Visar inlägg med etikett Mariette Lindstein. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mariette Lindstein. Visa alla inlägg

söndag 30 juni 2024

"Lång väg hem : Mina 25 år i sekten", Mariette Lindstein

Lång väg hem : Mina 25 år i sekten, Mariette Lindstein. Bokförlaget Forum. Antal sidor: 398. Utgivningsdatum: 2024-03-14.

Recensionsexemplar


"En unik, personlig skildring inifrån den kontroversiella scientologikyrkan. Mariette Lindstein var högt uppsatt inom scientologerna när hon under dramatiska omständigheter lyckades fly från högkvarteret i USA. Efter nio romaner där hon använt sina erfarenheter av sektmentalitet berättar hon nu för första gången sin egen historia. Som ung sökande kvinna drogs hon till scientologikyrkan i Malmö och tog sig sedan under tjugofem års tid genom alla nivåer i hierarkin till den allra högsta ledningen. I sin självbiografi ger hon läsaren tillträde till en sluten värld som varit otillgänglig för de flesta. Det är en berättelse om vad som får en människa att gå genom eld och vatten för att finna tillhörighet och till slut hitta hem."


Mycket intressant självbiografi som alla borde läsa, inte bara för själva fokuset på scientologirörelsen utan även för att mer på djupet förstå detta med sekter, och att det för tanken vidare.

Hur mycket eller lite vi än vill befatta oss med händelseutvecklingen runtom oss så är det nog bra att fler försöker förstå sådant här med sekter, inte minst via människors självupplevda berättelser som de har modet att dela med sig av. För oerhört modigt är det, något man tydligt inser genom att läsa Mariette Lindsteins berättelse om sina 25 år i en sekt.

Lätt att tänka i ett "vi och dom" när det kommer till sekter, men gränsen kanske inte är så tydlig som vi tror mot att inte alla kan drabbas, om så inte direkt och plötsligt så kanske det sker sakta och gradvis?

Har uppskattat författarens tidigare romanserie Sekten på Dimön, en bokserie jag alltid rekommenderar. Den här fängslande självbiografin öppnar nu upp en oerhört märklig värld som alltså existerar i verkliga livet, än i denna dag. Som det så ofta är så överträffar verkligheten dikten, och ska ni bara läsa en bok av författaren, läs då den här fantastiskt välskrivna självbiografin som känns så rakt igenom äkta och ärlig. Jag kan lova att det är en bok som ni kommer att ha svårt att lägga ifrån er. Mariette Lindstein fastnade för scientologin som 19-åring och påbörjade en av deras utbildningar i Malmö, detta ledde vidare till scientologikyrkans högkvarter i USA där hon kom att arbeta på högsta nivå med bred insyn i verksamheten (vilket Mariette generöst och otroligt vågat delar med sig av i boken!). De verkligt svåra problemen tycks ha eskalerat successivt efter att grundaren och ledaren L. Ron Hubbard avled. Hubbard var alltså författaren till bl.a. Dianetik: Den moderna vetenskapen om mental hälsa. Jag kommer vagt ihåg den boken i pocketformat från början av 80-talet, antagligen var det någon slags stor kampanj de hade då, har inte läst den men däremot var man i den åldern för någon science fiction-novell av samme författare i bokserien Kalla Kårar! Hubbard ersattes av David Miscavige, som fortfarande är ledare för denna sekt. Efter 20 år där lyckades Mariette fly och påbörja den långa vägen tillbaka till ett mer normalt liv utanför sekten. Även hennes son lyckades fly kort därefter.

Det här är en helt fantastisk historia som rymmer såväl stora svårigheter och till slut stor lycka, lycka över friheten, att till slut komma hem, att finna en plats för ro, trygghet och sammanhang, en lycka som smittar av sig på mig som läser. Man blir så glad för att allt gick så väl och att den här boken blev skriven. Mariette Lindstein har en så otrolig förmåga att skriva och fascinera sina läsare, även på det här sättet i sin självbiografi, som verkligen måste ha varit oerhört svår att skriva.

Det här var en av de bästa böcker jag läst på länge, läs den du med.

