Häng med på Tisdagstrion arrangerad av bloggen Ugglan & Boken. Den här veckan är uppgiften att tipsa om tre böcker för temat "Vapen". Temat får vi tolka på valfritt sätt, lämna sen en länk till ditt inlägg här och surfa runt bland alla utmärkta boktips!
Mix av actionthriller, kontrafaktisk historia, tidsresa, science fiction och agentroman. Handlingen berör slaget vid Poltava, strider under andra världskriget och hemligheter under kalla kriget.
Verklighetsbaserad historisk äventyrsroman - första delen i en planerad bokserie - som skildrar Harald Sigurdssons färd till Gårdarike, Aldeigjuborg (Staraja Ladoga), Holmgård (Novgorod), Könugård (nuvarande Kyiv) och staden Cherven. Andra delen Havets erövrare kommer i mitten av mars (fast som bokbloggare kan man ju skryta om att ha den i läshörnan redan idag!). Handlingen skall då följa Harald längs floden Dnjepr till Konstantinopel (Istanbul, Turkiet) och hans vidare livsöde där.
Romanen handlar om Ingmar som tänker tillbaka på tiden när bara några år passerat sedan andra världskriget och då kalla kriget tagit vid. Nästan alla yngre män i vapenför ålder blev inkallade till värnpliktstjänstgöring. Ingmar blev placerad vid Luftvärnsregementet i Stockholm, ett regemente som snart flyttade till Norrtälje.
Bonusbok
(lägg märke till yxan i nedre kant - givetvis ett vapen
och inte ett redskap för vedklyvning i det här fallet😉):
Idag med posten kom andra delen i bokserien Den hårda vägen: Havets erövrare (utgivningsdatum den 15 mars):
"Harald Sigurdsson tar sig ner längs floden Dnjepr mot Konstantinopel tillsammans med sitt manskap och bästa vännen Atle. Målet är att ansluta sig till Väringagardet, men det visar sig inte vara så lätt som de trott. Såväl petjeneger som pirater står i deras väg.
I Konstantinopel är den nya kejsarens position svag och matbrist hotar riket. Haralds rykte och en oväntad kontakt ger honom en möjlighet att visa vad han går för. I en tid fylld av palatsintriger, otrohet och giftmord är dock utmaningarna många."
En efterlängtad uppföljare i den verklighetsbaserade berättelsen om Harald Sigurdssons (Harald Hårdråde) spännande och äventyrliga livsöde.
Rysslands historia av Kristian Gerner kom ut i nyutgåva förra året. Den utgåvan ska ha ett nyskrivet kapitel om Putins invasion av Ukraina, historisk bakgrund och framtida konsekvenser för Ryssland vad gäller landets väg bort från Europa. Nu är det inte den boken jag läser utan föregående upplaga från 2017 (bild ovan). Värt att få ökad insikt om det (alltför nära oss!) stora landet i öster som väl de flesta - inte minst under det senaste året - tyckt vara rent obegripligt.
Läser att Sovjetunionen 1918 - med tillägg 1946 - införde tre återkommande händelser som även blev extra stora högtider (lite mer avancerat än så, men tar det ytligt): 1 maj; arbetarnas högtidsdag och förebådandet av kommunismen, 9 maj; "Segerdagen" - efter Nazitysklands kapitulation den 8 maj, spridande av frälsningsläran där Stalins sändebud skulle göra alla folk till Rysslands lärjungar, 7 november; Oktoberrevolutionens årsdag som symboliserades av Lenin och betydde Rysslands uppoffring för mänsklighetens frälsning genom den självpåtagna uppgiften att starta kommunistisk revolution och därefter resa sig i segern efter inbördeskriget.
Intressant även att läsa om Ukrainas utveckling (såklart) och Belarus, om Rysslands ledare (före och efter Sovjetunionens upplösning) och om Putins tid vid makten. Finns mycket spännande läsning här som ger fördjupad kunskap om landet, kommunism/socialism/reformistisk socialdemokrati - första, andra och tredje internationalen (Komintern), hur allt det här har präglat folket, på vilket sätt det gjorts, hur de ser på sig själva som undersåtar till sin "lillefar" (tsaren, Stalin, Putin...) och omvärlden. Mycket viktiga saker att förstå, vilka avsikter som funnits (och återupplivats?), vart allt är på väg?
Läser om den välkända svenska journalisten som startade sin karriär som reporter på Sveriges Radio på 70-talet, frilansade på 80-talet och började på SVT på 90-talet. I höstas kom hans spännande memoarer ut.
Josefsson började på 80-talet göra reportage om Vänsterpartiet kommunisterna (nuvarande Vänsterpartiet) och partiets mörka historia, vilket han även fortsatte med efter att ha börjat arbeta för SVT. Vid båda dessa tillfällen var det inget som uppskattades av kollegorna, vilka uppenbarligen reagerade negativt på det.
"»Varför gör du ett program om vårat parti, Janne?«
Jag vände mig förvånat mot henne.
»Har vi ett eget parti här på Uppdrag granskning, det visste jag inte?«
Efter reportaget i början av 1980-talet sökte en av cheferna upp mig nere i kafeterian och började skälla ut mig.
