måndag 30 november 2015

Läst november

Min bästa toppenläsning denna månad: En röd liten fågel i juletid (Fannie Flagg), Stenhuggarens dotter (Ewa Klingberg), En löjlig människas dröm (Fjodor Dostojevskij) och Jul med Bob (James Bowen).
  1. Poirots jul (serie: Hercule Poirot #20), Agatha Christie (bibliotekslån)
  2. Vinter i drömhuset, Maeve Binchy (bibliotekslån)
  3. En röd liten fågel i juletid, Fannie Flagg (bibliotekslån)
  4. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, Mary Ann Shaffer (bibliotekslån)
  5. Stenhuggarens dotter (serie: Släkten #7), Ewa Klingberg (bibliotekslån)
  6. Utvandrarna (serie: Utvandrarna #1), Vilhelm Moberg (annat lån)
  7. Färjan, Mats Strandberg (bibliotekslån)
  8. En löjlig människas dröm (Novellix-novell), Fjodor Dostojevskij (ur egen bokhylla)
  9. När hundarna kommer, Jessica Schiefauer (bibliotekslån)
  10. Jul med Bob, James Bowen (bibliotekslån)

söndag 29 november 2015

"Jul med Bob" av James Bowen

Jul med Bob
James Bowen
Jul med Bob av James Bowen (Bokförlaget NoNa):

"Vintern 2010 var iskall och James framtidsutsikter såg dystra ut. Julen, en helg han alltid bävat för, stod för dörren. Hälsan var klen och han hade varken pengar till att värma upp lägenheten eller julmat åt Bob och sig själv. Han var helt enkelt tvungen att trotsa kylan och ge sig ut på de snöiga gatorna. 
Jul med Bob är den gripande berättelsen om hur James tack vare Bob, vännen Belle och många vänliga Londonbor till slut förstår vad som är så speciellt med julen och hur mycket han själv förändrats sedan Bob kom in i hans liv. 
James Bowen är författare till bästsäljarna Gatukatten Bob och Mitt liv med Bob.
Han hittade katten Bob 2007 och sedan dess har Bob varit James ständige följeslagare. De bor i norra London."

Har om James och Bob tidigare läst; Gatukatten Bob och Mitt liv med Bob.

James historia är en riktig solskenshistoria som värmer. En liten sårad katt kom in i hans liv vid rätt tillfälle och blev med all säkerhet den största orsaken till den lyckade framgången som räddade livet på dem båda. Själv säger James:
"I believe it came down to this little man. He came and asked me for help, and he needed me more than I needed to abuse my own body. He is what I wake up for every day now... he’s definitely given me the right direction to live my life."

I Jul med Bob berättar James gripande om hur han med hjälp av katten Bob och flickvännen Belle klarade sig igenom extremkallt bistra tider runt jul, då han förutom problem med hälsan inte hade pengar till vare sig värme i lägenheten eller till mat. James gav sig åter ut på Londons snöiga gator och kämpade sig igenom svårigheterna tillsammans med sin trogna följeslagare Bob. Han börjar upptäcka nya sidor av livet, hos sig själv och andra, det som skänker glädje och lycka med ringa medel.

Genom att åter konfronteras med sin besvärliga uppväxt och sitt mörka förflutna som ung missbrukare blir förändringen för honom uppenbar. På grund av denna bakgrund lyckas han även verkligen förmedla en fördjupad insikt som många av oss andra inte kan ha, om det rent grundläggande bortom allt det ytliga. Att det verkliga julmiraklet finns i det lilla och det enkla, inte det stora och påkostade. Att förutom allt det falska och det som rentav vill oss illa, även finns sann vänlighet och omtanke. Att aldrig sluta hoppas och våga ha tillit. Att upptäcka glädjen i att ge av hjärtat... och det gör verkligen James i denna otroligt finstämda bok; Jul med Bob. Läs den och kom i perfekt julstämning i år.

