstad. Uppfattar (i eget tycke) nu att Ruth Galloway-serien (En kvinna i blått är del 8 i ordningen) brädar både Thomas Lynley/Barbara Havers och Morden i Midsomer.

Detta blir den tredje romanen jag läst i deckarserien om Ruth Galloway, tycker mig därmed kunna avgöra vad det är som upplevs så positivt jämfört med andra moderna deckare: Inget makabert övervåld, humor med lätt ironi som aldrig känns obehagligt cynisk, en spännande inblandning av historia och arkeologi, annorlunda och sympatiska karaktärer, udda relationer, intressanta miljöer... finns så mycket att nämna som gör Griffiths deckare så överlägset bra.

I En kvinna i blått ställs icke-kyrkliga Ruth Galloway inför religiösa spörsmål med fokus på pilgrimsorten Walsingham i Norfolk. En gammal studiekamrat tar i samband med en resa till Norfolk kontakt med Ruth och hon tycks angelägen om att de skall träffas. Det visar sig att den tidigare arkeologistuderande väninnan bytt yrkesinriktning och som den kvinnliga präst hon nu är har hon nyligen fått något som liknar hotbrev med lite sekteristisk ton. Strax efter en pubträff mellan kursdeltagande kvinnliga präster blir en av deltagarna mördad, finns det ett samband mellan mordet på prästen och ett nyligen begånget mord på en ung drogmissbrukande överklasskvinna? Har de hotbrev som mottagits av flera av de kvinnliga prästerna något med saken att göra? Triangeldramat Harry, Michelle och Tim får sin slutliga upplösning, men hur kommer jag inte att avslöja. Trots att druiden Cathbad finns med i händelsernas centrum har han fått stå lite tillbaka, Harry Nelson och hans hustru Michelle har däremot fått mer spelrum i handlingen den här gången.

Ännu en lättsam och spännande deckare! Det avgörande slutet bjuder på ett storartat drama, då blir boken helt omöjlig att släppa. För mig var deckargåtans lösning överraskande, men kanske lite väl långsökt.

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om En kvinna i blått:
Midnatts ord
Johannas deckarhörna
och dagarna går...
Fiktiviteter

måndag 28 november 2016

Spännande i postlådan: Gruvdamen



Lycka är ...

... att bland dagens post finna ett bokpaket!


Att spara på läsgodiset? Nope! Inget alternativ. Skingrar novembermörkret genom att på direkten tända läslampan och sätta tänderna i Gruvdamen av Daniel Svanberg. 😊



Romanen tillhör skräckgenren (tycks som läsare alltid hitta tillbaka hem till den genren) och gavs ut av Hoi förlag den 21 oktober i år. Helt nytt och fräscht alltså.


Bokpresentation från förlaget:

"När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka ..."

Tack för recex Daniel Svanberg och Hoi förlag!


onsdag 23 november 2016

"Kadavernatten" av Lova Lovén

Kadavernatten av Lova Lovén. En novell från Swedish Zombie:

"Några skulle kanske kalla Carolin vardagspsykopat, men själv skulle hon nog snarare använda orden "sadistisk voyeur". På jakt efter självutlämnande bloggar möter hon Lea, en trasig ung kvinna med ett unikt problem; hon ser döda djur röra på sig... "

Tidigare läst och tyckt riktigt bra om novellen Gastkramad (då i antologin 13 Svarta sagor). Så, antagligen jämför jag därför den här nu lästa med just den. Även om Kadavernatten inte upplevdes lika bra som den tidigare lästa novellen, fanns här helt sant detaljer och passusar som är framställt helt strålande spot on.

Senare tiders "kommunikation" över internet - t.ex via bloggar och facebook - kan ju verkligen vara både på gott och ont. Många unga som redan har det knepigt kan gå ur askan i elden om de alltför öppenhjärtigt ställer sig sårbara genom att visa upp sina svagheter över internet. Att det där ute finns både vardagspsykopater, liksom novellens Carolin (eller som Carolin alltså då själv kallade sig; "sadistisk voyeur"), och säkert ännu vanligare personer med en patologisk narcissism, är dessvärre ett faktum. Carolin skulle man nog kunna se som ett praktexempel på en ordinär personlighet med avsaknad av empatisk förmåga, antipatin för henne får man som läsare av novellen direkt från början. Hennes utsedda offer, för sitt höga nöjes skull, blir Lea, en skör ung tjej som nyligen mist sina båda föräldrar i en bilolycka.

