- Den moderna gentlemannen av Måns Zelmerlöw & Alexander Wiberg, (Rec.ex. Bokfabriken)
- Vajlett och Rut av Karin Alfredsson, (Rec.ex. Bokfabriken)
- Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos (Rec.ex. Fafner förlag)
- Råttfångaren av Kamilla Oresvärd, (Rec.ex. Bokfabriken)
- Göteborg rouge av Håkan Tendell (Rec.ex. författaren)
- Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson, (bibliotekslån)
- Allting växer av Lyra Koli, (bibliotekslån)
Boktips, bokomdömen, läsinspiration, m.m. (fr.o.m. 1/6 2024 finns sådant som rör facklitteratur på bloggen Fyra årstider)
fredag 30 november 2018
Läst november
söndag 25 november 2018
"Allting växer" av Lyra Koli
Allting växer av Lyra Koli. Förlag: Modernista. Utgivningsår: 2018. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789177813309
Genial dystopi som för fram aktuell samhällskritik genom förstärkta negativa företeelser, väcka skräckvisioner för vad levnadssätt, politisk styrning och samhällsutveckling kan leda till. Uppmärksammar en utveckling med följder vi absolut inte vill ha. Men verklighetens dystopi för en del - här och nu - är ju en utopi för andra. De som lever i utopin tycks med alla medel hållas kvar i villfarelsen att otrygghet, hot, lidande och död inte kan drabba dem själva.
Allt utspelar sig i en framtid efter den ultimata klimatkatastrofen som fullkomligt förstört världen. I Kanada har man byggt en enorm kupol, en klimatkontrollerade zon som skydd mot världen utanför, där andra kämpar för sin överlevnad. Människorna innanför kupolen framlever sina liv med justerbara medicin- och hormonreglerande implantat, kommunikationsimplantat i form av ögonlocks- och handryggsskärmar, VR-världar och simulatorer; plus trevliga våningar, takträdgårdar och labbproducerad mat. VR-tekniken minskar behovet av att röra sig i den fysiska världen.
Kryonisk nedfrysning (någon slags maskerad avlivning av bl.a. långtidssjukskrivna) skall - kanske - komma att eliminera dödsbegreppet genom senare återupplivning, om de medicinska möjligheterna för detta upptäcks någon gång i framtiden. Den slutliga ultimata lyckan, enligt politikerna.
Konstnären Jossi och läkaren Monica (romanens berättare) söker sig till en slags sekt kallad Organisationen. Naturens återkomst - eller hämnd, om man så vill - står i fokus. Oetisk forskning tar vid, och sjukskrivna Jossi låter sig bli försöksobjekt för ett högre syfte.
Metamorfos genom prövning går som en röd tråd genom den här romanen, som effektfullt består av fyra delar: "Själen", "Naturen", "Döden" och "Nåden". Kapitlen är korta och lättlästa. Berättarrösten är till en början anonym och den som står bakom blir mer och mer synlig vartefter historien fortskrider. Mycket initiativrikt och spännande metod. Allting växer fängslade mig från första till sista sidan.
Boken plockar upp viktiga debattämnen, sen beror det ju på vad vi har lust att läsa in i texten. Man kan se de olika världar som finns inom landets gränser eller ur ett globalt perspektiv (områden hårt drabbade av klimatförändringarna och andra mer förskonade); vi och dom, trots att allt hänger ihop.
"Efter klimatkatastrofer och världskrig har Förenta Nationerna förtätats till en klimatkontrollerad zon. Här lever människor det goda livet bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier. Jossi, nygift och nyutexaminerad konstnär, borde egentligen vara lycklig. Men trots att medicinimplantaten reglerar hennes hormonnivåer drabbas hon av en oförklarlig dödsångest, som inte ens det kryoniska löftet om evigt liv biter på. På jakt efter förklaringar söker sig Jossi till politiken. Men de etablerade partierna visar sig vara fulla av floskler. Snart dras hon i stället in i en radikal organisation, som tror att lösningen på allt är att omvandla människans relation till naturen
LYRA KOLI (f. d. Ekström Lindbäck) är född 1990, debuterade 2012 och skriver litteraturkritik för Svenska Dagbladet. Ett så starkt ljus [2014], hennes andra roman efter den uppmärksammade Tillhör Lyra Ekström Lindbäck, nominerades till Augustpriset i kategorin Årets skönlitterära bok. Även I tiden [2016] hyllades av kritikerna. Allting växer är hennes fjärde roman."
