- Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén, (Rec.ex. Norstedts)
- Vit krypta av Mariette Lindstein, (Rec.ex. Forum)
- Stalpi av Stefan Spjut, (ur egen bokhylla)
- Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen, (Rec.ex. Fafner Förlag)
- Föreningens tid av Leif Selander, (Rec.ex. författaren/Publit)
- Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt, (Rec.ex. Bokfabriken)
- Ögonvittnet av Anna Bågstam, (Rec.ex. Norstedts)
Boktips, bokomdömen, läsinspiration, m.m. (fr.o.m. 1/6 2024 finns sådant som rör facklitteratur på bloggen Fyra årstider)
söndag 29 april 2018
Läst april
onsdag 25 april 2018
"Föreningens tid" av Leif Selander
Föreningens tid av Leif Selander. Läste boken som recensionsexemplar.
Föreningens tid är Väringasagans tredje och avslutande del, en bokserie som startade med Svekens tid och följdes upp med Fruktans tid. Det här är en bokserie jag tyckt riktigt bra om rakt igenom. En spännande historisk roman och äventyrsberättelse är ibland precis vad som behövs för lyckas försvinna in i och hamna helt bortom tid och rum för en stund.
Historisk bakgrund: Från slutet av 900-talet till 1200-talet begav sig folk från norr till Konstantinopel (av dessa kallat Miklagård) för att ta tjänst som legosoldater i Bysantinska riket. Dessa utländska krigare blev omsider kejsarens livgarde; väringagardet. Bysantinska/östromerska riket bestod då av Turkiet, Grekland, Bulgarien och södra Italien.
En liten resumé:
Svekens tid: År 979 på Björkö tar sjuttonåriga Markus värvning till viking. Han utses till styrman i vikingaföljet med den äldre hövdingen Grim. En resa påbörjas under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, för en maktkamp mot furstens äldre bror Jaropolk. Resan som blev starten för bildandet av väringagardet, romerska kejsarens livgarde.
Fruktans tid: År 978 blir Markus sextonåriga syster Ylva med sällskap överfallna på väg till till Björkö. Ett vikingafölje tillfångatar henne för att säljas som slav i Gårdarike (motsvarande dagens Novgorod, Ryssland). Genom att Ylva blir vän med hövdingens son kan hon vända sitt öde till sin fördel och bli en del i krigarföljet. Maktkampen mellan Vladimir och brodern Jaropolk pågår och vikingaföljet tvingas välja sida i kriget.
Titeln Föreningens tid skvallrar förstås om en slutlig återförening mellan Markus och Ylva, Ylva och Grim, men det får man såklart läsa boken för att få veta. Från att i föregående del ha följt systern Ylvas bravader är det återigen dags att se hur det går för i huvudsak Markus och Grim, även om Ylva naturligtvis också finns med i några föregående och slutliga kapitel. De mest framträdande kvinnliga karaktärerna tecknas som självständiga och intelligenta med stark vilja och kraft för att försöka styra ödet i den mån deras situation gör det möjligt, sånt gillas.
Mina tankar som fanns kring de föregående delarna i bokserien gäller även denna avslutande del. Framförallt är det fängslande och fantasifullt berättat om en spännande tid och plats, östromerska riket måste verkligen ha varit ett imponerande imperium! Det är en trovärdig historia som med dramatiska äventyr, blodiga strider och andra förvecklingar, liksom väl beskrivna flerdimensionella karaktärer, gör det lätt att leva sig in i handlingen.
Möjligen saknas en del textgranskning och redigering, förekommer en del upprepningar, men egentligen bara småsaker, inget jag stör mig nämnvärt på i sin helhet. Tycks för egen del alltid önska mer utvecklade miljöbeskrivningar i romaner som denna, så även här i viss mån, men tror att det för de flesta ändå är fullt tillräckligt och väl utfört.
Återigen fungerar mixen av fiktion och historia utmärkt och är intresseväckande. Man söker gärna upp fakta kring den historiska bakgrunden efter att ha läst boken, vilket enligt mig betyder att det är en riktigt bra historisk roman. Karaktärerna återkommer jag till då dessa är något som förhöjer läsupplevelsen i den här bokserien. Man lär känna huvudkaraktärerna väl med både styrkor och svagheter, i med- och motgång, som läsare vill man verkligen veta hur det kommer att gå för dem och det skapar ett extra bra driv i läsningen. Slutet känns komplett och helt perfekt, precis som man vill att det skall vara.
Föreningens tid var ett fint avslut på en bokserie jag varmt rekommenderar, oavsett om man är historiskt intresserad eller ej. Boken kan läsas fristående, återkoppling till vad som inträffat tidigare integreras i handlingen, men själv kan jag nog tycka att bokserien vinner på att läsas från början för att leva med i karaktärernas öden och äventyr. För mig gav dessa böcker ytterligare mersmak för historiska äventyrsromaner som utspelar sig under den fascinerande vikingatiden. Så många spännande historier under denna tid det måste finnas, som bara väntar på att bli skrivna.
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad
Andra bokbloggare om Föreningens tid:
Marias bokhylla
"Den spännande fortsättningen på Svekens tid och Fruktans tid. Ett år har gått sedan slaget om Konstantinopel avgjordes. Väringagardet har bildats, och i den stora staden har utrensningar skett när kejsaren befäst sin position. Orosmoln har seglat upp i nordväst och i öst. Den bulgariske upprorsledaren, som vill komma åt makten i Konstantinopel, och den gamle antagonisten Skleros, som åter utmanar om tronen. Samtidigt kommer ett förslag från norr som återigen kommer att försätta Markus och Grim för stor fara..."
