söndag 29 april 2018

Läst april

  1. Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén, (Rec.ex. Norstedts)
  2. Vit krypta av Mariette Lindstein, (Rec.ex. Forum)
  3. Stalpi av Stefan Spjut, (ur egen bokhylla)
  4. Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen, (Rec.ex. Fafner Förlag)
  5. Föreningens tid av Leif Selander, (Rec.ex. författaren/Publit)
  6. Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt, (Rec.ex. Bokfabriken)
  7. Ögonvittnet av Anna Bågstam, (Rec.ex. Norstedts)



"Ögonvittnet" av Anna Bågstam

Ögonvittnet av Anna Bågstam. Förlag: Norstedts. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 978-91-1-308313-1

"Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson."

När jag fick erbjudandet om att läsa Ögonvittnet var det ovanstående beskrivning av bokens huvudperson som lockade mest. Tyckte det verkade olikt andra moderna kriminalromaner. En gnutta humor - även i mordhistorier - brukar jag värdesätta, så mycket tungt allvar ändå på något vis. Blev verkligen över förväntan positivt överraskad, tyckte om precis allt med denna bok. Fullträff och jackpott! Kul när det händer.

Det är en fartfylld, lättläst, otroligt spännande och oförutsägbar historia (hinner utse väldigt många mordmisstänkta innan det klarnar). En bok man helst slukläser och inte gärna vill lägga ifrån sig utan att bli kinkig.

De hemska morden har sin kontrast i den idylliska miljön, fiskelägret Lerviken vid Öresund, som kom levande inför mig. Gillade språket i romanen, det är rappt och annorlunda, passar så bra till hur Harriet som person framträder. Den unga civila brottsutredaren Harriet som börjat arbeta inom polisen i Landskrona, en klipsk tjej med med kul sätt, henne vill jag läsa fler böcker om framöver. Till och med hennes privata relationsstrul intresserade och/eller var klart roande underhållning. Denna roman vände upp och ner på en hel del tidigare föreställningar jag haft om vad som uppfattats ointressant och smått störande i romaner. En sak som brukar irritera är alla sms och detta ständigt pysslande med mobiltelefoner i moderna romaner, här förekommer det rikligt, och det störde mig mystiskt nog inte det minsta, utan det passade ju in helt perfekt. Förbluffande.😁

De trovärdigt beskrivna huvudpersonerna och sidokaraktärerna är inlevelsefullt tecknade, gestaltades komplext och föränderligt på ett naturligt sätt till hur intrigen växlade genom historiens gång. De jag tar med mig lite extra (förutom Harriet själv då förstås!) är Harriets gamla far Eugen (som börjar bli misstänkt virrig) och hans gemytliga granne Yvonne, Harriets kyliga chef Margareta, den i början mystiska Niklas, och Lia, den schyssta pizzarestaurangägaren Josef, advokaten Rikard förstås... och ja, ännu fler. De levandegjorda karaktärerna är alltså helt klart något som gör boken extra läsvärd. Gillade hur relationen mellan huvudpersonen och hennes far framställdes, liksom syskonrelationen till brodern, vänskapsrelationen till väninnan Lisa (väninnan deltar endast i denna roman via kommunikation medelst sms-meddelanden), och senare i storyn relationen med perfekta Rikard; hur de anställda förhåller sig till sin chef Margareta och tvärtom, samspelet och jargongen i arbetsgruppen, o.s.v.. Helt suveränt bra och underhållande.

Mordgåtan i sig (mord i pluralis) är snillrikt konstruerad och det förekommer inte bara en oväntad twist. Här finns invävt familjehemligheter, lögner, oväntade relationsband och mycket mer. Sakta sipprar sanningen fram, mycket tack vare Harriets driftighet, som inte den heller alltid är fullkomligt perfekt och komplikationsfri. I utredningsarbetet kring morden var det intressant att läsa om "masttömning", kände inte tidigare till det, och att det så exakt går att lokalisera var någon befunnit sig som haft med en mobiltelefon. Nästan lite kusligt med tanke på ökad övervakning i dagens moderna samhälle, att ökat användande av mobiltelefoni hela tiden underbyggs, vad det kan användas för. Kan man ju skapa konspirationsteorier för, om man är av den sorten... (foliehatt på)😄

När sen till sist fallet klarats upp och avslutats, allt är frid och fröjd, lugn och ro, då dyker något upp som gör att jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan författarens nästa bok i serien kommer. Japp! En riktig cliffhanger. Oj, jösses, vad händer där! Slut. Å.

Om ni orkat läsa så här långt, behövs då verkligen nämnas att jag varmt och innerligt rekommenderar Anna Bågestams nya thriller? Nä, trodde väl inte det. Klart ni skall läsa denna!👍

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden
AdlibrisInbunden
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Ögonvittnet:
och dagarna går...
Boktokig
hyllan


lördag 28 april 2018

"Ondskans ansikte" av Mats Ahlstedt

Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789176298145

"Ida Neman får ett samtal från sin pappa som hon inte haft kontakt med på över tio år och bestämmer sig för att besöka honom. Framför allt för att få reda på vem som är hennes mamma. Hon som övergav familjen när Ida var ett spädbarn. När Ida kommer dit får hon en chock då hon hittar en död kropp i lägenheten. Men är det verkligen hennes pappa? Profilerare Ella Werner blir inkopplad på fallet, och upptäcker snart att det är en annan man som blivit mördad och att Idas pappa är försvunnen.

Allt ställs på sin spets när Idas dotter Fanny kidnappas av förskolans vikarie. Det visar sig att han är medlem i en nynazistisk organisation. I hans lägenhet hittar Ella en kalender med datumet 29 september inringat och polisen fruktar att ett attentat är planerat mot Bokmässan. Har kidnappningen av Fanny något med attentatet att göra? Vilken roll spelar Idas försvunna pappa? Idas sökande efter dottern ger henne skrämmande insikter om en mörk familjehemlighet. Det är inte bara Fannys liv som står på spel. En hotande katastrof närmar sig och polisen för en intensiv jakt mot klockan.

Ondskans ansikte är den tredje delen i Ahlstedts populära serie om profilerare Ella Werner vid Göteborgspolisen."

Det här blev min andra bok av Mats Ahlstedt, men inte ur samma serie, så det var då den första delen jag läste i serien om profileraren Ella Werner. Serien inleddes annars med titeln När inget annat återstår och därefter Öga för öga, tand för tand. Min upplevelse är att jag missade lite genom att inte ha läst de föregående böckerna i serien, allt kändes inte glasklart i all händelseutveckling vid sidan om, men själva huvudsakliga handlingen var riktigt spännande!

Vad jag tycker utmärker sig mest är att Ondskans ansikte (precis som författarens Den sista vilan, den bok jag tidigare läst av författaren) är skickligt välskriven. Att få veta hur det skulle gå för den kidnappade lilla flickan, och få veta hur allt hängde ihop, gjorde historien till en riktig nagelbitare. Spänningen hålls uppe så gott som hela tiden, intresset hölls vid liv men dalade något för mig efter sisådär då drygt halva boken var läst. Vet inte riktigt varför, tror det berodde på att fokuset oftare flyttades från själva kriminaldramats intrig till karaktärernas relationer, sådana som inte tillförde så mycket för själva händelseutvecklingen. Förstår ju samtidigt att en ordentlig insyn i karaktärernas privatliv verkar vara sådant som intresserar många läsare i allmänhet, just vad gäller moderna samtida deckare och i synnerhet då deckarserier.

