torsdag 31 oktober 2019

Läst oktober


  1. Alla älskar Bianca av Birgitta Bergin, (rec.ex. Bokfabriken)
  2. Luftburen av Susanne Boll, (rec.ex. Bokfabriken)
  3. En stjärna som faller av Elisabeth Andersson, (rec.ex. Bokfabriken)
  4. Kallt av Johanna Juneke,  (rec.ex. författaren)


Oerhört lätt att utse månadens bästa bok för oktober. Givetvis:


Kallt
av Johanna Juneke

(Novellsamling; modern/samtida skönlitteratur + spekulativ fiktion/scifi)


Nu när jag tänker tillbaka på dessa noveller (och även angav "spekulativ fiktion/scifi" som genre), gick associationen vidare till Margaret Atwoods presentation av sin roman Syndaflodens år. Hur den framtid som förut framstod som overklig, en hård verklighet vi möjligen är på väg emot, blir alltmer sannolik.

"Vad händer med vår värld? Vad kan vi göra för att reparera skadorna? Hur lång tid har vi på oss? Och, kanske viktigast av allt, vilken sorts 'vi' talar vi om? Vilken sorts människor kan anta utmaningen? En sak är säker, de måste vara engagerade. Och om vi inte tycker att planeten ska räddas, varför ska vi bry oss?"

Margaret Atwood

Novellerna i Kallt väcker helt nödvändiga frågor kring den tid vi nu befinner oss i, berör t.ex. ämnen som det inhumana sjuksystemet och effektiviseringen inom äldreomsorgen, de papperslösas situation, en framväxande artificiell intelligens och cyberkrigföring. Betänk gärna Milgrams lydnadsexperiment - något alla med grundläggande kunskaper i psykologi vet vad det är. Hur vill vi att det skall vara och hur vill vi att det skall bli? Vill vi ens se vad som håller på att ske? Önskar vi göra något åt det, och i sådana fall; hur har vi möjlighet att påverka utvecklingen mot en mer dräglig framtid?


måndag 21 oktober 2019

Dagens bokpost: En sång för Hedda


En sång för Hedda
av Annika Estassy


Synnerligen trevligt med bokpost såhär i förkylningstider. Idag handlade det om en bok som jag inväntade. En sång för Hedda skall vara den andra boken i Månebyserien.


En beskrivning:

"Mindre än två veckor före jul erbjuds Lina Sundell ett avgångsvederlag av sin chef i stället för den befordran hon hoppats på. I ren ilska tackar hon ja och bokar genast en tangoresa till Buenos Aires. När Linas biologiska pappa, som hon trodde var död, står livs levande framför henne på Kastrup flygplats samtidigt som mamma Hedda bryter handleden uppe i Måneby, bestämmer sig Lina hastig och lustigt för att åka upp till familjens gästgiveri och hjälpa till med julfirandet. Men också för att avkräva modern sanningen bakom den återuppståndne fadern. Vad hände dem emellan egentligen?

Mamma Hedda har å sin sida inte det lätt. Oron över gästgiveriets framtid och all stress inför julen gör henne både trött och förvirrad. Vem ska ta över verksamheten när hon inte längre orkar? I En sång för Hedda återvänder Annika Estassy till det lilla samhället Måneby från Gröna fingrar sökes och bjuder på en berättelse om kärlek, frigörelse och försoning och modet att göra en nystart i livet."

Och ja, Gröna fingrar sökes har jag ju läst, och uppskattat (trots att det handlade om en feelgoodroman... surprise!), så ser naturligtvis även fram emot att få läsa En sång av Hedda. Lägger in den i pågående läsningen på direkten!😊


ISBN: 9789113096872


Hjärtligt tack för rec.ex. Annika Estassy och Norstedts!


"Kallt" av Johanna Juneke

Kallt av Johanna Juneke. Förlag: Recludere. Köplänkar: Bokus | Adlibris. Läste boken som recensionsexemplar (e-bok). ISBN: 9789178193318


"Kort e-bok med ögonblicksnoveller från en framtid vi inte vill ha. Eller en nutid vi inte vill se.

