Kontraster och världar som kolliderar

Varje torsdag (v. 27-33) kommer helgfrågan sommaredition med samma fråga i Mias bokhörna:

"Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj"

Något annat skoj:

Vila i stunden då dagen gryr och morgondimman lättar.

Gå ut på en långsam promenad i ett stilla mjukt sommarregn. Fånga doften av högsommargrönska.

En kväll när solen går ner och dagen lagts till ro, låt blicken förloras i horisonten, över en äng, ett hav eller en sjö. Låt minnet vandra bakåt mot en annan tid som möjligen var mer begriplig, stanna vid det minnet en stund.

Sitt ner på en stubbe, en berghäll, en bänk, någonstans med blommor; ljung, lavendel, kungsmynta eller vad som helst. Följ en humlas tur från blomma till blomma, eller avvakta ögonblicket efter att en fjäril slagit sig ner och just öppnat sina vingar.

Tycker man sen att det kanske ändå är nödvändigt att komma tillbaka till ett här och nu med en hård duns, så kan man ju alltid starta en ny blogg.😁

För kännedom:

Kommer fortsättningsvis att styra in den här bloggen på skönlitteratur, möjligen även utvalda biografier som inte är alltför knutna till den nutida omvärldssituationen/samhällsutvecklingen. Allt det andra finns fr.o.m. juni månad på Fyra årstider, såklart kommer det även där att dyka upp prat om böcker, fast inte skönlitteratur. För hur mycket man än hellre vill drömma sig bort tillbaka till en annan tid med fagra sommarminnen eller via klassiska romaner skrivna för länge sedan, så finns där en nutida komplicerad omvärld som man vill försöka förstå...

...trots allt.

Blir den verklighet vi ser omkring oss helt förbjuden att skriva/prata om (det kan ju faktiskt ske!), så kan jag lättare slå igen den nya bloggens vingar, utan att det behöver beröra min kära bokblogg. Så är det tänkt.

Snålt folk enligt en slaktare

"När människor som har råd att leva som kungar aldrig har en ryggbiff innanför sin dörr, då är det illa."

Charlotte Riddell (1832-1906)
Elliott & Fry photograph,
by courtesy of Jennifer Carnell,
Public domain, via Wikimedia Commons

Nu var det ju nämnt att det inte skulle bli någon brittsommar för mig, men så tycks det bli ändå. Meningen ovan hämtas från Charlotte Riddells Kusliga historier, novellen heter Valnötshuset, och vi befinner oss i London.

Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.

Helgfrågan sommaredition: Läs, titta och lyssna

Varje torsdag (v. 27-33) kommer helgfrågan sommaredition med samma fråga i Mias bokhörna:

"Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj"

Då börjar jag att tipsa om boken 50 historier om USA - Från Maine till Hawaii av Anders Johnson.

Kan även tipsa om två amerikanska tv-serier på History Channel och History Channel 2 (mina två absoluta favoritkanaler): The Secret of Skinwalker Ranch och UFO Hunters.

I båda serierna är det team som undersöker anomalier och oidentifierade fenomen. Teammedlemmarna är djupt engagerade i utredningarna, de reagerar, bidrar och interagerar (t.ex. så är det underhållande med UFO Hunters Bill Birnes som tror på det mesta och Kevin Cook som misstror det mesta), och jag blir lika uppslukat engagerad själv i allt det gåtfulla.

Hur kom den där boken med i det hela då? Jo, när det gäller Skinwalker Ranch måste jag slå upp och läsa om delstaten där denna plats finns, d.v.s. Utah. När det gäller UFO-jägarna så kommer många delstater med i fokus i de olika avsnitten, och med det följer vetgirigheten i ett bredare perspektiv.

Har lånat boken på biblioteket, men känner att man egentligen vill äga den och ha den stående i bokhyllan, för att just slå upp och läsa om det som lockar att veta mer om, finns många delstater i USA som jag inte har så jättebra koll på.

Vill ni hellre lyssna på något (finns möjlighet till textning för den som behöver det) så kan jag rekommendera Sommar med Stefan Torssell (som bl.a. är författare till boken M/S Estonia : svenska statens haveri). Mycket intressant prat, avbrotten med musik kan man ju hoppa över om man vill:

"Lädertratten", Arthur Conan Doyle

Lädertratten, Arthur Conan Doyle. Översättare: A. Henriksson. Hastur Förlag. Antal sidor: 28. Utgivningsdatum: 2024-06-18. Originaltitel: The Leather Funnel (1902).

Rec.ex.

 

"”Var allt en fantasi, eller stod den för något som hade inträffat i världshistoriens mörka, grymma dagar? Jag stödde mitt bultande huvud i mina darrande händer. Och då, plötsligt, kändes det som om hjärtat stod still i mitt bröst, och jag kunde inte ens skrika, så stor var min skräck. Något närmade sig genom rummets mörker. Det är skräck efter skräck som bryter ner en människas ande. Jag kunde inte tänka, jag kunde inte be; jag kunde endast sitta som en frusen bildstod och stirra på den mörka figuren som skred genom det stora rummet.”