Varför skall man läsa böcker om andra människors liv? För mig är det så självklart! Man lär sig att förstå genom att få insyn i liv som oftast skiljer sig så markant mot hur ens eget liv varit/är, en annan människas värld som man kanske inte på annat vis ens kommer i kontakt med det ringaste. Kanske kan en del av oss rentav bli kvitt några onödiga fördomar. Genom denna typ av böcker breddar man sin kunskap om olika miljöer, skilda sorters uppväxtförhållanden, svårigheter, möjligheter, svagheter och styrkor... framförallt hur viktig det är att fortsätta kämpa, hur det än är, vad det än gäller.

(Själv får jag troligen aldrig nog av berättelserna om James och hans katt, hur gott och fint de månar om varandra.)

Har tidigare skrivit om boken här (smakbit).

Betyg: 5/5

fredag 27 november 2015

Novell: "En löjlig människas dröm" av Fjodor Dostojevskij

En novell från Novellix som man bara inte får missa är En löjlig människas dröm av Fjodor Dostojevskij (text citerad från Bokus):

Fjodor Dostojevskij
"I Fjodor Dostojevskijs novell En löjlig människas dröm ryms mycket av det som kännetecknar författarens stora verk: det komplexa grubbleriet och famlandet efter mening, botgörelsen och den möjliga, slutliga frälsningen. Vem är den "löjliga" människan? En simpel drömmare och blåögd utopist, eller en vilsen människa som genom insikten om det renaste av budskap - älska din nästa som du själv vill bli älskad - finner mening i ett liv som han ansett förspillt? Det är upp till läsaren att avgöra.
Med sina mångbottnade verk - Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov - tog Dostojevskij romankonsten till nya konstnärliga höjder, men En löjlig människas dröm visar tydligt att han även är en mästare i det lilla formatet. Novellen publicerades första gången i En författares dagbok 1877 och är i vissa avseenden också en pendang till ett av författarens främsta verk, kortromanen Anteckningar från källarhålet. Novellen översattes senast till svenska 1960 och ges här ut i en nyöversättning av Alan Asaid.
"Jag nämnde att jag somnade utan att märka det och rentav fortsatte mina funderingar på något vis. Plötsligt drömde jag att jag tog upp revolvern och riktade den, alltjämt sittande, mot hjärtat, just hjärtat, inte huvudet; jag hade ju från början tänkt skjuta mig i huvudet, nämligen genom höger tinning. Jag pressade mynningen mot bröstet, väntade i någon sekund, och plötsligt började ljuset, bordet och väggen framför mig skälva och svaja. Hastigt tryckte jag av."
En löjlig människas dröm är Novellix nr 44."

Om man känner att man befinner sig i något som inte går att komma ur, något som det varken finns utväg, bot eller lindring för, när allt känns sådär fullständigt utan vare sig hopp eller mening... läs då särskilt just En löjlig människas dröm, läs den en gång, kanske rentav två, och det kan ge en gnutta mod att gå vidare med det liv man tilldelats, hur det än är. Tror jag kan lova det.

Den här helt fantastiska novellen skulle jag vilja sammanfatta med en mening hämtad ur densamma:

"Det viktigaste - det är att älska andra som man älskar sig själv, det är det viktigaste, och det är allt, strängt taget behövs inget mer: man kommer då genast underfund med hur resten ska ställas till rätta."

Men naturligtvis måste man läsa hela novellen för att förstå det stora som ryms i den lilla meningen, så gör det du också!

Betyg: 5/5

Några andra som bloggat om En löjlig människas dröm:
I Elinas hylla
Ja, jag säger då det!

måndag 23 november 2015

"Färjan" av Mats Strandberg

Färjan
Mats Strandberg
Färjan av Mats Standberg skulle för mig bli det givna exemplet jag ger när man ämnar nämna en bok alla andra tyckte var rent fantastisk, medans man själv inte alls tyckte om den. För hur mycket jag än försöker, så går det bara inte att varken tycka om det här ens lite grann eller något ljuga om saken.

Hur det går till på denna typ av Finlandsfärjor har jag egentligen noll koll på förutom hörsägen och det räcker för mig. Skulle aldrig i mitt liv sätta foten på en sådan färja, och detta utan att ens ha läst Färjan innan.

