söndag 20 november 2022

En smakebit på søndag: Natoagenten


Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Precis som igår fortsätter jag att läsa spänningsromanen Natoagenten av Anders Jallai.


(Grisslehamn, onsdag 30 december 2009) sid. 123-124:

  "Modin sparkade till en snöbit på vägen. Han frös om tårna. Han tänkte på det faktum att Estonia gick ut på sin sista tur den 27 september 1994. Det var på 50-årsdagen av Rysslands återerövring av Estland den 27 september 1944. Då slog ryssen ned Hitlers trupper och förvandlade esterna, över en natt, från nazister till kommunister.
   Var det en slump att det var samma dag?
   Han tänkte på att Paldiski varit en hemlig ubåtsbas. Han visste att det fanns bergrum för ubåtar och att den ryska militären lämnade basen först under det andra halvåret 1994, trots att Estland återfick sin självständighet redan 1991.
   Fanns det ett samband mellan haveriet, ryssarnas uttåg från Estland och Natos intåg ... ?"


Passagerarfärjan M/S Estonia lämnade Tallinns hamn den 27 september 1994 med 989 människor ombord, förliste den 28 september (mitt lästips: M/S Estonia : svenska statens haveri av Stefan Torssell). Exakta årsdagen för Rysslands återerövring av Estland 1944 vet jag ej, men att låta datumen sammanfalla gör ju fiktionen spännande och intresseväckande.

Estland (med i Nato sedan den 29 mars 2004) var för övrigt ett av de första länderna som godkände Sverige och Finland som Natomedlemmar, de menade att en rysk militäroperation i området aldrig skulle lyckas om vi också blev medlemmar. Estland var dessutom det land som allra tidigast varnade för Rysslands avsikt att invadera Ukraina, vilket EU den gången inte hörsammade (och senare bad om ursäkt för att ha negligerat).

Paldiski lär under en del av sovjettiden ha varit en sluten militärstad byggd 1965-68, där fanns ubåtsbas och ubåtskrigsskola för atomubåtspersonal med två kärnreaktorer. Basen lämnades alltså fullständigt av ryska militären först 1994, så det stämmer. Hamnområdet sanerades då det var kontaminerat av radioaktivt avfall och basen jämnades med marken 2007. (wiki)


Frestar med en smakbit till, eftersom den passar så bra in just nu:

(Stockholm, torsdag 31 december 2009) sid. 132:

  "Han hade lyckats passera Norrtälje med nöd och näppe. En SL-buss hade kört av vägen vid Statoilmacken, blåljus överallt och räddningsfordon hade blockerat vägen. Två personer hade skadats, barn chockats och föraren hörts av polisen, hörde han på radion. Det var vinterkaos i landet, igen. Snön, isen, kylan kom lika plötsligt varje år.
   Som om vi aldrig lär oss. Det berodde på att ingen vill lära sig, tänkte Anton Modin och bytte till vänsterfilen och passerade en gammal röd Datsun med nerisade rutor och ett svart rökmoln efter sig. Vi tycker helt enkelt inte om vintern. Se på sommarn och alla förberedelser som görs. Redan i mars börjar svensken planera för båtsäsong och altaner. Grillar och båtar ses över i april, långt innan de ska användas, men vintern, nää, den kommer när den kommer och lika plötsligt varje år."


Fler dagsfärska smakbitar finns här.


7 kommentarer:

  1. Ja, jag håller med om den sista smakbiten. Jag blir lika förvånad varje år över hur överraskade folk verkar bli när vintern kommer.

    SvaraRadera
  2. verkar innehålla mycket, vinterdäck pratas det om, som det var för första gången, tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  3. Det ligger mycket i den andra smakbiten. Och ju längre söderut i Sverige man bor, desto mer förvånad blir man. För att inte tala om Stockholm. Krävs nog inte mer än någon centimeter snö där för att huvudstadstidningarna ska basunera ut att det är snökaos.

    SvaraRadera
  4. Håller verkligen med om den sista smakbiten!

    SvaraRadera
  5. Känner inte till boken, men beskrvning två är ju klockren. Sitter i Dalarna o längtar efter snön som inte kommer, medan östkusten dignar under snömassor. Orättvist...Tack för smakbit

    SvaraRadera
  6. vintern är verkligen alltid lika överraskande. ingen glad överraskning om någon frågar mig. verkar vara en intressant författare. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  7. Hög igenkänning på andra smakbiten. Även om det är lite bättre här uppe i Norrland, än det var i Uppsala/Stockholm där jag tidigare bodde.

    SvaraRadera

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!