måndag 31 juli 2017

Läst juli


  1. Fyra dagar i Kabul av Anna Tell (Rec.ex. / Wahlström & Widstrand)
  2. Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic (Rec.ex. / Whip Media)
  3. Se mig, Medusa av Torkil Damhaug (Rec.ex. / Bokfabriken)
  4. Snösommar av Kristina Hård (bibliotekslån, e-bok)
  5. Syndaflodens år av Margaret Atwood (bibliotekslån)
  6. MaddAddam av Margaret Atwood (bibliotekslån)


"MaddAddam" av Margaret Atwood

MaddAddam av Margaret Atwood. Översättare: Birgitta Gahrton. Boken var ett bibliotekslån och den lästes som inbunden.

"En farsot har svept fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna - en vänligt sinnad humaniod art som framställts med bioteknik för att ersätta människo­släktet.

Överlevarna i civilisationens ruiner ställs inför nya hot och möjligheter - kan mänskligheten få en andra chans, trots att vi misslyckades så grovt med den första?

Berättad med spiritualitet och svart humor för Margaret Atwoods Madd­Addam läsarna djupare in i en oförutsägbar och isande dystopisk värld. En gripande och dramatisk avslutning på den internationellt prisade trilogin som inleddes med Oryx och Crake och Syndaflodens år."

Tog direkt itu med denna avslutande del efter att ha läst Syndaflodens år (skrev om den här). Oavsett vad man nu tycker om dystopier i allmänhet bör man inte missa just den här trilogin, för den säger så mycket om vår tid och våra farhågor inför hur allt kommer att utvecklas för framtida generationer.

I MaddAddam-trilogin serveras en skruvad framtid med - roande och oroande - satirisk svart humor, tyvärr också hemskt extremt våldsamt, grovt och hårdkokt i den här sista delen. Avslutningen i just MaddAddam är ändå så oerhört starkt, ja rentav tårdrypande blir det till slut, bokstavligt talat. Så även om vissa avsnitt (som t.ex. där Zeb berättar för Toby om sitt liv) verkligen blir alltför grymt och vidrigt förnedrande, alltför fullspäckat av teknikhantering som går en helt över huvud, en massa dumt rått och fult snack, trots avsaknaden av finess; håll ut! Det är värt det.

Att välja att läsa dystopier och science fiction (d.v.s. vetenskaplig fiktion!) handlar nog för min del om ett intresse för att ta del av tänkta framtidsscenarier i fiktiv form. Sen må det som i MaddAddam vara skruvat till max - chockfasen kan vara betydelsefull - eller mer varsamt framträdande, vilket som. Är det så fel egentligen att ta sig en tankeställare emellanåt inför vart vi är på väg, över den högteknologiska livsstil vi förväntas acceptera och vad den där livsstilen kan komma att orsaka i förlängningen? Är det sen okej att maten alltmer blir full med gifter, näringsfattig och till allt större del bestående av fabriksframställda kvasiprodukter? Eller t.ex. hur det blir sen, efter att människan satt sig till att styra över naturen, mixtrat med den (GMO), utarmat och förstört den? Hur blir det om forskningsetiken upphör hos vetenskapsmän med tvivelaktiga avsikter, då konsekvenser på sikt väger lätt, då annat styr, då det finns en dold agenda... och så vidare. Reagerar vi tillräckligt på en utveckling som känns galen? Kanske kan den här typen av litteratur göra att vi får upp ögonen för en viss sorts utveckling, olika risker med den. Borde inte det vara positivt?

Läser du det här i samband med blogginläggets dag för publicering så titta in hos Goodreads, där firar man just den här veckan Science Fiction och fantasy! Bra boktips, vill säga. Tjänarinnans berättelse (av Margaret Atwood) finns bl.a. listad där.

Så, i MaddAddam finns - på liknande vis som i Syndaflodens år - en hel del att relatera till för vad man upplever i vår verklighet just nu, måste i det sammanhanget även nämna övervakning och drönare. Såg för första gången i dagarna en drönare, blev varse om att det var just en sådan jag sett efter att samma dag fastna vid en bild kopplad till en nyhetsartikel från TT. Denna delgav att Transportstyrelsen höll på att utarbeta nya föreskrifter (beräknas börja gälla redan i september) som skall förenkla för företag och privatpersoner att använda den typen av övervakande obemannade luftfartyg. Kändes hemskt obehagligt efter att ha läst MaddAddam! Något annat som kändes ruggigt (finns förstås hur mycket mer som helst att nämna) var det som handlade om hackande på nätet.

