Ur Kollontajs dagböcker

Nej, kommunisten Aleksandra Kollontaj gillade verkligen inte Sverige och svenskarna (sid. 82; sjunde häftet; ur ett brev den 1 maj):

"Minns du Pusjkins ord: "Ont för överlägsne grannen" osv. Svenskarna är fortfarande överlägset självgoda. Och Poltava minns de ännu. Och avstyckningen av Finland kommer de ihåg. "Den ryska björnen" - vare sig han är iförd tsarkrona eller femuddig stjärna är likafullt "farlig". Det finns inget sådant i Norge."

Aleksandra Kollontajs dagböcker av Aleksandra Kollontaj, med ett långt förord av Krister Wahlbäck. Slumpen förde henne från Norge till Sverige, där hon 1930 tillträdde som sändebud för De Socialistiska Rådsrepublikernas Union. Fängslande läsning. Detta är andra volymen dagböcker. Antar att den första volymen givits ut i Norge? Hursomhelst är det en bok som borde vara intressant för de som forskar i historia eller skriver historiska romaner, tänker jag.

Finska vinterkriget...

Januari 1940; Femtonde häftet 1939-40

 ... "Över huvud taget har, trots de svenska pro-fascistiska gruppernas slagord "Finlands sak är vår", de breda skikten av svenska befolkningen inte gripits av chauvinism utan de blir alltmer oroliga för att de så att säga genom finnarna själva kommer att dras in i världskriget. Förgäves predikar Sandler att finnar och svenskar har "en gemensam uppgift", dvs. försvaret mot Sovjetunionen." ...

 

26 februari:

 ... "Vintern ger sig inte. I Finlands mörka skogar finns ett stort antal massgravar, både finska och våra egna. Hemska, långa, svarta nätter i de ödsliga, täta skogarna där kråkorna cirklar över döda och sårade. Varifrån kommer de flygande, dessa flockar av olycksbådande kraxande rovfåglar till de snötyngda och om vintern vanligen tysta skogarna i Finland?
    Finnarna håller ännu stånd fast det på kartan är lätt att se var frontlinjen böjer sig och således var de retirerar. I december och till och med ännu i januari var deras läge starkare. Vad hoppas finnarna på?" ... 

Volymen innefattar femton häften, från 1930 till 1940.