***

Kallt är en samling korta fiktiva ögonblicksnoveller, som belyser ämnen såsom sjuksystemets inhumana absurditet, effektivitetsjakten inom äldreomsorgen, de papperslösas situation, en framväxande artificiell intelligens och cyberkrigföring. Min förhoppning är att dessa texter kan bidra till att väcka frågor om var vi befinner oss nu, var vi vill vara och vart vi är på väg.

/Johanna Juneke, oktober 2019"



Först några ord om novellerna (plus några av mina egna tankar) var och en för sig:


Nutidens process: Avslag via brev från [...]. Sjukskriven nekas sjukpenning. Tillintetgjord och maktlös. Förtvivlan, panik, desperation. Fritt fall. Nutidens process. En högst reell situation som i många fall har banat väg för ökad suicidrisk. Lyssna och läs vad människor har att berätta. Vad är en människa värd? När anser dagens politiker att människan skall utplånas genom ett hårt fall "mellan stolarna"? Är det som sker just nu mot sjuka och funktionsnedsatta lagenligt? Nej, knappast. Tror att den där ökade distansen finns hos både beslutande politiker och utförande tjänstemän i nutid. Trist att läkarnas kompetens undermineras. Känns som om den enda vägen till förändring är en massiv folkrörelse.

På andra sidan processen: Tjänstemannaperspektivet: "Noterat: telefonsamtal. Noterat: upprörd kund. Noterat: avslag. Ännu en pinne i min statistik. Ännu ett steg mot en högre lön.". Med avskärmning och stor distans kliver kylan in. Och med den: girighet, egoism och strävan efter makt, förblindande samvetslös makt. Min tanke: En passiv reaktion är att anpassa sig till regler och förhållningssätt utan att tänka själv, är det denna typ av tjänstemans enda reaktion? Var är visselblåsarna?

Speglad mänsklighet: En helt underbar novell som belyser effektivitetsjakten inom äldreomsorgen, och till det en liten magnifik medmänsklig revolt i vardagen (de förbaskade ögonen svämmade över även här, såklart). "Jag ser dig". Så fin!❤

I skuggan av andras verklighet: Bakom RUT-städföretagens väldesignade och putsade fasad. En värld av osynliggjorda papperslösa migranter städar i svenska välbärgade familjers hem, och skapar ökad vinst åt skattesubventionerade städfirmor... "en beställningsprodukt i en perfekt tillvaro". Kvinnan, anlitad för en billig peng, vem är hon?

De osynligas horisont: Vård som inte kan anstå. Var går gränsen för stödinsatser, vem klarar av att stå emot att hjälpa människor i behov av vård? Papperslösa och EU-migranter som nekas sjukvård. En tanke: Humanitärt bistånd skall rädda liv, lindra nöd och upprätta värdighet för de som på plats drabbas av olika typer av katastrofsituationer i andra länder, men när biståndet krävs och människorna finns här, i vår närhet? Kanske på akutmottagningen eller på din vårdcentral? Är läget ett annat då? Förväntas sjukvårdspersonal inte låtsas se dessa, då patienten "inte finns", då personnummer saknas? Ska vi öva oss i att inte se, för att inte bry oss? Oavsett vad det gäller. Vad är tanken?

En röst i mörkret (från framtidens byråkrat): Mörk dystopisk vision om framtida eliminering av båtflyktingar i nöd. En kaotisk värld där allt hopp är förbi och där rädslan tagit över. Text i lyrikform.

Kallt I: Inledning av Operation Kallt. Plats: Cyber range. Ett första cyberangrepp: Slå ut elnätet. Mina tankar efter att ha läst novellen rör sig naturligtvis kring detta med cyberförsvar, ett högst aktuellt ämne. Cyberkrig, som ibland kallas "det femte slagfältet" (efter land-, sjö-, luft-, rymdstrid), är inte längre science fiction. Läste för ett tag sedan (artikel i NyTeknik) att de första svenska s.k. "cybersoldaterna" kommer att starta sin värnplikt om ett år, detta i ett tänkt första pilotprojekt där de tränas för att möta hotande cyberangrepp från främmande makt. Cyber ranges finns redan i andra länder.