»Hur kan du göra så här?«
»Vadå, det är ju intressant!«
»Men kommunisterna ska man inte granska!« utbrast han och jag insåg att han, precis som många andra, inte bara var kommunist utan också var helt övertygad om att jag också var det. Det var ju faktiskt därför de rekryterade mig till SVT."
När jag den här hösten läst böcker som Naftasyndikat och Partiet som kom in från kylan, så har jag tänkt att dessa böcker vore utmärkta underlag för intressanta dokumentärer. Men det lär nog inte bli några sådana, så länge det är som det är.
Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.
"Ja, under vinterkriget slaktade finländarna 150 000 orcher på tre månader."
Oj. Var det så många? (Totalt var det uppskattningsvis ännu fler, såg jag nu efter att ha kollat upp). Tänker att det finns mycket jag inte vet om finska vinterkriget. Och för den som inte hängt med: "orcher" är ju numera vad många kallar invaderande ryssar, inte alls konstigt med den associationen tycker jag. Mening ur Rysslands förlorade segerav Arkadij Babtjenko, författaren till uppmärksammade boken Krigets färger. Den här nya boken är som en slags krigsdagbok förd under Rysslands invasion av Ukraina, med början den 24 februari fram till den 9 maj (en helgdag i Ryssland som de kallar "Segerdagen").
Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig, träffsäker eller vadsomhelst).
Carlsson Bokförlag ger ut många intressanta böcker. Så även idag: Det här är inte ett krig av Per Enerud. Den kommer jag att vilja läsa!
Beskrivning:
"Våldet och lögnens broderskap i rysk ideologiproduktion
Sedan det ryska militära angreppet inleddes vårvintern 2014 har Ukraina utsatts för våld och desinformation av en omfattning som är närmast ofattbar. Åtta år av lögner om landet har gjort att de verkar trovärdiga. Människorna i Moskva, Tomsk och Novgorod vill tro att de är på den goda sidan och blundar för ukrainarnas verklighet. Ditt hus är inte i ruiner. Dina grannar är inte döda. Ditt barn är inte skadat. Detta är exempel på bemötande från Putins anhängare när ukrainare vittnat om vad de har upplevt under de ryska attackerna.
Per Enerud granskar här hur det ryska anfallet mot Ukraina motiveras och hur lögnen används som ett vapen i kriget. Noggrant avkodar han målet med den ryska maktens desinformationskampanjer, avslöjar den bakomliggande ideologin och varför Sverige så ofta förs fram som ett exempel på västvärldens stundande kollaps i rysk media.
Det här är inte ett krig är en storslagen uppgörelse med de ryska ledarnas lögner och hur de används för att behålla makten.
Per Enerud är frilansjournalist och författare med Ryssland och Östeuropa som specialområde. Han har varit korrespondent för Sveriges Television i Moskva och pressråd vid Sveriges ambassad i Ryssland. Han har även arbetat inom internationella organisationer i Georgien, Ukraina, Moldavien och Palestina. På Carlssons utkom han senast med Det snöar i mitt hjärta. Jascha Golowanjuk – berättaren som teg (2021)."
"Gripandet av överste Stig Wennerström i juni 1963 kom som en chock för de flesta svenskar, inte minst för hans kollegor inom flygvapnet. Att ”en av oss”, en officer och gentleman, skulle spionera för Sovjetunionen var en otänkbar tanke. Spioneriet hade pågått i minst femton år och under denna tid hade Wennerström haft närmast fri insyn i den hemliga svenska försvarsplaneringen. Det var dock i tjänsten som flygattaché, i Moskva och senare Washington, som han tillbringade större delen av sin karriär som spion. På ett internationellt plan blev han här en inte obetydlig faktor i spelet mellan öst och väst.
Överstens spioneri kom att orsaka skador som kan sägas ha räknats i procent av statsbudgeten. Exakt vilka hemligheter han avslöjade är än idag sekretessbelagt, men hans spioneri rörde för svensk del flygvapnets krigsplanering och luftförsvar bland mycket annat. Skadorna var samtidigt mer än bara kronor och ören. Wennerströmaffären anses som 1900-talets allvarligaste svenska spionhistoria och ändå har vi aldrig fått ett konkret svar på frågan om vad som drev honom att förråda sina kollegor och sitt eget land.
På inget sätt stämde Wennerström in på klassiska bilden av spionen. Han levde ett fullständigt normalt familjeliv och hade inga laster. Han levde inte heller över sina tillgångar och beskrivs i sin samtid som korrekt, plikttrogen och städad.
Levande och insiktsfullt skildrar Simon Olsson Wennerströmaffären – ett av det svenska 1900-talets allvarligaste spionfall. Gåtan Wennerström kommer sannolikt aldrig få ett definitivt svar, men i takt med att sekretessen i Sverige, öst och väst hävs ges vi här nya pusselbitar.
Sveriges dramatiska historia skildrar händelser från vendeltiden till 1980-talets ubåtskris. Fångande, lättillgängligt och kunnigt om människor och skeenden som skapade och förändrade Sverige."
Mycket intressant och häpnadsväckande läsning. Att det var illa förstod jag, men att det var så pass illa kunde man inte tro. Vilken enorm skada han tycks ha ställt till med.
