tisdag 28 februari 2017

Läst februari

  1. Fisk & grönt, Åse Falkman, Anna Hallén (ur egen bokhylla)
  2. Flickan med gåvorna, M.R. Carey (bibliotekslån)
  3. Öga för öga, tass för tass, Maria Ernestam (bibliotekslån)
  4. Pingvinlektionerna, Tom Michell (bibliotekslån)
  5. Biten, Kelley Armstrong (bibliotekslån)


"Biten" av Kelley Armstrong

Biten av Kelley Armstrong. Brukar normalt länka boktiteln till nätbokhandel, men den här boken verkar inte längre finnas kvar där i svensk översättning (man kan säkert liksom mig få fatt den på bibliotek istället). Uppföljaren Märkt fanns däremot. Böckerna som följer därefter i serien Women of the Otherworld tycks inte ha blivit översatta, till förtret för oss som föredrar att läsa romaner på svenska. Vill inte att just skönlitteratur skall vara annat än avkoppling utan ansträngning, och då vill jag för egen del ha det på mitt förstaspråk. Punkt slut, och så får man tycka vad man vill om det, kanske är man gammaldags?

Blev nog ändå lite biten av den här första boken i serien och kan faktiskt tänka mig att läsa även uppföljaren, trots att romans-partierna ibland fick bre ut sig och ta mer plats än nödvändigt (ser sånt mer som utfyllnad vilket både kan begränsat vara eller icke vara).

Gillade att huvudkaraktären Elena framställdes så tuff, stark och självständig; så långt ifrån man kan komma om man jämför med underdånigt veka "Bella" i Stephenie Meyers ungdomsroman Twilight (publicerades flera år efter Kelly Armstrongs bok från 2001). Har visserligen inte läst Meyers första bok, men sett filmen, och det räckte mer än väl. Kanske är det fel att dra paralleller, såsom jag nu gjorde, för Elena är ju varulv bland varulvar (+ "rackor") och ingen underdånig tjej med stjärnögd beundran för sin vampyr. Och bokserien Women of the Otherworld är skriven för kategori vuxen och ej ungdom/unga vuxna. Men huruvida ungdomar hellre skall läsa böcker där den kvinnliga huvudkaraktären är vekt underdånig, svag och förblindat beundrande, istället för att vara en stark och självständig tjej som inte låter sig styras, ja det låter jag andra avgöra.

Romanens huvudperson är alltså något så ovanligt som en kvinnlig varulv (genom att ha blivit biten). Hon vill helst försöka leva ett vanligt normalt liv tillsammans med andra vanliga människor. Ingen enkel uppgift, och gör det henne egentligen lycklig? Att hålla varulvsdriften med regelbundna förvandlingar hemlig, att inte avslöja sig, blir svårt. Flocken finns där också i bakgrunden, samt ett förflutet med den varulv som en gång var den som bet till och för evigt ändrade Elenas liv.
Ett telefonsamtal innebär att Elena måste bryta upp från sin tillvaro bland människorna, då familjen/flocken behöver hennes hjälp. Hon blir tvungen att konfronteras med sådant som lagts bakom, komplicerade relationer o.s.v. Det förflutna rullas upp och bilden klarnar alltmer kring vad som har varit och vari hotet mot flocken består i.

Biten är en spännande fantasy-thriller med gott om actioninslag. Hjältinnan har ett okuvat temperament hon inte döljer och en stark egen vilja, och det är så bra! Förvandlingarna och varulvsbeteendet är även det utmärkt väl beskrivet. Mystiska varulven skall utan tvekan beskrivas så här likt vargen och dess beteende, inte på något annat fånigt vis. Tycker jag. Den psykologiska biten är också väldigt trovärdig och intressant.