Genial dystopi som för fram aktuell samhällskritik genom förstärkta negativa företeelser, väcka skräckvisioner för vad levnadssätt, politisk styrning och samhällsutveckling kan leda till. Uppmärksammar en utveckling med följder vi absolut inte vill ha. Men verklighetens dystopi för en del - här och nu - är ju en utopi för andra. De som lever i utopin tycks med alla medel hållas kvar i villfarelsen att otrygghet, hot, lidande och död inte kan drabba dem själva.
Allt utspelar sig i en framtid efter den ultimata klimatkatastrofen som fullkomligt förstört världen. I Kanada har man byggt en enorm kupol, en klimatkontrollerade zon som skydd mot världen utanför, där andra kämpar för sin överlevnad. Människorna innanför kupolen framlever sina liv med justerbara medicin- och hormonreglerande implantat, kommunikationsimplantat i form av ögonlocks- och handryggsskärmar, VR-världar och simulatorer; plus trevliga våningar, takträdgårdar och labbproducerad mat. VR-tekniken minskar behovet av att röra sig i den fysiska världen.
Kryonisk nedfrysning (någon slags maskerad avlivning av bl.a. långtidssjukskrivna) skall - kanske - komma att eliminera dödsbegreppet genom senare återupplivning, om de medicinska möjligheterna för detta upptäcks någon gång i framtiden. Den slutliga ultimata lyckan, enligt politikerna.
Konstnären Jossi och läkaren Monica (romanens berättare) söker sig till en slags sekt kallad Organisationen. Naturens återkomst - eller hämnd, om man så vill - står i fokus. Oetisk forskning tar vid, och sjukskrivna Jossi låter sig bli försöksobjekt för ett högre syfte.
..."Om man blir för säker på vad det goda är slutar det kanske med att man är beredd att förinta allt, som Steph med sina allätande sporer."
Sid. 281; Allting växer av Lyra Koli
Metamorfos genom prövning går som en röd tråd genom den här romanen, som effektfullt består av fyra delar: "Själen", "Naturen", "Döden" och "Nåden". Kapitlen är korta och lättlästa. Berättarrösten är till en början anonym och den som står bakom blir mer och mer synlig vartefter historien fortskrider. Mycket initiativrikt och spännande metod. Allting växer fängslade mig från första till sista sidan.
Boken plockar upp viktiga debattämnen, sen beror det ju på vad vi har lust att läsa in i texten. Man kan se de olika världar som finns inom landets gränser eller ur ett globalt perspektiv (områden hårt drabbade av klimatförändringarna och andra mer förskonade); vi och dom, trots att allt hänger ihop.
I Allting växer är det en uppgradering till A4 som leder till insomning, maskerad dödshjälp, för de som inte tillfrisknar och återfår funktionsförmågan inom en begränsad tidsrymd. I vår verklighet pågår en avhumanisering av utförsäkrade sjukskrivna som på sätt och vis "suddas ut", upphör att existera. Är A4 nästa steg?
En smakebit på søndag: Beatrice
Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa smakbitar hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.
Smakbiten här idag hämtas från Beatrice av KG Johansson. Sidan 20:
Baksidestext:
Boken kom som en trevlig överraskning med posten i måndags. Klart man blir glad för postpaket innehållande rec.ex. Känns som alla små glädjeämnen behövs just nu. Överraskande på ett annat sätt: visste inte alls om denna nyutkomna bok av KG Johansson. Utgavs i början av månaden. Ibland går vissa boknyheter förbi radarn även för oss bokbloggare, uppenbarligen.😉
Smakbiten här idag hämtas från Beatrice av KG Johansson. Sidan 20:
... "Så tala om för mig, igen, varför jag genast borde skaffa noisy."
Djupt teatraliskt andetag. Som det där leendet tog udden av. "För att aldrig vara ensam."
"Men om jag vill vara ensam då?"
"Då sätter du bara upp en skylt. Du vet. I noisyn. Du sätter upp ett slags skylt och ingen stör." Chris höll leendet vid liv.
"Men dom kan ändå pinga mig. Ta kontakt."
"Det kan du nu också."