"Rio var en annan historia. Staden hade fått öknamnet Hackeriet; det var före räderna med mini-drönare och sabotagen mot elnäten som fick de verkligt seriösa operatörerna - de som hade överlevt - att flytta till djungeln i Kambodja för att börja på nytt. Men då var Rio på topp. Det kallades för nätets vilda västern, staden var full av ungdomliga skäggstubbiga hackande cyberskojare av alla tänkbara nationaliteter. Det fanns horder av möjliga kunder: företag spionerade på företag, politiker la ut nät för andra politiker, och så var det de militära intressena - de betalade bäst av alla ... "

Sid. 181; MaddAddam

Den vattenlösa syndafloden (som utplånat mänskligheten nästan fullständigt) har dragit fram. MaddAddam är den fortsatta historien om överlevarna (både onda och goda).
Man får veta mer om Zebs och Adams bakgrund, vad som föregick och orsakade katastrofen. Genom dessa tillbakablickar får man en klarare bild för även maddAddamiterna Oryx, Crake (Glenn) och Jimmy ("Snöman").
För situationen i den postapokalyptiska tillvaron, som beskriver nuet, finns förutom överlevande människor - karaktärer man tidigare lärt känna i Syndaflodens tid - alla dessa "splajsade" djur (merHårfåren kan man milt sagt roas av) och "crakerianerna", Crakes splajsade humanioda varelser. Toby blir den som för dessa berättar en sorts skapelseberättelse, vilket för ordet vidare till framtiden, genom språket och slutligen skriften. Så gripande, sorglig och vacker avslutning, missa inte den! Var beredd på tårfloder.

(Ps. Tobys biodling och relation till bina var också en höjdpunkt i mitt tycke.😉)

Kommer definitivt att läsa mer av Atwood!

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om MaddAddam:
Fiktiviteter


söndag 23 juli 2017

"Syndaflodens år" av Margaret Atwood

Syndaflodens år av Margaret Atwood. Översättare: Birgitta Gahrton. Boken var ett bibliotekslån och den lästes som inbunden. Inleder med en citerad text (skriven av författaren själv om sitt verk) som hämtats från bokomslagets främre invikta flik. Tycker den texten var väldigt bra och välformulerad, känner en väldigt stor samstämmighet med tankegångarna.

Vidare innehållsbeskrivning/info författare
finns hos bokförlaget Norstedts här.
"Jag har aldrig tidigare återvänt till någon roman och skrivit en annan roman med anknytning till den. Så varför gjorde jag det den här gången? Delvis beror det på att massor av läsare frågade mig om vad som hände efter slutet på Oryx och Crake. Sanningen är att jag inte visste, men frågorna fick mig att reflektera över saken.

Det var det ena skälet, det andra var att jag fortfarande grunnade över själva knäckfrågan i romanen. När Oryx och Crake kom ut tyckte många att romanen var osannolik science-fiction, för knasig för att tas på allvar, men under de tre år som föregick själva arbetet med Syndaflodens år har glappet mellan det som tycktes framstå som overklig framtid och den hårda verklighet vi kanske är på väg in i, krympt väldigt snabbt.

Vad händer med vår värld? Vad kan vi göra för att reparera skadorna? Hur lång tid har vi på oss? Och, kanske viktigast av allt, vilken sorts 'vi' talar vi om? Vilken sorts människor kan anta utmaningen? En sak är säker, de måste vara engagerade. Och om vi inte tycker att planeten ska räddas, varför ska vi bry oss?"

Margaret Atwood

Innehållsbeskrivning:
"Adam Ett är ledare för Guds Trädgårdsmästare, en religion som kopplar samman vetenskap, religion och natur. När den katastrof inträffar, som Adam Ett under lång tid förebådat, utplånas nästan allt mänskligt liv. Vilka har överlevt? Från Adams grupp försvinner personer till en värld där inte ens djurlivet går att lita på."

Syndaflodens år menar man skall kunna läsas som en parallellroman till tidigare Oryx & Crake från 2003. Själv läste jag sistnämnda året därpå, då den gavs ut i pocketformat, så det var ett bra tag sedan.


Kort om Oryx & Crake:
"Handlingen utspelar sig i en nära framtid, på en plats som ödelagts efter en ekologisk och vetenskaplig katastrof."

För mig var Oryx & Crake en roman i mästarklass och upplevde det som att Margaret Atwood utan tvekan var värd Nobelpriset i litteratur. Så tycker jag fortfarande. Nu ännu mera.
Kan vi inte alla försöka medverka till att bearbeta De Aderton i Svenska Akademien i den riktningen på något sätt, en underifrån kommande kraft, liksom?😄 Låt oss hoppas att nästa pristagare som tillkännages den 10 december 2017 blir denna kanadensiska författare. Hon är så värd det, flera gånger om. Och att dessa böcker blir lästa, av så många som möjligt. Margaret Atwoods fiktiva böcker och Naomi Kleins (ännu en fantastisk kanadensisk författare!) non-fiction är böcker för vår tid som är så otroligt angelägna.

Så även om det här nu bara är ett enklare bokbloggsomdöme för en lånad biblioteksbok, vill jag försöka göra det så bra och lockande som möjligt. För Syndaflodens år (såväl som föregångaren Oryx & Crake, och säkert även den avslutande delen MaddAddam) är en bok med ett väldigt viktigt budskap som manar till välbehövlig försiktighet och sund skepsis inför oroande utveckling. För helt sant behövs den här typen av böcker för att få oss (i den tid som är) att vakna upp inför sådant som håller på att ske.

Nu vet jag att många anser att man inte skall "måla f-n på väggen", men hur det nu än betraktas så är det nog helt nödvändigt med en kritisk granskning av skeenden i vår tid och en ökad uppmärksamhet på vilka framtida utmaningar detta kan leda till att vi kommer att ställas inför. Att svara med uppgivenhet och likgiltighet minskar varken problemen eller oron för vad som skall komma.

