lördag 29 februari 2020

Läst februari

  1. Gileads döttrar av Margaret Atwood. (Bibliotekslån)
  2. Nickelpojkarna av Colson Whitehead. (Bibliotekslån)
  3. Till jordens medelpunkt av Jules Verne. (Bibliotekslån)
  4. Jorden runt på åttio dagar av Jules Verne. (Bibliotekslån)
  5. Statsrådets fall av Bo Balderson. (Bibliotekslån)
  6. Mannen i det höga slottet av Philip K Dick. (Bibliotekslån)


Även läst:

  1. Hackad demokrati – Informationskrig och övervakning i den digitala tidsåldern av Martin Moore. (Bibliotekslån)
  2. Tysk höst av Stig Dagerman. (Bibliotekslån)

 (Två mycket läsvärda böcker, men har ej betygsatt eller skrivit bokomdömen, ibland känns det ogörligt)


fredag 28 februari 2020

Misstro och tystnad




"De blev betydelsefulla, kanske inte trots sin tystnad utan på grund av den, ty ingenting som uttalas kan förefalla så laddat med hot som det icke uttalade."

Sid. 15


... "de tyska politikernas inskränkta rörelseförmåga gjorde att de fria valen av skeptikerna kom att betraktas med misstro, som en taktisk fint från de allierades sida i avsikt att leda över missnöjet med försörjningspolitiken från de allierade till de tyska myndigheterna. En åskledare och ingenting annat. Förutsättningarna för demokrati hette inte fria val utan en förbättrad försörjningssituation, en tillvaro med hopp."

Sid. 27


"Naturligtvis kan doktor W. lyfta upp flickan och säga hur det står till, han skulle kunna bära fram henne till skenet från kaminluckan och konstatera att ögonblicklig sjukhusvård är oundgänglig, men då måste han också tala om att det i alla fall inte finns några platser på sjukhusen och att byråkratin i stadsförvaltningen som vanligt är betydligt långsammare än döden."

Sid. 64


... "i en annan vagn sitter en chockskadad flicka i en rullstol. Uniformen som skymtar förbi måste väcka något fasansfullt minne hos henne, för med ens skriker hon till, ett ohyggligt gällt skrik, som plötsligt spricker, och flickan börjar gnälla som en hund. Regnet öser ner, och barfotapojkarna springer tysta omkring på perrongen. Röken från kaminrören som hänger ut genom dörrarna breder långsamt ut sina slöjor över den övergivna bangården. Hela Ruhrområdets hopplöshet ligger som ett grått moln av bly och våt kyla över våra huvuden, och den som är ovan vill nästan skrika."

Sid. 68


... "dessa domstolar, vilkas advokater ber den åtalade om ursäkt innan domen faller, dessa enorma papperskvarnar där det hänt att en åtalad i pappersbristens Tyskland uppenbarat sig med hundra intyg på sin oförvitlighet och som tröskar igenom tusentals meningslösa trivialfall, medan de verkligt stora fallen tycks försvinna genom en hemlig fallucka."

Sid. 84


"Man tycker sig försatt till Kafkas fantastiska domstolsvärld i »Processen« i dessa rättssalar som med sina halvt igenmurade fönster, sina absolut nakna väggar, sina kalla glödlampor och torftiga bombskadade möbler och sin belägenhet högt uppe under det trasiga taket verkar som en illustration ur verkligheten till de ödsliga vindskontor där »Processen« utspelas."

Sid. 86


... "kanske man till och med kan säga att redan detta att lida med andra är en form av dikt, som känner en häftig längtan efter ord."

Sid. 123


Ovanstående citerade utdrag har jag hämtat från boken Tysk höst av Stig Dagerman. Precis utläst nu. Smärtsamt, men ger fördjupad förståelse.


Beskrivning hämtad från förlaget Norstedts:

"Stig Dagermans mest unika uppdrag som journalist var när Expressen föreslog att han skulle åka till Tyskland hösten 1946. Landet låg i spillror efter kriget och rapporterna därifrån var få och motstridiga.

De artiklar han skrev under sin resa samlades sedan i boken Tysk höst, som kommit att framstå som ett unikt verk i genren.
På många sätt grundmurade Stig Dagerman med Tysk höst ryktet om sig som en av Europas främsta litterära röster. Hans sätt att skriva journalistisk prosa har varit stilbildande, och hans rapport från ett krossat Tyskland har genom åren blivit en viktig studie av krigets brutala efterverkningar.
Med ett nyskrivet förord av Elfriede Jelinek.
Utgåvan är kommenterad av Dagermanspecialisten Hans Sandberg."