Aktualitet, samhällsengagemang och humanism är något som verkar lysa igenom extra starkt i den här rutinerade författarens böcker. Det är för övrigt sådant jag ofta uppskattar då en djupt rotad insikt och kunskap finns bakom, vilket förstås ger realism till fiktiva historier som denna. Karaktärerna tecknas tydligt och är intressanta, hade dock svårt för själva upplösningen på kidnappningsdramat, kändes inte riktigt trovärdigt att någon kan planera att göra så mot ett barn... men som sagt, kanske det är så, "ondskan kan ha många ansikten", även om man inte upplever det trovärdigt. Ondska kan vara svår att förstå.

Slutligen återstår att för mig rekommendera denna välskrivna bok, som har allt sådant som inbitna deckarfantaster av idag uppskattar med nutida kriminalromaner: spänning med modern samhällsanknytning, fängslande intrig med intressanta karaktärer, omskakande trauman och gripande människoöden; allt levererat via korta kapitel som effektivt driver upp det höga tempot och gör boken till en bladvändare.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bokLjudbok Mp3 / Mp3-skiva / CD-bok
AdlibrisInbunden / E-bokLjudbok Mp3 / Mp3-skiva / CD-bok
CdonInbunden / Ljudbok Mp3 CD / CD-bok

Andra bokbloggare om Ondskans ansikte:
Mias bokhörna
Villa Freja
Bokmysan blogg


onsdag 25 april 2018

"Föreningens tid" av Leif Selander

Föreningens tid av Leif Selander. Förlag: Publit. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).
ISBN: 9789176116722

"Den spännande fortsättningen på Svekens tid och Fruktans tid. Ett år har gått sedan slaget om Konstantinopel avgjordes. Väringagardet har bildats, och i den stora staden har utrensningar skett när kejsaren befäst sin position. Orosmoln har seglat upp i nordväst och i öst. Den bulgariske upprorsledaren, som vill komma åt makten i Konstantinopel, och den gamle antagonisten Skleros, som åter utmanar om tronen. Samtidigt kommer ett förslag från norr som återigen kommer att försätta Markus och Grim för stor fara..."

Föreningens tid är Väringasagans tredje och avslutande del, en bokserie som startade med Svekens tid och följdes upp med Fruktans tid. Det här är en bokserie jag tyckt riktigt bra om rakt igenom. En spännande historisk roman och äventyrsberättelse är ibland precis vad som behövs för lyckas försvinna in i och hamna helt bortom tid och rum för en stund.

Historisk bakgrund: Från slutet av 900-talet till 1200-talet begav sig folk från norr till Konstantinopel (av dessa kallat Miklagård) för att ta tjänst som legosoldater i Bysantinska riket. Dessa utländska krigare blev omsider kejsarens livgarde; väringagardet. Bysantinska/östromerska riket bestod då av Turkiet, Grekland, Bulgarien och södra Italien.

En liten resumé:
Svekens tid: År 979 på Björkö tar sjuttonåriga Markus värvning till viking. Han utses till styrman i vikingaföljet med den äldre hövdingen Grim. En resa påbörjas under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, för en maktkamp mot furstens äldre bror Jaropolk. Resan som blev starten för bildandet av väringagardet, romerska kejsarens livgarde.
Fruktans tid: År 978 blir Markus sextonåriga syster Ylva med sällskap överfallna på väg till till Björkö. Ett vikingafölje tillfångatar henne för att säljas som slav i Gårdarike (motsvarande dagens Novgorod, Ryssland). Genom att Ylva blir vän med hövdingens son kan hon vända sitt öde till sin fördel och bli en del i krigarföljet. Maktkampen mellan Vladimir och brodern Jaropolk pågår och vikingaföljet tvingas välja sida i kriget.

Titeln Föreningens tid skvallrar förstås om en slutlig återförening mellan Markus och Ylva, Ylva och Grim, men det får man såklart läsa boken för att få veta. Från att i föregående del ha följt systern Ylvas bravader är det återigen dags att se hur det går för i huvudsak Markus och Grim, även om Ylva naturligtvis också finns med i några föregående och slutliga kapitel. De mest framträdande kvinnliga karaktärerna tecknas som självständiga och intelligenta med stark vilja och kraft för att försöka styra ödet i den mån deras situation gör det möjligt, sånt gillas.

Mina tankar som fanns kring de föregående delarna i bokserien gäller även denna avslutande del. Framförallt är det fängslande och fantasifullt berättat om en spännande tid och plats, östromerska riket måste verkligen ha varit ett imponerande imperium! Det är en trovärdig historia som med dramatiska äventyr, blodiga strider och andra förvecklingar, liksom väl beskrivna flerdimensionella karaktärer, gör det lätt att leva sig in i handlingen.
Möjligen saknas en del textgranskning och redigering, förekommer en del upprepningar, men egentligen bara småsaker, inget jag stör mig nämnvärt på i sin helhet. Tycks för egen del alltid önska mer utvecklade miljöbeskrivningar i romaner som denna, så även här i viss mån, men tror att det för de flesta ändå är fullt tillräckligt och väl utfört.

Återigen fungerar mixen av fiktion och historia utmärkt och är intresseväckande. Man söker gärna upp fakta kring den historiska bakgrunden efter att ha läst boken, vilket enligt mig betyder att det är en riktigt bra historisk roman. Karaktärerna återkommer jag till då dessa är något som förhöjer läsupplevelsen i den här bokserien. Man lär känna huvudkaraktärerna väl med både styrkor och svagheter, i med- och motgång, som läsare vill man verkligen veta hur det kommer att gå för dem och det skapar ett extra bra driv i läsningen. Slutet känns komplett och helt perfekt, precis som man vill att det skall vara.

Föreningens tid var ett fint avslut på en bokserie jag varmt rekommenderar, oavsett om man är historiskt intresserad eller ej. Boken kan läsas fristående, återkoppling till vad som inträffat tidigare integreras i handlingen, men själv kan jag nog tycka att bokserien vinner på att läsas från början för att leva med i karaktärernas öden och äventyr. För mig gav dessa böcker ytterligare mersmak för historiska äventyrsromaner som utspelar sig under den fascinerande vikingatiden. Så många spännande historier under denna tid det måste finnas, som bara väntar på att bli skrivna...😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
AdlibrisHäftad
CdonHäftad

Andra bokbloggare om Föreningens tid:
Marias bokhylla


söndag 22 april 2018

En smakebit på søndag: Föreningens tid

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Hämtar idag smakbit från nyligen avslutade Föreningens tid av Leif Selander. Sidan 149-150 och platsen är en av Hagia Sofia-katedralens balkonger:

   "HALVDAN!"
   Förskräckt hade Halvdan vänt sig om och stirrat på Markus. Med lyfta händer, med en liten kniv i handen, hade han sedan gått i en cirkel runt Markus och springande gett sig därifrån. Förvånat hade Markus stirrat efter honom. Beteendet var helt olikt Halvdan. Normalt skulle han börja gorma om alla orättvisor. När Markus såg vad han hade ristat in, började han springa efter idioten för att strypa honom. Inskriptionen löd: Halvdan ristade dessa runor. Gardets hövding. Halvdans steg ekade i den stora kyrkan när Markus sprang nedför trappan. När han kom ner till den undre våningen upphörde stegen. Vid ingången stannade Markus och tittade sig omkring. Av Halvdan syntes inget. Han skakade på huvudet när han tvekande började gå tillbaka till balkongen.
   Väl där hade han försökt sudda ut det Halvdan hade skrivit. Sista delen av texten var bara markerad. Den första delen gick dock inte bort. Han svor ljudligt när han gick tillbaka till förläggningen. Att rista in runor i Guds hus var för Markus den grövsta förolämpningen mot allt som han trodde på.

