torsdag 15 april 2021

Perspektiv och tvärsäkra synpunkter

Dags för en folksaga (eller snarare då "sutra") från Indien.
Den om de sex blinda männen och elefanten.


Det var en gång för länge sedan sex gamla män, samtliga födda blinda, som bodde i en liten by i Indien. Allt de visste och fick veta om världen, i och utanför byn, fick de föreställa sig genom att lyssna på berättelser från bybor och resenärer på tillfälligt besök. Av allt de fick höra blev de som allra mest intresserade av elefanten, detta djur spekulerade de kring sinsemellan, dag som natt.

"Elefanten är nog en riktigt kraftfull gigant", menade en av männen som lyssnat till en historia där elefanten använts vid vägbyggen och skogsröjningsarbeten.

"Där måste du allt ha fel", protesterade den andra mannen som hört berättas om prinsessan som färdades på elefantens rygg. "En elefant lär väl nödvändigtvis vara såväl graciös som mild."

"Kan ju inte stämma! Själv har jag fått höra om en man som spetsats av en elefant, rakt i hjärtat", sa den tredje blinda mannen.

"Men snälla ni", sa den fjärde blinda mannen, "ni tycks helt ha missuppfattat detta. Elefanten är bara en slags stor ko. Allt annat är överdrifter."

"Jag för egen del är helt säker på att en elefant är något rent magiskt", sa den femte blinda mannen. "Detta är naturligtvis förklaringen till att prinsessan kan använda elefanten som färdmedel riket runt."

"Äsch, ni talar strunt! Elefanten finns säkert inte över huvud taget", utbrast den sjätte blinda mannen. "Själv tror jag att vi bara blivit offer för ett riktigt grymt skämt."

Till slut blev de övriga byborna redigt trötta på de blinda männens spekulationer. De bestämde sig för att ordna så männen fick besöka palatset, där de skulle få veta sanningen om elefanten. Väl vid palatset leddes de fram till en elefant på palatsets gård. De blinda männen gick fram och kände sig för på det stora djuret.

Den första mannen vidrörde djurets sida. "En elefant är fast och solid som en vägg", förklarade han. "Oerhört kraftfull."

Den andra blinda mannen lade handen på elefantens snabel. "En elefant är som en stor orm", meddelade han.

Den tredje blinda mannen kände elefantens spetsiga bete. "Jag hade rätt", bestämde han. "Elefanten är skarp och dödlig som ett spjut."

Den fjärde blinda mannen rörde vid en av elefantens fyra ben. "Det vi har att göra med är inget annat än en extremt stor ko", sa han.

Den femte blinda mannen tog tag i elefantens öra. "Nej, jag tror bestämt att elefanten är en slags magisk matta", sa han.

Den sjätte blinda mannen slogs omkull av elefantens grova svans. "Ni har fel!" ropade han. "Elefanten är inget annat än ett gammalt rep. Ett verkligt farligt sådant", konstaterade han.

Männen leddes sedan till skuggan av ett träd, där de skulle få sitta och vila sig innan det blev dags att ta sig hem den långa vägen till byn. Medan de väntade diskuterade de sina nya upptäckter om elefanten.

"En elefant är som en vägg", sa den första blinda mannen. "Klart vi äntligen kan vara överens om det!"

"Nej, nej, nej! En elefant är som en jätteorm", svarade den andra blinda mannen.

"Vad pratar ni om, elefanten är ett spjut, jag har ju redan sagt er detta", insisterade den tredje blinda mannen.

"Jag är i varje fall fullständigt säker på att det är en gigantisk ko", sa den fjärde blinda mannen.

"Ni ha missförstått detta. Såklart måste det vara en magisk matta. Det torde inte alls råda någon tvekan om detta", sa den femte blinda mannen.

"Men inser ni inte!" utropade den sjätte blinda mannen. "Någon använde ett rep för att lura oss."

Argumenten haglade, fortsatte och fortsatte, alltmer högljudda försökte de överrösta varandra.

"Vägg!"

"Orm!"

"Spjut!"

"Ko!"

"Matta!"

"Rep!"

"Sluta skrika!" ropade härskaren Rajah som bryskt vaknat ur sin tupplur. "Hur kan var och en av er vara så tvärsäkra på att ni själva har rätt?" frågade han.

De sex blinda männen funderade över frågan, men förblev tysta.