Om författaren:

"Stig Dagerman (1923-1954) är en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen.
Han debuterade redan 1945 med romanen Ormen, vilken belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris. Han är mest omtalad som prosaist (De dömdas ö, 1946; Bränt barn, 1947 och Bröllopsbesvär, 1949), men skrev även noveller (Nattens lekar, 1947), dramatik (Den dödsdömde, 1947) och reportage, inte minst från efterkrigstidens Tyskland, vilka han samlade i boken Tysk höst (1947).
Dessutom skrev Stig Dagerman runt tusen dagsverser i tidningen Arbetaren, där han arbetade fram till sin död."

Stig Dagerman porträtt
Stig Dagerman
(Bildkälla: Unknown author / Public domain)


onsdag 26 februari 2020

"Mannen i det höga slottet" av Philip K Dick

Mannen i det höga slottet av Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Översättare: Eva Gabrielsson. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789177424437

"Philip K Dicks legendariska roman Mannen i det höga slottet (The Man in the High Castle) i översättning av Eva Gabrielsson och med efterord av Johan Frick.
     Året är 1962. Tyskland och Japan har vunnit andra världskriget. USA är delat. Nazisterna har ockuperat östra USA med högkvarter i New York, Japan har ockuperat väst­ra USA och det japanska affärslivet har präglat livsstilen i San Francisco där boken utspelar sig. I denna originella miljö möter vi Dicks som alltid mycket känsligt tecknade huvudpersoner.
     Här finns Robert Childan. Han har en butik som säljer antikviteter och udda samlarobjekt (ofta förfalskade) till förmögna japaner som vurmar för gammal amerikana, allt från Coltrevolvrar från 1800-talet till Musse Pigg-klockor från 1938.
     Här finns mr Tagomi, en japansk tjänsteman som värnar om harmoni och icke-våld och i sitt stilla inre ifrågasätter den japanska och tyska statsmakten. Till hans dagliga rutiner hör att konsultera den kinesiska orakelboken I Ching.
     Här finns Frank Frink som tillverkar smycken och förfalskade amerikana-souvenirer i sin egen lilla verkstad – förfalskningar som han säljer vidare till Childan.
     Och här finns Franks ex-fru Juliana, hon är judolärare. Hon vill komma till klarhet med varför romanen som alla talar om – Gräshoppan släpar sig fram – känns så verklig. Det borde den inte göra, den handlar om en värld där Tyskland och Japan förlorade kriget...
     När Dick skrev boken var han 32 år gammal. Han hade försörjt sig som science fiction-författare i nästan tio år och utgivit åtta romaner samt ett otal noveller. Med Mannen i det höga slottet vann han Hugo-priset för årets mest betydande SF-roman vilket blev starten på en mycket produktiv period i hans författarskap. Han började arbeta i en nästan ofattbar takt som varade till mitten av 60-talet när hans äktenskap brast och hela hans liv upplöstes i kaos, men innan dess hade han hunnit skriva en häpnadsväckande mängd lysande romaner. Detta var hans blomstringstid, de år då hans storhet befästes.
     Philip K Dick är enligt The Encyclopedia of Science Fiction "en av de två eller tre mest inflytelserika författarna i 1900-talets amerikanska science fiction". Mer än ett dussin av hans verk har gjorts till långfilm, bl a Blade Runner, Total Recall, Minority Report och The Adjustment Bureau. The Man in the High Castle är just nu TV-serie med Ridley Scott som executive producer.
     Boken har tidigare kommit i Eva Gabrielssons översättning 1996. Detta är en reviderad version av samma översättning."

Mannen i det höga slottet (1962) är en dubbelt kontrafaktisk historia. Med kontrafaktisk menas en sorts alternativhistoria, d.v.s. författaren förändrar ett historiskt skeende och utforskar vad det leder till, vilket förstås ger ett annat perspektiv.

Handlingen är förlagd till en alternativ värld samma år som romanens utgivningsår 1962 (science fiction behöver inte utspela sig i framtiden), de stormakter som gått segrande ur andra världskriget är inte USA, Sovjetunionen, Kina, Storbritannien och Frankrike, utan istället Tyskland och Japan. Den amerikanska kulturen präglas av det japanska väster om Mississippi där japaner styr, och i öster är landet ockuperat av tyska nazister.

