torsdag 29 april 2021

Anekdoter

 


..."Det är viktigt att lyssna till. Men risken är att det blir anekdotiskt. Regeringen måste ju fatta beslut på rapporter vi kan lita på: Generella beskrivningar, inte bara anekdotiska berättelser – även om de också är viktiga."

Arbetsmarknadsministern (Uppdrag granskning d. 28/4 2021; 52:44 / 57:20)


Metod: Kalla det anekdoter.


Anekdoter (enligt wikipedia) = kortare (ofta humoristiska) redogörelser av skeenden, vanligen med slutpoäng. Kort berättelse med udd om en märklig företeelse, ett träffande yttrande, typ av egenhet hos någon/några som har koppling till berättelsen. Vetenskapligt sett är bevisföring som är anekdotisk sämre.



onsdag 28 april 2021

"Knutby" av Jonas Bonnier

Knutby av Jonas Bonnier. Albert Bonniers Förlag (2019-10-17). Antal sidor: 350. ISBN: 9789100180935


 

"Sommaren 1997 flyttar familjen Forsman till Knutby i Uppland, redo att påbörja sitt nya liv i Filadelfia-församlingen som leds av Eva Skoog. Under de knappt sju år som följer ska ett fåtal personer och familjer väva sig ett förödande nät av erotiska maktrelationer som ofrånkomligt utmynnar i ett tragiskt crescendo.

Jonas Bonnier har skrivit en verklighetsnära roman om händelserna i Knutby och om hur det är möjligt att skapa en parallell verklighet baserat på tro, hopp och kärlek, som till slut tjänar helt andra syften."


"Jonas Bonnier, född 1963, är författare. Han debuterade 1988 med Prinsessan och halva kungariket och har sedan dess givit ut ytterligare sju romaner och även skrivit film- och TV-manus."



Riktigt skickligt välskrivet med bra driv, textdisposition passande en effektiv spänningsroman. Påminner om Mariette Lindsteins skrivsätt. Sekttemat kan man väl lugnt påstå även finns här, med psykologisk aspekt naturligtvis. Läser gärna mer av Jonas Bonnier, just p.g.a. det proffsiga skrivhantverket. Tyvärr fanns det annat jag störde mig på i den här boken, kanske bara beroende på själva historien i sig, något att ta reda på.

Författarens tidigare utgivna titlar:

Prinsessan och halva kungariket (1988), Sedan levde de lyckliga (1989), Till Viktoria (1991), Hem ljuva hem (1991), Bröllopsnätter (1994), Saffranshjärtan (2002), Eva Lauri & jag (2005), Fäder (2016), Helikopterrånet (2017), Stockholm Odenplan (2018).

Helikopterrånet skulle nog vara intressant att läsa.

Såg Uppdrag gransknings program om Knutby då den sändes på SVT. Hade dessförinnan rätt vaga begrepp om hur det hela hade gått till, annat än själva mordet och mordförsöket, och innan dess "pastorns" första frus olycksfall (eller vad det var). Bara genom att se dessa program förstod man hur... "sjukt" (om man får använda ett sådant ord) det hela var.

Romanen Knutby kanske kan ge en ytterligare dimension till hur i helsicke något sådant kunde hända. Den kollektiva galenskapen byggde på någon slags kvasireligiös hittepå-smörja, tyckte detta kom fram bra i boken. Med tanke på att romanen gestaltar verkliga händelser och personer, så framställdes alla dessa relationer kors och tvärs ganska taktlöst motbjudande (inte så sällan skabrös vämjelig skildring), på tok för mycket och ingående. Kvinnoförnedrande, skulle jag nog kalla det. Ogillar sådant, och detta drog ner helhetsupplevelsen av romanen betydligt för mig, även om man iofs kan begripa att just den där hänsynslösa maktstrategin med "utnyttjande av person i beroendeställning" är central i dramat. Men tänker naturligtvis företrädesvis på de inblandades barn, som nu är vuxna och kan ta del av detta. Det stör mig.

Vill inte kommentera romanens persongalleri så värst ingående, men verkliga namnen är såklart utbytta mot andra fiktiva. Att den s.k. "barnflickan" kunde bli ett sådant jagsvagt viljelöst redskap är hemskt obehagligt och svårt att förstå. Tycker att författaren verkligen gjort ett riktigt bra jobb med att få fram en utpräglad jagsvaghet i denna karaktärsteckning.

Kan som en parentes inte låta bli att dra paralleller till Jon Krakauer bok Mord i Guds namn. Religiös fanatism som också ledde till mord. Där handlar det om mormonska fundamentalister i fullständigt isolerade samhällen i USA. Men hur kunde just lantliga Knutby bli en plats för en udda frikyrklig församling här i Sverige? Hur kunde allt det klart sekteristiska där pågå så länge, utan att någon utifrån reagerade? Genom t.ex. barnen i skolan? Borde man inte ha uppfattat att något inte stod rätt till, innan det var för sent?

Knutby är en i stort sett (förutom det jag nämnt ovan) hyfsat bra skönlitterär framställning av detta obegripliga och förskräckande "Knutbydrama", där personernas inre liv, deras tankar och känslor, får komma fram, såsom dessa kanske skulle kunna ha varit. Dialogerna är inkännande och välavvägda. Miljöerna framställs på ett utmärkt anpassat sätt, förstärkte ett slags dovt tungsinne som hela tiden vilar hotfullt ödesmättat över händelseförvecklingarna, där ju faktiskt vissa personer är tänkta att "hämtas hem" (d.v.s. på något sätt mista livet, med eller utan "hjälp på traven"). Fy vilken underlig föreställningsvärld dessa människor måste ha levt med, hissnade att tänka! Så javisst, en tänkvärd bok är det, trots att man känner till det som framkommit i press och media på olika sätt innan. Tyvärr skulle jag däremot inte vilja rekommendera boken.

Tidigare blogginlägg om Knutby finns här.

Betyg: 3/5


lördag 24 april 2021

Veckans mening: Motbjudande mening efter inbjudande lördagsfika


"Stenarna i de förfallna korridorerna föreföll alltid motbjudande fuktiga, och en vidrig lukt, som från döda generationers samlade lik, hängde överallt i luften."