Lea har börjat se saker som hon vet inte kan vara på riktigt, och vågar därför inte längre gå ut. Det hon ser är att döda djur, ibland kadaver, får liv och dras till henne. Sadisten i Carolin väcks till liv av Leas lidande och Carolin tar (genom förespegling att vilja hjälpa) kontakt med sitt offer. De träffas irl (in real life) som det numera tydligen oftast kallas att ses i verkliga livet utanför internets anonyma värld. Men den där mörka kvällen inträffar något som varken Carolin eller Lea kunnat förutse.

Tänkvärd, spännande och om än inte så jätteläskig ändå en liten rysare av god kvalité. Den bör ni inte missa. Själv kommer jag satsa på att få läsa Lova Lovéns helt nyutkomna roman Trojanerna snart. Blev så ruskigt nyfiken på den också! 😊

Tidigare blogginlägg om novellen Kadavernatten finns här (smakbiten).

Betyg: 3/5

"Resan till ljuset" av Andrej Djakov

Resan till ljuset (Metro 2033 Universum) av Andrej Djakov:

"SANKT PETERSBURG ÅR 2033.
Jorden är ödelagd och de fåtaliga överlevarna har sökt skydd i metrons djupa tunnlar. Isolerade från resten av världen hankar människorna sig fram och gör sällsynta besök ovan jord i jakt på föda, bränsle och ammunition. En dag observeras några gåtfulla ljussignaler från marinbasen Kronstadt, som ligger på en ö utanför staden. En grupp stalkrar får i uppdrag att utreda orsaken. Finns det fler överlevande, och kanske orörda förråd i marinbasens väldiga bunkersystem? Eller kan det vara tecknet som Exodussektens präster predikar om?

Världen på ytan är en okänd vildmark och expeditionen gör sig redo att möta de namnlösa faror som kan lura var som helst bland stadens ruiner där knappt en människa har satt sin fot på över tjugo år."

Hade ganska låga förväntningar inför denna - som man väl må kalla den? - fanfiction till Gluchovskijs Metro-serie, vilken jag högt uppskattade. Trodde mig till att börja med ha rätt, men andra halvan av boken vägde verkligen upp det hela, det här var riktigt bra i sin helhet och vill nu direkt fortsätta även med Resan till mörkret av samma författare.

Ibland krävs ju något mer lättillgängligt vad gäller läsning, något äventyrligt i en konstruerad värld vilken man kan leva sig in i, med ett par huvudkaraktärer som man vartefter lär känna och som väcker alltmer sympati. Resan till ljuset lyckas verkligen förträffligt bra med allt detta, över förväntan, och i varje fall blev jag positivt överraskad.

Lite bakgrundsinfo om Metro 2033: Författaren Dmitrij Gluchovskij gjorde succé med sina böcker Metro 2033 och Metro 2034 (titlar länkade till mina tidigare bokomdömen här på bokbloggen), skapade ett nätforum och erbjöd andra att skriva om denna dystra framtida värld år 2033. I hemlandet Ryssland lär ett 20-tal böcker kommit ut, här i Sverige har två av dessa översatts och givits ut av förlaget Coltso, båda är skrivna av Andrej Djakov: Resan till ljuset (#1) och Resan till mörkret (#2).

Att just Resan till ljuset vann en omröstning för bästa 2033-roman bland läsare i Ryssland kan jag för egen del nu konstatera inte är det minsta förvånande. Visst är det inte i samma klass som Gluchovskijs böcker, men med hänsyn till att det handlar om just någon sorts fanfiction är det lysande.