Så, varför "bara" en trea i betyg? För det första; en trea för mig betyder att jag gillade boken. För det andra; tyckte det var lite svårt att hålla isär alla skurkar och inbördes förhållande sinsemellan dessa och flocken. För det tredje; romantik-inslagen svullade ut för mycket. Annars toppen! Om man inte hör till kategorin unga vuxna och ändå är barnsligt förtjust i att läsa romaner med inslag av t.ex just varulvs-monster ur gammal folktro, kombinerat med äventyr och dramatik (+ lite romantik, för den som nu vill ha med sådant), tror man då för det mesta hellre föredrar Kelley Armstrong framför Stephenie Meyer. Lite mindre mormonskt liksom. 😉

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Biten:
MsHisingen

torsdag 23 februari 2017

"Pingvinlektionerna" av Tom Michell

Pingvinlektionerna av Tom Michell. Brombergs Bokförlag:

"Hjärtknipande och sann historia om en ung man och hans vänskap med den oemotståndliga pingvinen Juan Salvador. En charmig berättelse för alla som älskar böcker som Marley och jag, Bibliotekskatten Dewey och Gatukatten Bob
Engelsmannen Tom Michell är tjugotre år, singel och brinner av äventyrslust. Han får jobb som lärare på en prestigefylld internatskola i Argentina under det politiskt turbulenta 1970-talet. Men det stora äventyret börjar då Tom, under en semesterresa, räddar en oljeindränkt pingvin på en strand i Uruguay. Efter det vägrar fågeln lämna sin räddares sida och Tom har inget annat val än att smuggla med sig pingvinen på flyget tillbaka till campus.

Pingvinen döps till Juan Salvador och blir centrum för allas uppmärksamhet på skolan. Han blir rugbylagets maskot, värd på Toms fester, hushållerskans förtrogne och simtränare till en blyg student. Juan Salvador sprider glädje till alla runt omkring - särskilt till Tom som i pingvinen har hittat en compadre och själsfrände för livet."

Läst både Bibliotekskatten Dewey och Gatukatten Bob (som nämns i texten ovan), tyckte mycket om båda. Tvekade ändå lite inför att läsa Pingvinlektionerna, eftersom jag inte är så förtjust i när människor försöker göra vilda djur domesticerade till några slags husdjur, begränsa deras frihet, stöpa om deras vilda natur. Men just den här historien är så mycket mer. Det handlar ju inte bara om mannen och hans omhändertagna pingvin, den betydelse denna vänskap fick; utan även om naturen, det vilda djurlivet med ett underliggande miljöengagemang; Sydamerika på 70-talet, politiken och de enkla människornas livsvillkor.

En sann historia väl värd att läsa!

Tidigare blogginlägg där boken nämns finns här.

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Pingvinlektionerna:

Just nu just här

Dagens bokpost: Svarthunden


Svarthunden av KG Johansson


Skräckromanen (är ju extra svag för sådana) kom nyligen ut i pocketformat och idag fanns den i postlådan. Som vanligt när det gäller den här genren kan jag inte låta bli att sätta igång att läsa direkt.
😊

Sen blir det i sammanhanget såklart helt oemotståndligt att upprepa dessa lockande blurbar ("dyster sagoskräck" låter verkligen lovande!):


”… ett fantastiskt vackert, skrämmande och dystert språk. … För den som vill bli rejält uppskrämd och lätt illamående kan ingen bok rekommenderas varmare än ‘Svarthunden’ just nu.” 
Norran

”… en historisk skräckroman av mycket hög klass”
Marianne Skoglund, Close-Up Magazine

”Svarthunden är motsatsen till feelgood-läsning. Det är dyster sagoskräck och det är riktigt, riktigt bra.”
Andreas  Ljungström, Tentakelmonster

”… en gedigen skräckberättelse”
Joel Bergling, Dagensbok.com

”Det är väldigt vackert skrivet, med rötterna djupt i den lappländska myllan. Lantbruket, småstaden och de djupa skogarnas hemligheter bildar en mäktig kuliss till huvudpersonernas våndor. Ofta går tankarna till folksagor och lokala legender om onda platser. Utgåvan är riktigt snyggt formgiven och väl värd en hedersplats i bokhylleplanet.”
Stewe Sundin

”Två storys vävs skickligt samman.”
Barrikaden


"Astrid stod där medan hennes flämtande andning lugnade sig. Grenen fick falla rakt ned på marken. Kanske hörde hon något när andningen stillade sig, kanske kände hon något. Kanske anade hon.
Hon vände sig om.
En man stod precis bakom henne. Bara en svart silhuett i dunklet, knappt synlig mot skogens mörka bakgrund.
Han sade: Astrid."