Kaminens björkvedsbrasa plus doften av nybryggt kaffe och sprödvärmd baguette föreföll mig mycket trevligare denna lördagsförmiddag.😊


Meningen kommer från novellen Återkomsten (originaltitel: The Outsider), som är en av 37 sådana i Vertigo förlags utgåva Skräcknoveller av H P Lovecraft. En elegant tegelsten jag antagligen kommer att stanna kvar i ett antal lördagar framöver, det får ni stå ut med. (Biblioteket är fortfarande stängt och lär väl så förbli ett bra tag till skulle jag tro, så en får spara på läsningen av det olästa som finns tillgängligt i bokhyllan hemma)

I bokens eftertexter av Martin Andersson nämns att novellen (första gången publicerad i Weird Tales 1926) är en av de första texterna av Lovecraft som publicerats på svenska (1955). Den skall tydligen vara någon slags hyllning till Poe.


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).



Fler meningar går idag att finna här



söndag 18 april 2021

En smakebit på søndag: Templet

På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst) genom kortare citerade utdrag ur böckerna, som en sorts boktips. Länkar brukar växelvis samlas hos bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger.


Smakbit hämtas från novellen Templet av H P Lovecraft. Och novellsamlingen har titeln Skräcknoveller (Vertigo Förlag). Sidan 50-51, krigsåret 1917, textens "jag" är den grymma tyska örlogskaptenen Karl Heinrich von Altberg-Ehrenstein, här befälhavare på u-båten U-29:


  "Klenze och jag brukade sova vid olika tidpunkter, och det var under min sovperiod, vid femtiden på morgonen den 4 juli, som myteriet bröt ut. De sex återstående svinen till matroser misstänkte att vi kommit vilse och hade plötsligt gripits av ett vansinnigt raseri för att vi två dagar tidigare vägrat överlämna oss till jänkarnas krigsfartyg; nu befann de sig i ett deliriskt tillstånd av svärande förstörelselusta. De tjöt likt de djur de var, och slog urskillningslöst sönder utrustning och inredning medan de skrek om dumheter som elfenbensfigurens förbannelse och den mörke döde ynglingen som såg på dem och simmade iväg. Kapten Klenze verkade handlingsförlamad och oduglig, som man kunde förvänta sig av en vek, omanlig rhenländare. Jag sköt alla sex männen, för det var nödvändigt, och försäkrade mig om att ingen överlevde.
   Vi gjorde oss av med liken via luftslussen och var nu ensamma ombord på U-29."


lördag 17 april 2021

Veckans mening: Amerikansk treat mellan Sona-Nyl och Cathuria




"På Cathurias gröna och blomstrande berg höjer sig tempel av rosa marmor, prydda med skulpterad och målad skönhet, och på deras innergårdar finns svalkande springbrunnar av silver vilkas väldoftande vatten, porlande av hänförande musik, kommer från den grottfödda floden Narg."



Fyrvaktaren Basil Elton lämnar Fantasins land Sona-Nyl - ett land utan tid, rum, lidande och död - lockad av Hoppets land Cathuria - ett land ingen människa har sett, de perfekta idealens land, som det sägs. I Basils föreställningsvärld om landet plockar jag meningen ovan, men vad finns där bortom basaltpelarna i väst? Den "skäggige mannen" på det vita skeppet varnar för de farliga hav där Cathuria sägs ligga. Men vad bryr sig Basil om det? Hoppets land hägrar storslaget i hans tankar. Vad händer med fyrvaktaren som vågar hoppas?

Novellen Det vita skeppet är en av 37 skräcknoveller i Vertigo förlags utgåva Skräcknoveller av H P Lovecraft.


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).




Fler meningar går idag att finna här



torsdag 15 april 2021

Perspektiv och tvärsäkra synpunkter

Dags för en folksaga (eller snarare då "sutra") från Indien.
Den om de sex blinda männen och elefanten.


Det var en gång för länge sedan sex gamla män, samtliga födda blinda, som bodde i en liten by i Indien. Allt de visste och fick veta om världen, i och utanför byn, fick de föreställa sig genom att lyssna på berättelser från bybor och resenärer på tillfälligt besök. Av allt de fick höra blev de som allra mest intresserade av elefanten, detta djur spekulerade de kring sinsemellan, dag som natt.

"Elefanten är nog en riktigt kraftfull gigant", menade en av männen som lyssnat till en historia där elefanten använts vid vägbyggen och skogsröjningsarbeten.

"Där måste du allt ha fel", protesterade den andra mannen som hört berättas om prinsessan som färdades på elefantens rygg. "En elefant lär väl nödvändigtvis vara såväl graciös som mild."

"Kan ju inte stämma! Själv har jag fått höra om en man som spetsats av en elefant, rakt i hjärtat", sa den tredje blinda mannen.

"Men snälla ni", sa den fjärde blinda mannen, "ni tycks helt ha missuppfattat detta. Elefanten är bara en slags stor ko. Allt annat är överdrifter."

"Jag för egen del är helt säker på att en elefant är något rent magiskt", sa den femte blinda mannen. "Detta är naturligtvis förklaringen till att prinsessan kan använda elefanten som färdmedel riket runt."

"Äsch, ni talar strunt! Elefanten finns säkert inte över huvud taget", utbrast den sjätte blinda mannen. "Själv tror jag att vi bara blivit offer för ett riktigt grymt skämt."

Till slut blev de övriga byborna redigt trötta på de blinda männens spekulationer. De bestämde sig för att ordna så männen fick besöka palatset, där de skulle få veta sanningen om elefanten. Väl vid palatset leddes de fram till en elefant på palatsets gård. De blinda männen gick fram och kände sig för på det stora djuret.

Den första mannen vidrörde djurets sida. "En elefant är fast och solid som en vägg", förklarade han. "Oerhört kraftfull."

Den andra blinda mannen lade handen på elefantens snabel. "En elefant är som en stor orm", meddelade han.

Den tredje blinda mannen kände elefantens spetsiga bete. "Jag hade rätt", bestämde han. "Elefanten är skarp och dödlig som ett spjut."

Den fjärde blinda mannen rörde vid en av elefantens fyra ben. "Det vi har att göra med är inget annat än en extremt stor ko", sa han.

Den femte blinda mannen tog tag i elefantens öra. "Nej, jag tror bestämt att elefanten är en slags magisk matta", sa han.

Den sjätte blinda mannen slogs omkull av elefantens grova svans. "Ni har fel!" ropade han. "Elefanten är inget annat än ett gammalt rep. Ett verkligt farligt sådant", konstaterade han.

Männen leddes sedan till skuggan av ett träd, där de skulle få sitta och vila sig innan det blev dags att ta sig hem den långa vägen till byn. Medan de väntade diskuterade de sina nya upptäckter om elefanten.

"En elefant är som en vägg", sa den första blinda mannen. "Klart vi äntligen kan vara överens om det!"

