tisdag 28 februari 2017

Läst februari


  1. Fisk & grönt, Åse Falkman, Anna Hallén (ur egen bokhylla)
  2. Flickan med gåvorna, M.R. Carey (bibliotekslån)
  3. Öga för öga, tass för tass, Maria Ernestam (bibliotekslån)
  4. Pingvinlektionerna, Tom Michell (bibliotekslån)
  5. Biten, Kelley Armstrong (bibliotekslån)


tisdag 14 februari 2017

"Flickan med gåvorna" av M.R. Carey

Flickan med gåvorna av M.R. Carey. (Ordfront Förlag). Citerad text nedan från bokens baksida:

"Melanie är en väldigt speciell flicka. Dr Caldwell kallar henne för »vårt lilla geni«.
Varje morgon väntar Melanie i sin cell i militärbunkern på att dagens lektion ska börja. När de hämtar henne håller en vakt pistolen riktad mot hennes huvud medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i stolen. Hon tänker att de nog inte tycker om henne. Ibland skojar hon och säger att hon faktiskt inte bits. Men ingen skrattar. 
Flickan med gåvorna utspelar sig i ett ödelagt England efter katastrofen. För de som hann stänga in sig finns fortfarande ett litet hopp om en framtid för mänskligheten - och då är det Melanie som är nyckeln. M.R. Careys kritikerhyllade thriller är en på samma gång skrämmande och känslosam berättelse om överlevnad och förlorad barndom. Boken har filmatiserats med bland andra Glenn Close och Gemma Arterton i huvudrollerna."

Innan boken började läsas var texten ovan i stort sett den enda informationen, förutom vetskapen om att det var en dystopi (vill gärna läsa sådana). Tror det är en fördel att inte veta mer innan och vill därför här inte avslöja för mycket om handlingen. Beskrivning som ges via nätbokhandel och förlag är utförligare vad gäller händelseförloppet, och trailer för filmen ännu mera. Så för den som ändå vill veta mer hänvisas till länkar ovan (bokus och Ordfront), och här kan man se den officiella filmtrailern för The girl with all the gifts. Författaren till boken har också skrivit manuset till filmen, vilken hade premiär oktober 2016 (lågbudgetfilm som ändå tycks ha fått ganska bra kritik). Romanen bygger i sin tur på M.R. Careys novell Iphigenia In Aulis, nominerad till Edgar Allan Poe-priset.

För mig visade sig Flickan med gåvorna bli en av de bästa dystopier - här postapokalyps - som lästs, någonsin. Den har allt! Intelligens, känsla och handlingskraft, sagor och symbolik, action och äventyr... och slutligen ett hoppfullt framtidsperspektiv för kommande generationer. Historien är djupsinnigt berättad, fast på ett lättillgängligt sätt.

Man får genom en strapatsrik och spänningsladdad händelseutveckling möta en dystopisk värld, i vilken katastrofen redan har inträffat, där människan ger prov på sin grymma monstruösa sida och "monstret" visar sin mänskliga (ömsinta, tillgivna och välvilliga) sida. Här finns en rejäl dos skräck utan "splatter" (filmen verkar dock bjuda på mer i det avseendet) inblandat i en balansakt mellan science fiction och fantasy på ett väldigt lyckat sätt. Att tyngden mer ligger på biologi istället för teknologi gör mig dessutom mer "hemma". Sen blir det förstås så där tänkvärt och känslosamt det bara kan bli i en extrem dystopisk krissituation, här bättre än någonsin.

Man har jämfört Careys bok med Justin Cronins Flickan från ingenstans (kommer så småningom att ta itu med Cronins bok på allvar), för vilken man sen ofta drar paralleller till Pestens tid av Stephen King. Kanske beror det på vad man har i färskt minne, eftersom jag mer kan tycka mig bli påmind om Richard Mathesons Legend. Men samtidigt som man blir påmind om andra historier känns det ändå som Careys bok kommer med något nytt, oprövat och intressant.