Margaret Atwood är utan tvekan en enastående författare med ett oerhört skarpt intellekt, och precis som hon menar i citatet ovan undrar även jag vilken sorts 'vi' det är som skall anta utmaningen och att denna utmaning tvivelsutan kommer att kräva stort engagemang. Troligen och förhoppningsvis, i varierande grad efter förmåga, av oss alla. För visst måste vi "bry oss", det blir ju alltmer uppenbart. Det som behöver räddas kan väl egentligen inte någon nu existerande individ tycka är värt att offra? Eller siktar vi orealistiskt på en tänkt framtid för kommande generationer vid en avlägsen stjärna? Man undrar...

MaddAddam är titeln på den avslutande delen för denna dystopiska trilogi. Kort om den:
"En farsot har dragit fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna. Kan mänskligheten få en andra chans trots att vi misslyckades så grovt med den första?"

Nästa bibliotekslån, utan tvekan. All preliminär planerad läsning får i såna här lägen stå åt sidan. Det är just den här typen av böcker jag själv vill läsa nu, inger samma känsla som Lars Wilderängs Stjärnklart-trilogi, ännu en bokserie i dystopisk science-fictionmiljö som jag starkt rekommenderar att läsa.

Syndaflodens år tycker jag mycket väl kan läsas som en parallellroman till Oryx & Crake. För trots att mycket vatten runnit under broarna sedan jag läste första delen minns jag den ovanligt skarpt, så är det ju ofta med välskrivna böcker av hög kvalité och en handling som berör oss på djupet. I den här andra delen befästs karaktärerna och deras levnadsöden hos mig ännu mer. Toby, Zeb, Pilar, även Ren och Amanda m.fl., gestaltas på ett vis som gör dem extra levande för mig, man får följa dem på ett sätt som gör att de finns kvar så ovanligt starkt i medvetandet, även så här några dagar efter att ha läst ut boken och man fått lite distans till den.

Upplägget med att berätta historien utifrån olika huvudkaraktärers synvinkel fördjupar läsupplevelsen och gör händelseutvecklingen mer levande. Varje "avsnitt" inleds med ett tal och en sorts psalm, lite speciellt men effektivt när det sätts in i helheten.

Den fiktiva världen, såsom den utvecklats, är enormt bisarr. Med en rejäl dos svart humor lotsas man igenom ett fantasifullt scenario, men som ändå har en allvarlig verklighetsförankring som skrämmer. Storyn lyckas tangera sådant som är både aktuellt och betydelsefullt att kritiskt granska i vår tid, som t.ex. oetisk forskning och förvrängda vetenskapliga studier, genetisk modifiering och dess konsekvenser, abnorm jakt efter perfektion och onaturlig utseendefixering (extrem ytlighet), avhumanisering, segregering och sekterism, moraliskt förfall och ökad kriminalitet, hur vi förhåller oss till jorden och dess resurser... vad det kan leda till då människan med sitt leverne trotsar naturlagarna och inväntar en slutlig kollaps. Finns så mycket, men kan inte nämna allt.

Försöken för de små isolerade grupperna (som alltmer distanserat sig från varandra) att överleva och eventuellt förhindra det anade utbrottet av syndaflodens år - hur den väntade katastrofen än väntas bli - blir svaga, felaktiga och kontraproduktiva.

Syndaflodens år kommer med kraft; snabbt och brutalt.

Ibland skrivs väldigt viktiga böcker som manar till eftertanke kring ämnen vilka borde vara oss angelägna, det här är en av dessa som man absolut inte får missa. Hoppas mina ord (som återigen blev alltför många) kan ha fått dig att något mer vilja läsa Margaret Atwoods fantastiska roman.

Tidigare inlägg här på bokbloggen om Syndaflodens år finns här och här (ett par smakbitar).

Utsåg Syndaflodens år till Månadens bästa bok för juli månad.

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Syndaflodens år:
Fiktiviteter
MsHisingen


onsdag 19 juli 2017

"Snösommar" av Kristina Hård

Snösommar av Kristina Hård. Denna andra del i bokserien "Arvet efter Kaiser" är utgiven av Mörkersdottir förlag (även första delen Kleptomania har givits ut på nytt av samma förlag). Läste den som e-bok lånad från biblioteket. Hade föredragit häftad bok, som vanligt, men ibland får man nöja sig med det som finns att tillgå.

"Linus Kaiser är död.

En isande köld har lamslagit Sverige. Sommaren står för dörren men vintern vägrar envist släppa taget. I de djupa skogarna ställs människa mot troll i kampen om överlevnad.

Ingra Varg är kvar i Stockholm. Undantagstillstånd råder och skillnaden mellan liv och död är rasslet i ett stuprör, vinden som viskar bakom nacken eller skuggorna som kryper över husfasaden.

Regering har flytt huvudstaden. Från ett slitet vandrarhem i Danmark försöker man styra över ett Sverige begravt i snö och is där naturlagar och ordning inte längre gäller. En dag får finansminister Erik Skog besök av en man som vet var Linus Kaiser fann guldet och som dessutom påstår att det finns mer kvar att hämta."