"Nej, nej, nej! En elefant är som en jätteorm", svarade den andra blinda mannen.

"Vad pratar ni om, elefanten är ett spjut, jag har ju redan sagt er detta", insisterade den tredje blinda mannen.

"Jag är i varje fall fullständigt säker på att det är en gigantisk ko", sa den fjärde blinda mannen.

"Ni ha missförstått detta. Såklart måste det vara en magisk matta. Det torde inte alls råda någon tvekan om detta", sa den femte blinda mannen.

"Men inser ni inte!" utropade den sjätte blinda mannen. "Någon använde ett rep för att lura oss."

Argumenten haglade, fortsatte och fortsatte, alltmer högljudda försökte de överrösta varandra.

"Vägg!"

"Orm!"

"Spjut!"

"Ko!"

"Matta!"

"Rep!"

"Sluta skrika!" ropade härskaren Rajah som bryskt vaknat ur sin tupplur. "Hur kan var och en av er vara så tvärsäkra på att ni själva har rätt?" frågade han.

De sex blinda männen funderade över frågan, men förblev tysta.

"Elefanten är ett stort djur", sade Rajah med stort tålamod. "Ni vidrörde bara vissa olika delar. Om ni sätter ihop dessa delar kommer ni kanske närmare sanningen. Låt mig nu få avsluta min tupplur i lugn och ro."

De sex männen satt tysta och begrundade Rajahs råd.

"Han har rätt", sa den första blinda mannen. "För att komma närmare sanningen måste vi nog försöka sätta ihop alla enskilda delar. Detta får vi fortsätta diskutera på hemfärden."

Den första blinda mannen lade handen på axeln på pojken som skulle vägleda dem hem. Den andra blinda mannen lade sin hand på vännens axel och så vidare, tills alla sex män åter var redo att ta sig hem tillsammans.

Bild av OpenClipart-Vectors från Pixabay


onsdag 14 april 2021

"Skärvor av ett liv : vägen till och från Auschwitz" av Hédi Fried

Skärvor av ett liv : vägen till och från Auschwitz av Hédi Fried. Förlag: Natur & Kultur (pocket; 2016). Antal sidor: 251. ISBN: 9789127148062


"Läs boken som ständigt kommer i nya upplagor världen över.

"Jag berättar om mitt liv, om min barndom och uppväxt, om gettot, om transporten i boskapsvagnarna, om selektionen, om vistelserna i Auschwitz och de olika arbetslägren, om befrielsen i Bergen-Belsen, om de vita bussarna och om vägen till paradiset i Sverige."

Skärvor av ett liv är en ögonvittnesskildring av livet som judisk fånge i de tyska koncentrationslägren, om förintelsen av sex miljoner judar – som vissa påstår aldrig har ägt rum. Hédi Fried är en av de få överlevande som ännu finns kvar och kan berätta sanningen om vad som verkligen hände.

Elie Wiesel, mottagare av Nobels fredspris 1986, skrev såhär om Hédi Frieds bok: "Denna bok är mer än en personlig dokumentation; den är ett vittnesbörd, djupt gripande och skakande."

Hédi Fried är författare och psykolog. Hon är engagerad i att sprida kunskap om rasism och demokrati och har föreläst mycket i skolor och internationellt. Hédi Fried utgår i böckerna

Skärvor av ett liv, Livet tillbaka, Ett tredje liv och Livets pendel från sina egna erfarenheter från Förintelsen. Hon föddes 1924 i staden Sighet i dåvarande Ungern (idag Rumänien). Efter att ha suttit i koncentrations- och förintelselägret i Auschwitz och koncentrationslägret i Bergen-Belsen kom hon till Sverige med Röda korsets bussar år 1945. År 1998 mottog hon regeringens medalj Illis Quorum av åttonde storleken, år 2000 mottog hon Natur & Kulturs kulturpris och 2015 fick hon Raoul Wallenbergs pris."


Samma dag som jag skriver detta har man i media kunnat läsa om att en parlamentarisk kommitté skall tillsättas, uppgiften för denna ska behandla frågan om att göra förnekelse av Förintelsen straffbart i Sverige. Att det ens kan behövas gör en beklämd... Att misstro det som skett, människor som behandlats så illa, att förneka historia med så många vittnesmål om ofattbara grymheter, massor av dokumentation, lidande som lämnat oerhörda mänskliga trauman efter sig. Hur är det ens möjligt? Förintelsens känslokalla avhumanisering är så fullständigt obegriplig. Man försöker förstå, men det går inte.

Såg Historiens myter och sanningar på Kunskapskanalen igår. Den kan jag också rekommendera att se, för vi får verkligen inte glömma att detta faktiskt hänt, hur ofattbart det än kan verka. Del 1 av 4, ska det visst vara, andra delen kommer den 18 april.

Skärvor av ett liv är den absolut bästa bok jag läst av det här slaget. Oerhört starkt och gripande berättat, dessutom lättläst och mycket välskrivet. En bok precis alla borde läsa. Otroligt värdefull dokumentation. Hédi Frieds styrka är av sådan sort som smittar av sig, vilket jag verkligen tror behövs. För vi får aldrig tystna kring ämnen som dessa. Avhumanisering är något fruktansvärt, att värna människovärdet och demokratin borde vara viktigare än någonsin under krissituationer, då det säkert finns en ökad tendens till att grupper i samhället ställs mot varandra. Att fler hamnar i utanförskap gör ju saken inte bättre. Hursomhelst, aldrig skrämmas till tystnad. Aldrig. Det tar jag med mig. Otroligt stark läsupplevelse. Tack.❤


"Man kan bli skrämd, men får aldrig ge upp" 
—  Hédi Fried

Detta är den första bok jag läser av Hédi Fried, och inte lär det bli den sista. Har du inte läst boken, gör det!

Betyg: 5/5


Vill läsa!: Sammetsdiktaturen

Men åh! Biblioteket bara måste öppna snart (orättvist att bibliotek på vissa ställen i landet har öppet trots att de där har en större smittspridning, men inte andra där smittspridningen är mindre!). Vill verkligen läsa denna!:

Sammetsdiktaturen : Motstånd och medlöpare i dagens Ryssland av Anna-Lena Laurén

Beskrivning (hämtad från Norstedts förlag):


"Jag får ofta frågan hur jag står ut med att bo i Ryssland, både av ryssar och västerlänningar. Varför bo och arbeta i ett land där vardagen är så fylld av besvär? Där byråkratin är så snårig och myndigheterna så opålitliga. Du skulle ju kunna ha ett mycket enklare liv i Europa.