Föreningens tid är Väringasagans tredje och avslutande del, en bokserie som startade med Svekens tid och följdes upp med Fruktans tid. Det här är en bokserie jag tyckt riktigt bra om rakt igenom. En spännande historisk roman och äventyrsberättelse är ibland precis vad som behövs för lyckas försvinna in i och hamna helt bortom tid och rum för en stund.
Historisk bakgrund: Från slutet av 900-talet till 1200-talet begav sig folk från norr till Konstantinopel (av dessa kallat Miklagård) för att ta tjänst som legosoldater i Bysantinska riket. Dessa utländska krigare blev omsider kejsarens livgarde; väringagardet. Bysantinska/östromerska riket bestod då av Turkiet, Grekland, Bulgarien och södra Italien.
En liten resumé:
Svekens tid: År 979 på Björkö tar sjuttonåriga Markus värvning till viking. Han utses till styrman i vikingaföljet med den äldre hövdingen Grim. En resa påbörjas under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, för en maktkamp mot furstens äldre bror Jaropolk. Resan som blev starten för bildandet av väringagardet, romerska kejsarens livgarde.
Fruktans tid: År 978 blir Markus sextonåriga syster Ylva med sällskap överfallna på väg till till Björkö. Ett vikingafölje tillfångatar henne för att säljas som slav i Gårdarike (motsvarande dagens Novgorod, Ryssland). Genom att Ylva blir vän med hövdingens son kan hon vända sitt öde till sin fördel och bli en del i krigarföljet. Maktkampen mellan Vladimir och brodern Jaropolk pågår och vikingaföljet tvingas välja sida i kriget.
Titeln Föreningens tid skvallrar förstås om en slutlig återförening mellan Markus och Ylva, Ylva och Grim, men det får man såklart läsa boken för att få veta. Från att i föregående del ha följt systern Ylvas bravader är det återigen dags att se hur det går för i huvudsak Markus och Grim, även om Ylva naturligtvis också finns med i några föregående och slutliga kapitel. De mest framträdande kvinnliga karaktärerna tecknas som självständiga och intelligenta med stark vilja och kraft för att försöka styra ödet i den mån deras situation gör det möjligt, sånt gillas.
Mina tankar som fanns kring de föregående delarna i bokserien gäller även denna avslutande del. Framförallt är det fängslande och fantasifullt berättat om en spännande tid och plats, östromerska riket måste verkligen ha varit ett imponerande imperium! Det är en trovärdig historia som med dramatiska äventyr, blodiga strider och andra förvecklingar, liksom väl beskrivna flerdimensionella karaktärer, gör det lätt att leva sig in i handlingen.
Möjligen saknas en del textgranskning och redigering, förekommer en del upprepningar, men egentligen bara småsaker, inget jag stör mig nämnvärt på i sin helhet. Tycks för egen del alltid önska mer utvecklade miljöbeskrivningar i romaner som denna, så även här i viss mån, men tror att det för de flesta ändå är fullt tillräckligt och väl utfört.
Återigen fungerar mixen av fiktion och historia utmärkt och är intresseväckande. Man söker gärna upp fakta kring den historiska bakgrunden efter att ha läst boken, vilket enligt mig betyder att det är en riktigt bra historisk roman. Karaktärerna återkommer jag till då dessa är något som förhöjer läsupplevelsen i den här bokserien. Man lär känna huvudkaraktärerna väl med både styrkor och svagheter, i med- och motgång, som läsare vill man verkligen veta hur det kommer att gå för dem och det skapar ett extra bra driv i läsningen. Slutet känns komplett och helt perfekt, precis som man vill att det skall vara.
Föreningens tid var ett fint avslut på en bokserie jag varmt rekommenderar, oavsett om man är historiskt intresserad eller ej. Boken kan läsas fristående, återkoppling till vad som inträffat tidigare integreras i handlingen, men själv kan jag nog tycka att bokserien vinner på att läsas från början för att leva med i karaktärernas öden och äventyr. För mig gav dessa böcker ytterligare mersmak för historiska äventyrsromaner som utspelar sig under den fascinerande vikingatiden. Så många spännande historier under denna tid det måste finnas, som bara väntar på att bli skrivna.
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad
Andra bokbloggare om Föreningens tid:
Marias bokhylla
måndag 16 april 2018
"Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen" av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl.
Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl. Fafner Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188511850
Tvåan i titeln betyder naturligtvis att det finns en första Bortom portalen också, den första utkom 2016. Dessa två antologier kan man förstås läsa oberoende av varandra och i båda har vinnande bidrag från Fantastikportalens stora novelltävlingar publicerats, tillsammans med noveller från förlagens författare bakom fantastikportalen (en sammanslutning av nischade förlag inom fantasy, dystopi, science fiction och skräck). Hade för egen del inte läst den första antologin, men absolut kommer jag att göra det, för denna tvåa gav mersmak.
Noveller som ingår i Bortom portalen 2:
Krafttider - Jenny Green
Revan - Anna Jakobsson Lund
Den andres val - Christian Gripenvik
Levande död - Gabriella P. Kjeilen
Porten - KG Johansson
The Hang Man - Hans Olsson
Familjegrejen - Camilla Olsson
Attentat mot Kreomen - Eva Holmquist
Jazztimmen - Didrik och Lupina Ojala
Dödens ängel - Oskar Källner
Av dessa är de vinnande bidragen: Krafttider av Jenny Green, Den andres val av Christian Gripenvik, Familjegrejen av Camilla Olsson.
I sin helhet bjuder novellsamlingen på ett brett spektrum fantastik. En väl vald stjärnmix ur vilken jag tror de flesta kan hitta sina alldeles egna favoriter, som känns lite extra tänkvärda och underhållande.