"Jag stirrade på skärmen. Kartan över ett långsmalt land med ett rutnät av viktiga samhällsfunktioner. Röda prickar för elnätsstationer. Blå prickar för vattenverk. Innanhavet som omgav landet på många sidor.
   Jag drack en klunk nästan kallt te och lutade mig tillbaka i stolen.
   Om fem minuter var det dags. Bäst att vila ögonen lite för att ha full skärpa när det väl satte igång. Då gick allt snabbt. Då måste allt gå snabbt. Överraskningsmomentet var det viktigaste, det hade vi sett förut."

Kallt II: På andra sidan. Dystopiskt SHTF-scenario med låg beredskap i ett snabbt sönderfallande samhälle. Kylan intensifieras, desperationen tilltar, det mänskliga hos människorna avtar i takt med att hoppet försvinner. Att överleva, bara ännu ett litet tag. En novell som sätter fokus på det alltmer angelägna ämnet beredskap.

Utraderad: Framtidsscenario: De osynliga utan människovärde, de inte längre produktiva, en form av utrensning av de ej längre arbetsföra. När id-chippet är på väg att för alltid nollas, när effektivitetspatrullen bankar på din dörr. I lyrikform. Ännu en text som får mig att tänka på: ... det faktum att många funktionsnedsatta mördades under Andra världskriget, ... alla de människor med olika typer av funktionsnedsättningar och sjukdomar avhumaniserades, ansågs oönskade enligt nazistisk ideologi, ... på dagens samhällsutveckling. Blir rädd. Men inser att jag inte är ensam om den känslan. Grejen är väl sen att inte låta rädslan mynna ut i passivitet utan i olika typer av engagemang för att hindra en felaktig utveckling, var och en efter egen förmåga.

Slutstrid: AI-krigföring: En slutgiltig kamp för att skydda den sista försvarslinjen inför ett förestående kaos.

Jag – AI: När endast en enda sak slutligen återstår: "Jag – AI". I lyrikform.


Flera av novellerna har gemensamma nämnare, för t.ex. På andra sidan processen och Kallt I gäller kylig distans och att utföra order. Ljus i mörkret finns i novellerna Speglad mänsklighet och De osynligas horisont, i form av empatisk revolt mot ett omänskligt system, att verkligen vilja se och agera på ett sunt medmänskligt sätt. Kan dessutom koppla ihop flera av novellerna, t.ex. Nutidens process och Utraderad - otäck sammankoppling, men alltmer tänkbar med dagens samhällsutveckling.

Ingenting är enkelt, allt hänger ihop.

Folk drivs på flykt p.g.a. ökad ojämlikhet i världens länder och de krig som ofta uppstår i spåren av klimatförändringarna; nedmontering av trygghets- och välfärdssystem (som undergrävs på vägen dit genom styrning av massmedial bevakning); främlingsfientliga politiska partier går framåt och tystnadskulturen blir alltmer kvävande. Inget av det här vill de flesta av oss ha i en nära framtid, en sådan framtid känns hård, kall och omänsklig.

Kallt är en liten kort bok med små mininoveller, men samtidigt är det en bok med stort innehåll som alltså sätter nutiden och en tänkt framtid (från den utgångspunkt vi har nu) i klar blixtbelysning. Novellernas kärnfulla tyngd och styrka matchas av en passande kraftfull prosastil, och resultatet berörde mig intensivt. Texterna tar upp aktuella ämnen, både känsliga och oerhört angelägna; svåra ämnen som många tyvärr blundar för, skapar stor distans till eller helt enkelt försöker tiga ihjäl (vilket ju tyvärr inte får problemen att försvinna, utan tvärtom). Vare sig vi har egna erfarenheter eller ej av allt detta som oroar, så drabbar det oss alla på något sätt.