Det är sant. Men också ett mycket mindre intressant liv."

Det är farligt att vara oppositionell i Ryssland. Om man deltar i demonstrationer och gör motstånd riskerar man sitt liv och sin frihet. Ändå gör ryssar det – trotsar regimen för att stå upp för det de tror på.

Samtidigt är det många ryssar som väljer att tiga, att ignorera landets blodiga historia och komplicerade förhållande till demokratin så länge makthavarna lämnar dem själva och deras familjer i fred.

Hur kommer det sig?

Med sin djupa kunskap om Ryssland och sin stora kärlek till dess folk har Anna-Lena Laurén blivit en av våra mest lästa och uppskattade journalister. I Sammetsdiktaturen får vi en inblick i det politiska spelet i Kreml och följer med hem till köken hos vanliga ryssar. Levande och personligt ger Laurén värdefulla inblickar i vardagen i ett av världens mest motsägelsefulla och fascinerande samhällen."


måndag 12 april 2021

Nedslag i nuet: Lovecraft, finsk lakrits och tongivande undersökningar



Läser Dagon av HP Lovecraft. Novellen utspelar sig i början av första världskriget. Den som berättar var superkargör på ett lastfartyg som föll offer för ett tyskt krigsfartyg. Han flydde med en liten båt, däckade och vaknade upp i svart dy efter flera dygn på Stilla havet, sen ... 

Nåja, han klarar sig i varje fall, vaknar upp på ett sjukhus i San Francisco och ställer konstiga frågor till en etnolog, frågor som kretsar kring Dagon, filistéernas fiskgud.

Dagon nämns i Första Samuelsboken 5:1-7:

"Filistéerna förde sedan Guds ark från slagfältet i Even Haeser till Ashdod och ställde den i Dagons tempel bredvid guden Dagon. Men när folket i staden nästa morgon steg upp, hade Dagon fallit ner framför Herrens ark med ansiktet mot marken. De satte då upp honom igen på hans plats, men när de steg upp morgonen därpå, låg Dagon igen framför Herrens ark. Hans huvud och händer hade slagits av och låg vid tröskeln, medan kroppen låg för sig. Det är därför som varken Dagons präster eller någon annan ens idag vill trampa på tröskeln till Dagons tempel i Ashdod. Herrens hand vilade tungt över invånarna i Ashdod och de närliggande byarna: han ställde till förödelse bland dem och slog dem med bölder. Och när folket förstod vad som höll på att hända, utropade de: ”Vi kan inte behålla Israels Guds ark här längre! Hans hand vilar tungt över oss och vår gud Dagon.”"


Från HP Lovecrafts Skräcknoveller till Lakritsens dag. För det är idag det minsann, sådan tur man hade en påse lakrits på lut då denna 12 april. Äkta finsk lakrits ska det vara, tror man tycker så här på ostkusten åtminstone. Lakritsdagen lär ha firats sedan 2012 i Sverige, detta var mer än jag tidigare visste. Vad ska lakrits användas till? Lakritskladdkaka, lakritsglass, lakritssås? Något annat? Hatar eller älskar du lakrits? Lakrits och salmiak höjer blodtrycket, så den med högt blodtryck bör hata lakrits, åtminstone sådär lite lagom.

Från lakrits till dessa fantastiska undersökningar. Reagerade på en Novus-undersökning där "Svenskarnas förtroende för ministrarna" redovisades (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fortroendet-for-lena-hallengren-rusar-i-kolvattnet-av-pandemin). Tänk att deltagarfrekvensen för undersökningen bara var 59%... så deltagarantalet för intervjuerna torde ha varit ganska litet? Alla svenskar tycker såhär. Verkligen? Igår var det dags för nästa Novus-undersökning som basunerades ut i Rapport och Aktuellt (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/novus-aldrevarden-minskar-i-betydelse-for-valjarna): "Svenskarnas viktigaste politiska frågor", heter det då. Totalt har 1000 intervjuer genomförts för den undersökningen, som alltså även den visar att alla svenskar tycker såhär. Så lustigt.


söndag 11 april 2021

En smakebit på søndag: Knutby

På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst) genom kortare citerade utdrag ur böckerna, som en sorts boktips. Länkar brukar växelvis samlas hos bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger.


Smakbit hämtas från Knutby av Jonas Bonnier. Sidan 32-22:


    »Det finns en sådan kraft här«, sa Sindre. »Det är precis som Eva sa. Att det ska spridas en eld från Knutby. Först över Uppland, och sedan över resten av Sverige. Och jag tror ... nej, jag vet, jag vet att den kommer att spridas betydligt längre än så.«
   Kristina svarade inte. Det kom vita moln ur hennes mun när hon andades. Hon gjorde små puffar i luften. Själv hade hon inte känt mycket av den där kraften. Det enda som hittills var utmärkande för församlingen var det ständiga talet om döden och nästa liv. det var inget hon var van vid från Kristinehamn.
    »Och alla som skrattade när jag startade Aid«, fortsatte Sindre, men utan bitterheten som funnits i hans röst förut.
   Aid for Nations var en missionsverksamhet som han dragit igång redan i Kristinehamn. Han hade på egen hand lyckats öppna en bibelskola i Indien, och snart skulle han åka och besöka den.
   Den eld som Sindre talade om, den som skulle utgå ifrån Knutby och spridas över Sverige och ännu längre; var den anledningen till skolan i Indien? Men tanken var så stor att Kristina inte kunde ta in den.
    »Vi ska göra det genom människorna vi frälser«, fortsatte han, som om han läste hennes tanke. »Vi ska sätta dem i brand, en efter en, och de ska bli vårt vackra fackeltåg över världen. Och allt ska börja här.«
   Hon visste inte vad hon skulle svara, och han förekom henne på nytt.
    »Det är vad Paulus skriver i Thessalonikerbrevet«, sa han. »Att Herren ska dyka upp som en tjuv om natten. Men vi ska vara förberedda.«
    »Borde vi köpa lite extra chips?« frågade hon. »Om han kommer ikväll?«
   Sindre stannade, vände sig om och såg på henne. För ett ögonblick svartnade blicken, men bara under bråkdelen av en sekund. Sedan sprack ansiktet upp i det där stora, varma leendet.
    »Det är nog bäst!« skrattade han. »Dill- och lökchips!«


En roman om bakgrunden till verklighetens mord och mordförsök i Knutby 2004 ("Knutbydramat"); klart spännande, såväl som otäckt. Sekter är så rysligt läskigt. Men visst kan det vara lärorikt med den här sortens levandegörande fördjupning i något obegripligt som man försöker förstå? Om det låter sig göras. Den som vill få en större insikt om psykologin vad gäller sekter bör ta en närmare titt på Dimön-serien av Mariette Lindstein.