Även: En smakebit på søndag


måndag 16 januari 2023

"Skuggan av Dimön", Mariette Lindstein

Skuggan av Dimön, Mariette Lindstein. Förlag: HarperCollins Nordic. Antal sidor: 397. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar.


 

"Den före detta sektledaren Franz Oswald lever numer ett stillsamt liv på Dimön där han driver en retreat med naturvandringar, hälsokost, kallbad och inspirerande föredrag. Dessutom har han stadgat sig med en jämnårig kvinna. Ändå kan hans son, Thor, inte låta bli att undra om det bara är lugnet före stormen. När Franz börjar bete sig underligt gör Thor efterforskningar i sin pappas förflutna och upptäcker att det finns en lucka på flera år i hans liv som han aldrig har pratat om. Alla spår leder till ett skånskt, dekadent gods – Glimmingeholm – där Franz vistades i sin ungdom. Det ryktas att där fanns en inre cirkel som hängav sig åt utsvävande fester och mystiska ritualer. Ju mer Thor frågar, desto mer undflyende beter sig Franz. Vad hände egentligen på Glimmingeholm för trettio år sedan som fick Franz att fly därifrån hals över huvud? Och varför är han så angelägen om att sanningen inte ska komma fram?"



Skuggan av Dimön blir del 4 i Dimönserien (eller del 7, om man ser till helheten förbi det nuvarande bokförlaget), känns därmed fullständigt. Har följt med från första början och tycker det hela knyts ihop fint med denna avslutning. Övertygad om att Franz Oswald-studien nu kan förklaras klar och att vi lärt oss massor om detta med sekter på ett begripligt sätt via Lindsteins utmärkta romanserie. Och hur otäckt man än kan tycka detta med sekter och sekterism är, så upplever jag det absolut nödvändigt att de flesta bör få bättre insikt om det.

Även den här gången lyckas effektiv fängslande spänning fånga uppmärksamheten från första stund. Thor tydliggörs lite mer i denna del, med både styrkor och tillkortakommanden. Hans relation till fadern är ju minst sagt komplicerad och har uppenbarligen klarat många hårda prövningar. Och Franz... ja, hans förändring efter sjukdomstiden består.

Det skånska godset Glimmingeholm har inget med Glimmingehus att göra, utan är helt fiktivt konstruerat. Egendomliga "konstverk" skapades av godsets ägarinna, en slags sadistiska konstverk på liv och död (mycket märklig idé för övrigt). Nåväl, sadister verkar finna vägen till varandra, inget undantag för Franz. Där knöt den blivande sektledaren kontakter i sin ungdom, vilket skulle komma att påverka hans vidare val som banade väg fram till sekten på Dimön, och då är vi tillbaka där det en gång startade i första delen Sekten på Dimön! Och ni som inte läst serien, läs den från början, tror det är att rekommendera.

Ska ärligt erkänna att relationsromaner och familjedrama inte riktigt är min grej egentligen, men som nämnt ovan har det varit intressant att få ta del av den djupa insikten författaren förmedlar om sekterism, dessutom uppskattar jag Lindsteins sätt att så otroligt stämningsfullt skildra miljöer, natur och väderförhållanden, man lever sig in i allt med lätthet och förflyttas dit. Väldigt skickligt, njutbart och vackert!

Så nyfiken på vad författaren kommer att ta sig an härnäst! Jag håller utkik. Såklart.

Läs även: Smakprov


måndag 20 december 2021

"Bortom Dimön" av Mariette Lindstein

Bortom Dimön av Mariette Lindstein. Förlag: HarperCollins Nordic. Antal sidor: 429. Utgivningsår: 2021.

Recensionsexemplar.


"En julinatt för femtio år sedan förändrades Dimön för alltid

Julia har lämnat Dimön bakom sig, men så får hon ett desperat telefonsamtal: Franz Oswald, den före detta sektledaren, har låst in sig i källaren på herrgården och vägrar att komma ut. När Julia motvilligt återvänder till ön för att övertala honom att avbryta sin självvalda isolering förvandlas det som skulle ha varit en snabbvisit till något helt annat. En anonym källa tipsar tidningen hon jobbar på om ett femtio år gammalt olöst mysterium på Dimön.