Huvudkaraktärerna är ingående beskrivna och fängslade mig lika mycket som historien i sig. Forskaren med sin kliniska känslokyla och maktfullkomlighet, vetenskapliga studier är allt och etiskt tänkande endast en stoppkloss i forskningens framsteg, mycket hjärna och knappt tillstymmelse till hjärta, hon finns som ett inre obehagligt hot i den grupp individer man får följa genom historiens gång. Läraren ser bortom sjukdomen och väger upp genom sin strävan grundad i beskyddarinstinkt och empati, om än ibland en aning tanklös och godtrogen. Sergeanten, som med rå militärisk ledarstil utför sin uppgift med obarmhärtig och rationell strategisk planering, lyckas genom berättelsens framåtskridande utvecklas åt att få nya insikter förbi sin invanda sfär. I centrum finns den "smittade" 10-åriga flickan som inom sig kanske bär på hoppet om en framtid, hon måste bemästra så många svåra motstridiga känslor och beteenden, upplever både starkt förtroende och hotfullhet hos såväl sig själv som från de andra i gruppen. Hennes metod för att hantera situationen, hämta kraft och mod för att förstå sin plats i tillvaron, hur hon skall tolka den och gå vidare, blir genom symboliken i de sagor hon fått höra berättas.

..."Det var så Melanie fick höra om Pandora och Epimetheus och asken full av all världens olyckor. En dag visade miss J en bild på en kvinna som öppnade en ask, och massor av läskiga saker kom ut ur den.
»Vem är det där?« frågade Anne miss Justineau.
   »Det där är Pandora«, sa miss Justineau. »Hon var en fantastisk kvinna. Alla gudar hade välsignat henne och gett henne gåvor. Det är vad hennes namn betyder - ’flickan med gåvorna’. Så hon var smart och modig och vacker och rolig och allt annat som man skulle vilja vara. Men hon hade en enda liten brist, och det var att hon var väldigt, väldigt nyfiken.«
   Vid det laget satt barnen som trollbundna. De älskade att lyssna och miss Justineau älskade att berätta, så det slutade med att de fick höra hela sagan, som började med kriget mellan gudarna och titanerna och slutade med att Pandora öppnade asken och släppte ut alla hemskheter."

(Från sidan 16 ur Flickan med gåvorna av M.R. Carey)

Så... om ni blir lika nyfikna som mig efter att ha läst baksidestexten, tveka inte att läsa Flickan med gåvorna, troligen den bästa dystopi/thriller jag någonsin läst, än så länge. En gripande och känslosam bladvändarhistoria.


Andra bokbloggare om Flickan med gåvorna:
C.R.M. Nilsson
Bokhuset
Vargnatts bokhylla
Mest Lenas Godsaker

onsdag 1 februari 2017

"Alfa och Omega" av Oskar Källner


Alfa och Omega av Oskar Källner. Fafner Förlag:

"Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

"Oskar Källner rör sig skickligt i science fiction-landskapet och imponerar med visionärt djup och fängslande öden." 
- Kristina Hård

Noveller som ingår:
- Vid världens ände
- Tills tiden skiljer oss åt
- Jormungand
- Memento Mori
- En sista kyss farväl
- Stockholms drottning
- Gamma"

Detta var en ny författare för mig, men då jag har läst åtskilliga rosande recensioner kring tidigare böcker och då mixen för denna nya novellsamling; SF, fantasy och skräck, lockade så där alldeles särskilt, hur fel kan det bli? Det blev väldigt rätt, även för mig. Strålande! Hur kul är det inte att hitta nya favoriter? En ny stjärna har tänts på min SF-himmel (där både klassiska och nutida inom genren numera finns), skräck har f.ö. alltid befunnit sig inom min säkerhetszon för fiktionen, och fantasy-inslagen ingår naturligtvis ofta där.

Att läsa noveller är ett utmärkt sätt att lämna trygghetssfären och testa något tidigare oprövat. Tror dessutom man för just Alfa och Omega får en unik bredd genom de sinsemellan rätt olika novellerna, vilket gör samlingen extra intressant även för oss som inte tidigare läst något av Oskar Källner.

