tisdag 25 november 2014

"De ensamma" av Håkan Nesser

De ensamma
Håkan Nesser
I den fjärde och näst sista i serien om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti, får vi möta ett antal personer från det att deras vägar möts i ungdomen. De tre akademikerparen sammanstrålar senare till en gemensam middag och dagen efter, under en planerad svamputflykt, förolyckas en av personerna. Olycksfall eller mord? Vid tiden för det inträffade avskrevs fallet som olycka, men när långt senare den tidigare förolyckade personens sambo omkommer på samma plats (en "ättestupa" i skogen) tas även den gamla utredningen upp på nytt.

Diverse tillbakablickar (som visar sig vara irrbloss) får breda ut sig ordentligt i den här romanen, som faktiskt liknar mer relationsroman än deckare. Det blir i det stora hela en ganska rörig och ytlig historia med ett sävligt tempo genom hela 583 sidor. Själv skulle jag nog givit upp, såvida nyfikenheten inte hade varit så stor angående vem/vilka som var mördare, om det nu överhuvudtaget fanns någon/några.

Hos mig gick detta inte hem. Om man plockat bort de överflödigt ingående relationsbeskrivningarna, villospåren samt de metafysiska resonemangen, hade nog den här kriminalromanen (som det ju faktiskt antas vara) bantats ner ordentligt.

Hur sympatisk Gunnar Barbarotti än kan tyckas vara, så blev man en aning besviken över denna näst sista roman i kvintetten. Tror därmed att kvarvarande andra och femte i serien får lämnas därhän.

Betyg:
*

lördag 22 november 2014

"Dödens mästarinna" av Ariana Franklin

Dödens mästarinna
Ariana Franklin
"Dödens mästarinna" av Ariana Franklin är något av en historisk kriminalroman/thriller (lite av en pusseldeckare skulle man kunna kalla det) som för mig förde tankarna till TV-serien "Bones". Så har man en känsla av att man skulle gilla den kombinationen kan säkert den här boken vara precis vad man söker.

I egen mening tyckte jag väl... sisådär, inte direkt min smak, lite väl makaber, men ok.

Vad som uppskattades var författarens kommentar i slutet som angav de anakronism som mer eller mindre förekommer. Sånt är hänsynsfullt att ta med anser jag. Inte för att det behöver vara så exakt noggrant, men ändå är det intressant att ta del av.

Tiden är 1170-talet och platsen är England. Huvudpersonen Adelia är en tuff dam vars karaktär jag verkligen gillade i den här boken. Det är alltså hon som är "dödens mästarinna", d.v.s. en medicinskt utbildad kvinna specialiserad på dödens vetenskap, att undersöka dödsorsaker genom obduktion och undersökning av skelett. Kung Henrik II gjorde också intryck med sin karaktär i boken - historien börjar och slutar med hans förehavanden och historien knyts ihop på ett bra sätt med detta.

Betyg:
* *

onsdag 19 november 2014

"Väckelse" av Stephen King


"That is not dead which can eternal lie; and yet stranger aeons even death may die."
- H.P. Lovecraft

Skall försöka knacka ner några ord om den sprillans nya romanen av Stephen King; "Väckelse", eller som originaltiteln "Revival" även kan syfta till; Återupplivande, återhämtning. Vill inte nämna så mycket av bokens handling, (det finns så gott om sådana beskrivningar ändå) utan bara ge ett sorts omdöme i helhet. Skrev lite angående boken under pågående läsning även här.

Väckelse
Stephen King
Detta är en både sorglig och mörk historia, visst finns där hoppfullhet emellanåt, men det blir mer som en dimmer som sakta skruvar upp ljuset för att sen "klick" bryta strömmen helt och det blir kolsvart.

Här handlar det verkligen om återupplivning (på flera vis) och i viss mån kan "Väckelse" innebära en viss återhämtning, för detta uppfattar åtminstone jag som en ganska klassisk King. Har ju själv haft en ganska rejäl paus från att läsa denna författares böcker från slutet av 80-talet tills i år. "The King of Horror" håller fortfarande måttet kan jag meddela, och speciellt i denna senaste känner man igen stilen väldigt mycket från långt tidigare böcker. Blev inte direkt överförtjust i romanen "Sömnlös", men här tycks det som man hittat hem igen, trevligt.