"Elefanten är ett stort djur", sade Rajah med stort tålamod. "Ni vidrörde bara vissa olika delar. Om ni sätter ihop dessa delar kommer ni kanske närmare sanningen. Låt mig nu få avsluta min tupplur i lugn och ro."

De sex männen satt tysta och begrundade Rajahs råd.

"Han har rätt", sa den första blinda mannen. "För att komma närmare sanningen måste vi nog försöka sätta ihop alla enskilda delar. Detta får vi fortsätta diskutera på hemfärden."

Den första blinda mannen lade handen på axeln på pojken som skulle vägleda dem hem. Den andra blinda mannen lade sin hand på vännens axel och så vidare, tills alla sex män åter var redo att ta sig hem tillsammans.

Bild av OpenClipart-Vectors från Pixabay


onsdag 7 april 2021

"Förvandlingen" av Franz Kafka

Förvandlingen av Franz Kafka.


»När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt.«

Franz Kafkas berättelse om handelsresanden Gregor Samsa som över en natt finner sig förvandlad till en enorm insekt har inspirerat författare och konstnärer av alla slag alltsedan den utgavs 1915. 

Förvandlingen [Die Verwandlung] har kallats världens bästa novell och innehåller alla stildrag som gör Kafka till en av världslitteraturens största: utsattheten och grymheten, det groteska som något naturligt och likt en förfärlig dröm som framstår lika påtaglig som verklighet, med fantastiskt suggestiva bilder som författaren förmår gestalta med bara några få ord. 

En av den tyskspråkiga litteraturens största klassiker, i svensk översättning av Caleb J. Anderson & Karl Vennberg."


Franz Kafka levde mellan 1883 och 1924, då han dog i tuberkulos 40 år gammal.

Kafkas texter som utgavs postumt:

Brevet till fadern (skrevs 1919), Processen (ofullbordad roman, 1925), Slottet (-"--"-, 1926), Amerika (-"--"-, 1927), Domen (novell, 1913), Förvandlingen (-"-,  1915), I straffkolonin (-"-, 1919), En läkare på landet (-"-, 1919), Boet (-"-, 1924). Postumt har också publicerats brev och dagböcker från åren 1910-1923.

Den sjuklige försäkringsmannen med juridisk doktorsexamen fick aldrig se sina alster publicerade. Tur att eftervärlden ändå fick ta del av dessa genom hans vän Max Brod som ordnade utgivning postumt. Texterna tycker jag synliggör utsatta människors (alltför ofta rättslösa) situation.

Att läsa Kafka innan en sjukdom märkt oss eller efteråt kan nog vara påtagligt väsensskilt. Den fientliga värld som han beskriver vill inte kännas vid den utsatta människan. Inbillar mig att man först förbi fördomarna, likgiltigheten och förnekelsen kommer fram till den utökade förståelsen för Kafkas fantasifulla berättelser. Även Gregor Samsa i Förvandlingen befinner sig inledningsvis i förnekelsefasen (metamorfosen ser jag som en metafor för sjukdom/handikapp).

Tolkningar, och vad man läser in i prosatexter, anser jag helt rätt att man ska kunna få göra på många olika sätt, så även vad gäller Förvandlingen. Läs, tänk och tyck fritt.

Gregor blir ändå smärtsamt medveten om sin belägenhet, att den är vad den är. Allt bara fortgår och han tvingas förhålla sig till det, något även hans närmsta anhöriga måste anpassa sig till. Beroendeförhållandet till familjens välvilja i Gregers prekära situation blir total. Hur reagerar hans arbetsgivare och hans syster, mor och far? Hur förändras deras liv och deras roller, deras känslor inför vad Greger förvandlats till? Något vanställt som inte passar in, något som inte längre är funktionellt och kapacitetsdugligt. Något att gömma undan och glömma. Hur hanterar de situationen genom tid? Finns bara ett förlopp, den mot Gregors utplåning? Jag ger inga svar, läs boken!

Det enda som jag uppfattar bristfälligt med Förvandlingen är själva avslutet. Men Kafka själv lär ju heller inte ha varit nöjd med slutet... så det kanske är helt i sin ordning att kunna få uppfatta det så.

Förvandlingen har jag nu läst för tredje gången.


Källa:



"Främlingen" av Albert Camus

Främlingen av Albert Camus.


"Mersault är en vanlig människa som slumpen gör till mördare. När han ställs inför rätta vänds alla hans tidigare handlingar mot honom och han blir föremål för hat och förakt. Men han upplever allt som händer med likgiltighet, ser tillvaron som ett spel av tillfälligheter. Han är en främling för både andra och för sig själv.