I det ockuperade Amerika finns en förbjuden roman som skildrar en alternativhistoria där USA gått segrande ur kriget. Titeln Gräshoppan släpar sig fram, romanen i romanen, menas vara från något ur Bibeln. Predikaren 12:5 lär ha pekats ut av vissa insatta.

..."då man fruktar för var backe och förskräckelser bor på vägarna; då mandelträdet blommar och gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen blir utan kraft, nu då människan skall fara till sin eviga boning och gråtarna redan går och väntar på gatan;"...

Och nej, jag gör inga egna tolkningar angående bibelstället, det får vara någon måtta med vad man som enkel bokbloggare försöker lista ut.😉

Fyra av de karaktärer som man får följa genom deras perspektiv i japanska San Francisco: Robert Childan; butiksägaren som säljer samlarobjekt till förmögna japaner. Nobusuke Tagomi; tjänsteman och kommissionär, betvivlar i tysthet den japanska och tyska statsmakten. Frank Frink; arbetar till att börja med för ett företag som tillverkar kopior av amerikanska artefakter, förfalskade souvenirer, startar därefter en smyckestillverkning i mindre skala tillsammans med en kompanjon. Juliana Crain; aikidoinstruktör (judo) och Franks ex-fru, försöker komma underfund med varför handlingen i en förbjuden roman (som alla talar om) känns så verklig.

[...] "Han traskade på, förbi de stängda affärerna, klev över skräp som vinden blåst dit.
    Nytt liv, tänkte han. Det är som att bli återfödd. Nej, inte "som". Det är.
    Vem tackar jag? Ska jag be, kanske?
    Be till vad?
    Jag önskar att jag begrep, sa han till sig själv medan han gick längs trottoaren i aftonjäktet, förbi neonskyltarna, larmet från barerna på Grand Avenue. Jag vill förstå. Jag måste förstå.
    Men han visste att han aldrig skulle göra det.
    Var bara glad, tänkte han. Och håll dig i rörelse."

Sid. 227

Bland annat lär följande titlar (svenska översättningar där sådana finns) givit författaren inspiration till romanen:



Philip K Dick vann alltså Hugo-priset för årets (1962) mest betydande science fiction-roman med Mannen i det höga slottet. För mig var den här rent fantastiska romanen det bästa jag läst av författaren, och jag har nu läst mycket... med denna titel så mycket som funnits att låna på biblioteket - sorgligt men sant, hade så gärna velat läsa mer. Det har alltid känts som en väldigt unik upplevelse att läsa Dicks böcker, har dessutom även uppskattat de välskrivna efterorden (i den här romanen skrivet av kunnige Johan Frick, ett välkänt namn inom sf-genren) för de utgåvor som förlaget Bakhåll givit ut under senare år. Så om nu det här blir det absolut sista jag läser av Dick (såvida jag inte kommer över något ännu oläst i framtiden) så slutar det på topp med denna kontrafaktiska historia. Med det sagt (skrivet) kan ni nog såhär avslutningsvis lätt inse att det är en modern klassiker jag varmt rekommenderar er att läsa.

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 5/5


"Statsrådets fall" av Bo Balderson

Statsrådets fall av Bo Balderson. Läste boken som bibliotekslån.



"Här träffar du på nytt Statsrådet med sin vidsträckta familj (aktuell notering: 16 barn och 2 hundar). 
På sitt förvirrade och energiska sätt griper han in som rättvisans högsta vårdare, när hans hjärntrust på justitiedepartementet börjar decimeras på ett besvärande vis. Du träffar honom bland de män som styr våra öden. Du råkar också en storföretagare med virila glasögon, en charmfull sekreterare med dyschan i Statsrådets arbetsrum som operationsbas, en dam i den högre ämbetsmannaadeln som vill bli landshövdingska, och många andra framstående människor. Du får vara med om en kungamiddag på slottet med fisk på matsedeln och många andra evenemang, alla skildrade på ett nytt och överraskande sätt. Du får spänning och en ovanligt listig gåta på köpet."