Det är sen inte för inte den här boken i början tillägnas en radda gamla hädangångna klassiska storheter inom skräckgenren. Detta tillför berättelsen en extra dimension och en ytterligare innebörd av begreppet återupplivande. Visst finns det igenkänning, både vad gäller H.P. Lovecraft (mycket Lovecraft) och Mary Shelley. Men trots detta har vi här helt klart en 100% King.

Den fanatiske pastorn Charles Jacobs elektriska experiment och försök med att nå universums dolda krafter får oanade följder, då han till sist genomför det slutgiltiga ultimata experimentet. Mer än så kommer jag inte att avslöja här.

Betyg:
* * * *


måndag 17 november 2014

"Sigrid - Sagan om Valhalla" av Johanne Hildebrandt


Baksidestext:

"Följ med till 900-talets sagotid då sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga strider utkämpas mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.
Hövdingadottern Sigrid är bortlovad till Erik, Svitjods kung, för att säkra den fred som slutits mellan götar och svear. Men före bröllopet gör Sigrid det otänkbara och nu riskerar hennes folk att gå under. Bara Freja kan rädda henne, men den främsta av gudinnor kräver ett brutalt offer för att ingripa.
Svend har fostrats av jomsvikingarna, Nordens mest mytomspunna kämpar. Efter en stor seger söker han upp den man som han fruktar och hatar mest, Harald Blåtand, för att bli erkänd som dennes son. Om Svend lyckas kan han nå sitt mål: att störta sin far och bli Danmarks kung."...

Sigrid, Sagan om Valhalla
Johanne Hildebrandt
Detta var inte en bok för mig, därmed inte sagt att den kan vara det för andra, för mycket gott har skrivits om Johanne Hildebrandts "Sigrid, Sagan om Valhalla". Sant är, som författaren påpekar i efterordet, att förväntningarna på en fortsättning (av tidigare böcker i serien) varit höga. Men misstänker att detta inte är hela sanningen till att denna inte riktigt på samma vis "gick hem" hos mig. Att man förändrar sitt tycke och smak kan säkert i detta vara en del av sanningen.

Storartad fantasyaction har detta kallats och författaren menas vara Sveriges fantasydrottning nummer ett. Så låt inte dessa ord jag nu skriver väga särskilt tungt, utan se det bara som ett högst personligt tyckande som inte hör till majoriteten.

Språket i denna historiska fantasy är grovt och rått. En ibland farsartad brutal humor samsas med ett övermått i blodigt våld (blodet stänker bokstavligt menat). Visst kan det accepteras i måttliga mängder, men här blir det bara för mycket. Det som däremot uppskattades var miljöbeskrivningarna och hur människorna beskrivs. Detta blåste liv i berättelsen. En annan bra sak var det intresse som väcks för den verkliga historiska tid denna fantasy väver in i sin handling.

"Sagan om Valhalla" kan i den här boken kännas lite förvirrande i sammanhanget. Vad har asatrons Valhall med Sigrid Storråda, Harald Blåtand, Erik Segersäll och Svend Tveskägg att göra? Fantasy?

Återigen slutligen: Låt inte dessa ord påverka huruvida boken skall läsas eller ej. Läs den, bilda egen uppfattning, och låt den inspirera till att ta reda på mer kring det som finns att tillgå av historia kring denna avlägsna period.

Alla har rätt till sin egen mening - och den behöver alls inte överensstämma med min! :)

Betyg:
*

fredag 14 november 2014

"Jag är Malala" av Malala Yousafzai (med Christina Lamb)

"Jag är Malala: flickan som stod upp
för rätten till utbildning och sköts av
talibanerna"
Malala Yousafzai
med Christina Lamb
Intressant, gripande, sorgligt och starkt. En fantastisk biografi av/om en fantastisk ung människa. Det är historien om ett lands destruktiva utveckling, men samtidigt historien om kärleken till ett hemland, dess natur och kultur. En berättelse om en ovanligt modig flicka (född 1997) och hennes uppväxt i ett Pakistan (Swatdalen), alltmer präglat av talibanernas inflytande.

Malala fann tidigt drivkraften att på samma vis som sin far tala för alla flickors rätt till utbildning i Pakistan. På grund av detta blev hon 2012 utsatt för mordförsök av talibantrogna, då hon blev svårt skjuten i huvudet på väg hem från skolan. Mirakulöst överlevde hon och blev med sin familj tvungen att bosätta sig i England.

