söndag 30 oktober 2016

En smakebit på søndag: Du sköna nya värld

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Här idag hämtas smakbiten från sidan 36 i framtidsskildringen (skriven 1932) Du sköna nya värld - Brave New World av Aldous Huxley:

   "För inte så länge sedan (ett århundrade ungefär) hade gamma-, delta- och till och med epsilonmänniskor fostrats till att tycka om blommor - blommor i synnerhet och otämjd natur i allmänhet. Meningen var att få dem att vilja fara ut på landet vid varje lämpligt tillfälle och på så sätt tvinga dem till att konsumera kommunikationsmedel.
   - Och konsumerade de inte kommunikationsmedel då? frågade studenten.
   - Jo, en hel del, svarade K. F.-direktören. - Men ingenting annat.
   Gullvivor och landskap, påpekade han, har ett stort fel: de är kostnadsfria. Kärleken till naturen håller inga fabriker igång. Det beslöts, att man skulle avskaffa kärleken till naturen men inte benägenheten att konsumera kommunikationsmedel. Ty det var naturligtvis oundgängligt, att de fortsatte att fara ut på landet, även om de avskydde det. Problemet var att finna på ett ekonomiskt sundare skäl för att konsumera kommunikationsmedel än blotta kärleken till  gullvivor och landskap. Och man fann det förstås.
   - Vi fostrar massorna till att hata landet, sa direktören. - Men samtidigt fostrar vi dem till att älska all lantlig sport. Vi ser på samma gång till, att all lantlig sport gör det nödvändigt att använda invecklade apparater, så att de konsumerar fabriksartiklar så väl som kommunikationsmedel."



Men... ett par spökhistorier kan man väl få trycka in också denna helg?

En vid-sidan-om-bok (omnämns bara i detta inlägg) ligger på skrivbordet: Creepypasta: spökhistorier från internet av Jack Werner. Därur plockas två busiga och sockerfria godisbitar (först från sidan 262 och därefter sidan 288):

"Har du någonsin sett en sådan där video där du ombeds titta efter något särskilt, eller följa en specifik grej med blicken? Och sedan, på slutet, avslöjar de att medan du tittade efter det andra så gick något stort och apart omkring mitt framför näsan på dig trots att du inte ens märkte det. Det är så läskigt att sådant kan hända så ofta, som till exempel hur jag just förflyttade mig från din hall in till ditt rum medan du läste detta."

"Lystring:
Var god läs följande mening högt: Hej, Molly.
Läste du den högt, som jag sa? Då borde du vara säker.
Läste du den tyst för dig själv... Då är Molly också säker.
I ditt huvud."


Här finner man fler smakbitar denna söndag.

lördag 29 oktober 2016

"Grottan" av Eva Ullerud

Eva Ulleruds Grottan är en riktigt kort novell (blott 11 sidor) som kom till mig i form av en liten gåva från Mörkersdottir förlag och Swedish Zombie (dessa två förlag har innevarande år slagits ihop). Mycket kusligt och rysligt bra har givits ut genom dessa förlag, var därför inte sen med att acceptera få nyhetsbrev därifrån och dessutom därav även få denna epub-novell.

Författarnamnet tyckte jag mig känna igen som en av de fem författare (Hans Olsson, Eva Ullerud, Marcus Olausson, Björn Flintberg, Ingemar Wiklund) som stod bakom Steampunk sagor - ännu inte läst, men kommer att läsa.

Förlagets presentation av Grottan:
"I skogen är det fridfullt. I skogen kan man vara sig själv. Men vems är den lilla hunden? Hur mycket ska man anstränga sig för att hjälpa? När ska man lita på sin magkänsla?

Eva Ullerud är född i Stockholm 1954 och bor i en by i Skåne. Hon har skrivit detektivromaner, barnböcker och medverkat i flera antologier. Skriver med förkärlek fantastik i alla dess sköna former."

Gillade novellen och kan konstatera att det är rätt skickligt att på så få sidor få ihop en berättelse/rysare av det här slaget som ändå inte känns "tunn". Här finns sådana mystiska och skrämmande komponenter som ofta är effektiva i sammanhanget för genren skräck, t.ex.; ett oförklarligt försvinnande; något vardagligt rart och vänligt som visar sig vara något helt annat (här i form av en söt liten hund); minnen från det förflutna som hålls väl dolda i vald glömska (som hos den överspända fadern); att gå vilse i skogen... och; gruvhål, eller som i den här novellen en grotta i en bergvägg, visst är det inte svårt att trolla fram lite kalla kårar där? En spännande och annorlunda twist på slutet finns också, tjusigt.