Det här må vara det vidrigaste jag någonsin läst och det blev definitivt spiken i kistan för att undvika att läsa sådant som går under den litterära genren skräck... åtminstone ett bra tag framöver. För att ta del av lite mer nyanserade omdömen/recensioner, än detta mitt förenklade bokomdöme (kan verkligen inte utveckla det!), rekommenderas länkarna längst ned i detta blogginlägg.

Nu blir det efter detta oerhört svårt att ta sig an Cirkeln (av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren) som står och väntar i bokhyllan. Visserligen är den i pocketformat och ingen lånebok, så det skulle ju faktiskt gå bra att få kasta in boken i väggen, en sällsynt förekommande känsla för att få göra som definitivt uppstod vid läsning av Färjan (är dock väldigt försiktig i hanteringen av biblioteksböcker!). Eller så får jag väl försöka köra en sådan där stilig utlottning någon gång. ;)

Betyg: 1/5

Några andra som bloggat om Färjan:
hyllan
Johannas deckarhörna
Bokhuset
Mias bokhörna

lördag 21 november 2015

Om somliga visste vad somliga säger om somliga, så sa somliga inte så mycket om somliga som somliga säger om somliga.


animated-feeling-smiley-image-0214


Svenskamerikanskt tyckt och tryckt på 1800-talet:

"En karakteristik af svenskarne. En af den svenskamerikanska pressens främste män och en talare af erkänd talang, har karakteriserat folkets olika kynnen i Sveriges tjugufyra provinser. Hans karakteristik förefaller visserligen här och där litet kuriös, men åtskilligt tyckes träffa hufvudet på spiken.

Skåningen bor i en kornbod, säger han, och måste ha mat i rättan tid; han behöfver fem timmar att äta. Hvad en skåning säger, det menar han. Han är icke så villig att låna hus som en småländing.

Halländingen älskar upplysning, men han kastar icke ut sina pengar på hvad skräp som helst.
Slagskämpen i norra Halland dör ur. Halländingen är envis så att det förslår. En halländing i Chicago sade: "Jag säger det är rätt, och rätt är det". Han är svår att förstå. Talaren hade en halländing till vän, som hade varit förlofvad i sju år; då han efter denna tids förlopp tillfrågades, om han inte var färdig att gifta sig, svarade han: "Nej, jag har ej lärt känna henne nog ännu".

Blekingen bor i en trädgård, som endast vår söder kan visa likhet till.

Bohusländingen äger stora förtjänster och stora fel. Han är öppen, redbar, gästfri, men styf och stram. Talaren var en gång ombord å presidentens ångare Delphin och fann där, att flertalet af besättningen voro svenskar och af dessa voro de flesta från Bohuslän, ty, sade en officer: "Detta är ett utvaldt manskap".

Småländingen segrar, då andra duka under. Han är lättrörd, fantasirik, men beräknande, precis som om han varit uppfostrad å ett amerikanskt affärskontor. Han blir lätt ond, men lätt glad igen.

Hos öländingen flyter ett annat blod än hos oss andra svenskar. Han utför sitt mål, äfven om det är förenadt med största faror. Han har alltid brådtom och vet, att tid är pengar. Då han lämnar Öland, lämnar han knifven hemma, tar sina verktyg med och blir här bland våra skickligaste arbetare.

Gotländingen är olik öländingen i allt. Är styf, maklig, fredlig; har alltid godt om tid och har aldrig brådtom. Då han blir vän till en person, är han vän för lifvet, i framgång och motgång.

Östgöten går tyst och stilla. Han är konungsligt sinnad, men om han slår sig lös, blir han socialist. Han är religiös, men om han slår om, blir han ateist. Från att vara sparsam, om han blir annat, blir han en slösare. Kung och bonde, dessa äro de enda han fördrar. Allt annat är herredumt.

Dalbon tror, att alla äro lika redbara som han själf; han till och med lånar för att hjälpa andra. 
Vermländingen är en känslans man, stundom glad och stundom bedröfvad. Eld lefver i hans sång, hans religion och allt som han gör.

Nerike är Sveas lilla sköna dotter, och dess tärnor äro skönheter.