I år mottog Malala Nobels fredspris, som delades med en indisk pristagare. Tillsammans erhöll de priset för sitt arbete mot förtryck av barn och unga, samt för rätten till utbildning för alla barn. Hon blev den yngsta som någonsin mottagit priset och var vid tillfället 17 år.

För varje såld bok skänker förlaget 5 kronor till The Malala fund (som bl.a skall öka chansen för flickors bättre förutsättningar och makt över sina egna liv). Kan verkligen rekommendera denna bok, så här dags t.ex. perfekt att köpa som julklapp. För den som hellre lånar - kolla bibliotekets hyllor för biografier. Man hoppas innerligt att många unga tjejer (och även killar, naturligtvis) världen över, som inte redan läst den, kommer att läsa den och blir engagerade i dessa viktiga frågor som tycks beröra så många i vissa länder. Intressant är det även för den som vill veta mer om Pakistan, landets historia, religion och de senaste årens dramatiska händelseutveckling där.

Det kan säkert uppfattas svårt med alla ord vi i texten inte känner igen, men en ordlista finns ju faktiskt längst bak i boken, liksom även en överskådlig lista över "viktiga händelser i Pakistan och Swat", som omfattar tiden från Pakistans grundande 1947 fram till 2013.

Man kan inte nog uppskatta det perspektiv sådana här historier ur verkliga livet kan ge oss. Biografier - med eller utan medförfattare - är i mitt tycke enormt värdefulla för ökad förståelse människor och länder emellan.

Betyg: 5/5

torsdag 13 november 2014

"Marias testamente" av Colm Tóibín

Marias testamente
Colm Tóibín


Kan inte skriva att jag har något att jämföra med, böcker av denna sort är inte något som för mig normalt blir lästa. Trots det, kan man kanske ana att "Marias testamente" av Colm Tóibín är något annorlunda mot de övriga. Ångrar inte att den blev läst. Alltför svårt blev det ändå att försöka skriva något om den.

Det här handlar om en kortroman på blott 127 sidor, tror därför att den går att rekommendera för de flesta som ganska enkel att läsa, för på något vis bör man nog inte missa den.

Eftersom det nu känns så ruskigt svårt att skriva ner något, får detta bli ett kortfattat blogginlägg, kompletterat med ett litet utdrag ur boken, hämtat från sidan 86:

"Medan tiden gick och vi stod där och väntade lade jag märke till att denna hunger spred sig som en smitta tills jag tror att den hade nått varenda person precis som när blod som pumpas från hjärtat obönhörligt letar sig fram till varenda del i kroppen.
När Pilatus kom ut igen lyssnade de men det han sade förändrade ingenting."

 Betyg:
* * *

onsdag 12 november 2014

"Tretton vid bordet" av Agatha Christie

Tretton vid bordet
Agatha Christie


Tretton vid bordet (originaltitel: Lord Edgware dies), publicerad första gången 1933.

"Rollbesättningen" är på ett ungefär denna:


~

Hercule Poirot - den berömda detektiven - såklart!

Kapten Arthur Hastings - Poirots medhjälpare

Kommissarie Japp - mordutredare

Jane Wilkinson (Lady Edgware) - hustru till Lord Edgware, önskar gifta sig med hertigen av Merton

Lord Edgware - offret som skulle skiljt sig från Jane (ovan)

Carlotta Adams - skådespelerska

Bryan Martin - skådespelare

Ellis - Jane Wilkinsons jungfru

Jenny Driver - vän till Carlotta

Geraldine ('Dina') Marsh - Lord Edgwares dotter

Ronald Marsh - Lord Edgwares brorson, arvtagare

Miss Carroll - Lord Edgwares sekreterare

Alton - betjänt hos Lord Edgware

Donald Ross - författare

Hertingen av Merton - önskar gifta sig med Jane Wilkinson

Ärkehertiginnan av Merton - Hertingen av Mertons mor

~

Tror jag fick med de väsentligaste där - mycket folk är det att hålla reda på i denna deckare. Numera, då man ser en inre bild av de tre första (+ Miss Lemon - som inte är med i denna) karaktärerna, så är det; David Suchet, Hugh Fraser, Philip Jackson (och Pauline Moran) man ser. Undrar hur det var första gången man läste dessa böcker - hur såg den inre bilden av dem ut då?