"Ja. Och det – det räcker för mig, förstår du?"
"Och så är du rädd för att bli övervakad." Numera kunde de varandras argument lika bra som sina egna.
Ana andades in och ut igen. "Ja. Jag är rädd för det. Jag har bara ett vanligt fånigt nät i huvudet och jag kan blinka fram sökningar och läsa meddelanden från folk, och när jag skickar själv formulerar jag tydligt i huvudet vad jag vill säga och sen läser jag genom det. Jag vill inte ta risken att säga något oövertänkt, eller att någonting händer så folk plötsligt ser in i mitt undermedvetna. Du vet vad jag menar. Eller påverkar mig, som den där tjejen gjorde för att få slut på kriget."
"Jag vet vad du menar. Och du vet att sånt inte kan hända."
"Jag är inte säker."
"Och det gör ingenting."
Baksidestext:
"I slutet av 2000-talet är världen uppvärmd och kaotisk. Afrika, Sydamerika och stora delar av Asien har tystnat, Europa och Nordamerika kämpar mot terrorister. När ett rymdskepp med internationell besättning sänds mot asteroidbältet, officiellt för att leta mineraler, är det verkliga syftet ett annat – att ge världen hopp.
Både Ana och hennes sambo Chris vill komma med på skeppet men Ana måste stanna på jorden. Innan skeppet ens har nått sitt mål händer något annat: en utomjordisk intelligens som kallar sig Beatrice tar kontakt med besättningen. Hon påstår att mänskligheten är hotad men att hon kan lösa problemet. Kommer världen att våga lita på henne?"
Boken kom som en trevlig överraskning med posten i måndags. Klart man blir glad för postpaket innehållande rec.ex. Känns som alla små glädjeämnen behövs just nu. Överraskande på ett annat sätt: visste inte alls om denna nyutkomna bok av KG Johansson. Utgavs i början av månaden. Ibland går vissa boknyheter förbi radarn även för oss bokbloggare, uppenbarligen.😉
Andras smakbitar hittar du länkar till här
fredag 23 november 2018
"Hemsökelsen på Hill House" av Shirley Jackson
Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson. Mima förlag. Översättare:
Inger Edelfeldt. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789188681072
Något som kallats "en av 1900-talets bästa spökromaner" var jag såklart tvungen att läsa. Å ena sidan blev det riktigt bra och ruskigt då det spökade som värst, å andra sidan upplevde jag den något långdragen, med väl överspända och klämkäckt tillkrånglade dialoger. Förvisso får man väl ta hänsyn till att romanen inte är av purfärsk årgång, den utgavs ju redan 1959. Reagerade dessutom på att de trettioåriga kvinnliga deltagarna alltsomoftast betedde sig rätt barnsligt som småflickor. Kanske ett grepp för att öka den psykologiska spänningen? För mig blev det mest bara ett irritationsmoment.
Genom berättelsens gång får man följa de tre personer (var och en med olika övernaturliga förmågor) som handplockats och bjudits in av vetenskapsmannen Dr John Montague. Planen är att dessa fyra individer skall spendera en del av sommaren vid Hill House, detta för att undersöka de påståenden som finns om att huset skulle vara hemsökt. Att de tre övriga personerna i gruppen inte direkt reagerar på Eleanors sköra och labila mentala tillstånd är för mig en gåta. Men hade de fungerat trovärdigt och skjutsat hem damen, hade det förstås blivit en helt annan sorts spökhistoria. Att utröna Eleanors psyke är ju av väsentlig del av helheten.
Bland sidokaraktärerna utmärker sig den senare tillkomna Mrs Montague som en "frisk" humoristisk fläkt och en pikant krydda i anrättningen. Men i det stora hela kan jag just inte finna att någon enda av karaktärerna går att anknyta till, inte ens om jag anstränger mig. Detta ser jag nog som en nackdel.
Hill House beskrivs och namnges sådär ingående och upprepande, såsom brukligt för gotisk skräck. Kan inte låta bli att associera lite till godset Manderley i Daphne du Mauriers mest kända roman Rebecca från 1938. Här finns ju även en variant av Mrs Danver på sätt och vis, även om Mrs Dudley på Hill House kör en mer tillbakadragen och räddhågsen papegojastil.
Filmen? Javisst! Den vill jag väldigt gärna också se.