Västmanländingens fosterlandskärlek är så stor, att, då han blir hemsjuk, måste han hem. Och om han inte kommer hem, ledsnar han så hårdt, att han får lungsot eller blir tokig.

Södermanland är ett skönt, härligt land med sköna män och kvinnor. En amerikan, som reste där, sade, att dess kvinnor skulle kunna förevisas här som prisbelönta skönheter.

Hos upländingen finnes ingen poesi. Han kunde icke skrifva poesi, om man sloge ihjäl honom. Han är allvarlig och tapper.

Dalkarlen är antingen den bäste man i världen eller den uslaste. Han kan icke undvara sin frihet; lida kan han, men ofred tål han icke.

Gestrikländingen är redbar, fri och själfständig.

Helsingens karakter är styf och sträf, men han är en frihetsälskande man.

Jämtländingens karaktär liknar norrmannens; dock är han fosterlandsvän.

Ångermanländingen, västerbottningen och lappländingen äro trofasta som guld; de älska sång och musik."

En ska nog som upländing ha i åtanke att passa sig för att ge sig på att skriva poesi, hur allvarlig och tapper man än är, så tycks det då aldrig gå väl om man försöker... utifall det nu går att lita på orden från den där svenskamerikanens vassa(?) penna på 1800-talet. :)

"Utvandrarna" av Vilhelm Moberg

Utvandrarna
Vilhelm Moberg
Den historiska romanen Utvandrarna av Vilhelm Moberg (1898-1973) är från 1949 och inleder en tetralogi (övriga delar: Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige). Januari 2013 återutgavs samtliga fyra delar för utvandrarserien i pocketformat av Bonnier Pocket.
"Utvandrarna är den första delen om Kristina, Karl Oskar, Robert, Arvid och alla andra i Ljuder socken som lämnar fattig-Sverige för ett drägligare liv i USA. Efter många svältår och andra umbärande bestämmer de sig för att emigrera till Amerika och en strapatsrik resa tar sin början.

Vilhelm Moberg skrev sig rakt in i den svenska folksjälen med sitt Utvandrarepos. Utvandrarna gavs ut första gången 1949 och har lästs och älskats allt sedan dess. Serien har också levt vidare genom både Jan Troells rosade filmer och Björn Ulvaeus och Benny Anderssons hyllade musikal "Kristina från Duvemåla". Utvandrarserien är en tidlös kärlekshistoria kantad av hungersnöd, drömmar och längtan."

Jan Troells filmer återses parallellt med böckerna. Ser såklart då dessa fantastiska skådespelare framför mig när jag läser boken. Faktiskt tycker jag för ovanlighetens skull filmen Utvandrarna från 1971 (som även inbegriper handlingen i romanen Invandrarna) är bättre än romanen. Men kanske skulle man tyckt tvärtom, utifall boken blivit läst före filmen? Svårt att veta. Romanskildringen är stark och riktigt, riktig bra, dock lite väl utdragen med skrönor och ältande tankar tidvis. Kan sen helt klart förstå att man vid dess första publicering i slutet av 40-talet uppfattade vissa delar som "skandalösa", Moberg må ha varit oförvägen för sin tid.

Utvandrarna: Tiden är sent 1840-tal och tidigt 1850-tal. I centrum för handlingen finns Karl Oskar Nilsson med hustru Kristina, ett jordbrukarpar från den småländska landsbygden. Med småbarn ger de sig iväg med segelfartyg över Atlanten till Nordamerika, från hierarki, svält och fattigdom i Sverige. Första delen i utvandrarserien handlar om det liv och det land de lämnade bakom sig samt den svåra färden mot det det nya landet.

Det här är helt klart en klassiker man inte får missa, eftersom den skildrar en så viktig del av svensk historia. En smakbit ur boken hittas på denna länk.