Romangestaltning av verkliga brott får mig att tänka på andra liknande romaner, t.ex. I skuggan av ett brott av Helena Henschen. Finns många fler bra man skulle kunna nämna. Har ni läst någon roman av den sorten ni vill tipsa om?

Sindre i smakbiten ovan är förstås "Knutby-pastorn", och romanens Kristina är hans hustru. Historien börjar 1997 då paret anländer till Knutby.

Det här blir den första boken jag läser av Jonas Bonnier, och inte lär det bli den sista. Skriver riktigt bra och fängslande!


lördag 10 april 2021

Veckans mening: Mer än Knutby Krog och Ica Knuten



"Där hon föreställt sig en by, ett litet samhälle, fanns det inte mer än den där ICA-affären och krogen mitt emot."


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Rea, på rea, på rea. En inbunden bok som på bokrean kostat 70 kostade nu 17. Ett tröstpris för mig när bibblan är stängd. Den slank med i veckohandlingen, trots allt. Böcker är kanske inte lika nödvändigt som födoämnen och tak över huvudet, men ändå... 

Veckans mening fanns alltså i dagens reafynd Knutby av Jonas Bonnier. Knutby var/är verkligen mer än så, d.v.s. Ica och krog (läskiga sekten hade man inte en blekaste aning om att den fanns innan "händelserna i Knutby"). Knutby kyrka inte minst. Hur kunde huvudpersonerna i bokens inledning missa den då de kom österifrån via Edsbro?

Kanske en udda anledning att stanna upp i läsningen för. Men lovar att det är en rätt fascinerande gammal kyrka det där, inget att bara åka förbi utan att lägga märke till. Finns så mycket historia med alla dessa medeltida kyrkobyggnader, spännande tycker jag. Är det gammalmodigt?

Bilderna nedan är mina egna från september 2014 (klockstapeln på andra sidan vägen är fin den också, även om den är av senare tillkomst).







Fler meningar går idag att finna här



onsdag 7 april 2021

Redovisning Påskläsutmaning 2021

 



Mrs Dalloway av Virginia Woolf
165 sidor

Kallocain av Karin Boye
155 sidor

Förvandlingen av Franz Kafka
56 sidor

Främlingen av Albert Camus
100 sidor


476 sidor in alles!

Fler deltagares resultat i Påskläsutmaningen hittar du här!


"Främlingen" av Albert Camus

Främlingen av Albert Camus.


"Mersault är en vanlig människa som slumpen gör till mördare. När han ställs inför rätta vänds alla hans tidigare handlingar mot honom och han blir föremål för hat och förakt. Men han upplever allt som händer med likgiltighet, ser tillvaron som ett spel av tillfälligheter. Han är en främling för både andra och för sig själv.

Med betydelsemättad precision och säker stilkonst gestaltar Albert Camus (1913–1960) här den moderna människans livssituation.

Främlingen utkom första gången på svenska 1946.

Delfinserien har i mer än trettio år stått för kvalitativ pocketutgivning. Idag består serien av moderna klassiker av internationellt snitt."


Albert Camus levde mellan 1913 och 1960, då han omkom i en bilolycka.

Vad har publicerats av Camus, och vad finns i svensk översättning? Hittade dessa:

Främlingen (roman, 1942), Myten om Sisyfos (essä, 1942), Människans revolt (essä, 1951), Pesten (roman, 1947), Fallet (roman, 1956), Landsflykten och riket (novellsamling, 1957). Postumt: Den första människan (självbiografisk roman, 1994).

Vad gäller Främlingen ..."en studie av en absurd man i en absurd värld", mindes jag inte alls något av handlingen sedan tidigare. Romanen var ändå lätt att läsa, om man enbart ser till språk och layout. Främlingen är uppdelad i två delar, innan och efter det att huvudpersonen Mersault ställs inför rätta för ett kallsinnigt begånget mord, ett mord på brodern till den kvinna som misshandlats av Mersaults granne och nyblivna vän Raymond. Krångligt?

Mersault får sitt rättmätiga straff, men samtidigt kan man se M. som en produkt av sin tid. Någon som bara flyter med strömmen, "sköt dig själv och skit i andra"-liv, hänsynslös mindfulness utan konsekvenstänk. Vad ni vill. Detta under en tid då likgiltighet bara föder ännu mer likgiltighet, kanske indirekt rentav främjar och premierar den, samtidigt som den fördöms för att det ska se bra ut, på ytan? Känner en enorm motvilja inför Mersaults blasé förhållningssätt mot allt avskyvärt som försiggår i hans närhet. Avskyvärd är även den falskhet och likgiltighet som tycks finnas i själva samhällssystemet, där t.ex. kvinnomisshandlaren slipper undan med en  liten lätt anmärkning.

Den här romanen utkom, som jag tidigare nämnde här, under nazitysklands ockupation av Frankrike, då den alltså på så vis släpptes igenom den tidens hårda censur. Camus mottog Nobelpriset i litteratur 1957. Främlingen menas gestalta "den moderna människans känsla av alienation i en snabbt föränderlig värld". Själv har jag rätt svårt att förstå romanen såsom det kanske syftas, säkert en fördel att läsa den samtidigt som någon annan, för att få det bollplank den kräver? Kvinnomisshandel och djurplågeri av en stackars sjuk hund, som bara får fortgå utan att någon visar civilkurage och förhindrar, ja för mig blev det jobbigt att läsa om (även om det bara är fiktivt). Mersault själv gör sitt bästa för att grannen ska kunna få fortsätta misshandla sin hund, medan hans flickvän Marie bara verkar tycka det är lustigt, något att skratta åt.

Skenhelig falskhet och kylig likgiltighet är bland det värsta som finns. Att acceptera en sådan tendens, om den visar sig tillta i en grogrund där vi alltmer lever i skilda världar, så kanske alltfler Mersault uppstår? En tanke jag får efter att ha läst boken.

Får väl medge att Främlingen ändå var lite tankeväckande ändå, inte bara irriterande och förvirrande. Men kommer den att stanna i minnet denna gång? Hoppas inte det!☺

Den existentiella romanen Främlingen är den fjärde och sista omläsningsklassikern i årets Påskläsutmaning, ett tidigare blogginlägg finns här.

Betyg: 3/5

Källa:



"Förvandlingen" av Franz Kafka

Förvandlingen av Franz Kafka.