Tack för rec.ex Affront förlag!


måndag 20 februari 2017

"Öga för öga, tass för tass" av Maria Ernestam

Öga för öga, tass för tass av Maria Ernestam. Forum:

"En katt går sin egen väg. Ingen kan välja sina grannar. Två sanningar som Sara och Björn får erfara när de flyttar ut på landet, till sitt nyrenoverade hus. Här skulle Björn koppla av från arbetet i stan och Sara förverkliga den länge närda drömmen om ett eget trädgårdsmästeri. För att inte tala om deras katt. Vilka möjligheter till fria strövtåg.

Lars och Agneta, paret i huset mitt emot, kommer förbi redan första kvällen. Att de liksom Sara och Björn är kattägare är ett lyckligt sammanträffande, och det är inte enda intresset de delar. Grunden verkar vara lagd för god gemenskap över staketet.

Men mycket snart kan oråd anas. Lars och Agnetas katt är ett stridbart djur som försvarar sitt revir med klor och tänder och när kriget mellan de båda katterna intensifieras ökar också spänningen mellan de nyblivna grannarna. Samtidigt uppdagas att det även tidigare har förekommit osämja mellan människor i de båda ensligt belägna husen. Bråk som slutat i en spöklik tragedi där sanningen aldrig riktigt uppdagats.

Liksom katten lurar på sitt byte nafsar historien de nytillkomna i hälarna. Sara och Björn tvingas försvara sig med metoder de aldrig trott sig kapabla till. När allt slutligen brister drabbar katter och grannar samman på ett sätt som genljuder i hela bygden.

Öga för öga, tass för tass är en annorlunda spänningshistoria i sann Maria Ernestam-anda. En tribut till grannar som håller sams och till katters obändiga egensinnighet. En perfekt presentbok med vackra illustrationer av Lina Bodén."

I sin helhet en rätt så okej kortroman, varken mer eller mindre. Kunde varken finna intresse eller sympati för karaktärerna och egentligen sa väl mig historien ingenting, blev därav svår att skriva omdöme för. Man vet inte vad man tycker och man får inga tankar efter att ha läst den än just; "jaha, det var den det", och tar så raskt itu med andra böcker. Blev kanske mest besviken på hur historien avslutades (och var eventuellt lite avundsjuk på att varenda människa i handlingen visade sig vara kattägare. Ha, ha! 😄), men nåväl, välskrivet var det och underhållande av det mer lättviktiga slaget, om man känner för sådant. Fina kattillustrationer insprängda på lustigt vis var överraskande kul och lite annorlunda.

Efterordet upplyste om att historien tidigare publicerats i antologin Drama queens, och visst står den i hyllan, oläst och bortglömd. Det sistnämnda beror på titeln; Drama queens - I ett liv nära dig, vilket avskräcker mig mer än lockar till läsning. Om titeln syftar på att de fem författarna är drottningar på att skriva drama, känns titeln väldigt nedvärderande istället för tvärtom. Om titeln syftar på de fem olika historiernas överreagerande och diviga kvinnliga karaktärer dör min läslust alldeles ut. En boktitel kan betyda mer än man tror, vad gäller förutfattade meningar och tolkningar. Så där ja! Det blev ju en liten tanke ändå efter att ha läst Öga för öga, tass för tass! 😉 Borde kanske ge den bortglömda pocketboken, som ger sken av att vara teatraliskt överdramatisk, en chans ändå, nu när en av de fem historierna redan avverkats.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Öga för öga, tass för tass:

Johannas deckarhörna




tisdag 14 februari 2017

"Flickan med gåvorna" av M.R. Carey

Flickan med gåvorna av M.R. Carey. (Ordfront Förlag). Citerad text nedan från bokens baksida:

"Melanie är en väldigt speciell flicka. Dr Caldwell kallar henne för »vårt lilla geni«.
Varje morgon väntar Melanie i sin cell i militärbunkern på att dagens lektion ska börja. När de hämtar henne håller en vakt pistolen riktad mot hennes huvud medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i stolen. Hon tänker att de nog inte tycker om henne. Ibland skojar hon och säger att hon faktiskt inte bits. Men ingen skrattar. 
Flickan med gåvorna utspelar sig i ett ödelagt England efter katastrofen. För de som hann stänga in sig finns fortfarande ett litet hopp om en framtid för mänskligheten - och då är det Melanie som är nyckeln. M.R. Careys kritikerhyllade thriller är en på samma gång skrämmande och känslosam berättelse om överlevnad och förlorad barndom. Boken har filmatiserats med bland andra Glenn Close och Gemma Arterton i huvudrollerna."

Innan boken började läsas var texten ovan i stort sett den enda informationen, förutom vetskapen om att det var en dystopi (vill gärna läsa sådana). Tror det är en fördel att inte veta mer innan och vill därför här inte avslöja för mycket om handlingen. Beskrivning som ges via nätbokhandel och förlag är utförligare vad gäller händelseförloppet, och trailer för filmen ännu mera. Så för den som ändå vill veta mer hänvisas till länkar ovan (bokus och Ordfront), och här kan man se den officiella filmtrailern för The girl with all the gifts. Författaren till boken har också skrivit manuset till filmen, vilken hade premiär oktober 2016 (lågbudgetfilm som ändå tycks ha fått ganska bra kritik). Romanen bygger i sin tur på M.R. Careys novell Iphigenia In Aulis, nominerad till Edgar Allan Poe-priset.

För mig visade sig Flickan med gåvorna bli en av de bästa dystopier - här postapokalyps - som lästs, någonsin. Den har allt! Intelligens, känsla och handlingskraft, sagor och symbolik, action och äventyr... och slutligen ett hoppfullt framtidsperspektiv för kommande generationer. Historien är djupsinnigt berättad, fast på ett lättillgängligt sätt.

Man får genom en strapatsrik och spänningsladdad händelseutveckling möta en dystopisk värld, i vilken katastrofen redan har inträffat, där människan ger prov på sin grymma monstruösa sida och "monstret" visar sin mänskliga (ömsinta, tillgivna och välvilliga) sida. Här finns en rejäl dos skräck utan "splatter" (filmen verkar dock bjuda på mer i det avseendet) inblandat i en balansakt mellan science fiction och fantasy på ett väldigt lyckat sätt. Att tyngden mer ligger på biologi istället för teknologi gör mig dessutom mer "hemma". Sen blir det förstås så där tänkvärt och känslosamt det bara kan bli i en extrem dystopisk krissituation, här bättre än någonsin.

Man har jämfört Careys bok med Justin Cronins Flickan från ingenstans (kommer så småningom att ta itu med Cronins bok på allvar), för vilken man sen ofta drar paralleller till Pestens tid av Stephen King. Kanske beror det på vad man har i färskt minne, eftersom jag mer kan tycka mig bli påmind om Richard Mathesons Legend. Men samtidigt som man blir påmind om andra historier känns det ändå som Careys bok kommer med något nytt, oprövat och intressant.