Filmen The haunting of Hill House verkar helt annorlunda, uppges ju även vara just en "fri nytolkning" av Shirley Jacksons roman.
Den äldre filmversionen från 1963 verkar mer lik ursprunget:
Romanen är absolut läsvärd hursomhelst. Shirley Jacksons Vi har alltid bott på slottet står på tur, så mer avskräckt än så blev jag alltså inte.
Andra bokbloggare om Hemsökelsen på Hill House:
Mest Lenas Godsaker
Sannas bokhylla
...med näsan i en bok...
Stories from the city
Inger Edelfeldt. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789188681072
"»En av 1900-talets viktigaste skräckromaner.« Stephen King
I åttio år har Hill House överblickat den lilla hålan Hillsdale. Därifrån ser det ståtligt och välbyggt ut. Men det finns något »osunt« med huset. Någonting rör sig i det, går längs med dess golv, någonting omänskligt, skändligt - ont.
Dr John Montague, en vetenskapsman som vill finna bevis för det övernaturligas existens, hyr det beryktade huset. Av tolv assistenter han velat få med sig anländer bara två: Eleanor Vance, en ung, tillbakadragen kvinna som flyr vardagen med sin handikappade mor, och Theodora, en excentrisk New York-konstnär. Med dem är också husets arvinge, Luke Sanderson, och på plats möter de husets förvaltare, paret Dudley, som vägrar vistas nära Hill House nattetid. Snart blir det klart för alla varför. Den som starkast påverkas är Eleanor. Som om huset ville henne något särskilt.
Shirley Jacksons Hemsökelsen på Hill House har kallats en av 1900-talets bästa spökromaner. En amerikansk skräckklassiker som filmatiserats två gånger (1963 och 1999) och som nu också ska bli en TV-serie i tio delar på Netflix. Här i översättning av Inger Edelfeldt och med ett nyskrivet förord av DN-krönikören och bibliotekarien Jenny Lindh.
SHIRLEY JACKSON [1916-1965] är en av världslitteraturens mest inflytelserika författare i skräckgenren. Hon föddes i San Francisco, men familjen flyttade senare till östkusten och delstaten New York. Shirley Jackson kom att ge ut sex romaner och lika många novellsamlingar. Mest berömda är romanerna Hemsökelsen på Hill House [The Haunting of Hill House, 1959] och Vi har alltid bott på slottet [We Have Always Lived in the Castle, 1962]."
Något som kallats "en av 1900-talets bästa spökromaner" var jag såklart tvungen att läsa. Å ena sidan blev det riktigt bra och ruskigt då det spökade som värst, å andra sidan upplevde jag den något långdragen, med väl överspända och klämkäckt tillkrånglade dialoger. Förvisso får man väl ta hänsyn till att romanen inte är av purfärsk årgång, den utgavs ju redan 1959. Reagerade dessutom på att de trettioåriga kvinnliga deltagarna alltsomoftast betedde sig rätt barnsligt som småflickor. Kanske ett grepp för att öka den psykologiska spänningen? För mig blev det mest bara ett irritationsmoment.
Genom berättelsens gång får man följa de tre personer (var och en med olika övernaturliga förmågor) som handplockats och bjudits in av vetenskapsmannen Dr John Montague. Planen är att dessa fyra individer skall spendera en del av sommaren vid Hill House, detta för att undersöka de påståenden som finns om att huset skulle vara hemsökt. Att de tre övriga personerna i gruppen inte direkt reagerar på Eleanors sköra och labila mentala tillstånd är för mig en gåta. Men hade de fungerat trovärdigt och skjutsat hem damen, hade det förstås blivit en helt annan sorts spökhistoria. Att utröna Eleanors psyke är ju av väsentlig del av helheten.
Bland sidokaraktärerna utmärker sig den senare tillkomna Mrs Montague som en "frisk" humoristisk fläkt och en pikant krydda i anrättningen. Men i det stora hela kan jag just inte finna att någon enda av karaktärerna går att anknyta till, inte ens om jag anstränger mig. Detta ser jag nog som en nackdel.
Hill House beskrivs och namnges sådär ingående och upprepande, såsom brukligt för gotisk skräck. Kan inte låta bli att associera lite till godset Manderley i Daphne du Mauriers mest kända roman Rebecca från 1938. Här finns ju även en variant av Mrs Danver på sätt och vis, även om Mrs Dudley på Hill House kör en mer tillbakadragen och räddhågsen papegojastil.