»När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt.«

Franz Kafkas berättelse om handelsresanden Gregor Samsa som över en natt finner sig förvandlad till en enorm insekt har inspirerat författare och konstnärer av alla slag alltsedan den utgavs 1915. 

Förvandlingen [Die Verwandlung] har kallats världens bästa novell och innehåller alla stildrag som gör Kafka till en av världslitteraturens största: utsattheten och grymheten, det groteska som något naturligt och likt en förfärlig dröm som framstår lika påtaglig som verklighet, med fantastiskt suggestiva bilder som författaren förmår gestalta med bara några få ord. 

En av den tyskspråkiga litteraturens största klassiker, i svensk översättning av Caleb J. Anderson & Karl Vennberg."


Franz Kafka levde mellan 1883 och 1924, då han dog i tuberkulos 40 år gammal.

Kafkas texter som utgavs postumt:

Brevet till fadern (skrevs 1919), Processen (ofullbordad roman, 1925), Slottet (-"--"-, 1926), Amerika (-"--"-, 1927), Domen (novell, 1913), Förvandlingen (-"-,  1915), I straffkolonin (-"-, 1919), En läkare på landet (-"-, 1919), Boet (-"-, 1924). Postumt har också publicerats brev och dagböcker från åren 1910-1923.

Den sjuklige försäkringsmannen med juridisk doktorsexamen fick aldrig se sina alster publicerade. Ganska tur ändå att eftervärlden ändå fick ta del av dessa genom hans vän Max Brod som ordnade utgivning postumt. Texterna tycker jag synliggör utsatta människors (alltför ofta rättslösa) situation.

Att läsa Kafka innan en sjukdom märkt oss eller efteråt kan nog vara påtagligt väsensskilt. Den fientliga värld som han beskriver vill inte kännas vid den utsatta människan. Inbillar mig att man först förbi fördomarna, likgiltigheten och förnekelsen kommer fram till den utökade förståelsen för Kafkas fantasifulla berättelser. Även Gregor Samsa i Förvandlingen befinner sig inledningsvis i förnekelsefasen (metamorfosen ser jag som en metafor för sjukdom/handikapp).

Tolkningar, och vad man läser in i prosatexter, anser jag helt rätt att man ska kunna få göra på många olika sätt, så även vad gäller Förvandlingen. Läs, tänk och tyck fritt.

Gregor blir ändå smärtsamt medveten om sin belägenhet, att den är vad den är. Allt bara fortgår och han tvingas förhålla sig till det, något även hans närmsta anhöriga måste anpassa sig till. Beroendeförhållandet till familjens välvilja i Gregers prekära situation blir total. Hur reagerar hans arbetsgivare och hans syster, mor och far? Hur förändras deras liv och deras roller, deras känslor inför vad Greger förvandlats till? Något vanställt som inte passar in, något som inte längre är funktionellt och kapacitetsdugligt. Något att gömma undan och glömma. Hur hanterar de situationen genom tid? Finns bara ett förlopp, den mot Gregors utplåning? Jag ger inga svar, läs boken!

Det enda som jag uppfattar bristfälligt med Förvandlingen är själva avslutet. Men Kafka själv lär ju heller inte ha varit nöjd med slutet... så det kanske är helt i sin ordning att kunna få uppfatta det så.

Förvandlingen har jag nu läst för tredje gången, denna gång i samband med årets Påskläsutmaning, ett tidigare blogginlägg finns här.

Betyg: 4/5

Källa:



tisdag 6 april 2021

"Kallocain" av Karin Boye

Kallocain av Karin Boye.


 


"Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när hans sanningsdrog öppnar vägen in till medborgarnas själar visar sig de flesta hysa vilda och heta drömmar om uppror och om Ökenstaden – en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Karin Boyes roman från ”2000-talet” är en kuslig vision av ett polisstyrt och militariserat samhälle. Men den gestaltar också en tro på människa förmåga att skapa en annan, levande värld."





Karin Boye levde mellan 1900 och 1941, då hon tog sitt liv. Publicerade texter (samlingar och romaner):

Moln (1922), Kris (roman, 1934), För trädets skull (1935), Kallocain (roman, 1940), De sju dödssynderna (1941).

Har förutom Kallocain bara läst några få dikter av författaren.

Kallocain är den mest fulländade framtidsvision/dystopi jag läst, och som dessutom har ett perfekt avslut (inte alltför ofta det är så). Man sugs verkligen in i handlingen, upplever stämningar, känslor, miljöer, karaktärsutveckling... ja, hela situationen, med inlevelse. Världsbygget och handlingen inspirerades av tiden då den skrevs. Ger en påtaglig känsla av den oro som fanns inför totalitära regimer. Man kan också läsa den ur ett nutida perspektiv vad gäller tankar kring övervakningssamhällets konsekvenser, beroende på utvecklingen i övrigt.

För mig är det helt obegripligt att Kallocain inte är högre uppskattad såsom känd klassiker än vad den är, t.ex. i jämförelse med George Orwells 1984, som däremot säkert de flesta har läst.

Detta blev en omläsningsklassiker (läst den tidigare för ca 14 år sedan) i årets Påskläsutmaning, ett tidigare blogginlägg finns här.

Tyckte boken var helt fantastisk första gången den lästes, och detta håller alltså i sig fortfarande. Lindas "bekännelse" under sanningsserumets inverkan tidigare i boken, såväl som Leo Kall på taket under stjärnhimlen i historiens slutskede, ett par starka episoder som riktigt etsar sig fast hos mig, både då och nu. Kallocain är helt klart en läsupplevelse i toppklass som ingen bör missa.

(Denna klassiker har fått en slags uppföljare i Det grönare djupet (2015) av Johanna Nilsson. För hur gick det för Leo Kalls hustru Linda? Kanske man borde ta reda på!☺)

Betyg: 5/5

Källa:



"Mrs Dalloway" av Virginia Woolf

Mrs Dalloway av Virginia Woolf.


 

"Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.

Tidigt en sommarmorgon i början av tjugotalet går Clarissa Dalloway ut för att köpa blommor. Hon är en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen ska hon hålla en fest för att stödja sin förträfflige man i hans politiska karriär. Allt ska bli perfekt. Huset ska fyllas med framstående gäster. Och Peter, hennes ungdomskärlek dyker efter många år oväntat upp.