Huvudkaraktärerna är ingående beskrivna och fängslade mig lika mycket som historien i sig. Forskaren med sin kliniska känslokyla och maktfullkomlighet, vetenskapliga studier är allt och etiskt tänkande endast en stoppkloss i forskningens framsteg, mycket hjärna och knappt tillstymmelse till hjärta, hon finns som ett inre obehagligt hot i den grupp individer man får följa genom historiens gång. Läraren ser bortom sjukdomen och väger upp genom sin strävan grundad i beskyddarinstinkt och empati, om än ibland en aning tanklös och godtrogen. Sergeanten, som med rå militärisk ledarstil utför sin uppgift med obarmhärtig och rationell strategisk planering, lyckas genom berättelsens framåtskridande utvecklas åt att få nya insikter förbi sin invanda sfär. I centrum finns den "smittade" 10-åriga flickan som inom sig kanske bär på hoppet om en framtid, hon måste bemästra så många svåra motstridiga känslor och beteenden, upplever både starkt förtroende och hotfullhet hos såväl sig själv som från de andra i gruppen. Hennes metod för att hantera situationen, hämta kraft och mod för att förstå sin plats i tillvaron, hur hon skall tolka den och gå vidare, blir genom symboliken i de sagor hon fått höra berättas.

..."Det var så Melanie fick höra om Pandora och Epimetheus och asken full av all världens olyckor. En dag visade miss J en bild på en kvinna som öppnade en ask, och massor av läskiga saker kom ut ur den.
»Vem är det där?« frågade Anne miss Justineau.
   »Det där är Pandora«, sa miss Justineau. »Hon var en fantastisk kvinna. Alla gudar hade välsignat henne och gett henne gåvor. Det är vad hennes namn betyder - ’flickan med gåvorna’. Så hon var smart och modig och vacker och rolig och allt annat som man skulle vilja vara. Men hon hade en enda liten brist, och det var att hon var väldigt, väldigt nyfiken.«
   Vid det laget satt barnen som trollbundna. De älskade att lyssna och miss Justineau älskade att berätta, så det slutade med att de fick höra hela sagan, som började med kriget mellan gudarna och titanerna och slutade med att Pandora öppnade asken och släppte ut alla hemskheter."

(Från sidan 16 ur Flickan med gåvorna av M.R. Carey)

Så... om ni blir lika nyfikna som mig efter att ha läst baksidestexten, tveka inte att läsa Flickan med gåvorna, troligen den bästa dystopi/thriller jag någonsin läst, än så länge. En gripande och känslosam bladvändarhistoria med stort hjärta, som ju förstås passar så särdeles utmärkt att skriva om här på bloggen en dag som idag, alla hjärtans dag. 💗

Valde Flickan med gåvorna som min "Månadens bästa bok" för februari.

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Flickan med gåvorna:
C.R.M. Nilsson
Bokhuset
Vargnatts bokhylla
Mest Lenas Godsaker

onsdag 1 februari 2017

"Alfa och Omega" av Oskar Källner

Alfa och Omega av Oskar Källner. Fafner Förlag:

"Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

"Oskar Källner rör sig skickligt i science fiction-landskapet och imponerar med visionärt djup och fängslande öden." 
- Kristina Hård

Noveller som ingår:
- Vid världens ände
- Tills tiden skiljer oss åt
- Jormungand
- Memento Mori
- En sista kyss farväl
- Stockholms drottning
- Gamma"

Detta var en ny författare för mig, men då jag har läst åtskilliga rosande recensioner kring tidigare böcker och då mixen för denna nya novellsamling; SF, fantasy och skräck, lockade så där alldeles särskilt, hur fel kan det bli? Det blev väldigt rätt, även för mig. Strålande! Hur kul är det inte att hitta nya favoriter? En ny stjärna har tänts på min SF-himmel (där både klassiska och nutida inom genren numera finns), skräck har f.ö. alltid befunnit sig inom min säkerhetszon för fiktionen, och fantasy-inslagen ingår naturligtvis ofta där.

Att läsa noveller är ett utmärkt sätt att lämna trygghetssfären och testa något tidigare oprövat. Tror dessutom man för just Alfa och Omega får en unik bredd genom de sinsemellan rätt olika novellerna, vilket gör samlingen extra intressant även för oss som inte tidigare läst något av Oskar Källner.