Den tydligaste klart lysande stjärnan för mig blev Jazztimmen av Didrik och Lupina Ojala. Helt suveränt skickligt skriven (stor i sin litenhet), en gripande stark historia som berör, den tar jag såklart starkast med mig i minnet. Vill inte nämna så mycket kring handlingen (svårt att göra det för korta noveller, utan att riskera spoliera), men gillade verkligen allt; dystopin med drag av Boyes Kallocain (en favoritklassiker!), hur karaktärerna gestaltades, miljöbeskrivningarna, händelseutvecklingen, dramat, det effektfulla slutet... japp, helt salig, med lite blött i ögonvrån där på slutet, wow! Så skall en lysande bra novell vara, enligt mig.
Den andra stjärnan som gnistrade till extra för mig var Den andres val av Christian Gripenvik. Detta är en sorts science fiction-novell med dystopiska visioner som ligger nära vår tid. Välskriven historia, tänkvärd och intressant.
Smålustiga The Hang Man av Hans Olsson och kusliga Familjegrejen av Camilla Olsson var också två noveller jag fastnade sådär extra för.
Alla utom en av novellerna (Revan av Anna Jakobsson Lund) lär inte ha publicerats tidigare, men Porten av KG Johansson kommer nog de som läst författarens roman Svarthunden att känna igen (även om det är en annan konstruktion).
För övrigt inleds boken med ett utmärkt förord av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist. Kan då till sist bara intyga att novellantologier som denna helt riktigt ökar möjligheten för att upptäcka nya intressanta författarskap, och såklart; nya spännande världar, bortom portalen. Rekommenderas!
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad
Andra bokbloggare om Bortom portalen 2:
Vargnatts bokhylla
Läsfåtöljens bokblogg
Boklysten
"Mystisk örtmagi, interdimensionella brottsutredare, religiösa cyborger och isögda helveteshundar. Fantastikportalen presenterar stolt sin andra antologi med tio noveller från några av Sverige vassaste fantastikförfattare"
Tvåan i titeln betyder naturligtvis att det finns en första Bortom portalen också, den första utkom 2016. Dessa två antologier kan man förstås läsa oberoende av varandra och i båda har vinnande bidrag från Fantastikportalens stora novelltävlingar publicerats, tillsammans med noveller från förlagens författare bakom fantastikportalen (en sammanslutning av nischade förlag inom fantasy, dystopi, science fiction och skräck). Hade för egen del inte läst den första antologin, men absolut kommer jag att göra det, för denna tvåa gav mersmak.
Noveller som ingår i Bortom portalen 2:
Krafttider - Jenny Green
Revan - Anna Jakobsson Lund
Den andres val - Christian Gripenvik
Levande död - Gabriella P. Kjeilen
Porten - KG Johansson
The Hang Man - Hans Olsson
Familjegrejen - Camilla Olsson
Attentat mot Kreomen - Eva Holmquist
Jazztimmen - Didrik och Lupina Ojala
Dödens ängel - Oskar Källner
Av dessa är de vinnande bidragen: Krafttider av Jenny Green, Den andres val av Christian Gripenvik, Familjegrejen av Camilla Olsson.
I sin helhet bjuder novellsamlingen på ett brett spektrum fantastik. En väl vald stjärnmix ur vilken jag tror de flesta kan hitta sina alldeles egna favoriter, som känns lite extra tänkvärda och underhållande.
Den tydligaste klart lysande stjärnan för mig blev Jazztimmen av Didrik och Lupina Ojala. Helt suveränt skickligt skriven (stor i sin litenhet), en gripande stark historia som berör, den tar jag såklart starkast med mig i minnet. Vill inte nämna så mycket kring handlingen (svårt att göra det för korta noveller, utan att riskera spoliera), men gillade verkligen allt; dystopin med drag av Boyes Kallocain (en favoritklassiker!), hur karaktärerna gestaltades, miljöbeskrivningarna, händelseutvecklingen, dramat, det effektfulla slutet... japp, helt salig, med lite blött i ögonvrån där på slutet, wow! Så skall en lysande bra novell vara, enligt mig.
Den andra stjärnan som gnistrade till extra för mig var Den andres val av Christian Gripenvik. Detta är en sorts science fiction-novell med dystopiska visioner som ligger nära vår tid. Välskriven historia, tänkvärd och intressant.
Smålustiga The Hang Man av Hans Olsson och kusliga Familjegrejen av Camilla Olsson var också två noveller jag fastnade sådär extra för.
Alla utom en av novellerna (Revan av Anna Jakobsson Lund) lär inte ha publicerats tidigare, men Porten av KG Johansson kommer nog de som läst författarens roman Svarthunden att känna igen (även om det är en annan konstruktion).
För övrigt inleds boken med ett utmärkt förord av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist. Kan då till sist bara intyga att novellantologier som denna helt riktigt ökar möjligheten för att upptäcka nya intressanta författarskap, och såklart; nya spännande världar, bortom portalen. Rekommenderas!
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad
Andra bokbloggare om Bortom portalen 2:
Vargnatts bokhylla
Läsfåtöljens bokblogg
Boklysten
lördag 14 april 2018
"Stalpi" av Stefan Spjut
Stalpi av Stefan Spjut. Boken lästes som pocketformat och kom från den egna bokhyllan.
Då jag läst Stallo var det ingen frågan om att uppföljaren Stalpi stod på tur. Var väl nu inte alls så bra som föregångaren, till viss del upplevde jag Stalpi bara rörig, men till viss del ändå riktigt bra och underhållande. Tror absolut det är en fördel att grunda med Stallo först, innan man ger sig på andra delen. Det är nog något väsentligt som kan gå förlorat annars.