Handling: Platsen är London. Den självcentrerade och egenkära skådespelerskan Jane Wilkinson önskar få hjälp av Hercule Poirot för att få sin make att skriva på skilsmässopapper. Hon påtalar även vitt och brett om att vilja låta mörda sin make Lord Edgware. Jane vill gifta om sig med hertigen av Merton. Så då lorden återfinns mördad i sitt hem, misstänks såklart Jane. Men hon uppges för den kvällen ha alibi, då hon varit på en middag (med tretton vid bordet). Fler mord inträffar, skall här inte gå in på närmare om dessa, men de har naturligtvis med det första mordet att göra.

Till saken hör att 13 kring bordet skulle innebära att den första som lämnar bordet kommer att dö (även om det inte blir exakt så just här).

Det hela avslutas med en av Poirots genomgångar och föreläsning om hur morden gått till och vem som är den skyldiga, så som vi är vana vid.

Klurigt och spännande. Svårt att lägga ifrån sig boken innan man fått reda på hur det hela ligger till. Kan lugnt fortfarande konstatera att Agatha Christie är den genom tiderna absolut största deckardrottning som funnits, och som fortfarande regerar.

Betyg:
* * * *

Lord Edgware Dies
Agatha Christie


lördag 8 november 2014

"När skruven dras åt" av Henry James

När skruven dras åt
Henry James
Skräckgenren måste granskas noggrant, då den nu för mig åter tagit plats i bokhyllan.

"När skruven dras åt" av Henry James, kom ut år 1898 och skall vara en klassisk spökhistoria som inspirerat i både filmens och bokens fiktiva värld (visst, en del diviga författare påstår dock att "inspiration" endast är för amatörer, men jisses så många duktiga amatörer vi har i sådana fall!). Och såklart finns det då, av bara den anledningen, skäl att anse den här kortromanen läsvärd, att den inte bör missas?

Hoppade först över förordet, av den gotiska skräckforskaren Mattias Fyhr, men det lästes efteråt istället, vilket var tur, för där fick man lite mer förklaringar till denna snåriga historia och dess upphovsman.

Kände att en omläsning egentligen skulle vara på sin plats, men det är inget man lättvindigt har lust till. Varför då?

Det är ganska omständligt skrivet, metoden att bygga upp spänningen tycks delvis bestå i en fladdrig berättarstil. Men det är klart att det blir nervöst hysteriskt, för precis så upplevs ju också huvudpersonen, tillika berättelsens berättare till den inre berättelsen; den unga guvernanten.

Därmed kommer vi fram till själva handlingen:

Det är julafton, i ett gammalt hus har ett antal personer samlats framför brasan för att berätta kusliga historier för varandra (känns det igen?). En av dessa låter de andra förstå att han sitter inne med den allra ruskigaste. Den nedtecknade berättelsen har han fått sig tillsänd av den kvinna som själv upplevt det hela, en kvinna som varit död i 20 år och sidorna hon sände honom skickades iväg strax innan hon dog. Mannen berättar att hon (då tio år äldre än honom) var guvernant åt hans syster och när han kom hem från skolan en sommar var hon där. Händelsen, som hon senare nedtecknade och sände, skulle då ha inträffat långt innan han träffade henne den där sommaren.

Mannen låter de nedtecknade sidorna sändas efter, och för de församlade som stannat kvar till dess ankomst, återberättar han guvernantens historia.

Den unga överspända damen tar plats på ett ensligt gods utanför London för att där ta hand om en liten föräldralös flicka. Uppdragsgivaren finns på annan ort och har genom strikta restriktioner manat till att inte ta kontakt med honom, annat än i yttersta nödfall får man förmoda. I hushållet finns en husföreståndarinna som snabbt blir hennes förtrogna, samt tjänstefolk som tycks hamna i det fördolda i guvernantens nedtecknade berättelse. Genom en försändelse blir man varse att den lilla flickans äldre bror blivit relegerad från den internatskola han går i, och han beordrats att skickas hem. Brodern Miles kommer hem och uppfattas av flickans förvånade fröken lika välartad som sin syster Flora. Mystiska saker börjar dock ske. En man och senare även en kvinna, som båda inte hör dit, visar sig för guvernanten med ett hotfullt uttryck. Guvernanten blir allt mer överspänd, ja, vad det lider rentav hysterisk, inför detta. Hon får av husföreståndarinnan höra att hennes beskrivning av personerna hon sett, passar in på en man som varit uppdragsgivarens närmsta man och kvinnan den guvernant som haft tjänsten innan henne. Men båda finns inte längre kvar i livet...
På något vis uppfattar hon att barnen Flora och Miles hotas av dessa andeväsen och hon kämpar för att skydda dem allt vad hon förmår. Hur det hela ter sig och hur det sen går får ni ta reda på själva.