Lädertratten (1902) är en klassisk skräckberättelse av Arthur Conan Doyle (1859–1930), författaren till historierna om mästerdetektiven Sherlock Holmes. Denna utgåva av Lädertratten är tryckt i 400 handnumrerade exemplar."

Det här var en för mig tidigare okänd novell av Arthur Conan Doyle. Den bjuder på underhållande fantasifulla beskrivningar och kuslig mystik, där ett antikt föremål står i fokus och avslöjar en mörk händelse ur det förflutna.

Att ACD hade en faiblesse för det översinnliga går även igen i denna lilla historia där det fasansfulla spelas upp genom drömmen som påverkas av ett föremåls inneboende energier. En spännande och kuslig skräcknovell i all sin enkelhet som jag upplevde mycket läsvärd. Rekommenderas!

Även: Veckans mening

"Gästerna", KG Johansson

Gästerna, KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 203. Utgivningsdatum: 2024-04-12. 

Rec.ex.

 

"Den största dagen i människans historia har kommit. För första gången har vi fått besök från en annan värld. Gästerna kommer i hundratals enorma rymdskepp. De talar alla mänskliga språk, och de berättar att de är här för att hjälpa oss lösa våra problem. De är sympatiska och attraktiva – och de är nästan identiskt lika oss själva. Det är bara en enda liten detalj som gör vissa människor tveksamma …"

Hur skulle det vara att få "gäster" från en annan planet? Våldgäster med onda avsikter, eller en mer fredlig sort som t.o.m. kanske vill oss märkliga människor väl, utan bestämd baktanke? Naturligtvis ett vanligt scenario som vi antagligen aldrig får nog av?

YA science fiction skall detta vara. Den inledande händelseutvecklingen är vacker och gåtfull på ett suggererande sätt. Berättarperspektivet växlar mellan huvudkaraktärerna och kapitlen är bekvämt korta och händelserika. Man kommer fort in i storyn som till att börja med upplevs fängslande, ryktesspridningen angående "gästerna" tar fart och den godtrogna stämningen torde väl rimligtvis vackla mer än den gör. Dock kommer redan tidigt några varningstecken om att det unga paret i handlingens centrum (som vi antas känna sympati och samförstånd med) konsumerar sina nyheter från CNN, BBC, Aftonbladet, DN och SVT... något som får mig att redan där ana vart det hela kommer att bära hän, såsom vår nutid är beskaffad. Och ja, tyvärr får jag rätt, med besked. Antagligen är historiens utformning tänkt att tillfredsställa woke-ungdomar och tillrättavisa de som ännu inte rättat in sig i ledet. Otroligt tröttsamt moraliserande som börjar kännas både uttjatat och desperat, man slipper det inte ens i fiktionen. Hur kan hudfärg vara så himla viktigt för det vänsterliberala kulturetablissemanget? Varför är rasens betydelse så viktig för woke-frälsta? "Svarta" är alltid de goda och intelligenta, de "vita" är alltid problemet, de onda, rasistiska, främlingsfientliga och korkade (särskilt medelålders män på landsbygden). Varför vill man försöka banka in dessa narrativ ständigt och jämt genom alltmer billig genomskinlig retorik? Tror inte ens lättpåverkad ungdom går på det längre. Som exempel kan man ju nämna vad Tobias Hübinette (docent i interkulturell pedagogik och som ung aktiv i radikala yttervänstern AFA) skrev 1996: "Enligt min uppfattning är alla vita människor, oavsett kön och samhällsklass per definition rasister i egenskap av socialiserade kulturbärare" och "Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande". Är det verkligen den sortens fördomsfulla och våldsamma tänkande kulturfolk som en del författare vill tvinga in oss i? Ibland undrar jag verkligen!

Nåja, framtiden då historien utspelar sig är inte alltför avlägsen, ca 2030 (det där året WEF har så många obehagliga "utopi"-tankar om). Beskrivning bakåt mot händelser i vår tid och därefter bakas in, serveras snyggt och låter oss på så vis förstå tidpunkten.

Johansson är en utmärkt sf-författare, inget tu tal om saken, men den här gången tyckte i varje fall jag att det blev väl mycket insinuerande och övertydligt agiterande, en slags fiktiv propaganda för att passa in i en politisk föreställningsvärld. Blev faktiskt ganska besviken. För detta är inte särskilt smart, bara dumt.

Den här "recensionen" var svår att skriva. Men ger inte avkall på min ärlighet och min egen upplevelse av det jag läser. Kan inte be om ursäkt för det.