Efter tio år rymmer "sektledaren" Lennart Brösth från psyket och Gudrun befarar att han skall komma att hämnas de som förintat hans sekt. Hon oroar sig för dottern Susso som isolerat sig tillsammans med den mystiska ekorren (riktigt förtjust i hur denna ekorre gestaltas!). Mor och dotter har tappat kontakten och Gudrun blandar in Sussos barndomskamrat Diana, då hon själv inte tycks förmå sig till att ta reda på hur Susso har det. Gillar hur karaktären Gudrun framställs, med både styrkor och tillkortakommanden; rättfram, tillbakahållen, fegt ängslig och lite modig på samma gång. Rolig karaktär! Diana blev dessutom en ny favorithuvudkaraktär i denna uppföljare. Tyvärr råkar hon riktigt illa ut då hon försöker återuppta kontakten med sin gamla kompis Susso. Var inte lika intresserad av Anders del av historien, just dessa delar var de som kändes röriga, för många att hålla reda på, höll samman lite dåligt, tappade intresset rätt snart. Att dessutom en del av karaktärerna runt Anders talade norska stoppade nog upp en aning. Det är förstås inga problem att läsa norskan, men det blir ju ändå inte samma tempo som för övrigt när man läser det.
Saknade lite de detaljerade beskrivningarna som fanns i föregångaren, här var mer sparsmakat vad gäller det, och andra delen har följaktligen även ett färre sidantal. Tror man kan tycka väldigt olika om just sådant som gäller det detaljerade, för mig förhöjde det i varje fall helhetsupplevelsen av Stallo.
Slutet kändes öppet för fortsättning, och kommer det en fortsättning så visst läser man även den, förutsatt att huvudsakliga spelplatsen fortfarande är Norrbotten då förstås.
"Spänning i Norrbotten!
Stalpi är ett av de samiska språkens många ord för varg. Det är namnet på den grå skepnad som kommer om natten och sprider förödelse i renhjorden, och när Stefan Spjut nu återvänder till familjen Myréns sällsamma souvenirbutik i Kiruna, är det kring spåren från denna smygande skräck som berättelsen kretsar.
En varg som sprungit över gränsen till ett land där han inte får vara fångas in och transporteras söderut. Men bilen når aldrig fram och för karlarna som kommit i beröring med djuret går det illa. Anders lider av minnesförlust och den fasansfulla gestalt som förföljer honom i hans mardrömmar tycks hela tiden komma närmare och närmare. En morgon ligger en främmande kvinna i hans säng. Hon är mager och skön som en gammal huldra och när hon ber honom att följa henne norrut kan han inte säga emot.
Susso har släckt sin kryptozoologiska hemsida och flyttat till ett ensligt beläget hus i utkanten av Vittangi. Gudrun känner inte igen sin dotter längre och orkar inte med att besöka henne. Men är det sin flicka hon är rädd för, eller den vidriga ekorre som svansar omkring henne som ett annat husdjur? I tio års tid har hon gått omkring och väntat på att den skenbara frid som präglat hennes tillvaro ska klösas sönder. Och nu händer det. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket och Gudrun tror inte att han har glömt vem det var som förintade hans sekt.
Under tonåren satt Diana och Susso praktiskt taget ihop. Sedan tappade de kontakten helt. Diana flyttade till kusten och utbildade sig till läkare, Susso stannade kvar och blev ingenting. Förutom trolljägare förstås. Det var i alla fall vad tidningarna kallade henne och när Diana far hem till henne, efter att ha stött ihop med hennes nervösa morsa i parken, räknar hon inte med att känna igen den människa som en gång var hennes syster. Diana vet inte om att hon ger sig in i något som hon aldrig kan komma ur och att hennes handlingar kommer att få förödande konsekvenser för de människor hon älskar mest.
Stalpi knyter an till Stallo och formar sig till en fasansfull andra del i den norrbottniska legenden om Susso Myrén och den förbannelse som vilar över hennes familj.
Den som tror på troll är bara konstig, säger Gudrun, den stackare som vet att de finns är rent förbannad."
Då jag läst Stallo var det ingen frågan om att uppföljaren Stalpi stod på tur. Var väl nu inte alls så bra som föregångaren, till viss del upplevde jag Stalpi bara rörig, men till viss del ändå riktigt bra och underhållande. Tror absolut det är en fördel att grunda med Stallo först, innan man ger sig på andra delen. Det är nog något väsentligt som kan gå förlorat annars.
Efter tio år rymmer "sektledaren" Lennart Brösth från psyket och Gudrun befarar att han skall komma att hämnas de som förintat hans sekt. Hon oroar sig för dottern Susso som isolerat sig tillsammans med den mystiska ekorren (riktigt förtjust i hur denna ekorre gestaltas!). Mor och dotter har tappat kontakten och Gudrun blandar in Sussos barndomskamrat Diana, då hon själv inte tycks förmå sig till att ta reda på hur Susso har det. Gillar hur karaktären Gudrun framställs, med både styrkor och tillkortakommanden; rättfram, tillbakahållen, fegt ängslig och lite modig på samma gång. Rolig karaktär! Diana blev dessutom en ny favorithuvudkaraktär i denna uppföljare. Tyvärr råkar hon riktigt illa ut då hon försöker återuppta kontakten med sin gamla kompis Susso. Var inte lika intresserad av Anders del av historien, just dessa delar var de som kändes röriga, för många att hålla reda på, höll samman lite dåligt, tappade intresset rätt snart. Att dessutom en del av karaktärerna runt Anders talade norska stoppade nog upp en aning. Det är förstås inga problem att läsa norskan, men det blir ju ändå inte samma tempo som för övrigt när man läser det.