"I set dinner on the dining room sideboard at six. Breakfast is ready at nine. I don't stay after dinner. Not after it begins to get dark. We live in town, nine miles, so there won't be anyone around if you need help..."
Filmen? Javisst! Den vill jag väldigt gärna också se.
Filmen The haunting of Hill House verkar helt annorlunda, uppges ju även vara just en "fri nytolkning" av Shirley Jacksons roman.
Den äldre filmversionen från 1963 verkar mer lik ursprunget:
Romanen är absolut läsvärd hursomhelst. Shirley Jacksons Vi har alltid bott på slottet står på tur, så mer avskräckt än så blev jag alltså inte.
Andra bokbloggare om Hemsökelsen på Hill House:
Mest Lenas Godsaker
Sannas bokhylla
...med näsan i en bok...
Stories from the city
måndag 19 november 2018
Dagens bokpost: Beatrice
Beatrice
av KG Johansson
Wow! Sådana här överraskningar gillar jag verkligen! Överraskning på två sätt, å ena sidan hade jag helt missat utgivning (den 2:a dennes) av boken, å andra sidan kom den alltså som ett överraskningsexemplar från författaren, med ett: "Recensera gärna!". Jamen, naturligtvis självklart!☺
Den som har ett hum om vad jag skriver om här på bloggen vet att jag mer än gärna läser fantastik, och i framkant finns då denna författares böcker. En sf-roman som denna måste ju på så vis få förtur. Lägger det påbörjade projektet med Kings fantasyserie (Det mörka tornet) åt sidan, den kan absolut vänta, nu vill jag läsa Beatrice! För såhär är det: känslan från Samvetsmakaren dröjer sig kvar fortfarande, trots att den lästes i februari... men vad betyder tidsaspekten när det gäller böcker som betecknas med superlativet bäst? Denna nya sf-roman verkar på samma sätt så lovande, kolla bara baksidestexten:
...kompletterad med författarinfo:
Har av KG Johansson tidigare läst: Svarthunden, Googolplex, Tosh, Africka, Den enda dåliga människan i världen, Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega, Fyra kvinnor fyra flickor och Biotika (titlar länkar till mina recensioner/bokomdömen här på bloggen). Så ja, detta blir bok nummer elva!👍
På förlaget TiraTiger Förlag finns mer information om Beatrice samt köplänk och länk till provläsning av första kapitlet.
Den som har ett hum om vad jag skriver om här på bloggen vet att jag mer än gärna läser fantastik, och i framkant finns då denna författares böcker. En sf-roman som denna måste ju på så vis få förtur. Lägger det påbörjade projektet med Kings fantasyserie (Det mörka tornet) åt sidan, den kan absolut vänta, nu vill jag läsa Beatrice! För såhär är det: känslan från Samvetsmakaren dröjer sig kvar fortfarande, trots att den lästes i februari... men vad betyder tidsaspekten när det gäller böcker som betecknas med superlativet bäst? Denna nya sf-roman verkar på samma sätt så lovande, kolla bara baksidestexten:
"I slutet av 2000-talet är världen uppvärmd och kaotisk. Afrika, Sydamerika och stora delar av Asien har tystnat, Europa och Nordamerika kämpar mot terrorister. När ett rymdskepp med internationell besättning sänds mot asteroidbältet, officiellt för att leta mineraler, är det verkliga syftet ett annat – att ge världen hopp.
Både Ana och hennes sambo Chris vill komma med på skeppet men Ana måste stanna på jorden. Innan skeppet ens har nått sitt mål händer något annat: en utomjordisk intelligens som kallar sig Beatrice tar kontakt med besättningen. Hon påstår att mänskligheten är hotad men att hon kan lösa problemet. Kommer världen att våga lita på henne?"
...kompletterad med författarinfo:
"KG Johansson var Sveriges första professor i rockmusik men lämnade det arbetet 2006 för att skriva på heltid. Bland priser och stipendier märks det svenska sf-priset Spektakulärt (tre gånger), Region Norrbottens heder- och förtjänststipendium, förstapriset i Mix förlags novelltävling 2012, samt många stipendier."