Korta lättlästa kapitel och lagom antal sidor för en fackbok. Ingår i Historiska medias bokserie "Sveriges dramatiska historia", och har tidigare läst Wilhelm Agrells U 137 och ubåtskrisen och Catalinaaffären ur samma serie, missa heller inte dessa.
En sån fantastiskt modig städerska som hjälpte till att hitta bevis för att avslöja denna storspion. Och ja visst, "Mr X" kanske fanns på riktigt ändå (skrev tidigare om det här).
"Hon berättade att det under den tid hon arbetat för paret Wennerström kommit en okänd man som gått rakt in i huset och till ett rum där Wennerström hade ett plåtskåp. Detta hade hänt vid minst tre tillfällen då hon var ensam i huset och hon hade fått uppfattningen att den okände mannen hade nyckel till detta skåp. Vid ett tillfälle hade han haft en rulle med sig och vid ett annat hade han lagt sina handskar och en nyckel på ett bord som stod vid ingången. Medan mannen var i rummet hade Carin Rosén tagit nyckeln och stoppat den på sig. Mannen hade på vägen ut frågat efter nyckeln men hon hade inte svarat honom. Senare hade även paret Wennerström frågat om hon sett någon nyckel, men hon hade nekat till detta. Hon fick uppfattningen att makarna ändå misstänkte att det var hon som tagit den. Fru Rosén sa att mannen var i 40-årsåldern, något kortare än Wennerström och att han i övrigt hade ett alldagligt utseende. Mannen kunde aldrig identifieras." Sid. 145-146; Wennerströmaffären - En spionhistoria av Simon Olsson
Wennerström var tydligen djupt indoktrinerad av sovjetiska systemet, experter kom att benämna honom som kommunist, men att bota honom helt från den hjärntvätt GRU använt verkar inte ha fungerat.
Han dömdes 1964 till livstids straffarbete (och blev såklart fråntagen sin tjänst som överste i flygvapnet) för grovt spioneri. År 1972 beslutade regeringen (Palme I) att omvandla straffet till 20 års fängelse. Efter halva strafftiden frigavs han villkorligt 1974. Stig Wennerström dog 99 år gammal 2006.
Dags att läsa Rädd för sanningen av Janne Josefsson. Först en snabb genombläddring och några tänkvärda små smakprov:
"Folkpartist lät bra"...
"Folkpartist lät bra. Det var liksom lagom av allt. Lagom social rättvisa och lagom frihet. Men även vi drogs med i vänstervågen och bytte snabbt namn. På något sätt blev det efter alla namnbyten en organisation som hette Frihetlig vänster och vars Stockholmsgrupp var embryot till det Miljöpartiet vi har idag. Vi kallades till och med till presskonferens på universitetet i Göteborg för att meddela namnbytet, men journalisterna uppfattade det fel och kallade oss »Fredlig vänster«, vilket inte var vad vi hade menat." Sid. 39
Lydiga journalister...
"Jag gillade Eva Hamilton. Hon var tydlig. »Journalister som Janne Josefsson lyder ju inte. Lydnad är en kontraproduktiv och gammalmodig form av arbetsdisciplin. Det är deras yrke att inte lyda. Därför kan det aldrig handla om befallningar, utan om att kunna kommunicera en övertygelse«, sa hon en gång i en intervju. I mina ögon är den typen av ledarskap på väg bort från SVT. I programmet 30 minuter var SVT:s vd Hanna Stjärne gäst 2021. I mina ögon var intervjun en smärre katastrof. Hon svarade otydligt på frågor och menade att journalist är ett yrke som vilket som helst." Sid. 189
Problem för SVT...
"Under mina sista år satt vi i otaliga möten. Vad vi diskuterade alla de här gångerna minns jag inte riktigt. Men det var allt från genus till inkludering. Luddiga ord som aldrig enligt mig konkretiserades. Vi borde ha pratat om vad vi skulle göra. Hur vi skulle göra det och när. Vi borde, kort sagt, betett oss som journalister. Jag minns en gång på ett sådant där möte när jag räckte upp handen. »Förlåt, jag förstår inte riktigt vad det är du pratar om«, sa jag till kvinnan framme vid tavlan. Hon log snett. »Nä, det gör jag knappt heller.« Den här ängsligheten och beröringsskräcken är ett stort problem för SVT." Sid. 190
"Vad är detta?"...
"Jag ser mig om i rummet. Vad är detta? Vi ska föreställa granskande journalister. Vi ska avslöja felaktigheter och maktmissbruk och om en massa pengar som ska gå till de som behöver hjälp, försnillas, ska vi inte granska det då?" Sid. 190
Public service som oberoende...
"Jag vet att många inte håller med mig nu, men det har alltid funnits en vridning åt vänster inom den svenska journalistkåren, inte minst inom public service. Jag brukar säga att jag gick på kommunisthögskolan och inte journalisthögskolan. Klart som sjutton att det sedan färgade det medielandskap jag började jobba i. [...] Den stora skiljelinjen på redaktionen gick mellan de som var Moskvatrogna och de som var Pekingtrogna. Fullständigt galet." Sid. 191
Häng med på Tisdagstrion arrangerad av bloggen Ugglan & Boken. Den här veckan är uppgiften att tipsa om tre böcker för temat "Böcker som utspelar sig under olika århundraden (ett århundrade i varje bok)". Temat får vi tolka på valfritt sätt, lämna sen en länk till ditt inlägg här och surfa runt bland alla utmärkta boktips!