Persongalleri:

Svante Svanberg; statssekreterare justitiedepartementet
Svea Svanberg; statssekreterarens hustru
Rydlander; rättschef justitiedepartementet
Fru Rydlander
Karl Karling; konsul, direktör för ett av statsrådets företag
David Dååbh; departementsråd finansdepartementet
Anita Johansson; statssekreterarens assistent
Johan Johansson; disponent, klosettfabrikör, gift med Anita

Statsrådet; justitieminister
Margareta; statsrådets hustru och Vilhelm Perssons syster
Vilhelm Persson; statsrådets svåger, adjunkt


Denna komiska deckare är tredje delen i Statsrådet-serien och utgavs 1971. Uppföljande titel är Statsrådets verk.

Böckerna och vilka årtal de gavs ut första gången (stryker vartefter över sådana som är lästa eller omlästa på nytt):

  1. Statsrådet och döden -68
  2. Harpsundsmordet -69
  3. Statsrådets fall -71
  4. Statsrådets verk -73
  5. Mord, herr talman -75
  6. Statsrådet sitter kvar -78
  7. Statsrådet i tiden -80
  8. Partiledarn avgår med döden -82
  9. Statsrådet och den utsträckta handen -83
  10. Statsrådets klipp -86
  11. Statsrådet klarar krisen -90

Den humoristiska pusseldeckaren Statsrådets fall utspelas i Spånga, närmare bestämt i statsrådets villa. Adjunkt Persson har tillfälligt flyttat dit emedan hans stadsvåning renoveras. Deckargåtan startar då man i statsrådets arbetsrum finner ett lik instoppat i ett skåp.

Lysande humor med (ibland tidlös och underbart träffsäker!) politisk satir när den är som allra bäst, inklusive förvirrade politiska tal inför olika typer av häpna församlingar. D.v.s. härligt pinsamma situationer som bara ett statsråd i högform kan ge upphov till. Minus dock för själva deckargåtan som jag upplevde för snårig och rörig, t.o.m. så det krävdes tillbakahänvisningar vid själva upplösningen mot slutet. Sånt skall inte behövas. Tycker jag.

Snudd på fyra i betyg till denna tredje del i Statsrådet-serien, väldigt underhållande och rolig. Håller än. Absolut.

Vilken av de kvarstående olästa titlarna som står på tur för mig att läsa beror på vad som finns att tillgå på biblioteket av böcker i textformat. Pausen från den här typen av böcker befriade från tung allvarsamhet i nutid är bruten. Är ombytlig. Fram för fler gamla dammiga böcker igen, med handling från mer bekymmerslösa tider.😊

Statsrådets fall
(bokus)
Kan f.ö. glädja er som har möjlighet "läsa böcker med öronen" att Statsrådets fall har givits ut som ljudbok under senare tid, och (när jag skriver detta) ingår den dessutom i kampanjen "Ljudboksrea" på bokus. Ett tips sådär i förbifarten.

Tidigare blogginlägg om boken finns här och här.

Betyg: 3/5


"Jorden runt på åttio dagar" av Jules Verne

Jorden runt på åttio dagar av Jules Verne. Läste boken som bibliotekslån.

"Phileas Fogg, brittisk gentleman och medlem av Reformklubben, slår vad om att han kan resa jorden runt på åttio dagar. Med sig tar han sin franske betjänt, Jean Passepartout. De många oförutsedda saker - och faror - de möter på vägen beror på fransmannens nyfikenhet och äventyrslust. Samtidigt misstänks Fogg för att ha rånat Bank of England på en jättesumma för resan, och de jagas hack i häl av den engelske detektiven Fix. Till sist är det fransmannen som kommer på hur de ska överlista alla. 
Jorden runt på 80 dagar [Le tour du monde en quatre-vingts jours, 1873] innehåller allt det bästa från tidig science-fiction-litteratur, samtidigt som romanen har sitt hjärta i resan och äventyret. Jules Vernes fiktioner utgör en brygga mellan 1800- och 1900-tal, och denna roman betraktas allmänt som hans viktigaste.
En världslitteraturklassiker i svensk översättning av Jakob Gunnarsson.

JULES VERNE [1828-1905] var en fransk författare av allt från äventyrsromaner och science fiction till dramatik och libretton, med en produktion av minst två handskrivna romaner om året. Även om han i dag förknippas med populär- och ungdomslitteratur har han alltid prisats av både kritiker och många stora författare. Hans klassiska verk är Jorden runt på 80 dagar, En världsomsegling under havet, En resa till jordens medelpunkt och Från jorden till månen."