Liksom övriga texter jag läst av författaren blev även denna novellsamling en oerhört stark läsupplevelse. Bara känslan av att inte vara ensam om tankar och upplevelser man haft är enormt befriande. Att våga ta upp den här typen av ämnen är modigt (en del uppfattar det kanske provocerande?). Hoppas innerligt att fler som skriver fiktionsprosa vågar ta ut svängarna på samma vis. Behovet av att läsa sådant finns, och det som borde angå oss alla att uppmärksamma (bli mer medvetna om) når troligen den vägen ett större antal läsare. Johanna Juneke hanterar novellkonsten - såväl dessa svåra ämnen - med stor inlevelseförmåga och en anpassad språkstil som förstärker effekten. Fantastiskt bra jobbat, återigen.

Kallt är en bok jag slutligen varmt rekommenderar precis alla att läsa. Missa nu inte denna! Ger mycket, tar lite tid i anspråk, alla har tid att läsa, jag lovar.☺

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5


söndag 20 oktober 2019

En smakebit på søndag: Kallt

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar idag smakbit från novellsamlingen Kallt av Johanna Juneke. På andra sidan processen är en av novellerna:


"Jag trivdes mycket bra med mitt arbete. Det hade jag gjort ända sedan jag började.
   System.
   Kontroll.
   Statistik.
   Det var sådant jag kunde. Det var sådant jag var bra på.
   Det uppskattades också, det märkte jag. Chefen log nöjt åt min inrapporterade statistik varje månad. Många avslag, det tyckte de om, cheferna.
   Jag gjorde mitt allra bästa och arbetade på hårt och kontrollerat i snabb takt. En månad hade jag till och med uppnått flest avslag på hela avdelningen. Flest avslag av 57 medarbetare.
   Ingen hade varit mer effektiv än jag den månaden. Ingen hade högre produktion.
   Ingen.
   Jag var så stolt.
   Det var så jag ville ha det. Jag ville skina och visa världen hur effektiv och noggrann jag var. Kanske kunde jag söka jobbet som enhetschef snart.

*

Jag knäppte lättad bort telefonsamtalet och tog av mig hörlurarna. Ännu en av alla dessa människor som ringde och klagade på ett beslut. Ännu en av dessa personer som trodde att de kunde ändra på något.
   Varför ringer de till mig? 
   Jag rättade till tangentbordet så att det låg parallellt med skrivbordskanten.
   Så, perfekt. Allt i sin ordning.
   Kontorsstolen knakade lite när jag lutade mig fram mot datorskärmen.
   Noterat: telefonsamtal. Noterat: upprörd kund. Noterat: avslag.
   Ännu en pinne i min statistik. Ännu ett steg mot en högre lön.
   Jag log."




Andras smakbitar finns idag här


torsdag 17 oktober 2019

"Vaka över dem som sover" av Sigbjørn Skåden

Vaka över dem som sover av Sigbjørn Skåden. Översättare: David Vikgren. Bokförlag: Teg Publishing. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789188035356

"Jag vill att de ska hata mig. Jag vill att alla ska hata mig för att det är den enda utvägen. Vem är det som ska hata dig? Samerna. Det samiska samhället. Alla. Varför vill du att samerna ska hata dig? Du är ju själv same? Det har ingenting med saken att göra, säger Sonen. Jag är konstnär. Sådana saker trodde jag att du förstod. Ja, men ni verkar så sammansvetsade. Ni samer, menar jag. Utifrån sett.  Kanske just därför, säger Sonen. Vad skulle vara orsaken till att samerna, eller det samiska samhället, skulle hata dig? För att jag kommer att bryta ner deras självbild. Illusionen om oskuld. Jag kommer att hålla upp en spegel som låter dem se in i sig själva. Och när de ser sig själva i den här spegeln kommer de inte ha något annat alternativ än att hata mig för det de ser. Ja? frågar vännen avvaktande. Ja, därför att alternativet kommer att vara att vända hatet mot sig själva. Jag vill ge dem den möjligheten. Möjligheten att hata sig själv."