Betyg: 4/5

Några andra som bloggat om Utvandrarna:
Boklysten
Mina skrivna ord


tisdag 17 november 2015

"Stenhuggarens dotter" av Ewa Klingberg

Stenhuggarens dotter
Ewa Klingberg
Stenhuggarens dotter (av Ewa Klingberg) utspelar sig under 1200-talets senare hälft och är den sjunde fristående delen i serien "Släkten" från Historiska Media. Tidigare utgivna:

Del 1: Blandat blod / Katarina Mazetti
Del 2: Sigrids hemlighet / Karin Wahlberg
Del 3: Tempelbranden / Catharina Ingelman-Sundberg
Del 4: Helenas hämnd / Maria Gustavsdotter
Del 5: Drottningkronan / Ingrid Kampås
Del 6: Ringens gåta / Elisabet Nemert (Omdöme i Bokhyllan)

Serien planeras omfatta tiden från vikingatid och fram till vår tid. Vi får följa en släkts livsöden - fiktion blandas med historia. Vem som kommer att författa nästa 8:e del i serien är ännu inte känt, men för 7:e delen handlade det om en romandebutant och det blev så väldigt lyckat! Att lämna skriftligt omdöme för historiska romaner är ganska knepigt i vanliga fall, dock inte denna gång för det här är enligt mig en solklar fempoängare - då blir det förstås både enkelt och roligt.

Det allra första jag själv uppskattar är när man under läsningens gång börjar påminnas om tidigare inhämtade historiska kunskaper. Med det kommer den där frågan: "Jamen visst, hur var det nu?", vilket sen får följden att historieböckerna börjas bläddras i för faktakoll. För den som upptäcker glädjen i att läsa den här genren, upptäcker också att historieböckerna i bokhyllan inte obrukbara behöver stå och samla damm.

Balansgången mellan fakta och fiktion fungerade alltså mycket effektivt i Stenhuggarens dotter och fångade verkligen intresset för tiden, platserna, byggnaderna, händelserna och personerna (både påhittade karaktärer och verkligt historiska personer vars liv vävts ihop i en fängslande historia). I föregående delen Ringens gåta fick Birger Jarl ta plats, och här blir det främst kung Valdemar (Birgersson) och Magnus (Ladulås), samt till viss del även den tredje brodern Erik (Birgersson) som hamnar i fokus, när det gäller Bjälboättens kungligheter.
Naturligtvis är det dock den fiktiva karaktären Sissela, stenhuggaren Konrads dotter, som äger huvudrollen. Hon är en av de som kommer att bli en del av kung Valdemars liv och leverne. Det är väl sen också det där sista, om Valdemar Birgerssons lättsinniga leverne, som delvis präglar handlingen. Bland de tydligare spåren han lämnade efter sig fanns ju åtskilliga affärer utanför äktenskapet med Sofia, bl.a den med prinsessan Jutta av Danmark. Om Valdemar och Jutta sen fick en son vid namn Erik verkar lite oklart, och hur detta gestaltas i denna friare skönlitterära form... ja, det får den som läser veta.

Blev lite överraskad (återigen) att läsupplevelsen i sin helhet tycktes så otroligt bra, för egentligen har jag själv lite svårt för den här sortens romaner som alltför mycket cirkulerar kring romanser. Förstås är det många som gillar den typen av romantisk skönlitteratur och lovar då att även denna historiska roman absolut är något för er. Rekommenderar den även särskilt till de som gillar spänningsromaner, för visst är detta både dramatiskt och medryckande berättat! Den verkliga historiska bakgrunden satt där den skulle igenom hela berättelsen, för egen del tyckte jag kopplingen dit gick smidigt och lätt att förstå. Slaget vid Hova finns självklart med och beskrivs (före, under och efter) mycket bra, utan att bli varken utdraget eller tråkigt. Det här fältslaget ägde alltså rum i Hova, Tiveden den 14 juni 1275, då en bondehär med ledning av kung Valdemar besegrades av hans bröder hertig Magnus (senare Ladulås) och Erik, dessa hade danskt stöd och det hela slutade med att Valdemar flydde till Norge efter det att Magnus blev den som övertog kronan.