Mrs Dalloway utspelar sig under ett enda dygn i London, en stad starkt påverkad av första världskriget. Genom sin speciella teknik stream of consciousness låter Woolf romanens olika karaktärer komma till tals genom att skildra deras inre tankar och monologer. På detta sätt kommer de olika karaktärernas liv att korsa varandra på de mest oväntade sätt. Det blir ett händelserikt dygn, där personliga minnen och reflektioner om livet får stort utrymme."




Virginia Woolf levde mellan 1882 och 1941, då hon tog sitt liv. Vad har Woolf skrivit, och vad finns i svensk översättning? Hittade dessa:

Jakobs rum (1922), Mrs Dalloway (1925), Mot fyren (1927), Orlando (1928), Ett eget rum och andra essäer (1929), Vågorna (1931), Åren (1937).

Mrs Dalloway är en intressant roman på många sätt, men för egen del, och ur ett nutida perspektiv, upplevde jag den ganska tungläst. För det första saknar man kapitelindelning, luft i texten, kortare meningar. De långa meningarna är fyllda av tankstreck och kommatering, slutet syftar till början, hemskt tröttsamt enligt mitt okunniga tyckande (tycka får jag likväl ändå). För det andra så händer det inte så värst mycket, förutom en incident som stökas bort snabbt på ett lätt undanskuffat vis. Denna incident rör ju förstås heller inte huvudpersonen Clarissa Dalloway, utan en mer perifer person, så kanske är det därför. En tredje liten sak jag har svårt för är överklassperspektivet (återigen).

Intressant är däremot att handlingen utspelar sig under en enda dag i ett väl beskrivet London, att vi får följa utvecklingen utifrån de olika karaktärernas tankar, deras minnen, hur de upplever sin situation. Detta gäller alltså inte bara huvudkaraktären och de som närmast interagerar med henne. Här gestaltas Clarissas sviter efter spanska sjukan, därmed också känslan som kommer i spåren efter en svårare sjukdomsperiod, den där intensiva upplevelsen, de starka sinnesintrycken, mitt i ett slags stillhet efter stormen. Mycket skärpt och inlevelsefullt framställt. Den krigstraumadrabbades gestaltning kommer också fram via karaktären Septimus Warren Smith. Bokens handling utspelar sig tidsmässigt efter första världskriget och efter pandemin spanska sjukan. En tid värt att lära sig mer om, varför inte via romanformen?

Woolfs Orlando har blivit film, men också Mrs Dalloway har faktiskt inspirerat en filmatisering via Michael Cunninghams Timmarna (film med samma titel). Blev lite mer nyfiken på den filmen efter att ha läst Mrs Dalloway, en klassiker jag alltså tyckte var ganska krävande men ändå klart läsvärd, kanske mer denna gång än första gången den lästes, skulle jag tro.

Detta blev en omläsningsklassiker (läste den tidigare för ca 14  år sedan) i årets Påskläsutmaning. Ett tidigare blogginlägg finns här.

Betyg: 2/5

Källa:



måndag 5 april 2021

Påskläsutmaningen 2021, dag 4 och 5: Monsieur Meursault och likgiltigheten


 

"Om jag blev stående där eller gick min väg, det kunde komma på ett ut. Efter några ögonblick gick jag tillbaka till stranden och började promenera. Liksom förut tyckte jag att sanden flimrade rött för ögonen. Kluckandet av de små vågorna föreföll mig som flämtande och halvkvävda andetag mot klipporna."


Monsieur Meursault, monsieur Antikrist. Mindfulness à la Meursault?

Likgiltighet. En slags hänsynslös låt gå-mentalitet.

Främlingen (1942) av Albert Camus blir den sista omläsningsklassikern denna påskhelg.

Romanen publicerades för första gången under nazistiska ockupationen av Frankrike. Räknas som nummer ett av Århundradets 100 bästa böcker enligt Le Monde. 


I januari 1955 skall Camus ha skrivit detta:

..."I only meant that the hero of my book is condemned because he does not play the game."


 ..."the hero"? Hjälte? Va?!

Kommer inte allt läsa om den fler gånger, känslokall likgiltighet finns alldeles för mycket av ändå i vår värld. Förfärligt deppigt. Men motsatsen finns ju också, gudskelov!


Hoppas påskhelgen är till belåtenhet och att läsningen går bra. Min summering av sidantal kommer senare i veckan.


Idag snöar det och är nollgradigt, men igår blommade tibasten vid sjön och krokusen vid husknuten:




lördag 3 april 2021

Påskläsutmaningen 2021, dag 3: Gregors tillstånd

 

"När Gregor Samsa en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sig förvandlad till en stor skalbagge. Han låg på rygg – den hade blivit hård som pansar – och när han lyfte en smula på huvudet kunde han se sin kullriga bruna mage, randad på tvären av bågformiga valkar, från vars välvning täcket just  höll på att glida ner. Hans många smala ben, beklagligt spinkiga i jämförelse med hans fyllighet i övrigt, flimrade hjälplöst för ögonen på honom.
   ”Vad är det som har hänt mig?” tänkte han. Det var ingen dröm."

 


De flesta som har befunnit sig i en obegripligt surrealistisk situation av större dignitet tror jag företrädesvis kan gilla att läsa Kafka.


"Människorna är grymma, onåbara och samtidigt offer för all slags tarvlighet och ondska" 
 – Franz Kafka (dagboksanteckning)


Franz Kafka fick aldrig uppleva den berömmelse hans texter senare kom att få efter andra världskriget. Samtliga romaner gavs ut efter hans död 1924, mellan 1925-1927.

Den arbetsträlande underhuggaren Gregor Samsa jobbar som handelsresande, en dag vaknar han upp förvandlad till en skalbagge, supersize. Hade Gregor levt här och nu, med dagens magnifikt stora fiktiva utbud av "normalt förekommande arbete" (en ofattbart flexibel och anpassningsbar fantasiskapelse!) skulle förstås tillståndet inte ställt till med några som helst problem. Men "om livet tar en vändning och inget blir som du tänkt dig", hur blir det då? Ja, för Gregor i Kafkas underbara kortroman Förvandlingen, slås hela tillvaron i spillror. Som den jätteinsekt han blivit går det inte att jobba och tjäna pengar, när försörjningsmöjligheterna rycks undan är han helt plötsligt inte längre viktig. Gregor har ingen annan möjlighet än att isolera sig. Omgivningen upplever hans nya jag som skrämmande annorlunda, något omöjligt att bemöta och hantera.

Detta är dag 3 i årets Påskläsutmaning, och det är Påskafton.