Vad gäller språket blev jag dock inte lika förtjust i de språkliga uttrycken. Det är bl.a just slanguttrycken som uppfattas höra bättre hemma i en ungdomligt berättad eller snabbt nedtecknad spökhistoria på något internetforum (lockande för en del kanske?). Låt dock inte denna petitess hindra er från att läsa novellen, för bra var den!

Betyg: 3/5

söndag 16 oktober 2016

En smakebit på søndag: Frankenstein; eller den moderne prometeus

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar hämtade från böcker vi läser eller läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Här idag hämtas smakbiten från Frankenstein; eller den moderne prometeus av Mary Shelley. Befinner mig just nu på sidan 62:

"Ingen kan förstå vilka kval jag led under resten av natten, vilken jag tillbringade kall och våt under bar himmel. Men jag kände inget obehag av vädret. Min fantasi uppfylldes av ondska och förtvivlan. Jag tänkte på den varelse jag hade släppt ut bland människorna och försett med viljan och makten att förverkliga sina fasansfulla målsättningar, som det dåd han nu hade utfört, och jag såg honom nästan som min egen vampyr, min egen ande som släppts ut ur graven och var tvingad att förstöra allt jag höll kärt."

Filmatiseringar har det blivit. Förutom komedi- och hyllningsfilmen Det våras för Frankenstein (från 1974) av Mel Brooks, så har vi väl såklart även sett denna - med Boris Karloff som monstret - från 1931?:




Info hämtad från Bakhåll (bokförlag) vad gäller romanen:

"Alla har vi stött på - om inte annat i filmparodier - varianter av historien om den galne vetenskapsmannen och hans ohyggliga skapelse, en varelse konstruerad av mänskliga likdelar som väckts till liv med hjälp av elektricitet, och uttrycket "Frankensteins monster" ingår som ett begrepp i vardagsspråket - men alla har nog inte stiftat närmare bekantskap med den ursprungliga källan till dessa spektakulära idéer: Mary Shelleys högst seriösa roman från 1818.

Även bokens tillkomst är mycket speciell:

Mary Shelley var bara 19 år när hon började skriva boken. Hon var dotter till feminismikonen Mary Wollstonecraft och anarkismfilosofen William Godwin. Hon hade rymt hemifrån med poeten Percy Shelley som hon senare gifte sig med.

Sommaren 1816 vistades de vid Genèvesjön i Schweiz tillsammans med poeten Lord Byron. En regnig kväll när de inte kunde gå sin vanliga kvällspromenad kom de överens om en tävling: de tre skulle skriva var sin skräckberättelse. Percy och Lord Byron fullföljde inte sina bidrag till tävlingen, men för Mary gick det desto bättre, hon fick inspiration till en hel roman. Året därpå hade hon berättelsen klar och ytterligare ett år senare, 1818, utkom den i bokform i sin första upplaga. Den nådde snabbt berömmelse och utkom sedan i ständigt nya upplagor."

Här finner man fler smakbitar denna söndag.


onsdag 12 oktober 2016

"Rasputins dotter" av Kathryn Harrison

Årets stora bokrea kan ge anledning till vissa impulsköp, så var fallet med "hyllvärmaren" Rasputins dotter av Kathryn Harrison. Hade ingen som helst förhandsinformation om varken boken eller författaren, däremot ett intresse för Rysslands historia, och "den galne munken" Rasputin, vem var han egentligen?

Rasputins dotter är en roman som blandar fakta och fiktion, gillade det som rörde fakta och ogillade fiktionen. Slutomdömet blev därför bara okej. Korta kapitel gör boken snabbläst, men det förbättrar knappast omdömet.

Verkade intressant att i romanform läsa om tsarfamiljen Romanovs historia under ryska revolutionen och hur den mystiska helbrägdagöraren Grigorij Rasputins var involverad i "behandlingen" av tronföljaren Alexejs blödarsjuka.

Tsaren blir avsatt och familjen Romanov hålls fågna i Alexanderpalatset. I bokens inledning har Rasputin mördats och hans två döttrar Masja och Varja hamnar under tsar Nikolajs förmyndarskap, under kejserligt beskydd förs de till Alexanderpalatset. Tsaritsan tycks nu ha förhoppningar om att Masja (Maria) äger liknande helande förmågor som sin far. Den brådmogna Masja möter så den fem år yngre tronföljaren Aljosja (Alexej) och börjar berätta poetiska, magiska och - överdrivet detaljerade - amorösa historier (med fakta och mytologi invävt) som "lugnande" underhållning för honom, under tiden revolutionen blir alltmer utbredd i verkligheten utanför.