Men... såsom beskrivs ovan, att Jorden runt på 80 dagar skulle innehålla "allt det bästa från tidig science-fiction-litteratur", det stämmer väl inte? Fiktiv reseskildring och spännande äventyrsroman skulle jag hellre vilja benämna den som, uteslutande. Och som sådan är den såklart i toppklass.

För just den här titeln av Jules Verne - gäller förstås även En världsomsegling under havet - har jag haft förutfattade meningar om att det rört sig om en utpräglad barn- och ungdomsbok, men riktigt så är ju inte fallet. Det är möjligt att senare tillkomna omarbetade och illustrerade varianter i seriestil (lättlästa för barn) har fått mig att tro att det är så. Och för just Jorden runt på 80 dagar lär det väl vara en filmatisering (den från 2004), vilken jag faktiskt bara sett lite bitvis och halvhjärtat, som föranlett dessa tankar.



Men faktiskt, även den här boken fungerar mycket bra att läsa i vuxen ålder, och då menar jag förstås originalversionen (nej, inga luftballongsfärder i den!).

Fin klassisk underhållning, perfekt verklighetsflykt (när man är i akut behov av sådan); en rolig, medryckande och fartfylld historia. Dessutom inkluderas medkänsla, hjältemod och ett lyckligt slut; de spännande karaktärerna utvecklas på ett positivt sätt genom handlingens gång. Vad kan man mer begära? Jules Verne tycks ha haft en särskild förmåga att genom sitt sätt att skriva fängsla sina läsare, i alla åldrar, och det håller än idag. Jag erkänner att i tider då det känns som om saker och ting aldrig någonsin kommer att bli bättre (hur mycket goda krafter som än är i rörelse), ja, då fyller den här typen av klassiker en positiv avstressande funktion, äventyrliga historier som är intresseväckande, vänliga och hoppfulla med lyckliga slut. Slutet gott, allting gott... om vi inte skulle bevara fantasin om att allting kan bli bättre, vad skulle det tjäna till? För det syfte andra läser modern relationsspäckad feelgood läser jag gamla klassiker. Troligtvis inget fel i det.

Att läsa romanen tillsammans/samtidigt med barn (typ 10-13 år) borde kanske toppa allt, jag menar, en bok som har förmåga att roa och engagera såväl ung som äldre borde väl vara något positivt att ta fasta på?

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 4/5


tisdag 25 februari 2020

"Till jordens medelpunkt" av Jules Verne

Till jordens medelpunkt av Jules Verne. Läste boken som bibliotekslån.

"När den världsberömde tyske mineralogen Otto Lidenbrock av en händelse kommer över ett gammalt isländskt manuskript blir det början på ett storslaget äventyr. Tillsammans med sin brorson Axel och vägvisaren Hans stiger han ner i en vulkankrater på Island för att finna vägen till jordens medelpunkt. En färd som visar sig både farlig och häpnadsväckande...

I denna berättelse varvas spänning och humor med vetenskaplig fakta och teorier. Allt från vackra mineraler till farliga urtidsdjur väntar de tre äventyrarna på en resa varken de eller läsaren kommer att glömma.

Jules Verne är en av världens mest översatta författare och har i över hundra år trollbundit läsare av alla åldrar. Han fick sitt stora genombrott 1864 med romanen Till jordens medelpunkt, och i och med utgivningen av Från jorden till månen 1865 hade han i princip på egen hand lagt grunden för science fiction-genren."

Jules Verne skall alltså ha fått sitt stora genombrott med denna roman, en riktigt underhållande historia som var ett rent nöje att läsa, även i vuxen ålder. Roliga karaktärer, spännande äventyr, fakta blandat med utsvävande fantasifullhet. En dos sense of wonder som ger fin avkoppling när man vill ha något lättsmält att absorberas av... helt enkelt.

Händelserna utspelar sig sommaren 1863. Professor Lidenbrock har funnit ett gammalt dokument efter den isländske vetenskapsmannen Arne Saknussemm. Efter dechiffrering visar det sig att texten beskriver hur man tar sig till jordens medelpunkt. Professorn reser tillsammans med sin brorson från Hamburg till Island där de träffar sin guide Hans. Denna trio tar sig till den inaktiva vulkanen Snæfellsjökull varifrån den dramatiska färden till målet startar, en expedition där de kommer att få möta många utmaningar och faror i en förunderlig underjordisk värld.