Så blev det då äntligen dags för del två i trilogin "Arvet efter Kaiser" som inleddes med fantasyromanen Kleptomania, vilken för övrigt blev den bok jag utnämnde som årets bästa bok för 2016, inte illa! Läste visserligen boken första gången året dessförinnan (då utgiven av bokförlaget Styxx Fantasy), men så blev det en omläsning året därpå för att friska upp minnet inför fortsättningen. Läsa om boken av den orsaken behöver man nu inte göra, eftersom uppföljaren visade sig ha en fin och fullkomligt tillräcklig resumé för den sakens skull.

Hur var det då med denna uppföljare?

Riktigt bra, inte lika jämn som första boken men ibland gnistrade det så där ojämförligt tjusigt, återigen. Jag menar kanske främst hur skogen och väderförhållandena beskrivs... då känns de positiva superlativen nära till hands att använda flitigt. Hur trollen framställs är ren och skär roande underhållning som man naturligtvis heller inte får missa.

På sätt och vis vilar en dystopisk stämning (med lite uppfriskande samhällssatir) över Snösommar, för Sverige har verkligen blivit en dålig plats efter Kaisers giriga framfart i Kleptomania. Så dålig att till och med den svenska regeringen flytt till Danmark för att därifrån - utan större framgång - försöka styra ett land som är helt lamslaget av köld och misär. Något annat obestämbart lurar också hotfullt i det fördolda, något urgammalt från skogarna som hittat in till storstan. Dessa varelser har nu lite mer klivit fram ur kulisserna och in i människornas medvetande, ja till och med kvarlevorna av ett troll blir det tillfälle att obducera!

Girigheten har även slagit klorna i självaste finansministern och att stjäla trollguld hägrar. Men kommer Ingra Varg, utredaren från Skatteverket, att vakna upp ur sitt medvetslösa tillstånd? Kommer hon åter att minnas vad den förmögna storföretagaren Linus Kaiser avslöjat för henne, då det gäller hemligheterna som ligger till grund för hans senare ekonomiska framgångssaga?
Hur går det sen för Claudia och Halvar hos trollen, lyckas Halvar fly och är Claudia för evigt dömd till ett liv i trollens våld? Och den där maktlystna kronprinsessan på Stockholms slott sen, vad är hon ute efter sådär under Airis påverkan? Men det här måste man ju bara få klarhet i genom att läsa Snösommar och därefter den avslutande delen Blodkraxa som vi "Arvet efter Kaiser-fans" kanske kan förvänta oss att girigt få kasta oss över nästa år. 😊

Tidigare inlägg här på bokbloggen om Snösommar finns här (ett par smakbitar).

Betyg: 4/5


fredag 14 juli 2017

"Se mig, Medusa" av Torkil Damhaug

Se mig, Medusa av Torkil Damhaug. Översättare: Helena Stedman. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Axel Glenne, sonen till en norsk krigshjälte, driver en lukrativ läkarmottagning och lever ett till synes harmoniskt familjeliv. Morgonen efter en tung jour händer det som kommer förändra hans tillvaro helt: En kvinna hittas död i Nordmarka, med skador som ser ut att komma från en björn. Kort därefter hittas ännu en kvinna riven och dödad. Förutom de brutala skadorna verkar kvinnorna inte ha någonting gemensamt ... utom Axel Glenne.

Se mig, Medusa är en psykologisk spänningsroman om skuld och hämnd. Med sitt fantastiska språk och sin djupgående förståelse för människan leder och förvillar Torkil Damhaug läsaren genom utredningens och psykets labyrinter.

Torkil Damhaug är född och uppvuxen i Lillehammer och har läst litteraturvetenskap och antropologi innan han utbildade sig till specialistläkare inom psykiatrivården. Sedan 2012 är han författare på heltid och han har gett ut totalt elva böcker. 2011 fick hans bok Ildmannen Riverton-priset för bästa norska kriminalroman."

En helt okej och rätt välskriven kriminalroman med mystiska mord och villospår på vägen mot att finna den verklige gärningsmannen. Det var inte så lätt att lista ut vem den skyldige var förrän det blev rent uppenbart framemot slutet. Gillade inte huvudpersonen Alex, men man fick en föreställning om att det var meningen att man skulle finna sympati för denna karaktär. Samtidigt som det upplevdes mysko med hans (och hans hustrus) personlighet och dubbelliv fanns det väl antagligen en anledning till detta, just för att skapa trovärdighet till det huvudsakliga villospåret. Förutom att sidohistorien om brodern Brede kändes oavslutad så var väl intrigen för övrigt rätt sammanhållen, alla trådar knöts ihop snyggt och ingen del kändes egentligen malplacerat intryckt.