Tre tonårsflickor försvann spårlöst en natt i juli. Händelsen skakade det lilla samhället då, numera är det något man ogärna pratar högt om. De vidskepliga byborna verkar tro att öns vålnad, Grevinnan, lockade flickorna till klipporna, där de hoppade mot sin död.

Julia börjar få makabra ledtrådar från någon som driver på utredningen idet fördolda. Samtidigt ruckas Franz i grundvalarna när sanningen bit för bit avslöjas och spåren leder till herrgården och hans sadistiska pappa. Alltmer växer Franz övertygelse om att hans eget beteende är nedärvt genom generationer av outsäglig ondska.

Vad hände egentligen den där natten för femtio år sedan? Och vem är det som lurar i skuggorna och bevakar Julias minsta steg?"


Så blev det då återigen dags att besöka den fiktiva Dimön på västkusten, den här gången även något bortom Dimön. Den före detta sektledaren Franz Oswald tycks inledningsvis ha fått ett psykbryt och isolerat sig i herrgårdens källare, sonen Thor och hans sambo Julia känner sig nödgade att rycka ut, om än motvilligt. Men besöket på ön visar sig inte bli det enda för journalisten Julia, hon får nämligen i uppdrag av sin tidningsredaktion att genom grävande journalistik luska i ett femtio år gammalt outrett försvinnande där. Tragedin som genom tidens gång omgivits av sägenomspunnen (ibland småkuslig) mystik tycks flätas samman med Oswalds komplicerade familjehistoria, fylld av mörka hemligheter och grymhet.

Fängslande och mycket välskriven historia, intressanta relationsförvecklingar och psykologiskt djup. Fina miljöbeskrivningar med inlevelsefulla naturskildringar och väderbetraktelser - uppskattar sådant särskilt, helhetsupplevelsen blir extra stämningsfull och levande.

Boken går att läsa fristående men jag skulle rekommendera att läsa serien i sin helhet då situationer, karaktärsutveckling och miljö naturligtvis träder fram bättre på så vis. Kapitlen varvas utifrån de två huvudpersonerna Franz och Julia, följer vad som är karaktäristiskt för deras personligheter på ett trovärdigt och skrivtekniskt spännande sätt.

Det här var den sjätte delen i Dimön-serien, en mycket bra bokserie som jag återigen rekommenderar. Mycket intressant ur många aspekter. Såklart ser jag fram emot den sista avslutande delen i serien.

Läs även: Smakprov


onsdag 24 februari 2021

"Striden om Dimön" av Mariette Lindstein

Striden om Dimön av Mariette Lindstein. Förlag: HarperCollins Nordic (2021). Antal sidor: 496.

Recensionsexemplar (inbunden).


"Julia Frisk har lovat sig själv att aldrig återse Franz Oswald, den före detta sektledaren som huserar på Dimön. Men genom ett olyckligt sammanträffande får Julia och Franz en gemensam fiende, ett frireligiöst brödraskap som kallar sig Ursprungsevangelisterna. Det ryktas att de har en nattsvart kvinnosyn och använder ortodoxa uppfostringsmetoder på sina döttrar.

Julia blir som besatt av att skriva om brödraskapet, och när hon börjar göra efterforskningar öppnar hon ett ormbo av hemligheter, svek och outsäglig ondska. Det dröjer inte länge förrän hon blir sektens måltavla. Den enda som kan hjälpa henne är någon som vet hur de tänker och agerar, någon som är lika skoningslös som de. Hon känner bara en sådan person, men vågar hon riskera att än en gång dras in i Franz Oswalds spindelnät? 

Mariette Lindstein gick som 20-åring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under 25 års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive i toppen av hierarkin på högkvarteret utanför Los Angeles. 2004 flydde hon. Idag arbetar hon som författare och föreläsare på heltid och har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten på Dimön bygger på hennes personliga upplevelser."


Striden om Dimön blir nu femte delen i Dimön-serien, en thrillerserie jag kommit att uppskatta och rekommenderar alla att läsa. Mycket bra spänningslitteratur, fängslande berättat. Dessutom lär man sig mer om sekterism.