Idén om en ihålig jord har ju varit ganska populär för böcker och filmer hörande till äventyrlig fantasy och science fiction. Egendomligt nog finns även konspirationsteorier och pseudovetenskap kring detta, som för så mycket annat, men just denna idé kan man väl lugnt påstå hör till den mer extrema sorten. Jules Verne var en av de författare som fick inspiration av John Cleve Symmes teori om en ihålig jord och Jeremiah N Reynolds berättelser (inklusive misslyckade expeditioner får man förmoda) om densamma.

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 4/5


söndag 23 februari 2020

"Nickelpojkarna" av Colson Whitehead

Nickelpojkarna av Colson Whitehead. Översättare: Niclas Nilsson. Albert Bonniers Förlag. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789100180348



"När medborgarrättsrörelsen når den svarta enklaven Frenchtown, tar den unge Elwood orden från Martin Luther King till sitt hjärta: Han är lika bra som någon annan. Elwood drömmer om att bli lärare, men ett oskyldigt misstag leder till att han skickas till uppfostringsanstalten Nickel-akademin, för att bli en "hedervärd och ärlig man". I realiteten är det en grotesk tortyrkammare där pojkarna misshandlas och utnyttjas. För att överleva söker Elwood tröst i Dr Kings ord. Hans vän Turner tycker att Elwood är naiv, att världen är ond, och att det enda sättet att överleva är genom rävspel och list. Motsättningen mellan Elwoods idealism och Turners cynism leder fram till ett beslut vars efterverkningar blir kännbara i decennier efteråt."



En oerhört ambitiös och detaljrik historia med en del verklighetsbakgrund. Platsen är ett segregerat Florida och man kommer in i en värld av grymheter i en pojkskola där Elwood hamnar av ett rent misstag. Ute i samhället har medborgarrättsrörelsen väckts till liv genom Martin Luther King.

Romanen är bra och läsvärd, oerhört otäck dock, det får man vara beredd på. Skildrar själva situationen med segregationen på ett sätt som gör att man verkligen förstår hur det kan ha varit där och då. Fick dock kämpa mer än vanligt för att ta mig igenom boken, berättelsen kändes väldigt kompakt, tappade tyvärr ofta tråden.

Detta är det första jag läst av Colson Whitehead. Var en ganska tung läsning överlag och upplever att man mer noga bör välja rätt tillfälle för en sådan bok.

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 3/5


"Gileads döttrar" av Margaret Atwood

Gileads döttrar av Margaret Atwood. Översättare: Annika H Löfvendahl, Inger Johansson. Förlag: Norstedts. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789113098838

"Vinnare av Bookerpriset 2019!

I slutscenen av Tjänarinnans berättelse stiger Offred in i skåpbilen efter att ha anklagats av Anföraren och hans hustru. Vart hon förs vet ingen. I sin alldeles nyskrivna fortsättning på Tjänarinnans berättelse, Gileads döttrar, kommer Margaret Atwood förmodligen att avslöja vad som hände med Offred. Så här säger hon i ett pressmeddelande:

"Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag."

Sedan Tjänarinnas berättelse gavs ut 1985 har Atwoods framtidsvision bara ökat i betydelse och givit upphov till kvinnors protester över hela världen, inte minst efter valet av Donald Trump till Amerikas president. Romanen fick också nytt liv genom den prisbelönade och populära tv-serien The Handmaid's Tale med Elisabeth Moss i huvudrollen.

Gileads döttrar utspelas femton år efter Tjänarinnans berättelse och utgår från tre andra kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead. Boken ges ut samtidigt som det engelska originalet."

Åter till den kristna fundamentalistiska republiken Gilead, en teokratisk diktatur proppfull av korruption och hyckleri. Ett kvinnoförtryckande totalitärt samhälle på väg utför. Se tidigare bokomdöme för Tjänarinnans berättelse här.

Romanen utforskar hur den här typen av hierarkiska regimer fungerar, hur de styrande har förvärvat sina positioner, hur de använder sig av makten, försvarar sitt sätt att utnyttja den. Mycket intressant! Visst bör vi vara medvetna om att det samhällssystem vi tar för givet kan förändras snabbare än vad vi tror. Om det som inte får hända ändå händer. Maktmissbruk, nya instiftade lagar, påverkanskampanjer och propaganda.