Väringagardet har bildats och ett år har passerat sedan slaget om Konstantinopel. Markus tillhör Romerska rikets krigshär och är livvakt åt Konstantinopels kejsare. Halvdan är fortfarande ett problem, beter sig skumt, är inte där han ska vara och vandaliserar dessutom i smakbiten ovan. Denna runa (eller viking graffiti av typ "Kilroy was here") finns det en motsvarighet till i verkligheten. Denna menas med dolk eller svärdspets vara ristad av en livvakt med ett namn som uttytts som Halfdan, som kanske lätt utled på att stå på vakt för kejsarinnans räkning ägnade sig åt detta klotter någon gång under 1000-talet. Hagia Sofias runinskrifter.

Hagia-sofia-viking
Graffiti presumably inscribed by Viking mercenaries on the second floor of the Hagia Sofia.
By Not home at English Wikipedia [Public domain], via Wikimedia Commons


Äventyrsromaner i historisk miljö som denna borde ärligt menat få en större läsekrets, förtjänar det verkligen. Uppfattas det som en relativt "smal" genre med vikingaromaner? Tror det gör så. Själv vill jag bara läsa mer av liknande typ som denna. Föreningens tid är den tredje och avslutande delen i Väringasagan, har naturligtvis läst de föregående två delarna. Rakt igenom en riktigt bra bokserie.

Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


Happy Earth Day
May the forest be with you!


"Look deep into nature, and then you will understand everything better."
 - Albert Einstein 
animated-butterfly-image-0017


fredag 20 april 2018

Dagens bokpost 2/2: I egna händer


I egna händer
av Cecilia Sahlström


Japp, ännu en bok kom med posten idag. En riktigt intressant och såklart välkommen överraskning!

Har ju tidigare läst Vit syren, författarens första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Det var en väldigt tankeväckande - om än otäck! - kriminalroman med en sorts realism och djup människokännedom som gjorde den extra läsvärd. Därför ser jag mycket fram emot att läsa denna uppföljare i serien.


Innehållsbeskrivning:

"De blåvita banden på Västra Sommarstadens koloniområde står i bjärt konstrast till höstens lugn och varma färger.

En man är funnen död. Mördarens tillvägagångssätt känns på samma gång impulsivt som beräknande. Kommissarie Sara Vallén vid Lundapolisen som bara dagar tidigare vittnat mot den man som misshandlat henne ska i tomheten som vittnesmålet lämnat efter sig hitta kraft att utreda mordet.

Den mördade visar sig vara en socialsekreterare. Hans krets beskriver en svärmorsdröm: empatisk, social, lojal och klok. Men Sara anar oråd. Ingen människa kan vara så änglalik. Och om han så vore – varför skulle han då ha mördats?

Det uppdagas att föräldrarna till offrets flickvän tyckte att han var allt annat än en passande svärson och ju djupare polisen gräver i hans relationer, desto mörkare hemligheter kommer i daga."


Om författaren:

"Cecilia Sahlström använder sina erfarenheter från polisyrket och socialtjänsten för att göra upp med djupt rotade fördomar. I egna händer är den andra boken om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Sahlströms debut, Vit syren, blev väl mottagen som en drabbande och trovärdig kriminalroman."


ISBN: 9789176298206 | Utgivningsdatum: 2018-04-11| Första recensionsdag: 2018-04-18


Tack för rec.ex Bokfabriken!


Dagens bokpost 1/2: Ögonvittnet


Ögonvittnet
av Anna Bågstam


Denna deckare som kom med posten idag var väntad. Det här med att huvudpersonen beskrevs som "smart, rolig och ofullkomlig hjältinna" lät bra tyckte jag. Att boken dessutom lär vara tempofylld och spännande känns ju även det helt rätt, förstås. Sånt tackar man inte nej till. Nu får lövkrattan vila sig. Igen.


Innehållsbeskrivning:

"Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson."


Om författaren:

"Anna Bågstam är född 1977 och uppvuxen i Solna och Danderyd. Hon jobbar som jurist på Sveriges Riksdag och bor söder om Stockholm med man och tre barn. Förutom litteratur håller hon på med måleri, tränar boxning och kampsport. Idén till debuten, ljudboksserien Stockholm Psycho, föddes under en skrivarkurs på Folkuniversitetet."


ISBN: 978-91-1-308313-1 | Utgivningsdatum: 2018-04-05| Första recensionsdag: 2018-04-23


Tack för rec.ex Norstedts!


måndag 16 april 2018

"Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen" av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl.

Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl. Fafner Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188511850

"Mystisk örtmagi, interdimensionella brottsutredare, religiösa cyborger och isögda helveteshundar. Fantastikportalen presenterar stolt sin andra antologi med tio noveller från några av Sverige vassaste fantastikförfattare"

Tvåan i titeln betyder naturligtvis att det finns en första Bortom portalen också, den första utkom 2016. Dessa två antologier kan man förstås läsa oberoende av varandra och i båda har vinnande bidrag från Fantastikportalens stora novelltävlingar publicerats, tillsammans med noveller från förlagens författare bakom fantastikportalen (en sammanslutning av nischade förlag inom fantasy, dystopi, science fiction och skräck). Hade för egen del inte läst den första antologin, men absolut kommer jag att göra det, för denna tvåa gav mersmak.

Noveller som ingår i Bortom portalen 2:

Krafttider - Jenny Green
Revan - Anna Jakobsson Lund
Den andres val - Christian Gripenvik
Levande död - Gabriella P. Kjeilen
Porten - KG Johansson
The Hang Man - Hans Olsson
Familjegrejen - Camilla Olsson
Attentat mot Kreomen - Eva Holmquist
Jazztimmen - Didrik och Lupina Ojala
Dödens ängel - Oskar Källner

Av dessa är de vinnande bidragen: Krafttider av Jenny Green, Den andres val av Christian Gripenvik, Familjegrejen av Camilla Olsson.

I sin helhet bjuder novellsamlingen på ett brett spektrum fantastik. En väl vald stjärnmix ur vilken jag tror de flesta kan hitta sina alldeles egna favoriter, som känns lite extra tänkvärda och underhållande.

Den tydligaste klart lysande stjärnan för mig blev Jazztimmen av Didrik och Lupina Ojala. Helt suveränt skickligt skriven (stor i sin litenhet), en gripande stark historia som berör, den tar jag såklart starkast med mig i minnet. Vill inte nämna så mycket kring handlingen (svårt att göra det för korta noveller, utan att riskera spoliera), men gillade verkligen allt; dystopin med drag av Boyes Kallocain (en favoritklassiker!), hur karaktärerna gestaltades, miljöbeskrivningarna, händelseutvecklingen, dramat, det effektfulla slutet... japp, helt salig, med lite blött i ögonvrån där på slutet, wow! Så skall en lysande bra novell vara, enligt mig. Big Feelings.
Den andra stjärnan som gnistrade till extra för mig var Den andres val av Christian Gripenvik. Detta är en sorts science fiction-novell med dystopiska visioner som ligger nära vår tid. Välskriven historia, tänkvärd och intressant. I ett tidigare blogginlägg kan man läsa en smakbit ur novellen här.
Smålustiga The Hang Man av Hans Olsson och kusliga Familjegrejen av Camilla Olsson var också två noveller jag fastnade sådär extra för.