1800 (någon gång då, tror jag), 1900 (här vet jag mer exakt 1984), tidigt 2100-tal:
Spionen på FRA 2.0, Anders Jallai. Förlag: Pub Lic. Antal sidor: 432. Utgivningsår: 2014.
"Den hemligaste organisationen i Sverige gömmer sig i skuggorna och opererar helt utan ansvar gentemot medborgarna i landet. I dess periferi finns höga militärer, myndighetschefer och näringslivstoppar.
Anton Modin, den före detta underrättelse-operatören inom Sektionen för Särskild Inhämtning SSI, blir besatt av att avslöja organisationen och dess chef, den gränslösa och pragmatiska Chris Loklinth. Modin förlorade sina två barn och sin fru i Estoniaolyckan 1994. Fortfarande 14 år efter olyckan, anklagar han sin förra arbetsgivare för att ha del i olyckan. Vad han inte vet är att sedan andra världskriget samarbetar den hemliga avdelningen SSI med CIA, Mossad och Brittiska MI6, och tillsammans bildar de Sveriges skuggregering (Deep State). Något mycket hemligt och djupt begravt i vårt land.
Spionen på FRA 2.0, är en nyskriven och uppdaterad version med nya avslöjanden. Anders Jallais hyllade debutroman från 2010, bjuder läsaren på en spännande inblick i Sveriges samtidshistoria och dolda verksamhet under det kalla kriget. Något som kastar en lång skugga än idag över underrättelse- och säkerhetstjänsterna i landet."
Valde att läsa den här uppdaterade och ocensurerade versionen av första delen i bokserien om Anton Modin. De av författaren egenutgivna böckerna har jag uppfattat som bättre än de tre första förlagsutgivna, Spionen på FRA 2.0 är inget undantag. Vad jag förstår var tanken att även de två andra böckerna utgivna av förlaget Lind & Co (Landsförrädaren och Natoagenten) skulle komma i 2.0-versioner, hur det är med den saken vet jag ej (del 2 handlade mycket om "Paul Olofson" och del 3 om Estoniakatastrofen, känslig terräng förstås). Vet heller inte om dessa e-böcker på engelska från 2015 är sådana uppdaterade versioner:
Totalt har jag nu under det senaste halvåret läst 12 av seriens 13 delar.
Hela serien:
Spionen på FRA (2010 och uppdaterad version 2014: Spionen på FRA 2.0)
Landsförrädaren (2011)
Natoagenten (2012)
Bilderbergmötet (2013)
Anton Modin i rikets tjänst (2014)
Vetenskapsmannen (2015)
Mördarkommandot (2016)
Spionerna på Säpo (2017)
Källa Erik (2018)
Spinndoktorn (2019)
Kryptören (2020)
Anomali (2021)
Illegalisten (2022)
Oerhört intressant och underhållande läsning har det varit! Böckerna baseras på verkliga händelser.
Spionen på FRA ger fokus åt FRA och storspionen Wennerströms medhjälpare Mr X, men var det en person som fanns på riktigt? Man får kanske anta att Mr X aldrig funnits, även om både bok och promotion-video på youtube (helt hastigt i förbifarten) visar något som ska föreställa autentiska bilder.
Förutom detta handlar den här första delen om ubåtskränkningarna, och dykning på en sänkt ubåt utanför Singö. I första kapitlet är årtalet 1982, därefter 2008. Romanseriens huvudpersoner finns alla med, och episoden med Harry Nuders hundar var helt förfärlig att ta sig igenom måste jag nämna. Roslagsmiljöerna, som för mig som rospigg är så väl kända, beskrivs stämningsfullt och inkännande såhär redan från start. Det som jag f.ö. skrivit om böckerna i bokserien tidigare gäller även Spionen från FRA, så jag ska inte bli tjatig.
Romanserien ger massor av värdefulla insikter och kunskap om sådant de flesta av oss vet väldigt lite om. Och så får man ju lust att ta reda på fakta bakom fiktionen. Den ena boken leder till den andra, Spionen på FRA ledde mig vidare till en ny bok i Historiska Medias serie Sveriges dramatiska historia: Wennerströmaffären - En spionhistoria av Simon Olsson. Mer om den sen.
"The first wave knocked out all the power, then the second wave hit. An earthquake strong enough to shake the entire planet. With the third wave disease spread across the world. By the fourth wave, they were among us."
The 5th wave (amerikansk film från 2016)
Kategori: Science fiction, action, äventyr
Åldersgräns: 15 år.
Beskrivning:
"En grupp tonåringar kämpar för att rädda mänskligheten från att dö ut efter en serie omfattande attacker från utomjordingar."
Filmen är baserad på en roman med samma titel (svensk titel: Den femte vågen - första boken i en trilogi av Rick Yancey). Inte läst den, men måste förstås göra det inser jag nu.