Vad är det då som är så lockande med dessa böcker? Förutom det rent uppenbara - äventyret och spänningen - handlar det förstås om människornas outsläckliga kamp för livet i en postapokalyptisk värld, de tankar som uppstår när allt är som mörkast - ibland tycks ju kulturella och nationella skillnader (varhelst vi befinner oss i världen) därvidlag vara mindre än vi kanske först anar. Dessutom att man får följa en grupp karaktärer vilka vi som läsare alltmer tror oss få lära känna, de genom motgångar och svårigheter stärkta äkta vänskapsbanden, och även motsatt; avslöjandet av uppbyggt falskt förtroende med en dold agenda (alltså delvis lite som det kanske kan vara i verkliga livet).

I Gluchovskijs böcker får man i Moskvas metro uppleva ett samhälle i miniatyr med olika -ismer, religiösa grupper, m.m. vid de olika stationerna, Djakov har däremot skapat en mix i själva gruppen av tio individer som ingår i en expedition utsänd av "Alliansen" på ett uppdrag ovan mark. Stalkern Taran är den kandidat vilken utses lämpligast till att vara expeditionens ledare, en ledare som väljer att ta med pojken Gleb som sin följeslagare. Gleb och Taran blir romanens huvudkaraktärer vilka författaren så där förträffligt hos mig som läsare lyckas bygga upp en stark sympati för. När väl expeditionen startar blir handlingen fartfylld och späckad av oväntade händelser (inklusive monster och vidunder av skiftande slag!). Twisten på slutet är också ett stort plus.

Kan man verkligen låta bli att gilla det här, oavsett ålder? 😉

Betyg: 4/5

tisdag 22 november 2016

"När kejsaren var gudomlig" av Julie Otsuka

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Albert Bonniers Förlag:

"Februari 1942. Solen lyser över Berkeley i Kalifornien. En kvinna stannar till utanför det lokala postkontoret, läser kallelsen som är uppsatt i fönstret och återvänder hem för att städa och packa. I likhet med tusentals andra japanska amerikaner - män, kvinnor och barn - har hon förvandlats till fienden, praktiskt taget över natten. Tillsammans med sin familj kliver hon på tåget som tar dem till ett interneringsläger i Utah. Där väntar barackerna, ökendammet, taggtråden och de många rädslorna. 
När kejsaren var gudomlig är Julie Otsukas omskakande debutroman, som skildrar den förändrade tillvaron för Kaliforniens japanska befolkning efter attacken mot Pearl Harbor." 

Romanen har ett korthugget språk med korta meningar, namnlösa karaktärer som benämns kvinnan, pojken, flickan, massor av han och hon. Den hund kvinnan så iskallt slår ihjäl i början har heller inte fått något namn, bara "Vit Hund". Ungarna beter sig ganska vårdslöst, t.ex. kastar ut grejer från tåget och låter medvetet en stackars sköldpadda pinas till döds i en skokartong. Sonen längtar efter Coca-cola och mamman efter sin Electrolux dammsugare. För mig blir det här så förbaskat känslokallt och det är svårt att känna sympati med människorna, trots att de blir orättvist behandlade. Inser att karaktärerna framställs så här för att de skall föreställa en högre och välutbildad samhällsklass som haft det gott ställt, men det förstör lite.

Handlingen i sig är ganska händelselös, och trots att man får en inblick i hur japanerna hade det i Kalifornien efter attacken mot Pearl Harbor under andra världskriget, gillar jag inte sättet det förmedlas på. Antar att skrivsättet är konstnärligt och skall så uppfattas, inte så förtjust i sättet för egen del, men andra kan nog möjligen uppfatta det som estetiskt. Bokens avslut är bittert och fyllt av ironi och sarkasm, inte så förtjust i det heller. Miljöbeskrivningarna var ändå intressanta och blev en positiv behållning genom läsningens gång.