Det här blev en synnerligen lättläst bok med sina korta kapitel, utmärkt språkbruk och ett oerhört driv(!) - det blir aldrig långrandigt och tråkigt. Blir fort befäst vid huvudkaraktärerna, som man t.o.m efter det att boken är utläst önskar att man fick fortsätta följa. Det är vidare lätt att leva sig in i handlingen och de fantastiska miljöbeskrivningarna är något jag uppskattar mycket, förhöjer liksom läsvärdet av en historisk roman avsevärt. Som extra plus blev dessutom mitt intresse för medeltida kyrkor återigen väckt till liv, då såklart dessa unika gamla byggnader blir extra uppmärksammade tack vare stenhuggarens dotter Sissela...

Som reserverad biblioteksbok tog den sin lilla tid för mig att vänta på i kön, men den var absolut värd att vänta på - rekommenderas varmt!

Har tidigare skrivit om boken här (smakbit)

Betyg: 5/5

Några andra som bloggat om Stenhuggarens dotter:

måndag 16 november 2015

"Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" av Mary Ann Shaffer

Guernseys litteratur- och
potatisskalspajssällskap
Mary Ann Shaffer
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. (Brombergs förlag):

"London januari 1946: Livet börjar så smått återgå till det normala efter kriget och för författaren Juliet Ashton innebär det att hon nu på allvar kan börja fundera på sitt nästa bokprojekt. En dag får hon ett brev från en Dawsey Adams på den lilla ön Guernsey i Engelska kanalen. 
Juliet och Adams börjar brevväxla. Han berättar om livet och människorna på ön och om tyskarnas ockupation av Guernsey under krigsåren. Och han berättar om öns mycket speciella läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas av deras öden och liv och bestämmer sig för att besöka sina nyfunna vänner. Det blir en resa som förändrar hennes liv.
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap är en gripande och stark berättelse om vänskap, kärlek och böcker. Hur människor under svåra förhållanden hämtar kraft i läsningen och hos varandra."

Det här är en ren brevroman (förutom sista sidorna som är någon form av dagboksanteckningar) och för egen del tycks jag ha lite svårt att fördra den typen av romanform... tyvärr. För hade det inte varit för just detta utförande hade berättelsen om människorna på Guernsey under krigsåren fängslat mig mer, för det är intressant och en bra historia för övrigt.

Mitt lågt satta betyg beror på själva formen, med brev skickade från och till olika personer huller om buller, upplever det rörigt och får inget bra flyt i läsningen.

Betyg: 2/5

Några andra som bloggat om Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap:
PocketBlogg.se
Lottens Bokblogg
Boktanken

torsdag 12 november 2015

"En röd liten fågel i juletid" av Fannie Flagg

En bok att bli barnsligt förtjust i och lycklig av. Lättläst feelgood för ung och gammal, skratt och tårar om vartannat; fängslande, sorglig, humoristisk, mild och god. Allra bästa julklappstipset!

Det handlar om En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg, och så här står bl.a att läsa om romanen på Albert Bonniers Förlag (när det här skrivs verkar den tyvärr dock vara slutsåld hos både förlag och nätbokhandel):

Bokus:
En röd liten fågel i juletid
Fannie Flagg

"Det är november och snöstorm i Chicago när den medelålders Oswald Campbell får veta av sin läkare att han har högst några månader kvar att leva. Oswald är sjukpensionär, bor på ett ungkarlshotell och som enda anhörig finns exfrun. Läkaren föreslår att han ska söka sig till ett varmare klimat och sköta om sig. Av en tillfällighet får han telefonkontakt med en kvinna i den lilla sömniga staden Lost River i Alabama och hon ordnar inackordering åt honom hos en granne. Oswald tas till sin förvåning emot med stor entusiasm, inte minst av alla de änkor och ogifta damer som raskt börjar uppvakta honom. Visserligen är han inte den Romeo de sett fram emot, men de tar honom ändå under sina vingars skugga. Oswald börjar njuta av livet. När julen kommer inträffar något så häpnadsväckande att de som är med aldrig kommer att glömma det. Och i centrum finns en liten flicka och en röd fågel…."