Hursomhelst; filmen: Effektivt engagerande överlevnadsthriller med målgrupp unga vuxna. Scenariot är utomjordisk invasion i fem steg, katastrof följer på katastrof. Underbar twist med aliens ("The Others") även som illegalister, kanske inte direkt någon ny idé men ändå, konspirationsteoretiskt spännande och underhållande är det ju. Tror absolut att filmen kan väcka liv i ett slumrande science fiction-intresse. Perfekt starkt och bra avslut för en överlevnadshistoria som denna dessutom. Rakt igenom utmärkt faktiskt!
Cassie: "The Others see our hope as a weakness; as a delusion. But they're wrong. It's our hope that lets us survive. That lets us bend, but remain unbroken. It's our hope that will let us win one day. It's our hope that makes us human."
Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.
Det blir här även denna gång två smakbitar från Spionen på FRA 2.0 av Anders Jallai. Har precis läst ut den nu. Även epilogen. Oj.
Sidan 243:
"Det fanns cirka 50 sovjetiska illegalister i Sverige på 1980-talet och i dag hade deras barn och barnbarn gjort fina karriärer inom etablissemanget. Många av dem hade originella och sällsynta namn men också kända och adliga namn kunde förekomma, då gärna med rysk anknytning. Även tysk och baltisk bakgrund förekom. Sverige var infiltrerat från topp till tå. Om svenskarna bara visste, tänkte Albert Svan."
Sidan 288:
"Trapphuset på Johan Enbergs väg var ofärgat, olustigt och saknade energi. Det fanns ett motstånd att gå in i huset. De här husen ger en känsla av Sovjet, tänkte Modin. Hela det svenska miljonprogrammet som byggprojekten på 1950–60-talen kallades, var som tagna ur en sovjetisk propagandafilm, fast skitigare och med mer graffiti. Exakt likadana hus fanns längs inflygningen till Pulkovo-flygplatsen i S:t Petersburg. Modin hade flugit dit flera gånger i sitt jobb. Är det samma arkitekt månntro?"
Länkar till fler smakbitar den 22 januari finns här
Varsågoda. Ännu en meningsfull mening att begrunda från Anders Jallais Spionen på FRA.
Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig, träffsäker eller vadsomhelst).
President Allan Trumbull: "It's our moments of struggle that define us. How we handle them is what matters."
Angel has fallen (amerikansk film från 2019)
Kategori: Action, thriller
Åldersgräns: 15 år.
Beskrivning:
"Secret Service agenten Mike Banning har blivit oskyldigt anklagad för att ha försökt mörda presidenten och måste till varje pris försöka avslöja det verkliga hotet och rentvå sig själv. I sina försök att avslöja allt så måste han undvika sin egen organisation och FBI."
Vågade mig alltså på den tredje delen i filmserien (var ju inte odelat positiv till London has fallen, och så kändes det ju förövrigt hemskt att se London så totaldemolerat). Angel has fallen inleder med en svärm av drönare som försöker döda amerikanska presidenten. Bara en enda secret service-agent överlever anfallet: Banning. Han anklagas för attentatet (presidenten hamnar medvetslös på sjukhus) och i sin flykt från FBI som jagar honom försöker han förstå vilka som arrangerat attentatet mot presidenten. Absolut engagerande och fängslande nagelbitande spänning. I mitt tycke mycket bättre än London-varianten. Fast avslutet tillsammans med gruppbilden på världens ledare (där den inklippta fiktiva presidenten ger den grymme diktatorn Putin en varm välvillig blick) känns ju inte så kul.
Naiv godtrogenhet och dåligt omdöme, trots att filmen gjordes efter Rysslands olagliga annektering av Krim och Kreml-dirigerade förgiftningar av ryske oppositionsaktivisten och den ryske ex-agenten i verkliga livet. Olustigt med den där blindheten som fanns inför terrorstaten Ryssland så sent som 2019. Morgan Freeman är hursomhelst perfekt i rollen som president för övrigt. Nick Nolte som Mike Bannings excentriska far var såklart suverän och höjde filmens underhållningsvärde betydligt, jösses så gammal han blivit! Inspelningsplatser (förutom studio): Storbritannien och Bulgarien. En fjärde film i denna actionserie tillkännagavs 2020 med titeln Night has fallen.
Olga: "Your strength breaks men's bones. I have the cunning to break their minds."
Amleth: "My fate brought me to Iceland to carry out my quest of vengeance. But, my fate did not ready me for finding you."
The Northman (2022). Regi: Robert Eggers (som skrev den tillsammans med författaren som går under pseudonym Sjón). Filmen hade världspremiär på Rigoletto i Stockholm i slutet av mars 2022 och i andra länder månaden därpå.
Kategori: Historisk film, äventyr, drama, action.
Åldersgräns: 15 år.
Filmbeskrivning:
"Från den visionäre regissören Robert Eggers kommer "The Northman", ett actionfyllt epos som följer en ung vikingaprins strävan att hämnas mordet på sin far."