Har av KG Johansson tidigare läst: Svarthunden, Googolplex, Tosh, Africka, Den enda dåliga människan i världen, Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega, Fyra kvinnor fyra flickor och Biotika (titlar länkar till mina recensioner/bokomdömen här på bloggen). Så ja, detta blir bok nummer elva!👍
På förlaget TiraTiger Förlag finns mer information om Beatrice samt köplänk och länk till provläsning av första kapitlet.
ISBN: 9789177732273
Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!
söndag 18 november 2018
En smakebit på søndag: Allting växer
Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.
Hämtar idag smakbiten ur Allting växer av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):
Tvärtom egentligen, men just det där att "animerade persona" stämmer med verkligt utseende fick mig att dra paralleller till "Snapchat dysmorphia", som man kunde läsa om i nyhetsflödet igår. Läskigt! Friska unga människor som vill göra om sig genom operation, för att se ut som sina retuscherade selfies på nätet... så oerhört konstigt.
Baksidestext:
Lyra Kolis Allting växer har jämförts med Karin Boyes Kallocain, Aldous Huxleys Du sköna nya värld, och något som gränsar till Margaret Atwood... så självklart var jag tvungen att läsa denna också!
Andras smakbitar finns idag länkar till här
Hämtar idag smakbiten ur Allting växer av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):
" – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.
Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fall.
Doktorn hade lutat huvudet i handen så att ena axeln sköt upp ännu mer. Kanske återgav hans animerade persona hans verkliga utseende, Embla hade sagt att det var inne bland högrankade numera. Men läkare och andra beslutsfattare brukade inte vilja vara igenkännliga, det kunde skapa obekväma möten på söndagspromenaderna."
Tvärtom egentligen, men just det där att "animerade persona" stämmer med verkligt utseende fick mig att dra paralleller till "Snapchat dysmorphia", som man kunde läsa om i nyhetsflödet igår. Läskigt! Friska unga människor som vill göra om sig genom operation, för att se ut som sina retuscherade selfies på nätet... så oerhört konstigt.
Baksidestext:
"Efter klimatkatastrofer och världskrig har Förenta Nationerna förtätats till en klimatkontrollerad zon. Här lever människor det goda livet bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier.
Jossi, nygift och nyutexaminerad konstnär, borde egentligen vara lycklig. Men trots att medicinimplantaten reglerar hennes hormonnivåer drabbas hon av en oförklarlig dödsångest, som inte ens det kryoniska löftet om evigt liv biter på.
På jakt efter förklaringar söker sig Jossi till politiken. Men de etablerade partierna visar sig vara fulla av floskler. Snart dras hon i stället in i en radikal organisation, som tror att lösningen på allt är att omvandla människans relation till naturen…"
Lyra Kolis Allting växer har jämförts med Karin Boyes Kallocain, Aldous Huxleys Du sköna nya värld, och något som gränsar till Margaret Atwood... så självklart var jag tvungen att läsa denna också!
Andras smakbitar finns idag länkar till här
fredag 2 november 2018
Läst oktober
- Det som inte växer är döende av Jesper Weithz, (bibliotekslån)
- Motursvärlden av Philip K Dick, (bibliotekslån)
- Kaos av Johanna Juneke, (Rec.ex. författaren)
- Ingenting att se av Robert Warholm, (Rec.ex. författaren)
- Morden i Baronville av David Baldacci, (Rec.ex. Bokfabriken)
- Tango i tabernaklet av Karin Brunk Holmqvist, (Rec.ex. Bokfabriken)
- Fruktans hus av Mats Ahlstedt, (Rec.ex. Bokfabriken)
- Stockholmspesten av Sofia Albertsson, (bibliotekslån)
"Stockholmspesten" av Sofia Albertsson
Stockholmspesten av Sofia Albertsson. Förlag: Swedish Zombie. Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789188185471
Stockholmspesten kombinerade för mig många effektfulla komponenter, kompletterat med något alldeles eget, på ett inlevelsefullt vis, fångat i ögonblicket.
Tänk en mix av Wilderängs Stjärnklart, Ugglas Första hösten Blå gryning, Careys Flickan med gåvorna, en dos klaustrofobi från den känt ryska tunnelbanetrilogin, något riktigt skruvat producerat av King, och inte minst en väsentlig del av något KG Johansson-aktigt. Vad gäller sistnämnda, med tanke på surrealistiska Biotika, har Albertssons roman också rejält hög äckelfaktor, men på ett mycket bättre sätt (enligt mig). Kort sagt: Positivt överraskad!