Alla utom en av novellerna (Revan av Anna Jakobsson Lund) lär inte ha publicerats tidigare, men Porten av KG Johansson kommer nog de som läst författarens roman Svarthunden att känna igen (även om det är en annan konstruktion).

För övrigt inleds boken med ett utmärkt förord av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist. Kan då till sist bara intyga att novellantologier som denna helt riktigt ökar möjligheten för att upptäcka nya intressanta författarskap, och såklart; nya spännande världar... bortom portalen. Rekommenderas varmt!

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
Adlibris: Häftad
CdonHäftad

Andra bokbloggare om Bortom portalen 2:
Vargnatts bokhylla
Läsfåtöljens bokblogg
Boklysten


söndag 15 april 2018

En smakebit på søndag: Bortom portalen 2

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Avslutade i veckan Bortom portalen 2, en novellantologi med utgivningsdatum i morgon (16/4). Det rör sig om fantastik i form av fantasy, science fiction och skräck. Flera favoriter har jag såklart hittat. Bland de topplacerade blev mitt andraval (varifrån idag smakbiten hämtas) Den andres val av Christian Gripenvik. Novellen är en av de vinnande bidragen som en jury (med "Snille och smak", på riktigt!) valt ut i Fantastikportalens novelltävling 2017, och som därmed sen hamnat i denna antologi. Sidan 47-48:


"Rektorns kontor är stort, som det anstår en människa med makt. Redan sekreterarens rum tar upp lika stor yta som ett ordinärt klassrum, och genom sidodörrarna anar man flera lika spatiösa lokaler, med bekväma soffgrupper och terminalbord. Medan sekreteraren sätter handen för örat och informerar rektorn om min närvaro ser jag på ett par unga människor som sitter och blundar vid varsitt bord. Lever de ens? Är det bara de sista spastiska resterna av deras själar som styr fingrarnas vals? En av dem pressar handleden mot bordsskivan innan han reser sig, utloggad ur gemenskapen, själsresterna löst drivande innan de gungar till ro i nästa trygga kollektiv; det svaga ljuset från tangenterna slocknar och människan, om man nu kan kalla dem det, lämnar rummet."


Vilken novell som blev mitt förstaval som toppfavorit återkommer jag till i min recension här på bloggen i morgon.


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


lördag 14 april 2018

"Stalpi" av Stefan Spjut

Stalpi av Stefan Spjut. Boken lästes som pocketformat och kom från den egna bokhyllan.

"Spänning i norrbotten!

Stalpi är ett av de samiska språkens många ord för varg. Det är namnet på den grå skepnad som kommer om natten och sprider förödelse i renhjorden, och när Stefan Spjut nu återvänder till familjen Myréns sällsamma souvenirbutik i Kiruna, är det kring spåren från denna smygande skräck som berättelsen kretsar.

En varg som sprungit över gränsen till ett land där han inte får vara fångas in och transporteras söderut. Men bilen når aldrig fram och för karlarna som kommit i beröring med djuret går det illa. Anders lider av minnesförlust och den fasansfulla gestalt som förföljer honom i hans mardrömmar tycks hela tiden komma närmare och närmare. En morgon ligger en främmande kvinna i hans säng. Hon är mager och skön som en gammal huldra och när hon ber honom att följa henne norrut kan han inte säga emot.

Susso har släckt sin kryptozoologiska hemsida och flyttat till ett ensligt beläget hus i utkanten av Vittangi. Gudrun känner inte igen sin dotter längre och orkar inte med att besöka henne. Men är det sin flicka hon är rädd för, eller den vidriga ekorre som svansar omkring henne som ett annat husdjur? I tio års tid har hon gått omkring och väntat på att den skenbara frid som präglat hennes tillvaro ska klösas sönder. Och nu händer det. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket och Gudrun tror inte att han har glömt vem det var som förintade hans sekt.

Under tonåren satt Diana och Susso praktiskt taget ihop. Sedan tappade de kontakten helt. Diana flyttade till kusten och utbildade sig till läkare, Susso stannade kvar och blev ingenting. Förutom trolljägare förstås. Det var i alla fall vad tidningarna kallade henne och när Diana far hem till henne, efter att ha stött ihop med hennes nervösa morsa i parken, räknar hon inte med att känna igen den människa som en gång var hennes syster. Diana vet inte om att hon ger sig in i något som hon aldrig kan komma ur och att hennes handlingar kommer att få förödande konsekvenser för de människor hon älskar mest.

Stalpi knyter an till Stallo och formar sig till en fasansfull andra del i den norrbottniska legenden om Susso Myrén och den förbannelse som vilar över hennes familj.

Den som tror på troll är bara konstig, säger Gudrun, den stackare som vet att de finns är rent förbannad."

Då jag läst Stallo (titel länkar till tidigare bokomdöme här på bloggen) var det ingen frågan om att uppföljaren Stalpi stod på tur. Var väl nu inte alls så bra som föregångaren, till viss del upplevde jag Stalpi bara rörig, men till viss del ändå riktigt bra och underhållande. Tror absolut det är en fördel att grunda med Stallo först, innan man ger sig på andra delen. Det är nog något väsentligt som kan gå förlorat annars.

Efter tio år rymmer "sektledaren" Lennart Brösth från psyket och Gudrun befarar att han skall komma att hämnas de som förintat hans sekt. Hon oroar sig för dottern Susso som isolerat sig tillsammans med den mystiska ekorren (riktigt förtjust i hur denna ekorre gestaltas!). Mor och dotter har tappat kontakten och Gudrun blandar in Sussos barndomskamrat Diana, då hon själv inte tycks förmå sig till att ta reda på hur Susso har det. Gillar hur karaktären Gudrun framställs, med både styrkor och tillkortakommanden; rättfram, tillbakahållen, fegt ängslig och lite modig på samma gång. Rolig karaktär! Diana blev dessutom en ny favorithuvudkaraktär i denna uppföljare. Tyvärr råkar hon riktigt illa ut då hon försöker återuppta kontakten med sin gamla kompis Susso. Var inte lika intresserad av Anders del av historien, just dessa delar var de som kändes röriga, för många att hålla reda på, höll samman lite dåligt, tappade intresset rätt snart. Att dessutom en del av karaktärerna runt Anders talade norska stoppade nog upp en aning. Det är förstås inga problem att läsa norskan, men det blir ju ändå inte samma tempo som för övrigt när man läser det.

Saknade lite de detaljerade beskrivningarna som fanns i föregångaren, här var mer sparsmakat vad gäller det, och andra delen har följaktligen även ett färre sidantal. Tror man kan tycka väldigt olika om just sådant som gäller det detaljerade, för mig förhöjde det i varje fall helhetsupplevelsen av Stallo.

Slutet kändes öppet för fortsättning, och kommer det en fortsättning så visst läser man även den, förutsatt att huvudsakliga spelplatsen fortfarande är Norrbotten då förstås.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Stalpi:
...med näsan i en bok...
Mitt liv i ord
Bokgalleriet


onsdag 11 april 2018

"Vit krypta" av Mariette Lindstein

Vit krypta av Mariette Lindstein. Förlag: Forum. Läste boken som recensionsexemplar (format).