För egen del tyckte jag spänningen lät vänta på sig, rätt trögläst var det, men fram emot slutet tog det sig någotsånär och det kändes som spänningshalten steg något. Tror samtidigt att det spelade en viss roll att man inte fann tillräckligt med sympati för huvudkaraktären, som minst sagt betedde sig underligt. Sådant kan ha rätt stor betydelse för hur fängslande man tycker en bok är, enligt mig. Vill nog hellre kategorisera boken till att vara en ren kriminalroman och inte en thriller. För en thriller vill åtminstone jag ha mer spänning, från början till slut, en sorts dramatik (gärna psykologisk) som till viss del närmar sig skräckgenren. Tyckte inte riktigt den här romanen kunde leva upp till det, trots den väl sammansatta intrigen och den oväntade twisten framemot slutet.

Sammanfattningsvis var det här för mig en kriminalroman med udda psykologiska porträtt som man försöker klura ut hur de hänger ihop med händelseutvecklingen, här fanns flera oväntade vändningar och en rätt överraskande upplösning. Att jag nu inte upplevde boken så värst spännande eller engagerande (mest underhållning för stunden, lämnade inte direkt några eftertankar), som förväntat, får nog vara förbehållet mig själv. Att Torkil Damhaug anses höra till eliten inom norsk skönlitteratur, och kriminallitteratur i allmänhet, kan jag nog trots allt på sätt och vis förstå, därför var det ändå intressant att få läsa en bok av denna hyllade författare. Är man intresserad av kriminallitteratur bör man antagligen inte missa Se mig, Medusa.

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / CD-bok / LjudbokMp3-CD
AdlibrisE-bok / CD-bokLjudbok / Mp3-CD
CdonInbunden / CD-bok

Andra bokbloggare om Se mig, Medusa:
Maddes Bokblogg
Bokpool
Skuggornas bibliotek


torsdag 13 juli 2017

Dagens bokpost: Rättegången och Stöld


Rättegången av James Patterson, Maxine Paetro

och

Stöld av James Patterson, Rees Jones


Två överraskningar levererades idag till postlådan, och detta krävde en sväng förbi jordgubbslandet för en extra energikick. För det här lär vara handlingsdrivna, snabba och pulshöjande kortromaner i behändig häftad form, som kan konsumeras under en enda sittning, varsomhelst.

Snabb jordgubbskick följt av snabb underhållningskick i form av "Bookshots".
Hur verkar det? Enligt mig verkar det alldeles förträffligt!


Baksidestext Rättegången (sidantal: 127):
"Kingsfisher styr San Fransiscos knarkhandel med blodiga händer. När två kvinnor skjuts till döds på en exklusiv nattklubb lyckas polisen äntligen gripa honom.

Men när rättegången mot Kingsfisher ska börja hämnas han på alla som är inblandade. En våg av dödligt våld förlamar staden. Ska Kingsfisher någonsin kunna dömas?

Kriminalinspektör Lindsay Boxer och hennes vänner i Women's Murder Club finner sig själva mitt i händelsernas centrum.

Rättegången är en fristående del i James Pattersons succéserie Women's Murder Club."

Baksidestext Stöld (sidantal: 132):
""Skulle du dö för min bror?"

De är redo att slå till. I flera månader har de övervakat juveleraren på Hatton Garden. De har full kontroll - ingenting kommer kunna gå snett.

Vad de inte tagit med i beräkningarna är att någon annan har planerat exakt samma kupp. Men de måste ta hem det här ... Det är långt ifrån bara diamanterna som står på spel."


Visst låter det spännande?

Men håller vi med om slutklämmen i Bookshots slogan; ..."underbart är kort!"?
Nja, inte överlag väl... livet får gärna vara långt, så man hinner läsa så många böcker som möjligt,
inte sant? 😁


Tack för recex Bokfabriken!


lördag 8 juli 2017

"Innan ankorna drunknar" av Ivana Vukadinovic

Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic. Förlag: Whip Media. Läste boken som recensionsexemplar. Häftad (Danskt band).

"18-åriga Zandra vill göra misstag med flit. Så att hon har något att skriva dikter om sen. När hon på planet till New York träffar Oliver verkar han först vara det perfekta misstaget att göra. Men allt blir fel.

Zandra får svårt att koncentrera sig på annat än att få pojkvännen Johannes att förlåta henne och på sina feta lår. Kläderna blir snabbt för stora, huden känns genomskinlig och nyckelbenen vassa. I övrigt läser hon Pro-Ana-bloggen Skinnyandhappy och suger i sig thinspiration. Men trots att vågens siffror klättrar nedåt känner sig hon sig tjock i själen.

Under sommaren praktiserar Zandra som fotograf på en tidningsredaktion i en småstad utanför Linköping. Där träffar hon småbarnsmamman Tanja som bara tänker på politik, sin exman Julian och att få många lajks på Facebook.

Johannes spelar mest datorspel och äter nudlar. Och i bakgrunden lurar Oliver…"

Det här var minsann en originell debutroman! Brukar normalt känna mig lite osäker inför om jag rätt kan bedöma böcker med målgrupp unga vuxna, som denna. Men samtidigt som man har sådan distans i ålder blir man nyfiken på hur det är att vara ung idag och dessutom är det ju intressant att få ett bättre hum om den moderna livsstilen, som på något vis har blivit så... utseendefixerad och internetberoende. För egen del känner jag mig inte alls bekväm med att tekniken blivit så central i människors vardag och är heller inte i fas med den tekniska utvecklingen. Så måste först erkänna att det blev svårt för mig att förstå allting, troligtvis mycket som har med modern mobiltelefoni att göra, t.ex. insta, mess, snapchat, swisha och facebookberoende... bara sånt får en verkligen att känna sig som en gammal dinosaurie. 😊

I den här debutromanen finns så många ämnen som är aktuella och viktiga att sätta fokus på, just precis i vår tid, kan bara gå in på några.