The Northman är influerad av nordisk mytologi och baserad på en figur (Amleth) ur skandinavisk legend, ingen aning om det är den isländska versionen som avses, men det verkar väl troligt? Filmens huvudroll, som den hämnande vikingaprinsen Amleth, innehas av Alexander Skarsgård. Inspelningsplatsen är till största del Irland, men även kortare sekvenser från Island. Pandemin lär ha satt stopp för starten för filminspelning 2020, viruset gjorde inget undantag för någon film såklart. Det är en både storslagen och synnerligen blodigt våldsam historia, den som undviker filmvåld bör kanske tänka sig för. Som exempel efter en incident vid ett slags brutalt lagspel så utdelar Amleth hela åtta danska skallar i följd, där ligger Centerpartiets blivande partiledare i lä minsann! Så värst mycket dialog erbjuder inte filmen, men rent visuellt är den något i särklass. Alexander Skarsgård övertygar i sin roll som Amleth, liksom Anya Taylor-Joy i rollen som den slaviska trollkvinnan Olga. Nicole Kidman spelar vikingadrottningen Gudrún (Amleths mor), och Björk som... norna? spök-völva?
Skuggan av Dimön, Mariette Lindstein. Förlag: HarperCollins Nordic. Antal sidor: 397. Utgivningsår: 2022.
Recensionsexemplar.
"Den före detta sektledaren Franz Oswald lever numer ett stillsamt liv på Dimön där han driver en retreat med naturvandringar, hälsokost, kallbad och inspirerande föredrag. Dessutom har han stadgat sig med en jämnårig kvinna. Ändå kan hans son, Thor, inte låta bli att undra om det bara är lugnet före stormen. När Franz börjar bete sig underligt gör Thor efterforskningar i sin pappas förflutna och upptäcker att det finns en lucka på flera år i hans liv som han aldrig har pratat om. Alla spår leder till ett skånskt, dekadent gods – Glimmingeholm – där Franz vistades i sin ungdom. Det ryktas att där fanns en inre cirkel som hängav sig åt utsvävande fester och mystiska ritualer. Ju mer Thor frågar, desto mer undflyende beter sig Franz. Vad hände egentligen på Glimmingeholm för trettio år sedan som fick Franz att fly därifrån hals över huvud? Och varför är han så angelägen om att sanningen inte ska komma fram?"
Skuggan av Dimön blir del 4 i Dimönserien (eller del 7, om man ser till helheten förbi det nuvarande bokförlaget), känns därmed fullständigt. Har följt med från första början och tycker det hela knyts ihop fint med denna avslutning. Övertygad om att Franz Oswald-studien nu kan förklaras klar och att vi lärt oss massor om detta med sekter på ett begripligt sätt via Lindsteins utmärkta romanserie. Och hur otäckt man än kan tycka detta med sekter och sekterism är, så upplever jag det absolut nödvändigt att de flesta bör få bättre insikt om det.
Även den här gången lyckas effektiv fängslande spänning fånga uppmärksamheten från första stund. Thor tydliggörs lite mer i denna del, med både styrkor och tillkortakommanden. Hans relation till fadern är ju minst sagt komplicerad och har uppenbarligen klarat många hårda prövningar. Och Franz... ja, hans förändring efter sjukdomstiden består, och twisten är väl att han den här gången blir objekt för en normkritisk förändring, något som uppenbarligen ingår i de flesta romaner med relationsfokus numera. Ibland tänker man att det där som lär höra till normkritik, liksom svårdefinierbara och vänsterliberala "woke", är övergående begränsade företeelser som så småningom ebbar ut, men kanske är det inte så, svårt att sia om framtiden.
Det skånska godset Glimmingeholm har inget med Glimmingehus att göra, utan är helt fiktivt konstruerat. Egendomliga "konstverk" skapades av godsets ägarinna, en slags sadistiska konstverk på liv och död (mycket märklig idé för övrigt). Nåväl, sadister verkar finna vägen till varandra, inget undantag för Franz. Där knöt den blivande sektledaren kontakter i sin ungdom, vilket skulle komma att påverka hans vidare val som banade väg fram till sekten på Dimön, och då är vi tillbaka där det en gång startade i första delen Sekten på Dimön! Och ni som inte läst serien, läs den från början, tror det är att rekommendera.
Ska ärligt erkänna att relationsromaner och familjedrama inte riktigt är min grej egentligen, men som nämnt ovan har det varit intressant att få ta del av den djupa insikten författaren förmedlar om sekterism, dessutom uppskattar jag Lindsteins sätt att så otroligt stämningsfullt skildra miljöer, natur och väderförhållanden, man lever sig in i allt med lätthet och förflyttas dit. Väldigt skickligt, njutbart och vackert!
Så nyfiken på vad författaren kommer att ta sig an härnäst! Jag håller utkik. Såklart.
Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.