Det som förekommer i Atwoods fiktiva Gilead har på något liknande sätt förekommit i historien, såsom slaveri, gruppavrättningar, bokbål, avelsprogram och barnstölder. Men om man ser till historien har ju heller inte den sortens totalitära regimer haft någon större framgång, så visst, ganska hoppfullt ändå.

Ännu en brilliant roman av Atwood!

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 5/5


lördag 22 februari 2020

Veckans mening v. 8


"Den präktige betjänten hade köpt några dussin mangostaner, frukter stora som äpplen, mörkbruna utanpå och inuti lysande röda och vilkas vita fruktkött liksom smälter i munnen."


Lika lite som Passepartout kan förstå varför man efter tidszon ska ställa om klockan (så den visar annat än Londontid), lika lite kan jag förstå hur fruktköttet kan vara vitt i en frukt som är lysande röd inuti? Meningen kommer alltså från Jorden runt på åttio dagar av Jules Verne. Utmärkt verklighetsflykt.


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Meningen är att välja ut en mening (humoristisk eller allvarlig, du väljer själv) från boken du läser. Enligt min mening en riktigt kul och för omständigheterna lagom ansträngande utmaning. Deltagande meningar kan du denna gång finna här.


söndag 16 februari 2020

En smakebit på søndag: Mannen i det höga slottet


Denna vecka är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i smakbitarna. Mari och Astrid Terese turas om att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbiten hämtar jag idag från Mannen i det höga slottet av Philip K Dick. Sidan 69-70; platsen är San Francisco, dialogen förs mellan japanen Tagomi och tillreste svensken Baynes:

   ”Som skandinav har ni utan tvivel haft mycket kontakt med Festung Europa. Ni embarkerade till exempel på Tempelhof. Kan man inta en ståndpunkt som denna? Ni är neutral. Vad tycker ni?”
   ”Jag förstår inte vilken ståndpunkt ni avser”, sa Baynes.
   ”Gentemot de gamla, de sjuka, de svaga, de tokiga, alla mindre dugliga. 'Till vilken nytta är ett nyfött barn?' lär en anglosaxisk filosof ha frågat. Jag har lagt detta yttrande på minnet och begrundat det många gånger. Sir, det är inte till någon nytta. Allmänt sett.”
Mr Baynes mumlade fram något ljud, en till intet förpliktigande artighet.
   ”Är det inte sant”, sa mr Tagomi, ”att ingen människa borde vara ett verktyg för någon annans behov?” Han lutade sig ivrigt framåt. ”Får jag fråga, vad tycker ni som neutral skandinav om detta?”
   ”Jag vet inte”, sa mr Baynes.
   ”Under kriget”, sa mr Tagomi, ”hade jag en längre tjänst i distriktet Kina. I Shanghai. Där, i Hongkew, fanns ett läger med judar som spärrats in av kejserliga regeringen på längre tid. Vid liv tack vare JOINT-understöd. den nazistiske ministern i Shanghai begärde att judarna skulle massakreras. Jag minns mina överordnades svar. Det löd: 'Detta är otänkbart av humanitära skäl.' De avvisade denna begäran som barbarisk. Det gjorde starkt intryck på mig.”
   ”Jag förstår”, mumlade Baynes. Försöker han lura ut mig på hal is? undrade han.

Året är 1962. Tyskland och Japan har gått segrande ur andra världskriget. USA är delat, Japan har ockuperat västra delarna och nazisterna har ockuperat de östra med högkvarter i New York. Mer information om boken finns att läsa på förlaget Bakhåll här.

Och ja, en tv-serie baserad på romanen finns, den fjärde och sista säsongen skall ha haft premiär i november 2019. Läs mer: The Man in the High Castle.



Andras smakbitar finns här


lördag 15 februari 2020

Veckans mening vecka 7


"”Ett socialdemokratiskt statsråd kan inte bo i Djursholm, där brevlådorna står dräktiga av Svenska Dagblad och Veckojournalar” som statsminister Erlander uttryckte saken vid ett förtroligt samtal."

Erlander rekommenderar Spånga som hemvist, istället för statsrådets fäderneärvda Djursholmsvilla.

Meningen kommer från Statsrådets fall av Bo Balderson. Detektivromanen från 1971 är del tre i ordningen för Statsrådet-serien.
Handlingen utspelar sig i Statsrådets villa i Spånga. Adjunkt Persson har blivit övertalad av sin syster Margareta att vistas i statsrådsvillan under tiden då hans våning i stan skall renoveras.