Saknade lite de detaljerade beskrivningarna som fanns i föregångaren, här var mer sparsmakat vad gäller det, och andra delen har följaktligen även ett färre sidantal. Tror man kan tycka väldigt olika om just sådant som gäller det detaljerade, för mig förhöjde det i varje fall helhetsupplevelsen av Stallo.
Slutet kändes öppet för fortsättning, och kommer det en fortsättning så visst läser man även den, förutsatt att huvudsakliga spelplatsen fortfarande är Norrbotten då förstås.
fredag 6 april 2018
"Och så var det bara en" av Agatha Christie
Och så var det bara en av Agatha Christie. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).
Tio personer är på olika vis inbjudna till en ö kallad Negerön. Ingen av dem känner varandra sedan tidigare, ej heller känner någon av dem till den Una N. Owen/U.N.O-./Mr Owen som kallat dem dit. Då de ankommer till ön möts de upp av paret herr och fru Rogers som strax innan anställts av den anonyme Owen. Den enda kontakten med fastlandet sker via motorbåt som skall komma med post och livsmedel varje morgon. Mr Rogers meddelar att Herr Owen skall anlända nästkommande dag. Då gästerna på kvällen serveras middag blåser det upp till oväder utanför fönstren. Middagsgästerna lägger märke till tio små figuriner, tio precis som i den olycksbådande ramsa som finns inramad på väggarna i gästernas rum. Därefter börjar märkliga saker ske och ön blir isolerad från fastlandet, ingen kan ta sig därifrån. De påföljande morden kan inte betyda något annat än att någon av de som befinner sig på ön är mördaren, men vem? Samtliga har något skumt i sitt förflutna, som de helst vill bortförklara. Alla misstänker varandra, ingen litar på någon.
Huvudkaraktärer:
Smart konstruerad mordgåta fylld av spännande mystik och dramatik, där miljön för handlingen förstärker effekten. Smårysligt och fängslande berättat av deckardrottningen nummer ett, utan konkurrens.
Det var bara till att börja med som det upplevdes svårt att lära känna alla huvudkaraktärer på en gång, men när de väl hamnat på den där ön, utanför den fiktiva engelska byn Sticklehaven, hade man full koll på alla. Att det gick så fort ändå kan väl bara betyda att karaktärsbeskrivningarna är skickligt utförda och att de tio personerna var intressanta.
Romanen är snabbläst och texten luftigt indelad fram till den långa, mer kompakta, epilogen. Det blir först där som det - på ett lite annorlunda vis - avslöjas vem U.N.O/mördaren var. Hade inte kunnat lista ut vem, men som en riktigt bra Christie-deckare försöker man förstås genom händelsernas gång lista ut vem det kan vara, man misstänker och avskriver. Klart underhållande och klurigt, såklart ser man då mellan fingrarna med att inte precis allt är direkt trovärdigt.
Kunde inte låta bli att dra paralleller till Harper's Island, den var ju så bra! För den serien måste ju bara inspiration ha hämtats från Agatha Christies dramatiska mordhistoria, eller?:
Romanen i sig lär ha filmatiserats ca tio gånger. Konstigt nog har jag själv helt missat att se någon av dessa filmatiseringar, men blev klart nyfiken på denna brittiska miniserie (BBC One) från 2015, som skall ha visats i Sverige som två filmer (ursprungligen tre delar):
And Then There Were None (Am. titel 1940) utgavs första gången 1939, i svensk översättning året därpå. Romanen har sålts i ca 100 miljoner exemplar och är en av världens mest sålda böcker, alla kategorier. Av Agatha Christies fantastiska produktion bör man absolut inte missa Och så var det bara en. Riktigt bra var den!
Andra bokbloggare om Och så var det bara en:
Tusen sidor
"Tio små tennsoldater åt supé i Rio. En satte i halsen, och så var de bara nio.
Så inleds den klassiska barnramsan som gett namn till Agatha Christies stilbildande mästerverk från 1939.
Tio främlingar har blivit bjudna till en herrgård på en isolerad ö utanför Englands sydkust. Gårdens okände ägare dyker själv aldrig upp, men låter snart sina gäster förstå att var och en kommer att bestraffas. Moraliskt är de alla skyldiga till mord som de aldrig har stått till svars för. När den första döda kroppen hittas, samtidigt som det står klart att all kontakt med omvärlden är bruten, inleds en mardrömslik kamp på liv och död.
Och så var de bara en är en av de mest sålda böckerna genom tiderna, alla kategorier. Det är den första i raden av Agatha Christie-deckare som bygger på en barnramsa."
Tio personer är på olika vis inbjudna till en ö kallad Negerön. Ingen av dem känner varandra sedan tidigare, ej heller känner någon av dem till den Una N. Owen/U.N.O-./Mr Owen som kallat dem dit. Då de ankommer till ön möts de upp av paret herr och fru Rogers som strax innan anställts av den anonyme Owen. Den enda kontakten med fastlandet sker via motorbåt som skall komma med post och livsmedel varje morgon. Mr Rogers meddelar att Herr Owen skall anlända nästkommande dag. Då gästerna på kvällen serveras middag blåser det upp till oväder utanför fönstren. Middagsgästerna lägger märke till tio små figuriner, tio precis som i den olycksbådande ramsa som finns inramad på väggarna i gästernas rum. Därefter börjar märkliga saker ske och ön blir isolerad från fastlandet, ingen kan ta sig därifrån. De påföljande morden kan inte betyda något annat än att någon av de som befinner sig på ön är mördaren, men vem? Samtliga har något skumt i sitt förflutna, som de helst vill bortförklara. Alla misstänker varandra, ingen litar på någon.