Här kommer två smakbitar från Spionen på FRA av Anders Jallai. Kunde inte välja en!😊
Sidan 10 (Stockholms norra skärgård, 20 september 1982), kommendörkapten Arbin:
"Jag skulle bli en ypperlig amiral och en förebild för den svenska kustflottan. Jag har fel profil. Alldeles för Natovänlig, tänker Arbin vresigt, även om det inte hade uttalats på utvecklingssamtalet som avhållits på Högkvarteret. Jävla amatörer! Bekanta inom US Navy som han träffade på en samövning med Nato i södra Östersjön i slutet av sjuttiotalet, ligger honom fortfarande i fatet. Flottan är den sista enheten i Sverige, är hans fasta uppfattning, som fortfarande fungerar självständigt. Det är ännu mer deprimerande att statsminister Olof Palme och hans socialistiska regering blivit vald igen. De kommer att fortsätta nedrustningen av Försvaret till den grad att vi inte längre kan freda gränserna. Den blivande statsministern Palme har redan aviserat kraftiga neddragningar. Trots att fientliga ubåtar opererar ända inne vid våra hemliga marinbaser. Då drar den jäveln ned på ubåtsförsvaret. Helt förbannat jävla obegripligt. Snart talar vi ryska som andra språk i det här landet istället för tyska och engelska. Vart ända in i helvete är vi på väg? Han känner hur eländet får hans kinder att hetta."
Sidan 88 (Stockholm, Mariatorget, 19 juni 2008), Anton Modin:
"Modin kunde inte sätta fingret på det. Men han visste, såklart. De svenska medborgarna, eller skattebetalarna som det hette i medierna numera, hade invaggats i säkerhet under en period då ryssarna använde Sveriges territorium till att leka krig på. Eller hade ryssarna förberett sig på nästa stora krig? Det var under kalla kriget då Europa och Sverige varit en hårsmån från en katastrof. Modin orkade inte debattera världspolitiken med Bergman just nu. Han komprimerade informationen. Motståndet mot att ubåten skulle komma upp till ytan, förklarade han, berodde på att man fruktade följderna av en rad pinsamma omständigheter. Ubåten var förmodligen rysk. Den svenska marinen hade sänkt den. Ingen av parterna hade erkänt händelsen. Tyst diplomati rådde."
Femte och sista filmen där Daniel Craig har rollen som James Bond: No Time to Die (2021).
Kategori: Spionfilm, action, äventyr, thriller
Åldersgräns: 15 år.
Filmbeskrivning:
"James Bond har lämnat sin tjänst och njuter av ett lugnt liv på Jamaica. Det blir dock kortvarigt när hans gamla vän Felix Leiter från CIA dyker upp och ber om hjälp. Uppdraget att rädda en kidnappad forskare visar sig bli mer förrädiskt än väntat."
No Time to Die är klart deprimerande (finns ingen som helst humor i denna) och utan soft klassiskt Bond-slut. Så detta är alltså sista James Bond-filmen? Vad blir annars nästföljande? Agent 007-film? Tragiskt. Såvida inte Bond återuppstår ur duschen som Bobby Ewing? Så ja, slutet skaver, vill inte ha något påtagligt normbrytande vad gäller Bond-filmer, då kan jag lika gärna se om de gamla Connery- och Moore-filmerna som dessutom inte var lika tungt allvarliga rakt igenom. Filmens premiär blev framflyttad ett antal gånger, inte minst p.g.a. pandemin. Mycket av filmens handling handlar om biologiska vapen och hotet om en pandemi, olustigt sammanträffande. Men bortsett från detta är filmen välgjord och i många delar riktigt spännande. Rollprestationerna är utmärkta, miljöerna på de olika inspelningsplatserna fascinerande och de tekniska prylarna riktigt fantasifulla. Filmen började spelas in våren 2019, inspelningsplatser var London, Jamaica, Italien, Färöarna och Norge.
"Dessutom var han grå rakt igenom; hår, kostym, väst, ögon och ansiktsfärg så grått alltsammans att man knappt kunde fästa blicken på honom."
Chefen för Säpos SSG är grå i Spionen på FRA, den version 2.0 ocensurerad som jag läser är från 2014, en uppdaterad version av första boken från 2010 om kalla kriget-agenten Anton Modin. Ja, och bokserien är förstås skriven av thrillerförfattaren Anders Jallai.
SSG = Sektionen för särskild granskning (hemlig enhet inom Säpo)
SSI = Sektionen för särskild inhämtning - ersatte IB (1965-1973), SSI (1982-1994) ändrade namn till KSI (1994-); Kontoret för särskild inhämtning (hemlig militär underrättelseenhet)
Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig, träffsäker eller vadsomhelst).
Dags för Helgfrågan v. 2 i Mias bokhörna. Denna gång med frågan:
"Läser du om böcker? Gärna ett exempel."
Antar att man då menar böcker som blivit lästa en andra gång rakt igenom, från början till slut. Då skulle jag kunna nämna några King-böcker som nyutgåvor i storpocket. Även några klassiker. Celia Rees ungdomsbok Häxa ganska nyligen, den hade jag alltså läst tidigare. Så, ja, jag läser om böcker. Men inte ofta.
Storpocket 2015:
Tidigare uppdelad på två pocketböcker 1983: Sommardåd (med berättelserna Vårbedrift och Sommardåd) och 1984: Vinterverk (med berättelserna Höstgärning och Vinterverk). Höstgärning (The Body) blev Stand By Me som film. Läste dessa första gången på den tiden, så det blev ca 30 år emellan. Var storkonsument av King-böcker på 80-talet.😊
"Alexander Nevskijs historia är emellertid ingen enkel och entydig patriotisk hjältesaga. Han härskade i Ryssland såsom tatarkhanens handgångne man, blev fördriven från Novgorod ett par gånger och utkämpade strider med sina anförvanter."