Det här är en roman med en handling som äger många bottnar och kräver att man läser mellan raderna. Det hela är gåtfullt och tvetydigt, förblir även så i vissa delar, man känner en viss kvarvarande förvirring på något vis, funderar vidare. Dessutom är den så skriven att man tvingas läsa långsamt, något som vi kanske i dag har lite svårt för att göra? Men dess volym på endast 152 sidor borde väl antagligen göra detta möjligt, även för den mest uppstressade nutidsmänniskan.

Den helt omedelbara film jag förknippar med detaljer ur den här boken är "The Others" med Nicole Kidman i huvudrollen, och vad gäller bok så känner man att det finns liknelser till den sortens skräck man finner i "Kvinnan i svart" av Susan Hill (med risk att verka tjatig om just den boken).

Vi får se om jag mäktar med en omläsning, vem vet, kanske blir det även redigering på det här inlägget i sådana fall.

Betyg:
* * *

torsdag 6 november 2014

"Stjärnklart" av Lars Wilderäng


Har just avslutat Lars Wilderängs "Stjärnklart"
(Förlag: Massolit), presenterad som första delen i en trilogi.

Tror inte direkt det kan vara fel att kalla detta för en sorts dystopisk science fiction-thriller. Och den är som sådan riktigt bra.

Om all elektronik slutar fungera, strömmen försvinner, ett evigt elavbrott, hur blir det då? En spännande och intressant fråga i vårt högteknologiska digitala samhälle, där människan fjärmat sig enormt från sådan kunskap som hörde till det naturligt självklara för vår grundläggande existens under 1800-talet.

Tänk er in i att allt plötsligt återgår till hur läget var då, lägg sen till en katastrofsituation där dammar brister, kärnkraftverk förvandlas till radioaktiva härdsmältor, o.s.v. Detta är, som man förstår, en riktigt mörk dystopi, men en väldigt intressant sådan. Den kommer liksom rätt i tiden, med den debatt som nu förs kring beredskap, försvar och samhällsskydd. Efter att ha läst den här boken får man ganska höga tankar om det militära (och väldigt låga om det polisiära).

Att undergångens scenario i huvudsak är förlagd inom landets gränser (företrädesvis Göteborg-, Bohuslän och Karlsborg, plus lite Stockholm) gör det såklart extra creepy. Det hela smyger sig inpå och det blir så där särdeles tänkvärt. Hur förberedda är vi om det som inte antas hända, trots allt gör det? Nu när vi så totalt släckt ner det analoga för det digitala, gjort oss så beroende av elektronik för fungerande infrastruktur som i sin tur upprätthåller, ja, nästan allt. Tänk bort elektricitet, transport (bl.a dagens motorfordon med all sin elektronik), alla upptänkliga moderna former av kommunikation (t.ex. fiberoptiken slutar fungera), kärnkraftverken havererar, sjukhusen upphör fungera, beställningar från/leveranser till livsmedelsaffärer (såsom de flesta nu är, d.v.s. utan lager) stoppas upp, vattnet slutar rinna i våra kranar.

Till vilken grad störningsfritt uppfattar vi att allting alltid skall fortsätta fungera? Är det klokt att göra sig totalt beroende av att allt fungerar, ge upp alla gamla metoder och all gammal kunskap? En sådan här bok tror jag kan få vem som helst att fundera över det moderna samhällets sårbarhet, hur vi successivt tillitsfullt lärt oss att leva nästan såsom i symbios med tekniken, och hur vi tar det så självklart att där alltid finns en ständig tillgång till elektricitet.

Detta är inte en vanlig undergångshistoria som handlar om en begränsad situation kring en katastrof och överlevnad (en gnutta kunskap om överlevnad får man på köpet, författaren tycks väl insatt). Katastrofen här är global och total, liksom det kaos den orsakar. Förutom det som sker inom landets gränser, får vi i första halvan av boken tillfälligt följa en FN-trupp i Afghanistan. Denna FN-trupp har koppling till kollegor i Sverige och däribland får vi främst följa en särskild militär frontfigur som blir viktig i denna berättelse. Den som finner intresse för det militära, med fokus på vapen och krig, finner nog delvis sitt lystmäte i denna roman. Just den biten blir dock för mig lite överkurs och seg med all sin tröttsamma detaljbeskrivning av utrustning m.m.