När Patsy (den lilla flickan) kommer in i handlingen blir man så engagerat gripen av hennes öde och hur det skall gå för henne så det blir omöjligt att avbryta läsningen. Det är fängslande berättat och som läsare blir man på ett utmärkande vis oerhört känslomässigt berörd.
Det hela utspelar sig nu inte enbart under jultid, men julen är ganska central för berättelsens helhet, inger klart den rätta säsongsstämningen fulländat toppad med det där härligt avslutande speciella miraklet, helt i sann amerikansk anda. Ganska välfriserat och tillrättalagt, men oj vad jag älskar det!
Budskap finns det såklart; om att bry sig om, försonas, att se det stora i det lilla, att finna allas unika del i helheten, m.m.

När kommer denna bok att bli film? Skulle bli en helt underbar julfilm, men antagligen är kardinalfåglar ganska svårregisserade. ;)

Som extra bonus hittar man även en matrecept-del i slutet av boken, därifrån kanske man sen kan testa att laga till något från "Polka Dot"-damernas specialitéer. "Mildreds Key Lime-paj" lät synnerligen smarrig...

Letar man efter feelgood med julkänsla - sluta leta, för En röd liten fågel i juletid är allt det man söker! (Själv kommer jag nu absolut att föra upp författarens romansuccé Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café på läslistan.)

Betyg: 5/5

Några andra som bloggat om En röd liten fågel i juletid:
...med näsan i en bok
Beas bokhylla

måndag 9 november 2015

"Vinter i drömhuset" av Maeve Binchy

Vinter i drömhuset
Maeve Binchy

Vinter i drömhuset blev Maeve Binchys sista roman. En smakbit ur boken, och förlaget Norstedts information, kan man vidare ta del av här.

Den nyblivna änkan Chicky Starr blir hemvändaren som startar en hotellverksamhet på Irlands västkust. Med sig från USA har hon sin egen hemlighet, som ingen i hembygden känner till. Drömmen blir till verklighet genom Chickys höga ambition och stora engagemang; gamla Stone House får nytt liv. Vid det naturskönt belägna och hemtrevligt mysiga hotellet finner stressade människor återhämtning och kommer till rätta med olika problem de förutom bagaget bär med sig. Relationerna vävs samman finstämt med varm hand och allt blir proffsigt slutfört till en förträfflig helhet. Fantastiskt berättat!

Som läsare får man genom olika berättare en bild som växer fram och blir allt tydligare kring den bofasta befolkningen i det lilla samhället Stoneybridge och framförallt de som väljer att (eller av en slump blir) de första hotellgästerna vid Stone House. Men först tar man del av vem Chicky Starr är och får veta hennes väl dolda hemlighet.

Maeve Binchy var helt suverän på att varsamt hjärtligt gestalta sina karaktärer på ett livfullt nyanserat sätt och locka fram det goda inom var och en, i Vinter i drömhuset blir detta väldigt tydligt. Det irländska landskapet beskrivs på ett innerligt vis som knappast kan lämna någon oberörd, och för en sådan som inte varit där blir det oerhört lockande att resa dit.
Det har skrivits och sagts tidigare gång på gång, men även jag vill skriva det: Binchys romaner är så generösa med "glimten i ögat"-humor, värme och karaktärer som man fattar tycke för - briljant feelgood! Att den här romanen blev belönad med Irish Book Award känns som en självklarhet.

En bra och riktigt mysig bok att rekommendera, även till de som inte normalt läser feelgood.

Betyg: 4/5

Några andra som bloggat om Vinter i drömhuset:
Cattis boktips
Bokfrossa
Feministbiblioteket

söndag 8 november 2015

"Poirots jul" av Agatha Christie

Poirots jul
Agatha Christie

Poirots jul av Agatha Christie utkom första gången år 1938 och denna svenska nyöversättning publicerades hösten 2014. Den lär ha fått (och får fortfarande) rosande recensioner, man menar romanen vara en av författarens bästa.

Handlingen utspelar sig under juldagarna och den belgiske detektiven Hercule Poirot kommer att bli ställd inför ett mysterium med det låsta rummet.

Den tyranniske mångmiljonären Simeon Lee bjuder till allas överraskning (ganska ovälkommen sådan) hem sin familj över julen. Osämja och misstänksamhet finns mellan gästerna, några bland dem är dessutom högst oväntade. När alla är samlade och Simeon skapat ytterligare obehaglig stämning, blir den gamle mannen brutalt mördad. Dörren till rummet där han hittas är låst och fönstren går ej att öppna. Hur har det gått till och vem eller vilka är skyldig till dådet?