Trots bredden fungerar novellerna väl tillsammans, en viss samhörighet och variation finns som binder ihop till en välfungerande helhet. Ibland är det sprakande intensivt, actionfyllt, glimtvis humoristiskt, och ibland mer stilla varsamt med allvar. Oavsett vilket, lämnar de olika berättelserna spår, eftertanke, man lämnas inte oberörd av det man läst, precis som jag vill ha det. Det här känns som noveller man kan återkomma till, läsa om, finna något ur ett annat perspektiv man tidigare inte uppmärksammat, kanske upptäcka nya detaljer man vid tidigare genomläsning missat.

Några ord om de sju i samlingen ingående novellerna:

Vid världens ände: Från sommarlugn skärgårdsidyll kompliceras bilden successivt. Här får vi möta konstnären och den tjänande androiden (en robot konstruerad för att efterlikna en människa) med intuitiv förmåga. Nanobots är det som skrämmer hotfullt vid horisonten. Stanna och gå under i ett skapande ögonblick, utan en tanke på efterlevande, eller fly och försöka kämpa för att överleva? Visst kan man både fascineras och frukta forskning/utveckling kring nanobots (yttepyttesmå maskiner). Nanorobotik har jag förknippat med nanomedicin i ett eventuellt förstadium, men sen då? Nano som vapen, självreplikerande nanobots som löper amok... sådana tankebanor kan naturligtvis ge oss kalla kårar. Science fiction idag, verklighet i morgon? På gott och ont.

Tills tiden skiljer oss åt: Den sörjande änkan Sofia, som i berättelsens början står vid sin make Teos grav, visar sig vara någon slags prepper, kan man väl säga(?). I sitt hemliga skyddsrum har Sofia en unik kryokammare. Hon när ett outsläckligt hopp som lever genom eviga tider, och i sin resa framåt bär hon med sig en orubblig förblindande strävan efter att kunna resa bakåt, för att kunna ändra det förflutna. I skyddsrummet vid sin sida har hon Teo, den programmerade Teo, så lik originalet som möjligt... och omöjligt.

Jormungand: Lina, just nyanställd på AUKOL (Avdelningen för Upphovsrättsrelaterad Kultur Och Litteratur), förstår snart att allt inte står riktigt rätt till på sin nya arbetsplats, och det gör det sannerligen inte alls! En av mina favoriter i samlingen. Lite portalfantasy, mer än så avslöjas inte.

Memento Mori: Vad hände vid Twisting Tower den tredje juli i år? Gunnar Jakobsson - superhjälten Järnsyrsan - förhörs inför väntat åtal. Vad har Gunnar för relation till skurken La Mort som förklarar hans agerande vid tillfället? Ondskefulla skurkar och superhjältar med fantasifulla förmågor.

En sista kyss farväl: Också en favorit, av den mer stillsamma sorten. Kolonisering på en annan planet och en brusten relation som vill leva vidare, trots skilda världar.

Stockholms drottning: Min personliga toppfavorit i samlingen är en klar science (urban) fantasy med lite heroiska inslag. Äventyr i en framtida skrämmande och hotfull sagovärld, skräckfylld av tentakelmonster, drakar och allsköns väsen ur gammal folktro. Allt i Stockholmsmiljö. Kan man verkligen undvika att bli nyfiken på trollens och nissarnas förflutna, liv och leverne i den där världen? Oerhört underhållande och roande novell-karamell.

Gamma: En slags spejsad skapelseberättelse. Den sista novellen avrundar det hela komplicerat, vackert poetiskt och effektivt i ett sammanlänkat universum, knyter dessutom an till den tidigare novellen Tills tiden skiljer oss åt. Vid det absoluta slutet väntar en ny början... "livets längtan efter sig själv", om man tillåts citera Khalil Gibran i sammanhanget. En elegant avslutning på en genomtänkt och välskriven novellsamling som jag hoppas många kommer att uppmärksamma och läsa.

Tack Fafner Förlag för recensionsexemplaret!


Finns att köpa på:
BokusHäftad
AdlibrisHäftad

Andra bokbloggare om Alfa och Omega:
Bokföring enligt Monika
Bokhuset