"Alex och Dani är enäggstvillingar och oskiljaktiga sedan deras föräldrar övergivit dem. En midsommarnatt när de är 22 år försvinner Dani spårlöst. Man letar efter henne i flera månader utan att finna minsta ledtråd.

Omgivningen försöker få Alex att glömma det hemska som har inträffat, men hon får ett nervöst sammanbrott och ligger katatonisk på psyket i en hel månad. När hon skrivs ut har hon bara en enda tanke i huvudet: Att hitta Dani.

För att försörja sig medan hon letar efter systern tar Alex anställning på den mytomspunna dejtingfirman Ash & Coal. Det är där hon träffar den framgångsrika och attraktiva psykologen Carl Asher. Snart börjar märkliga saker att hända. Varför känner hon Danis närvaro i ett speciellt rum på firman? Vem är det som lämnar mystiska meddelanden i hennes lägenhet?

Alex misstänker att en ockult sekt har kidnappat Dani, men kan det verkligen stämma? Människor i hennes omgivning börjar ifrågasätta hennes mentala hälsa: inbillar hon sig allt? Plötsligt befinner Alex sig i ett farligt limbo där mycket tyder på att hon står näst på tur.

Vit krypta är en thriller om sekter med osynliga nätverk, frihetsberövande, maktlöshet och manipulation – och om en syskonkärlek som är starkare än allt."

Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. I dag arbetar Mariette som författare och föreläsare på heltid, hon har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten ViaTerra baseras på hennes upplevelser från Scientologikyrkan och har fått stort genomslag."

Har tidigare av författaren läst trilogin om sekten ViaTerra: Sekten på Dimön, Sekten som återuppstod och Sektens barn (titlar länkar till tidigare bokomdömen och recensioner här på bloggen). Nu är Mariette Lindstein återigen aktuell med en ny bokserie som alltså inleds med Vit krypta. Denna thriller släpptes den 28 mars. För mig kom romanen som ett oväntat recensionsexemplar på posten, fick då ganska stora förväntningar på den, gillade ju ViaTerra-trilogin.

Man får i ett högt tempo växelvis i kapitlen följa enäggstvillingarna Dani och Alex, Dani som en midsommarnatt spårlöst försvann när hon var 22 år och Alex som inte ger upp sökandet efter sin försvunna syster. Dani och Alex föräldrar har tidigare övergivit dem för att leva med en sekt och detta har ytterligare stärkt bandet systrarna emellan. Alex börjar så småningom misstänka att en sekt även ligger bakom systerns försvinnande.

Först av allt vill jag nämna att Vit krypta inte alls var min typ av bok, och att det här långt ifrån kan bli en optimal bokbloggar-recension på det "vanliga" sättet.

Ibland blir det bara för mycket. Ett övermått av våld och tortyr, trakasserier och otäcka övergrepp, sånt klarar jag väldigt dåligt av att läsa, så är det bara. Alex relation med sin chef Carl och allt kring hans konstiga (och borde väl även anses olagliga?) verksamhet, dejtingfirman, blev för mycket om det med tyckte jag, onödigt stor utfyllnad som inte tillförde berättelsen i övrig något. Så, när detta för andra blir en spännande bladvändarthriller i högt tempo, blev det för mig en bladvändare p.g.a. skumläsning.

Tyvärr.

För ändå, även denna roman (liksom ViaTerra-trilogin) tar upp ett viktigt ämne som jag är ganska övertygad om att de flesta med mig tycker är mäkta obehagligt: Manipulativa sekter. Och som dessutom här i Vit krypta även får någon slags fusion med bitar ur läskiga hemliga sällskap och världsomspännande konspirationsteorier; fick vibbar av Skull and Bones ("Det stängda valvets hemlighet"), Scientologerna, Guds barn... eller något, vet inte, vill nog inte veta. Lägg sen till något slags ruggigt Joseph Fritzl-liknande frihetsberövande bland galna sadister med sjuka ritualer. Hur låter det?

Ibland önskar jag att det fanns någon slags varningsmärkning på böcker på samma vis som man varnar känsliga tittare för obehagliga tv-program, typ; "Känsliga läsare varnas", då skulle jag nog göra en grundligare undersökning innan jag valde att läsa en sån bok.😀
Samtidigt har jag ju ändå förmågan att uppskatta folk (med egna - och ofta dyrköpta! - erfarenheter) som vågar, kan och hittar ett sätt att nå ut med upplysningar om t.ex. sektproblematik, eller något annat mer eller mindre dolt problem som behöver uppmärksammas. Romanformen med en fiktiv historia är ju bra, då det på ett effektivt sätt kan nå fler, kanske - vad gäller sekter - även nå de som mest riskerar att bli just manipulerade och hjärntvättade på det sättet. För att förstå hur det funkar.

Den här boken fick mig efteråt att börja tänka på hur sekter obemärkt kanske kan verka och existera i samhället genom företag, kanske t.o.m. vårdföretag och friskolor? Går det att kontrollera, och är allmänheten uppmärksammade på att det är så, om det nu är så? Alltså en rätt läskig tanke.

Säkert är detta en bok som kan uppfattas välskriven med passande språkstil, spännande och gripande med väl tecknade karaktärer och suggestiva miljöbeskrivningar, m.m.. Om jag skall se till helheten upplevde jag romanen rätt okej med tanke på vad jag nämnt ovan. Tankeväckande, viktigt ämne, men alldeles för otäck och alldeles för mycket råhet, det överskuggar för mig.

Andra delen i den här romansviten lär vara planerad att komma ut nästa år. För egen del kommer jag stå över, men för er andra som tänkt läsa Vit krypta: läs andras recensioner och få ett annat perspektiv än vad jag själv förmår att ge här. För vid en snabbkoll på goodreads, som jag gjorde nu, så låg betygestimatet för romanen på 3.92, så många gillar detta riktigt bra, rentav fantastiskt bra, och det kanske du också gör, testa!😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 2/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / LjudbokMp3-skiva
AdlibrisInbunden / E-bok / LjudbokMp3-skiva
CdonInbundenMp3-skiva

måndag 9 april 2018

"Gröna fingrar sökes" av Annika Estassy Lovén

Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén. Förlag: Norstedts. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Det är sommar i Måneby, Agnes favoritårstid. Men i år är inget sig likt. Sjukdomen har slagit klorna i Agnes så hon orkar inte sköta sin älskade koloniträdgård längre. Dessutom har hon i ett svagt ögonblick lovat sin granne att ta hand om hans kakadua medan han reser jorden runt. Vad ska hon göra?

Många mil söderut, utanför Stockholm bor Leyla med sin man Johan och deras sexårige son Hugo. Efter att Johan gått över gränsen i ett av sina raseriutbrott bestämmer sig Leyla för att fly bort någonstans med Hugo. Hon svarar på en annons för en kolonistuga som uthyres mot omvårdnad och skötsel och hamnar i Måneby. De efterföljande veckorna blir den återhämtning som Leyla längtat efter, trots att hon vet att hon inte kan hålla sig undan för evigt. Går hennes äktenskap att rädda? Vill hon ens det?