Karaktärer:
Hercule Poirot (detektiv)
Överste Johnson (polismästare)
Intendent Sugden (brottsutredande polis)

Simeon Lee (åldrad miljonär)

Alfred Lee (Simeons son)
Lydia Lee (Alfreds fru)

George Lee (Simeons son)
Magdalena Lee (Georges fru)

David Lee (Simeons son)
Hilda Lee (Davids hustru)

Harry Lee (Simeons son)

Pilar Estravados (Simeons dotterdotter)

Stephen Farr (son till en tidigare affärspartner till Simeon)

Horbury (Simeons betjänt)
Tressilian (-"- butler)
Walter (-"- betjänten)

Som med de flesta av Christies deckare har även denna en gammalmodig charm som jag gillar, dessutom passar just den här perfekt som julläsning; det är klurigt, underhållande och "lättsmält". Många villospår, många misstänkta, ett låst rum och det hela mynnar ut i en förklaring till ett oerhört(!) komplicerat tillvägagångssätt för mordet - alltför komplicerat faktiskt. Trots att jag tycker mig läst bättre deckare av Agatha Christie; Poirots jul håller mig fast, blir engagerad att försöka lösa mysteriet under läsningens gång och få grepp om personerna.

Möjligen tyckte jag bättre om Agatha Christies romaner som yngre, på senare tid upplevt mer uppskatta deckarna med Miss Marple som huvudkaraktär (har liksom lite svårt för Poirots snobbighet och alla meningar på franska - ett språk jag själv inte alls behärskar - saknar fotnoter med översättningar). Poirot utan kapten Hastings och inspektör Japp är sen liksom inte riktigt detsamma, saknar dem (även om man förstår varför de kanske inte kan vara med här).

Betyg: 3/5

Några andra som bloggat om Poirots jul:
Ewelinas Bokblogg
Mias bokhörna
Ylva Kort och Gott

lördag 7 november 2015

Brist på finkänslighet, sunt förnuft och vanligt hyfs?

Tag lärdom! ("man" och "han" i texten nedan från 1899 bör kanske ersättas med "hen" i vår tid, för artiga och hövliga skall vi vara oavsett vilka vi är, om vi är en han eller hon, oavsett vad det gäller):

”En artig man förstår att gifva sina ord en höflig form, äfven när han måste uttala något oangenämt. 
När han menar: ”Karlen är spritt galen”, säger han: ”Vår förträfflige vän har sina små ryck af tankspriddhet.” 
När han menar: ”Jag är alldeles utledsen på Er efterhängsenhet”, säger han: ”Jag är nu tillräckligt underrättad om Er önskan.” 
När han menar: ”Platsen är längesedan bortgifven”, säger han: ”Jag skall skriftligen underrätta Er om resultatet af mina bemödanden.” 
När han menar: ”Gå er väg och kom icke igen!”, säger han: ”Jag är ledsen, att jag alltid skall vara så öfverhopad af göromål, när ni kommer.” 
När han menar: ”Jag är hungrig som en varg; har Ni ingen mat att ge mig?”, säger han: ”Tillåt mig att säga adjö; jag vet, att Ni brukar spisa middag så här dags.” 
När han menar: ”Ni pratar dumheter”, säger han: ”Edra åsikter äro något originella.” 
När han menar: ”Ert pianoklink är outhärdligt”, säger han: ”Utmärkt! Skada blott, att jag så litet förstår mig på musik” 
När han menar: ”Ni är skyldig mig tio kronor sedan sista viran”, säger han: ”Ni hade en förskräcklig otur sist. Hur mycket var det, Ni förlorade?” 
När han menar: ”Han är en uppenbar bedragare”, säger han: ”Han drifver sina affärer mera till egen än till andras belåtenhet.” 
Och när han menar: ”Jag kan ej betala Er”, säger han: ”Jag skäms för min glömska. Två hela år! Hur är det väl möjligt? Lämna mig räkningen.”