"Den norsk-samiske författaren Sigbjørn Skåden har uppmärksammats för att han utmanar gränserna för vad som är möjligt att skriva i Sápmi och Norden i dag. Nu presenteras han för första gången på svenska i översättning av poeten David Vikgren.

Vaka över dem som sover är en hisnande roman inifrån ett samiskt samhälle. Om skuld, skam och övergrepp som går i arv.

För den som anländer söderifrån kommer Kautokeino som en överraskning. I romanen är det den unge konstnären Amund Andersen som kommer körande. Medan han arbetar med huvudverket till sin första stora separatutställning börjar samhällets mörka och obehagliga förflutna komma ikapp. Men där skymtar också en annan historia – den om familjens uppbrott från ett traditionellt samisk liv till följd av majoritetssamhällets förnorskningspolitik.

Handlingen utgår från en verklig händelse år 2006 då 18 vuxna män i Kautokeino åtalades för övergrepp mot åtta minderåriga flickor. Det uppmärksammades stort i media, inte minst då övergreppen pågått en längre tid och dessutom varit kända bland en del av ortsborna.

Författaren skriver sig fram med våld och kyla genom ett glasklart mörker. Med syfte att bränna broar och blottlägga maktstrukturer med konsten som förevändning och mål, sträcker sig boken långt utöver det provinsiella. Romanen är kort, men uppdraget komplext. Den lämnar ingen oberörd."

Det här var då också en knepig bok att skriva om. Hade inte tidigare hört talas om den där verkliga övergreppsskandalen i Kautokeino, som är själva utgångspunkten för denna autofiktiva släktsaga. Dessutom är boken skriven på ett väldigt speciellt sätt; inga tecken som visar att det är någon som säger något, karaktärer benämns inte vid namn utan som Gammelfarmor, Morfar, Mormor, Mor, Sonen, detta oavsett i vilken ålder de befinner sig i. Ett exempel:



Förutom det rent förfärliga ämnet det kretsar kring, är huvudkaraktären ("Sonen") någon man får en växande antipati för genom historiens gång. Det är grymt, hårt, kallt och cyniskt. Antar att man kan kalla det hela kontroversiellt. Och fullkomligt hänsynslöst.
Men samtidigt plockar handlingen upp detta med tystnadskultur, något som ju finns inom allt flera områden, även i vårt nuvarande samhälle. Något vi dessutom aldrig någonsin får acceptera, tror verkligen inte det är bra för någon när vi slutar tala om sådant som är oacceptabelt.

Orsaken till att jag valde läsa Vaka över dem som sover bestod huvudsak i att jag ville ha en bild av det samiska samhället och dess kultur, såklart i romanform med ett historiskt perspektiv. Tyckte speciellt mycket om det som gestaltade livet förr och skulle klart vilja läsa mer om just sådant. Frågeställningarna kring skeenden i nutid är förstås både upprörande och viktiga att beakta, fruktansvärt obehagliga och svåra att ta till sig. Vad finns under den glättade ytan?

Romanen skildrar alltså en familj under en tidsrymd av nästan ett helt sekel (tre generationer). Nutid är 2007 och författaren utgår i sin roman från verkliga övergrepp på minderåriga flickor som inträffade i Kautokeino denna tid då 18 vuxna män (en av dessa biträdande kommundirektör) åtalades för att ha utnyttjat 8 minderåriga flickor, en av flickorna utsattes för övergrepp i sju fall. Såklart blir man förfärad och såklart kan man förstå att romanen framför samhällskritik. Det är starkt provokativt, vet inte om det är rätt sätt att föra fram kritiken på, men att det görs ö.h.t. är ju förstås absolut nödvändigt. Att ge den som är svag och i underläge en röst och synlighet bör alltid vara viktigt för oss. I alla lägen aldrig acceptera det oacceptabla.