Bokens huvudperson Zandra får man följa då hon successivt mår allt sämre på grund av sin ätstörning, något som bokens författare själv lär ha egen erfarenhet av och vilket på så vis gör det hela mer trovärdigt och hemskt att läsa om. Tycker jag nu förstår mycket bättre hur det är för den som drabbats av sådant och vill därför verkligen rekommendera andra att läsa den här romanen, som trots alla svåra ämnen den tar upp är en lättläst bok.

De ytliga idealen är, tror jag, något som helt klart måste tas tag i, alltfler verkar må dåligt av osunda skönhetsideal. Läste nyligen den här artikeln i DN som jag tyckte bidrog med en vettig åsikt i ämnet. Känns bra att stanna upp ibland och skärskåda alla nya trender, som kan vara på både gott och ont i långa loppet. YA-romaner som denna kan bidra till att lyfta en konstruktiv diskussion kring ämnet. Toppenbra, tycker jag.
Ätstörningar, var ett okänt begrepp när jag själv var yngre (sjukdomar som anorexi och bulimi var något helt obegripligt), idag är det något alla blivit medvetna om på ett helt annat sätt. Den utseendefixering och de kroppsideal som finns hos många idag fanns heller inte då, det var ju liksom inte något man brydde sig om, huruvida någon var lite kraftigare eller gängligt byggd, alla är vi ju av olika kroppstyper och inget är mer rätt eller fel än något annat. På liknande vis som sjuklig självsvält kan jag heller inte minnas att sjuklig fetma var något som knappt fanns. Fettskräcken (fetthalt, kalorier och fett i maten i allmänhet) var nog inte så utarbetad då som den senare blev, kanske den allmänna indoktrineringen kring att fett i maten ger fett på kroppen samt kolesterolhypotesen har bidragit till den snedvridna synen på mat och hälsa? Men grundorsakerna till problemen är förstås flera. Zandras problem uppstår då de både utifrån och inifrån kommande kraven blir orimliga. Perfektionskrav på hur det skall se ut på ytan (vikt, utseende, kläder, skor, statusprylar, prestation, framgång, lycka, självförverkligande...) skapar oro på insidan och i den verkligheten mår nog många yngre idag väldigt dåligt, speciellt tjejer i bokkaraktären Zandras ålder.

Innan ankorna drunknar har benämnts som en poetisk roman, men alla som tycker det låter skrämmande, som inte är så poetiskt lagda (är inte det själv), så räds inte för den skull att läsa, för det blir aldrig alltför tillkrånglat utan det är trots alla metaforer mer rakt på och direkt, det "poetiska" förhöjer faktiskt bara läsupplevelsen.

Bokens skildring av tidningskrisen är ju också ett väldigt aktuellt ämne i verkligheten. Även här har Ivana Vukadinovic en egen erfarenhetsbakgrund (som frilansjournalist) vilken förstärker det realistiska, t.ex. vad gäller de neddragningar som skett under senare tid. Tyckte även detta var spännande att ta del av framställt så här i fiktiv romanform.
Zandra får alltså praktikplats på en liten lokalredaktion i "Hålan" utanför Linköping och möter där Tanja. Småbarnsmamman Tanja arbetar ensam som lokalredaktör på tidningen och är på god väg att "gå in i väggen", vilket hon förstås i handlingen även till slut gör. Tanja är f.ö. den bokkaraktär som är "facebookberoende" och det var ett nytt begrepp för mig. Kan nu verkligen förstå att många troligen kan räkna sig till att ha denna typ av beroendeförhållande (i olika grad) till sociala medier idag, vilket känns rätt skrämmande. Antagligen fördomsfullt och "mossigt" av mig, men föreställer mig att den moderna mobiltelefonin till stor del ligger bakom sådant, kan uppleva det lite läskigt att vissa aldrig riktigt distanserar sig från sociala medier, då internet alltid finns tillgängligt i fickformat.

Boken avrundades på ett litet abrupt sätt, annars tyckte jag handlingen i övrigt hade jämnt flow och funkade fint. Innan ankorna drunknar var en annorlunda debutroman som jag hoppas får många läsare, för det är den sannerligen värd. Böcker som denna håller samtalen om aktuella ämnen levande, och hur viktigt är inte det?

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusHäftadE-bok
AdlibrisHäftad
Cdon: Häftad

Andra bokbloggare om Innan ankorna drunknar:
Erikas bokprat
bokcirkel


torsdag 6 juli 2017

"Fyra dagar i Kabul" av Anna Tell

Fyra dagar i Kabul av Anna Tell. Bokförlag: Wahlström & Widstrand. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Svenska diplomater i gisslandrama

Den erfarna förhandlaren Amanda Lund hamnar mitt i hetluften när två svenska diplomater kidnappas i Kabul. I en kamp mot klockan jagar hon svar i en härva av mord, heroin och sex.

Under jakten på kidnapparna upptäcker Amanda att hon inte är ensam om att försöka hitta diplomaterna – och att hon saknar någon att förhandla med. Hemma i Stockholm stundar ett afghanskt statsbesök. Amandas kollega Bill Ekman utreder mordet på en ung man samtidigt som han håller departementen underrättade om Amandas framsteg i Afghanistan. Men varför försöker regeringen mörka kidnappningen? Och varför hör inte kidnapparna av sig? Snart inser Amanda att den svenska ambassadören i Kabul döljer mer än vad hon kunnat ana.

Fyra dagar i Kabul är en internationell spänningsroman av debutanten Anna Tell."

Recensionsexemplaret kom till mig utan inledande förfrågan om intresse fanns för att ta emot ett sådant. Har tidigare varit lite skeptisk angående förfaringssättet, men har nu fullkomligt omvärderat saken, hittills har böckerna som kommit på det sättet varit toppen. Man vet tydligen inte alltid bäst själv vad man tror man gillar eller ej.

Fyra dagar i Kabul skulle alltså i normala fall ha varit en bok jag inte trott skulle vara i min smak, eller att jag ens skulle begripa mig på handlingen... Ack, tänk så fel man kan ha. Det här var något av det bästa jag läst på länge, ruskigt nervpirrande spänning, jämförbart med att bli fullkomligt uppslukad av en riktigt bra actionfilm. När man väl börjar läsa boken är den oerhört svår att släppa. Att det är en författardebutant som skrivit känns ju också anmärkningsvärt, för själv upplever jag boken helt fantastisk även rent berättartekniskt.

För ett långsiktigt åtagande av ett utbildningsuppdrag (rådgivare till en afghansk patrullchef) i norra Afghanistan finns huvudkaraktären Amanda Lund, insatspolis och erfaren förhandlare på internationella insatsstyrkan tillhörande Rikskrim. Henne fattar man direkt sympati för. Modig, ansvarsfull, rak och direkt, men ändå varsam och försiktig när så krävs för att uppnå resultat. Reagerade först negativt på hennes totala avsaknad av skuldkänslor inför att ha ett förhållande på distans till en gift man med barn (och som dessutom hade en fru som till och från var cancersjuk). Men kom på mig själv med att man egentligen ofta felaktigt lägger alltför stor skuld på henne och inte på honom när det gäller sådana otrohetsaffärer, då ju egentligen skulden borde fördelas jämnt på båda. Märkligt.
Kollegan Bill Ekman (i Stockholm) var också en sådan karaktär man fattar tycke för, Amanda och hans goda samarbete var brilliant framställt. Bills arbetskamrat Tore är det ju sen såklart helt omöjligt att inte gilla, en sån vardagsnära karaktär som hade kunnat kliva rakt in från verkligheten.

Förutom de man känner sympati för så finns det också många att känna antipati för. Karaktärsbeskrivningarna är verkligen underhållande i den här romanen, även för sådana som beter sig egoistiskt ansvarslöst, uselt och som man helt tappar all respekt för, då blir det till ett rent farsartat nöje att läsa. Eller ja, en hel del irritation också får man väl erkänna. Nämnas i sammanhanget bör väl då höjdarna på svenska UD och ledande företrädare för rättsväsendet, såklart den självsmickrande chefen för Rikskrim, och inte minst den svenska ambassadören Sven Leijonhufvud i Afghanistan... jösses!

Romanens miljöbeskrivningar i Afghanistan gav mig en särskilt levande bild av situationen där, på ett sätt som jag inte kommit i närheten av genom verklighetens korta tv-utsända nyhetsrapporter. Allt det där blir för mig väldigt trovärdigt. Amandas yrkeserfarenhet uppfattas genuin i det praktiska utförandet och dialogerna/språket känns sanna för situationerna.
Själva gisslandramat och morden nystas upp på ett effektfullt sätt där helhetsbilden klarnar successivt, utan att stanna av eller spreta någonstans. En skamlig historia i de högre hierarkiska skikten ligger till grund för en oväntad intrikat dominoeffekt på flera kanter då skandalen riskerar att läcka ut, då flera inblandade vill förhindra att det sker, och när politik även styr det hela. Det är sannerligen mycket som ligger bakom kidnappningen av de två diplomaterna, och mycket som det även orsakar.

Sammanfattningsvis var det här spänning på hög nivå och den som gillar sådant bör såklart läsa Fyra dagar i Kabul. Det är ingen som helst svårighet att hänga med i alla förvecklingar, de tydligt beskrivna karaktärerna bidrar till att göra den saken betydligt lättare. Privata relationer får ta precis lagom mycket plats, utan att inkräkta för mycket på den huvudsakliga händelseutvecklingen, precis som jag vill ha det för en riktigt bra spänningsroman, eller i det här fallet; en helt fantastisk thriller i en intressant miljö.

Förresten, glömde jag nämna att Fyra dagar i Kabul lär vara den första boken i en planerade bokserie (Förhandlaren) med Amanda Lund i huvudrollen? Så är det i varje fall, och dessa uppföljare ser vi nu verkligen fram emot.