Huvudkaraktärer:
- Mrs Ethel Rogers - kokerska och hembiträde
- Mr Thomas Rogers - butlern
- Anthony James Marston - ansvarslös ung man med utseendet för sig
- General John Gordon Macarthur - pensionerad krigshjälte
- Emily Caroline Brent - äldre religiös dam
- Lawrence John Wargrave - pensionerad domare
- Edward George Armstrong - doktor
- William Henry Blore - privatdetektiv och f.d. polis
- Philip Lombard - legosoldat
- Vera Elizabeth Claythorne - tjänstledig ung lärare som tagit arbete som sekreterare
Smart konstruerad mordgåta fylld av spännande mystik och dramatik, där miljön för handlingen förstärker effekten. Smårysligt och fängslande berättat av deckardrottningen nummer ett, utan konkurrens.
Det var bara till att börja med som det upplevdes svårt att lära känna alla huvudkaraktärer på en gång, men när de väl hamnat på den där ön, utanför den fiktiva engelska byn Sticklehaven, hade man full koll på alla. Att det gick så fort ändå kan väl bara betyda att karaktärsbeskrivningarna är skickligt utförda och att de tio personerna var intressanta.
Romanen är snabbläst och texten luftigt indelad fram till den långa, mer kompakta, epilogen. Det blir först där som det - på ett lite annorlunda vis - avslöjas vem U.N.O/mördaren var. Hade inte kunnat lista ut vem, men som en riktigt bra Christie-deckare försöker man förstås genom händelsernas gång lista ut vem det kan vara, man misstänker och avskriver. Klart underhållande och klurigt, såklart ser man då mellan fingrarna med att inte precis allt är direkt trovärdigt.
Kunde inte låta bli att dra paralleller till Harper's Island, den var ju så bra! För den serien måste ju bara inspiration ha hämtats från Agatha Christies dramatiska mordhistoria, eller?:
Romanen i sig lär ha filmatiserats ca tio gånger. Konstigt nog har jag själv helt missat att se någon av dessa filmatiseringar, men blev klart nyfiken på denna brittiska miniserie (BBC One) från 2015, som skall ha visats i Sverige som två filmer (ursprungligen tre delar):
And Then There Were None (Am. titel 1940) utgavs första gången 1939, i svensk översättning året därpå. Romanen har sålts i ca 100 miljoner exemplar och är en av världens mest sålda böcker, alla kategorier. Av Agatha Christies fantastiska produktion bör man absolut inte missa Och så var det bara en. Riktigt bra var den!
Andra bokbloggare om Och så var det bara en:
Tusen sidor
onsdag 4 april 2018
"Raya" av Henrik Johansson
Raya av Henrik Johansson. Rastlös förlag. Läste boken som recensionsexemplar (danskt band).
ISBN: 978-91-984057-5-0
Lite kort om de väl beskrivna och levandegjorda karaktärerna: Raya går på vikariat som ugnsskötare vid bagerifabriken Perita. Hennes styvfar Werner är avdelningschef och hennes mor Jackie jobbar på en annan våning vid samma fabrik. Allt startar med att Rayas arbetskamrat Elsa, som är timanställd, inte längre rings in eftersom hon varit sjuk. Nya timanställda Adrian tar hennes plats och skall läras upp.
Raya och en av hennes mer sympatiska medarbetare Ivàn börjar mer aktivt reagera över situationen och ifrågasätta missförhållandena på arbetsplatsen, de blir dessutom ytterligare sporrade av en strejkvinst i en annan bransch där arbetarna fått fast anställning. Fackombudet John kopplas så småningom in och ett protokoll från ett fackmöte kommer till direktör Schulses kännedom på orätta vägar.
Raya blir dessutom trakasserad av den äldre trågaren Roy, en riktigt ruskprick som arbetat på fabriken i 35 år och som även är med i fackstyrelsen.
Sidokaraktärer är Jackies arbetskamrat Daria som också jobbar i packen, samt Marie i vaktbåset på bottenplan, Marie jobbar tolvtimmarspass, är inhyrd av Perita och har alltså en annan chef.
Under ett dygn och två arbetsnätter trappas dramatiken upp kring en eventuell planerad strejk, ytterligare förstärkt av väderförhållanden i form av en ankommande storm. Strejken växer sig hotfull för arbetsgivarna och skänker hopp för de unga anställda som har otrygga anställningsformer. Allt är hursomhelst upplagt för kaos på bagerifabriken där skylten ovanför stämpelklockan proklamerar: "Perita - Vi bakar med kärlek!".
Handlingen utspelar sig i, eller i direkt anslutning till, bagerifabriken, som får en slags arbetsplatsbeskrivning. Precis som vad gäller karaktärerna kan man visuellt se miljöerna framför sig när man läser. Kapitelrubrikerna visar var man befinner sig, vilken dag och vilket klockslag. Effektivt och snyggt.
Ämnena som tas upp genom handlingens gång är många och engagerande. Vill plocka upp några, t.ex.: sådant som berör bemanningsföretagens utbredning och hur det påverkar arbetsrätten; arbetsplatser där de anställda ställs mot varandra; fackföreningarnas anpassning och alltmer vaga roll, hur svårt det har blivit som anställd att påverka arbetssituationen; tendenser då individens intressen sätts framför gruppens intressen - trots att det ena fallerar om inte det andra fungerar; obekväm arbetstid, beordrad övertid, nattarbete som påverkar hela livssituationen; risken för olycksfallskador och avvikelser när personal är utarbetad, saknar tillräcklig erfarenhet/kompetens eller helt enkelt (kanske i en underbemannad situation) inte förmår utföra ledningens krav... marknadsekonomins baksida.