Med betydelsemättad precision och säker stilkonst gestaltar Albert Camus (1913–1960) här den moderna människans livssituation.

Främlingen utkom första gången på svenska 1946.

Delfinserien har i mer än trettio år stått för kvalitativ pocketutgivning. Idag består serien av moderna klassiker av internationellt snitt."


Albert Camus levde mellan 1913 och 1960, då han omkom i en bilolycka.

Vad har publicerats av Camus, och vad finns i svensk översättning? Hittade dessa:

Främlingen (roman, 1942), Myten om Sisyfos (essä, 1942), Människans revolt (essä, 1951), Pesten (roman, 1947), Fallet (roman, 1956), Landsflykten och riket (novellsamling, 1957). Postumt: Den första människan (självbiografisk roman, 1994).

Vad gäller Främlingen ..."en studie av en absurd man i en absurd värld", mindes jag inte alls något av handlingen sedan tidigare. Romanen var ändå lätt att läsa, om man enbart ser till språk och layout. Främlingen är uppdelad i två delar, innan och efter det att huvudpersonen Mersault ställs inför rätta för ett kallsinnigt begånget mord, ett mord på brodern till den kvinna som misshandlats av Mersaults granne och nyblivna vän Raymond. Krångligt?

Mersault får sitt rättmätiga straff, men samtidigt kan man se M. som en produkt av sin tid. Någon som bara flyter med strömmen, "sköt dig själv och skit i andra"-liv, hänsynslös mindfulness utan konsekvenstänk. Vad ni vill. Detta under en tid då likgiltighet bara föder ännu mer likgiltighet, kanske indirekt rentav främjar och premierar den, samtidigt som den fördöms för att det ska se bra ut, på ytan? Känner en enorm motvilja inför Mersaults blasé förhållningssätt mot allt avskyvärt som försiggår i hans närhet. Avskyvärd är även den falskhet och likgiltighet som tycks finnas i själva samhällssystemet, där t.ex. kvinnomisshandlaren slipper undan med en  liten lätt anmärkning.

Den här romanen utkom under nazitysklands ockupation av Frankrike, då den alltså på så vis släpptes igenom den tidens hårda censur. Camus mottog Nobelpriset i litteratur 1957. Främlingen menas gestalta "den moderna människans känsla av alienation i en snabbt föränderlig värld". Själv har jag rätt svårt att förstå romanen såsom det kanske syftas, säkert en fördel att läsa den samtidigt som någon annan, för att få det bollplank den kräver? Kvinnomisshandel och djurplågeri av en stackars sjuk hund, som bara får fortgå utan att någon visar civilkurage och förhindrar, ja för mig blev det jobbigt att läsa om (även om det bara är fiktivt). Mersault själv gör sitt bästa för att grannen ska kunna få fortsätta misshandla sin hund, medan hans flickvän Marie bara verkar tycka det är lustigt, något att skratta åt.

Skenhelig falskhet och kylig likgiltighet är bland det värsta som finns. Att acceptera en sådan tendens, om den visar sig tillta i en grogrund där vi alltmer lever i skilda världar, så kanske alltfler Mersault uppstår? En tanke jag får efter att ha läst boken.

Får väl medge att Främlingen ändå var lite tankeväckande ändå, inte bara irriterande och förvirrande. Men kommer den att stanna i minnet denna gång?


Källa:



tisdag 6 april 2021

"Kallocain" av Karin Boye

Kallocain av Karin Boye.


 


"Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när hans sanningsdrog öppnar vägen in till medborgarnas själar visar sig de flesta hysa vilda och heta drömmar om uppror och om Ökenstaden – en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Karin Boyes roman från ”2000-talet” är en kuslig vision av ett polisstyrt och militariserat samhälle. Men den gestaltar också en tro på människa förmåga att skapa en annan, levande värld."





Karin Boye levde mellan 1900 och 1941, då hon tog sitt liv. Publicerade texter (samlingar och romaner):

Moln (1922), Kris (roman, 1934), För trädets skull (1935), Kallocain (roman, 1940), De sju dödssynderna (1941).

Har förutom Kallocain bara läst några få dikter av författaren.