En helt okej roman. Kort, korta kapitel, annorlunda stil, avskydde huvudkaraktären och förfärades över verklighetsbakgrunden. Fick en inblick i det samiska, på ett delvis oväntat sätt. Viktiga frågeställningar, men kanske lite väl provokativt framställt? Avgör själv!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 2/5


"En stjärna som faller" av Elisabeth Andersson

En stjärna som faller av Elisabeth Andersson. Förlag: Bokfabriken. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (pocket). ISBN: 9789178352173

"En härlig feelgoodroman om yttre framgång, inre lycka och om att följa sin passion i livet.
Paula Ekdahl har allt man kan drömma om.

Hon är framgångsrik fastighetsmäklare och bor i en lyxvåning på Östermalm med de två guldfiskarna Goldie och Karat.

Hon är snygg, vältränad och kan välja och vraka bland älskarna.

Framgångarna delar hon gärna med sig av på sociala medier. Paula borde vara lycklig, men känner att det ändå är något som saknas.

När hon firar sin födelsedag med de två guldfiskarna som enda sällskap drabbas hon av en blackout. Hon bestämmer sig för att åka och vila ut på livsstilscentret Two Swedish Hippies vid havet i Skåne.

Under vistelsen i Skåne får Paula reda på saker som skakar om hennes liv i grunden. Det visar sig att hennes bakgrund inte ser ut som hon tidigare trott. Paula tvingas ta ställning till vad det är som verkligen kan göra henne lycklig. Det är dags att hitta stjärnan som visar vägen i hennes liv."

Egentligen förstod jag redan efter innehållsbeskrivningen ovan, en blick på bokomslaget, samt ett konstaterande att det rörde sig om en s.k. "feelgoodroman", att detta inte var en bok för just mig. Boken kom som ett överraskande recensionsexemplar, och min avsikt är att läsa igenom alla sådana i sin fulla längd samt att här på bloggen skriva om dem. Detta oavsett om de skickats med eller utan föregående förfrågan. Ibland blir den där avsikten ett dilemma, som i det här fallet. Sådär, önskade först bara nämna detta.

Troligtvis är detta en feelgoodhistoria som de vilka gärna läser sådana kan uppskatta. Den rör sig i en mer välbärgad klass, så den som känner sig hemma där, inte vill kännas vid att det finns någon annan värld utanför den bubblan, kan nog finna igenkänning och nöje i En stjärna faller. Jag gör det inte (har för egen del inte ens en mobiltelefon, så en stor del av själva livsstilen kring den tekniken faller platt för mig).

Boken är välskriven, har mycket dialog, korta kapitel och säkert även en intrig som hänger ihop som den ska. Kanske finns sådana människor i verkligheten som karaktärerna i boken, det skulle inte förvåna mig, men själv finner jag ingen sympati för varken huvudkaraktären Paula eller någon av de andra.

Som sagt, En stjärna faller var ingen bok i min smak. Alla är vi olika, lever olika sorters liv, är medvetna om omvärlden på olika sätt, tänker och tycker olika. Även om jag nu själv inte tyckte om boken tror jag säkert många feelgoodentusiaster kan uppskatta den, så läs andras recensioner innan du bestämmer dig för att läsa eller ej (kommer att komplettera med länkar till andras bokbloggsrecensioner här nedan så småningom).

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 1/5

Andra bloggare om En stjärna som faller:
Boklysten
Bokprataren
Bokparet


torsdag 10 oktober 2019

Dagens bokpost: Kallt


Kallt
av Johanna Juneke


Nedladdad och klar är nu Kallt, en samling korta fiktiva ögonblicksnoveller som jag verkligen ser fram emot att läsa. Det är den här typen av böcker som också gör att detta med recensionsskrivande på blogg känns alldeles extra bra. Ja, man kan nog förstå vad jag menar genom att läsa följande beskrivning:


"Kort e-bok med ögonblicksnoveller från en framtid vi inte vill ha. Eller en nutid vi inte vill se.