Såväl det stillsamt vackra och det kusligt hemska som händer ackompanjeras av fina beskrivningar vad gäller miljöer, natur och stämningar. Relationer och karaktärsutvecklingar är intressanta att följa; Frans, Julia, Thor, Sofia, m.fl. Personerna träder fram inkännande och psykologiskt trovärdigt, det känns filmiskt och kommer till liv när man läser. Julias empati, att hon reagerar så sunt känslosamt, blir en så välbehövlig balans till allt otäckt som sker, en stor styrka med den här femte delen i serien.

Extra bra var även hur vissa ämnen tas upp och hur de behandlas, t.ex. sådant som rör tolkningar av bibelns gammaltestamentliga perspektiv. Säkert ömtåligt, men viktigt att förstå hur vi skall uppfatta det. God författarresearch tycks ligga till grund även för detta. Det otäcka frireligiösa brödraskapet Ursprungsevangelisterna får mig att tänka på en annan frikyrklig församling, Knutbyförsamlingen, en nedlagd (2018) kristen sekt som det blev stor dramatik kring. Lilla lugna och lantliga Knutby var väl knappast ett ställe där man trodde något sådan kunde finnas. Där man minst anar och i de lugnaste vatten, rätt skrämmande att det kan vara så. Risken för ökad och fullständigt oacceptabel radikalisering av sådana extrema sekter i frikyrkliga Sverige är väl inte helt dumt att fundera ett varv extra kring? Tänk en ung karismatisk ledartyp och många unga som tappar fotfästet nu under pandemin. Social distansering lär väl försvåra, men knappast förhindra. Visst kan krissituationen innebära en risk att sekter bildas och får fäste, attraherar yngre personer som söker sammanhang i en alltmer repressiv och oviss tillvaro?

Den forne sektledaren Frans Oswald är visserligen inte så ung längre, lätt kuschad efter sin stroke inte som sitt forna jag. Julias attityd gentemot hans kvarvarande psykopatiska och sekteristiska egenheter är rätt förtjusande. Julia är en karaktär jag känner stor sympati för, på många sätt. Som journalist låter sig Julia inte skrämmas till tystnad, något man beundrar hos såväl journalister som forskare i dessa tider (men har förstås full förståelse för de som ändå ger upp). Mor-dotter-relationen mellan Sofia och Julia var väldigt fint skildrad. Mycket omtanke, såväl sinsemellan som för de utsatta personer de kämpar för att hjälpa. I ett (såsom jag uppfattar det) alltmer funkofobiskt klimat var det även ett plus med sidokaraktären Cornelia, toppen att hon fick ta plats och gestaltas på det sättet. Den som drabbas av ett handikapp borde inte få bli ett slags outcast. Finns såklart mer jag skulle vilja nämna som är så bra med denna femte del i bokserien, men då skulle recensionen bli alldeles för tröttsamt lång.

Det händer något spännande precis hela tiden i denna välskrivna thriller, det blir liksom aldrig tråkigt. Kapitlen är perfekt avvägda passande för en spänningsroman och läsningen flyter på med en ovanlig lätthet. Fängslande, intressant och utmärkt avkoppling. Trots allt otäckt som händer finns segrar, svårigheter som övervinns, mycket medmänsklighet, stor empati, mycket som får dig att må bra. Det bästa av allt efter en sådan läsupplevelse är efterordets sista ord: ..."det kommer naturligtvis en fortsättning". Min reaktion bli då: Lysande!


tisdag 2 juni 2020

"Requiem på Dimön" av Mariette Lindstein

Requiem på Dimön av Mariette Lindstein. Förlag: HarperCollins Nordic. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789150947106

"Herrgården på Dimön, en gång hem åt en blomstrande sekt, står nu ödslig och övergiven.