Surorov = anses ha varit en stor krigshjälte med militär skicklighet i Ryssland
Stalin vet vi ju vem han var. Antal människor vars död generalsekreteraren för Sovjetunionens kommunistiska parti anses vara ansvarig för: ca 20-70 miljoner.
Just nu pågår Folk och Försvars Rikskonferens (som genomförts varje år sedan 1946), och då passar det ju riktigt bra med denna dagens bokrelease för antologin Ryska krigsskepp, dra åt helvete! Berättelser om försvarsvilja, red. Jenny Deschamps-Berger och Patrik Oksanen.
Beskrivning:
"Den 24 februari 2022 utmärker redan ett dystert historiskt datum, morgonen då Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Det exempellösa motståndet var möjligt tack vare en stor försvarsvilja, kärnfullt formulerad av soldaterna på Ormön som samma morgon svarade aggressorn med de bevingade orden Ryska krigsskepp, dra åt helvete!
Det fanns en tid då Sveriges beredskap sades vara god, men det är länge sedan nu. Hur mobiliseras försvarsvilja i ett land som inte har varit i krig på 200 år? I denna antologi diskuterar en rad välrenommerade försvarsexperter och skribenter försvarsviljans karaktär och funktion. Hur kan den öka och på vilket sätt är den avgörande i försvaret av frihet, demokrati och suveränitet?
Redaktörer är Jenny Deschamps-Berger och Patrik Oksanen, bägge verksamma vid Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet (CTSS) vid Försvarshögskolan."
Titeln fick mig att tänka på en svensk tidningsrubrik från 1981: "Försvinn!". Och då handlade det om detta: Ryssar vid Gåsefjärden 1981.
Länk till ett läsprov från bokens första sidor finns på bokförlaget Fri tanke här.
Kapitelförfattare: Bengt Axelsson, Fredrik Bynander, David Bergman, Jenny Deschamps-Berger, Robert Egnell, Marika Ericson, Bengt Jacobsson, Peter Lidén, Sofie Lindberg, Patrik Oksanen, Magnus Ranstorp, Tomas Ries.
Läste Patrik Oksanens Skarpa skärvor i somras - tyckte det var en mycket intressant bok, insiktsfull. Skarpa skärvor : om hur informationskrig hotar att slå sönder det öppna samhället (2018), kapitel 21:
"Nu vet de, och de kommer alltid att veta, hur det är att vakna till ljudet av bomber och missiler. Och hur det är att be för sitt hem varje dag. Idag träffades inte ditt hus av en missil, men i morgon kan det gå annorlunda. För varje dag är det allt fler bostadskvarter som bombas. Och jag blir mer och mer trött på att fråga: ”Varför slåss ni? Vem ska bygga upp allt det här igen och hur lång tid kommer det att ta? Varför skulle ni sätta i gång det här?” Vi levde i fred och harmoni! Det som plågar mig mest är att det är så många oskyldiga civila och barn som dödas. Den ryska armén skjuter skoningslöst iväg sina bomber, och raderar städer från jordens yta."
Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.
"Min bror och pappa sprang tillbaka och sa åt alla att öppna munnen och hålla ner huvudet."
I slutet av Du vet inte vad krig är - En ukrainsk flickas dagbok låter Yeva Skalietska sina vänner få chansen att vara med i boken, meningen ovan är ur en av dessa berättelser. Just det där "öppna munnen" kan ju få oss att stanna upp, dessutom finns det en slutnot som förklarar:
"Chockvågen från en explosion orsakar en tryckvåg i kroppen. Om du har munnen stängd kan luften i dina öron och din mun inte röra sig fritt och dina trumhinnor kan spricka. I extrema fall kan luften i dina lungor punktera lungorna. Genom att öppna munnen ger du luften en möjlighet att ta sig ut ur kroppen och minimera skaderisken."
Inget barn borde behöva uppleva krig. Men i Ryssland verkar ju folk ha festat loss ordentligt i nyår medan barnen i Ukraina fått lida.
Det är så man mår illa.
Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig, träffsäker eller vadsomhelst).
"Har du fått något läst under jul och nyårshelgen?"
Javisst! Tegelstenen En saga av Stephen King - suveränt bra bok, om ni frågar mig. Men en hyllningskör med större tyngd verkar också finnas.
Så får ni lust att gå genom en hemlig portal till en annan värld, så har ni den här.
Den 6 oktober kom nyheten att den skulle filmatiseras. Inom blott tio dagar efter att boken släppts skall King ha sålt filmrättigheter, och för bara en dollar...
Här läser författaren själv en bit ur boken:
Trettondedag jul får jag ännu en bok utläst: Du vet inte vad krig är - En ukrainsk flickas dagbok av Yeva Skalietska. Den tycker jag också ni ska läsa, även om det handlar om en del av den verkliga världen. Nyttiga insikter för både ung och gammal förmedlad via en alldeles vanlig ukrainsk 12-åring och hennes dagboksanteckningar strax före och under krigsutbrottet i Ukraina.
God fortsättning på nya bokåret, önskar er massor av kommande läsglädje!
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