Vem vet, kanske begreppet prekariat* kommer att bli mer flitigt använt i takt med att osäkra anställningsförhållanden ökar. En trend som inte verkar gå att få stopp på. Sorgligt nog. Nedbrytande situation för den som befinner sig i denna växande samhällsgrupp, men även enormt tärande och svårt att förhålla sig till för de tillsvidareanställdas krympande skara. Hur upprätthålls samarbetet, kontinuiteten och kvalitén vid hög personalomsättning? Ekonomi för stunden, men på sikt?
*(Prekariat = sammansatt av orden prekär - utsatt, och proletariat - underklass. Samhällsgrupp som under lång tid står utanför etablerad arbetsmarknad eller har osäkra anställningsförhållanden, såsom visstids-/projektanställning, praktik, anställda av bemanningsföretag, arbetslösa. Individer utan yrkesidentitet, brist på anställningstrygghet, avsaknad av fast inkomst, sjukförsäkring, semester, betald pension. Personer som med osäkra framtidsutsikter tvingas försörja sig på en ändlös räcka tillfälliga arbeten utan större hopp om förbättring. Som timanställda alltid vara tillgängliga då de rings in - idag antagligen genom sms - ofta med kort varsel. Aldrig våga tacka nej. Boktips: Prekariatet: den nya farliga klassen av Guy Standing)
Det här är nu ingen dokumentär roman utan en angelägen fiktiv historia som lär ha fått hämta stoff ur författarens egna erfarenheter och samtal med andra anställda. Den skickliga berättarkonsten kryddas med en sällsam svart humor, det blir klarsynt, uttrycksfullt, intensivt och laddat på ett rätt unikt sätt. Det är intelligent utfört och här finns bakom orden en hel del återhållsam ilska över det moderna arbetslivets avigsidor. Då blir det till något som berör ovanligt starkt att läsa. Samtidsskildringar i skönlitterär form som denna behövs.
Hur personerna agerar i de olika situationerna (inklusive dialogen) upplevs kvickt och ofta träffsäkert skildrat. Ytterligare några tänkvärda inpass: Raya som nämner en kick-off med en tredjedel av de anställda, resten är anställda av bemanningsföretag; fackombudet John som föreslår en omplacering för Raya på arbetsplatsen då hon utsätts för Roys trakasserier, istället för att ta upp problemet med Roy; kontraktsanställda som inte får sina kontrakt förnyade efter att de gått med i facket.
Romanens sorgliga avslut gör så ont så det framkallar tårar, för mig inte så ofta det händer när jag läser böcker, men här var det verkligen oundvikligt. Vilken stark historia!
Det enda jag kanske inte tyckte var sådär jättelyckat med den här boken var nog själva omslagets framsida. Okej för att det kan vara minimalistiskt, enkelt, matt och färglöst svartvitt, men borde inte åtminstone författarnamnet få stå på framsidan? Visserligen är det innehållet som räknas, men ändå.
Som ni förstår finns så mycket tänkvärt i denna moderna samtida roman som jag slutligen, efter denna tröttsamt långa recension, innerligt mycket hoppas många kommer att läsa. Perfekt om sen viljan finns att även diskutera dess innehåll. Välj den till bokcirkeln, blogga om den, fundera, relatera, hitta en ventil och pys ut om tankar och associationer som dyker upp... bara: Läs!
Finns att köpa på:
Bokus: Danskt band
Adlibris: Danskt band
Andra bokbloggare om Raya:
Mest Lenas Godsaker
Villa Freja
C.R.M. Nilsson
ISBN: 978-91-984057-5-0
"En storm drar in över staden och förseglar bagerifabriken. En våg av vilda strejker sveper över landet. På fabriksgolvet sprider sig oron bland de osäkert anställda, något måste göras. De samlar sig och utmanar såväl fackklubben som företagsledningen. I stormens öga står en familj.
Raya jobbar som vikarie vid ugnen, den första kvinnan på sin post. Hennes mor förpackar brödet i slutet på linjen. Hennes styvfar är deras chef.
Detta kammarspel utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter där allt ställs på sin spets.
Raya är en bok som tar avstamp i det moderna arbetslivet med sina osäkra anställningar, samtidigt går den att relatera till #metoo-rörelsen och dagens debatt om att inskränka strejkrätten. Men lika mycket är Raya en roman där familj och arbete krockar.
Henrik Johansson, född 1973, bor i Malmö. Han är vid sidan av författandet också verksam som kritiker, krönikör och skrivpedagog. Raya är hans tredje bok efter Av kött och blod (2013, Federativs förlag) och Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse (2016, Rastlös förlag)."
Lite kort om de väl beskrivna och levandegjorda karaktärerna: Raya går på vikariat som ugnsskötare vid bagerifabriken Perita. Hennes styvfar Werner är avdelningschef och hennes mor Jackie jobbar på en annan våning vid samma fabrik. Allt startar med att Rayas arbetskamrat Elsa, som är timanställd, inte längre rings in eftersom hon varit sjuk. Nya timanställda Adrian tar hennes plats och skall läras upp.
Raya och en av hennes mer sympatiska medarbetare Ivàn börjar mer aktivt reagera över situationen och ifrågasätta missförhållandena på arbetsplatsen, de blir dessutom ytterligare sporrade av en strejkvinst i en annan bransch där arbetarna fått fast anställning. Fackombudet John kopplas så småningom in och ett protokoll från ett fackmöte kommer till direktör Schulses kännedom på orätta vägar.