Att gå in på handlingen är som vanligt inte så lätt för den här typen av genre, då man alldeles för enkelt kan glida in på förbjudet område och spoliera något väsentligt. Vill såklart inte förstöra läsupplevelsen för er. Skall försöka vara kryptisk.
Väl inne på det här med genrer kan ju nämnas att det rör sig om skräck i ett dystopiskt scenario (inte bara Stockholm är drabbat, utan även andra storstäder som Göteborg och Malmö).
Händelseförloppet fram till upplösningen är under sakta utveckling, skrämmande i sitt sätt att smyga sig på i vardagen och vara oförklarligt. Och visst finns här gott om ruskigheter som ger kalla kårar, sådant som fastnar och blir kvar, precis som det skall vara då det gäller så där magnifikt bra skräck. Källare och underjordiska tunnlar där något okänt väntar i mörkret... eller under sängen, utanför dörren, bakom hörnet, något som kanske katten ser, fräser åt och flyr iväg från. Det där som inkräktar, invaderar, dina närmsta, dig själv, rubbar känslan av trygghet. Iofs är amatörrecensenten dessutom av sådan natur att hon tycker storstan i sig är skräckinjagande, i verkligheten, utan pest och slukhål.
Så hur reagerar människorna på en tilltagande hotfull situation?
Genom anpassning, förnekelse, sopa problemen under mattan ("det händer inte mig"), syssla med oväsentligheter istället för att inse allvaret i vad som håller på att ske ("allt kommer nog att ordna sig"). För att i ett senare skede, då allt går åt helskotta, släppa alla hämningar och allt förnuft. Lite satir kan man nog läsa in, vilket jag för övrigt också tycker är rätt givande.
Kris, katastrof, kaos. Vad händer? Ökad otrygghet, ökad kriminalitet, tystnad och rädsla, vem kan lita på vem. Ännu mer kaos och otrygghet.
När man till slut börjar få förklaringar till undergångens orsaker är det liksom redan kört. Fast en detalj satt löst. Elins bror borde väl inte ha sett det han såg där framemot slutet? Då föll ju förklaringen och blev en lös tråd. Så jag vill ha en fortsättning som reder ut just det där som jag antog egentligen inte fanns? Eller?
Gillade såklart beskrivningen för hur situationen med den avfolkade glesbygden tog en annan vändning, då de som inte klamrat sig fast flydde de drabbade storstäderna i tid och gav förnyat liv åt små landsorter. Hoppas det finns andra lösningar på urbaniseringens effekter irl än storstadspesten!
Hursomhelst, den där lösa tråden förtog ändå inte den positiva helhetsupplevelsen. Den slutliga upptakten bjöd på mäkta kvalitetsspänning, av den sorten då man måste ta en mikropaus emellanåt för att det blev otroligt enerverande, en sort som även får mig att bläddra fram några sidor för att verkligen försäkra mig om att det kommer att gå vägen, åtminstone veta om katten klarar sig...
Karaktärerna och relationerna beskrivs på djupet och flerdimensionellt, i tanke, känsla och handling. Ja, det mesta; miljöer, stämningar och detaljer beskrivs ofta rent påtagligt med en stillsam vacker prosa. Huvudkaraktären Elin gör en smått irriterad, egentligen alltmer genom historiens fortskridande. Men det beteendet ges ju kanske större trovärdighet, då det så småningom klarnar hur det hänger ihop... eller som jag åtminstone trodde att det hängde ihop.
Japp, jag vill definitivt se en uppföljare till denna, utan tvekan. Så specifikt hoppas jag på en fortsättning, rent allmänt önskas mer skräck och fler dystopiska framtidsscenarier (gärna med samtidssatir inbakat) av Sofia Albertsson. Önska kan man ju alltid.
"Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna. Om nätterna sänder en okänd radiostation kodade meddelanden. I ett surrealistiskt rum i berget under Södersjukhuset fraktar mystiska väsen hundratals döda människor – de ska få ett nytt syfte i Stockholm. Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över."
Stockholmspesten kombinerade för mig många effektfulla komponenter, kompletterat med något alldeles eget, på ett inlevelsefullt vis, fångat i ögonblicket.