Innehållsbeskrivningen utlovar att man bl.a. får vara med om en demonstration, en kungamiddag på slottet med fisk på matsedeln, ett politiskt tal med oväntad effekt och andra vanliga inslag i det svenska samhället. Och så en listig detektivgåta då förstås.


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Meningen är att välja ut en mening (humoristisk eller allvarlig, du väljer själv) från boken du läser. Deltagande meningar kan du denna gång finna här.


lördag 8 februari 2020

Veckans mening v. 6


"Han gick fram och tillbaka, tryckte händerna mot huvudet, flyttade på stolarna, travade upp böckerna på varandra och – otroligt nog! – kastade boll med sina dyrbara stenar."

Jules verne cryptogramme

Till jordens medelpunkt (Jules Verne) är det på det viset den tyske professorn och mineralogen Otto Lidenbrock reagerar, då ovanstående chiffer i ett gammalt isländskt dokument äntligen blir löst, detta tack vare den hårt prövade brorsonen Axel. Farbror Otto och brorsonen har nu rest till Island och mött guiden Hans. Denna trio är på väg till den inaktiva vulkanen Snæfellsjökull i jakten på att nå målet: Jordens medelpunkt.

(Underjordsresor får mig att tänka på Edward George Earle Bulwer-Lyttons Vril, f.ö. en mycket märklig bok)



Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Meningen är att välja ut en mening (humoristisk eller allvarlig, du väljer själv) från boken du läser. Deltagande meningar kan du denna gång finna här.


söndag 2 februari 2020

En smakebit på søndag: Hackad demokrati

"Högerextrema firar segrar i hela Europa samtidigt som Storbritannien kraschar ut ur EU, politiker som Trump och Bolsonaro tycks hyllas världen över, internet svämmar plötsligt över av hat. Vi lever i en oförutsägbar tid av politiskt kaos – ett kaos som till stor del beror på den digitala erans nya regler.

   I Hackad demokrati – Informationskrig och övervakning i den digitala tidsåldern synar medieforskaren Martin Moore framväxten av ett världssamhälle där vi ständigt övervakas, där trollfabrikerna tagit över den politiska dagordningen och där internet kommit att handla om att sälja vår uppmärksamhet och vår personliga information till högstbjudande. Han visar hur internet revolutionerat möjligheterna att manipulera befolkningen – tack vare Facebook och Googles algoritmer har påverkansoperationer som var dyra och svåra att genomföra under kalla kriget åter dammats av. Vladimir Putins Ryssland har, hand i hand med de nya högerradikala, lyckats med det Sovjet bara drömde om: att undergräva de liberala staternas politik och medborgarnas förtroende för varandra."

Ja, det var baksidestexten från den bok jag idag kommer att plocka en smakbit ur. Ni som inte vet vem Bolsonaro är – som nämns i texten ovan – kan ta reda på det här.

Denna vecka är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Hackad demokrati – Informationskrig och övervakning i den digitala tidsåldern av medieforskaren Martin Moore. Sidan 283:


"När människor i mer demokratiska länder blir mer medvetna om att myndigheter och privata företag ständigt samlar in personlig information och lägger in den i deras profiler, och att de här profilerna kommer att bestämma deras framtidsutsikter, så kommer många att anpassa sina aktiviteter därefter. Om de tror att deras politiska aktivitet övervakas och registreras, så kommer det att påverka deras beteende. Under protestaktionerna i Ukraina 2014 fick demonstranterna i Kiev ett sms från myndigheterna: ”Kära användare”, stod det, ”du är registrerad som deltagare i ett massupplopp.” Vi vet vem du är och vi kommer att ha koll på dig, var myndigheternas budskap till demonstranterna.
   När väl alla invånare och all samhällsservice är digitalt sammankopplade och centraliserade, kommer det att finnas färre sätt att kontrollera den verkställande makten."


Finns det någon föraning om/upplevelse av att vi – som alltmer digitalt kartlagda medborgare – inte längre har samma frihet vid samhällsdebatt? Bör man anpassa sig till det? I en övervakningsdemokrati kan journalisterna inte alltid ta upp sådant som statsmakten är ansvarig för.

Sista kapitlet "Hacka tillbaka demokratin" verkar ju rätt optimistiskt ändå, så det skall jag nu ta del av tillsammans med en kopp te och någon slags envis tro på framtiden.


Andras smakbitar finns här