***

Kallt är en samling korta fiktiva ögonblicksnoveller, som belyser ämnen såsom sjuksystemets inhumana absurditet, effektivitetsjakten inom äldreomsorgen, de papperslösas situation, en framväxande artificiell intelligens och cyberkrigföring. Min förhoppning är att dessa texter kan bidra till att väcka frågor om var vi befinner oss nu, var vi vill vara och vart vi är på väg.

/Johanna Juneke, oktober 2019"



Har av författaren tidigare läst Swedavien och Kaos. Båda dessa böcker fick högsta betyg här i Bokhyllan! Så visst kommer det att bli svårt att avsluta boken jag håller på med nu... innan jag kastar mig över laptopen och denna sprillans nya (utgavs igår) novellsamling.😊

(Btw, detta blir mitt 100:e "Bokpost"-inlägg här på bloggen. Bokpost, den allra bästa posten!)


ISBN: 9789178193318


Tusen tack för rec.ex. Johanna Juneke!


"Luftburen" av Susanne Boll

Luftburen av Susanne Boll. Förlag: Bokfabriken. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789178350827

"Vårstockholm är stekande hett, men idyllen skakas av en serie bestialiska mord. Den erfarna och ibland okonventionella psykologen Vera Lilja hjälper sin gode vän vid polisen, Kenneth Karlsson, att ringa in mördaren i hopp om att förekomma nästa attack.

Samtidigt brottas Vera med att reparera sin och kärleken Alexios relation, och försöker dessutom återknyta kontakten med sin vuxna son Patrik som hon övergav när han endast var några månader gammal.

Medan Veras eget liv vänds upp och ner i den bedövande hettan står utredningen och stampar, och de mörka molnen vid horisonten ger inget hopp om ett förlösande regn.

Luftburen är en spänningsfylld roman om hämnd, kärlek och förlåtelse, och är en fristående uppföljare till succén Eldsystrar."

Den här thrillern överraskade mig oväntat positivt! För i det här sammanhanget bör ju nämnas att jag inte var särskilt förtjust i seriens första del Eldsystrar (som f.ö. lär ha blivit en succé). Var tvungen att läsa igenom den recensionen för att förstå min uppfattning då, eftersom jag nu tyckte så riktigt bra om Luftburen. Tror jag förstår att det i den här uppföljaren fanns mer empati, en varm medmänsklig omtanke, ett hopp och ljus, som motvikt till all våldsam brutalitet, utsatthet och mörker. Den där motvikten behövs, tycker jag. Speciellt när det finns teman som anknyter till samhällsproblem och oroande utveckling som vi upplever i verkligheten, något som absolut inte bör undvikas (det är inte det jag menar). Tycker det är utmärkt när fiktionen speglar verkligheten, då den ger perspektiv och uppmärksamhet på sådant som bör väcka engagemang, låter oss förstå att vi måste "bry oss om". Det lyckas Susanne Boll bra med. Också.

Även för den här andra delen i bokserien om psykologen Vera Lilja är intrigen mycket väl konstruerad, karaktärerna gestaltas trovärdigt och ges ett flerdimensionellt djup. Relationsförvecklingar får också här ett stort utrymme. Författaren lyckas beskriva känslor på ett väldigt inlevelsefullt gripande sätt, tänker då speciellt på Veras första möte med sin vuxne son, samt syskonrelationen med handikappade Eva. Blev dessutom ovanligt berörd (japp, sådär tårögt rörd även i det här fallet) av Veras visade civilkurage, hennes lilla "yoga-aktion", vid en viss demonstration. Väldigt skickligt att kunna gestalta något så starkt... då blir jag klart imponerad!
Gillade tydligen huvudkaraktären Vera bättre den här gången, antagligen har det med den där empatiförmågan (omtanken hon och hennes närstående visar varandra) som jag nämnde ovan, och så kanske man får fler förklaringar till hennes tidigare livsval i denna uppföljare.

Miljöbeskrivningarna sätter ofta Stockholm i ett romantiskt storstadsskimmer, som jag själv som inbiten lantis inte kan förstå, men som man inser att många kan känna igen sig i. Så jag antar att dessa miljöer är väl beskrivna (för de som känner sig mer hemma i storstan än mig), med krogliv, Allsång på Skansen och allt mer vad det nu innebär.

