- Pesten av Albert Camus (bibliotekslån)
- Anteckningar från döda huset av Fjodor Dostojevskij (bibliotekslån)
- Nitton åttiofyra: 1984 av George Orwell (bibliotekslån)
- Doftens vägar av Cristina Caboni (bibliotekslån)
- Mordets praktik av Kerstin Ekman (bibliotekslån)
- Torntuppen av Jan Fridegård (bibliotekslån)
- Coraline av Neil Gaiman (bibliotekslån)
- Maze runner: I vansinnets öken av James Dashner (ur egen bokhylla)
- Nödåret av Aki Ollikainen (bibliotekslån)
- Och bergen svarade av Khaled Hosseini (ur egen bokhylla)
- Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie (bibliotekslån)
Boktips, bokomdömen, läsinspiration, m.m. (fr.o.m. 1/6 2024 finns sådant som rör facklitteratur på bloggen Fyra årstider)
onsdag 30 mars 2016
Läst mars
torsdag 17 mars 2016
"Coraline" av Neil Gaiman
Coraline av Neil Gaiman är så där mysrysligt bra! En del skulle nog anse att den är alltför skrämmande för barn, men läsålder är satt för att vara 12-15 år, och på det sätt som Coraline hanterar känslor och situationer blir det mer äventyrligt än skräckinjagande (ett tycke som kanske även kan gälla för den som i likhet med mig är i medelålder och ändå vågar läsa?). Coraline är en otroligt cool liten tjej; klok, tuff och varsam på samma gång.
Så här beskrivs boken från förlaget En bok för alla:
"Coraline är en modern klassiker inom fantasy. Den har ibland jämförts med Alice i underlandet. Den lilla flickan Coraline och hennes föräldrar flyttar in i ett konstigt hus. Där bor fröken Spink och fröken Kraft, en gammal man som tränar en mus-cirkus ingen får se. Och så finns en dörr som kanske inte leder någonstans. Men när Coraline tittar efter hamnar hon i en spegelvärld. Där träffar hon en kvinna som presenterar sig som hennes "andra mamma". Hon vill att Coraline ska stanna för evigt.
Neil Gaimans ungdomsbok förtrollar och skrämmer läsare i alla åldrar. Den har belönats med flera priser och dessutom rönt stora framgångar som animerad film."
Att författare låter sig inspireras av andra författares verk kan bli både bra och mindre bra, här blir det bara helt magiskt förtrollande bra; härligt mystiskt och rysligt. Inspirationsmixen i kombination med den alldeles egna berättarstilen gör det hela fullkomligt. De ursprungliga gamla folksagorna, vilka överfördes från generation till generation i den muntliga traditionen, hade ofta symbolladdade budskap som handlade om livskunskap; Coraline känns lite som en sådan saga fast i en spännande modern tappning - underbar, missa inte den här!
Andra bokbloggare om Coraline:
C.R.M. Nilsson
Mest Lenas Godsaker
torsdag 10 mars 2016
"Nitton åttiofyra: 1984" av George Orwell
Övervakning, dolda agendor, diktaturers metoder för att kuva/kontrollera befolkningen, hjärntvätt, desinformation, försök till att manipulera historien samt språklig manipulering...
I den här dystopiska världen består folkets bröd och skådespel av en statligt producerad slagdänga eller en våldsam dokumentär film (som publiken anmodas skratta åt) emellanåt. Men av krig följer fattigdom, med undantag för den toppstyrande minoriteten, såklart.
Ett ständigt pågående krig mellan Eurasien, Ostasien och Oceanien är själva bakgrundsbilden. Vilka som är krigförande och vilka som är allierade förändras med tidens gång (befolkningen hålls uppdaterade om fienden för dagen via övervakande teleskärmar). När något förändras görs historieskrivningen om, så den situation som tidigare rådde upphör att existera.