Raya blir dessutom trakasserad av den äldre trågaren Roy, en riktigt ruskprick som arbetat på fabriken i 35 år och som även är med i fackstyrelsen.
Sidokaraktärer är Jackies arbetskamrat Daria som också jobbar i packen, samt Marie i vaktbåset på bottenplan, Marie jobbar tolvtimmarspass, är inhyrd av Perita och har alltså en annan chef.
Under ett dygn och två arbetsnätter trappas dramatiken upp kring en eventuell planerad strejk, ytterligare förstärkt av väderförhållanden i form av en ankommande storm. Strejken växer sig hotfull för arbetsgivarna och skänker hopp för de unga anställda som har otrygga anställningsformer. Allt är hursomhelst upplagt för kaos på bagerifabriken där skylten ovanför stämpelklockan proklamerar: "Perita - Vi bakar med kärlek!".
Handlingen utspelar sig i, eller i direkt anslutning till, bagerifabriken, som får en slags arbetsplatsbeskrivning. Precis som vad gäller karaktärerna kan man visuellt se miljöerna framför sig när man läser. Kapitelrubrikerna visar var man befinner sig, vilken dag och vilket klockslag. Effektivt och snyggt.
Ämnena som tas upp genom handlingens gång är många och engagerande. Vill plocka upp några, t.ex.: sådant som berör bemanningsföretagens utbredning och hur det påverkar arbetsrätten; arbetsplatser där de anställda ställs mot varandra; fackföreningarnas anpassning och alltmer vaga roll, hur svårt det har blivit som anställd att påverka arbetssituationen; tendenser då individens intressen sätts framför gruppens intressen - trots att det ena fallerar om inte det andra fungerar; obekväm arbetstid, beordrad övertid, nattarbete som påverkar hela livssituationen; risken för olycksfallskador och avvikelser när personal är utarbetad, saknar tillräcklig erfarenhet/kompetens eller helt enkelt (kanske i en underbemannad situation) inte förmår utföra ledningens krav... marknadsekonomins baksida.
Vem vet, kanske begreppet prekariat* kommer att bli mer flitigt använt i takt med att osäkra anställningsförhållanden ökar. En trend som inte verkar gå att få stopp på. Sorgligt nog. Nedbrytande situation för den som befinner sig i denna växande samhällsgrupp, men även enormt tärande och svårt att förhålla sig till för de tillsvidareanställdas krympande skara. Hur upprätthålls samarbetet, kontinuiteten och kvalitén vid hög personalomsättning? Ekonomi för stunden, men på sikt?
*(Prekariat = sammansatt av orden prekär - utsatt, och proletariat - underklass. Samhällsgrupp som under lång tid står utanför etablerad arbetsmarknad eller har osäkra anställningsförhållanden, såsom visstids-/projektanställning, praktik, anställda av bemanningsföretag, arbetslösa. Individer utan yrkesidentitet, brist på anställningstrygghet, avsaknad av fast inkomst, sjukförsäkring, semester, betald pension. Personer som med osäkra framtidsutsikter tvingas försörja sig på en ändlös räcka tillfälliga arbeten utan större hopp om förbättring. Som timanställda alltid vara tillgängliga då de rings in - idag antagligen genom sms - ofta med kort varsel. Aldrig våga tacka nej. Boktips: Prekariatet: den nya farliga klassen av Guy Standing)
Det här är nu ingen dokumentär roman utan en angelägen fiktiv historia som lär ha fått hämta stoff ur författarens egna erfarenheter och samtal med andra anställda. Den skickliga berättarkonsten kryddas med en sällsam svart humor, det blir klarsynt, uttrycksfullt, intensivt och laddat på ett rätt unikt sätt. Det är intelligent utfört och här finns bakom orden en hel del återhållsam ilska över det moderna arbetslivets avigsidor. Då blir det till något som berör ovanligt starkt att läsa. Samtidsskildringar i skönlitterär form som denna behövs.
Hur personerna agerar i de olika situationerna (inklusive dialogen) upplevs kvickt och ofta träffsäkert skildrat. Ytterligare några tänkvärda inpass: Raya som nämner en kick-off med en tredjedel av de anställda, resten är anställda av bemanningsföretag; fackombudet John som föreslår en omplacering för Raya på arbetsplatsen då hon utsätts för Roys trakasserier, istället för att ta upp problemet med Roy; kontraktsanställda som inte får sina kontrakt förnyade efter att de gått med i facket.
Romanens sorgliga avslut gör så ont så det framkallar tårar, för mig inte så ofta det händer när jag läser böcker, men här var det verkligen oundvikligt. Vilken stark historia!
Det enda jag kanske inte tyckte var sådär jättelyckat med den här boken var nog själva omslagets framsida. Okej för att det kan vara minimalistiskt, enkelt, matt och färglöst svartvitt, men borde inte åtminstone författarnamnet få stå på framsidan? Visserligen är det innehållet som räknas, men ändå.
Som ni förstår finns så mycket tänkvärt i denna moderna samtida roman som jag slutligen, efter denna tröttsamt långa recension, innerligt mycket hoppas många kommer att läsa. Perfekt om sen viljan finns att även diskutera dess innehåll. Välj den till bokcirkeln, blogga om den, fundera, relatera, hitta en ventil och pys ut om tankar och associationer som dyker upp... bara: Läs!
Finns att köpa på:
Bokus: Danskt band
Adlibris: Danskt band
Andra bokbloggare om Raya:
Mest Lenas Godsaker
Villa Freja
C.R.M. Nilsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)