Själva mordgåtan (mord i pluralis) gavs en spännande och oväntad upplösning, som åtminstone jag trots små misstankar inte helt och fullt kunde lista ut i förväg. Sånt ger ju dessutom alltid pluspoäng till helheten, en helhet som den här gången alltså gav mig en riktigt bra och gripande läsupplevelse. Är nu åter beredd att få följa upp Vera Liljas (jösses, vilket turbulent liv hon har!) kommande utmaningar.

Nutiden behöver fler romaner som denna med gott om empati och medmänsklig omtanke, därför ger jag den såklart mina varmaste rekommendationer för den spänningslystne läsaren.😉

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bloggare om Luftburen:
Mias bokhörna
Boktokig Eva Boström
Zellys Bokhylla


onsdag 9 oktober 2019

"Alla älskar Bianca" av Birgitta Bergin

Alla älskar Bianca av Birgitta Bergin. Förlag: Bokfabriken. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789178351657



"Bianca är en person som alla älskar. Hon är oemotståndlig, hemlighetsfull och vacker. Men vad är det hon döljer? Och vem älskar Bianca mest?

Tre par anländer till Thorskogs slott för en lyxig helg i slottets magnifika salar. Under ett intensivt dygn tvingas någon konfrontera sitt dolda förflutna, en hustru gör något hon för evigt ångrar, en ung kvinna tvingas se sin älskares sanna väsen och en dagbok avslöjar precis det ingen vill veta allt medan Bianca gör upp med sitt liv.

Alla älskar Bianca är en spänningsroman med länkade intriger, som likt ett pussel förs samman och där varje bit tar dig ett steg närmare sanningen."



Ett skickligt konstruerat relationsdrama som bygger upp spänningen på ett effektivt sätt. Egentligen inte alls av den sorts böcker jag normalt läser, men denna var spännande! Helt klart en page-turner som gör att man bara tvunget måste veta hur allt hänger ihop och hur det kommer att gå.

Helt realistisk kan jag väl inte direkt tycka att historien är, men har ju oftast inga krav på att det nödvändigtvis behöver vara så verklighetstroget. Detta gäller även karaktärerna, t.ex. Leo och Astrid känns rätt osannolika, att någon kan vara så genomvidrig som Leo, och Astrid sen... vad tusan ser hon i Leo!? Till att börja med hade jag svårt att hålla isär alla dessa stekare (de lättläst korta kapitlen varvar de olika karaktärernas perspektiv), men det ger sig efter ett tag. Det rör sig alltså om ett övre medelklassliv - dess tillhörande livsstil och miljöer - vilket det ofta gör i den här sortens relationsromaner, som man får förmoda i första hand riktar sig till kvinnliga läsare. Detta inkluderar diverse kärleksrelationer i övermått, Alla älskar Bianca har i sina stunder en nypa sängkammarfars över sig. Som sagt, egentligen inte alls min typ av bok. Men trots det blev jag engagerad i handlingen (nyttig hjärngympa) och det blev ett härligt driv i läsningen, på det där njutbara sättet som kan få oss att glömma omvärlden för en stund. Tidvis en väldigt viktig sak, inte sant?

Bit för bit får man klart för sig hur allt hänger ihop, hur alla intriger länkas samman, vilka alla de inblandade är, deras hemligheter och hur de står i relation till varandra. Allting leder fram till en oundviklig uppgörelse, vilken man bara väntar på skall brisera (och på vägen dit; stackars, stackars unga Viktor...).

Bergin tar uttrycket "världen är liten" till en helt ny nivå. Även läst ett par böcker tidigare av författaren, och av dessa skattar jag nu Alla älskar Bianca högst, så ni som gillar relationsdrama bör sannerligen inte missa denna!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Andra bloggare om Alla älskar Bianca:
Mias bokhörna
Boklysten
Bokprataren