måndag 29 december 2014

Några utvalda nyord 2014





Till att börja med ett citat apropå årets nyord "Yoloa":

"I en värld utan framtid är varje avsked mellan vänner en död. I en värld utan framtid är varje ensamhet slutgiltig. I en värld utan framtid är varje skratt det sista skrattet. I en värld utan framtid är allting bortom nuet ingenting och människorna klamrar sig fast vid nuet som vid ett klipputsprång." 
Ur "Einsteins drömmar" av Alan Lightman

Utvalda listade nyord 2014:

Blåbrun (politiskt samarbete)

En (alternativform för "man")

Fotobomba (sabotera när någon fotograferar)

Klickfiske (länkar som skall locka till klick på nätet)

Kringis (anställningsförmån då anställd får hjälp med saker "runt omkring")

Krislåda (samlade saker som behövs vid krissituation)

Köttnorm (ökad köttkonsumtion - norm för att äta mycket kött)

Mobilzombie (mobiltelefonförsjunkenhet)

Plastbanta (minska plastanvändandet)

Ryggprotest (visa missnöje med den som talar genom att vända ryggen åt)

Rödgrönrosa (politiskt samarbete)

Sekelsiffror (två siffror som anger födelsesekel före personnummer)

Selfiepinne (armförlängande stativ för självporträtt med mobiltelefonkamera)

Spoilervarning (varning om alltför avslöjande beskrivning av handling bok/film)

Usie (självporträtt med kändis)

Yoloa (You Only Live Once - leva som om varje ögonblick vore det sista)


Källa: Språkrådet. Se hela listan och mer ingående vad orden betyder här.



tisdag 16 december 2014

"4.50 från Paddington" av Agatha Christie

Den här gången var det för mig filmen "Murder she said" som kom först och boken sen. Filmen var från 1961 med Margaret Rutherford som Miss Marple och boken som den baserades på var förstås den brittiska deckaren från 1957 av Agatha Christie; "4.50 from Paddington".

Denna deckare har sedan -61 filmatiserats ytterligare ett par gånger. Rollen som Miss Marple innehades då 1987 av Joan Hickson och 2004 av Geraldine McEwan.

Tycker själv väldigt bra om filmen från 1961, men man skall inte tro att den överensstämmer särskilt väl med boken. En hel del är annorlunda. Detta skall nu handla om själva boken.


Handling:

Mrs McGillicuddy (en vän till Miss Marple) råkar under en tågresa bli vittne till ett mord som inträffar på ett tåg som befinner sig på ett parallellt spår till det som den äldre damen befinner sig på. Ingen vill när hon berättar om det inträffade tro på henne, då inget lik har påträffats, d.v.s. ingen utom Miss Marple tror henne. Den äldre damen med fallenhet för detektivarbete klurar ut hur hon skall gå till väga för att finna på sanningen bakom det som Mrs McGillicuddy berättat för henne. Det är inte hon själv som tar sig an uppgiften att ute på fält göra undersökningar, utan hon anlitar en yngre förmåga, den försigkomna Lucy Eyelesbarrow med skarpt intellekt. Men hon själv står förstås för tankearbetet.

Fältundersökningarna tycks leda till en punkt på kartan där herrgården Rutherford Hall ligger belägen. Byggnaden uppfördes på 1800-talet av den rike fabrikören Crackenthorpe och sonen till denne är nu den åldrade man som bor där tillsammans med sin vuxna dotter Emma. Lucy tar plats som hushållerska där för att fortsätta de inledande efterforskningarna kring det eventuella mordet samt under tiden i hemlighet rapportera till sin uppdragsgivare Miss Marple vad hon kan finna ut.

Jultid stundar och de övriga vuxna barnen (tre söner) till den gamle mannen väntas liksom ett barnbarn (till en annan dotter som är avliden) samt en svärson. Vi får då de anländer lära känna Cedric - den ogifte tavelmålaren som bor utomlands, Harold - gift affärsman boende i London, Alfred - familjens svarta får som sysslar med diverse skumraskaffärer, Bryan - svärsonen och den avlidna dottern Edits man samt far till barnbarnet; Alexander - som på sina julferier från skola också kommer till herrgården tillsammans med en klasskamrat.
Lucy finner sig tillrätta och lyckas mycket riktigt finna vad hon söker i hemlighet och Miss Marple finns med där i bakgrunden för att följa ledtrådar och ge direktiv.


Mer än så avslöjar jag inte om handlingen här, utan konstaterar bara att detta är ytterligare en genial och mysig deckare av Agatha Christie - väl värd att upptäcka eller återupptäcka.