Anmärkningsvärt är att Maria Rasputin - i boken kallad Masja - har funnits i verkligheten, och att hon även givit ut memoarer om sin tid i Ryssland och om fadern Grigorij Rasputin. Maria Rasputin avled 1977 i Los Angeles. I romanen blir Masja senare både cirkusartist i Paris och djurtämjare i USA, vilket stämmer även med verklighetens Maria.

Man får inte förvänta sig någon trovärdighet vad gäller karaktärerna och hur de agerar i romanen, ej heller får man förvänta sig några djupgående personporträtt. Det poetiska kan säkert av andra uppfattas fantasifullt konstnärligt, för egen del tyckte jag nog tsaritsans "moln", de flygande ikonerna, allt detta svammel kring tsarens kröning (författaren nämner en faiblesse för Bulgakovs Mästaren och Margarita vad gäller just det kapitlet, har inte läst den så kanske jag just därför inte fattar vitsen?), drömvisionerna och de religiösa uppenbarelserna, mest bara blev tröttsam utfyllnad. Den som är mer finkulturellt bevandrad än mig kanske kan finna något tjusigt i det där som dock inte jag gör.

Den historiska inblicken som romanen ger, och det intresse den skapar för att ta reda på verklighetsbakgrunden, är min positiva behållning av Rasputins dotter. En del av baksidestexten som fick mig att tveka angående att läsa boken var att den, förutom som en "ovanligt levande historisk roman", framställdes som en "kärlekshistoria". Romance är nu inte alls sådant jag skulle välja att läsa, men kanske kan då detta vara ett Romance-tips för dig som gärna läser den typen av böcker? En liten historisk lektion får man ju dessutom på köpet, inte så dumt.

Har tidigare på bloggen nämnt boken här och här (smakbiten).

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Rasputins dotter:
Johannas deckarhörna
Beas bokhylla

måndag 3 oktober 2016

"Daisy i kedjor" av Sharon Bolton

Daisy i kedjor av Sharon Bolton:

"Berömda mördare har fanklubbar.
Hamish Wolfe är inte annorlunda. Han kommer att sitta inspärrad resten av livet för att ha kidnappat och mördat tre kvinnor - och får mängder av beundrarbrev varje dag. Han är snygg, karismatisk och har en stor övertalningsförmåga. Hans beundrare är säkra på att han är oskyldig. Och på att han är deras drömmars man. 
Vem skulle gå med i en sådan fanklubb?
Maggie Rose är advokat och bästsäljande true crime-författare, lika tillbakadragen som hon är framgångsrik. Hon tar bara de fall hon vet att hon kommer vinna. Hamish vill ha Rose som sin advokat. Han vill att hon ska förändra hans öde. Hon är övertygad om att hon är immun mot den charm som den här sortens man kan besitta."

Är väl inte direkt ensam om att inte riktigt fatta hur dömda interner (som t.o.m begått riktigt hemska grova brott) lockar till sig beundrare, vilka dessutom rentav söker kontakt med den kriminelle... helt enkelt ofattbart. När jag sen läste Mariette Lindsteins senaste bok Sekten som återuppstod, fanns där i handlingen en advokat som utan vidare lät sig duperas av en fängslad psykopat. Funderade på hur ännu mer orimligt det måste vara att någon - som verkligen borde kunna tänka klarare om saken - inom rättsväsendet, polisen eller kriminalvården också skulle sälla sig till en sådan "fanklubb". Ibland leder den ena boken till den andra och, efter gott boktips, ledde det den här gången till Daisy i kedjor av den hyllade brittiska deckarförfattaren Sharon Bolton. Första boken jag läser av Bolton och det lär heller inte bli den sista.

I förgrunden har vi den f.d. kirurgen Hamish Wolfe som sitter av sitt livstidsstraff som brutal seriemördare, där offren har varit överviktiga unga kvinnor; kriminalaren Peter Weston som höll i polisutredningen som ledde till anhållandet av Hamish; samt Maggie Rose som blir Hamish advokat. Dessa, samt ytterligare åtskilliga andra inblandade, tycks ruva på hemligheter om sin person och/eller ett ibland väldigt dunkelt och råkallt förflutet, fyllt av förnedring, svek och lögn.