Två år har gått sedan den karismatiske sektledaren Franz Oswald offrade sin egen son för att rädda en ung kvinna, Julia Frisk, och själv drabbades av en stroke. Återhämtningen har varit lång och mödosam men nu är han tillbaka och mer målmedveten än någonsin. Om det inte vore för de ovälkomna känslostormar han drabbas av ...
Julia jobbar som redaktionsassistent på en modetidning och vill avancera. Så dyker hennes stora chans upp: Tidningen vill ha en intervju med Franz Oswald - och han vägrar låta sig intervjuas av någon annan än Julia.
Trots att alla i hennes närhet avråder henne från att träffa Franz gör hon intervjun. När han berättar att han tänker återvända till Dimön och iscensätta ett experiment han kallar "Requiem" - dödsmässan - tar hennes nyfikenhet över. Och som vanligt när Franz Oswald är inblandad spinner snart allt utom kontroll."

Requiem på Dimön är den fjärde fristående uppföljaren i Dimön-serien. Sektens barn blev alltså inte den avslutande delen i en trilogi.

Kapitlen varvas utifrån två karaktärers perspektiv: sektledaren Franz Oswald och Sofias dotter Julia Frisk (som är tuff, har självaktning, integritet och står på sig, det tycker jag om!). Oswalds experiment inbegriper, förutom sektledaren själv, ytterligare några sadister som lockats ut dit till Dimön. Sadism, tortyr och grymheter följer.

Romanen är välskriven, miljöbeskrivningarna fantastiska och bokomslaget så oerhört snyggt! Den här gången var dock handlingen i övrigt lite speciell, då de som utsattes för sekteristisk påverkan var förmögna psykopater och sadister, alltså knappast sympatiska karaktärer som väcker den där sortens medkänsla som engagerar (mig). Franz Oswalds tortyrmetoder var dessutom som något hämtat ur en kvällstidnings frossande i det bestialiska. Ganska äckligt i överkant. Ibland blir det bara för utstuderat groteskt, åtminstone är det mitt omdöme.

Den som uppskattar relationsförvecklingar, i det yttre såväl som i privatlivets alla inre olika konstellationer (parrelation, mor-dotter, far-son, chef-anställd, o.s.v.) blir inte besvikna, gott om sådant här. Allmänt bra psykologiskt djup som förstärks genom väl anpassad dialog.

Dramatiska episoden med den kraftiga stormen och skyfallet som drabbar ön, blev verkligen spänning på hög nivå, då blev boken svår att släppa! Skickligt intensivt skildrat. Har man själv varit med om en storm av den kalibern har man inga som helst problem att framkalla skräcken på nytt. Kan intyga. Men för övrigt skulle jag nog inte - på samma sätt som föregående delar i serien - kategorisera den här romanen som just thriller. Något långsammare tempo.

Jag kan inte säga huruvida sektproblematiken belyses genom Requeim på Dimön, såsom i tidigare böcker i serien. Kanske genom att få ett perspektiv utifrån sektledaren själv? Det förnedrade barnet som förnedrar andra som vuxen. Något som kan vara svårt att förstå, borde ju vara tvärtom. Den som blivit illa behandlad på något vis, borde väl rimligtvis ha fått en större medvetenhet om hur man absolut inte ska behandla andra? Så givet att tänka på det viset för den med en självklar och välutvecklad empatiförmåga, boken ger på så vis en tankeställare om att detta inte alls är särskilt givet då det gäller en psykopatisk ledargestalt (tillika narcissist utan självkritik och maktbegränsningar, som aldrig någonsin kan erkänna egna tillkortakommanden, begångna fel och misstag).

Så visst, ja! Requiem på Dimön ger insikter som är oerhört viktiga, tog mig dock ett tag att få grepp om. Så kan det vara ibland. Enligt bokens avslutande tackord så kommer det en fortsättning i den här serien, som alltså blev mer än en trilogi. Även om jag för egen del uppfattade just denna historia (kunde i mitt tycke ha kortats ned något) mindre fängslande än de tidigare, så fanns alltså en viss behållning också av detta besök där ute på Dimön.


onsdag 21 juni 2017

"Sektens barn" av Mariette Lindstein

Sektens barn av Mariette Lindstein. Bokförlaget Forum. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Sista delen i hyllad sekttrilogi 
Femton år har gått sedan Sofia flydde sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin. 
Men bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen. Vem är egentligen Franz Oswald? Och hur långt är han beredd att gå för att behålla sin makt? 
Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Samtidigt kämpar hon mot vetskapen om att Franz Oswald kan vara far till hennes dotter, Julia. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med honom, men det visar sig vara svårare än hon trott. Franz Oswald använder all sin list för att nästla sig in i hennes liv och plötsligt befinner hon sig återigen i sektledarens grepp. Men den här gången är det inte bara henne han vill komma åt – utan också hennes dotter. 
Sektens barn är den dramatiska upplösningen på serien om sekten ViaTerra, där makt, manipulation och våld är en del av vardagen."