Tänk en mix av Wilderängs Stjärnklart, Ugglas Första hösten Blå gryning, Careys Flickan med gåvorna, en dos klaustrofobi från den känt ryska tunnelbanetrilogin, något riktigt skruvat producerat av King, och inte minst en väsentlig del av något KG Johansson-aktigt. Vad gäller sistnämnda, med tanke på surrealistiska Biotika, har Albertssons roman också rejält hög äckelfaktor, men på ett mycket bättre sätt (enligt mig). Kort sagt: Positivt överraskad!
Att gå in på handlingen är som vanligt inte så lätt för den här typen av genre, då man alldeles för enkelt kan glida in på förbjudet område och spoliera något väsentligt. Vill såklart inte förstöra läsupplevelsen för er. Skall försöka vara kryptisk.
Väl inne på det här med genrer kan ju nämnas att det rör sig om skräck i ett dystopiskt scenario (inte bara Stockholm är drabbat, utan även andra storstäder som Göteborg och Malmö).
Händelseförloppet fram till upplösningen är under sakta utveckling, skrämmande i sitt sätt att smyga sig på i vardagen och vara oförklarligt. Och visst finns här gott om ruskigheter som ger kalla kårar, sådant som fastnar och blir kvar, precis som det skall vara då det gäller så där magnifikt bra skräck. Källare och underjordiska tunnlar där något okänt väntar i mörkret... eller under sängen, utanför dörren, bakom hörnet, något som kanske katten ser, fräser åt och flyr iväg från. Det där som inkräktar, invaderar, dina närmsta, dig själv, rubbar känslan av trygghet. Iofs är amatörrecensenten dessutom av sådan natur att hon tycker storstan i sig är skräckinjagande, i verkligheten, utan pest och slukhål.
Så hur reagerar människorna på en tilltagande hotfull situation?
Genom anpassning, förnekelse, sopa problemen under mattan ("det händer inte mig"), syssla med oväsentligheter istället för att inse allvaret i vad som håller på att ske ("allt kommer nog att ordna sig"). För att i ett senare skede, då allt går åt helskotta, släppa alla hämningar och allt förnuft. Lite satir kan man nog läsa in, vilket jag för övrigt också tycker är rätt givande.
Kris, katastrof, kaos. Vad händer? Ökad otrygghet, ökad kriminalitet, tystnad och rädsla, vem kan lita på vem. Ännu mer kaos och otrygghet.
När man till slut börjar få förklaringar till undergångens orsaker är det liksom redan kört. Fast en detalj satt löst. Elins bror borde väl inte ha sett det han såg där framemot slutet? Då föll ju förklaringen och blev en lös tråd. Så jag vill ha en fortsättning som reder ut just det där som jag antog egentligen inte fanns? Eller?
Gillade såklart beskrivningen för hur situationen med den avfolkade glesbygden tog en annan vändning, då de som inte klamrat sig fast flydde de drabbade storstäderna i tid och gav förnyat liv åt små landsorter. Hoppas det finns andra lösningar på urbaniseringens effekter irl än storstadspesten!
Hursomhelst, den där lösa tråden förtog ändå inte den positiva helhetsupplevelsen. Den slutliga upptakten bjöd på mäkta kvalitetsspänning, av den sorten då man måste ta en mikropaus emellanåt för att det blev otroligt enerverande, en sort som även får mig att bläddra fram några sidor för att verkligen försäkra mig om att det kommer att gå vägen, åtminstone veta om katten klarar sig...
Karaktärerna och relationerna beskrivs på djupet och flerdimensionellt, i tanke, känsla och handling. Ja, det mesta; miljöer, stämningar och detaljer beskrivs ofta rent påtagligt med en stillsam vacker prosa. Huvudkaraktären Elin gör en smått irriterad, egentligen alltmer genom historiens fortskridande. Men det beteendet ges ju kanske större trovärdighet, då det så småningom klarnar hur det hänger ihop... eller som jag åtminstone trodde att det hängde ihop.
Japp, jag vill definitivt se en uppföljare till denna, utan tvekan. Så specifikt hoppas jag på en fortsättning, rent allmänt önskas mer skräck och fler dystopiska framtidsscenarier (gärna med samtidssatir inbakat) av Sofia Albertsson. Önska kan man ju alltid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)