Kallocain är den mest fulländade framtidsvision/dystopi jag läst, och som dessutom har ett perfekt avslut (inte alltför ofta det är så). Man sugs verkligen in i handlingen, upplever stämningar, känslor, miljöer, karaktärsutveckling... ja, hela situationen, med inlevelse. Världsbygget och handlingen inspirerades av tiden då den skrevs. Ger en påtaglig känsla av den oro som fanns inför totalitära regimer. Man kan också läsa den ur ett nutida perspektiv vad gäller tankar kring övervakningssamhällets konsekvenser, beroende på utvecklingen i övrigt.

För mig är det helt obegripligt att Kallocain inte är högre uppskattad såsom känd klassiker än vad den är, t.ex. i jämförelse med George Orwells 1984, som däremot säkert de flesta har läst.

Detta blev en omläsningsklassiker.

Tyckte boken var helt fantastisk första gången den lästes, och detta håller alltså i sig fortfarande. Lindas "bekännelse" under sanningsserumets inverkan tidigare i boken, såväl som Leo Kall på taket under stjärnhimlen i historiens slutskede, ett par starka episoder som riktigt etsar sig fast hos mig, både då och nu. Kallocain är helt klart en läsupplevelse i toppklass.


Källa:



"Mrs Dalloway" av Virginia Woolf

Mrs Dalloway av Virginia Woolf.


 

"Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.

Tidigt en sommarmorgon i början av tjugotalet går Clarissa Dalloway ut för att köpa blommor. Hon är en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen ska hon hålla en fest för att stödja sin förträfflige man i hans politiska karriär. Allt ska bli perfekt. Huset ska fyllas med framstående gäster. Och Peter, hennes ungdomskärlek dyker efter många år oväntat upp.

Mrs Dalloway utspelar sig under ett enda dygn i London, en stad starkt påverkad av första världskriget. Genom sin speciella teknik stream of consciousness låter Woolf romanens olika karaktärer komma till tals genom att skildra deras inre tankar och monologer. På detta sätt kommer de olika karaktärernas liv att korsa varandra på de mest oväntade sätt. Det blir ett händelserikt dygn, där personliga minnen och reflektioner om livet får stort utrymme."




Virginia Woolf levde mellan 1882 och 1941, då hon tog sitt liv. Vad har Woolf skrivit, och vad finns i svensk översättning? Hittade dessa:

Jakobs rum (1922), Mrs Dalloway (1925), Mot fyren (1927), Orlando (1928), Ett eget rum och andra essäer (1929), Vågorna (1931), Åren (1937).

Mrs Dalloway är en intressant roman på många sätt, men för egen del, och ur ett nutida perspektiv, upplevde jag den ganska tungläst. För det första saknar man kapitelindelning, luft i texten, kortare meningar. De långa meningarna är fyllda av tankstreck och kommatering, slutet syftar till början, hemskt tröttsamt enligt mitt okunniga tyckande (tycka får jag likväl ändå). För det andra så händer det inte så värst mycket, förutom en incident som stökas bort snabbt på ett lätt undanskuffat vis. Denna incident rör ju förstås heller inte huvudpersonen Clarissa Dalloway, utan en mer perifer person, så kanske är det därför. En tredje liten sak jag har svårt för är överklassperspektivet (återigen).

Intressant är däremot att handlingen utspelar sig under en enda dag i ett väl beskrivet London, att vi får följa utvecklingen utifrån de olika karaktärernas tankar, deras minnen, hur de upplever sin situation. Detta gäller alltså inte bara huvudkaraktären och de som närmast interagerar med henne. Här gestaltas Clarissas sviter efter spanska sjukan, därmed också känslan som kommer i spåren efter en svårare sjukdomsperiod, den där intensiva upplevelsen, de starka sinnesintrycken, mitt i ett slags stillhet efter stormen. Mycket skärpt och inlevelsefullt framställt. Den krigstraumadrabbades gestaltning kommer också fram via karaktären Septimus Warren Smith. Bokens handling utspelar sig tidsmässigt efter första världskriget och efter pandemin spanska sjukan. En tid värt att lära sig mer om, varför inte via romanformen?

Woolfs Orlando har blivit film, men också Mrs Dalloway har faktiskt inspirerat en filmatisering via Michael Cunninghams Timmarna (film med samma titel). Blev lite mer nyfiken på den filmen efter att ha läst Mrs Dalloway, en klassiker jag alltså tyckte var ganska krävande men ändå klart läsvärd, kanske mer denna gång än första gången den lästes, skulle jag tro.

Detta blev en omläsningsklassiker (läste den tidigare för ca 14  år sedan).


Källa: