torsdag 31 augusti 2017

Dagens bokpost: Efter Emma


Efter Emma av Anna E. Wahlgren

"Vem vet dina mörkaste hemligheter?"


Misstänkte att en lässvacka var i antågande, men så kom då - just i rättan tid - ett fint bokpaket bland dagens post. Visade sig vara precis en sådan bok där en förebyggande verkan finns inför den sortens obekväma tillstånd, ett egentligen ganska otraumatiskt bekymmer som även kan drabba bokbloggare emellanåt. Oftast kan det ju stävjas proaktivt, eller lätt botas att komma upp ur, med spänningsromaner. Så denna (som verkar passa mig helt perfekt!) skall jag sätta klorna i direkt, ögonaböj.😉


Innehållsbeskrivning:

"Emma är vännen som Sara aldrig kunnat släppa. Där vid sandlådan på gården hade en säregen vänskap sin början. Där och då bestämde de sig för varandra.

Efter att Sara förlorade sin mamma behövde hon komma bort. Lämna allt. Hon flyttade från Gävle till Göteborg men trots avståndet har hon och Emma hållit kontakten. Meddelandena, breven och paketen från Emma har kommit regelbundet. Och så plötsligt ingenting. Ingenting alls. Tystnaden kan betyda precis vad som helst och Sara fruktar det värsta. Hon vet vad hennes bästa vän är kapabel till. Sara måste börja letandet där allting en gång började och återvänder motvilligt till Gävle och föräldrahemmet. Emma har alltid gillat Saras pappa … han kanske vet var Emma är.

Efter Emma är en psykologisk spänningsroman om djupa hemligheter, manipulation och skuld. Anna E. Wahlgren debuterade med Skuggan av henne 2016."


Tack för recex Bokfabriken!


onsdag 23 augusti 2017

"Hon som vakar" av Caroline Eriksson

Hon som vakar av Caroline Eriksson. Bokförlaget Forum. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter.

Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske.

När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.

Hon som vakar är ett psykologiskt relationsdrama med skärpa, svärta och stor spänning. Var går egentligen gränsen mellan vansinne och förtvivlan?"

Har av författaren tidigare läst den psykologiska spänningsromanen De försvunna (en bok som på allvar fick mig att bli mer intresserad av just psykologiska thrillers); och dessförinnan även del ett och två i påbörjade bokserien "Svenska mord", spännande skildringar/tolkningar av kända historiska kriminalfall (Djävulen hjälpte mig om Yngsjömordet och Inga gudar jämte mig om Silbodalsmorden). Så helt givet var det därmed att jag även skulle läsa Caroline Erikssons nya roman Hon som vakar.

Det här är återigen en fängslande och välskriven thriller, tät och intensiv, en smart konstruerad historia som berättas med stor inlevelse och god människokännedom. Utan tvekan kan man kalla den en genuin bladvändare som är svår att släppa förrän sista sidan är läst.

Författaren är socialpsykolog och beteendevetare och detta är såklart till stor gagn för att kunna skapa sådana här trovärdiga historier, historier som befolkas av människor i olika jobbiga situationer där de blir utsatta för hög press, såväl inre som yttre. Personporträtten känns på så vis både sanna och fördjupade, man tror sig få en god inre bild av karaktärerna och förståelse för varför de reagerar samt agerar som de gör... tills man kommer till den oväntade twisten. För Eriksson har även en strålande talang att åstadkomma överraskande twister! Man börjar så småningom långsamt ana att något inte stämmer, sanningen vacklar och inget tycks vara som det först verkar.

Allt är sen heller inte bara mörkt, svårt och kämpande problematiskt, utan här finns också en medmänsklig omtanke som jag tyckte mycket om att den fanns med. T.ex. Elena och Leos dubbelriktade stöttande kontakt med varandra, samt hur Elena och hennes systers relation utvecklas i positiv riktning. Sen finns det i detta sammanhang, som gäller mänskliga relationer/kontakter, en mening i sista kapitlet som var så väldigt träffsäker och bra att jag blir tvungen att citera den (ingen spoiler):

"I verkligheten är det ont om pussel med bara två bitar."

Och så är det ju inte bara i fiktionens värld utan i våra högst verkliga liv också. Boken avslutades på ett sätt som jag tyckte var riktigt bra och samstämmigt med historien i övrigt.

Lite kort om handlingen:
Författaren och lektören Elena har just separerat (under en prövotid) från sin make och flyttat in i ett tillfälligt boende i ett radhusområde. Utöver sporadiska uppdrag för lektörstjänst ligger det egna författandet nere p.g.a skrivkramp och depression. Kontakten utåt står på sparlåga förutom att hon träffar sin syster en gång i veckan över en gemensam middag. Genom sitt köksfönster börjar hon lägga märke till att något inte står rätt till hos grannarna, det hon tolkar genom sina betraktelser blir till en idé för ett bokmanus. Tonårssonen i grannfamiljen söker kontakt med Elena och genom Teo får hon fler bitar ur deras liv. Vartefter hennes skrivande fortskrider tycks fantasi och verklighet gå in i varandra med en viss obehaglig synkronicitet. Elenas skrivande verkar få följder för vad som sker mellan makarna i grannfamiljen och vad som är på väg att hända, något som Elena känner sig vara den enda att kunna stoppa.

Finns det då något negativt att säga om den här ruskigt spännande romanen? Nej, det gör det faktiskt inte. Det här är toppklass och alla som gillar spänningsromaner bör verkligen inte missa Hon som vakar. Själv kommer jag nog framöver att försöka vaka en aning över hur den här boken kommer att klättra stadigt upp till topposition på alla försäljningslistor, för det måste den ju bara göra.😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Utsåg Hon som vakar till att bli "Månadens bästa bok" för augusti.

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok
Adlibris: Inbunden / E-bok / Ljudbok
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Hon som vakar:
Just här - just nu
Lottens Bokblogg
Johannas Deckarhörna
Boklysten


torsdag 17 augusti 2017

Dagens bokpost: Hon som vakar


Hon som vakar av Caroline Eriksson


Oj så glad jag blev över vad som fanns i brevlådan idag.

Denna har jag verkligen sett fram emot, uppskattat det jag tidigare läst av Caroline Eriksson, speciellt De försvunna. Så denna går idag direkt före allt annat i läsväg. Var osäker på om den skulle komma, men ja, här är den ju nu, fint dedikerad och signerad dessutom. Total ljus boklycka, när allt annat känns så mörkt och hopplöst. 


Innehållsbeskrivning:

"Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter.

Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske.

När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.

Hon som vakar är ett psykologiskt relationsdrama med skärpa, svärta och stor spänning. Var går egentligen gränsen mellan vansinne och förtvivlan?"


En liten smakbit följde med, den vill jag förstås också bjuda på här:


Yes! Där kom förklaringen till den tjusiga rosen och blombladen som också fanns i bokpaketet. Så rart, och även blev det till hjälp för mig då en passande bokbild skulle arrangeras.😉 Tackar jag också för. Som bokbloggare vill man ju försöka inspirera till att höja intresset för böcker och läsning även genom att fota, men visst kan det emellanåt vara knepigt att finna passande bakgrund och rekvisita när idéerna saknas och fantasin tryter.😏💡


Tack för recex Bonnierförlagen/Forum!


onsdag 16 augusti 2017

"Den som finner" av Stephen King

Den som finner av Stephen King. Albert Bonniers Förlag. Översättning av John-Henri Holmberg. Läste boken som inbunden, bibliotekslån.

"När beundran blir till besatthet
Den som finner är den fristående andra delen i Stephen Kings thriller-trilogi om Bill Hodges. Den första delen, Mr Mercedes, hyllades av kritikerna och tilldelades årets Edgar Award för bästa spänningsroman 2015.
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och hans romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.
Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.
Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. Den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om Petes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne."

Den här nu andra delen i Bill Hodges-trilogin var i mitt tycke oerhört mycket bättre än den första delen Mr Mercedes, skrev om den här. Trodde då att jag inte skulle följa upp den här trilogin, men blev genom andra bokbloggares recensioner så frestad att ändå fortsätta, och det var väl tur!

Hyllar gärna King som författare återigen, då även detta är en briljant berättad historia av ett sant proffs. Hoppas verkligen att de som läser deckare även provar att läsa den här trilogin. För ni som skyr skräck och övernaturliga inslag, behöver inte känna hinder att läsa serien om Bill Hodges, åtminstone i första och andra delen förekommer inget direkt övernaturligt. Vardagliga miljöer, vardagliga enkla människor och monstret som står för skräcken är ett mänskligt monster, och det blir nästan ännu mera läskigt. Den som finner fick mig att tänka på Kings roman Lida, som ju också har ett liknande tema vad gäller läsares besatthet av författares alster, på ett riktigt ordentligt sjukligt sätt. Men här finns också så mycket ömsint och varmt varsam medmänsklighet. Sympatiska Bill Hodges, Holly och Jerome, unge Pete Saubers och hans syster, dessa personporträtt, deras fina relationer och bemötande väger upp allt det otäcka.

Trots den spännande händelseutvecklingen upplevde jag romanen lite trögläst, och förstår egentligen inte riktigt varför, kanske för ordrik och utbroderad för att räknas som bladvändare? Men när det drar ihop sig mot slutet och blir sådär ruggigt nagelbitande spännande var det trögläst på ett helt annat sätt, visste då knappt hur jag skulle våga läsa vidare. En berättelse engagerar verkligen när man känner så starkt för huvudpersonerna som man vill skall klara sig eller hinna komma till hjälpande undsättning. Är ju en sån som helst vill ha lyckliga slut.

Blev den här gången övertygad om att jag även vill läsa den sista avslutande delen i trilogin, Sista vakten, och en liten hint om handlingen i den får man på slutet i Den som finner. Kanske blir det en aning övernaturligt då i varje fall.😊

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Den som finner:
Bims Blogg
Bokpool


"Transformationen" av Magic Frigren

Transformationen av Magic Frigren. Läste boken i häftat format, en bokvinst!

"Staden påminde Melly om ett böljande hav, ständigt i rörelse men ändå i perfekt harmoni. Efter att ha levt så länge i total tystnad kände hon sig snurrig av alla ljud: gnisslet från vagnshjul, klappret av hästskor, prat och rop...
Vad händer när livet inte blir som man tänkt sig? Melly, en ung vilsen kvinna, får rådet att byta miljö för rekreation. Istället invigs hon i en värld av märkliga hemligheter. Besynnerliga symboler hittas bakom en tavla. Ett dolt rum upptäcks. En mystisk dagbok är på villovägar. Människoöden vävs samman över tidens gränser vilket leder till en dold värld av alkemi och gåtfull magi. 
Magic Frigren är författare, serietecknare och bloggare bosatt i Stockholm. Hon har ofta uppmärksammats i medier för sitt breda kunnande inom mystik, sägner, sagor och symbolik. Transformationen är hennes debutroman."

Transformationen bjuder på en härligt fräsch originell mix. Tänk dig något i stil med Paulo Coelho (själv har jag läst nästan samtliga av hans böcker, såklart även Alkemisten), lägg därtill Scooby Doo! Mysteriegänget (minus hund) och en dos relationsdrama, feelgood, alkemi, tro och andlighet, plus lite till.

Detta sammantaget blir en klok och vacker berättelse med både charm och humor. Intrigen är spännande och ämnet intresseväckande. Såklart vilar även ett magiskt skimmer över hela storyn.☺

Romanens figurer har en framtoning man känner igen som karaktäristiskt för Magic Frigrens skapande (om man besökt någon av författarens bloggar). Underförstått finns de där humoristiska glimtarna med som en viktig ingrediens, detta kombinerat med smått överspända reaktioner, missförstånd och lite vimsighet på det där ungt charmiga viset. Tyckte mycket om det sätt på vilket man fick en mer breddad och nyanserad bild av de olika karaktärerna vartefter historien framskred. Trots allt det lättsamt underhållande ligger själva tyngdpunkten ändå på ett djupsinnigt allvar som vill fram, vissa berättelser söker "människan i människan" och detta kan man nog säga vara en sådan, fast på ett lättsamt feelgoodsätt. Oftast kan jag tycka det psykologiska och filosofiska i romaner blir ännu tydligare och mer lättillgängligt med en smula humor, som här. Budskapet går fram, och så som det görs i Transformationen tror jag det lyckas nå fram även till unga läsare. Relationerna och hur de utvecklas är för övrigt framställda på ett trovärdigt sätt om än ibland kanske lite väl närgångna, att utelämna lite åt läsarens egna slutsatser är inte fel.

Vackert lyriska miljöbeskrivningar i historisk miljö skänker en stämningsfull känsla, de bidrar positivt till helhetsupplevelsen och gör det lätt att leva sig in i historien. Vissa ord och uttryck (i t.ex. dialogerna) hör väl kanske mer hemma i vår tid än på 1800- och 1500-talet, men inte så det stör nämnvärt, roade faktiskt mer än att det blev störande, det här är ju dessutom en sorts fantasy och ingen historisk roman.

Själva äventyret, eller mysteriet, upplevde jag fängslande och väl uppbyggt med effektfulla komponenter som exempelvis en gammal funnen dagbok, delar av uppskrivna formler att finna, symboler och mystiska gåtor att lösa. Till sist känner man sig nästan lika engagerad i att lösa mysteriet som karaktärerna själva. Den slutliga dramatiska upplösningen, när formlerna väl blivit funna, kändes helt perfekt och föll på plats utmärkt passande till historien i övrigt. Toppenbra.

Efter romanens slut följer ett avsnitt kortfattad intressant fakta om alkemi, om dess ursprung, historia, senare teorier, samt filosofin och drömmen om transformation (fysisk och andlig). Dessutom får man veta att den här debutromanen är den första i en planerad alkemisk trilogi. Suveränt! Jag håller utkik efter nästa bok och rekommenderar varmt alla er andra att läsa Transformationen.❤

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


måndag 7 augusti 2017

"Minnet av vatten" av Emmi Itäranta

Minnet av vatten av Emmi Itäranta. Läste boken som inbunden, bibliotekslån. Förlag: Modernista. Översättare: Camilla Frostell.

"Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian. 
Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten. 
Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.
Emmi Itäranta [f. 1976] är en finsk författare, bosatt i Canterbury i England, vars debut Minnet av vatten är flerfaldigt prisbelönt, har översatts till fler än 20 språk och gjort succé världen över. Minnet av vatten är en engagerande, lyrisk och intensiv ungdomsroman om en framtid som ter sig alltmer möjlig. Filmrättigheterna har sålts till produktionsbolaget Bufo, filmen kommer att regisseras av Saara Saarela och utspela sig i ett futuristiskt Lappland.
Emmi Itärantas hemsida"

Priserna som nämns ovan, plus nomineringarna är följande: Vinnare av Kalevi Jäntti-priset, Unga Aleksis-priset, Finlands Fantasy & Scifi-pris, och nominerad till Arthur C. Clarke Award, Philip K. Dick Award, Golden Tentacle Award, The Premio Salerno Libro D'Europa.

Förstår fullkomligt att den här ungdomsdystopin fått sådan genomslagskraft, för den är lugnt och fint berättad samt väldigt välskriven (troligen även ett utmärkt jobb av översättaren). Handlingen är dessutom befriande olik andra moderna ungdomsdystopier. Det blev för mig en rogivande läsning, emellanåt även en aning spännande trots att det inte är det centrala här. Framtidsscenariot är trovärdigt och intressant sett ur ett nutida perspektiv, med de utmaningar vi har framför oss.

Norias värld:
Polarisarna har smält, landytan har minskat och värmen ökat. Det råder brist på dricksvatten då havsvattnet är otjänligt. Solenergi tycks vara den enda kraftkällan, fortskaffningsmedel och kommunikationsteknik är soldrivna, lyktor som skall skänka ljus fylls med eldflugor. "Skandinaviska Unionen" är ockuperat och kontrollerat av Nya Qian, en global militärdiktatur som genom övervakning straffar folk med döden om brott mot vattenlagen upptäcks eller om det rapporteras genom angiveri.

Delvis får man också en förklarande bild för tiden som ligger mellan Den Gamla Eran (som skall föreställa vår tid) och den tid Noria lever i. Denna mellantid kallas Skymningens Århundrade, en mörk epok då krig härjade p.g.a. den sista oljan.

Den Gamla Erans konsumtionssamhälle kan skönjas för Noria och hennes kompis Sanja (som snabbt blev en favoritkaraktär) då de gräver bland soporna i "Plastgraven" utanför byn. Där finner de något som kommer att ha betydelse för berättelsens fortsättning, en fortsättning som på sätt och vis inte alls blev så som jag hade förväntat mig, men som man ändå förstod skulle bli annorlunda än förväntan, då det vid det laget inte var så mycket kvar att läsa. Saknade faktiskt lite det där missade äventyret till "De förlorade områdena", som skulle ha kunnat avslöja hemligheterna vilka framkom genom Janssonexpeditionen. Kan man kanske tänka sig en fortsättning? Med fixaren Sanja i huvudrollen? Det skulle vara kanon!😊

Skulle så gärna ha velat veta mer om Skymningens Århundrade och den tid som växte fram strax därefter, hellre än det utrymme som upptogs av noggrant beskrivna teceremonier. De poetiska och detaljerade beskrivningarna för dessa teceremonier, allt kring temästarens traditioner, tyckte jag för egen del fick ta för stor plats. Men samtidigt är det just där man först möter Noria, då hon går i lära för att bli temästare hos sin far, en temästare med en välbevarad hemlighet som förs vidare till hans dotter.

Hoppas många kommer att läsa boken innan det blir dags för film, för filmrättigheter har sålts till ett produktionsbolag. Filmen skall regisseras av Saara Saarela och inspelningsplats blir ett futuristiskt Lappland (wow!) där vatten är en lyx som ransoneras av militären. Filmen Memory of Water ser man såklart fram emot.

Tidigare inlägg här på bokbloggen om Minnet av vatten finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Minnet av vatten:
Fantastiska berättelser
Annas bokblogg


"Andlös" av Mattias Ronge

Andlös av Mattias Ronge. Bokförlag: Ordfront. Läste boken som inbunden, bibliotekslån.

"Kom ihåg varje andetag. Glöm allt annat.

En tyst och osynlig farsot går genom landet. Ingen vet varifrån den kommer eller hur man botar den. De smittade tappar den automatiska andningsreflexen och måste hela tiden tänka på att andas. Epidemin sprider sig fort.

Eva-Lena har ännu inte drabbats av sjukdomen som kommer allt närmare. Men hon vet något om den och hon gör allt för att försöka övertyga sin omgivning. När hon dessutom mot sin vilja tvingas ta hand om en föräldralös egensinnig sjuåring blir allt ännu viktigare. Tusentals liv står på spel och hela den moderna civilisationen är hotad. Och tanken gnager, är det vi själva som bär skulden till allt, är det just det samhälle vi byggt som gör oss andlösa?

I sin nya roman undersöker Mattias Ronge vad som händer med oss människor när vi drabbas av en sjukdom som vi inte förstår. Hur mycket kan vi lägga i händerna på forskare, experter och politiker? Ger vi dem för mycket makt? Eller är det tvärtom, att de inte får det mandat de behöver? 
Andlös är en gastkramande dystopi som precis som Mattias Ronges tidigare romaner Den girige och Tittaren inte drar sig för att vrida upp den tid vi lever i ett snäpp för att vi ska se oss själva mitt i stressen, karriärhetsen eller klimatkatastrofen."

En rätt okej katastrofskildring (med inlindad samhällskritik) där en mystisk farsot drabbar människor. Sjukdomen påverkar andningsreflexen, så den "smittade" hela tiden måste vara medveten om sin andning. Sjukvårdens respiratorer är begränsade, och i städerna ökar antalet insjuknade som behöver respirator för att t.ex. kunna få sova utan att riskera att dö i sömnen. Den egendomliga karaktären Leni, som jag alls inte förstod mig på, har en teori om vad som orsakar sjukdomen, trots att ett sammelsurium av olika orsakssamband blandas in, bl.a. fågeldöd.

Sjukdomen grasserar främst i storstäderna och ett populistiskt parti plockar poäng bland landsbygdens folk som framställs föga smickrande. Landsortsbor är inskränkt korkade och sjuksköterskor får sig en känga via en nidbild också, väldigt verklighetsfrämmande. Gillar det inte.

Sjukdomen ger även upphov till en sekt vars medlemmar vill föra ut budskapet om att farsoten alls inte är negativ utan däremot positiv, de menar att den ger ett rikare andligt liv.

Vad som fattas Leni vet jag inte, men alla hästar tycks inte riktigt vara hemma där, även om hon blir lite mer mänsklig vartefter berättelsen framskrider. Hennes ultimata nöje tycks vara att betrakta folk som källsorterar vid återvinningsstationer... va?

Hursomhelst blir själva händelseutvecklingen att Leni, med sitt eget forskningsmaterial, försöker ta sig till en expertkonferens där forskare samlats för att utreda katastrofläget. Med sig har hon sjuåriga Selma som just blivit föräldralös efter att modern dött av sjukdomen. Lenis motvilja inför barn underlättas av att hon även har med sig en miljöaktivist, vilken som tur är äger den empati Leni helt verkar sakna (till att börja med).

Som sagt, tyckte för egen del att det var en rätt okej dystopi, varken mer eller mindre. Allt funkade inte, t.ex. återkommande onödiga fokuserade beskrivningar av ett speciellt utseende. Vissa drag kändes snobbistiskt fördomsfulla och lite som tråkningar, inte så glad i sånt och det överskuggade för mig eventuellt bra tankeväckande budskap. Språket uppfattades egendomligt ibland, eller vad sägs om det här
(sid. 127-128):

"De skakade hand och receptionisten, som bara presenterade sig som Astrid utan efternamn, verkade inte ha den där rädslan för storstadsmänniskor som många hade. Hon visade vägen mot trappan till vänster och de passerade över den asiatiska mattan som inte alls passade in och därför passade in perfekt, förbi ingången till matsalen med söta dukar på rektangulära bord och de små ovala tavlorna av skandinaviska blommor som också hade guldramar och en spegel som inte kunde dölja hur blek och härjad Leni såg ut och trots att hon kände antydan till klaustrofobi i rummet - eller just därför - så kände hon sig som hemma."

Man blev lite andlös efter den sista meningen där.😄

Tidigare inlägg här på bokbloggen om Andlös finns här (ytterligare en smakbit).

Betyg: 2/5