Via teleskärmarna bevakas ständigt Oceaniens invånare. Detta gäller dock inte prolerna, en slags lägsta kasten, dessa outbildade människor framställs som lite efterblivna, oftast analfabeter som pratar/sjunger på barnspråk, accepterar läget, anpassar sig i misären utan minsta protest. De kvinnliga karaktärerna (oavsett om de tillhör proler eller ej) beskrivs som något bakom flötet, somnar när någon talar om något viktigt, obetänksamma, ansvarslösa, underdåniga, samt orerar naivt och slarvigt. Det är utseendet som beskrivs företrädesvis då det gäller dessa, så mycket till intelligens verkar dessa kvinnliga karaktärer inte ha. Såklart får man ta hänsyn till att boken skrevs på 40-talet, och då reagerade man kanske inte på sådant, eller att proletärer/arbetarklassen beskrevs så sinnessvaga och viljelösa?
Vidare om Oceanien: Partiets ideologi kallas Engsoss, Engelska socialismen, som gör att individen alltid är underordnad staten. Förutom den lägre klassen; proletärer (utgör 85% av befolkningen) finns i detta övervakningssamhälle; medelklassen som tillhör Yttre partiet (utgör 13% av befolkningen) samt; överklassen, den härskande eliten i Inre partiet (utgör 2% av befolkningen).
Romanens huvudperson Winston Smith lever i denna totalitära stat som kontrolleras av fyra myndigheter för respektive ansvarsområde: Minisann (sanningsministeriet) som handhar propaganda och lögner; Minifred (fredsministeriet) som handhar krigen; Minilek (kärleksministeriet) som handhar lag och ordning genom brutal tortyr och tankepolis samt till sist; Miniflöd (överflödsministeriet) som handhar ekonomin. Winston jobbar på Minisann som tjänsteman och har ansvar för att ändra historien så partiet ständigt skall vara i fas med sin propaganda, vad som gäller för nuet. Han börjar drömma om frihet, ifrågasätter det allsmäktiga partiet och vill göra uppror mot Storebror (Oceaniens ledare). Winston möter Julia som har samma frihetslängtan, såväl deras krimtänk (olagliga tänkande) samt relation är såklart förbjuden.
Storebrors och partiets återkommande valspråk: Krig är fred, Frihet är slaveri, Okunnighet är styrka. Storebrorssamhälle (= ett samhälle där medborgarna övervakas av myndigheter) är nog ett ord de flesta känner igen, detta ord har ju sin ursprungskälla i Orwells 1984.
Utöver att romanen menats vara ett framtidsscenario har den dessutom ansetts syfta till stalinismen. Har dessutom tidvis betraktats vara direkt farlig för allmänheten rent intellektuellt på samma vis som t.ex Vi av Jevgenij Zamjatin (romanen lär ha inspirerat Orwell då han skrev 1984), Kallocain av Karin Boye och Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Att Staten i romanen framgångsrikt engagerar barn och ungdom för spionverksamhet jämförs med Hitlerjugend.
Blev lite nyfiken på filmen.
onsdag 2 mars 2016
"Pesten" av Albert Camus
Pesten (från 1947) menas vara Nobelpristagaren Albert Camus allra största roman samt "ett av den moderna världslitteraturens mest betydande verk". Av den anledningen blev man förstås lite förvånad att boken inte fanns annat än som ljudbok på bokus och adlibris. Som tur är finns ju alltid biblioteket.
Pestutbrott i den algeriska hamnstaden Oran (Nordafrika). I historiens inledning översvämmas staden av döende råttor. Därefter börjar människorna insjukna, man konstaterar en pestepidemi, stadsportar stängs och hela staden sätts i karantän, isolerad från omvärlden. Det är ett skräckscenario där stadens innevånare, och de som bara olyckligtvis råkar ha befunnit sig där tillfälligt, på olika sätt försöker hantera situationen. Berättare är läkaren Bernard Rieux. Vi får följa denna läkares och några andras outtröttliga kamp för att hjälpa stadens sjuka, och man får som läsare verkligen leva sig in hela förloppet - från början till slut. Där är lidande och död, ont och gott, resignation och klenmod, tapperhet och eftertänksam ansvarskänsla, stark sammanhållning och egoism...
Och därefter känner man sig ganska matt faktiskt.
Det är verkligen en läsupplevelse som jag rekommenderar, men bara tvungen att samtidigt erkänna (hur storartad och arbetad denna klassiker än är); Pesten var för mig en ganska tråkig bok att läsa. Hade kunnat vara så fantastiskt bra annars, för situationen är intressant rakt igenom för övrigt.
Slutomdömet torde vara att det är en otroligt krävande klassiker att läsa, men att den ändå är värd ansträngningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)