Även Agnes har livsavgörande beslut att fatta, men av ett helt annat slag. Gröna fingrar sökes är en berättelse om utsatthet men också om kvinnors vänskap levnadsvisdom och en trädgårds läkande kraft."

En rätt mysig feelgood där aktörerna går igenom diverse livsomvälvande problem; främst då Leyla som den hustrumisshandlade och Agnes som kämpar med sin cancersjukdom. Deras vägar möts och en viktig vänskap växer sig stark mellan en yngre och en äldre generation, mellan en storstadsmänniska och en landsortsbo. Leyla och Agnes visar sig kunna stötta varandra inför de kommande livsval de har att hantera. Att de finns där för varandra, i de svåra situationer de befinner sig i, blir avgörande på ett sätt de först inte hade kunnat föreställa sig. Naturens och trädgårdens läkande kraft är ju känd, och Agnes koloniträdgård blir den rofyllda trygga oas där vänskapen slår rot.

Begreppet trädgårdsroman har nämnts i samband med den här boken, det var ett nytt begrepp som för mig var lika lockande som det härliga bokomslaget! En sorts feelgoodhistoria  med tydliga trädgårdsinslag fungerade ju riktigt bra. Gillade speciellt mycket just dessa "gröna" inslag i handlingen, kan såhär på vårkanten ge vem som helst lust att trädgårdera (jo, det uttrycket finns faktiskt!). Men för mig går en entusiasm för trädgård hand i hand med ett naturintresse, så när den gamla damen Agnes så utan större eftertanke värderar ett kolonilottsområde högre än en skog, då det gäller ett planerat vägbygge i det lilla fiktiva samhället... nej, då är jag alls inte med på noterna längre. Vissa andra saker skavde också en del genom handlingens gång, men till största del var det en riktigt fin historia, en bagatell som visserligen inte stannar kvar så värst länge, men en lättsamt trevlig bagatell! Oerhört snabb- och lättläst bok.

Leyla och Agnes finner man sympati för på en gång, liksom Agnes mer trevliga grannar i trädgårdskolonin. Surkartet Göte är väl bland de mindre trevliga grannarna den mest osympatiska, och med honom förs ämnet inskränkt fördomsfullhet in i bilden.
Leylas största problem är nu inte tråkiga Göte, utan maken Johan som blivit alltmer alkoholiserad och börjat misshandla henne. Detta utgör orsaken till att hon tillsammans med sin lilla son flyr storstaden för att bosätta sig i Agnes kolonistuga. Den gamla damen orkar inte längre sköta dess trädgård p.g.a en cancersjukdom. Agnes lider lite i det tysta och har inte ens berättat för sin son om sin sjukdom.
Både Leylas och Agnes problem skildras väldigt trovärdigt och man känner verkligen med dem båda. Så bra att de två karaktärerna fick träffas i Gröna fingrar sökes, möt dem där du också!😊

Slutligen, märk väl: Man måste inte vara trädgårdsfrälst för att uppskatta den här romanen, rekommenderas även till er utan gröna fingrar.👍

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / Ljudbok / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Gröna fingrar sökes:
Västmanländskans bokblogg
hyllan
Hanneles bokparadis
C.R.M. Nilsson


fredag 6 april 2018

"Och så var det bara en" av Agatha Christie

Och så var det bara en av Agatha Christie. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Tio små tennsoldater åt supé i Rio. En satte i halsen, och så var de bara nio.

Så inleds den klassiska barnramsan som gett namn till Agatha Christies stilbildande mästerverk från 1939.

Tio främlingar har blivit bjudna till en herrgård på en isolerad ö utanför Englands sydkust. Gårdens okände ägare dyker själv aldrig upp, men låter snart sina gäster förstå att var och en kommer att bestraffas. Moraliskt är de alla skyldiga till mord som de aldrig har stått till svars för. När den första döda kroppen hittas, samtidigt som det står klart att all kontakt med omvärlden är bruten, inleds en mardrömslik kamp på liv och död.

Och så var de bara en är en av de mest sålda böckerna genom tiderna, alla kategorier. Det är den första i raden av Agatha Christie-deckare som bygger på en barnramsa."

Tio personer är på olika vis inbjudna till en ö kallad Negerön. Ingen av dem känner varandra sedan tidigare, ej heller känner någon av dem till den Una N. Owen/U.N.O-./Mr Owen som kallat dem dit. Då de ankommer till ön möts de upp av paret herr och fru Rogers som strax innan anställts av den anonyme Owen. Den enda kontakten med fastlandet sker via motorbåt som skall komma med post och livsmedel varje morgon. Mr Rogers meddelar att Herr Owen skall anlända nästkommande dag. Då gästerna på kvällen serveras middag blåser det upp till oväder utanför fönstren. Middagsgästerna lägger märke till tio små figuriner, tio precis som i den olycksbådande ramsa som finns inramad på väggarna i gästernas rum. Därefter börjar märkliga saker ske och ön blir isolerad från fastlandet, ingen kan ta sig därifrån. De påföljande morden kan inte betyda något annat än att någon av de som befinner sig på ön är mördaren, men vem? Samtliga har något skumt i sitt förflutna, som de helst vill bortförklara. Alla misstänker varandra, ingen litar på någon.

Huvudkaraktärer:
  1. Mrs Ethel Rogers - kokerska och hembiträde
  2. Mr Thomas Rogers - butlern
  3. Anthony James Marston - ansvarslös ung man med utseendet för sig
  4. General John Gordon Macarthur - pensionerad krigshjälte
  5. Emily Caroline Brent - äldre religiös dam
  6. Lawrence John Wargrave - pensionerad domare
  7. Edward George Armstrong - doktor
  8. William Henry Blore - privatdetektiv och f.d. polis
  9. Philip Lombard - legosoldat
  10. Vera Elizabeth Claythorne - tjänstledig ung lärare som tagit arbete som sekreterare

Smart konstruerad mordgåta fylld av spännande mystik och dramatik, där miljön för handlingen förstärker effekten. Smårysligt och fängslande berättat av deckardrottningen nummer ett, utan konkurrens.

Det var bara till att börja med som det upplevdes svårt att lära känna alla huvudkaraktärer på en gång, men när de väl hamnat på den där ön, utanför den fiktiva engelska byn Sticklehaven, hade man full koll på alla. Att det gick så fort ändå kan väl bara betyda att karaktärsbeskrivningarna är skickligt utförda och att de tio personerna var intressanta.

Romanen är snabbläst och texten luftigt indelad fram till den långa, mer kompakta, epilogen. Det blir först där som det - på ett lite annorlunda vis - avslöjas vem U.N.O/mördaren var. Hade inte kunnat lista ut vem, men som en riktigt bra Christie-deckare försöker man förstås genom händelsernas gång lista ut vem det kan vara, man misstänker och avskriver. Klart underhållande och klurigt, såklart ser man då mellan fingrarna med att inte precis allt är direkt trovärdigt.

Kunde inte låta bli att dra paralleller till Harper's Island, den var ju så bra! För den serien måste ju bara inspiration ha hämtats från Agatha Christies dramatiska mordhistoria, eller?:


Romanen i sig lär ha filmatiserats ca tio gånger. Konstigt nog har jag själv helt missat att se någon av dessa filmatiseringar, men blev klart nyfiken på denna brittiska miniserie (BBC One) från 2015, som skall ha visats i Sverige som två filmer (ursprungligen tre delar):


And Then There Were None (Am. titel 1940) utgavs första gången 1939, i svensk översättning året därpå. Romanen har sålts i ca 100 miljoner exemplar och är en av världens mest sålda böcker, alla kategorier. Av Agatha Christies fantastiska produktion bör man absolut inte missa Och så var det bara en. Riktigt bra var den!