Trots bredden fungerar novellerna väl tillsammans, en viss samhörighet och variation finns som binder ihop till en välfungerande helhet. Ibland är det sprakande intensivt, actionfyllt, glimtvis humoristiskt, och ibland mer stilla varsamt med allvar. Oavsett vilket, lämnar de olika berättelserna spår, eftertanke, man lämnas inte oberörd av det man läst, precis som jag vill ha det. Det här känns som noveller man kan återkomma till, läsa om, finna något ur ett annat perspektiv man tidigare inte uppmärksammat, kanske upptäcka nya detaljer man vid tidigare genomläsning missat.

Några ord om de sju i samlingen ingående novellerna:

Vid världens ände: Från sommarlugn skärgårdsidyll kompliceras bilden successivt. Här får vi möta konstnären och den tjänande androiden (en robot konstruerad för att efterlikna en människa) med intuitiv förmåga. Nanobots är det som skrämmer hotfullt vid horisonten. Stanna och gå under i ett skapande ögonblick, utan en tanke på efterlevande, eller fly och försöka kämpa för att överleva? Visst kan man både fascineras och frukta forskning/utveckling kring nanobots (yttepyttesmå maskiner). Nanorobotik har jag förknippat med nanomedicin i ett eventuellt förstadium, men sen då? Nano som vapen, självreplikerande nanobots som löper amok... sådana tankebanor kan naturligtvis ge oss kalla kårar. Science fiction idag, verklighet i morgon? På gott och ont.

Tills tiden skiljer oss åt: Den sörjande änkan Sofia, som i berättelsens början står vid sin make Teos grav, visar sig vara någon slags prepper, kan man väl säga(?). I sitt hemliga skyddsrum har Sofia en unik kryokammare. Hon när ett outsläckligt hopp som lever genom eviga tider, och i sin resa framåt bär hon med sig en orubblig förblindande strävan efter att kunna resa bakåt, för att kunna ändra det förflutna. I skyddsrummet vid sin sida har hon Teo, den programmerade Teo, så lik originalet som möjligt... och omöjligt.

Jormungand: Lina, just nyanställd på AUKOL (Avdelningen för Upphovsrättsrelaterad Kultur Och Litteratur), förstår snart att allt inte står riktigt rätt till på sin nya arbetsplats, och det gör det sannerligen inte alls! En av mina favoriter i samlingen. Lite portalfantasy, mer än så avslöjas inte.

Memento Mori: Vad hände vid Twisting Tower den tredje juli i år? Gunnar Jakobsson - superhjälten Järnsyrsan - förhörs inför väntat åtal. Vad har Gunnar för relation till skurken La Mort som förklarar hans agerande vid tillfället? Ondskefulla skurkar och superhjältar med fantasifulla förmågor.

En sista kyss farväl: Också en favorit, av den mer stillsamma sorten. Kolonisering på en annan planet och en brusten relation som vill leva vidare, trots skilda världar.

Stockholms drottning: Min personliga toppfavorit i samlingen är en klar science (urban) fantasy med lite heroiska inslag. Äventyr i en framtida skrämmande och hotfull sagovärld, skräckfylld av tentakelmonster, drakar och allsköns väsen ur gammal folktro. Allt i Stockholmsmiljö. Kan man verkligen undvika att bli nyfiken på trollens och nissarnas förflutna, liv och leverne i den där världen? Oerhört underhållande och roande novell-karamell, se tidigare smakbit här på bloggen.

Gamma: En slags spejsad skapelseberättelse. Den sista novellen avrundar det hela komplicerat, vackert poetiskt och effektivt i ett sammanlänkat universum, knyter dessutom an till den tidigare novellen Tills tiden skiljer oss åt. Vid det absoluta slutet väntar en ny början... "livets längtan efter sig själv", om man tillåts citera Khalil Gibran i sammanhanget. En elegant avslutning på en genomtänkt och välskriven novellsamling som jag hoppas många kommer att uppmärksamma och läsa.

Tack Fafner Förlag för recensionsexemplaret!

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
AdlibrisHäftad

Andra bokbloggare om Alfa och Omega:
Bokföring enligt Monika
Bokhuset