Till samtliga jätteinsekter och alla andra:

Var rädda om varandra

Glad Påsk!

animated-easter-love-image-0011


fredag 2 april 2021

Påskläsutmaningen 2021, dag 2: Leo Kall känner sig osäker


"– Det betyder att skräcken har ökats, sade Rissen med oväntad energi.
  – Skräcken?
  – Ja, skräcken. Vi har gått mot allt strängare övervakning – och den har inte gjort oss säkrare, som vi hoppades, utan ängsligare. Med vår skräck växer också vår impuls att slå omkring oss. Är det inte så: då ett vilt djur känner sig hotat och inte ser någon utväg att fly, går det till anfall. Då skräcken smyger sig över oss, finns det inget annat att göra än att hugga först. Det är svårt, när vi inte ens vet vartåt vi ska hugga... Men bättre förekomma än förekommas, lyder inte den gamla regeln så? Hugger man tillräckligt tätt och tillräckligt skickligt, kan man kanske rädda sig. Det finns en gammal skämtsaga om en fäktare, som var så skicklig, att han lyckades hålla sig torr i regnväder: han svängde sin värja mot de fallande dropparna, så att ingen träffade honom. Så ungefär gäller det att fäkta för oss, som har råkat in i den stora skräcken.
  – Ni talar som om alla hade något att dölja, sade jag, men jag hörde själv, hur matt det lät, hur lite övertygat. Fast jag inte ville tro honom, såg jag mot min vilja en syn, som skrämde mig."


Kallocain : roman från 2000-talet av Karin Boye utgavs första gången 1940. Kunde inte låta bli att börja läsa den (Mrs Dalloway får vänta ett slag). Kallocain var och är för mig en av de absolut bästa romanerna i favoritgenrerna (science fiction och dystopi). Karin Boye skrev denna roman nio år före George Orwells 1984, ganska anmärkningsvärt bara det.

Situationen i Tyskland och utvecklingen i Sovjetunionen före andra världskriget har använts som inspiration, Karin Boye skall ha bott i Berlin 1932-1933 och på så vis sett nazismens framväxt på nära håll.

Romanen beskriver en hårt styrd och tekniskt kontrollerad stat med konstant övervakning. Medborgarna, eller "medsoldaterna" som de kallas, i Världsstaten bevakas ständigt av kameror och avlyssningsapparater, i hemmen såväl som i offentliga lokaler. I ett kallt samhällsklimat är alla varandras presumtiva angivare, individens människovärde har reducerats till att vara en kugge i samhällsmaskineriet, lätt utbytbar och kasserad om fel uppstår. Förutom övervakning används hjärntvätt och propaganda. Total lojalitet och plikt gentemot makthavarna är ett krav, det är var och ens plikt att ange de som inte uppfyller kollektivets krav, de som misstänks ha statsfientliga tankar. Minutiöst angiveri ses som en kamp mot såväl tänkbara inre som yttre fiender i denna polis- och militärstat. Allmänheten tycks uppskatta kontrollen, anser att den ger ökad säkerhet.

Uppfinnaren och kemisten Leo Kall introducerar sanningsdrogen kallocain. Människorna som får den injicerad börjar tala om sina innersta tankar, om rädslor, sorg, hopp och frihetslängtan. 


Vad kommer efter pandemin, om samhällsproblemen eskalerar, med växande arbetslöshet, ökad ohälsa, fler långtidssjuka, försämrade trygghetssystem, större samhällsklyftor, mer utslagning och fattigdom för alltfler, social oro i alla samhällsklasser... ?

Hur var det under den stora depressionen, som hade sin absoluta botten 1933? Dessförinnan, därefter. Viktigt vetande.


torsdag 1 april 2021

Påskläsutmaningen 2021, dag 1: Mrs Dalloway och spanska sjukan

 

"Hon hade något fågellikt över sig, som en nötskrika, blågrön, lätt, livlig, fastän hon var över de femtio och nästan vithårig nu efter sin sjukdom. Där stod hon som på språng, såg honom inte, väntade på att kunna korsa gatan, mycket rak.
   Ty när man har bott i Westminister – hur många år nu? över tjugo – förnimmer man också mitt i trafiken, eller om man vaknar på natten, det var Clarissa övertygad om, något högtidligt; ett slags paus, en spänning (fast det kunde bero på hennes hjärta; medtaget, sade de, efter influensan) innan Big Ben slår. Nu! Slagen dånade."

 




Vilka spår har spanska sjukan lämnat efter sig i litteraturen? En spännande fråga. Mrs Dalloway (1925) av Virginia Woolf är ett exempel som ofta lyfts fram. Handlingen utspelar sig under en dag 1923. Huvudpersonen Clarissa Dalloway lever med sjukdomens följder (något som tydligen författaren själv hade erfarenhet av). Försvagad och med stundvis andnöd måste Clarissa stanna upp ibland denna dag i juni. Kyrkklockor lär förknippas med spanska sjukan, därför ska alltså förmodligen Big Bens klockslag påminna om detta.


Hur var det (hur är det)?


Emergency hospital during Influenza epidemic, Camp Funston, Kansas - NCP 1603


Ca 20 miljoner människor lär ha dött av krigsrelaterade orsaker under första världskriget (juli 1914 - november 1918). Pandemin spanska sjukan pågick mellan mars 1918 och juni 1920, skördade ytterligare mellan 50 och 100 miljoner människor (3 - 6 % av hela den dåvarande världens befolkning).


1918 spanish flu waves

Spanska sjukan, Storbritannien, 1918 - 1919


Covid-19, Världen, 2020 - 2021


Pandemier: Digerdöden 1350-talet, Spanska sjukan 1918-1920, Asiaten 1957, Hongkonginfluensan 1968-1970.


Nå, alla har vi våra sätt att hantera verkligheten... Antar att denna sorts kontrollbehov (eller vad man ska kalla det) är ett sätt.


Europas peak för pandemin spanska sjukan inföll samtidigt som första världskrigets slutskede. Vilket enormt trauma. I Mrs Dalloway finns både kvarvarande men av spanska sjukan såväl som krigstrauman. Intressant roman såtillvida att läsa, men ändå; ack så tråkig, så långa meningar, så kompakt text utan kapitelindelning, långa jobbiga beskrivningar, så händelselöst. Jag fortsätter, ska försöka bli klar med den under morgondagen.

Här missades punchrullens dag den 7 mars, rättat till denna förfärliga miss nu med en liten sådan sockerchock på skärtorsdagen istället. Snabb energi med kolhydrater och koffein för hålla sig på alerten och inte somna i boken...

animated-easter-bunny-image-0004


Lycka till alla ni andra som deltar i Påskläsutmaningen, start idag!