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Och så var det bara en:
Tusen sidor


torsdag 5 april 2018

"Mördaren ljuger inte ensam" av Maria Lang

Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Rutger Hammars stuga Lillborgen ligger på Ön i sjön Uvlången i Bergslagen. Där samlar han och hans fru under en sommarhelg en handfull gäster för att umgås, bada och segla.

Men när Puck Ekstedt under en promenad överraskas av ett skyfall och tvingas fly in under en gran gör hon ett makabert fynd: en av Hammars gäster ligger där strypt med en röd sidenscarf om sin hals.

Pucks fästman Einar Bure beslutar att kontakta sin gamle vän Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, för att lösa fallet.

Det visar sig att gästerna alla knyts samman genom kärleksband och svartsjuka. Alla verkar ha något att dölja, men det är bara en av dem som är mördaren."

Berättelsen är i jag-form (har ibland lite svårt för sådant). "Jag" är här Puck Ekstedt, ung litteraturstuderande professorsdotter från Uppsala. Puck har bjudits in att tillbringa sommaren i en sportstuga som ägs av hennes mentor Rutger Hammar, nyvorden doktor i litteraturhistoria. Sportstugan ligger på en ö i en insjö belägen i Bergslagens mörka skogar. P.g.a. att historikern Einar Bure (Rutgers goda vän som Puck är småkär i) också är ditbjuden tackar hon ja. På ön finns också Rutgers hustru Ann-Sofie Hammar som är hemmafru, Rutgers f.d. fästmö Marianne Wallman (skulptris och konsthistoriker), Mariannes väninna Viveka Stensson (licentiat i litteraturhistoria), skalden Carl-Herman Lindensiöö (modernistisk lyriker), Lil Arosander (rikemansdotter till direktör Arosander i AB Lyxfilm och Jojje (George) Malm som är "coming-man" i AB Lyxfilm. Tillkommer senare gör "Pyttan" Hammar, som är något så simpelt som en sjuttonårig Stockholmsgymnasist. Puck iakttar de amorösa spänningar som finns mellan de inbjudna gästerna (relationerna tycks gå härs och tvärs). Under en natt finner hon en av dem mördad, Einar Bure tillkallar kriminalkommissarien Christer Wijk för att lösa mordgåtan, hemligheter och lögner uppenbaras.

Var lite osäker på om jag hade läst denna debutroman av Maria Lang tidigare, men kan klart nu konstatera efter en genomläsning att detta var första gången, hade aldrig tagit mig igenom den om jag försökt tidigare, hade uppfattat den alltför utdragen och långtråkig. Kan inte alls hålla med om att den här romanen håller än idag, saknar kanske någon slags nostalgikänsla (wow, kan nog konstatera att jag är för "ung" för det!😄) och har väl heller inte den rätta toleranströskeln för historiens sexism, som säkert inte alls ens uppmärksammades på sin tid?
Dessutom fann jag ingen sympati med någon av de lite brackiga personerna som befolkade romanen, dessa befästes inte hos mig och hade därför svårt att hålla isär dem genom handlingens fortskridande, ett fortskridande med ständig bristande koncentration p.g.a. ointresse. Säkert ytterligare förstärkt av själva språkstilen. Dessa akademikers tröttsamma "konversationer" skummade jag bara igenom, och alla inbördes relationer hit och dit kunde jag alls inte uppbåda något intresse för, ett intresse som säkert är nödvändigt för att finna tjusning i en story som denna. Morden blir hursomhelst många där på ön, damerna svimmar nervklent stup i ett, botas konsekvent med konjak, och så blir de vips på alerten och rödblommiga igen. Ganska tjatigt, men säkert typiskt för sin tid.

Det lär ha varit i anslutning till filmen Mördaren ljuger inte ensam (2013) som Maria Langs böcker gavs ut på nytt (inte sett filmen och kommer nog heller inte att göra). Har med anledning av det testat att läsa några på nytt, men det blev nu inte någon större succé, vad såg jag tidigare i det här? Så bra är det verkligen inte och fler Maria Lang kommer jag inte att offra tid på, finns alldeles för många bra böcker som skrivs i nutid för det. Uppkommer viljan för att läsa klassiska deckare finns ju alltid Agatha Christies omfattande produktion att välja ur. Läste efter denna Langs debutroman (från 1949) Agatha Christies Och så var det bara en (från 1939), avsevärt mycket bättre mordhistoria som också utspelar sig på en ö.

Men en tvåa i betyg borde väl betyda att något ändå var okej? Jovisst! Tyckte så mycket om miljöbeskrivningarna vad gäller Bergslagsnaturen, gillade verkligen hur väderförhållandena denna sommarhelg skildras, och mördaren... nej, kunde aldrig lista ut vem mördaren var innan det avslöjades.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Mördaren ljuger inte ensam:
Endast Eböcker ...
Hannashylla
Boklysten


onsdag 4 april 2018

"Raya" av Henrik Johansson

Raya av Henrik Johansson. Rastlös förlag. Läste boken som recensionsexemplar (danskt band).
ISBN: 978-91-984057-5-0

"En storm drar in över staden och förseglar bagerifabriken. En våg av vilda strejker sveper över landet. På fabriksgolvet sprider sig oron bland de osäkert anställda, något måste göras. De samlar sig och utmanar såväl fackklubben som företagsledningen. I stormens öga står en familj.
Raya jobbar som vikarie vid ugnen, den första kvinnan på sin post. Hennes mor förpackar brödet i slutet på linjen. Hennes styvfar är deras chef.
Detta kammarspel utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter där allt ställs på sin spets.

Raya är en bok som tar avstamp i det moderna arbetslivet med sina osäkra anställningar, samtidigt går den att relatera till #metoo-rörelsen och dagens debatt om att inskränka strejkrätten. Men lika mycket är Raya en roman där familj och arbete krockar.

Henrik Johansson, född 1973, bor i Malmö. Han är vid sidan av författandet också verksam som kritiker, krönikör och skrivpedagog. Raya är hans tredje bok efter Av kött och blod (2013, Federativs förlag) och Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse (2016, Rastlös förlag)."

Lite kort om de väl beskrivna och levandegjorda karaktärerna: Raya går på vikariat som ugnsskötare vid bagerifabriken Perita. Hennes styvfar Werner är avdelningschef och hennes mor Jackie jobbar på en annan våning vid samma fabrik. Allt startar med att Rayas arbetskamrat Elsa, som är timanställd, inte längre rings in eftersom hon varit sjuk. Nya timanställda Adrian tar hennes plats och skall läras upp.
Raya och en av hennes mer sympatiska medarbetare Ivàn börjar mer aktivt reagera över situationen och ifrågasätta missförhållandena på arbetsplatsen, de blir dessutom ytterligare sporrade av en strejkvinst i en annan bransch där arbetarna fått fast anställning. Fackombudet John kopplas så småningom in och ett protokoll från ett fackmöte kommer till direktör Schulses kännedom på orätta vägar.
Raya blir dessutom trakasserad av den äldre trågaren Roy, en riktigt ruskprick som arbetat på fabriken i 35 år och som även är med i fackstyrelsen.
Sidokaraktärer är Jackies arbetskamrat Daria som också jobbar i packen, samt Marie i vaktbåset på bottenplan, Marie jobbar tolvtimmarspass, är inhyrd av Perita och har alltså en annan chef.