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / Mp3-CDLjudbok
AdlibrisInbunden / E-bok / Mp3-CD / Ljudbok
CdonInbunden / Mp3-CD

Andra bokbloggare om Fyra dagar i Kabul:
hyllan
och dagarna går...


måndag 3 juli 2017

"Vit syren" av Cecilia Sahlström

Vit syren av Cecilia Sahlström. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Försommaren är sådär ljuvlig som bara en försommar kan vara, men den lundensiska idyllen blir snart dunkel. En ung tjej hittas brutalt utnyttjad i Stadsparken. I sin hand håller hon en syrenkvist.

Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet. Hennes verklighet svänger snabbt och utredningen kompliceras när hennes son misstänks för brottet. Men hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

I den psykologiska thrillern Vit syren sätter Cecilia Sahlström mänskligt förfall i kontrast till lärdomsstadens polerade yta. Boken är första delen i serien om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker."

Det här var en spännande thriller som väckte tankar (så i den här recensionen väljer jag att fokusera på just dem), dessutom är Vit syren oerhört lättläst genom ett bra driv i handlingen och korta kapitel. Nog var den en aning alltför tuff för mig, men inblickar i en brutal och hård värld (när det gäller moderna kriminalromaner) är ju mer regel än undantag numera och de flesta kanske inte reagerar på den saken lika starkt som mig.

Barn och unga som far illa, hamnar utanför välfärdens s.k. sociala trygghet och vilka sen inte fångas upp av samhällets sociala skyddsnät, hur viktigt är det inte att sätta fokus på sånt? Den här romanen gör det, och det tycker jag är väldigt bra. Pedofiler är väl sen också något av det värsta man kan tänka sig att läsa om, oerhört hemskt och motbjudande ämne. Man vill så ofta helst inte veta, inte bli medveten om att sådana ondskefulla handlingar och våld/misshandel existerar, det blir liksom övermäktigt att ta in. Men blir verkligheten bättre för att vi blundar, och vad händer i sådana fall med de barn och andra drabbade som blir utsatta?

Nu är det här förstås bara en fiktiv roman, men författaren till boken har tjugo års erfarenhet som polis och har dessutom arbetat som chef för familjevåldsroteln vid polismyndigheten i Skåne, så där finns ju helt klart en genuin erfarenhets- och kunskapsgrund som säkert ger en fingervisning om att en realism finns, i polisarbetet, i den beskrivna sociala misären, i människors livsvillkor, o.s.v.
För egen del tycker jag det är oerhört viktigt med skönlitteratur som gör oss uppmärksamma på sådant som absolut kräver vår uppmärksamhet. Handlingen i Vit syren visar säkert upp en fiktiv spegling av den mänskliga brutalitet och ondska som förekommer i vår verkliga värld, även om det som här blir otäckt i övermått.

Helst vill man ju ändå alltså undvika att vara någon som väljer att inte kännas vid allt ont som människor gör varandra, och inför det ständigt oroande nyhetsflödet kring sådant alltid agerar med frånvänd tystnad. Min oförmåga (eller ens vilja) att förstå att samhället har blivit så mycket hårdare och mer hotfullt, vad gäller ökad brottslighet och våld, kräver möjligtvis den här typen av böcker, samt att jag skriver om dem... men inte för ofta, det skulle jag inte orka med. Det är lite tvehågset, och den här lite udda bokbloggsrecensionen var svår att skriva.

En annan sak som fick mig att tänka till var hur utomstående vittnen själva kan blir anklagade för de brott vilka de själva anmäler, på det vis Sara Valléns son Johannes utsattes för i romanens handling. Är sådant vanligt i verkligheten? Man undrar. I sammanhanget vill jag ändå också nämna att det finns ljusglimtar av medmänsklig värme som väger upp allt det mörka och råa i den här romanen, tyckte så oerhört mycket om hur Sara och hennes exmake Göran slöt upp och stöttade sin son Johannes där hemma vid köksbordet, oerhört fint och känslosamt berättat. Sådana scener är absolut helt nödvändiga i den här typen av böcker med så mycket svärta.

Sammanfattningsvis är det här en spänningsroman jag rekommenderar er att läsa, men man får vara beredd på en brutalitet och råhet som går ända in i märg och ben. Men kanske är det just sånt som kan ruska om oss lite i vår trygga livssituation för att ge notis om samhällets avigsidor, om den uppvisade perfekta och polerade ytan som kan dölja så mycket därinunder. Vit syren är första delen i en planerad bokserie om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker (två starka karaktärer vars kommande "liv" jag gärna tar del av). Med anledning av hur tankeväckande den här första delen var, trots allt det jobbigt otäcka, kommer jag nog alltså att fortsätta läsa serien p.g.a., eller trots, den där realismen (för sanning att säga gör den ju även det otäcka ännu jobbigare), en realism vilken bara kan komma ur lång erfarenhet och god människokännedom hos berättaren.

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / Mp3-skiva / Ljudbok
AdlibrisInbunden / E-bok / Mp3-skiva / Ljudbok
CdonInbunden / Mp3-skiva

Andra bokbloggare om Vit syren:
Zellys Bokhylla
Bina's Books