Vilken rysare! Ett fantastiskt bra avslut på en superspännande (och lärorik!) bokserie med sekttema. Som psykologiska thrillers i fiktiv form får man genom att läsa den här trilogin ökad förståelse för hur sekterism fungerar, något som de flesta av oss inte har en aning om.
Kanske man tänker att det är oerhört lättmanipulerade ungdomar som råkar ut för sådant; att man utifrån enkelt kan avgöra om det handlar om en sekt eller ej (vaga sekttendenser kan ju förstås finnas inom vissa grupper ändå); att man rätt kan bedöma en förtroendeingivande och karismatisk ledargestalt utifrån dennes apparition mot omvärlden. Sällan är något okomplicerat, inte heller är så fallet när det gäller att förstå det här med sekter och den manipulation som en sektledare (ofta med stark personlig utstrålning) använder. Enkelt är det helt klart heller inte för de medlemmar som lyckats hoppa av. Och hur kan sen livet te sig för sektmedlemmarnas barn, för de som blir kvar? Det kan vi få en föreställning om i den här sista och avslutande delen Sektens barn.

En del av händelseförloppet kretsar kring Sofia, Benjamin och deras tonåriga dotter Julia. Sofia och Benjamin lever nu sitt liv en god tid efter avhoppet från sekttillvaron på Dimön. Parallellhistorien handlar om Franz Oswald och hans söner Thor och Vic. Genom Thors redogörelse får man successivt ta del av hans uppväxt inom den återuppståndna sekten ViaTerra, där barnen drillas med teser, hårt arbete och kuvande tyranni. Kapitlen växlar mellan vad som händer i Sofias liv (efter den stora förödande stormen) och dessa "brev" från Thor. Det blir ett perspektiv utifrån betraktat och ett annat perspektiv inifrån sekten där den tyranniske ledaren Franz Oswald styr. Prologen ger en bild av en intensiv dramatisk situation som hör till något som kommer att ske längre fram, och genom berättelsens gång kommer man bit för bit närmare en förklaring. Behöver jag nämna att det blir effektfullt och att detta är en skönlitterär bladvändare med nerv? Nej, trodde väl inte det.

Brukar nämna att man kanske inte bör jämföra författares böcker sinsemellan, och ändå gör jag det så ofta. Gillar du Sharon Boltons psykologiska thrillers kommer du nog garanterat att gilla böckerna av Mariette Lindstein. Så, nu gjorde jag det igen. Här finns på samma vis det lite oförutsägbara, en fängslande intrig och speciella karaktärer med komplicerade personligheter, det där drivet i handlingen gör boken oerhört svår att lägga ifrån sig, man blir fast! Känns det igen?

Sammanfattningsvis: Det som är speciellt och särskiljer just den här thrillerserien från andra spänningsromaner av liknande sort, är den äkta känsla man får p.g.a författarens egna erfarenheter genom att själv ha levt i en sekt. Det blir en insikt på ett djupare plan för hur det hela fungerar och som är väldigt intressant att ta del av. Man tycker helt enkelt att man blivit lite klokare efter att ha läst dessa böcker, stort plus tycker jag. Den här sista delen i bokserien knöt ihop det hela perfekt och det känns avslutat på ett mycket bra sätt, högsta betyg utan tvekan och rekommenderar hela trilogin varmt. Böckerna tycker jag bör läsas i ordningsföljd för bästa behållning.


Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden / E-bok / Ljudbok
Adlibris: Inbunden / E-bok / Ljudbok

Andra bokbloggare om Sektens barn:
MsHisingen
hyllan
Johannas Deckarhörna
stories from the city


måndag 5 september 2016

"Sekten som återuppstod" av Mariette Lindstein

Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein:

"Sofia Bauman försöker skapa sig ett nytt liv efter två år i sekten ViaTerras våld. Vägen tillbaka blir svårare än hon trott. Hon möts av fördomar och misstänksamhet och plågas av mardrömmar. Inom henne växer ett begär efter vedergällning.

Franz Oswald, sektens ledare, sitter i häktet i väntan på rättegång. Ändå är han varken orolig eller ångerfull. Med hjälp av sin advokat, Anna-Maria Callini, börjar han väva ett nät som sträcker sig långt utanför fängelsets grå väggar och vars enda syfte är att hämnas på Sofia Bauman.

När Sofia bestämmer sig för att tala ut om sekten förvandlas hennes liv långsamt till en mardröm. Enda utvägen är att än en gång lämna allt och starta ett nytt liv någon helt annanstans.

Men Oswald skyr inga medel. Hans nät verkar innefatta allt och alla i Sofias omgivning och sträcka sig över städer, oceaner och kontinenter. Och i kölvattnet av hans slutliga hämnd återstår den avgörande frågan. Kan man någonsin bli helt fri från en sekt?"

Om första delen Sekten på Dimön (som nyligen fick pris som Bästa deckardebut 2015 - stort Grattis, så värd det!) var otäck, så var nu den här andra uppföljaren Sekten som återuppstod faktiskt ännu värre - hur det nu kan vara möjligt?

Med Franz Oswald inom lås och bom ett par år, kanske Sofia Bauman kan komma tillrätta med sitt liv igen...? Icke! Sektledaren styr både sin advokat, kriminella kontakter och vissa fortsatt hängivna anhängare med järnhand från fängelset, för att t.ex. maniskt göra livet surt för Sofia och för att planera återupprättandet av sekten ViaTerra. Brottslingens rättigheter och offrens rättslöshet, då de t.ex drabbas av avskyvärda trakasserier, får här en nästan filmisk framställning som är otroligt obehaglig. Gissa hur det sen blir när fängelsevistelsen tar slut...

Trakasserier har nog under internet-åldern nått en ny nivå. Så som det framställs i denna fiktiva psykologiska thriller ger det mig en påtaglig känsla av att det säkert kan gå till på liknande sätt även i verkliga livet idag bland ungdomar som råkar illa ut. Mardrömslikt var ordet. Det går verkligen kalla kårar igenom mig när jag läser om just de där psykningarna, trakasserierna, det obegripliga hatet, förföljelserna och hotelserna, allt lidande och den djupa rädsla det medför, en skrämseleffekt som etsar sig fast och aldrig riktigt helt släpper taget, som till och med kan forma människors framtid för alltid. Det är kusligt, på allvar, och rent bedrövligt att en del blundar för eller vänder ryggen åt sådant här, också i verkligheten, även idag. Så visst är också denna uppföljare - liksom föregångaren - en viktig bok på ett annat plan, utöver som en rent ruggigt spännande roman, lika svår att lägga ifrån sig som första delen.

Bland karaktärerna var det advokat Anna-Maria Callini jag blev mest konfunderad över. Det är klart att det för en spänningsroman måste till en förstärkning vad gäller olika sorters personligheter, men man undrar verkligen om en välutbildad vuxen person skulle kunna bli så duperad och förblindad av en annan människa, såsom hon blir av psykopaten Franz Oswald?

Romanen väcker tankar, sådant är förstås också alltid ett plus i kanten.

Visst kan det ändå upplevas som storyn successivt bara blir alltför vedervärdig, det ena värre än det andra, tills det blir rent groteskt. Tur då att det finns sådant som väger upp, t.ex. karaktärer som Simon och Jacob - jordnära, empatiska och lugna typer - samt, förstås, att den hund som förekommer i berättelsen klarar sig lindrigt undan (så outhärdligt när djur far illa, även i fiktiv romanform, har så sjukt svårt för sånt) och till sist romanens epilog - som jag gillade.
Summan av kardemumman var att jag därmed kände mig ganska tacksam för den där motvikten, den behövdes då sannerligen.

Om jag rekommenderar boken? Absolut!


Andra bokbloggare om Sekten som återuppstod:
Bokpool
hyllan
Västmanländskans bokblogg

måndag 7 december 2015

"Sekten på dimön" av Mariette Lindstein

Det här är så mycket mer än bara en riktigt spännande roman, man får även en fördjupad insikt och kunskap om sekter. Tror verkligen att Sekten på dimön (av Mariette Lindstein) kan hjälpa till att förhindra unga människor att hamna i den där hemska situationen, och det är stort. Förtryck och trakasserier skall absolut ingen acceptera! Det är nog aldrig fel att då och då påtala det viktiga med sund skepticism, då det i vår värld tycks finnas alltför mycket falskhet och väl dolda hemska sanningar bakom välputsade fasader.

Bokens handling är helt fiktiv och förlagd till bohuslänska skärgården. Att sen författaren själv har egen erfarenhet av att tidigare i livet ha levt inom en manipulativ sekt i 25 år är helt klart förklaringen till att just det här blir en sådan speciell läsupplevelse. Känslorna känns så genuint äkta då de riktigt sköljer över en från boksidorna. Flertalet av oss skulle nog bestämt förneka att vi är av "den sorten" som kan bli hjärntvättade på det vis som medlemmarna i en sekt blir, men hur går då s.k hjärntvätt till? Ett väl förklarande svar på den frågan tror jag absolut de flesta kan ta till sig genom att läsa romanen.

Helt klart är det här med sekter ett aktuellt och viktigt ämne. I den moderna sekulariserade världen verkar det ha blivit vanligare med kulturella och politiska sekter, de tycks vara uppbyggda på samma vis som de fanatiskt religiösa, fast med en annan sorts lära. Till viss del kan man nog med rätta även påstå att någon form av sekterism kan uppstå på arbetsplatser (vid t.ex omorganisation) då intern kritik inte accepteras och ledarens "sanning" är absolut, oavsett vad medarbetare uppmärksammar för brister.

I den fiktiva New Age-rörelsen ute på den bohuslänska ön kallar ledaren sin lära ViaTerra och de som anmäler sig till programmet (idel kändisar och personer i höga samhällspositioner) menas genom läran kunna uppnå själslig frid och naturlig fysisk balans. Den från universitetsstudier just utexaminerade Sofia Bauman går på en av ledaren Franz Oswalds föreläsningar, blir fascinerad av läran samt ledarens utstrålning och karisma. Oswald erbjuder henne en anställning som hon antar. Det hela verkar från början i sin ordning, men när sommaren går över i höst och gästerna på gården avtar, utvecklas situationen till en helt annan. Successivt, bit för bit, manipuleras hon och de övriga anställda av ledaren Franz Oswalds skräckvälde. Det blir en isolerad värld som ingen slipper ut ifrån. Det blir bara värre och värre... och vem är egentligen Oswald? Parallellt med huvudberättelsen får man ta del av en kortare kursiv berättelse, men skriver jag nu mer om handlingen riskerar jag att avslöja för mycket. Sekten på dimön är första boken i en planerad trilogi och utan tvekan är det här en bokserie jag kommer att följa.

Missa inte den här romanen! Den är otroligt lättläst, räds inte de 500 sidorna för den går så otroligt fort att läsa och man sugs verkligen in i den värld som målas upp. Skrämmande är det, något av det mest skrämmande otäcka jag läst, och det helt utan övernaturliga inslag. Men ett monster finns det ju faktiskt, en riktigt "omänsklig fasa", i form av en sektledare.

Se gärna den intressanta intervjun med författaren Mariette Lindstein som medverkade i SVT:s dokumentärserie "Den enda sanna vägen", där hon berättar om sin egen flykt från Scientologikyrkan: Den enda sanna vägen del 2. (Programmet sändes den 2 september i år och kan ses på SVT Play fram till den 29 februari 2016).

(Rekommenderar även för den som vill läsa mer om just sekter: Sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen av Clas Svahn).


Läs även gärna vad några andra bokbloggare skriver om Sekten på dimön:
Bokpool
Mias bokhörna