Att japanerna internerades i Utah hade jag tidigare ingen aning om, så visst var det inte bortkastat att läsa boken (bara 167 sidor). Detta skall då vara författarens debutroman, Otsuka fick dock sitt stora internationella genombrott med romanen Vi kom över havet, därför vore det nog idé att försöka läsa även den.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om När kejsaren var gudomlig:
Annas bokblogg
C.R.M. Nilsson
Johannas deckarhörna

måndag 14 november 2016

"Mord i Guds namn" av Jon Krakauer

Vad gäller Mord i Guds namn - En berättelse om våldsam tro - av Jon Krakauer, kan man först och främst undra varför den här boken varit så dåligt uppmärksammad (utgiven i svensk översättning 2003)? Det är ju högst angeläget och viktigt att uppmärksamma sådant här som tydligen hänt och varav en del fortfarande försiggår, fast jag knappt vill inse det. Visst är det hela förbluffande och alldeles oerhört hemskt, men inte bör man väl ändå blunda för sekterism och fundamentalism, religiös fanatisk extremism?

Skrev ett tidigare blogginlägg om Mord i Guds namn här (smakbiten).

Boken ger en omfattande, utförlig och genomarbetad redogörelse för mormonismen i USA, allt från och med den unga religionens instiftande av Joseph Smith år 1830 och fram till 2000-talet.
I fokus står ett bestialiskt dubbelmord begånget 1984, av två bröder tillhörande en mormonsk sekt. Bröderna påstod sig ha begått morden efter en uppenbarelse och allt enligt order från gud, offren var deras svägerska och hennes 1-åriga dotter.

Religiös fanatism står bakom krig, ofattbart hemska våldsdåd, brott mot lagen som ibland förblir ostraffade, lögner, kvinnoförtryck, arrangerade äktenskap, polygami, rasism, barn som far illa och utnyttjas... allt i guds namn. De gudomliga uppenbarelserna är många och dess profeter tycks övertyga sina religiösa anhängare om de mest sanslösa egendomligheter.
Visserligen är jag själv ingen troende människa och kanske religiositeten har betydelse för om man helst inte vill kännas vid avarterna och de psykologiska aspekterna vad gäller religionen när den blir fanatisk, när ansvaret för individens handlingar läggs på någon högre gudomlig makt? Inte alls kunnig i saken och kan därför inte ta ställning till det.

Krakauer lägger fram en avslöjande, väl underbyggd och skickligt berättad historia om mormonerna i amerikanska Västern, Kanada och Mexiko, genom att söka upp platserna och intervjua människorna, ta del av skriftlig dokumentation. Det är väldigt intressant, såklart förfärligt otäckt(!) och lärorikt, man blir lite klokare. Flera kartor i boken illustrerar mormonernas folkvandringar och jag har på kuppen definitivt lärt mig mer om Amerika både geografiskt och om landets historia.

Trots att det är mycket att ta till sig och ha i huvudet vad gäller namn, platser, historiska händelser, o.s.v, tappar man ändå inte tråden, det här var en bok jag lusläste och trots att den bitvis gjorde mig rent illamående gick boken svårligen att lägga ifrån sig. När den var utläst hade man en önskan att få veta hur det gick sen, efter 2003, hur är det idag? Försökte luska lite genom att googla och kom i varje fall fram till att Warren Jeffs (som i boken nämns som ledare - fr.o.m år 2002 - för det mormonska samfundet "Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga") greps, arresterades och slutligen dömdes för incest samt för att ha arrangerat giftermål mellan minderåriga flickor och äldre gifta män. Flertalet av Warren Jeffs omkring 70 fruar skall ha varit minderåriga. Så förtvivlat vidrigt.

Vad jag förstår skall en filmatisering baserad på boken Mord i Guds namn ha varit påtänkt, men som det verkar blev det sen istället en dokumentärfilm, Prophet's Prey, kring mormonerna med fokus på Warren Jeffs.



Hur bedrövligt hemskt det än är att läsa om verkliga ruskigheter i vår värld, hoppas jag ändå att fler försöker läsa Krakauers Mord i Guds namn. Vad är det som får människor att bli kvar i eller söka sig till fundamentalistiska religiösa församlingar, och sen som så ofta är fallet acceptera det oacceptabla då tron och religionen sätter sig över lagen och blir ond? Läs boken, bli lite klokare, jag blev det. 👍

Valde Mord i Guds namn till att bli Månadens bästa bok för november.

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Mord i Guds namn:
Boktipset