Vad som sen lämnar mer att önska, är väl lite mer nyanserade miljöbeskrivningar och även tydligare karaktärer, vilka här kan uppfattas något vaga. Det sista kan säkert bero på att persongalleriet är förhållandevis stort, det är många personer med olika människoöden vi får följa genom denna kaos-situation, men trots det är det förvånansvärt enkelt att hålla dem isär. Varje person får återkommande kapitel och personerna/kapitlen växlar (genom det att handlingen fortskrider), för att så småningom i delar stråla samman. Det är finurligt och bidrar helt klart till att vi här har ett utmärkt exempel på något man lärt sig kalla en riktig bladvändare. Tempot är rejält högt ganska så rakt igenom, och efter att halva boken blivit läst blir det bara ännu bättre (då man därefter slipper sådant som kan kännas ovidkommande för handlingen i stort).

Som slutkläm blir vi serverade en överraskande cliffhanger, som gör att man ofrånkomligt ser fram emot den fortsättning som lär vänta.

Författaren (som är medlem i Steg 3) driver även en blogg som handlar om finans, ekonomi, miljö och politik - Cornucopia? - Evig tillväxt i en ändlig värld. Detta fick mig att tänka på boken "Att svära i kyrkan - tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet", (red. Stellan Tengroth). Initiativet till den boken var ju taget inom just nätverket Steg 3, vilka de flesta av författarna där var medlemmar i. En bok man gärna önskade fick lite mer uppmärksamhet. Blev faktiskt tvungen att kolla om Lars Wilderäng var en av dessa 24 författare (det var ett tag sedan boken lästes), och så var det alltså mycket riktigt, detta under rubrik "Tillväxtrealism".

Betyg: 4/5


måndag 3 november 2014

"Farbrors dröm" av Fjodor Dostojevskij

Farbrors dröm
Fjodor Dostojevskji
Min alldeles omedelbara tanke när man kommit halvvägs in i denna bok, var att den säkert alldeles förträffligt skulle kunna omvandlas till en teaterpjäs. Mycket riktigt kunde man sen genom att ta del av efterordet, skrivet av Bengt Samuelson, få reda på att denna komiska historia faktisk har dramatiserats för scen flera gånger. Det handlar om en småstadsparodi, och det är så där riktigt bra!

Farbrors dröm av Fjodor Dostojevskij är en lustig liten historia i det mindre formatet (183 sidor).

Parodin var det första D. skrev efter sina fyra år på tukthus i Sibirien, och detta skedde under de sex kvarvarande åren av straffet, då han överfördes till militärtjänst i småstaden Semipalatinsk (nordöstra Kazachstan).

Har tidigare av D. läst; "Bröderna Karamazov", "Brott och straff", "Idioten" och "Ynglingen" (två karaktärer i Farbrors dröm; Marja Aleksandrovna och den åldrade fursten, lär återkomma i varierad gestaltning i bl.a. "Ynglingen"). Än finns alltså mycket spännande kvar att läsa för mig av denna författare, och det gör ju inte saken sämre att förlaget Bakhåll på senare tid givit ut nya versioner.

Handlingen är denna: Stor uppståndelse uppstår i den lilla titelfixerade småstaden Mordasov då den ålderstigne fursten gör entré. Rykten och skvaller sätter fart, den förestående katastrofen är i faggorna. I staden bor Marja Aleksandrovna med sin 23-åriga dotter Zinaida (Marja har tillfälligt förvisat sin make ut på landsbygden). Marja ser sin chans och räds inga knep för att få dottern gift med den gamle fursten, som långt ifrån är den skarpaste kniven i lådan. Med i bilden finns unge herr Mazgljakov, tidigare tänkbar make till dottern Zinaida. Om fursten verkligen är farbror till Mazgljakov verkar mer suspekt än riktigt, men det är så den yngre herren önskar titulera den gamla mannen för att inge sitt släktskap med densamme. Marja styr och ställer för att få sin vilja igenom, Mazgljakov förs bakom ljuset men blir sen varse att han narrats grundligt av den förslagna damen. I bakgrunden finns också läraren Vasia (som äger Zinaidas äkta känslor) i sin sjukbädd i fattigkvarteret. Allting ställer sig på sin spets för att sedan brisera. Slutet är lätt överraskande och på sätt och vis kan man trots allt finna att Marja Aleksandrovna får sin vilja igenom, fast på ett annat vis än först var tänkt.