Under ett dygn och två arbetsnätter trappas dramatiken upp kring en eventuell planerad strejk, ytterligare förstärkt av väderförhållanden i form av en ankommande storm. Strejken växer sig hotfull för arbetsgivarna och skänker hopp för de unga anställda som har otrygga anställningsformer. Allt är hursomhelst upplagt för kaos på bagerifabriken där skylten ovanför stämpelklockan proklamerar: "Perita - Vi bakar med kärlek!".

Handlingen utspelar sig i, eller i direkt anslutning till, bagerifabriken, som får en slags arbetsplatsbeskrivning. Precis som vad gäller karaktärerna kan man visuellt se miljöerna framför sig när man läser. Kapitelrubrikerna visar var man befinner sig, vilken dag och vilket klockslag. Effektivt och snyggt.

Ämnena som tas upp genom handlingens gång är många och engagerande. Vill plocka upp några, t.ex.: sådant som berör bemanningsföretagens utbredning och hur det påverkar arbetsrätten; arbetsplatser där de anställda ställs mot varandra; fackföreningarnas anpassning och alltmer vaga roll, hur svårt det har blivit som anställd att påverka arbetssituationen; tendenser då individens intressen sätts framför gruppens intressen - trots att det ena fallerar om inte det andra fungerar; obekväm arbetstid, beordrad övertid, nattarbete som påverkar hela livssituationen; risken för olycksfallskador och avvikelser när personal är utarbetad, saknar tillräcklig erfarenhet/kompetens eller helt enkelt (kanske i en underbemannad situation) inte förmår utföra ledningens krav... marknadsekonomins baksida.

Vem vet, kanske begreppet prekariat* kommer att bli mer flitigt använt i takt med att osäkra anställningsförhållanden ökar. En trend som inte verkar gå att få stopp på. Sorgligt nog. Nedbrytande situation för den som befinner sig i denna växande samhällsgrupp, men även enormt tärande och svårt att förhålla sig till för de tillsvidareanställdas krympande skara. Hur upprätthålls samarbetet, kontinuiteten och kvalitén vid hög personalomsättning? Ekonomi för stunden, men på sikt?

*(Prekariat = sammansatt av orden prekär - utsatt, och proletariat - underklass. Samhällsgrupp som under lång tid står utanför etablerad arbetsmarknad eller har osäkra anställningsförhållanden, såsom visstids-/projektanställning, praktik, anställda av bemanningsföretag, arbetslösa. Individer utan yrkesidentitet, brist på anställningstrygghet, avsaknad av fast inkomst, sjukförsäkring, semester, betald pension. Personer som med osäkra framtidsutsikter tvingas försörja sig på en ändlös räcka tillfälliga arbeten utan större hopp om förbättring. Som timanställda alltid vara tillgängliga då de rings in - idag antagligen genom sms - ofta med kort varsel. Aldrig våga tacka nej. Boktips: Prekariatet: den nya farliga klassen av Guy Standing)

Det här är nu ingen dokumentär roman utan en angelägen fiktiv historia som lär ha fått hämta stoff ur författarens egna erfarenheter och samtal med andra anställda. Den skickliga berättarkonsten kryddas med en sällsam svart humor, det blir klarsynt, uttrycksfullt, intensivt och laddat på ett rätt unikt sätt. Det är intelligent utfört och här finns bakom orden en hel del återhållsam ilska över det moderna arbetslivets avigsidor. Då blir det till något som berör ovanligt starkt att läsa. Samtidsskildringar i skönlitterär form som denna behövs.

Hur personerna agerar i de olika situationerna (inklusive dialogen) upplevs kvickt och ofta träffsäkert skildrat. Ytterligare några tänkvärda inpass: Raya som nämner en kick-off med en tredjedel av de anställda, resten är anställda av bemanningsföretag; fackombudet John som föreslår en omplacering för Raya på arbetsplatsen då hon utsätts för Roys trakasserier, istället för att ta upp problemet med Roy; kontraktsanställda som inte får sina kontrakt förnyade efter att de gått med i facket.
Romanens sorgliga avslut gör så ont så det framkallar tårar, för mig inte så ofta det händer när jag läser böcker, men här var det verkligen oundvikligt. Vilken stark historia!

Det enda jag kanske inte tyckte var sådär jättelyckat med den här boken var nog själva omslagets framsida. Okej för att det kan vara minimalistiskt, enkelt, matt och färglöst svartvitt, men borde inte åtminstone författarnamnet få stå på framsidan? Visserligen är det innehållet som räknas, men ändå.

Som ni förstår finns så mycket tänkvärt i denna moderna samtida roman som jag slutligen, efter denna tröttsamt långa recension, innerligt mycket hoppas många kommer att läsa. Perfekt om sen viljan finns att även diskutera dess innehåll. Välj den till bokcirkeln, blogga om den, fundera, relatera, hitta en ventil och pys ut om tankar och associationer som dyker upp... bara: Läs!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusDanskt band
AdlibrisDanskt band

Andra bokbloggare om Raya:
Mest Lenas Godsaker
Villa Freja
C.R.M. Nilsson


tisdag 3 april 2018

Dagens bokpost: Eldsystrar


Eldsystrar
av Susanne Boll


Bokpost idag var en ny psykologisk thriller, som jag inte alls hade hört talas om innan. Ej heller kände jag tidigare till författarnamnet, trots att det här uppges vara en etablerad romanförfattare (som skall ha egna erfarenheter av romanens ruggiga huvudtema: Stalking. Hu!). Men i gammal vanlig ordning när det gäller böcker inom spänningslitteraturen blev jag nu förstås riktigt nyfiken på den här boken efter att ha läst författarintervjun på promotionbladet, samt följande beskrivning hämtad från förlaget:

"Eldsystrar är en vass, psykologisk thriller där en tät intrig kombineras med både mörker och oväntade vändningar. Susanne Boll är utbildad psykolog vilket avspeglas i de trovärdiga personskildringarna.
Vera Liljas favoritklient Ayana kommer inte till den avtalade terapitiden och hennes frånvaro oroar Vera. Det visar sig vara en berättigad oro.

Vera Lilja är en erfaren och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm. Hon är en skicklig psykolog, men har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja.

I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd eldsvåda, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När det visar sig att Ayana är kidnappad gör sig det förflutna påmint. Det som Vera i ett helt liv försökt att glömma. Veras psykologiska kunskaper sätts på spel – det handlar om liv eller död."

Om författaren:
"Susanne Boll föddes 1972 i Motala och är psykolog, journalist och författare. Hon har tidigare skrivit tre relationsromaner men har nu tagit klivet över till spänningsgenren.
Susanne Boll bor i Stockholm med sin familj."


Alltid väldigt spännande med böcker av författare man inte tidigare läst något av, så den här ser jag självklart fram emot att få börja läsa så småningom. En hel del annat på gång just nu, så första recensionsdag om två dagar kan jag helt garanterat inte pricka in.😀


ISBN: 9789176297308 | Utgivningsdatum: 180329| Första recensionsdag: 180405


Tack för rec.ex Bokfabriken!