Ack så spännande... bra driv och korta kapitel; brev, mejl, tidningsartiklar, dokument och rapporter; små glimtar som låter läsaren ana att allt och alla inte är vad de först tycks vara. Misstänksamheten vacklar åt olika håll genom läsningens gång, att lägga ifrån sig boken blir en utmaning. Man får sympatier som övergår i antipatier; mystiken tätnar och löses upp, fram och tillbaka.
I denna utmärkta psykologiska thriller finns massor av dolda mörka hemligheter. Dessa uppenbaras en liten bit i taget och får läsaren att undra över sanningen bakom allt som händer, vilka de olika inblandade personerna är/har varit, deras relationer till varandra. Det hela leder fram till en dramatisk effektfull avslutning som överraskar ytterligare. Trots fenomenalt skickligt skrivet (och troligen väldigt bra översatt!) kanske inte i allt så trovärdigt, men sådant är ju inte svårt att ha överseende med för den här typen av fängslande fiktion.
De utmärkta beskrivningarna av karaktärerna och stämningarna (ibland väldigt kusliga båda) bidrar även de självklart till att hålla spänningshalten uppe på hög nivå rakt igenom.

Romanen verkar inte ingå i någon sorts bokserie, vilket kan uppfattas ganska befriande vad gäller deckare, de flesta sådana tycks ju ingå i just bokserier med någon återkommande brottsutredande gestalt i förgrunden. Hur som helst skall Daisy i kedjor vara den 8:e boken av författaren utgiven i svensk översättning av förlaget Modernista.

Har tidigare skrivit om boken här (smakbiten).

Valde Daisy i kedjor till att bli Månadens bästa bok för oktober.

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Daisy i kedjor:
Maddes Bokblogg
Beas bokhylla

söndag 2 oktober 2016

"Mannen mellan väggarna" av Emma Ångström

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström:

"Kort efter att en barnfamilj flyttar in i ett hyreshus på Tegnérgatan sker ett mord i samma byggnad. Det är ett av de märkligaste morden i Stockholms historia. En kvinna försvinner från sitt hem och hittas två veckor senare av sin man i hallen i deras gemensamma bostad.
Alla är förbryllade. Var har kroppen varit gömd? Och hur har gärningsmannen kommit in och ut ur lägenheten?
Samtidigt sker allt underligare saker. En hund hittas död på gatan, mat försvinner ur kylskåpen och en outhärdlig stank sprids i huset. Och när den lilla flickan i den nyinflyttade familjen leker Anden i glaset knackar det plötsligt i väggarna."


Kan ha svårt att placera den här "rysaren" (som det uppges vara), ibland uppfattas den som ungdomsroman ibland inte, ibland tror man på spökhistoria ibland inte, övernaturligt?, skräck/rysare?, psykologisk thriller för ungdomar?, nej inte riktigt det heller, men vad är det? Skulle nog svara rätt och slätt; spänningsroman för unga vuxna... tror jag.

Spännande och lättläst är det dock, en riktig sträckläsarbok kan den nog ses som. Spänningen ligger i att man hänger kvar och läser vidare för att få kläm på hur allt hänger ihop egentligen, få förklaringar till det där bakom väggarna t.ex., och mycket annat också. Den mystiska mannen bakom väggarna får man bit för bit förklaring till, men en hel del annat hänger i luften både oförklarat och outrett när boken är utläst, vilket känns lite ofullständigt. Hur var det egentligen med Alvas mormor, de eventuella spökerierna, mormoderns tavlor, de paranormala förmågorna, Alvas far?... Kanske meningen att man skall dra sina egna slutsatser, upp till var och en att tolka och fylla i? Möjligen.
Tycka vad man vill sen om Alvas iskalla attityd inför andra människors känslor (förutom mannen mellan väggarna!) och våldsamma händelser, men hennes utanförskap och utsatthet känns trovärdigt framställd.

Upplevde romanen inte direkt vara så där ryslig som beskrivits, snarare ruskig på ett rått och grymt sätt, saknade de övernaturliga inslag jag förväntade mig i början av läsningen. Det bestialiska slutet tyckte jag inte alls om, och det förutom alla outredda detaljer... kanske kommer det en fortsättning?

Tidigare skrivit om boken här (smakbit).

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Mannen mellan väggarna:
Bokpool
Maddes Bokblogg
Johannas deckarhörna
Läsa & Lyssna