Spännande och levandegörande gestaltning av huvudpersonerna. Fursten är helt obetalbar i sin förvirrade framtoning; enögd, benlös, med peruk, löskägg, puder, rougé, o.s.v. Fru Aleksandrovna med sin orubbligt starka vilja och skvallriga läggning. Dottern Zinaida i sin tillbakadragna medgörlighet efter försök till trots, sin högdragna framtoning, all sin tillbakahållna frustration. Den kuvade maken till Marja, där man inte kan tänka sig något mer som liknar en toffelhjälte. Exemplen är fler, men stannar där. Så för alla er som anser att Dostojevskijs böcker är "så tråkiga att klockorna stannar", då har ni inte läst Farbrors dröm. En fantastiskt skojig läsupplevelse som rekommenderas sådär alldeles extra!

Betyg: 5/5


"Sömnlös" av Stephen King

Sömnlös
Stephen King
Denna "skräckroman" tog osedvanligt lång tid att komma igenom, men nu är det gjort. Detta var inte i min smak. Visst, den första och en del av andra delen gick väl an, men sen blev det bara för underligt, t.o.m. för mig. Vad gäller underligheterna kan man inte låta bli att dra paralleller till den storsäljande boken "Den nionde insikten - The Celestine Prophecy" av James Redfield, som gavs ut året innan (1993) "Sömnlös" av Stephen King första gången publicerades (1994).

Här är det svårt att inte avslöja för mycket av bokens handling (utöver ovanstående) om man skulle ge sig på en beskrivning av den, redan baksidestexten riskerar kanske att avslöja för mycket i vissas tycke. Väljer därför att citera baksidestexten längst ner i detta inlägg - så den som så önskar kan ju hoppa över den, efter mitt kortare omdöme som skall försöka ges.

Här har vi alltså en roman på 612 sidor i pocketutgåva, en liten tegelsten alltså. Boken är uppdelad i tre delar och en epilog (längre än en epilog brukar vara i normala fall). Det kan ta ett tag att komma in i boken, det börjar hända saker och man drivs att fortsätta läsa, för att åter bromsas upp, tyvärr.

Tyckte väldigt bra om att huvudpersonerna var äldre människor (till att börja med var de ju åtminstone det). Sömnlösheten Ralph led av i inledningen var väldigt väl beskriven och kändes autentisk, med all skörhet och bräcklighet en sådan kan åstadkomma. Fanatism är ju något som känns ganska angeläget att bli uppmärksam på, i den här boken har de fanatiska elementen placerats som två antagonister för och emot abort, visst är det överdrivet men det visar på ett bra sätt hur långt människor kan vara beredda att strida för sin sak - bortom både sans och förnuft, med både dumdristig trotsighet och dåraktigt våld.

Skulle inte vilja kalla detta en spänningsroman, för drivet som man normalt kanske förknippar med böckerna av denna författare finns inte här på samma vis. Det är new age-flum, filosofiskt, tankeväckande, kanske rentav lite sciencefiktion. Men om man är ute efter skräck och spänning? Där blir man allt något tveksam, men smaken och tycket är ju så rysligt olika, så visst kan man försöka ge boken en chans, då den i vissas tycke säkert kan bli något av det bättre som lästs av King. För mig orsakade den dock den raka motsvarigheten till sömnlöshet kan jag lova. Skall försöka att inte låta detta påverka mig då "Revival" förmodligen dimper ner i brevlådan nästa vecka. Förväntningarna är ganska höga.

Och här kommer då baksidestexten (dags att blunda för den som så önskar):

"Ralph Roberts lider av sömnlöshet efter hustruns död. Han har svårt att somna på kvällen och vaknar tidigare för varje dag. Han prövar olika kurer men ingenting hjälper.
När Ralph en dag börjar se märkliga ljusfenomen är han övertygad om att han håller på att förlora förståndet. 
I staden där han bor pågår en livlig debatt om kvinnans rätt till abort. Helen, Ralphs närmaste granne, skriver på ett upprop för fri abort. Hennes man, den sympatiske och alltid lika vänlige Ed, grips av en vrede bortom alla gränser och misshandlar Helen.
Men Ed är inte den enda som börjar bete sig egendomligt..."

 Betyg:
* *